Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Reine Karlsson, bosatt i Nykvarns kommun. Han sitter i rullstol efter en olycka. Nu riskerar han att förlora sitt nuvarande boende och flyttas till en annan kommun trots sin utsatta livssituation och omfattande behov av trygghet och kontinuitet. Eller i värsta fall bli hemlös, Samtidigt har han erbjudits en ekonomisk ersättning som inte står i rimlig proportion till de skador eller konsekvenser han drabbats av. Genom denna namninsamling uppmanar vi Nykvarns kommun att ompröva beslutet och säkerställa att Reine får en rättvis behandling, ett tryggt boende och det stöd han behöver för att kunna leva ett värdigt liv. Skriv under för att visa ditt stöd.

Om Sveriges Radio börjar skapa en kultur där hat är acceptabelt, vart kommer det att sluta? Agnes Wolds sade att hon skulle göra ALLT i sin makt för att ”omvandla” sitt barnbarn om det vore trans även om det betyder att åka till fängelse i fyra år. Ska ett en person som blir betalt av VÅRA skattepengar få säga att psykisk-tortyr mot transpersoner är acceptabelt? 

Min far är brittisk medborgare och fyller snart 79 år. Han har bott i Sverige i över 20 år. År 2006 flyttade mina föräldrar från England till Sverige för att vara närmare sin familj och för att bygga upp sitt liv här hos oss. Sverige blev deras hem. Tyvärr dog min mor 2017. Hon är begravd i Åmål – staden som är en stor del av hans liv och historia, samt hans hem. Efter Brexit ansökte min far för sent om ett nytt permanent uppehållstillstånd. Orsaken till förseningen var bland annat allvarlig sjukdom och sorg. Han hade fått cancer och kämpade med förlusten av sin fru. Min far hade tidigare beviljats ​​permanent uppehållsrätt av myndigheterna, men detta drogs senare tillbaka på grund av den försenade ansökan efter Brexit. Nu riskerar han att bli utvisad från det land han har kallat sitt hem i över två decennier. Det här handlar inte bara om dokument och deadlines. Det här handlar om en person.  Min pappa är nästan 79 år gammal. Han är pensionerad, laglydig och självförsörjande. Han har aldrig brutit mot lagen och har alltid följt regler och förordningar till punkt och pricka. Han är inte en belastning för de svenska myndigheterna eller välfärdssystemet. Han får pension från England och försörjer sig själv, samtidigt som han bidrar till Sverige genom skatter och avgifter. Hela hans liv finns här, hans hem och hans frus grav. Att skicka ut honom från Sverige känns nu omänskligt.  Vi anser att en administrativ försening inte ska uppväga:  • Över 20 års liv och kontakter i Sverige  • Hans höga ålder och hälsa • Sorgen över att förlora sin fru • Rätten till privatliv och familjeliv • Grundläggande människovärde  Enligt Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv. Vi hoppas att de svenska myndigheterna kommer att göra en human och proportionerlig bedömning av hans fall. Ingen person som har byggt upp ett liv i ett land ska förlora allt på grund av en försenad ansökan efter Brexit. Vi ber om mänsklighet, rättvisa och en individuell bedömning av hans fall. Dela gärna det här inlägget. Stöd namninsamlingen. Hjälp oss att sprida hans historia. Tack för ert stöd.

Under de senaste åren har UAP-frågan gått från marginaliserad till säkerhetspolitisk i flera länder.  Utvecklingen sker internationellt: • USA har haft kongress-hearings, whistleblowers och officiella rapporter. PURSUE-programmet släpper filer i ökad takt. • I Frankrike hålls den 29 juni 2026 ett historiskt UAP-symposium i Nationalförsamlingen. • I Japan kräver parlamentariker och tidigare försvarsministrar en nationell UAP-enhet. • I Brasilien har senaten hållit offentliga hearings. Samtidigt har Steven Spielbergs Disclosure Day svensk premiär den 10 juni 2026.  I Sverige har orden UAP eller Disclosure aldrig nämnts i riksdagen eller av en ledande politiker – trots vår historia av spökraketer och senare oklara drönarincidenter. Det handlar om flyg- och nationell säkerhet samt demokratisk transparens. Medborgare har rätt att veta vad myndigheterna vet. Genom att underteckna visar vi att svenska medborgare vill ha en faktabaserad debatt. Sverige ska inte vara tyst när resten av världen diskuterar frågan. Dela, tagga politiker och media. Tillsammans kan vi få någon att säga något!

