Vi som är boende i området är djupt oroade över detta förslag. Det finns många barnfamiljer som har ett stort ansvar som föräldrar till yngre barn. Gatan är en stor del av barnens livsrum. De spelar innebandy, umgås med varandra, cyklar, springer och leker. Att ta ifrån dem den möjligheten under 1,5-2 år känns förfärligt och skulle påverka barnen mycket. Att 10-faldigt öka trafiken i området skulle också kunna utsätta barn för livsfara. Är detta förslag verkligen ett billigt alternativ? Vad är då ett barns liv värt? Att öppna Branta vägen igen skulle leda till stor trafikfara för både barn och vuxna. För ca 15 år sen då Branta vägen var öppen mot Sidsjö-området var situationen helt annorlunda. Nu har antalet boende i området kraftigt ökat och därmed även trafiken. Dessutom har Sidsjö Fristående Grundskola och  Sundsvalls Montessoriskola expanderat, antalet elever har nästan dubblerats. Det finns även ett flertal förskolor dit stressade föräldrar tar bilen för att hämta och lämna, ibland med hög fart.  Att alla de dessa bilar varje vardag istället skulle åka över Branta vägen, förbi Sidsjövallen, och över Verkmästargatan, Byggmästargatan eller andra små vägar i området vågar vi knappt tänka på då många barn har detta område som skolväg de promenerar sommar som vinter.  Barn promenerar även till fotbollsträningar och matcher på Sidsjövallen, där bollar frekvent hamnar ut på vägen av misstag och som sedan skall hämtas. Kommunen MÅSTE beakta alla ovanstående skäl till att inte genomföra denna omdirigering av trafiken, utan välja andra alternativ.

Hassan flydde från Afghanistan och kom till Sverige för snart tio år sedan. Han lärde sig snabbt svenska och har sedan dess varit en aktiv och engagerad del av vårt samhälle. Med en stark vilja att hjälpa till har han inte bara anpassat sig – han har bidragit. Nu hotas han av utvisning, med verkställighet planerad till slutet av juni. Hassan är utbildad undersköterska och har arbetat heltid inom hemtjänsten i fem år – ett yrke där det redan råder stor personalbrist. Han är en uppskattad och viktigt del av hemtjänsten, där han dagligen tar hand om äldre och sjuka med respekt, värme och professionalism.  Men Hassan är inte bara viktig i sin yrkesroll. Han är också en människa som berör många på djupet. Genom åren har han skapat djupa relationer med människorna runt omkring sig, och för många är han som en familjemedlem. Att han tvingas lämna Sverige skulle inte bara skapa ett tomrum i hans liv – utan även i livet hos oss som haft förmånen att stå honom nära.  Vi behöver fler som Hassan, inte färre. Positiv förändring är ingenting man väntar på. Det är något som kräver handling – något man måste kämpa för. Idag har du möjligheten att kämpa för en människa som behöver din hjälp – en människa som under hela sitt liv har hjälpt andra. Hassan förtjänar att få stanna.

Linje 16 är det enda busslinjen som åker direkt in till stan utan byten från Fyrktorget. Det är även det enda busslinjen som går från Fyrktorget regelbundet.

Mammografin är en hälsokontroll där omkring två av tre bröstcancerfall i Sverige upptäcks. I Region Norrbotten har det tidigare funnits mobila mammografivagnar som gjorde det möjligt för mammografin att komma till kvinnor på glesbygden, istället för att kvinnor på glesbygden ska behöva spendera tid och pengar på långa resor till en fast mammografienhet på ett sjukus i en större stad.  2022 beslutade dock Region Norrbotten att lägga ned de mobila mammografivagnarna, vilket har försämrat kvinnors tillgång till potentiellt livsavgörande hälsokontroller - bara för att de bor på glesbygden. Det är orättvist! Kvinnor som bor i Arjeplogs kommun har i DN berättat att de måste resa 40 mil för att gå på sin mammografi, vilket kostar pengar, försvårar livspusslet och gör det svårt att få ihop med sitt arbete. Många skjuter därför upp, ställer in eller glömmer mammografin. Beslutet att lägga ner de mobila mammografivagnarna är bara ett exempel på alla politiska beslut i svensk politik som leder till att folk (särskilt kvinnor!) som bor på gles- och landsbygden får det sämre. Att tillgången till välfärd begränsas för de som bor på gles- och landsbygd bidrar till att glesbygden avfolkas och att ojämlikheten mellan stad och land ökar! Det måste stoppas, ett beslut i taget, och varför inte börja med det här idiotiska beslutet? ÅTERINFÖR DE MOBILA MAMMOGRAFIVAGNARNA!  Källor och information:  https://www.dn.se/sverige/therese-tvingas-resa-mer-an-40-mil-for-mammografi/ https://www.dn.se/sverige/lise-lotte-slogs-for-mammografin-sa-javla-orattvist/ https://www.norrbotten.se/sv/region-norrbottens-nyhetsarkiv/manga-fordelar-med-fasta-screeninglokaler-for-mammografin/?fbclid=IwQ0xDSwK1OuljbGNrArU5gWV4dG4DYWVtAjExAAEeWadyPdwsdIdtOlFhk7nSV8jXE0nR3iwqTAIxZHO5yillAy6EJ4XuwlJ3dic_aem_I3U4Fm5OldIiwbA_RaMVPA

