Vi är många föräldrar som känner oro  På flera skolor i Sollentuna vittnar föräldrar om att de upplever att skärmar används i stor utsträckning, både i undervisningen och på fritids, och att det är svårt att få svar eller gehör när man tar upp frågan. Det handlar inte om en enskild skola eller ett enskilt incident. Föräldrar från Gärdesskolan, Kärrdalsskolan, Runbackaskolan, Sofielundsskolan, Stallet, Tegelhagens skola, Töjnaskolan, Vaxmoraskolan och Vibyskolan beskriver samma mönster: mycket skärmtid, lite reflektion kring syftet med att använda skärmen, och en upplevelse av att inte bli lyssnad på av skolledningen. Det här uppropet är ett samlat uttryck för den oron och en önskan om transparens och en kommunal digitaliseringsstrategi som är för våra barns bästa.  Vad vi ser på våra barns skolor Föräldrar i kommunen berättar om barn som hämtas på fritids där projektorn är igång med TV-serier – inte som del av ett pedagogiskt upplägg, utan för att barnen "är trötta". Materialet är inte alltid åldersanpassat, och föräldrar vittnar om barn som blivit rädda och skrämda eller haft mardrömmar av vad de sett på fritids. Det handlar också om barn som spelar TV-spel eller digitala fotbollsspel, ibland på personalens mobiler, och om spel med reklaminslag.  Ett genomgående mönster är att skärmar verkar användas som ett enkelt sätt att hålla barnen sysselsatta, snarare än som ett medvetet pedagogiskt val som utgår ifrån barnens bästa. I den pedagogiska verksamheten väcker exemplen liknande frågor. Sjuåringar tränar "skrivande" genom att skriva på ipads istället för att hålla i en penna. Högläsning, en av de viktigaste grunderna för barns läsutveckling, har ersatts av en skärm och en uppläsningsröst istället för en pedagog som läser högt. Hur ska barn motiveras att läsa på egen hand när de inte ser vuxna göra det? I de ipads som kommunen sett till att skolorna köpt in så “belönas” beteenden när man gjort klart uppgifter på sätt som inte är olikt speldesign och påverkar barns hjärnor. Barn kan även “belönas” när de gjort klart pedagogiska uppgifter genom att få spela vissa spel, tex lägga digitala pärlplattor, som till skillnad mot riktiga pärlplattor, inte tränar finmotoriken. Skolböcker genomgår en noggrann redaktionell kvalitetsgranskning på ett förlag innan de ges ut. Vem granskar apparna som används i undervisningen?  Flera föräldrar har försökt få svar på enkla frågor såsom: Vad är den pedagogiska tanken? Hur mycket skärmtid är det per dag? Vad skulle man kunna göra istället? Svaren har varit vaga, undvikande, eller uteblivit helt. Föräldrar möts av tystnad – på skolan och i kommunen När föräldrar tagit upp frågan direkt med personal, på föräldramöten, i möten med rektorer och i brev till skolledningen har reaktionerna varierat från ett bemötande som knappast uppmuntrar till fortsatt engagemang, till skolledningar som aktivt undvikit att ge konkreta svar trots upprepade försök.  En förälder som frågat om rutiner för skärmanvändning redan inför skolvalet fick ett defensivt bemötande redan i det första samtalet. Föräldrar på en annan skola beskriver hur rektorn vid upprepade kontakter inte vidtog några åtgärder. Andra fick besked att just deras barn kunde hållas borta från skärmrummet, men att det inte var något som gällde för alla, något som i praktiken är ogenomförbart eller skapar exkludering. Det genomgående svaret, när ett svar alls givits, har varit att hänvisa till kommunens digitaliseringsstrategi. Så när frågan inte fick gehör på skolnivå vände sig vissa föräldrar till kommunen för att förstå:  1. Vad innebär kommunens digitaliseringsstrategi? 2. Har effekterna av digitaliseringen i skolan utvärderats? 3. Bör vårdnadshavare få information om principer, syfte och arbetssätt med skärmanvändning? Utbildningsnämnden har meddelat att man inte utvärderat digitaliseringssatsningen, att man inte kommer att prioritera information till vårdnadshavare och hänvisat tillbaka till skolornas rektorer. För föräldrar blir detta en rundgång som lämnar alla frågor obesvarade. Ny forskning ifrågasätter Sollentunas tidiga strategi och hur den efterlevs Sollentuna var tidigt ute med att digitalisera sina skolor. Det var en vision som många trodde på. Men forskningen har sedan dess hunnit ifatt och bilden är dyster. Jonathan Haidt, socialpsykolog och författare till Den ängsliga generationen, beskriver hur skärmar tränger undan de upplevelser som är avgörande för barns utveckling – varje timme vid en skärm är en timme som inte ägnas åt lek, rörelse, sociala interaktioner eller kreativt tänkande. Forskning visar att återkommande sensorisk stimulering från skärmar stimulerar hjärnans belöningssystem på ett sätt som skapar tillvänjning och undergräver barns koncentration, motivation och uthållighet. Folkhälsomyndigheten rekommenderar högst 1–2 timmars skärmtid per dag utanför skoltid. Karolinska institutet har visat kopplingar mellan hög skärmtid och försämrad sömn och ökad depression. Alternativkostnaden är konkret: rörelse och fysisk aktivitet som uteblir, den fria leken som försvinner, handstilen som aldrig övas in, och de sociala interaktionerna ansikte mot ansikte som tränar barns förmåga att läsa känslor och utveckla empati. Ny lag kring privat mobilförbud i höst Riksdagen har beslutat om ett nationellt mobilförbud som träder i kraft den 1 juli 2026 och gäller från skolstart hösten 2026. Förbudet omfattar grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: Om elever har privata mobiltelefoner ska de lämna in dem vid skoldagens början och få tillbaka dem vid skoldagens slut. Det är ett steg i rätt riktning, men förbudet löser inte frågan om hur skärmar används i den pedagogiska verksamheten, eller hur fritids organiseras. De frågorna är fortfarande obesvarade.  AI accelererar behovet av utvärdering och en ny strategi Vi befinner oss nu i en tid då AI förändrar allt. I den världen är det inte mest brådskande att barn exponeras för ännu mer skärm. Tvärtom, det som kommer att skilja nästa generation åt är förmågan till koncentration, kritiskt tänkande, självreglering och förmågan att använda teknik utan att styras av den. En digitaliseringsstrategi som inte reviderats i ljuset av ny forskning och ett nytt teknologiskt landskap är en föråldrad strategi, oavsett hur välmenande den en gång var.

