Namninsamlingen gäller både vanlig sjukpenning (sjuklön) och sjukersättning (tidigare kallades det förtidspension). I dagsläget kan den som blir sjukskriven av en läkare ändå nekas ersättning från Försäkringskassan, ofta på väldigt godtyckliga grunder. Vidare kan redan godkända sjukskrivningar plötsligt ifrågasättas och ersättningen dras in. Eftersom den sökande har varit sjukskriven får personen varken a-kassa eller lön. Således står man plötsligt utan någon ersättning. Likväl måste den sökande handla mat och betala räkningarna. Handläggningen och överklagande av nekad ersättning kan ta otroligt lång tid. Under tiden hänvisas den sjukskrivne att söka försörjningsstöd (socialbidrag) istället. Detta nekas ofta eftersom den sökande exempelvis har hus, bil, ägodelar och sparade pengar. För att man ska få söka försörjningsstöd måste dessa resurser först säljas och pengarna måste användas. På detta vis kan en nekad ersättning från Försäkringskassan resultera i att en tidigare fungerande privatekonomi snabbt raseras fullständigt. Vi får inte tillåta Försäkringskassan att agera på detta vis! Det skadar både oss, våra närstående och hela samhället, när människor på detta vis kastas ut ur det trygghetssystem som vi betalar skatt för! Mänskliga resurser kastas bort! Det är ett systemfel som måste åtgärdas omgående! Försäkringskassan ska vara en hjälp och ett stöd för den enskilda personen. Man ska känna att man vågar ansöka om stöd och att man blir bemött med respekt, och att man inte blir ifrågasatt, utpekad och misstänkliggjord. Man måste kunna lita på att man får ersättning och att ersättningen kommer inom rimlig tid! Alla sökande måste få en rimlig chans att klara sin överlevnad och betala sina räkningar i tid!

Vår fina vän Mohammad Isai, medlem i teatergruppen Acting for Change och skådespelare i föreställningen HOPE, sitter nu i en transport på väg till förvaret i Kållered i Göteborg för utvisning till Afghanistan. Det får inte ske, hjälp oss att se till att Mohammad får stanna i Sverige där hans liv och framtid finns.

Kulturchefen i Borås Stad har lagt fram ett förslag om verksamhetsförändring på Borås Stadsteater, vilket resulterar i en halvering av teaterns egen repertoar till förmån för gästspel. Ett förslag som innebär enorma nedskärningar av den lokalproducerade scenkonsten. Det kan också betyda att ett flertal av den fasta personalen eventuellt förlorar sina jobb. Överallt i Sverige ser vi tecken på nedskärningar i kulturverksamheter, inom teatern tar detta sig uttryck i reducerade ensembler, färre egna uppsättningar och minskade budgetar. Om den här nedmonteringen träder i kraft kommer kulturlivet i Borås att avsevärt begränsas. Teatersamarbeten med institutioner, skolor och föreningar kommer att försvinna. Möjligheten att fortsätta spela smala pjäser som för fram aktuella samhällsfrågor och även presentera ny, aktuell scenkonst kommer att förminskas. Allt det arbete som sker av personalen utanför scenen kommer troligen att tas bort. För vem ska berätta sagor i förskolan? Vem ska spela interaktiv teater i klassrummen? Vem ska stå på ålderdomshemmen och läsa dikter? Vem ska möta publiken på gatan och diskutera gårdagens pjäs? Stadsteatern är dessutom en stor arbetsgivare, inte enbart för den nuvarande fasta personalen utan också till många frilansande skådespelare, regissörer, scenografer, kostymörer och dramatiker etc. från hela Sverige. Detta förslag kommer att, om det går igenom, ge oanade konsekvenser för ett flertal konstnärliga yrkesgrupper. I Sverige finns det sex stycken Stadsteatrar med ensembler och kontinuerliga verksamheter. Dessa teatrar bär på ett kulturarv och är förankrade i stadens lokalhistoria såväl som i ett nationellt perspektiv. Istället för att skära ner på teaterns arbete borde Borås Stad vara stolta över sin framstående teater. Gästspel är viktiga men kan aldrig ersätta den framarbetade relationen mellan publik och agerande. Låt dem inte strypa ännu en kulturverksamhet. Skriv under för att rädda hela Borås Stadsteaters omfattande utbud.

