Nyligen rapporterade Ekot om att Jensens grundskola i Göteborg har infört klädkod för sina elever. Bland annat har de förbjudit mjukisbyxor och midjeväska för att det signalerar "machokultur, utanförskap och kriminalitet". För att bättra spegla skolans idealbild av vad elever bör och inte bör ha på sig är det därför lämpligt om de går hela vägen och döper om sig till Jeansens grundskola. Vill man som skola kränka elevers integritet och frihet att bära vilka kläder de vill, varför inte gå hela vägen? Ingen vet vem "Jensen" är, och med den här nya klädkoden borde skolans namn bättre spegla dess påtvingade kultur. Nyheten finns att läsa här: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7563651 obs: mailadressen kommer inte användas av mig, det är bara hemsidan som vill ha in dem :(

Västra Götalandsregionens trafikplan för åren 2018-2029 kommer markant öka utsläppen av CO2, i strid med de regionala och nationella klimatmålen. Vi kräver att planen revideras så att den är i linje med nödvändiga utsläppsminskningar. 2017 beslutade regionfullmäktige om klimatstrategin “Klimat 2030”. Denna innebär att Västra Götalandsregionen (VGR) ska vara fossiloberoende till år 2030 och att följande två mål ska uppfyllas: - Utsläppen av växthusgaser i Västra Götaland ska minska med 80 procent till år 2030 från 1990 års nivå. - Utsläppen av växthusgaser från västsvenskarnas konsumtion, oavsett var i världen den sker, ska minska med 30 procent jämfört med 2010. Trots målen röstade regionfullmäktige under våren 2018 igenom en transportinfrastrukturplan som istället leder till ökade utsläpp. Detta var något som fick hård kritik från Naturvårdsverket. Beslutet är särskilt bekymmersamt då: --> Transporter är den näst största utsläppskategorin i regionen efter industrin, och en utsläppskategori där regionen har stor möjlighet att påverka. Detta då exempelvis kollektivtrafiken drivs i regionens regi. --> Ordföranden skriver i förordet till transportinfrastrukturplanen att: “Satsningen ligger väl i linje med vår ambition att investera i hållbara transportlösningar som ytterligare ett steg mot ett mer fossiloberoende transportsystem. Beslutad regional plan innehåller en väl genomarbetad miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Denna bedömning har gjorts utifrån flera miljökvalitetsmål såsom minskad klimatpåverkan, en god bebyggd miljö och frisk luft. Västra Götalandsregionens målsättning är att utveckla transportsystemet i hållbar riktning samt verka för att begränsa planens klimatpåverkan.“ (s. 5) I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) av den regionala planen för transportinfrastrukturen i Västra Götaland 2018-2029, som fanns med som en bilaga till beslutet att anta den regionala Transportinfrastrukturplanen står det dock i den samlade klimatbedömningen att: “De beräkningar som gjorts, utifrån Trafikverkets prognoser, visar att varken planalternativet eller nollalternativet skapar möjlighet att bidra till en uppfyllelse av klimatmålen då båda alternativen medför en ökning av utsläppen av CO2. ” (s. 44) --> Det fanns andra förslag till trafikplan i MKB:n som hade lett till minskade utsläpp. Förslag i linje med målen fanns alltså, men negligerades av ledamöterna i regionfullmäktige. --> MKB:n lyfter fram att syftet med planen gör att måluppfyllelsen försvåras, då planen bidrar till ökat resande, samtidigt som det för att uppnå klimatmålen inte enbart krävs att vi reser på andra sätt utan även reser mindre. I Länsstyrelsens årliga uppföljning (RÅU) 2019 står det att utsläppen från transportsektorn i länet uppgick till 2,7 miljoner ton. För att de regionala klimatmålen ska nås behöver utsläppen från vägtrafiken minska med cirka 1 miljon ton till 2020 och sedan med ytterligare en miljon för att nå målet till 2030. Planeringen för ett hållbart transportsystem, med kollektivtrafik som norm i tätorter, är enligt Länsstyrelsen avgörande för att målet ska kunna nås. Ska regionen lyckats nå sitt mål att bli fossiloberoende och följa Parisavtalet måste politikerna fatta beslut som ligger i linje med målen och minskar utsläppen. Skriv under för att politikerna i regionen ska fatta beslut i linje med de mål de själva satt upp och revidera/uppdatera trafikplanen så den ligger i linje med de regionala och nationella klimatmålen. Källor: Klimat 2030, beskrivning och målen https://klimat2030.se/om-klimat-2030/var-berattelse/ Sveriges nationella klimatmål. “Senast år 2030 ska växthusgasutsläppen från inrikes transporter vara minst 70 procent lägre jämfört med år 2010.” http://www.naturvardsverket.se/klimatmal#:~:text=Senast%20%C3%A5r%202030%20ska%20v%C3%A4xthusgasutsl%C3%A4ppen,6%E2%80%937%20miljoner%20ton%202030. Sveriges Klimatpolitiska ramverk och målet att “Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp.” https://www.regeringen.se/artiklar/2017/06/det-klimatpolitiska-ramverket/ Kritik från Naturvårdsverket - “Klimat- och trafikplaner går på tvärs”, Per Sydvik, Göteborgs-Posten https://www.gp.se/cmlink/klimat-och-trafikplaner-g%C3%A5r-p%C3%A5-tv%C3%A4rs-1.4767249?ajax=true&site=2.189&page=2.199 Regional plan för transportinfrastrukturen i Västra Götaland 2018-2029 https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/workspace/SpacesStore/1910d349-07a7-412d-af17-78521630bfce/REGIONAL_PLAN_20180702_webbversion.pdf?a=false&guest=true Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av regional plan för transportinfrastrukturen i Västra Götaland 2018-2029 . https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/workspace/SpacesStore/41b0bd5d-4281-48ad-84a3-9f6e45185e36/MKB_Regplan_Transport_VGR_2018-2029_11juni2018.pdf?a=false&guest=true Nationella Emmissionsdatasen, utsläpp i regionen. http://www.airviro.smhi.se/RUS/emistrend.htm Länk till Västra Götalandsregionens hemsida https://www.vgregion.se/regional-utveckling/verksamhetsomraden/transportinfrastruktur/regional-infrastrukturplan/ Länsstyrelsen Västra Götalands Län - Regional och årlig uppföljning (RÅU) - 2019 http://extra.lansstyrelsen.se/rus/Sv/r%c3%a5u/V%c3%a4stra%20G%c3%b6talands%20l%c3%a4n/Documents/V%c3%a4stra%20G%c3%b6taland%20R%c3%85U%202019.pdf

