Svenska: Den 7 augusti 2026 fick vår familj skriftlig bekräftelse från den brittiska ambassaden i Stockholm om att Migrationsverket har satt den 20 augusti 2026 som sista datum för George att lämna Sverige. George är en 74-årig brittisk medborgare som har bott i Sverige i omkring 25 år. George har långt framskriden demens och omfattande vårdbehov. Han bor permanent på ett specialiserat demensboende och behöver omsorg dygnet runt.  Läkare har bedömt att en flytt till England kan få allvarliga konsekvenser för hans liv och hälsa. Att tvingas lämna sin familj, sitt hem och sin trygga vårdmiljö innebär stora medicinska, psykiska och praktiska risker för en person i Georges tillstånd. I ett av de medicinska utlåtandena skriver vården: "Det är bortom varje tvivel att tvinga honom till en flytt från nuvarande boende, det är en förkastlig handling utifrån humanistisk synvinkel och ett oförlåtligt fel utifrån hans medicinska tillstånd."  Vi vädjar om en human och verklighetsförankrad bedömning där George faktiska situation och medicinska behov får väga tyngst! Om du vill hjälpa George och vår familj ber vi dig att ta en minut av din tid och skriva under namninsamlingen. Du kan också följa Support George Mason – Urgent Legal Help in Sweden på Facebook för att få löpande information om Georges situation och se hur du kan stötta oss på fler sätt.  Tack för ditt stöd!  English: 🇬🇧 On August 7, 2026, our family received written confirmation from the British Embassy in Stockholm that the Swedish Migration Agency has set August 20, 2026, as the deadline for George to leave Sweden. George is a 74-year-old British citizen who has lived in Sweden for around 25 years. He has advanced dementia and extensive care needs. He lives permanently in a specialised dementia care facility and requires round-the-clock care. Doctors have assessed that a move to England could have serious consequences for his life and health. Being forced to leave his family, his home and his safe care environment poses significant medical, psychological and practical risks for a person in George’s condition. One of the medical statements from his healthcare providers says: ““There is no doubt whatsoever that forcing him to move from his current care facility would be a reprehensible act from a humanitarian perspective and an unforgivable mistake given his medical condition.”” We are appealing for a humane and reality-based assessment in which George’s actual circumstances and medical needs are given the greatest weight. If you would like to help George and our family, we ask you to take a minute of your time to sign the petition. You can also follow Support George Mason – Urgent Legal Help in Swedenon Facebook for ongoing updates about George’s situation and to see how you can support us in other ways. Thank you for your support!

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Som diakon möter jag människor när livet förändras. Jag möter människor som förlorat sin hälsa, sin ork och ibland också sin ekonomiska trygghet. Ingen människa ska behöva kämpa mot både sjukdom och ett system som är till för att ge stöd. Ett samhälle som värnar människovärdet måste också värna den som inte längre orkar bära sig själv. Därför startar jag denna namninsamling. Inte för att ställa människor mot varandra, utan för att verka för ett sjukförsäkringssystem som präglas av rättssäkerhet, medmänsklighet och tillit. Låt läkare bedöma sjukdom, låt varje profession utföra sitt uppdrag och låt den som är sjuk få den ersättning som sjukförsäkringen är avsedd att ge. Vår gemensamma trygghet ska finnas där när vi behöver den som mest.

Vårt krav: Vi kräver fler bussavgångar mellan kl. 18:00 och 00:00. Det ska vara enkelt att resa hållbart och prisvärt, även på kvällen. Skriv under för att visa att vi är många som vill ha en förändring!!!

Ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt. Varje dag behöver tusentals unga i Uppsala resa till skolan, fritidsaktiviteter, jobb, praktik och för att träffa familj och vänner. För många familjer är kostnaden för busskort en stor utgift, vilket gör att vissa unga tvingas stanna hemma eller tacka nej till viktiga möjligheter. Sommarlovsbiljetten var en start - nu vill vi att alla unga ska ha samma chans att ta sig dit de behöver resten av året också. Andra kommuner i Sverige har gjort det - varför ska Uppsala vara sämre?  Gratis kollektivtrafik för unga skulle: • Ge alla unga lika möjligheter att ta sig till skola, jobb och fritidsaktiviteter. • Minska den ekonomiska pressen för familjer. • Göra det lättare för fler att ta, praktik och extrajobb. • Få fler att välja bussen istället för bilen, vilket är bättre för miljön. • Ge unga större frihet och möjlighet att vara delaktiga i samhället. Genom att skriva under visar du att du vill att Region Uppsala satsar på unga och gör kollektivtrafiken mer rättvis. Skriv under och hjälp oss visa att ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt.

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

Agaba Rogers is a loved member of Rainbow Refugees since 2024. He is a gay man from Uganda and has always been open about his experiences of discrimination, violence and even death threats from his family, that now has disowned him. Therefore he fled to Sweden and no longer has contact with his family. If he gets deported from Sweden and forced to go back to Uganda he loosed every possibility to a good, safe and dignified life, that every human being should have.  The Universal Declaration of Human Rights states: Article 1: All human beings are born free and equal in dignity and rights. Article 2: Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. Article 3: Everyone has the right to life, liberty and security of person. Article 5: No one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment or punishment. Article 14: Everyone has the right to seek and to enjoy in other countries asylum from persecution. And so on!! Agaba won’t not be able to be himself in Uganda and he would always be scared of violence and death threats, in worst case even violence that will lead to death. 

