• Att bekämpa ockupation är en rättighet enligt folkrätten.  • Terroriststämpeln används för att tysta solidaritet och blockera stöd till palestinska civilsamhällesorganisationer. • FN och Norge ser inte dessa grupper som terrorister – varför gör då EU det? • Terroriststämpeln försvårar fredsförhandlingar. SKRIV UNDER! Gör din röst hörd för en rättvis behandling av palestinska motståndet!

Det som sker i Gaza är uppenbara brott mot folkrätten, och i solidaritet med våra palestinska kollegor och resten av Gazas befolkning måste alla Sveriges fackförbund göra mer. Som lärare bär vi inte bara ansvar för undervisningen utan även för att fostra empati, rättvisa och demokratiska värderingar. Tänk om det var våra skolor som bombades, våra kollegor som dödades och våra barn som satt fast under ruiner. Det handlar om att stoppa det pågående lidandet och folkmordet av det palestinska folket och skydda dem vi ägnar vårt yrkesliv åt: barnen, och deras rätt till en framtid.

Det är viktigt att bevara våra svenska ”guldkorn”, sakerna som gör Sverige till ett så underbart land, det finns mycket i Sverige som är bra och lite sämre. Men när man ger sig på något av det svenskaste vi har, JA! DÅ TAR JAG ÅT MIG BEVARA SVERIGES RADIO GAMLA TRAFIKVARNINGS SIGNAL!  FÖR SVERIGE, I TIDEN!

Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Vad kräver vi ? 1. Ett omedelbart stopp för utvisningar till krigszoner, diktaturer och länder där barns och människors rättigheter inte kan garanteras. 2. Att inga fler barn, familjer eller individer placeras i förvar utan full rättssäkerhet. 3. Att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet – utan undantag. 4. Att tidigare utvisningar granskas retroaktivt av en oberoende kommission. 5. Att Migrationsverket följer Barnkonventionen, Europakonventionen (EKMR) och Regeringsformen i varje beslut. 6. Att nya rättsprocesser införs, grundad på internationella konventioner och rättsstatens principer. Varför är det viktigt ? För rättssäkerheten och mänskliga rättigheter får inte vara förhandlingsbara. För att barnkonventionen, som även är lag - måste vara mer än tomma ord. Tredje tilläggsprotokollet i barnkonventionen behöver bli verklighet. För att vi inte ska bli ett land som vänder bort blicken när människor far illa - trots att våra egna lagar och konvensionsåtagande, säger att vi ska skydda. Vi har nu lämnat in en stämningsansökan, den 21 maj till Stockholms tingsrätt - Bosse och jag, mot svenska staten. Det är dags att kräva förändring - i handling, inte bara ord. Avslutning: Detta handlar inte bara om juridik. Det handlar om att stå upp för människor – för värme, omtanke och rättvisa. Skriv under – låt oss stå enade mot rättsövergrepp. Vi behöver din underskrift för morgondagens förändring. Skapad av Bo Bertilsson och Joanna Arvidsson – Låt berättelserna aldrig tystna.

Till er som har makten att påverka  stoppa utvisningen av lilla Nelia Nelia är två år gammal. Hon är född och uppvuxen i Sverige. Här finns allt hon känner till: hennes mamma och pappa, hennes syskon, hennes hem, hennes förskola och hennes trygghet. Hon går på dagis i sitt närområde där hon stortrivs, leker med sina vänner och får den omsorg varje barn har rätt till. Nu står hon inför en utvisning till Kongo-Kinshasa  ett land hon aldrig varit i, ett land där hon saknar familj, nätverk och skydd. Ett land som idag präglas av allvarliga oroligheter, väpnade konflikter och en humanitär kris. Att skicka ett barn dit, utan sina föräldrar, är inte bara orimligt  det är direkt livsfarligt. Hur kan vi som samhälle rättfärdiga att ett barn rycks upp från sin trygga tillvaro och skickas till en plats där hennes liv och framtid hotas? Hur rimmar detta med principen om barnets bästa, som enligt både svensk lag och FN:s barnkonvention ska gå först i alla beslut som rör barn? Vi vädjar till er: se Nelia. Se barnet bakom beslutet. Se till hennes trygghet, hennes rättigheter och hennes framtid. Stoppa utvisningen. Låt Nelia stanna i Sverige 

Vart håller vår migrationspolitik på att ta vägen? När började vi utvisa svenska barn? Barn och ungdomar som har levt större delen av sina liv i Sverige och byggt upp en tillvaro här, utvisas! Visste du att Shaghayegh som 2024 tog studenten från naturprogrammet just nu är i den situationen? Nu riskerar Shaghayegh att utvisas till Iran. Ett land där kvinnors rättigheter inte  respekteras. Där det är farligt att vara kristen. Ett land där hon inte kan uttrycka sin identitet, tro, eller människosyn. Vi behöver din hjälp att påverka detta! Du kan göra skillnad genom att skriva under och sprida ordet vidare! Shaghayegh var 10 år när hon först kom till Sverige. Ett barn. Sedan hon flydde hit har hon kämpat sig fram och tog studenten från gymnasiet med goda betyg. Hon har alla sina nära släktingar och alla sina vänner här i Sverige. Hon har byggt upp ett helt liv och sina drömmar om att bli läkare här. Hon delar språket, värderingarna och kristendomen med majoritetsbefolkningen i Sverige. Det finns inga möjligheter för Shaghayegh att blomstra i Iran. Sverige har gjort henne gott och hon är en tillgång för Sverige. Det finns stor potential för att hon kan fortsätta bidra till det svenska samhället om vi bara ger henne chansen. Nu håller hennes framtidsplaner på berövas både henne och Sverige.  Lyssna på Shaghis berättelse! Skriv på!