Turköpsskogen är en cirka trettio hektar stor skog, hälften så stor som Pålsjöskog. Skogen är hem till en stor variation av levande arter. Till dessa hör bland annat Kronhjortar, en rad olika fågelarter och mycket mer. Kullabygdens ornitologiska förening har skickat in en lista över de arter som finns till länsstyrelse och Naturskyddsföreningen. Det vore en skam för Helsingborg och Skåne att låta denna skog avverkas i ekonomiskt syfte.

Vi inom Folket Först tycker att Kristoffer Tamsons borde sluta jobba hemifrån och börja ta bussen till jobbet så även han kan få njuta av trängseln. Håller du med oss? Skriv då under vår namninsamling och dela namninsamlingen på sociala medier.

Grusbanan måste få stå kvar i Vaxholm. För mig personligen handlar det om att mina 10-åriga barn cyklar dit var och varannan dag för att spela tennis. Ofta kommer deras farmor och farfar dit med mellis och tittar på medan de spelar, dvs en viktig mötespunkt i Vaxholmares liv. Varje gång jag kommer dit ser jag olika konstellationer av människor som spelar där... familjer med tonårsbarn, Vaxholms bästa ungdomsspelare som representerar Vaxholm ute i Sverige på olika turneringar som tränar, pensionärer som spelar dubbel på lunchen, män/kvinnor/ungdomar av alla åldrar som spelar i utomhus KM, m.m. Inte minst nu i Coronatider har den här tennisbanan varit en viktig plats för tennisspelare av alla åldrar. Där finns en puls, glädje, en möjlighet för utomhusträning. Att ersätta det med en ny parkering eller parkeringshus skulle vara omodernt och helt enkelt oacceptabelt! Vi måste värna om våra värdefulla kultur- och rekreationsmiljöer i Vaxholm. Den här platsen främjar ju lek, hälsa och sociala aktiviteter och bör därför väderas mycket högt, får att inte tala om det historiska värdet iom att banan funnits i snart 100 år.