Kalmar kommun planerar att ännu en gång kraftigt sänka ersättningen till resursskolan Kalmar Centrumskola. Om detta förslag blir verklighet hotas hela skolans existens, vilket i värsta fall kan tvinga verksamheten till en avveckling. Kalmar Centrumskola gör en ovärderlig insats för elever som är i behov av omfattande särskilt stöd och en trygg, anpassad skolmiljö. Kommunens ordinarie skolor saknar i dagsläget de resurser och den specifika kompetens som krävs för att möta dessa elevers unika behov. En nedskärning skulle slå direkt mot de mest sårbara barnen. De flesta av dessa barn har dessutom redan tvingats kämpa länge i kommunens egna skolor innan de fått en plats på Kalmar Centrumskola, som många gånger inte bara har varit räddningen för deras utbildning men även för deras mentala hälsa och livslust. Skriv under nu för att visa politikerna att vi kräver att förslaget stoppas och att Kalmar kommun tar ansvar för alla barns rätt till en fungerande skolgång.

Genom att minska personaltätheten kommer barnen inte få nödvändiga förutsättningar för lärande och möjligheterna till stödundervisning för de barn som behöver det kommer reduceras. Personalens uppdrag att ge barnen en grundläggande utbildning blir omöjlig och barnens kapacitet att uppnå lärandemålen kommer försämras.

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Angela har fått besked att hon inte får stanna i Sverige varken hon eller hennes familj och måste ta sig tillbaka till Serbien, de har bott här i flera år samt att mamman jobbar inom vården och har arbetstillstånd. Angela är 18 år gammal och går i gymnasiet och har bara ett år kvar till studenten, samt att hon har jobbat och gått praktik i Sverige. Nu försöker familjen överklaga men det gick inte för mamman och angelas bror och de måste lämna så snart som möjligt medan Angela och hennes lillasyster som är 11 år gammal har 4 veckor på sig att lämna Sverige. Angela är i processen att överklaga. 