I december 2016, på ett extrainsatt kommunfullmäktige, beslutades att bygga tillfälliga migrantbostäder. Byggandet av de första boendena är nu i startgroparna, och detta vill sverigedemokraterna förhala för att efter valet 2018 kunna göra allt i sin makt för att hindra hela projektet. De uppmanar haningeborna att överklaga beslutet och påverka kommunens politiker. VI SOM VISAR MEDMÄNSKLIGHET OCH SOM STÖTTAR DE SOM ÄR I BEHOV AV HJÄLP ÄR MÅNGA FLER! Så kom igen nu och stötta det beslut som redan har tagits. Skriv under, och dela!

Det finns många fördelar med att ge amnesti: 1. Humanitärt är det en tragedi att vi deporterar barn och unga till några av de absolut farligaste länderna i världen. Afghanistan, Irak och Somalia är länder som samtliga placerar sig bland de sju värst terrorutsatt på Global Terrorism Index 2016. När det gäller Afghanistan, varifrån de i särklass flesta ensamkommande kommer, konstaterar FN:s organisation på plats (UNAMA) att 2016 blev det värsta året någonsin när det gäller antalet civila offer. UD avråder svenskar från alla resor dit och Amnesty konstaterade att säkerhetsläget i Afghanistan nu är så dåligt att inga flyktingar bör sändas tillbaka dit. 2. Sverige som en av de främsta företrädarna för mänskliga rättigheter: Sverige kan hålla huvudet högt i kommande förhandlingar i EU om asylrätt och asylpolitik. Sverige visar i och med amnestin att man tar ansvar för de som kom innan asyllagarna ändrades och att det går att lösa problem som uppstått. Amnesti är ett sätt att förenkla processen för politikerna kring frågan om ensamkommande barn och unga. 3. Sverige som rättsstat: Ensamkommande barn och unga har generellt starka skyddsskäl. De kommer ofta från utpräglade klansamhällen och har i många fall en hotbild över sig eller saknar nätverk vilket gör att de riskerar att dras in i skadliga och farliga sammanhang. Att ge dessa barn och unga amnesti är ett sätt att visa att Sverige gör om och gör rätt rent juridiskt. 4. Sveriges ekonomi: Eftersom ensamkommande barn och unga inte kan återvända till länder där de riskerar att dö kan vi anta att de flesta ensamkommande som nu får avslag kommer att gå under jorden. Det handlar om tiotusentals barn och unga och det kommer att kosta pengar. Amnesti är ett sätt att få kontroll över situationen och säkerställa att färre unga riskerar att hamna i utanförskap i stället för att bidra till vårt samhälle - som de både vill och kan. #vistårinteut men vi slutar aldrig kämpa är en partipolitiskt oberoende rörelse med en åttatusenhövdad kärna av professionella och ideella som i sina uppdrag dagligen möter ensamkommande barn och unga. Möter du ensamkommande ungdomar i ditt yrke eller som volontär och vill engagera dig mer, gå gärna med i vårt slutna nätverk genom att skicka meddelande till vår FB-sida: https://www.facebook.com/vistarinteut/ eller gå med i FB-gruppen #vistårinteut Slussen: https://www.facebook.com/groups/325813607812986/?fref=ts Du kan stödja oss genom att gilla vår sida https://www.facebook.com/vistarinteut/ följa oss på Twitter https://twitter.com/vistarinteut?lang=sv följa oss på Mynewsdesk: https://www.mynewsdesk.com/se/number-vistaarinteut följa oss på hemsidan: vistarinteut.org swisha ett bidrag till 0735923404 Alla insamlade medel går till omkostnader och marknadsföring av kampanjer från #vistårinteut. Här har vi samlat de organisationer och föreningar som just nu ställer sig bakom uppropet: https://www.mynewsdesk.com/se/number-vistaarinteut/blog_posts/organisationer-foereningar-och-partidistrikt-som-staellt-sig-bakom-kravet-paa-amnesti-57423. Listan uppdateras efter hand. Organisationer, föreningar, politiska partier, partidistrikt, rörelser och församlingar som vill stödja namninsamlingen är välkomna att ta kontakt med oss. Då lägger vi till er logga och ert namn till vår samling.

