Hej, medborgare och medmänniska! Jag vill med följande rader göra dig uppmärksam på en förändring som oroar mig starkt. Det handlar om nedskärningar inom barnomsorgen. Nedskärningar som pågått successivt under drygt ett decennium eftersom vi inte infört ett maxtak avseende barngruppernas storlek på förskolan. Specifikt kommer strax en bild av hur nedskärningarna ser ut i Göteborgs Stad att beskrivas. Det är nämligen i Göteborg jag bor tillsammans med min familj. Bilden kan dessvärre snart nog appliceras på vilken kommun i Sverige som helst, tyvärr. Så, vad är det som har skett? Jo, den 1/2-2021 genomförs på min dotters förskola; Toredalsgatan 41 i Göteborg, en omorganisation. Information om denna nåddes oss vårdnadshavare 15/1 via mejl. Det var en fredag eftermiddag inför helgen nyheten slog ned som ett bombnedslag. I mejlet stod att läsa att vi som föräldrar till barn på en av förskolans fyra äldrebarnsavdelningar (Opalen) inte längre kommer att kunna lämna våra barn på just den avdelningen eftersom den i och med omorganisationen ska upphöra. Barnen ska placeras ut på de resterande tre äldrebarnsavdelningar. Samtliga tre personal på avdelningen kommer att lämna förskolan för att arbeta på en av de flexförskolor som Förskoleförvaltningen startar upp. Anledning till omorganisation anges vara en budget som inte går ihop på grund av för hög pedagogtäthet. De risker/konsekvenser jag som vårdnadshavare redan nu ser med kommande omorganisation är i korthet följande: - Storlek på barngrupperna: På storbarnsavdelning (3-5 år) kommer det att vara 25 (alt 26 barn, siffran varierar) med tre heltidspersonal i grundbemanning. På småbarnsavdelning (1-3 år) 17 barn med tre heltidspersonal. Antalet är nästan det dubbla jämfört med skolverkets rekommendationer. Rekommendationer som bygger på en rapport som finns att läsa om på Skolverkets hemsida om forskningsläget vad gäller sambandet mellan strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i förskolan och grundskolans första år. I rapporten konstateras att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppens storlek för barn 4-5 år är 13-15 stycken. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper. Rapporten heter “Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” och finns att hämta på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Jag kan således inte se hur pedagogerna, i denna storlek på barngrupp, ska kunna möta varje barns behov av trygghet, omsorg, utveckling och stimulans på en individuell nivå. Målinriktat pedagogiskt arbete utifrån förskolans läroplan, för att främja våra barns utveckling och lärande, ser jag inte heller som möjligt under dessa förutsättningar. Jag är starkt oroad över barnens mående, såväl fysiskt som psykiskt, på kort samt längre sikt. - Lokaler: Förskolan huserar i dagsläget i en tillfällig modulbyggnad. Lokalerna är små och ventilationen mycket dålig. Jag anser att gruppernas storlek redan i dagsläget är för stora i förhållande till lokalerna. Möjlighet till lugn och ro samt att välja aktivitet efter intresse finns inte. Utifrån brandsäkerhet ser jag också stora risker. - Personal: Jag ser en risk för sjukfrånvaro hos personal samt att personal väljer att byta arbetsplats på grund av den ohållbara arbetssituation de ställs inför. Genom omorganisation förlorar våra barn sina tre trygga vuxna på förskolan. Som förälder till barn på Opalen fick jag alltså information om omorganisation via mejl på eftermiddagen den 15/1. Veckan som följde var ansvarig rektor inte anträffbar på grund av ledighet. 25/1 hölls ett föräldramöte där vi fick möjlighet att ställa frågor och framföra våra synpunkter (kallelse till detta skickades ut vid lunchtid samma dag varför inte alla hade möjlighet att delta). Rektor kan under mötet inte svara för hur konsekvenser och risker för våra barn med omorganisationen ska bemötas/elimineras. Först 25/1 skickades också information om omorganisation ut till övriga föräldrar på förskolan, vars barn precis som våra drabbas. Förra året blev barnkonventionen lag i Sverige. Lagen är dock tandlös så länge det inte finns ett maxtak på hur stor en barngrupp får lov att vara. Ställ dig därför bakom min vädjan och skriv under denna namninsamling som en protest mot vad dagens politiker gör mot våra barn. Våra barn är vår framtid. Och en dag kanske det är du som på äldreboendet behöver hjälp av en yngre hand? Låt den handen vara varm och förmögen till att ingjuta trygghet. En trygghet den kan ge för att det var vad den själv fick en gång som barn.

