Våra tättingar tillhör den biologiska mångfalden och många arter blir allt färre pga minskad tillgång på många insektsarter. Detta är en följd av förändrat klimat med katastrofer som hetta, torka, skyfall, kyla, översvämningar, mm.

Ragunda municipality has long distances and limited travel options. Today, many residents are completely dependent on cars or buses, which makes everyday life vulnerable – especially in winter when road conditions are difficult or traffic is disrupted. The railway that passes through the municipality is already in operation and is used daily for freight traffic. In the long term, also enabling passenger train traffic could strengthen accessibility, increase safety in the transport system and give more residents an alternative for travel to work, study, healthcare and public services. The issue is also important from a long-term perspective. In order for Ragunda to be able to retain and attract residents and businesses, a functioning and robust infrastructure is required. Keeping the issue of passenger train traffic alive in planning and dialogue at an early stage increases the possibility of acting if conditions change in the future.

1. Barnens trygghet och kontinuitet Att få gå på samma skola från förskoleklass till sexan skapar en enorm trygghet. Barnen känner personalen, lokalerna och de äldre eleverna. Genom att dela upp skolorna i en "lågstadiesskola" och en "mellanstadiesskola" tvingar man barnen till ett onödigt och tidigt skolbyte som bryter deras kontinuitet och trygghet i närområdet. 2. Splittring av familjer och syskon När skolorna görs om till "specialskolor" för olika åldrar blir det omöjligt för syskon att gå på samma skola. För familjer, och särskilt för ensamstående föräldrar, innebär det en ohållbar logistik med hämtningar och lämningar på olika håll. Dessutom förlorar syskonen den värdefulla kontakten och tryggheten i att ha varandra nära under skoldagen 3. En livsfarlig skolväg som konsekvens Det mest kritiska är att denna omorganisation tvingar ut de minsta barnen på vägar som inte är byggda för dem. Att flytta barn från en skola med trygga tunnlar till en skola som kräver passage över trafikerade vägar utan säkra övergångar är ett direkt hån mot barnkonventionen och barnens rätt till en säker miljö.

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Ystad står inför ett avgörande vägval. Beslut som nu fattas i hamnområdet riskerar att bli oåterkalleliga. I jakten på en ”modern” Hamnstad håller kommunen på att riva byggnader som inte bara berättar om stadens historia – utan som också kan spela en avgörande roll i framtidens hållbara och levande stadsutveckling. Sedan 2019 har flera unika industribyggnader försvunnit ur Ystads hamn. Nu hotas några av de allra sista spåren av stadens industriella arv: Sorteringsverket (Kokscentralen) och Sockersilon. Sockersilon – ett oersättligt landmärke Sockersilon från 1935 är ett av Ystads mest karaktäristiska landmärken. Den ovanliga Weibullsilon med sin nitade stålkonstruktion för tankarna till ett båtskrov och rymmer en interiör med fantastisk akustik, bevarat maskineri och stark teknikhistorisk betydelse. Det finns bara en likadan byggnad i hela Sverige – i Visby. Det här är kvaliteter som inte går att återskapa. När de rivs, är de borta för alltid. Ett hus som redan är byggt – och fullt av möjligheter Det mest hållbara huset är det som redan finns. Med relativt små insatser – nödutgångar och takreparation – kan Sockersilon öppnas som en kulturarena för konserter, festivaler, utställningar och föreläsningar. Under Ystad Kulturnatt har det redan blivit tydligt vilket enormt intresse som finns när silon öppnas för allmänheten. Här finns potential att skapa en unik mötesplats för kultur, människor och idéer – mitt i hamnen. Kultur, historia och trovärdighet Ystad lyfter gärna fram sin historiska och kulturella identitet. I översiktsplanen FÖP 2030 beskrivs kulturmiljön som en resurs. Då kan man inte samtidigt riva de sista spåren av stadens industriella historia. Att bevara Sockersilon handlar inte om att vara bakåtsträvande. Det handlar om att vara kreativ, ansvarstagande och framtidsorienterad. Om att se starka, redan färdigbyggda strukturer som möjligheter – inte som hinder. Sockersilon är en symbolisk länk mellan landsbygd och stad, mellan råvara och förädling, mellan dåtid och framtid. Den ger Hamnstaden identitet, djup och förankring i platsens historia. Skriv under – för Ystads framtid Genom att skriva under denna namninsamling visar du att du vill se en hållbar stadsutveckling där historien ses som en styrka, inte ett problem. Där kultur får ta plats. Där Ystad vågar gå före istället för att riva bort det som gör staden unik. Stoppa rivningen. Bevara Sockersilon. Ge Ystad en framtid med minne, mening och kultur. Kulturföreningen Sugarbox

