respektera sund förnuft ; gör inte sverige till narr inför alla nationer. låt 87 åringen Lidiia Prokhrenko stanna i Sverige.

12-åriga Dua är född och uppvuxen i Sverige och riskerar barnäktenskap om hon utvisas till Pakistan med sin mamma. Migrationsverket är redo att boka biljetter! Migrationsverket godtar att risk för barnäktenskap är ett nytt skäl, men de nekar att ta upp det till prövning. De avfärdar denna risk med hänvisning till att det bara är ett "påstående", främst motiverat med att de inte tror på mammans berättelse om att hon tvångsgiftes med en 19 år äldre släkting när hon var 14 år. Duaas egen rätt att få sin sak prövad förbigås å det grövsta! Vi kräver att Migrationsverket beaktar Duaas enskilda rätt att få sin sak prövad genom att bevilja prövning av risken för barnäktenskap!

Jag heter Mardin och kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn för ungefär ett år sedan. Jag var då 15 år och flydde regeringen i Iran. Jag deltog i revolutionen och stöttat kvinnor för att de skall bli fria i demonstration den 12 Maj 2022.  Som nog ingen missat har Iran avrättat flertalet personer varav många unga män för att de deltagit i protesterna mot regeringen. I Iran fick jag straff för demonstrationen som då var böter, fängelse och piskrapp jag vet inte heller ifall jag hade blivit avrättad då det hände för min vän som deltog med mig för kvinnors rättigheter och mot Iranska regimen i demonstrationen. Jag hade en uppfattning om att Sverige är ett land med god demokrati och trygghet därför sökte jag mig hit.  Jag har kämpat väldigt hårt för att bli en del av samhället, har snabbt lärt mig svenska och spelar fotboll på hög nivå. Jag borde ha hela livet framför mig.  Istället lever jag nu under hotet om utvisning till Iran. Migrationsverket har nämligen bestämt att jag inte alls lever under hot och att det inte alls är risk för mitt liv om jag utvisas. Min ansökan om asyl har därmed avslagits flertal gånger.  I Iran finns mycket problem och har sett det med mina egna ögon vad de gjorde med kvinnor och andra människor, bara för att religionen säger så och det håller jag inte med om. Tycker alla ska få frihet och ha mänskliga rättigheter som är självklart att man ska ha.  I Sverige hade jag en lärare och hon pratade persiska också när jag mådde dåligt så jag pratade med henne och hon hjälpte mig för att jag ska må bättre. Ibland pratade hon om sin tro som handlade om Jesus, så jag blivit nyfiken på, vem är Jesus? Så jag bad henne att få följa med till kyrkan och efter ett tag var jag medlem där och var där hela tiden. Det blev en trygg plats för mig, för jag mår bra när jag är i kyrkan. Jag har läst mycket bibeln, om vem Jesus är. Efter ett tag bestämde jag mig för att döpa mig. Jag förmedlade omgivningen om kristen tro. När mina släktingar i Iran såg på nätet att jag blivit kristen så hotade dem mig.  Jag bodde med ett familjehem som var elaka mot mig och socialen brydde sig inte om detta. Jag behandlades illa, och tillslut när familjen inte vill ha mig där. Då flyttade socialtjänsten mig till en lägenhet där jag tvingades bo själv utan att jag ville det. Det var jobbigt för mig då jag behövde en familj som stöttade mig i allt de jobbiga. Vissa dagar hade jag ingen mat, då behövde jag äta och sova i kyrkan. Jag har en flickvän och hennes familj att bo hos, då jag kände mig otrygg i lägenheten, och dom hjälpte mig att ge mig en trygg plats. Jag har bott med dom i ungefär 6 månader. Och under denna tid har socialen inte hjälpt mig med pengar eller skolgång. Har alltså inte fått gå i skolan på 6 månader, jag tycker verkligen om skolan och vill verkligen få gå i skolan. Är ju trots allt bara ett barn.  Jag bor just nu utanför Halmstad. Och allt jag önskar mig är att Sverige förstår mig och många andra som går igenom samma sak. Speciellt Iranier med tanken på hur problematiskt det är i Iran just nu. Jag lever ständigt med en oro att behöva lämna Sverige och åka tillbaka till Iran där jag vet vad som väntar mig. Jag har försökt göra allt för att anpassa mig till Sverige, jag har lärt mig svenska på ett och ett halvt år. Jag har många mål och drömmar och en av dem är att bli en IT Tekniker här i Sverige.  Det är jag som har skrivit den här texten själv och jag hoppas alla förstår vad som händer om jag utvisas till Iran.