Dan Eliasson har under många år gjort neddragningar i olika myndigheter och sett till att de inte längre kan utföra sina uppgifter. Han har upprepade gånger blivit avsatt från sina poster pga inkompetens eller avgått så fort det blåser lite kring hans person. Vi som folk ska inte behövs betala för hans inkompetens och undvikanden när han lämnar sina poster och hämtar ut en fet fallskärm, som han inte gjort sig förtjänt av.

Avskaffandet av 40-kortet och minskad rabatt, innebär för barn, unga och seniorer en prishöjning med 137%. Detta är orimligt och innebär ökad bilism, större ojämlikhet, sämre mobilitet och en mer segregerad stad.

Det finns hur mycket som helst för Henrik att göra. Han är en uppskattad arbetskamrat och ett vänligt ansikte alingsåsare känner igen. Att kommunen menar att det inte finns utrymme i förvaltningsuppdraget är enkelt löst. Låt Henrik byta förvaltning till park- och naturförvaltningen. Det här är inget annat än fyrkantig byråkrati. Låt Henrik fortsätta med sitt vedklyvande. För hans rätt till en meningsfull tillvaro och för alingsåsares rätt till ved som de kunnat skaffa från honom i 26 års tid.

Personalens hälsa och rättigheter: Billigare arbetskraft betyder inte en bättre arbetskraft, resurstiderna har fått flera omvårdnadspersonal att sjukskriva sig under sina resurspass pga. oro och ångest över att jobba på andra enheter, särskilt under en pandemi där viruset har dödat många. Personalen mår inte bra och känner sig stressade, de försöker också att följa folkhälsomyndighetens råd vilket ni har gjort det svårare för personalen att göra pga. obligatoriska resurspass som innebär att förflytta sig runt flera enheter. Det är nu det behövs som mest att begränsa antalet människor vi möter. Resurspassen går emot denna regel. En annan sak som skapar stress och oro är att personalen inte vet var de ska bli insatta för att jobba. Att sätta in personal på arbete på andra enheter ca. två gånger i månaden sänker deras prestationsförmåga pga. försämrad psykisk och fysisk hälsa. Detta är inget hälsoschema det ser ni tydligt igenom att hälsan har försämrats hos omvårdnadspersonalen, försämrad hälsa hos personalen ger en försämrad arbetsmiljö, och en försämrad arbetsmiljö leder till försämring för brukarna. På Skövde kommuns hemsida står det att personalen ska bidra till att satta mål uppfylls samt att utveckla verksamheten med focus på kvalitét dvs till bästa möjliga sätt tillgodose våra kunders behov, vilket resurspassen hindrar omvårdnadspersonalen från att kunna utföra. Omvårdnadspersonalen kan inte vårda människor som mår dåligt när dom själva mår dåligt. De kan heller inte utföra sina arbeten till fullo och prestera som förut när de känner sig överbelastade. Omvårdnadspersonalen ska också precis som alla andra så gott som det går att hålla sig till en sluten eller begränsad krets och inte träffa fler människor än nödvändigt. Ni ska inte hota era anställda med att bli av med sina anställningar eftersom att deras psyke inte är tillräckligt starka för att klara av att jobba som resurs på andra enheter under pandemitider. Personalen visar ett utmärkt arbete på sina egna enheter vilket tyder att det är resurspassen som är problemet. Detta är inte en arbetsvägran när personalen tydligt visar att de inte kan arbeta med den försämrad hälsa