Priset på bussbiljetter bara höjs och höjs och vi unga behöver billigare (helst gratis) kollektivtrafik! Det ska inte vara en lyx att ta bussen till fotbollsträningen, skolan eller jobbet. I en stor stad som Umeå ska det vara en självklar rättighet att kunna ta sig mellan olika stadsdelar. Förutom detta är det också bra för klimatet med minskat bilberoende. Vår kommun har tidigare pratat om att satsa på kollektivtrafik och nyligen har man pratat om att introducera spårvagn för minskad bilanvändning. Men det enklaste sättet för både arbetare, barnfamiljer och ensamstående är att ge oss billigare priser på bussbiljetter! Ett månadskort för barn 7-19 år kostar idag 400 kr, vilket är en tredjedel av CSN. Efter du fyller 20 eller är student höjs priset till 530 kr. Hur många studenter har råd med det? Hur många pensionärer har råd med det? Nu ska priserna i Ultra-appen höjas igen och allt fler kommer välja bort bussen. Vi vet att nolltaxa, alltså att göra kollektivtrafiken gratis med hjälp av skattemedel, funkar. Det har städer och länder som Tallinn, Luxemburg och Malta bevisat. Om ni politiker inte vill göra bussen gratis än, sänk i så fall priserna! Vi har inte råd!

 Det är ofattbart att det fortfarande förekommer i sådan stor utsträckning som det gör idag, med tanke på skadan folk orsakar på både husdjur och vilda djur. Trots rekommendationer och lokala regler skjuts fyrverkerier av i flera dagar och nätter. Det gör det omöjligt för djurägare att skydda sina djur, och jag har själv sett och hört hur fyrverkerier används för att skrämma, snarare än att fira. Jag menar att detta inte är rimligt i ett modernt och djurvänligt samhälle. Fyrverkerier för privat bruk är inte en nödvändig tradition, och det finns säkrare och mer hänsynsfulla alternativ. Därför kräver jag ett nationellt förbud mot privat fyrverkerianvändning i Sverige. Flera europeiska länder och regioner har redan infört förbud eller mycket strikta begränsningar för privat fyrverkerianvändning, bland annat i Brysselregionen, delar av Belgien, Nederländerna och Irland. Sverige bör ta samma ansvar.

Behålla grönskan för människor. Vöstertorps har förtätast mycket sedan sitt urprung. Det är av alkra största vikt flr barns utveckling och kreativitet. Parken är till flr alla och grattis!!

Vi vill värna om Hebys nära skog. Där vi har spår och stigar lättillgängligt nära byn. Vi vet att skogen är viktig och används av både skolan, föreningar och privatpersoner. Det har blivit ett viktigt rekreationsområde för många av oss med dess rika naturliv med både kärr, flertalet olika djur- och fågelarter, bär och svamp i mängder och rik och mångfaldig växtlighet.  Vi har förstått att många av de som tagit fram planen inte är från Heby och har därav inte kännedom om vad denna skog innebär för oss här. Vi vill med den här namninsamlingen påvisa för politikerna att det här inte är vilket område som helst och att vi vill ha vår Vedkalleskog kvar. 

