Vi behöver din hjälp.   Kvinnors mänskliga rättigheter inskränks i svensk förlossningsvård och vi måste agera nu för att stoppa den utveckling som pågår. Kvinnor har enligt lag rätt att själva välja var de vill föda sina barn. Rätten skyddas av Europakonventionen och är en del av Sveriges internationella åtaganden som måste säkerställas i praktiken. Men en rättighet som inte motsvaras av någon annans skyldighet är i praktiken ingen verklig rättighet. IVO har publicerat en rapport efter att de genomfört en granskning av förlossningsvården på uppdrag av regeringen. Efter IVO:s granskning har flera barnmorskor tvingats sluta bistå kvinnor som vill föda hemma. Samtidigt ställs krav på de få barnmorskor som finns kvar som är svåra eller omöjliga att uppfylla i praktiken - och som i stället inskränker kvinnors rättigheter. Resultatet är att kvinnor som vill föda hemma riskerar att stå utan barnmorska under födseln. IVOs rapport bekräftar också förekomsten av andra inskränkningar av födandes mänskliga rättigheter, inklusive obstetriskt våld och kränkande vård. Stora problem som vi och andra myndigheter tidigare har uppmärksammat - och som måste åtgärdas omedelbart.  I ett öppet brev kräver vi därför att Socialstyrelsen, IVO och regeringen skyndsamt tar ett gemensamt ansvar för att säkerställa att de födandes mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs. Läs brevet här! Höj din röst - Skriv under vårt öppna brev!

Ett förslag på omorganisation inom förvaltningen för arbetsmarknad, kultur och fritid i Haninge kommun har presenterats av förvaltningsdirektören Johan Skofteröd 2026-04-27.  I förslaget framkommer att kommunens kulturenhet föreslås upphöra, tjänsten som kulturenhetschef försvinna och nuvarande kunniga tjänstemän i kulturenheten splittras upp och överföras till andra enheter inom förvaltningen. Ansvaret för kulturen i Haninge kommun kommer istället att landa på chefen för bibliotek, respektive föreningsservice och evenemang. Istället för en välfungerande och samlad kulturenhet blir kulturen uppdelad på små underenheter till andra större enheter som har sitt huvudfokus på andra kommunala verksamheter. Syftet med omorganisationen är, enligt förslaget att satsa på ungdomar i utanförskap. Beslut om förändringen ska tas av förvaltningsdirektören mellan 15-21 maj och träda i kraft 1 september 2026. Haninge kommun har länge varit en stark kulturkommun som satsat på kultur. I kommunens egen Kulturstrategi, som ska ligga till grund för arbetet med kultur mellan åren 2025-2031 konstateras  att “Haninge har ett starkt och levande kulturliv”, att “kulturella rättigheter ingår som en del av de mänskliga rättigheterna" och att “kulturen stärker Haninges profil, ökar dess attraktionskraft och lockar besökare, samtidigt som den inspirerar invånarna.” För att kunna arbeta framgångsrikt efter denna kulturstrategi, och för att kunna arbeta strategiskt och samordnat med kultur i kommunen i stort krävs en samlad kulturenhet - inte en splittrad verksamhet där ordet “kultur” nedgraderas till underavdelningar till annat. En kommun som inte har en enskild kulturenhet kan inte längre kallas för en kommun som satsar på kulturen. Detta är inget annat än en del av en nedmontering av ett rikt lokalt kulturliv och en sorg för oss som värnar om kulturen och vet om dess värde för människor.  Att detta skulle gynna kommunens ungdomar i utanförskap är fullkomligt ologiskt. Vi ber dig stå upp för det lokala kulturlivet i Haninge kommun och kräva att kommunens kulturenhet bevaras i sin nuvarande form. Länk till förslaget: https://drive.google.com/file/d/1z1DBNlf5qQEH2pQQlnX13K-MO_y0sZd6/view?usp=sharing

 Skaparverkstan ger barn och unga andra sätt att uttrycka det som sker inuti dem och ger verktyg för att motverka psykisk ohälsa längre fram i livet. Skaparverkstan är en fritidsaktivitet som inte är prestations- eller tävlingsinriktad. Barnen lär sig uttrycka sin fantasi och kreativitet och de tränar sin finmotorik. Skaparverkstan är en paus från skärmen och tillsammans med en trygg vuxen ges de möjlighet att utforska sin kreativitet. 