Vi har hört flyktingarnas egna berättelser om ett land utan hopp med ett korrupt rättssystem och stora brister i respekten för mänskliga rättigheter och där våldet och döden är ständigt närvarande. Under 2017 har situationen i Afghanistan förvärrats ytterligare och både svenska Lifos (Center för landinformation och landanalys inom migrationsområdet) och FN har under våren och sommaren kommit med rapporter om att det nu, i och med att talibanerna åter är på offensiven och inte minst eftersom IS etablerat sig allt mer, i princip inte finns en enda provins som är säker i Afghanistan. Med de hundratusentals afghaner som fördrivits internt i landet och de över 600 000 som återvänt från Pakistan och Iran, där de levt som flyktingar i årtionden, står Afghanistan också inför en veritabel systemkollaps och landets flyktingministrar har därför vädjat till Europa att stoppa utvisningarna. Under de förhållanden som råder i Afghanistan är det omöjligt att skicka tillbaka de ungdomar som flytt därifrån! Det vore att skicka dem i döden! Därför måste Migrationsverket genast stoppa tvångsutvisningarna till Afghanistan!

Hejsan Vi är en asylsökande familj: mamma, pappa och tre söner. Vi bor i Arboga (Västmanland). Vi kommer från Ryssland. Två av barnen har utvecklingsförsening och autism. Hela livet har vi kämpat för barnens rättigheter och mot diskriminering i vårt hemland. I nio år försökte vi att ändra någonting i denna fasansfullt omänskliga situation. Vi var aktiva i organisationer för föräldrar till barn med funktionsvariationer. Vi skrev till Rysslands myndigheter, regeringen, polis, domstol, president. Vi deltog i manifestationer. Vi beskrev sanningen. Vi sade och skrev vad som händer. Ryssland är som en stor teater: där finns allt men bara på pappret, och inget på riktigt. I lagen står det att alla medborgare har lika rättigheter och möjligheter, men det finns inget stöd för människor med funktionshinder. De kan inte få särskild utbildning, kan inte överleva utan föräldrar, kan inte jobba, kan inte försörja sig. Bidrag? Bidrag i Ryssland är ett skämt, 700-2000kr/mån. Och även detta bidrag man kan få bara om man lyckas bevisa att man har funktionshinder. Bevisningen måste göras av patienten själv varje år oberoende av sjukdom och patientens möjligheter. Annars får man ingenting. Om man förlorar föräldrar eller förmyndare, då blir man helt rättslös.Man får bara existera på sluten internat i små rum, som på fängelse. Man får även inte veta vilken medicin han tvingas att äta och får inte gå ut. Många våldtäkter, mord och självmord händer där ofta. Ryssland är stort, och vi provade att flytta till en annan region. Men Ryssland är likadant överallt. Efter konflikten med Ukraina blev situationen värre och värre. Särskilda skolor som ändå funnits stängdes, även i stora städer som Novosibirsk, St. Petersburg och Moskva. Särskilda klasser växte från 5-10 elever till 30-40. Regeringen kallade det "kostnadsoptimering". Vi som föräldrar gjorde så mycket som möjligt för att kämpa mot det, för att ändra situationen. Som svar möttes vi bara av motstånd från regering, myndigheter och Rysslands säkerhetspolis. För att stoppa oss föräldrar försöker de ta våra barn ifrån oss och anklaga oss för extremism. I oktober 2015 lyckades vi flytta till Sverige och begära asyl. Vi hade stort hopp om att Migrationsverket skulle förstå vår smärta, vår rädsla att förlora