som resurspassen ger. Brukarens hälsa: Inom LSS märks en stor oro, främst av dem med autism då dessa kräver en stor del av planering. Att få mindre tid med sina handlaredare innebär otrygghet och sämre utveckling. Dem flesta inom LSS vill dessutom inte släppa in personal som kommer från andra enheter in till sina hem. Resurspassen har fått många att fråga mer än vanligt vilka det är som jobbar i framtiden, vilket är ett tecken på otrygghet. Covid-19 gör dom tillräckligt oroliga och ni behöver inte förvärra situationen. Allt fler vill koppla bort sig från LSS och känner sig inte trygga i sina hem när de inte känner igen personalen. Inom äldreomsorgen finns det patienter med demens som behöver känna extra trygghet med en mindre personalgrupp. De flesta är också i riskgruppen och har mindre chans att överleva covid-19 Resurspassen leder till större smittrisk. Att Skövde kommun har prioriterat ekonomin över människan är icke humanistiskt. Ni har ingen individuell anpassning på verksamheterna, personal och brukare jobbar oftast i flera år för att få en god relation, resurspassen betyder att byta ut personalen. Omvårdnadspersonalen har tills idag gjort ett utmärkt arbete, ett arbete som resurspassen har påverkat, att lämna sin enhet för resurspass ca 10 timmar i månaden innebär 10 timmar som ni har tagit från brukarna. Att ni drar ner på personalens tid i sin ordinarie arbetsplats för att göra tid för resurspass är inte till brukarens föremål utan handlar enbart om ekonomin. Påverkan på vikarierna: Mer arbetslöshet, mindre möjlighet att få erfarenheter och en anställning i framtiden, i längden betyder detta att det blir en framtids personal med mindre kunskap och kompetens i sitt yrke eftersom att de inte fått möjligheten att jobba i praktiken och få egna erfarenheter. Riskbedömning: Ett exempel på Skövde kommuns nuvarande smitthanteringssätt: På arbetsplats X har en personal fått symptom på Covid-19 och är sjukskriven hemma, på arbetsplats Y finns inga sjuka eller med symptom, Skövde kommun skickar en resurs från Y till X. Resurspersonalen återgår sedan till sin ordinarie arbetsplats X. 48 timmar senare får fler symptom på arbetsplats X, resurspersonalen har samt tagit med sig viruset till sin arbetsplats X. Hur det bör hanteras: Om någon på arbetsplats X har symptom ska man inte från andra arbetsplatser skicka en ordinariepersonal som resurs. En enda enhets virus skulle alltså kunna smitta ner alla verksamheter i Skövde kommun. Det ska istället tas ännu starkare åtgärder och begränsa vilka som kommer in till arbetsplats X. Folkhälsomyndigheterna säger också karantän är det som gäller vid en sådan situation. Att sätta in en timvikarie vid en sådan situation är det rätta, eftersom att timvikarien har sig rätten att tacka nej till arbetet. Finns ingen vikarie så ska man fråga ordinarie personal om den kan tänka sig bli insatt i ett resurspass. Resurspassen ska inte vara obligatoriska under pandemin. Pandemin kommer aldrig att få ett slut om Skövde kommun fortsätter att arbeta på detta sätt. Med den nya SARS-CoV-2 så räcker inte skyddsutrustningarna till. vi behöver också begränsa människorna vi möter. Vi vill att det görs nya anställningsavtal, där personal kan välja själva om de vill ha resurspass i sitt schema eller inte. Individanpassa verksamheterna.

