Hoppa till huvudinnehåll

Till: Finansmarknadsministern, Niklas Wykman

Bryt bankernas makt över penningen

Händelseförloppet och konvulsionerna inom det globala banksystemet borde vara av största intresse för befolkningen eftersom banksektorn i vårt land innehar en ojämförbar maktposition i dagens samhälle. Den privata skuldsättningsgraden i landet är oroväckande hög. På den globala scenen är Schweiz och Credit Suisse det senaste alarmerande exemplet. Därför måste Sverige och dess politiker omgående dra lärdomar och sjösätta en penningreform som kan skydda oss från de förödande konsekvenserna som under många år byggts upp av att ha ett penningsystem som styrs av en vinstmaximerande bankregim.

Till mångas förvåning är det inte som förmodas, att landets centralbank Riksbanken, är svensk ekonomis huvudman. Riksbankens ledning har vid upprepade tillfällen visat att de ser på sin roll i det nuvarande systemet som enbart uppbackare av banksektorns verksamhet och har givit upp alla tankar på att ägna sig åt penningförsörjningen, det vill säga skapandet av det allmänna betalningsmedlet. Detta om något har fundamentalt förändrat svensk ekonomi och är en given grogrund för ekonomisk ojämlikhet. Genom att ha ett bankstyrt penningsystem har staten och samhällskollektivet hamnat i en beroendeställning gentemot bankerna. Riksbanken har trots bättre vetande nöjt sig med att sitta i baksätet och låtit bankerna inta den yttersta maktpositionen och kreditförsörja Sverige. Kreditförsörjning i samband med penningskapande är en ödesdiger syntes av två motsatser. Det ligger i affärsbankernas intresse att fler och fler hela tiden sätter sig i skuld, något som utifrån ett samhällsperspektiv är en stor börda för ekonomin och dess hushåll.

Svenska kronan har sedan kreditavregleringen 1985 trasslats in i bankernas utlåning och affärsbankernas skapade bostadsobligationer. Den systemkonstruktionen går att förändra och bör så göras, om vi önskar ha ett demokratiskt utformat penningsystem, fritt från det beroende som kräver att det hela tiden föds nya krediter, vilket uppenbart inte är hållbart i längden. Den systemiska roll som bostadsobligationerna spelar gör Sverige extra sårbart och har med en form av ihopkoppling med de finansiella marknaderna att göra; obligationsmarknaden är global och beroende av internationella investerare.

I en historisk maktkamp mellan Riksbanken och affärsbankerna har Riksbanken sedan 80-talet lämnat walk-over, inte bara i takt med att statens betalningsmedel – kontanterna – underminerats av affärsbankernas utgivna betalningsmedel, utan i synnerhet eftersom Riksbankens ledning själv gynnas av en växande tillgångsprisinflation. Riksbankens direktion har sedan bankens självständighet lagfästes kommit att utnyttja sitt så kallade oberoende vid flertalet tillfällen till de finansiella spekulanternas och affärsbankernas fördel. Glöm aldrig att spekulationen bygger på affärsbankernas kontinuerliga kreditflöde. Riksbanken har inte enbart smort bankernas hjul med extra reserver under pandemin, utan har börjat använda sitt lagstadgade oberoende till att hjälpa finansspekulanter och affärsbanker genom att upprätthålla värden på finansiella marknader.

Riksbanken har kommit att missbruka gemensamma resurser, som inte är deras eftersom de enbart är en förvaltningsmyndighet. Riksbanken har på senare år kommit att bli den instans som får stå för den delen av finanskapitalismens risktagande som ingen spekulant eller affärsbank vill ha att göra med. De finansiella aktörerna kan under sådana bekväma förhållanden luta sig tillbaka, undgå marknadsekonomins inneboende regler och således spelets konsekvenser. Devisen ”den som ger sig in i leken får leken tåla” gäller inte när Riksbanken skyddar de finansiella spekulanternas intressen på bekostnad av alla löntagare och realekonomin. Förra året gick Riksbanken med en förlust på 81 miljarder, efter att ha dammsugit upp de finansiella marknaderna på diverse ”skräppapper” som Riksbanken själva vill kalla för ”säkerställda”. För att täcka detta hål i centralbankens finanser har Riksbanken bett staten om ett kapitaltillskott. De väljer att vältra över problemen och utsätter statsfinanserna för antingen en åtstramning eller att staten måste öka på statsskulden. Detta kan inte få fortgå och detta upprop vill presentera den enda hållbara lösningen för framtiden; en suverän penningreform.

De moralfilosofiska frågorna kan inte uteslutas när det kommer till samhällsekonomins väl och ve. Är det moraliskt försvarbart att ha ett penningsystem där penningen inte arbetar för allas välstånd utan istället för ett fåtal profitörer? Ska Sverige ha en Riksbank utan demokratisk förankring, som på bekostnad av löntagare och realekonomin löser ut och bistår de som lever på finansiell avkastning?
Om svaret är nej på dessa frågor måste en penningreform omgående skissas upp, vars främsta syfte är att återställa penningskapandet till staten och etablera en demokratiserad riksbank, med en ny direktion med ansvar och förtroende att leda den mäktiga instans som kan få landets realekonomi att blomstra eller dö.

Varför är det viktigt?

Den som kontrollerar och styr över penningskapandet har en ojämnförbar maktposition över ekonomin och statens välstånd, det vill säga samhällsmedborgarnas väl och ve. Penningen måste demokratiseras och kan inte kontrolleras av några få vinstmaximerande aktörer.

Kategori

Uppdateringar

2023-07-05 21:22:44 +0200

10 underskrifter nådda