våra älskade barn för evigt. I Sverige är våra pojkar - för första gången - inte rädda att gå i skolan, de är tvärtom glada. För första gången är det ingen som skriker på dem eller slår dem i skolan. För första gången känner de sig fria och som en jämlik del av samhället. Vi förklarade allt detta för Migrationsverket och gav dem alla handlingar som vi lyckades få tag på. Men vårt dilemma är att Migrationsverket inte vill lyssna på oss. De tror att vi ljuger för dem. De tror inte på att Ryssland är helt korrupt: skola, sjukhus, polis, domstol, regeringen och även presidenten. De tror inte på att Ryssland är ett land där barn dör av hunger samtidigt som regeringen krigar i två länder på en gång. De tror inte på att barn dör på sjukhus p.g.a. brist på medicin och läkare samtidigt som medlemmar av regeringen flyger egna hundar till utställningar med privata flygplan. De tror inte på att oppositionspolitiker dödas av regeringen och att många av medborgarna blir glada över det. De tror inte på att ryska medborgare sitter i fängelse och torteras, medborgare som vågar säga sanningen och protestera mot krigen, korruptionen, diskrimineringen eller polisens laglöshet. De tror inte på att regeringen använder alla sätt (döda, sätta i fängelse, omhänderta barn, förtal, propaganda) för att tysta människor som vågar säga sanningen. Vårt senaste dilemma är att Migrationsdomstolen inte ens läste vårt överklagande. De svarade redan efter två månader. Det är som en kniv i hjärtat! Domstolens svar ser ut som kopia av Migrationsverkets svar: era ord är inte trovärdiga, ni har inte anknytning till Sverige, ni ska utvisas. Det är så ont att läsa det! Varför vill ingen ens försöka förstå oss?! Våra söner trivs så bra i Sverige, med svenska vänner och skolan. Mittengrabben (Timur) pratar svenska. De behöver inte dyr behandling. De behöver bara mänsklig attityd. De vill aldrig komma tillbaka till helvetet som heter Ryssland. Vi är inte dagdrivare. Pappa (Rustam) jobbar i Västerås som datatekniker sedan mer än ett år. Men lönen och arbetsvillkoren kan troligen inte uppfylla alla svåra krav för arbetstillstånd. Mamma (Elena) lär svenska sig själv och drömmer att validera sin utbildning (barnpsykolog) i Sverige och jobba med barn, men tyvärr det är omöjligt utan uppehållstillstånd. Vi är tvungen att konstatera att nästan ingen tror på oss! Journalister verkar vara rädda att skriva något dåligt om Ryssland. Vi mejlade till journalister från början när vi kom (VLT, Västerås Tidning, Metro, Aftonbladet, Expressen), men tyvärr har ingen svarat. Våra sista hopp är Ni! Ni som är svenska samhället! Vi ber er att höra vårt rop på hjälp! Vi ber er om maximal publicitet! Vi ber er att dela detta inlägg på Facebook. Vi ber journalister som läser det och som vågar att skriva om sanningen! Hör av er! Vi har märkt att Migrationsverket och Migrationsdomstolen kan ändra sitt beslut efter publicitet. Vi ber er att hjälpa oss i detta ärende. Vi ber svenska samhället att skydda en familj till. En familj som försöker överleva. En familj som drömmer att bli en del av ert civila samhälle. Ni har gjort det förut, och vi tror på att ni kan göra det en gång till. Vi har väldigt lite tid. Vi ber er att skriva under vår namninsamlingen. Utan er, kommer vi att förgås. våra kontakter Elena Iusupova (mamma) 0790165661 murrrrrlena@gmail.com Rustam Iusupov (pappa) 0790165669 ru3-3@hotmail.com

