Jesper har kombinerad syn/hörselskada, ADHD, samt en grav psykiatrisk utvecklingsstörning. Han är extremt känslig för förändring men har hittat en trygghet på Mo Gård i Finspång. Men nu vill kommunen rycka den tryggheten från Jesper. För att de ansvariga politikerna har bestämt att han är en person man kan spara pengar på. Därför vill man flytta honom till ett annat boende. Ett boende där INGEN annan är teckenspråkig. Men kommunen vill spara pengar och ENBART därför ska han nu flyttas. Inte någonstans tänker man på hans bästa. Inte heller på alla fina rättigheter eller lagar/konventioner. De har plötsligt upphört att existera. Jag vill uppmana er till att skriva under denna lista för att visa politikerna att man INTE kan behandla en redan liten människa som en påse pengar som ska placeras någonstans där man kostar minst. Få upp ögonen, politiker och ni personer i styrande befattningar. Lokalpressen har redan börjat höra av sig. Vi vill visa att det är många som bryr sig om frågan om ett värdigt liv. Skriv under för att visa att du inte är okej att man kan flytta runt människor hur som helst för att spara in på kronor och ören. Jesper och andra i hans situation är värda mer än så.

Flican som kallas ”Starlight” är 13 år. ”Starlight tvångsomhändertogs 2017 har sedan dess flyttat 13 gånger. Just nu bor ”Starlight” på Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem Folåsa i Linköping. En låst institution. Socialtjänsten i Eskilstuna vägrar att svara ”Starlights” pappa och bonusmamma på vad hon erhåller för vård medan hon sitter inlåst, och vad ”Starlight” behöver göra för att hon skall flyttas från SiS Folåsa. ”Starlights” önskan är att slippa vara inlåst. Socialtjänsten i Eskilstuna säger att ”Starlight” aldrig mer får flytta hem. Socialtjänsten sa under hösten 2020 till ”Starlight” att om ”hon sköter sig” ska de se över andra alternativ till att vara inlåst på Folåsa, men ännu har socialtjänsten inte återkopplat kring detta. Senast i januari 2021 gjordes anmälningar till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) angående ”Starlights” situation på Folåsa. De handlade om att ”Starlight” inte hade uppmärksammats under jul- och nyårshelgen. Hon upplevde att hon glömts bort. Enligt ”Starlight” åkte flera av ungdomarna som hon sitter tillsammans med på Folåsa, hem på permission under helgerna, medan hon och några ungdomar till var kvar. Hennes upplevelse var att ingen i personalen gjorde något för att skapa julstämning. Det var en riktigt tuff för ”Starlight”, att vara inlåst utan sin familj, och utan att få fira jul och nyår. IVO skriver i sitt svar att de kommer ”ha nytta av informationen”. Det är en fruktansvärd situation att vara inlåst utan att veta när du släpps ut. Allra helst för ett barn och ungdom. Att sväva i ovisshet, att veta att varje snedsteg du tar, hur litet det än må vara, kan göra att inlåsningen förlängs. ”Starlight” har uttryckt att hon inte vill leva och har gjort flera självmordsförsök. Vi vuxna behöver ta vårt ansvar och stå upp för "Starlight"! Stöd Operation Rädda Starlight genom att skriva under den här kampanjen, och dela. Kom ihåg att använda taggen #operationräddastarlight #inte1barntill och @eskilstunakommun

