"Kampen för Afghanistans kvinnor är en kamp för mänskliga rättigheter"

Jag kommer själv från Afghanistan och vet hur det känns att leva utan frihet. Ett land där oliktänkande tystas, där människor lever i ständig rädsla, och där ingen får välja sin egen väg eller tro fritt. Religionsfrihet existerar inte, och den som vågar avvika från normen riskerar hårda straff.

Särskilt kvinnor drabbas. De får inte gå i skolan, inte arbeta, inte röra sig fritt, och de får inte bestämma över sina egna liv. Deras röster har tystats, men deras styrka lever kvar.

I dag känns det som att världen har vänt bort blicken. Kvinnorna i Afghanistan har blivit osynliga i den globala debatten, som om deras lidande inte längre spelar någon roll. Men vi får aldrig vänja oss vid deras förtryck. Vi får aldrig acceptera tystnaden.

Själv bor jag nu i Sverige, ett land där jag har fått uppleva frihet, trygghet och mänskliga rättigheter. Här har jag lärt mig vad jämställdhet faktiskt innebär: att kvinnor och män har samma värde och samma rättigheter. Att alla ska få utbilda sig, uttrycka sina åsikter och forma sina liv utan rädsla.

Därför använder jag min röst för dem som tystas. Jag står upp för flickor som förnekas sin framtid, för kvinnor som tvingas leva i skuggan av män. 

Vi får inte blunda. Vi får inte glömma. Tillsammans kan vi påverka och visa att talibanernas förtryck aldrig är acceptabelt.

Låt oss stå enade för frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, överallt i världen.