Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Vi som undertecknar denna namninsamling kräver att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omgående inleder en tillsyn och utredning av det privatägda boendet på Fritslavägen i Marks kommun. Borås Tidning har i flera artiklar granskat verksamheten och redovisat mycket allvarliga uppgifter. Tidningen rapporterar om vittnesmål från tidigare anställd personal som beskriver en arbetsplats präglad av rädsla för chefen och bristande säkerhet, där en tidigare medarbetare säger ”Jag förstår inte ens hur det får drivas”.  I granskningen ingår också berättelser om självmord och självmordsförsök bland boende, vilket ytterligare understryker den allvarliga oro som uttrycks av både personal och närstående.  Enligt uppgifter som vidare rapporterats i media finns dessutom vittnesmål om att personer anställts utan relevant vård- och omsorgsutbildning samt om att medarbetare med tidigare våldsbrott i bakgrund varit verksamma i arbetslaget. Vissa boende uppger dessutom att de känt sig tvungna att uppfylla oacceptabla krav som sexuella övergrepp från personal för att få tillgång till sina mediciner eller basal omsorg. När uppgifter av denna allvarliga natur framkommer i media rör det sig om situationer där människor i särskilt utsatta livssituationer, många med svår psykisk ohälsa, inte har fungerande skydd eller trygghet, trots att det är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande. Vi anser därför att: • IVO omedelbart måste inleda en oberoende och grundlig utredning av verksamheten • boendet bör stängas tillfälligt under pågående utredning om allvarliga brister misstänks • Ansvariga aktörer omedelbart säkerställer att ingen far illa När så allvarliga uppgifter rapporteras kan samhället inte blunda. Människors trygghet, värdighet och rätt till säker vård och omsorg måste komma först. Läs mer:  Borås Tidning, “Personal på Fritslavägen: ’Förstår inte hur det får drivas’”. https://www.bt.se/boras/personal-pa-fritslavagen-forstar-inte-hur-det-far-drivas/ Borås Tidning, “Jag såg ingen annan utväg än att ta livet av mig”.  https://www.bt.se/boras/jag-sag-ingen-annan-utvag-an-att-ta-livet-av-mig/ Borås Tidning, “Tystnaden riskerar att dölja det som behöver granskas”.  https://www.bt.se/boras/tystnaden-riskerar-att-dolja-det-som-behover-granskas/

Rör inte våra nätter! Vi på Djuröhemmet är sedan många år en mycket fungerande nattgrupp. Nu har kommunen bestämt sig för att ändra på våra arbetsförhållanden rejält. Vi arbetar idag 10 timmar per natt i ett rullande 6-veckorsschema. Vi är alla nöjda med det och tycker att det fungerar bra med vila och återhämtning. Vår arbetsgivare (Värmdö kommun) har nu bestämt att fr.o.m mars -26 ändra på schemat till 9 timmar per natt och 4-veckors schema. Denna innebär att vår så välbehövliga ledighet för återhämtning försvinner. Vi kommer att ha ett rullande 4- veckorsschema vilket gör att vi som mest är lediga 3 nätter. Att arbeta natt innebär stor påfrestning på kroppen. Det är väl känt och dokumenterat att det medför större risker för diverse hälsoproblem och sjukdomar så som diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa cancerformer. Intensivt nattarbete ökar också risken för olyckor. Vi känner oss stressade och överkörda då det här med stor säkerhet kommer att slita på oss, ta bort all glädje och ork vilket kan mynna ut i sjukfrånvaro och uppsägningar. Främst av allt, det här drabbar också våra boende. Risken är slutkörd personal med risk att ”missar” sker samt högre grad av extrapersonal då ordinarie inte längre orkar. Trygghet och igenkänning är viktigt för våra gamla och dementa. Hjälp oss att bevara våra scheman orörda för en fortsatt väl fungerande nattomsorg. Undertecknat Natten

Den här familjen är våra fd grannar och för alltid våra vänner. Jag vill att de stannar här och fortsätta vara en del av Sverige! Sverige är hemma för dem alla och särskilt för Gaby - nu har de fått avslag på beslut från Migrationsdomstolen efter över ett års handläggningstid när de överklagade Migrationsverkets beslut om utvisning till El Salvador, där Jonathan och Silvia är födda. Gaby är 8 år och född i Sverige. Hon tränar innebandy, handboll och dans i Forsbacka. I Gävle tränar hon roller derby med Gävle Roller Derby ihop Edda och flera andra barn. Hon går även på musikaktivitet hos Kulturskolan i Gävle. Familjen är aktiva inom Svenska kyrkan och där går Gaby på miniorerna samt sjunger i luciatåget. Nu måste vi hjälpa dem! Dessutom är Gaby min dotters bästa vän - hur berättar man för sitt barn att din bästis ska utvisas och måste lämna landet? Hur gör man det när dem har gjort allt rätt och är goda människor? Snälla skriv under för att Gaby och hennes båda föräldrar ska få slippa utvisning til El Salvador och få stanna i Forsbacka, Sverige och få fortsätta med sina liv ihop med oss alla! Vill du hjälpa till med något? Hör av dig till mig Emma Eldevåg eller Jonathan Perez.

Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med 

Flera företag som tidigare tillät distans- eller hybridarbete kräver nu att personalen ska återgå till kontoret. Dessa beslut fattas ofta av ledningar utanför Sverige, utan vetenskaplig grund eller dialog med de anställda. Det här får stora konsekvenser för många. Personer som anställts för att arbeta på distans tvingas nu pendla långa sträckor eller flytta, vilket skapar problem med till exempel barnomsorg.

Stoppa de stora barngrupperna – ge våra barn trygghet och fler pedagoger! Trosa kommun hävdar att pga demografi samt ekonomi så skulle 3 förskolor stängas... detta har i praktiken lett till att fler barn trängs ihop på färre förskolor. Detta har resulterat i att Trosa kommuns förskolor bryter mot de flesta av skolverkets riktvärden och barnens trygget, rättigheter och behov nu inte uppfylls. Likaså är arbetsmiljön för våra pedagoger under all kritik. Vi som skriver under reagerar starkt på den utveckling vi ser i Trosa kommuns förskolor. Barngrupperna har blivit så stora att barnens trygghet, lärande och välmående riskeras varje dag. I vissa grupper är det fler barn än Skolverkets riktmärken tillåter, och ofta finns för få pedagoger för att skapa en lugn och trygg miljö. När barngrupper slås ihop, när vikarier ersätter fasta pedagoger och när personalen går på knäna drabbas barnen hårdast. Många är små. De behöver stabila relationer, närvarande vuxna och en miljö där de kan leka, utvecklas och känna sig trygga. Vi accepterar inte: • stökiga och stressiga miljöer • för många barn på samma yta • för få utbildade pedagoger • otrygghet och bristande kontinuitet Barnen förtjänar bättre. Pedagogerna förtjänar bättre. Trosa förtjänar bättre. För mer ingående information samt siffror från skolverkets riktvärden m.m. kan läsas nedan ___________________________________________________________________ Mer ingående information med siffror 1. Barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken 1. Skolverket anger tydliga riktmärken för vad som anses vara trygga och utvecklingsmässigt lämpliga gruppstorlekar: 1. 12 barn i grupper med yngre barn (1–3 år) 2. 15 barn i grupper med äldre barn (3–5 år) 2. I flera av Trosa kommuns förskolor har grupper nu 10–50 % fler barn än riktmärkena, ibland med ännu fler barn när avdelningar slås ihop på grund av personalbrist. Detta ökar risken för stress, konflikter, otrygghet och sämre förutsättningar för lärande. 3. Skolverket är tydliga: stora barngrupper påverkar både barns trygghet och personalens arbetsmiljö negativt. 2. För låg personaltäthet strider mot nationella rekommendationer  1. Skolverket rekommenderar dessutom att bemanningen bör ligga runt: • 1 pedagog per 5 barn i grupper med yngre barn • 1 pedagog per 6–7 barn i grupper med äldre barn 2. När grupper slås ihop och fasta pedagoger ersätts av vikarier eller lämnas utan ersättning, hamnar bemanningen i praktiken ofta betydligt sämre än dessa nivåer. Det innebär att barn inte får tillräcklig vuxennärvaro, att pedagogerna tvingas prioritera “akuta behov” framför pedagogiskt arbete, och att kvaliteten sjunker oavsett personalens kompetens och engagemang. 3. Stökiga och otrygga miljöer påverkar både barn och personal 1. När många barn vistas på samma yta, särskilt om personalgruppen är ny eller varierande, ökar risken för: 1. hög ljudnivå och stress 2. Konflikter och oro 3. Olyckor (min son hade rymt utanför staketet en dag, aldrig hänt tidigare. Vad hade hänt om inte ett annat barn sagt till, vart var pedagogerna?) 4. Att barn inte blir sedda eller hörda 5. Att trygghet och relationer bryts när personal byts ut 2. Det är inte en arbetsmiljö som någon pedagog vill eller kan arbeta långsiktigt i, och det är inte en miljö där små barn kan utvecklas tryggt. 4. Förskolan ska utgå från barnens bästa – inte anpassas till nedskärningar Skollagen kräver att utbildningen ska vara trygg, likvärdig och utformas så att varje barn får det stöd det behöver.  När barngrupperna blir för stora och personalstyrkan för liten blir detta omöjligt, oavsett hur professionell personalen är.