En sjukdom blir inte mindre allvarlig för att du saknar en försäkring – och vård som ges efter plånbok i stället för behov är ett politiskt val regeringen gör om och om igen genom att inte göra någonting. Idag har vi en sjukvård där 826 000 svenskar har förtur i vårdkön. Resten av oss som inte har råd med en privat sjukförsäkring, står kvar i kön medan Ulf Kristersson fortsätter göra kön ännu längre. Så kan vi inte ha det. Skriv under och tvinga fram regeringen på svaret: vård efter behov, eller vård efter plånbok? Källor: [1] Dagens ETC, M vill inte sända debatt mellan Kristersson och Lapidus: https://www.etc.se/halsa/m-vill-inte-saenda-debatt-mellan-kristersson-och-lapidus [2] Läkartidningen, Förslag om privata vårdförsäkringar fick väntat nej: https://lakartidningen.se/nyheter/forslag-om-hardare-regler-for-privata-vardforsakringar-fick-ett-vantat-nej/ [3] SVT Nyheter, 826 000 svenskar har sjukvårdsförsäkring: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/826-000-svenskar-har-sjukvardsforsakring-ger-snabbare-vard 

Bakgrund: Första kubanska laget till Gothia Cup: ”Extra viktigt att visa att de har vänner runt om i världen I sommar ska ett kubanskt ungdomslag för första gången delta i Gothia Cup, men USA:s ökade aggression mot Kuba sätter käppar i hjulen. Proletären FF har därför påbörjat en extra stödinsamling. – Vår tilltro till solidariteten med Kuba här i Sverige gör att vi tror att vi kan, säger Henrik Källén, Proletären FF Efter två år av insamling via Fredsloppet är det snart dags, i sommar ska ett kubanskt ungdomslag för första gången delta i Gothia Cup, världens största fotbollsturnering för ungdomar. – Vi har jobbat hela vintern och våren på att omsätta de här insamlade medlen i att få hit laget. Vår inställning har varit att det inte ska finnas ett enda telefonsamtal som inte ringts eller ett enda mejl eller sms som inte skickats, säger Henrik Källén för Proletären FF. Bakgrunden till insamlingen och PFF:s ansträngningar är att klubben under 10 år haft en stående inbjudan från Gothia Cup-ledningen att få ett kubanskt lag till turneringen. – Det här är något som vi alltså jobbat på i de 10 åren, men det krävs en hel del praktiskt och inte minst ekonomiskt för att få ihop det. Nu är flygbiljetterna köpta och allt pekar på att det kubanska ungdomslaget Leones del Caribe, Lejonen från Karibien, sammansatt av ungdomar från flera olika klubbar i Kuba, ska spela i både Gothia Cup och Norway Cup i sommar. Med en vecka träningsläger i Göteborg däremellan. Men det finns såklart alltid ett visst mått av osäkerhet. – Det har blivit betydligt svårare nu under våren, med USA:s attack på Venezuela och ökade aggression och krigshot mot Kuba. Nu är det brist på flygtrafik till Kuba överhuvudtaget, det är inte bara att biljetterna har blivit dyrare, säger Henrik Källén. – Det här ökade kostnaderna för biljetterna innebär att vi behövt öppna en extra stödinsamling för att få hit dem. Det är en avvägning, för vi hade såklart kunnat säga att det inte skulle vara möjligt i år för det är för dyrt, men vår tilltro till solidariteten med Kuba här i Sverige gör att vi tror att vi kan, fortsätter han. – Vi tror mer på idrottsutbyte än på USA:s hot om krigshandlingar.

För sex år sedan flydde 21-årige Sadam Hoshinwari från Afghanistan till Sverige. Sedan dess har han skaffat sig gymnasiebetyg, jobb i vården och är idag en uppskattad ungdomsledare. Nu ska han utvisas.

Ingen ska behöva stå utan en behandling som redan har ordinerats av vården. Trots det har återkommande brister på östrogenläkemedel de senaste åren drabbat kvinnor över hela Sverige. För många har det inneburit avbrutna behandlingar, försämrad livskvalitet, ökad oro och en ständig kamp för att få tag på läkemedel som de behöver för att må bra. Kvinnor ska inte behöva ringa runt mellan apotek, resa utomlands eller leva i ovisshet om deras läkemedel finns tillgängliga nästa månad. Det här handlar inte bara om östrogen. Det handlar om hur kvinnors hälsa värderas i Sverige. Vi kräver: ✔️ En trygg och långsiktig tillgång till ordinerade läkemedel för kvinnor.  ✔️ En läkemedelspolitik som minskar risken för återkommande restnoteringar.  ✔️ Större politiskt fokus på kvinnors hälsa och vårdbehov.  ✔️ Ökad jämlikhet så att tillgången till behandling inte avgörs av ekonomi, kontakter eller möjlighet att söka vård utomlands. För många kvinnor är hormonbehandling en viktig del av möjligheten att fungera i vardagen, arbeta, sova och må bra under klimakteriet. När läkemedlen saknas får det verkliga konsekvenser för hälsa, arbetsliv och livskvalitet. Vi skriver under för att kvinnors hälsa ska tas på allvar.

Angela har fått besked att hon inte får stanna i Sverige varken hon eller hennes familj och måste ta sig tillbaka till Serbien, de har bott här i flera år samt att mamman jobbar inom vården och har arbetstillstånd. Angela är 18 år gammal och går i gymnasiet och har bara ett år kvar till studenten, samt att hon har jobbat och gått praktik i Sverige. Nu försöker familjen överklaga men det gick inte för mamman och angelas bror och de måste lämna så snart som möjligt medan Angela och hennes lillasyster som är 11 år gammal har 4 veckor på sig att lämna Sverige. Angela är i processen att överklaga.