English further below Att ha tillgång till toalett är en grundläggande mänsklig rättighet. Utopia är en offentlig plats där många redan spenderar pengar i butiker, och att ha fri tillgång till toaletter är ett måste. Den här förändringen förstärker den hälsa ojämlikheten som kvinnor möter dagligen när det gäller grundläggande behov. Den påverkar negativt vårdnadshavare med små barn samt äldre. Den innebär också en extra belastning för personer med funktionsnedsättning och för dem med medicinska tillstånd. Den skapar dessutom ytterligare ekonomisk press på låginkomstgrupper. Den utestänger människor som saknar möjlighet att betala kontaktlöst och som inte har någon metod att betala.  Beslutet att införa dessa toaletter i Utopia fattades utan någon input från allmänheten. Om du har mens varje månad, har små barn, är äldre, har ett medicinskt tillstånd, lever med en funktionsnedsättning, är student, är besökare, har det ekonomiskt svårt eller helt enkelt vill kunna använda en toalett i lugn och ro, då bör du ha rätt att göra det utan extra kostnader. In English:  Having access to a bathroom is a basic human right. Utopia is a public area with many shopgoers already spending money in stores, having services as simple as a toilet available is a must. This change amplifies the health inequality women face for necessities. This change negatively affects caretakers who have small children to look after and the elderly . This change adds additional pressure to disabled people and people with medical conditions. This change adds additional economic pressure to low income groups. This change bars access to people who don't have the ability to pay contactless or who don't have any method of payment at all.  The decision to make the bathrooms in Utopia into paid facilities was made without any input from the public. If you have periods every single month, have young children, are elderly, have a medical condition, are disabled, are a student, are a visitor, are having a tough economic time or just simply want to use the bathroom in peace, then you should have the right to without additional costs. 

För trygghet, utveckling, team och framgång 👊

Hon kom till Sverige när hon var 3 år och har hela sitt liv i Sverige. Nu när hon ska fylla 18 blir hon tvingad att åka tillbaka till Ryssland. Hon vill få möjlighet att få avsluta sitt sista år på gymnasiet för att ta studenten. Snälla hjälp oss få det här möjligt.

Det är viktigt eftersom beslutet strider mot både mänsklig logik och samhällsnytta. Att splittra en fungerande familj är ett brott mot individens trygghet, och att utvisa en person som utbildar sig och arbetar inom vården skadar ett Göteborg som redan lider av personalbrist. En rättelse är nödvändig för att skydda familjens enhet och för att inte kasta bort värdefull kompetens som samhället behöver. Anas går första året på gymnasiet och jobbar även inom vården. 

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Det är viktigt eftersom en utvisning kan innebära att Daler Norov tvingas tillbaka till Uzbekistan. Han vill stanna i Sverige där han känner trygghet och har möjlighet att bygga sin framtid. Han betalar skatt jobbar och kan bra svenska pluggar och har godkänt i alla betyg. Genom att visa vårt stöd kan vi påverka beslutsfattare och ge honom en rättvis chans att stanna. Varje underskrift gör skillnad och visar att många bryr sig och står bakom honom. ✍️🇸🇪💙