Den allmännyttiga hyresvärden Stockholmshem har aviserat att de ska installera elektroniska lås och porttelefoner i alla Byälvsvägens låghus, vilket påverkar tusentals boende i Bagarmossen. Den lokala Hyresgästföreningen har tidigare satt stopp för dessa planer men nu har Stockholmshem istället förhandlat med den regionala Hyresgästföreningen, och helt enkelt meddelat hyresgästerna att arbetet ska göras redan vecka 40 och att detta innebär en permanent hyreshöjning på 31 kr/månad. Vi är många: – som inte vill ha låsta portar, – som tycker att det funkar fantastiskt som det är, – som vill att barnen ska kunna gå in och ut på gården och hälsa på hos sina grannkompisar utan problem, – som inte kan vara tillgängliga på telefon för att öppna, – som är oroliga för det tekniska krångel som systemet kan innebära, – som inte har råd med den hyreshöjning som investeringen innebär, – som hellre vill se investeringar i våra gemensamma gårdar än på repressiva satsningar på lås och övervakning, – som tror att öppenhet och rörlighet är bättre sätt att skapa trygghet än isolerande och separerande lås. Vi vill: 1) att Stockholmshem omgående pausar planerna på installation och genomför en ordentlig enkätundersökning hos alla boende för att se om insatsen verkligen har stöd hos de boende. Vi tror inte det. 2) att Hyresgästföreningen Region Stockholm slutar gå förbi lokalföreningarna. Bilden för namninsamlingen är gjord av Malin Skogberg Nord i samband med organiseringen av "Byälvsvägen mot ombildning". Bilden används med upphovspersonens tillstånd.