Ni i regeringen har makten att agera – men ni låter bli. Ett första steg borde vara självklart: slopa momsen på basvaror. Potatis, ris, mjölk, bröd – det är inte lyx. Det är livsnödvändigheter. Att staten i dag tjänar pengar på att folk köper mat i kris är inget annat än cyniskt. Flera andra länder i Europa har redan tagit det steget. Varför gör inte Sverige detsamma? Är skatteintäkter viktigare än att barn får äta sig mätta? Om regeringen verkligen ville ta ansvar skulle den införa tvingande åtgärder för att öka konkurrensen, stärka konsumentskyddet och ge stöd till dem som har det svårast. Det skulle inte vara radikalt – det skulle vara anständigt. Men ansvaret stannar inte där. Konkurrensverket, Konsumentverket och övriga myndigheter måste börja göra sitt jobb och se till att det inte förekommer oegentligheter – något vi vet sker i alldeles för stor utsträckning. Överpriser, marknadsdominans och tyst pris samordning måste granskas och åtgärdas – inte normaliseras. Så Elisabeth Svantesson – visa att ni står på folkets sida. Slopa momsen på basvaror. Piska tillsynsmyndigheterna och ge dem makten att agera. Stoppa matkrisen innan den blir en permanent verklighet. För det är inte förståelse vi behöver – vi kräver handling. Med hopp om handling, PS. Vi bojkottar just nu, Ica, coop samt producenterna Arla, Findus, Kronfågel, Scan, Zoegas och Skånemejerier. Vi kommer att utöka med fler matjättar och producenter varje vecka tills vi får gehör för våra krav, dessutom kommer vi med jämna mellanrum att ha total bojkott riktat mot alla matjättar samtidigt med början vecka 26.

Nunchaya bidrar till samhället, hon har via sitt företag betalat in nära 600 000kr i skatt på relativt kort tid, och har 3 anställda och 2 extra personal i sitt företag. Ett företag som nu är i farozonen p.g.a. utvisningen. Anknytning till arbete har hon ju definitivt då hon äger och driver restaurangen som blivit en central punkt för många innevånare i Nossebro. "Ingen anknytning till arbete"? Hon har pristats som årets kvinnliga företagare i mars 2025 av Centerpartiet i Nossebro samt att företaget fick Köpmannaföreningens pris 2024 vid Essunga Kommuns Näringslivsgala. "Bara viss anknytning till en person"? Hon är gift med en svensk man och har 3 anställda och 2 extra personal, och en massa kunder som har hennes restaurang som en central social punkt i tillvaron. Och om inte annat så blir man ju alltid glad när man träffar henne då hon skiner som en sol. Give Me Food FB sida Essunga Kommun Centerpartiet i Nossebro FB inlägg

Sverige har länge varit en humanitär kraft att räkna med. Vi var snabba med att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, men när det kommer till Palestina är det tyst. Undantag gällande Sveriges humanitära makt har dock funnits - kanske framförallt när vi svek judarna under Förintelsen genom att vi krävde att få deras pass stämplade med en stjärna. Låt oss inte återupprepa historien på grund av feghet - ERKÄNN FOLKMORDET!

Rättigheter för människor med funktionsvariationer ska inte bara skyddas av lagen – de ska försvaras, upprätthållas och bäras som grundpelare i ett rättvist samhälle. Deras existens, deras värde och deras rätt till välmående får aldrig vara beroende av omgivningens förståelse, välvilja eller dagsform. Deras rättigheter är inte något som kan “ges” – de är redan deras, från början, och det är samhällets skyldighet att säkerställa att de efterlevs i praktiken.

Idag är sexualundervisningen ofta uppdelad mellan tjejer och killar. Vi som skriver motionen samt flertalet andra organisationer tycker att en jämställd undervisning – där alla får lära sig om olika pubertala problem – är en hörnsten i processen till att både bryta stigmat om biologiska förändringar inom puberteten och skapa en mer jämlik undervisning. Det leder till en mer jämlik kunskap som i sin tur påverkar vårt samhälle. Vad vi lär oss i skolan formar våra tankar och förväntningar på framtiden, och därmed en mer jämlik kunskap som hamnar i vårt samhälle i slutändan; vad vi lär oss i skolan skapar våra tankar och förväntningar på framtiden.