Hej! Jag heter Irene Bohman och jag är gravt syn- och hörselskadad, och därför är det svårt att komma ut i samhället och kunna leva ett aktivt och socialt liv på egen hand. I och med att jag blev hörselskadad i vuxen ålder fick jag även svårt att förflytta mig med de hjälpmedel och sätt jag tidigare använt mig av, men med stark motivation och varmt stöd av fritidsledare Pia Linde på servicehuset Furugården i Skruv stöttade hon mig till att ta hjälp av syncentralen i Växjö för att lära mig att kunna förflytta mig på egen hand igen. Jag fick tillbaka en stor del av min självständighet, och det första jag lärde mig att gå till var då Furugården. På Furugården tillsammans med Pia har jag fått ett rikt liv. Jag deltar i de aktiviteter som anordnas och leds av Pia. Det viktigaste som görs av henne är att anpassa alla aktiviteter så väl för varje en av oss som deltar. Hon kommunicerar och ser våra behov, intressen och funktionsnivåer och anpassar därefter allt vi gör till just oss - Deltagarna. Denna möjlighet till individanpassade aktiviteter kommer inte att vara möjlig utan någon kunnig fritidsledare som Pia Linde på plats. Pia jobbar inte bara på individnivå. Hon har innan coronapandemin hållit i studiecirklar med olika teman i olika konstellationer som slutligen utmynnat i större samkväm, festligheter, utlottningar av det som skapats och ibland intressanta studiebesök. Ett fint minne är från när vi läste hembygdsföreningens glasbruksbok. När vi hade läst ut boken gjorde vi ett studiebesök på Skrufs glasbruk där vi fick titta på när glaskonst blev till och de som ville fick blåsa glas. Något som uppskattades mycket av mig men främst av de boende som tidigare i sina yngre dar jobbat på glasbruk och inte haft möjlighet att sätta sin fot i en hytta på många år. Det har nu framkommit att dessa fritidsledartjänster kommer att försvinna och en fritidsledare kommer att centralt ansvara för alla aktiviteter i hela kommunen. I och med detta försvinner möjligheten till sådana aktiviteter jag ovan beskrivit men även möjligheten till individanpassade aktiviteter. Om det inte varit för fritidsledare Pia Linde och allt hon anordnar och anordnat på servicehuset i Skruv hade jag aldrig återfått den självständighet och det självförtroende jag har idag. Jag har mycket att tacka både henne och Träffpunkten för. Med dessa tjänster försvinner möjligheterna till aktivering och bättre hälsa både för mig och för framtida personer och pensionärer på servicehusen runtom i kommunen som befinner sig i liknande situation som mig. Vi som på egen hand inte har möjlighet att leva ett aktivt och socialt liv har fått möjlighet till det med hjälp av fritidsledare runtom i kommunen. Den tid, värme och kärlek som Pia lägger ner i sitt jobb på Furugården är inget någon annan yrkesgrupp på servicehusen kommer kunna ha tid att lägga på oss. Fritidsledarna skänker mening och glädje till våra liv. Att det talas om att ta det ifrån oss gör mig bestört. Irene Bohman Skruv Januari 2021

Det finns hur mycket som helst för Henrik att göra. Han är en uppskattad arbetskamrat och ett vänligt ansikte alingsåsare känner igen. Att kommunen menar att det inte finns utrymme i förvaltningsuppdraget är enkelt löst. Låt Henrik byta förvaltning till park- och naturförvaltningen. Det här är inget annat än fyrkantig byråkrati. Låt Henrik fortsätta med sitt vedklyvande. För hans rätt till en meningsfull tillvaro och för alingsåsares rätt till ved som de kunnat skaffa från honom i 26 års tid.