Bibliotekens roll är viktiga, inte minst i kristider. Men även efter Arbetsförmedlingens nedmontering, med minskade öppettider som följd, har biblioteken också en stödjande funktion när det kommer till den digitala kunskapsklyftan. Samhället kräver i allt högre grad datorer och kunskap att använda dem. Till exempel när det handlar om att söka jobb. Biblioteken fungerar inte bara som mötesplatser, de har även ett demokratiuppdrag som måste värnas.

Folktandvårdens tandvårdsavtal främjar att folk kommer till tandläkaren i tid. Att människor kan klara sin tandvård med rimliga priser. Att tandvården får bättre koll på folks tänder och kan förebygga problem. Region Dalarna säger nu upp sina tandvårdsavtal för alla patienter som har ett avtal. Det kommer leda till 1) sämre tandhälsa 2) sämre ekonomiska möjligheter för människor att sköta sin tandhälsa 3) En avlövning av av Folktandvården. Hur kan en region välja att säga upp ett avtal med sina patienter som: - ger kunskap om patienternas tandhälsa som Folktandvården i längden tjänar på - genom regelbundna undersökningar förebygger och hanterar förändringar i min tandhälsa innan de blivit allvarliga hot mot hälsan - ger en långsiktig ekonomisk överenskommelse mellan patient och folktandvård - ger incitament för patienten att sköta sin tandhälsa och ta ett personligt ansvar för den - som ger en ökad ekonomisk trygghet för patienten Vad händer nu? Många patienter tappar sina tandvårdsavtal. Det riskerar att öka ohälsan. Dessutom riskerar ekonomiska resurser dräneras från Folktandvården. För att inte tala om personal som söker sig till kliniker där det finns tandvårdsavtal. Tandvårdsavtalet är ett exempel på win-win för patient och folktandvård. Med ett beslut om massuppsägning av tandvårdsavtal i Region Dalarna så kommer både folktandvård och patienter förlora.

Om ett år kommer de extra tågturerna på helger att dras in. De infördes 2019 och vi fick timmestrafik på dagtid. 2022 kommer Gnesta-Mölnbo bara att ha pendeltågstrafik varannan timme. Det betyder att alla som arbetar på helger inklusive fritidsresenärer får stora problem att pendla. Det måste vi med gemensamma krafter sätta stopp för. Stöd oss i kampen för att behålla timmestrafiken på helgerna.

Våldsutsatthet är ett stort folkhälsoproblem som ofta osynliggörs. Möjligheten att få specialiserad behandling är redan starkt begränsad runt om i landet. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har utrett hur mottagningar för personer som utsatts för sexuella övergrepp fungerar och kan utvecklas. Asta-mottagningen har i den utredningen uppmärksammats som ett gott exempel. Jämställdhetsministern var därför på besök på Asta-mottagningen och var mycket positiv till verksamheten. Asta-mottagningen har lyfts fram under #metoo-rörelsen som en förebild då den erbjuder specialistbehandling för vuxna som utsatts för våldtäkt, sexuella övergrepp i barndomen, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i partnerrelation. Mottagningen utgör en av landets ytterst få offentligt finansierade behandlingsenheter som vänder sig till dessa brottsoffer. Trots det har beslutande politiker förändrat verksamheten. Teamet är splittrat och därmed saknas förutsättningar för Asta-mottagningens beprövade behandlingsmetoder. Politikerna måste nu gå till handling för att återställa och utveckla Asta-mottagningen. Asta-teamets arbete bygger på lång erfarenhet och specialistkompetens som måste bevaras och spridas. Den 9 december 2020 ska regionpolitiker få information om verksamhetens situation. Vi uppmanar därför politikerna att göra om och göra rätt! * (Se uppdatering) Vi kräver att: Politiker i Region Västerbotten stoppar avvecklingen av Asta-mottagningen. Asta-mottagningen behöver återställas och utvecklas för att behandlingsmetoderna ska nå brottsoffer i Västerbotten och i hela landet. * UPPDATERING 2020-12-21 Efter sammanträde 2020-12-09 har beslutande politiker i Region Västerbotten fortfarande inte säkerställt att Asta’s framgångsrika behandlingsmetoder kommer finnas kvar. Aktuell forskning visar att det behövs riktade mottagningar till sexuellt våldsutsatta brottsoffer. I den nya organisationen har Asta’s samlade kompetens och det multidisciplinära teamet splittrats och försvunnit. Därför fortsätter kampen för återupprättande och utveckling av Asta-mottagningen i sin tidigare form! * UPPDATERING 2021-07-26 Det finns en motion av Fullmäktigeledamot Elmer Eriksson (M) - ”Återstarta ASTA-mottagningen”. Beslut i ärendet är planerat att fattas vid sammanträde i Regionfullmäktige i Västerbotten den 21 september. Denna namninsamling kommer därför stängas den 20 augusti, och därefter överlämnas till berörda mottagare.