Vi tycker att konsumenter har rätt att veta vad deras kläder innehåller, hur de produceras och vad för påverkan de har på miljö såväl som på sin egen och andras hälsa.  Greenpeace har granskat ultra fast fashion-företaget Shein och resultatet är mycket alarmerande. Av 56 testade plagg innehöll 18 av dessa farliga kemikalier över de gränsvärden som är lagliga i EU, däribland barnkläder.   Bland dessa ämnen hittades exempelvis:  • PFAS (evighetskemikalier) kopplade till cancer, hormonstörningar och miljöförstöring  • Ftalater som kan påverka fertilitet samt barns utveckling  • Bly och Kadmium som är giftiga för nervsystem och organ  Samtidigt fortsätter ultra fast fashion-företag att driva överkonsumtion genom aggressiv reklam, sociala medier och influencermarknadsföring riktad mot unga.  Miljöministern Romina Pourmokhtari har flera gånger kritiserat företag som Shein och Temu och nu behöver orden följas av handling.  Frankrike har redan tagit stora steg för begränsning av ultra fast fashion. Vi anser att Sverige också måste agera och bli ett föregångsland för en trygg och hållbar konsumtion. Skriv under för rätten till säkra, transparenta och hållbara kläder! IN ENGLISH BELOW We believe that consumers have the right to know what their clothes contain, how they are produced, and what impact they have on the environment as well as on their own and others’ health.  Greenpeace has investigated the ultra fast fashion company Shein, and the results are highly alarming. Out of 56 tested garments, 18 contained hazardous chemicals above the legal limits allowed within the EU, including children’s clothing.  Among the substances found were:  • PFAS (“forever chemicals”) linked to cancer, hormone disruption, and environmental destruction  •  Phthalates that may affect fertility and children’s development  • Lead and cadmium, which are toxic to the nervous system and organs  At the same time, ultra fast fashion companies continue to drive overconsumption through aggressive advertising, social media, and influencer marketing aimed at young people.  Sweden’s Minister for Climate and the Environment, Romina Pourmokhtari, has repeatedly criticized companies such as Shein and Temu, and now those words must be followed by action.  France has already taken major steps to limit ultra fast fashion. We believe Sweden must act as well and become a leading example of safe and sustainable consumption.  Sign the petition for safe, transparent, and sustainable clothing!   

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

Just nu kämpar 6-årige Albin för sin trygghet. Efter ett domstolsbeslut riskerar han att tvingas flytta till en pappa som myndigheter tidigare har bedömt utövat våld. Att separera Albin från sin mamma, sin bror och hela hans trygga vardag strider mot barnets bästa.  Läs mer på följande källor: [1, 2, 3, 4] Vi som skriver under detta kräver att berörda myndigheter, politiker och rättsväsende tar sitt ansvar. Systemfel och bristande kommunikation mellan myndigheter får inte leda till att barn far illa. Ett barns liv och säkerhet får aldrig bli en chansning. [1, 2] Skriv under för att: 1. Säkerställa att Albins (och andra fall) skyddsbehov tas på allvar och prioriteras. 2. Stoppa beslutet som tvingar honom till en otrygg miljö. 3. Kräva att socialtjänsten och berörda instanser agerar enligt Barnkonventionen. [1, 2, 3] Skriv under och dela för att rädda Albin! ENGLISH below: Right now, 6-year-old Albin is fighting for his safety. Following a recent court decision, he risks being forced to move to a father whom authorities have previously determined to have subjected him to violence. Separating Albin from his mother, his brother, and his entire secure everyday life goes against the child's best interests. Read more about the case through these sources: [1, 2, 3, 4] We, the undersigned, demand that the relevant authorities, politicians, and the judicial system take responsibility. Systemic failures and a lack of communication between agencies must not lead to children suffering. A child's life and safety can never be a gamble. [1, 2] Sign to: 1. Ensure that Albin's (and future children’s) need for protection is taken seriously and prioritized. 2. Halt the decision that forces him into an unsafe environment. 3. Demand that social services and relevant authorities act in accordance with the UN Convention on the Rights of the Child. [1, 2, 3] Please sign and share to save Albin!