Personalens hälsa och rättigheter: Billigare arbetskraft betyder inte en bättre arbetskraft, resurstiderna har fått flera omvårdnadspersonal att sjukskriva sig under sina resurspass pga. oro och ångest över att jobba på andra enheter, särskilt under en pandemi där viruset har dödat många. Personalen mår inte bra och känner sig stressade, de försöker också att följa folkhälsomyndighetens råd vilket ni har gjort det svårare för personalen att göra pga. obligatoriska resurspass som innebär att förflytta sig runt flera enheter. Det är nu det behövs som mest att begränsa antalet människor vi möter. Resurspassen går emot denna regel. En annan sak som skapar stress och oro är att personalen inte vet var de ska bli insatta för att jobba. Att sätta in personal på arbete på andra enheter ca. två gånger i månaden sänker deras prestationsförmåga pga. försämrad psykisk och fysisk hälsa. Detta är inget hälsoschema det ser ni tydligt igenom att hälsan har försämrats hos omvårdnadspersonalen, försämrad hälsa hos personalen ger en försämrad arbetsmiljö, och en försämrad arbetsmiljö leder till försämring för brukarna. På Skövde kommuns hemsida står det att personalen ska bidra till att satta mål uppfylls samt att utveckla verksamheten med focus på kvalitét dvs till bästa möjliga sätt tillgodose våra kunders behov, vilket resurspassen hindrar omvårdnadspersonalen från att kunna utföra. Omvårdnadspersonalen kan inte vårda människor som mår dåligt när dom själva mår dåligt. De kan heller inte utföra sina arbeten till fullo och prestera som förut när de känner sig överbelastade. Omvårdnadspersonalen ska också precis som alla andra så gott som det går att hålla sig till en sluten eller begränsad krets och inte träffa fler människor än nödvändigt. Ni ska inte hota era anställda med att bli av med sina anställningar eftersom att deras psyke inte är tillräckligt starka för att klara av att jobba som resurs på andra enheter under pandemitider. Personalen visar ett utmärkt arbete på sina egna enheter vilket tyder att det är resurspassen som är problemet. Detta är inte en arbetsvägran när personalen tydligt visar att de inte kan arbeta med den försämrad hälsa som resurspassen ger. Brukarens hälsa: Inom LSS märks en stor oro, främst av dem med autism då dessa kräver en stor del av planering. Att få mindre tid med sina handlaredare innebär otrygghet och sämre utveckling. Dem flesta inom LSS vill dessutom inte släppa in personal som kommer från andra enheter in till sina hem. Resurspassen har fått många att fråga mer än vanligt vilka det är som jobbar i framtiden, vilket är ett tecken på otrygghet. Covid-19 gör dom tillräckligt oroliga och ni behöver inte förvärra situationen. Allt fler vill koppla bort sig från LSS och känner sig inte trygga i sina hem när de inte känner igen personalen. Inom äldreomsorgen finns det patienter med demens som behöver känna extra trygghet med en mindre personalgrupp. De flesta är också i riskgruppen och har mindre chans att överleva covid-19 Resurspassen leder till större smittrisk. Att Skövde kommun har prioriterat ekonomin över människan är icke humanistiskt. Ni har ingen individuell anpassning på verksamheterna, personal och brukare jobbar oftast i flera år för att få en god relation, resurspassen betyder att byta ut personalen. Omvårdnadspersonalen har tills idag gjort ett utmärkt arbete, ett arbete som resurspassen har påverkat, att lämna sin enhet för resurspass ca 10 timmar i månaden innebär 10 timmar som ni har tagit från brukarna. Att ni drar ner på personalens tid i sin ordinarie arbetsplats för att göra tid för resurspass är inte till brukarens föremål utan handlar enbart om ekonomin. Påverkan på vikarierna: Mer arbetslöshet, mindre möjlighet att få erfarenheter och en anställning i framtiden, i längden betyder detta att det blir en framtids personal med mindre kunskap och kompetens i sitt yrke eftersom att de inte fått möjligheten att jobba i praktiken och få egna erfarenheter. Riskbedömning: Ett exempel på Skövde kommuns nuvarande smitthanteringssätt: På arbetsplats X har en personal fått symptom på Covid-19 och är sjukskriven hemma, på arbetsplats Y finns inga sjuka eller med symptom, Skövde kommun skickar en resurs från Y till X. Resurspersonalen återgår sedan till sin ordinarie arbetsplats X. 48 timmar senare får fler symptom på arbetsplats X, resurspersonalen har samt tagit med sig viruset till sin arbetsplats X. Hur det bör hanteras: Om någon på arbetsplats X har symptom ska man inte från andra arbetsplatser skicka en ordinariepersonal som resurs. En enda enhets virus skulle alltså kunna smitta ner alla verksamheter i Skövde kommun. Det ska istället tas ännu starkare åtgärder och begränsa vilka som kommer in till arbetsplats X. Folkhälsomyndigheterna säger också karantän är det som gäller vid en sådan situation. Att sätta in en timvikarie vid en sådan situation är det rätta, eftersom att timvikarien har sig rätten att tacka nej till arbetet. Finns ingen vikarie så ska man fråga ordinarie personal om den kan tänka sig bli insatt i ett resurspass. Resurspassen ska inte vara obligatoriska under pandemin. Pandemin kommer aldrig att få ett slut om Skövde kommun fortsätter att arbeta på detta sätt. Med den nya SARS-CoV-2 så räcker inte skyddsutrustningarna till. vi behöver också begränsa människorna vi möter. Vi vill att det görs nya anställningsavtal, där personal kan välja själva om de vill ha resurspass i sitt schema eller inte. Individanpassa verksamheterna.