När kraven på förskollärarutbildningen sänks riskeras både utbildningens kvalitet, yrkets status och barnens rätt till en trygg och pedagogisk välfungerande förskola.  Förskolläraryrket är ett samhällsbärande yrke vilket ställer höga krav på pedagogisk kompetens, professionellt ansvar och förmågan att skapa en trygg och utvecklande utbildning för barn. Därför måste även utbildningen till förskollärare hålla hög kvalitet och ställa tydliga akademiska krav på varje enskild student vid utbildningen.  Vi som studerande vid Malmö Universitet upplever att utbildningens nuvarande struktur i flera avseenden inte motsvarar dessa ambitioner. Även om utbildningens innehåll är relevant anser vi att det finns ett återkommande problem med låga krav på förberedelser, deltagande och möjligheter till fördjupande akademiska diskussioner. Vi upplever även examinationsformer där individuella kunskaper och insatser inte alltid synliggörs eller verkar bedömas på ett rättssäkert sätt. En delad upplevelse bland oss studenter är att vårt uppdrag på utbildningen ligger på att vi ska få även våra medstudenter att klara sig genom utbildningen. Vi vill inte göra utbildningen svårare bara för sakens skull. Det här handlar om att säkerställa att de studenter som examineras har de kunskaper, färdigheter och den professionella kompetens som förskolläraryrket kräver. Vilket är avgörande för utbildningens kvalitet, för yrkets status, för våra framtida kollegor och inte minst för alla de barn som förskolan är till för. 

Vi, undertecknade vårdnadshavare och våra barn, vill uttrycka vår starka önskan att vår lärare i årskurs 2 ska få stanna kvar i sin nuvarande roll. Under läsåret har läraren byggt upp starka relationer med eleverna, skapat trygghet i klassrummet och varit en viktig del av barnens utveckling och lärande. Både elever och vårdnadshavare uppskattar lärarens engagemang, kompetens och stora arbete för att skapa en positiv skolmiljö. Skolan har under en längre tid haft en hög personalomsättning, vilket har påverkat elevernas trygghet och kontinuitet. Vi har fått höra från skolledningen att man vill skapa stabilitet för eleverna och behålla personal för att stärka tryggheten på skolan. Därför har beskedet om att denna lärare ska lämna sin tjänst kommit som en stor besvikelse för många elever och vårdnadshavare. Vi anser att barnens bästa bör stå i centrum. För våra barn innebär det att få behålla en lärare som känner dem väl, som de har förtroende för och som har visat ett stort engagemang för deras utveckling och välmående. Vi uppmanar därför skolledningen och huvudmannen, Västerås stad, att ompröva beslutet och göra allt som är möjligt för att låta läraren stanna kvar. För barnens trygghet, kontinuitet och bästa. Detta upprop representerar både vårdnadshavares och elevers önskan att få behålla en lärare som gjort en mycket stor och positiv skillnad för klassen.

Humlan är barnens trygga och välkända förskolemiljö, med grön gård, stora lekytor och närhet för många familjer. Efter kommunens fönsterbyte för omkring två miljoner kronor försämrades enligt uppgift inomhusluften, och nu riskerar barnen att få betala priset genom att flyttas till klassrum, korridorer, asfalt och en lösning utan tydlig sluttid. Humlan är dessutom Sveriges äldsta förskola och en viktig del av Hallstahammars kulturarv.  För Hallstahammas attraktionskraft som inflyttningsort behövs en förskola i de västra delarna och för barnens hälsa och autonomi är det viktigt att kunna ta sig till förskolan med cykel eller till fots. Barnens bästa måste visas i handling, inte bara sägas i efterhand.

Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

För att skolan är en av Göteborgs absolut bästa och tryggaste skolor, 100 % av eleverna blir behöriga till gymnasiestudier.  En nedläggning drabbar 336 barn och deras familjer i Gårdstensområdet. Att byta skola är en mycket stor förändring för ett barn, det skapar otrygghet och bryter relationer och gemenskap som jobbats fram under lång tid.  Lägg inte ner en skola som fungerar – det är ett svek mot alla som bor i Gårdsten!

Varför är detta viktigt?  Digitalt utanförskap: Alla har inte möjlighet, teknik eller kunskap att strömma program via SVT Play eller UR Play. Den linjära kanalen säkrar att äldre och digitalt oerfarna inte stängs ute från public service.  Folkbildning för alla: I en tid av desinformation och snabba budskap behövs en dedikerad kanal för fakta, eftertanke och fördjupning mer än någonsin. Tillgänglighet: Kunskapskanalen har varit en lättillgänglig källa till lärande i över 20 år. Att flytta allt till digitala plattformar minskar kanalens synlighet och räckvidd. Vårt krav: Vi uppmanar ledningen för SVT och UR samt Kulturdepartementet att Bevara Kunskapskanalen som en linjär tv-kanal. Säkerställa att folkbildningsuppdraget förblir brett och tillgängligt för hela befolkningen. Visa ditt stöd för svensk folkbildning och skriv under digitalt idag!