Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

Vi kan inte längre acceptera att aktiebolag gör obegränsat med vinst på våra skattepengar – pengar som ska gå till ett värdigt liv för äldre som Rose-Marie. Inga giriga VD-pampar ska sko sig på de äldre. Rose-Marie är bara en av många som förtjänar en god, trygg och säker vård. Nu tar vi kampen tillsammans för att stoppa vinstjakten. Källor:  [1] Dagens ETC, "Rose-Marie, 82, förlorade benet efter vanvård – Attendo plockar ut 260 miljoner"  https://www.etc.se/inrikes/rose-marie-foerlorade-benet-efter-vanvaard-attendo-plockar-ut-260-miljoner

  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:    Sluta spara på de svenskar som faktiskt betalar för ambassaden. Återinför intyg som funnits sedan länge och stoppa den fortsatta nedtrappning som ambassaden aviserade den 22 maj. Det finns fortfarande tid att vända denna utveckling – så att ambassaden faktiskt gör nytta för de svenska medborgare den är satt att tjäna.      Valet 2026: Dags att räkna rösterna    Den 13 september 2026 är det riksdagsval i Sverige. Drygt 210 000 utlandssvenskar finns i röstlängden – fler än någonsin. Forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet är tydlig: utlandssvenskar i Asien är ett av Moderaternas och Tidöblockets absolut starkaste fästen. Tidöregeringen vann riksdagsvalet 2022 med bara tre mandats marginal – 176 mot 173. Utlandsrösterna var direkt avgörande.    Inför valet 2026 satsar nu samma regering på riktade insatser för att få fler utlandssvenskar att rösta. Man vill ha deras röster. Men under hela mandatperioden har man låtit sin ambassad i Bangkok fira jubileum för Volkswagen-ägda Scania, besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA och klippa band hos schweiziska Tetra Pak – medan dessa väljare får nedlagda konsulat, avskaffade intyg och en månads väntetid på passbokning.    Avskaffandet av inkomstintygen sker den 1 oktober 2026 – tre veckor efter valdagen. Beslutet är fattat. Konsekvenserna drabbar väljarna när röstningen redan är klar.    Kanske är det dags att utlandssvenskarna i Thailand låter sina röster spegla den verklighet de lever i – snarare än en lojalitet som inte besvaras.  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard och Utrikesdepartementet:     Vi kräver svar på tre frågor  Direkt till utrikesministern        Varför väljer ambassaden i Bangkok att offentligt lyfta fram bolag med schweiziska, brittiska, kinesiska och tyska moderbolag som svenska framgångssagor – framför de medborgare som finansierar ambassadens verksamhet?        Hur ska de tusentals pensionärer som är beroende av ambassadens inkomstintyg för att förlänga sitt visum hantera situationen när tjänsten läggs ned den 1 oktober 2026 – tre veckor efter riksdagsvalet?        Avser regeringen att se över uppdraget för svenska utlandsmyndigheter, så att medborgarservice ges minst lika hög prioritet som handelsfrämjande för utländskägda koncerner?    En ambassad som väljer att fira Volkswagens Scania och besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA – medan egna medborgare väntar en månad på passbokning – har tappat sin moraliska kompass. En regering som vill ha utlandssvenskarnas röster men inte deras välfärd förtjänar att få det beskedet i valurnan den 13 september 2026.

 Skaparverkstan ger barn och unga andra sätt att uttrycka det som sker inuti dem och ger verktyg för att motverka psykisk ohälsa längre fram i livet. Skaparverkstan är en fritidsaktivitet som inte är prestations- eller tävlingsinriktad. Barnen lär sig uttrycka sin fantasi och kreativitet och de tränar sin finmotorik. Skaparverkstan är en paus från skärmen och tillsammans med en trygg vuxen ges de möjlighet att utforska sin kreativitet. 

Ett patienthotell nära sjukhuset möjliggör cancerbehandling som dagvård och patienterna är trygga då receptionen bemannas av sjukvårdspersonal. För anhöriga till svårt sjuka och för patienterna själva innebär Hotell Björken stor trygghet. Avstånden i norra Sverige är stora, resorna långa. Hotellet möjliggör god och säker vård för patienterna och närhet och trygghet för anhöriga till svårt sjuka patienter. 

Fritidsgården är en platts där ungdomar alltid är välkomna och får vara sig själva. Genom att halvera öppettiderna kommer många besökare inte kunna spendera den tiden på fritidsgården de vill antingen pga schema på skolan eller hemma eller brist på lokaltrafik eller skjuts. Frizon är en plats där många unga träffar sina kompisar eller nya kompisar och där de som känner sig utanför hittar en plats. 

Vi har nyligen nåtts av information om att språkresorna som länge varit en tradition på skolan kommer att ställas in. Vi elever är såklart jätte besvikna och ledsna över beslutet och tycker inte att det är rättvist. Vi förstår att priserna har gått upp och att de ekonomiska resurserna är begränsade, men vi anser att detta är något som bör prioriteras. Det måste finnas en lösning! Tidigare elever har alltid sagt att språkresan varit det roligaste och ett minne för livet. Moderna språk är något som många redan kämpar med i skolan och resan har varit en motivation. Vi hoppas att beslutet kan ändras, om ni håller med skriv på! 