Mitt under en brinnande pandemi föreslår regeringen att avskaffa pensionssystemets särskilda stöd för en av samhällets mest utsatta grupper – flyktingar. Har du hört talas om hemlandstidsregeln? Hemlandstidsregeln gör det möjligt för personer som har uppnått flykting- eller skyddsstatus att tillgodoräkna sig tid i ursprungslandet som pensionsgrundande i Sverige. Detta särskilda stöd är nu hotat och människor hänvisas och förpassas istället till de behovsprövade äldreförsörjningsstödet och ekonomiskt bistånd. Lagändringen kommer under en 20-årsperiod att kosta samhället flera tusen nya fattigpensionärer, addera sedan de folkhälsoskadliga och segregerande effekter som ökad fattigdom genererar. Det säger sig självt – förslaget är varken kostnadseffektivt eller värdigt för ett välfärdsland. Vi bestämmer inte själva om vi ska födas i krig, fred eller svåra klimatförändringar. Alla förtjänar en trygg och värdig pension som går att leva på - även den som behövde fly mitt i livet. Ett redan ojämlikt pensionssystem riskerar nu att bli ännu sämre och slå ännu hårdare mot personer som inte kunde påverka sitt hemlands öde. Skriv under för att rädda hemlandstidsregeln, om du som oss tror på ett rättvist, jämlikt pensionssystem som inte ska bekostas av de mest utsatta! Ingen förtjänar att bli fattigpensionär.

När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! Den blå-gröna majoriteten i Hälso- och sjukvårdsnämnden har beslutat att människor med funktionsnedsättning själva ska betala för sina hjälpmedel. Som anledning anges minskade skatteintäkter på grund av pandemin och förändringarna i det kommunala utjämningssystemet, den så kallade Robin Hood-skatten. Vi kan inte göra någon annan tolkning än att de blå-gröna tycker det är bättre att enskilda behövande betalar mycket, istället för att vi solidariskt tar ett gemensamt ansvar. Många människor med funktionsnedsättning har ofta ett eller flera hjälpmedel. Samtidigt har många en liten inkomst, i flera fall bara sjukersättning baserad på en halvtidstjänst eller mindre. Alla de med bostadstillägg är i princip fattigpensionärer eller motsvarande. Vi pratar med andra ord inte om några höginkomsttagare. Underlaget för kommande beslut är ett tjänsteutlåtande undertecknat av Region Stockholms högsta tjänsteman: Hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson. I tjänsteutlåtandet presenteras de hjälpmedel som ska ha egenansvar (muggar, bestick, saxar, duschpallar utan armstöd, förhöjningsdynor, tyngdtäcken, mm) respektive de hjälpmedel som ska ha en kostnad per år för att låna (ex elrullstolar, ortopediska inlägg/fotbäddar, arm- och bentränare). Till hjälpmedel som det föreslås bli egenansvar för ingår även bilanpassning. Egenansvar för hjälpmedel, vilket innebär att du köper dina hjälpmedel själv, är på väg att införas från 1 januari 2021 på en rad hjälpmedel som tidigare förskrivits gratis. Högkostnadsskyddet på hjälpmedel som varit 2 000 kronor tas samtidigt bort. Motiveringen till att ta bort detta skydd är enligt Ella Bohlin (Kd) att det blir för dyrt att införa ett digitalt system för sammanställning av de nya kostnader som uppstår när fler hjälpmedel