I befintligt läge har järnvägen Stångådals- och Tjustbanan anslutning till järnvägsstationen. Det är viktigt för att resenärerna ska kunna kliva av centralt i Linköping utan att behöva byta till stadsbuss i Hackefors. Linköpings nuvarande resecentrum ligger på bekvämt gångavstånd i det största arbetsställeområdet, Centrala Staden. En flyttad station minskar attraktiviteten för tågresandet och riskerar att detta upphör på Stångådals- och Tjustbanorna. Detta skulle drabba kommunerna längs banorna; Linköping, Åtvidaberg, Västervik, Kinda, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Kalmar.  Dessutom medför en flytt av järnvägsstationen en kostnadsökning om ca 100 000 kr per skattebetalare i Linköping, dvs 4000 kronor per år i 25 år. Totalkostnaden för flytten av stationen beräknas till ca 15 miljarder kronor. Dessa pengar skulle göra större nytta om de används för upprustning av våra olika regionbanor i Sverige, bland andra Stångådals- och Tjustbanorna.

Skogarna i Fagersta är ovärderlig för många av oss. Kottmosseskogen, skogen vid Eskiln och vid Hedkärrabadet hotas idag av avverkning. Dessa tre områden är några av de populäraste friluftsområdena i kommunen och är tätortsnära med badplatser samt vandringsstigar. Både barn och vuxna utnyttjar dessa skogar dagligen, skolor flyttar ut sin undervisning i skogen i utbildningssyfte. Fagerstas skogar, de som ligger nära våra bostadsområden som Kottmosseskogen, men även de som ligger i populära friluftsområden som Eskiln och Hedkärrabadet, är mer än bara träd – de är en livlina för både natur och människa. När dessa skogar kalhuggs förstörs inte bara vackra naturområden, utan ni tar även bort Fagerstabornas viktigaste plats för återhämtning och motion. Att vistas i skogen sänker vår stress och är avgörande för en god folkhälsa. Dessa etablerade skogsekosystem fungerar som en viktig kolsänka som binder koldioxid och hjälper till i kampen mot klimatförändringarna. Kalhuggning slår sönder dessa funktioner och förstör de livsmiljöer som har hunnit byggas upp för många djur och växter. Många arter är beroende av att skogen får stå kvar för att kunna överleva. En skog som kalhuggs tar tiotals år på sig att återhämta de sociala och ekologiska värden som går förlorade vid ett ögonblickligt ingrepp. Genom att skriva under den här namninsamlingen sänder du en tydlig signal: Vi värnar vår natur, vår hälsa och vårt klimat! Vi uppmanar beslutsfattarna att skydda dessa värdefulla naturområden permanent. Gör Fagersta känt för sin närhet och möjlighet till naturen runt knuten, inte för kalhyggen!

 Den här namninsamlingen är viktig därför att beslutet om en av de största industri- och energisatsningarna i Sveriges historia håller på att drivas fram utan att invånarna fått en reell chans att påverka.  En AI-hub med ett elbehov på 750 megawatt, enorm markåtgång och stora konsekvenser för både miljö och energipriser är inte ett lokalt rutinärende – det är ett strategiskt samhällsbeslut som borde kräva bred demokratisk förankring.  Ändå har varken kommuninvånare, boende i området eller elkunder på nationell nivå fått säga sin mening om de är beredda att stå för kostnaderna och riskerna som följer. Istället pågår beslutsprocessen bakom stängda dörrar, med exklusiva markreservationer och löften till en internationell aktör som ingen väljare haft möjlighet att godkänna.  När projekt av den här storleken genomförs utan dialog, folkomröstning eller oberoende konsekvensutredningar urholkas tilliten till både kommunens och statens demokratiska processer.  Den här namninsamlingen handlar därför inte bara om ett datacenter – den handlar om rätten att som medborgare få bli informerad, få delta och få säga ja eller nej innan beslut som påverkar vår framtida energi, ekonomi och miljö fattas över våra huvuden.