för att folk lider och går på knäna och det drabbar framförallt våra barn , till följd av att föräldrar inte får akassa utbetald till följd av att man ex blivit uppsagd pga corona pandemin ... folk riskerar bli vräkta pga utebliven ersättning då hjälper inte retroaktiv utbetalning man måste kunna leva idag också och försörja sina barn , enligt socialtjänstlagen har alla rätt till ett drägligt liv ... är detta vad som är ett drägligt liv när man inte fått ersättning på flera månader ..

STÅ UPP FÖR HYRESGÄSTERNA - SKRIV UNDER VÅR PROTESTLISTA Vi vill nå en kompromiss med Förvaltaren om trygga boenden och rimliga hyror. Men i nuläget prioriterar Förvaltaren kortsiktiga vinster framför boendes grundläggande behov. Runtom i Sundbyberg planerar Förvaltaren för renoveringar som riskerar att användas för att chockhöja hyran. Det är olyckligt att Förvaltaren driver igenom en renovering mitt i en pandemi där de boende har svårt att påverka. Framförallt är det orättvist att yrka på stora hyreshöjningar när det handlar om grundläggande underhåll av bostäder och fastigheter. Särskilt i en tid när arbetslösheten är rekordhög och när pensionerna sjunker. Förvaltaren ägs av sundbybergarna tillsammans och borde ta sitt samhällsansvar. Hyresgästernas grundläggande behov är viktigare än kortsiktiga vinster. Jesper Lindholm, för boende i fastigheten Vargen Peter Sjöström, för boende i fastigheten Östern Ragnar Öhrn, för boende i fastigheten Ekdungen