Migrationsverket måste låta Abdikadir M Halane (Daadir) stanna i Sverige. Han har bott här i 15 år, arbetar, betalar skatt, är engagerad i samhället och behöver livsviktig medicin som är mycket begränsad i Somalia.  Vi uppmanar myndigheterna att beakta hans långa vistelse, hans positiva påverkan i samhället och hans medicinska situation i den pågående omprövningen.

Jag uppmanar socialförsäkringsutskottet att: 1. Överväga en särskild lösning eller amnesti för personer från Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien med flera som vistats lång tid i Sverige, uppfyller övriga krav, men som nekas medborgarskap på grund av ouppsåtliga felaktigheter i registrering av födelsedatum. 2. Verka för att tydliga riktlinjer tas fram till Migrationsverket och Migrationsdomstolarna där särskild hänsyn tas till situationen i länder med kollapsade eller svag fungerande myndighetsstrukturer.   3. Säkerställa att långvarig vistelse, integrering i samhället och skötsamhet väger tyngre i medborgarskapsprövningen när identitetshandlingar är svåra eller omöjliga att få fram.  4. Ge vägledning till Migrationsverket och Migrationsdomstolarna att i större utsträckning väga in långvarig vistelse, integration och skötsamhet i Sverige som starka skäl för att bevilja medborgarskap – även när identitet inte kan styrkas med formella handlingar. Sverige behöver stå upp för grundläggande principer om rättvisa och mänskliga rättigheter. Att låta denna grupp leva i ett tillstånd av ständig osäkerhet, trots att de gjort allt rätt, undergräver förtroendet för rättsstaten och vår demokratiska värdegrund. Jag ber er lyssna på dessa röster och agera. Det är dags att Sverige visar ansvar, solidaritet,  medmänsklighet och politisk handlingskraft.

Ändra utvisningsbeslutet för Jessica Byusa. Låt henne få stanna med sin familj.

Vi vädjar till Migrationsverket: Asi och Samia Azar ska få stanna i Sverige, deras hem sedan mer än tio år tillbaka! Asi kom till Sverige som 9-åring, Samia som 12-åring. De har vuxit upp här, gått i svensk skola, tagit studenten, har svenska körkort, arbetar, driver företag och har byggt hela sitt sociala liv här. Sverige är deras hem. De har ingen trygghet, ingen familj, inga vänner och ingen möjlighet att starta ett liv i deras så kallade "hemland". Trots detta hotas deras rätt att stanna av ett system som inte ser till individens liv och framtid. Migrationsverket har redan avslagit deras ansökan om uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige, och vill inte ge dem en ny chans. Men vi vet bättre! Asi och Samia är fullt integrerade, bidrar till samhället och är en del av den svenska vardagen. Att tvinga dem bort skulle vara inte bara orättvist, utan direkt skadligt: de riskerar diskriminering och marginalisering i deras "hemland", det land som har otrygghet och utsatthet.  • Är det rimligt att två unga vuxna som vuxit upp i Sverige och byggt sina liv här, ska skickas bort?  • Är det förenligt med rättvisa och proportionalitet att deras liv reduceras till ett administrativt beslut? Vi kräver förändring! Asi och Samia ska få stanna i Sverige, där de hör hemma. Skriv under och dela vidare! Varje namn räknas. Tillsammans kan vi visa att Sverige värnar om rättvisa, mänsklighet och unga människors framtid.

