E-avfall: den mörka hästen med miljöproblem

Det mesta av denna elektronik kommer att slängas inom tre år på grund av ny teknik och planerad föråldring. En dators genomsnittliga livslängd har minskat avsevärt från sex till två år, och den genomsnittliga livscykeln för dagens mobiltelefoner är bara 9 till 18 månader. Som ett resultat produceras upp till 50 miljoner ton elektroniskt avfall årligen, det mesta från första världsländerna, vars strikta återvinningslagar gör säker förvaring dyr och tråkig.

Som ett resultat exporteras mycket av det till tredje världsländer som Kina, Indien, Pakistan, Vietnam, Filippinerna och Afrika, som inte omfattas av strikta regler. Denna export är olaglig enligt Baselkonventionen, enligt vilken "farligt avfall måste kasseras i ursprungslandet".

Vad det gör för miljön:

Kemikalier i e-avfall kan vara kvicksilver, bly, kadmium, arsenik, nickel och krom. Dessa föreningar kan vara mycket beständiga i miljön och absorberas av växter genom jorden och av människor genom mat, vatten, luft, damm, hudkontakt och intag.

Vad det kan göra mot människor:

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kan låga nivåer av bly, kvicksilver och kadmium orsaka neurologiska skador, cancer, lung-, njure-, sköldkörtel- och leversjukdomar och orsaka beteende- och inlärningssvårigheter hos barn.

Vad kan göras:

Regeringar runt om i världen måste sluta exportera sitt e-avfall till dessa tredje världsländer och istället försöka förbättra sina egna avfallsmetoder. Regeringar bör känna sig ansvariga för att hantera sina egna återvinningsprogram för e-avfall så att företag kan utforska denna väg på ett billigare och mer hållbart sätt, snarare än att helt enkelt flytta tullen till länder som behöver pengar.