avgiftsbeläggs. En slags dubbelbestraffning tycker vi. Först införs extra kostnader sedan tas livlinan i form av högkostnadsskyddet bort. När beslut ska fattas som påverkar människors liv är det mycket viktigt att göra en ordentlig och ingående konsekvensanalys, alltså att undersöka hur ett förslag till beslut kommer påverka enskilda i deras vardag samt att se vilka ytterligare kostnader som kan tillkomma. Det finns inte någon konsekvensanalys i detta beslutsunderlag. Exempelvis, vad händer för dem som inte har råd att betala flera tusen kronor för att köpa ortopediskt utprovade korrekta skor med inlägg? Ska de istället efter ett tag belasta sjukvården med nedsatt känsel, dålig blodcirkulation eller söka sig till fysioterapeuterna med sina felställningar/missbildningar? Ska de som inte har råd att köpa en egen duschstol, ramla och bryta lårbenshalsen, vad kostar inte det? Tyngdtäcken som kostar mycket pengar för den enskilda och som kräver utprövning övergår till egenansvar, det påstås att det inte finns någon evidens att tunga täcken fungerar men det finns visst sådan evidens. Varför hänvisar region Stockholm till kanadensisk forskning när de själva beställt en undersökning från Karolinska, kan det vara för att den svenska forskningen – visar på att tyngdtäcken har effekt? När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! I våra ögon rimmar detta förslag till beslut väldigt illa med FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige skrev under och sedan också ratificerade redan 2009. Där framgår tydligt rätten till tillgänglighet och lika valmöjligheter för alla även de med funktionsnedsättning. Om alla ska kunna delta i samhället på lika villkor är hjälpmedel en förutsättning och att alla har ekonomisk möjlighet att skaffa sig dessa hjälpmedel. Beslutet att få ner Region Stockholms kostnader för hjälpmedel, på bekostnad av människor med funktionsnedsättning, är tänkt att gälla från 1 januari 2021, men i själva verket sker det redan nu. Av en slump upptäcktes att det är förskrivningsstopp för tyngdtäcken redan från 1 november i år, och detta är ju något som helt föregriper beslutet med två månader. Gäller det fler hjälpmedel? Beslutet i sig visar på en besparing på ynka 64 miljoner på en hjälpmedelsbudget på drygt 2 miljarder. Det måste finnas annat att spara in på? Vi kräver att en ordentligt utförd konsekvensanalys måste göras och att hänsyn till mänskliga rättigheter måste tas. När Region Stockholm går med 3,2 miljarder plus ska det inte sparas på hjälpmedel och högkostnadsskyddet ska finnas kvar. Tycker du som vi? Skriv under! DHR Stockholms Läns Distrikt Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm Hjärnkraft Stockholms län Huvudvärksföreningen Stockholm Neuroförbundet Stockholms Län Parkinson Förbundet Stockholm Personskadeförbundet RTP - Stockholms läns distrikt Rörelsehindrade Barn och Ungdomar i Stockholms län (RBU Stockholm) Stockholms län reumatikerdistrikt Strokeföreningen i Stockholms län

Verksamheten bidrar till ökad självkänsla och förbättrad psykisk hälsa för de som utför arbetet och innebär på sikt en minskad kommunal kostnad för en utsatt grupp i samhället.