*Svenska nedanför* Uppsala University currently lacks a central policy or designated body for assessing the ethical dimensions of its formal agreements with international partners. At present, these assessments are made at the departmental level, where staff are rarely equipped to evaluate the human-rights or international-law implications of such partnerships. This creates legal and reputational risks for the University – namely, the possibility of maintaining collaborations with institutions implicated in serious or systemic violations of human rights or international law.  Existing national frameworks, such as "responsible internationalisation" developed at the governmental level, risk allowing foreign policy priorities to shape decisions that should be guided by ethical principle. Uppsala University should instead ground its decisions in autonomously-established ethical standards, rooted in international human rights and humanitarian law – insulated from political pressure and consistent across all partnerships. Establishing PEAT would: • Align the University's international collaborations with its own Common Values, the Swedish Higher Education Act, and the SUHF Global Responsible Engagement Checklist; • Protect the University's reputation by ensuring partnerships are assessed against predetermined ethical standards rather than political pressures; and • Support departments and researchers by providing clear, transparent guidance, relieving them of the obligation to make complex international-law assessments individually. *Svenska* Uppsala universitet saknar för närvarande en central policy eller ett utsett organ för att bedöma de etiska dimensionerna av sina formella avtal med internationella partners. I dagsläget görs dessa bedömningar på institutionsnivå, där personalen sällan är rustad att utvärdera de mänskliga rättighets- eller folkrättsliga implikationerna av sådana partnerskap. Detta skapar juridiska risker och risker för universitetets anseende – nämligen möjligheten att upprätthålla samarbeten med institutioner som är inblandade i allvarliga eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Befintliga nationella ramverk, såsom "ansvarsfull internationalisering" som utvecklats på regeringsnivå, riskerar att låta utrikespolitiska prioriteringar styra beslut som bör vägledas av etiska principer. Uppsala universitet bör i stället grunda sina beslut i autonomt fastställda etiska standarder, förankrade i internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt – skyddade från politiska påtryckningar och konsekventa i förhållande till alla partnerskap. Att inrätta PEAT skulle: • Anpassa universitetets internationella samarbeten till dess egna gemensamma värderingar, högskolelagen och SUHF:s checklista för globalt ansvarsfullt engagemang; • Skydda universitetets anseende genom att säkerställa att partnerskap bedöms mot förutbestämda etiska standarder snarare än politiska påtryckningar; och • Stödja institutioner och forskare genom att tillhandahålla tydlig och transparent vägledning, och därigenom avlasta dem från skyldigheten att göra komplexa folkrättsliga bedömningar individuellt.

Sedan oktober 2023 pågår det som Amnesty International och FN kommit att benämna som ett folkmord på palestinier. Drönarteknik har, och fortsätter, att spela en nyckelroll i israeliskt dödande av palestinier.  Barn mördade av riktade attacker utförda av drönare är bekräftat av ett antal tillförlitliga källor.  Det är väl dokumenterat hur drönare levererat hot i form av olagliga evakueringsorder och hur de spelat upp ljud av skrikande barn för att sedan attackera dem söker upp ljudet. Efter två och ett halvt år av fullskalig invasion från Israel är den officiella dödssiffran 70 000, vilket enligt bland annat The Lancet är en grav underdrift.  Såväl kommuner som privata aktörer bär ett etiskt ansvar att inte alliera sig med en stat som genomför några av de grövsta människorättsbrott vi sett i historien. 

Syfte Vi som bor i Sverige kräver att Sveriges regering agerar tydligt och kraftfullt inom Europeiska unionen inför och under EU-toppmötet den 15-16 oktober 2026. Civila i Palestina fortsätter att drabbas hårt, och passivitet från världens ledare får konsekvenser. Sverige måste använda sin röst för att försvara mänskliga rättigheter och internationell rätt. Bakgrund Situationen i Palestina väcker stor oro. Civila saknar tillräckligt skydd och grundläggande rättigheter kränks. Sverige har ett ansvar att agera inom EU för att säkerställa att internationell rätt respekteras och att civila skyddas. Tystnad och passivitet riskerar att bidra till fortsatt lidande. Varför detta är viktigt Genom denna namninsamling visar vi att människor i Sverige inte accepterar passivitet inför lidande och orättvisa. Vi bryr oss om fred, rättvisa och mänskliga rättigheter,och vi förväntar oss att våra beslutsfattare gör detsamma genom konkret handling. Avslutning Vår röst ska nå beslutsfattarna inför EUtoppmötet den 18–19 juni 2026. Genom denna namninsamling visar vi att det svenska folket kräver ansvar, handling och förändring nu.