Migrationsverket vill utvisa min man Idris till Libyen där det är krig. Vi har två barn tillsammans; min son från ett tidigare förhållande och vår gemensamma dotter som bara är 10 månader gammal. Idris har ett fast jobb som kock på Prime Burger där han är en uppskattad medarbetare. Han är omtänksam, kärleksfull och en fantastisk pappa. Jag och min man träffades här i Sverige. Vi lever som vilket par som helst. Vi är gifta, vi har barn tillsammans. Drömmen för oss hade varit att kunna göra som alla andra; leva tillsammans i trygghet. Slippa oron över att någon som aldrig träffat oss kanske bestämmer att vi inte får göra just det. Min son borde inte behöva gå igenom ännu en separation och vår dotter har rätt till båda sina föräldrar. Nu vill Migrationsverket att min man ska lämna landet, sin familj och sitt arbete. Trots att vi har lämnat in en överklagan. Han har, i skrivande stund, fyra dagar på sig att lämna landet frivilligt. De vet att vi har barn tillsammans och ändå vill de inte skjuta på utvisningen tills överklagandeprocessen är klar. Som om utfallet redan är bestämt. Allt detta grundar sig på att min man har suttit i fängelse i Sverige, för ett brott han begick för sju år sedan. Han har efter det aldrig haft något problem med polisen eller någon myndighet överhuvudtaget. Självklart så ska man aldrig begå ett brott och det är ingenting jag förespråkar. MEN, hur länge ska man straffas för något man redan straffats för? Ska våra barn behöva lida för något som hände innan jag och min man ens hade träffats? Vad hände med att alla förtjänar en andra chans? Hjälp oss att protestera mot Migrationsverkets orimliga beslut. Låt min make - en hängiven småbarnspappa få stanna hos oss.

Sopberget växer i Stockholm! Orsaken? Sophämtningsbolaget Reno Norden vill sänka lönen för sophämtarna med mellan 5 000 och 10 000 kronor i månaden. Ett företag som får sköta en viktig samhällsfunktion ska inte få sänka löner för hårt arbetande människor. Därför ska Reno Norden dra tillbaka sina krav på sänkt lön och låta sophämtarna hämta soporna.

*Tuuuut* *Tuuut* Så lät ”hesa Fredrik” av misstag den 9:e juli. Samtidigt låg Myndigheten för samhällsskydd och polisens hemsidor nere. Svenska folket har rätt att veta vad som gick fel om vi ska kunna lita på myndigheterna har kontroll över krisberedskapen.

Det är viktigt eftersom många barn och vuxna med funktionsvarianter inte blir bemötta på ett acceptabelt sätt på grund av okunskap. Det kan dock ändras genom att ändra människors syn redan i grundskolan.

Att det finns en direktförbindelse från och till Simrishamn är av största betydelse för Österlens överlevnad. Det är redan nu svårt för handlarna att överleva, vid en räkning av tomma butikslokaler längs Storgatan, från hamnen upp till Zoo-affären 8 stycken! Detta kommer också med stor säkerhet också generera ett ökat bilkörande, vilket går stick i stäv mot miljöperspektivet. Det påverkar inte bara Österlen, det skulle ha en ha en påverkan på miljön i ett större område. Trafikverket har just nu kommit med en ny rapport om Sveriges Miljömål, som inte kan förverkligas om inte våra tre största städer minskar biltrafiken. Tre av tio bilar måste bort. säger Trafikverket. Hur rimmar det då med att Malmö får en ökad trafik i och med sämre tågförbindelser? Därav är det också viktigt att Trafikverket tar sitt ansvar genom en upprustning av den nu slitna banan.