• Värdighetsgarantin: Det handlar om våra äldres mänskliga värdighet. Grundläggande behov som renlighet, näringsintag och social kontakt får inte äventyras. Att inte ha tid att hjälpa någon upp ur sängen eller att sakna matvaror är ett brott mot den värdighetsgaranti kommunen ska stå för. • Arbetsmiljö och kvalitet: En ohållbar arbetsmiljö med oersatt tid och extrem stress leder till personalflykt – som jag själv vittnar om. Detta försämrar kontinuiteten och kvaliteten på vården ytterligare. Om systemet inte fungerar kommer personalen inte att stanna, och de äldre blir lidande. • Samhällsansvar: De äldre som byggt upp vårt samhälle förtjänar att bli omhändertagna med respekt. Att säkerställa att hemtjänsten har rätt förutsättningar är ett grundläggande samhällsansvar och en investering i en human välfärd.

Detta är viktigt eftersom Anis Khaled Gouaref redan har omplacerats, och hans frånvaro märks tydligt i vår vardag på Waterfront Building. Anis har varit en uppskattad och betydelsefull del av huset, och hans positiva energi, bemötande och engagemang har skapat trygghet och trivsel för alla som arbetar här. Utan honom har arbetsmiljön förändrats till det sämre. Vi vill att han ska få möjlighet att återvända eftersom hans närvaro gör stor skillnad för gemenskapen och stämningen i huset.

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

I ETT LÄGE MED EN ARBETSMARKNAD DÄR DET FINNS FLER SÖKANDE ÄN JOBB ÄR DET LIKA OLOGISKT SOM INHUMANT ATT SLÅ SÖNDER DET SISTA AV TRYGGHET. En aldrig tidigare skådad grymhet i Sverige. Tonläget hittills i debatten (om den finns alls) kring de katastrofalt dramatiska sänkningarna av ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program inklusive dag-100-sänkningen, fångar inte vidden av allvaret och konsekvenserna. Tonläget borde utgå från de akuta nödlägen den orsakat för allt fler; potentiellt för hundratusentals. Människor, till största delen ambitiösa som vill ha jobb, kommer i masstal få sina liv sönderslagna, tvingas överskuldsatta att bli hemlösa. Stressorer som tar liv. Du som har jobb idag: Vad skulle du själv göra om din inkomst sänktes till några få tusenlappar? Beslutet att automatiskt sänka A-kassan med 5% var hundrade dag är inte bara en ekonomisk katastrof för enskilda — det är en systemförändring genomförd i skymundan, utan konsekvensanalys, utan proportionalitetsprövning och möjligen i strid med internationella åtaganden om social trygghet. Det handlar om rättssäkerhet och politiskt ansvar. Det kräver handling nu — från politiker, fack, media, jurister och allmänheten. KONKRETA EXEMPEL PÅ HUR DESSA INHUMANA REFORMER DRABBAR KAN DU HITTA HÄR: https://sites.google.com/view/arbetssokandes-ratt-till-liv/storys (Detta är också webbsidan för detta initiativ som innehåller många tips på hur du kan bidra i denna kamp att rädda tiotusentals, kanske hundratusentals från tragedi.)

Arbetslösa förtjänar trygghet, inte sänkta ersättningar! Vi protesterar mot regeringens nya regler som sänker ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program. Dessa regler innebär att människor som redan har begränsad ekonomisk trygghet får ännu mindre att leva på. Det är märkligt och orättvist att systemet verkar uppmuntra de som redan har gott om pengar genom att ge ännu mer, medan de som redan har lite ekonomiskt stöd får mindre ersättning när de försöker göra rätt för sig och delta i arbetsmarknadsprogram. Resultatet blir lägre ersättning och sämre ekonomiskt skydd för de som redan har begränsade resurser. Detta drabbar både arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsprogram och leder till ökad ekonomisk utsatthet och stress. Forskning visar att det inte finns ett klart och generellt samband mellan lägre ersättningsnivåer och lägre arbetslöshet. Internationella jämförelser visar att länder med höga ersättningar kan ha bland de lägsta arbetslösheterna (dagensarena.se). Dessutom visar studier att sänkta ersättningsnivåer kan få allvarliga hälsoeffekter. En svensk studie från 2006–2010 visade att försämrad arbetslöshetsersättning korrelerade med ökad ekonomisk stress och fler sjukhusinläggningar relaterade till psykisk ohälsa och alkoholproblem (BMC Public Health, 2022). Det är alltså både orättvist och riskfyllt att sänka ersättningen – inte bara för ekonomin, utan även för människors hälsa. Uppmaning: Skriv under om du också vill att människor som deltar i arbetsmarknadsprogram ska ha en rimlig och trygg ersättning. Tillsammans kan vi visa regeringen att dessa regler måste ändras.