Utöver Sergios alla rättigheter och det inhumana i att slita upp någons livs på detta sätt, så kan inte ett 1,5 årigt barn vara utan sin pappa i minst 2 år. Detta beslut drabbar en hel familj som kommer att få svåra konsekvenser, och det strider inte minst mot barnkonventionen där ett barns rätt till sin familj är lag.   Vad är meningen med att sära på en småbarnsfamilj i flera år när kraven redan är uppfyllda? Vilken funktion fyller det och framförallt vilken skada gör det? Det är frågor vi önskar att Migrationsverket och ansvariga politiker svarar på.   Utrikesdepartementet avråder sedan den 12 februari 2026 resor till Kuba, “med anledning av den allvarliga situationen på Kuba”. Sergio har också uttryckt kritik gentemot regimen i Kuba och deltagit i demonstrationer här i Sverige – därför finns en risk att staten kommer att arrestera, förhöra och i värsta fall sätta Sergio i fängelse (detta går at läsa om hos Amnesty eller Human Rights Watch till exempel).  Tack för att ni skriver under, vänligen flera hjärtekrossade vänner. 

Sverige och EU ska snart förhandla med talibanerna (!) för att öka utvisningarna till Afghanistan. Nu står det klart att talibanernas förhandlingsledare kommer vara islamisten Abdul Qahar Balkhi. Det är ingen neutral diplomat. Det är talibanregimens välpolerade PR-man. En person som försvarat att flickor inte får gå i afghanska skolor, som har avfärdat FN:s kritik mot talibanernas brott mot mänskliga rättigheter och som insisterar på att talibanerna ska betraktas som en normal regering trots alla deras terrordåd.  Men det finns något mer som borde få varningsklockorna att ringa högt. Historiskt har Balkhi gång på gång krävt att västvärlden ska öppna plånboken för talibanerna. Han har krävt att frysta tillgångar ska släppas fria utan villkor, att sanktioner ska hävas och att väst ska normalisera relationerna med regimen.  Talibanerna har med andra ord velat ha pengar, legitimitet och samarbete utan att behöva respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Och nu ska samma person förhandla med Sverige och EU om utvisningar. Är det någon som på allvar tror att talibanerna kommer göra detta gratis?  Vi har redan sett hur Tidöregeringen varit beredda att göra upp med auktoritära regimer för att få fler deportationer. De gav 100 miljoner av våra skattepengar till Somalias antisemitiska premiärminister för att utvisningarna av somalier skulle öka: https://www.dn.se/sverige/har-ar-den-hemliga-uppgorelsen-om-somaliapengarna/  100 miljoner till en extremist som hyllar Hamas och hävdar att judar är djävulens barn.  Nu vill Tidö samtala med bokstavliga terrorister där människor som flytt kvinnoförtryck, religiös förföljelse och talibanernas våld används som förhandlingsbrickor. Enligt jurister vid Fridh advokatbyrå kan Sveriges förhandlingar med talibanerna utgöra brott mot de mänskliga rättigheterna. De påpekar även att Ulf Kristersson kan komma att bli dömd som talibansk medbrottsling i internationell domstol om det här genomförs: https://www.gp.se/debatt/om-sverige-utvisar-afghaner-mojliggor-vi-manniskorattsbrott.51287d49-5dbe-48fd-958e-8d258ee64294  Migrationsminister Johan Forssell har själv förtydligat att det inte bara handlar om utvisningar av kriminella, utan av alla afghaner som har fått avslag: https://www.sverigesradio.se/artikel/debatt-bor-sverige-samtala-med-talibanerna-om-utvisningar-hur-tjockt-ar-kuvertet  Inklusive kristna konvertiter som riskerar förföljelse.  Inklusive kvinnor som i praktiken hamnar i slaveri om de utvisas.  Inklusive minoriteter som redan lever i skräck. Och Sverige sätter sig vid förhandlingsbordet med deras förtryckare. Det är ett moraliskt haveri.

Vi som bor i Vänersborgs kommun känner oss utstötta då våra grannkommuner (Trollhättan, Lilla-Edet och Grästorp) delar ut gratis ABC-zon biljetter under sommaren till studerande ungdomar. Alltså till barn födda 2007 - 2012 (åk 7-9 samt gymnasieelever). Vi i Vänersborgs kommun borde få en sådan möjlighet att resa fritt under sommarlovet, speciellt för oss som är i extra behov av kollektivtrafiken och varken har körkort eller bil.  Vi som bor utanför tätbebyggt område och som vill ha ett socialt fungerande liv under sommarlovet förtjänar också chansen att kunna ha det, utan att spendera våra pengar på biljetter hit och dit. En resa till Göteborg kostar 84 kr, gäller 180 minuter. Sedan måste man köpa en biljett tillbaka vilket gör att summan blir totalt 168 kr endast för att dra ut till stan och sen hem igen. Så borde det inte behöva vara, åtminstone inte under sommarlovet då vi ska roa oss och njuta av ledigheten.