När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! Den blå-gröna majoriteten i Hälso- och sjukvårdsnämnden har beslutat att människor med funktionsnedsättning själva ska betala för sina hjälpmedel. Som anledning anges minskade skatteintäkter på grund av pandemin och förändringarna i det kommunala utjämningssystemet, den så kallade Robin Hood-skatten. Vi kan inte göra någon annan tolkning än att de blå-gröna tycker det är bättre att enskilda behövande betalar mycket, istället för att vi solidariskt tar ett gemensamt ansvar. Många människor med funktionsnedsättning har ofta ett eller flera hjälpmedel. Samtidigt har många en liten inkomst, i flera fall bara sjukersättning baserad på en halvtidstjänst eller mindre. Alla de med bostadstillägg är i princip fattigpensionärer eller motsvarande. Vi pratar med andra ord inte om några höginkomsttagare. Underlaget för kommande beslut är ett tjänsteutlåtande undertecknat av Region Stockholms högsta tjänsteman: Hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson. I tjänsteutlåtandet presenteras de hjälpmedel som ska ha egenansvar (muggar, bestick, saxar, duschpallar utan armstöd, förhöjningsdynor, tyngdtäcken, mm) respektive de hjälpmedel som ska ha en kostnad per år för att låna (ex elrullstolar, ortopediska inlägg/fotbäddar, arm- och bentränare). Till hjälpmedel som det föreslås bli egenansvar för ingår även bilanpassning. Egenansvar för hjälpmedel, vilket innebär att du köper dina hjälpmedel själv, är på väg att införas från 1 januari 2021 på en rad hjälpmedel som tidigare förskrivits gratis. Högkostnadsskyddet på hjälpmedel som varit 2 000 kronor tas samtidigt bort. Motiveringen till att ta bort detta skydd är enligt Ella Bohlin (Kd) att det blir för dyrt att införa ett digitalt system för sammanställning av de nya kostnader som uppstår när fler hjälpmedel avgiftsbeläggs. En slags dubbelbestraffning tycker vi. Först införs extra kostnader sedan tas livlinan i form av högkostnadsskyddet bort. När beslut ska fattas som påverkar människors liv är det mycket viktigt att göra en ordentlig och ingående konsekvensanalys, alltså att undersöka hur ett förslag till beslut kommer påverka enskilda i deras vardag samt att se vilka ytterligare kostnader som kan tillkomma. Det finns inte någon konsekvensanalys i detta beslutsunderlag. Exempelvis, vad händer för dem som inte har råd att betala flera tusen kronor för att köpa ortopediskt utprovade korrekta skor med inlägg? Ska de istället efter ett tag belasta sjukvården med nedsatt känsel, dålig blodcirkulation eller söka sig till fysioterapeuterna med sina felställningar/missbildningar? Ska de som inte har råd att köpa en egen duschstol, ramla och bryta lårbenshalsen, vad kostar inte det? Tyngdtäcken som kostar mycket pengar för den enskilda och som kräver utprövning övergår till egenansvar, det påstås att det inte finns någon evidens att tunga täcken fungerar men det finns visst sådan evidens. Varför hänvisar region Stockholm till kanadensisk forskning när de själva beställt en undersökning från Karolinska, kan det vara för att den svenska forskningen – visar på att tyngdtäcken har effekt? När Region Stockholm ska spara pengar slår det hårt mot människor med funktionsnedsättning! Samtidigt som Region Stockholms bokslut visar ett överskott på 3,2 miljarder kronor vill man spara in på hjälpmedel för en utsatt grupp i samhället! Högkostnadsskyddet slopas dessutom! I våra ögon rimmar detta förslag till beslut väldigt illa med FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige skrev under och sedan också ratificerade redan 2009. Där framgår tydligt rätten till tillgänglighet och lika valmöjligheter för alla även de med funktionsnedsättning. Om alla ska kunna delta i samhället på lika villkor är hjälpmedel en förutsättning och att alla har ekonomisk möjlighet att skaffa sig dessa hjälpmedel. Beslutet att få ner Region Stockholms kostnader för hjälpmedel, på bekostnad av människor med funktionsnedsättning, är tänkt att gälla från 1 januari 2021, men i själva verket sker det redan nu. Av en slump upptäcktes att det är förskrivningsstopp för tyngdtäcken redan från 1 november i år, och detta är ju något som helt föregriper beslutet med två månader. Gäller det fler hjälpmedel? Beslutet i sig visar på en besparing på ynka 64 miljoner på en hjälpmedelsbudget på drygt 2 miljarder. Det måste finnas annat att spara in på? Vi kräver att en ordentligt utförd konsekvensanalys måste göras och att hänsyn till mänskliga rättigheter måste tas. När Region Stockholm går med 3,2 miljarder plus ska det inte sparas på hjälpmedel och högkostnadsskyddet ska finnas kvar. Tycker du som vi? Skriv under! DHR Stockholms Läns Distrikt Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm Hjärnkraft Stockholms län Huvudvärksföreningen Stockholm Neuroförbundet Stockholms Län Parkinson Förbundet Stockholm Personskadeförbundet RTP - Stockholms läns distrikt Rörelsehindrade Barn och Ungdomar i Stockholms län (RBU Stockholm) Stockholms län reumatikerdistrikt Strokeföreningen i Stockholms län