Nya Hallaskog erbjuder friluftsliv i naturskön miljö, en lägergård som är fullt tillgänglighetsanpassad och kan nyttjas av alla med eller utan funktionsvariationer. Här kan man bada, paddla kanot, utforska naturen och djurlivet både på land och i vatten. Gården används frekvent av föreningslivet där majoriteten är barn och unga besökare. Det geografiska läget gör platsen lättillgänglig för nyttjande av allmänheten i hela Skåne, samt för turism.

Vi är många olika organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter som tillsammans har gjort granskningen. Vi har hittat många brister men i rapporten finns lika många förslag till förändringar. Låt oss tillsammans påverka funktionsrättspolitiken och skapa ett samhälle för alla!

Hundägare är också skattebetalare! Vi är trötta på att inte räknas i en så pass stor kommun som Jönköping. Här är hela kommunen hänvisad till två stycken små, dammiga rastgårdar som anses uppfylla alla behov. Fåtalet privata initiativ finns, som den lilla gården på Öxnehaga och de numer rivna/nedstängda i Vätterhems regi på Råslätt och en liten kombinerad boll-lekplan och hundrastgård i Ljungarum. Den senare stängdes ned med hänvisning till EN närboende vars "barn ej kan somna pga hundleken". Som skattebetalare undrar vi varför hundarnas/hundägarnas rättigheter ej tillvaratas när barns/föräldrars rättigheter ständigt vurmas för?  Jönköpings kommun som vill ha en tydlig miljöprofil uppmanar dessutom alla hundägare i vår stora kommun att ÅKA till centrum för hundlek. Går det hand i hand med miljöprofilen? Borde man inte vilja minska biltrafiken? Dessutom kan det innebära svårigheter för funktionsvarierade hundägare att ta sig ut. I kommuner som Stockholm finns minst en hundpark i varje stadsdel, ofta klämmer man dessutom in minirastgårdar som del i många av stadens parker. Borde inte Jönköping, som progressiv kommun, ligga i bräschen även med hundparker? För många människor idag är hundägande en livsstil. En del unga väljer dessutom bort barn, men har i stället hund! Samtidigt betalar dessa skatt för bl.a. barnens parklekar, dagis och skolgång (en självklarhet förstås!) men får inget tillbaka för sin egen familj: hunden! Nu kräver vi en förändring, hundägare är en viktig och stor intressegrupp och något som främjar god folkhälsa, möten människor emellan och en levande stad! Med vänlig hälsning, Jönköpings hundägare   (Den bifogade bilden är från Skarpnäcks rastgård i Stockholm - stor, lummig, kuperad!)

Barn som har funktionsvariationer som gör att de har rätt till särskola har inte allt för sällan även tid lagd på fritids. Skälen kan variera, men oftast för att föräldrarna ska kunna sköta sina arbeten, för visst avlastningssyfte, eller inte allt för sällan för att pedagogerna i särskolan uppmuntrar till fritidstid för att vidareutveckla motorik och social kompetens hos barnen med funktionsvariationer. Fritids för barn med funktionsvariationer är inte att jämföra med fritids för barn utan funktionsvariationer. Där andra barn kan befinna sig på fritids under lov och studiedagar av rent omsorgsbehov är sanningen den att för barn med funktionsvariationer sker vidareutveckling som är fördelaktig för skolan när den återupptas efter loven och studiedagarnas slut. I de fall barnen har en diagnos inom autismspektrat kan det handla om att upprätthållandet av vardagsrutinen att bege sig till sin skola/fritids även under loven är direkt sund för barnen. Stör man rutiner och planerade bestyr för ett barn i autismspektrat skakar man existensen i grunden, där allt faller som ett korthus. Fritids för barn med funktionsvariationer är alltså ofta något som föräldrar inte använder för att det är ett nödvändigt val, utan för att det är ett val som är det bästa för deras barns utveckling. Som det fungerat tidigare år har skolskjuts skett till särskolornas fritids även