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Kvinnors hälsa har med hela samhället att göra. Det handlar om barnafödande, hormoner och intima upplevelser. Att kunna gå till en erfaren gynekolog och vara ganska anonym kan många gånger vara livsviktigt. Vi är 50% av befolkningen och vi ska inte behöva väntetider som är orimliga. Vi vill ha samma gynekolog som känner till våra problem och inte bollas mellan olika gynekologer ständigt. 

Ledningen för Nykvarns förskolor har på förslag att minska andelen anställda förskolelärare med en tredjedel. Man påstår att barnkullarna minskar, som i andra kommuner. Samtidigt visar statistik från Statistiska centralbyrån att antalet barn som föds i Nykvarn faktiskt ökade kraftigt under 2025 – en historiskt stor uppgång. Dessutom är inflytten av barn i åldern 0–5 år till Nykvarn större än utflytten. Med andra ord: behovet av en stark och välbemannad förskola ökar, inte minskar. Barnen i Nykvarn förtjänar en trygg, utvecklande och kvalitativ start i livet. Förskolan är inte bara en plats för omsorg – den lägger grunden för lärande, språk, sociala färdigheter och framtida möjligheter. Därför är det djupt oroande med nedskärningar som minskar andelen utbildade förskollärare. Forskning och erfarenhet visar tydligt att utbildade förskollärare är avgörande för kvaliteten i verksamheten. De har kompetensen att se varje barns behov, stimulera utveckling och skapa en miljö där barn kan växa. När andelen förskollärare minskar riskerar kvaliteten att försämras – och det är barnen som får betala priset. Att då skära ner på andelen förskollärare går i helt fel riktning. Det riskerar att skapa större barngrupper, mindre individuell uppmärksamhet och en mer pressad arbetsmiljö för personalen – vilket i sin tur påverkar barnens trygghet och utveckling. Om du bryr dig om barnen i Nykvarns framtid, om jämlikhet och om kvaliteten i vår gemensamma välfärd, är det viktigt att agera nu. Att skriva under protestlistan är ett konkret sätt att visa att vi inte accepterar beslut som försämrar förutsättningarna för våra yngsta.

Inför höstterminen 2026 har tjugo barn i Riksten singlats ut att inte falla under barnkonventionen och skollagen. Dessa barn har sökt in till Rikstens skola men inte fått plats. Istället har de blivit utspridda i kommunens skolor och rivs upp från sin trygghet som de byggt tillsammans med sina klasskompisar, under 5 års tid. Det är nästan hela deras livstid. Riksten målas upp som ett växande samhälle nära till allt, här finns allt. Men tydligen bara för vissa.   Vi vill som vårdnadshavare lyfta vikten av barns trygghet samt de rättigheter som fastställs i Barnkonventionen. Enligt Artikel 3 ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn, och inte bara deras överlevnad, utan också deras utveckling ska säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga.  Mot denna bakgrund anser vi att det aktuella beslutet bör omprövas med barnens bästa i fokus. Det finns flera starka skäl till detta, inte minst ur ett socialt perspektiv. Barnens trygghet i varandra är av stor betydelse, och efter att ha varit tillsammans i nästan sex år riskerar en separation från deras nära vänner att få negativa konsekvenser för deras välmående och utveckling.  Istället innebär en placering av barnen långt ifrån hemmet en stor utmaning för både barn och vårdnadshavare. Det kan även leda till minskad självständighet hos barnen i en ålder då många annars börjar kunna ta sig till och från skolan på egen hand, exempelvis genom att gå eller cykla.  Närhetsprincipen är av stor vikt för att underlätta vardagen för både barn och vårdnadshavare. En skola i närområdet skapar bättre förutsättningar för trygghet, kontinuitet och självständighet hos barnen, samtidigt som det förenklar den dagliga logistiken. Den relativa närhetsprincipen som tillämpats vid detta urval faller bortom all rim och reson. Det är tillsynes ett glorifierat lotteri som inte tar någon hänsyn till barnen i fråga och deras behov samt trygghet.

Erik Landstedt är inte vilken föreläsare som helst. Under det här läsåret har han på ett sällsynt sätt lyckats göra matematik både begriplig och inspirerande. Många av oss har gått från att tvivla på sin förmåga till att känna sig kapabla och motiverade. Det är en bedrift som inte ska underskattas. När vi fick veta att Erik riskerar att inte återvända nästa år på grund av budgetbegränsningar blev vi genuint besvikna – inte minst för de studenter som kommer efter oss och som inte kommer att få samma chans. En bra föreläsare är en investering i studenternas framgång och i institutionens rykte. Vi ber er göra allt som står i er makt för att hitta en lösning.