Att kunna hissa Prideflaggan är mer än bara en symbol – det är att stå upp för kärlek, respekt och inkludering. Att aktiv ta ställning mot att prideflaggan skall ingå i flaggpolicyn är djup exkluderande och måste ändras. 

Oscar är ett barn med svår autism, IF, DLD och hjärnskada. Han kan inte prata, förstå risker, eller ta hand om sin hygien. Han har omfattande behov och har haft personlig assistans i flera år tills Trelleborgs kommun plötsligt tog bort allt stöd, utan motivering. Att ta ifrån Oscar hans assistans är att ta ifrån honom rätten till ett liv med mening, struktur och trygghet. Det är inte bara ovärdigt – det är ett svek. Det här handlar inte bara om Oscar. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Ska barns rättigheter bero på vilken kommun de bor i? Eller ska lagen gälla för alla? Om vi inte agerar nu kan fler barn hamna i samma situation. Därför är det viktigt att vi tillsammans står upp för Oscar och för allas rätt till stöd och ett värdigt liv.

Ale kommun måste förstå att det som för politikerna blir en liten fråga kan vara livsavgörande för den ungdom som inte vågar leva som den är. Vi måste som samhälle göra vad vi kan för att hjälpa de unga som är osäkra i sin identitet att våga leva som den de är, här är prideflaggan och pridesymboler viktiga symboler för att tydligt visa att vi står tillsammans trots våra olikheter.

Alla har har rätt till mat och trygghet. Det är inte förhandlingsbart. Den här kampanjen visar tydligt vad som står på spel – och sätter tryck på regeringen att ta rätt beslut som gör livet drägligt även för ensamstående barnfamiljer. 

Gabriel är född och uppvuxen i Sverige. Han har aldrig varit i Armenien och känner ingen i där. Han ska fylla fjorton år i juli och börjar i åttonde klass i höst.  Han är djupt förankrad i det svenska samhället. Han har många fritidsintressen som att simma, läsa böcker och sjunga i Vårby Gårds kyrkas barnkör där han ofta sjunger solo.

Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt, oavsett bakgrund. Rasistiska uttalanden kan såra djupt, bidra till diskriminering och i värsta fall leda till våld. Ett samhälle byggt på förståelse och respekt är tryggare och bättre för alla.

Chareef kom som barn till Sverige tillsammans med sin mor som förälskat sig i en svensk man och flyttat till honom. Han började omgående svensk skola och pluggar även sång och musik på kulturskolan. Sång och musik är hans stora intresse och han har blivit anlitad vid ett flertal tillfällen som solist i olika sammanhang. Nu hoppas han att han ska kunna börja plugga på en musikinriktad folkhögskola med förhoppningen om att en dag kunna försörja sig på musiken.  Han har under tiden i Sverige haft uppehållstillstånd med anknytning till närstående (sin mor). Men den senaste ansökan avslogs med hänvisning till att han numera är myndig och därmed borde kunna etablera ett liv i sitt hemland han inte besökt sedan han kom till Sverige som 15-åring. Lägg då till att han inte vet hur samhället fungerar i ditt gamla hemland, det finns inget socialt skyddsnät och han har inga starka band till några släktingar. Han blir mer eller mindre satt på gatan. Nu ska han överklaga migrationsverkets beslut och vi hoppas att med hjälp av denna namninsamling kunna påverka beslutsfattarna eller ännu hellre få regeringen att ändra reglerna så att denna inhumana behandling upphör. 

Vi anser att byggnationen av en gång- och cykelväg längs väg 182 är en angelägen åtgärd för att öka trafiksäkerheten, främja folkhälsan och stärka livskraften på landsbygden. Vi uppmanar därför kommunen att prioritera detta projekt innan en allvarlig olycka inträffar där barn eller vuxna skadas eller förolyckas. Vi har de senaste åren upplevt flera allvarliga olyckor på just denna sträckan och hastighetsbegränsningen är höga 80 km/h.