Jag heter Abdullah Ashoori, är 21 år och kommer från Afghanistan. Jag tillhör hazarafolket – en extremt utsatt grupp i landet. Jag kom till Sverige 2019, som 16-åring, för att få ett tryggt liv i fred. Jag fick tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till min mamma.  Nu har jag fått avslag från Migrationsverket och måste lämna Sverige – trots att jag byggt hela mitt liv här. På sex år har jag lärt mig svenska, gått i skolan, skaffat körkort och börjat utbilda mig till undersköterska och har gått redan halva vägen. Jag drömmer om att bli sjuksköterska och hjälpa andra. Jag jobbar inom LSS och på restaurang, försörjer mig själv och betalar skatt. Att återvända till Afghanistan vore livsfarligt – hazarier möts av hot, diskriminering och våld. Jag har inget skydd där. Sverige är mitt enda hem. Här finns min familj, mina vänner mina drömmar och min framtid.  Det här är min sista chans. Jag vädjar – stoppa min utvisning. Låt mig stanna där jag rotat mig, där jag kan bidra och leva i trygghet. Jag är en människa med hopp, drömmar och vilja. Tack för att du läser. Jag hoppas någon förstår min situationen – och ger mig chansen att stanna. / Abdullah Ashoori.

Med anledning av avslaget på Rabiu Rashids asylansökan, Beteckningsnr: 52478266. Migrationsverket 2023-04-28 Migrationsdomstolen 2023-06-09, Mål: UM6325-23 Migrationsöverdomstolen 2023-07-24, Mål: UM6229-23 Verkställighetshinder 2023-08-22 Vi vädjar om bifall till asyl av ömmande skäl av följande orsaker: * Rabius föräldrar är hemlösa tiggare i Ghana. Efter Rabius allvarliga drunkningsolycka i juni kunde ingen nå dem. Med tanke på deras ständiga förflyttning i sökandet efter mat, är det osäkert om de ens är vid liv eller var de kan befinna sig. Rabius syskon har sedan länge separerat från föräldrarna. Nu som vuxna har de ingen kontakt med Rabiu sedan de lämnade föräldrahemmet. * En okänd man tog med sig Rabiu efter att ha lovat föräldrarna att han skulle erbjuda skolgång och möjlighet att spela fotboll. Dessa löften infriades aldrig. Istället utsattes Rabiu för fem traumatiska år hos denna man. * I juni 2023 drabbades Rabiu av en nästan dödlig drunkningsolycka. Han tillbringade 22 minuter under vatten och närmare 80 minuter utan puls. Trots dystra förutsägelser på Karolinska sjukhusets ECMO-avdelning i Stockholm, klarade han sig mirakulöst. * Rabius trauman från hemlandet, tillsammans med drunkningsolyckan, har gjort honom djupt skadad. Han är starkt traumatiserad, lider av psykisk ohälsa, har dagliga självmordstankar, medicinerar och är under läkarkontroll. * I Ghana finns knappast någon psykiatrisk vård att tala om. De med psykisk ohälsa placeras ofta i läger utan psykologisk behandling och ses som besatta av onda andar. Utan adekvat behandling riskerar Rabius långvarig psykisk skada. Med hänsyn till Rabius bakgrund och nuvarande situation, uppmanar vi att han får den nödvändiga terapeutiska behandlingen, får sin asylansökan godkänd och får stanna i Sverige.

Minst 100 unga vuxna, mest från Afghanistan, riskerar utvisning. De har gjort allting rätt enligt gymnasielagen: Färdiga med skolan, fasta jobb, allt enligt de snåriga datumen och kraven som gymnasielagen innebär. Det enda som har gått fel är att Migrationsverket inte har besvarat deras förlängningsansökan, i många fall på upp till tre år - tills möjligheten till förlängning togs bort och nu får de avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd en efter en. Vi kräver att regeringen och Migrationsverket hittar en nödlösning för dessa unga vuxna, vars liv nu är i spillror. En myndighet bör inte kunna agera på detta fruktansvärda sätt, som systematiskt drabbar så många enskilda.