under lov och studiedagar. Barnen har fortsatt åka - i de flesta fall - med samma bilar och samma chaufförer. Inga extra procedurer har krävts. Med beslutet som trätt i kraft får man nu söka färdtjänst via Skånetrafiken för att få skjuts till fritids under lov och studiedagar. En extra procedur, och en inte helt osmidig och okomplex sådan. Först ska man söka tillstånd. Efter handläggningstiden på allt från 2 veckor till en månad får man besked om ens barn anses ha rätt till färdtjänst. Om det nekas följer en överklagan, vilket utan större överdrift kan medföra att barnet inte får någon skjuts när det behövs. Om det bifalles fortsätter den osmidiga proceduren där man får boka tider då barnet ska åka med färdtjänsten. Har man otur finns det inga bilar tillgänglig tiderna man har behov av det. Då uteblir skjutsen helt enkelt. Har man tur och man får bekräftelse på att turer är bokade till de tider ditt barn har behov av kan man endast boka 13 dagar framåt. Det vill säga, skulle en förälder råka med det mänskliga misstaget att glömma boka för kommande dagar på dag 13, så uteblir skjutsen dag 14. Nu har jag turen att jag är född och uppvuxen i Sverige och ganska duktig på byråkrati. Man blir härdad som förälder till barn med funktionsvariationer. Jag förstår hur det här med färdtjänst funkar med nöd och näppe nu. Men för de föräldrar som är nyanlända och kanske inte hunnit lära sig svenska i en större utsträckning, för tro mig, jag har två barn med funktionsvariationer. Skulle någon be mig lära mig arabiska finns det inte en suck till en chans att det blir en arabiska värd namnet de kommande åren i alla fall. Skulle någon då dessutom be mig att sätta mig in i arabisk byråkrati genom att läsa mig till det? Glöm det. Vart jag vill komma med det här är att jag känner till att det i detta nu finns barn med funktionsvariationer som går i särskola, som skulle gått på fritids i sommar, som inte gör det för att man inte har förstått upplägget i vad förändringen innebär och kräver. Och vet ni, det är som sagt knappt jag fattar något själv. Vi fick reda på det här i april svart på vitt. Beslutet har flugit under radarn i medier. För tro mig, hade jag fått snus om det här tidigare hade ni sett den här protesten tidigare också. Föräldrar till barn med funktionsvariationer lever inte allt för sällan en vardag under extremt högtryck. Utmattningsdepressioner är inte allt för ovanliga i hemmen. Jag har själv varit där. Min fru har varit där. Jag kan faktiskt inte peka på en familj hos alla mina bekanta med barn som har funktionsvariationer som INTE har drabbats av utmattningssyndrom. Färdtjänsten blir en extra procedur, en extra last. En extra last som kan bli det som knäcker en. Vi kräver inte en gräddfil. Vi kräver inte att någon ska torka oss i rumpan. Vi kräver förutsättningar för att kunna ge våra barn de bästa förutsättningarna de kan få i livet. Ett sånt här beslut tillför inte ett uns positiv energi till livssituationen, där alla plus på energikontot är livsviktiga. Jag tror inte att man sett alla perspektiv och den påverkan beslutet har. Och det är okej, politiker är inga experter som kan precis allt. Man försöker sätta sig in i situationerna och besluten man får framför sig och göra de beslut man tror att väljarna blir nöjda med, eller i alla fall minst påverkade av. Ibland så blir det fel, som nu. Och då kommer en protest, som den här. Jag förstår att kostnaderna måste fördelas. Men om man måste justera en sådan här kostnad som skoltaxi till fritids under lov och studiedagar finns det andra vägar att gå, där min och så många andra hårt pressade föräldrars vardag påverkas så extremt mycket som den gör nu. Vi vill att man återinför skoltaxi till fritids under lov och studiedagar, helt enkelt. Med vänliga hälsningar Johan Rönn, förälder till en autistisk 10-åring och en autistisk 8-åring