Nu är det åter bevisat att hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. De allra flesta gravida har goda chanser att föda barn utan risk för komplikationer. Det som behövs är så mycket lugn så att kroppen får jobba ostört. Det är dock nästan aldrig möjligt, i dagens svenska förlossningsvård. Varje år drabbas tiotusentals kvinnor i Sverige av förlossningsskador som påverkar eller till och med förstör deras liv. Varje år får vi höra att ”förlossningsvården går på knäna” och att barnmorskor drivs bort från yrket av utmattning och kringskurenhet. Varje år känner sig tiotusentals föräldrar överkörda, dåligt och stressigt bemötta och går hem från sjukhuset med en känsla av att ha blivit utsatta för fysiska och själsliga övergrepp – men det de får höra är ”bebisen lever, det är ju huvudsaken!”, ”var glad att du födde i världens bästa land, du kunde ha dött!” Och det numera klassiska: ”allt ser bra ut”. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra att föda hemma med en barnmorska de känner och litar på, eller på en liten lugn födelseklinik, snarare än på ett stort akutsjukhus där ”förlossningsvården går på knäna” och barnmorskorna är utmattade, stressade och frustrerade. Det är inte ett alternativ i Sverige, till skillnad från i flertalet andra länder trots att tungt vägande forskning visar att kvinnor som föder på barnmorskeledda enheter har färre förlossningsskador, högre patienttillfredsställelse och ingen högre mödra- och barnmortalitet. I värsta fall, och ganska ofta, blir dessa föräldrar bemötta som mindre vetande. Varje dag är det blivande föräldrar som skulle föredra ett kejsarsnitt framför risken att tvingas till en stressig vaginal födsel som alldeles för ofta slutar med andra och tredje, till och med fjärde gradens bristningar och men för livet, inte minst i anknytningen till barnet. Även dessa föräldrar blir ofta bemötta som mindre vetande. Modern forskning visar klart och tydligt att lugn och ro, kontinuitet i vården, trygghet och självförtroende är grunden för en lugn och komplikationsfri födsel. För många barnmorskor är detta en omöjlighet att erbjuda de födande då de arbetar under alltför pressade förhållanden. IVOs rapport om 2019 års förlossningsskador visar att för hög arbetsbelastning är en stor orsak till förlossningsskadorna som kvinnor utsätts för idag. Föräldrakurser hjälper inte, om inte förlossningsvården förändras i grunden. Det helt centrala hormonet oxytocin, som både fungerar som smärtlindring och hjälper bebisen ut, måste få flöda ostört. Syntetiskt oxytocin, som verkligen flödar på svenska förlossningskliniker idag, är däremot inte smärtlindrande, och ökar styrkan i värkarna på ett sätt som både är smärtsamt för den födande och kan ge syrebrist till barnet. I det läget får den födande ofta epidural vilket kan sakta ner förlossningsförloppet … och så är interventionskaskaden igång. Nu har förlossningen blivit en farlig, medicinsk situation. Och de nyblivna föräldrarna tackar läkarna för att bebisen lever. Och startar sitt föräldraskap med en känsla av hjälplöshet och okunskap. Vi går inte med på det här längre! Hög arbetsbelastning inom förlossningsvården bidrar till att kvinnor skadas vid vad som borde vara det största ögonblicket i deras liv. Vi de undertecknande kräver en omfattande reform som sträcker sig längre än till pengatillskott – en attitydförändring där kvinnor och barns liv snarare än budgetar ställs i centrum. Vi kräver att politikerna tar ansvar för att förlossningsvården blir säker. Att det skapas fler alternativ till sjukhusförlossning. Och bättre villkor för barnmorskorna. De som ska besluta om landets framtida förlossningsvård bör ersättas med insatta personer som står på de födandes sida snarare än budgeten, vilket bidragit till den decennier långa krisen. Vi kräver att regeringen säkerställer att följande sker i samtliga regioner och att de nya och stora ekonomiska tillskotten nu används där de behövs bäst. Medlen måste först och främst säkerställa att patientsäkerheten garanteras landet runt; barnmorskebristen måste åtgärdas och fler platser tillkomma. Vi kräver att detta blir verklighet redan under 2021: • Nationella riktlinjer – jämlikhet i vården i hela landet • ”En födande, en barnmorska” på alla kliniker i hela landet • ”Min barnmorska” på alla kliniker i hela landet • Små, barnmorskeledda födselenheter i hela landet • Förlossningspeng som blivande föräldrar kan använda till att föda på sjukhus, barnmorskeledd födselenhet, hemma eller där de känner sig tryggast, i hela landet. Nätverket Föda lugnt Föreningen Födelsehuset Märta Cullhed Engblom, barnmorska Asabea Britton, barnmorska Källor och forskning på https://fodalugnt.se/2020/09/skriv-under-trygghet-och-lugn-for-fodande-och-barnmorskor-nu-det-ar-ett-krav

Rapport efter rapport visar hur värdefull naturen är för samhället, och hur illa ställt det är med den (se t.ex. http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/6900/978-91-620-6917-9/). Att människor får en chans att möta sin lokala natur och ta del av dess värden - och på så sätt få en förståelse för vikten av att värna den - är helt avgörande för att vi ska lyckas vända den negativa utvecklingen, på såväl global som lokal skala. Inte minst har det ökande friluftslivet och trycket på naturområden under coronakrisen visat på det trängande behovet av information och utbildning av allmänheten när det gäller ett hållbart nyttjande av naturen. I detta spelar satsningar på naturpedagogik en oerhört viktig roll. Sveriges alla naturum förser samhället med ett ovärderligt forum för möten med naturen, där såväl barn som vuxna kan lära sig om värdet av en rik närnatur, och om varför det är viktigt att den skyddas. På samma sätt ger lokala kulturinitiativ, som konsthallen i Falsterbo strandbad, en värdefull plats där kulturintresse och skapandeglädje kan väckas. Och det bästa är: det är öppet och tillgängligt för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar. Att stänga ner ett naturum och lokal konsthall till förmån för vinstdrivande verksamhet riktad mot en långt snävare målgrupp är att gå tvärt emot den hållbarhetsanda som på många håll genomsyrar svensk samhällsdiskussion idag, och att gå emot kommuninvånarnas kort- och långsiktiga intressen. Falsterbonäset har en helt unik natur som drar till sig besökare inte bara från regionen utan även internationellt, bland annat då det är en av landets främsta fågelsträckslokaler, och världsberömt för detta. Ett naturum på just denna plats är därför högst motiverat, och har sedan starten 2016 varit ett mycket uppskattat inslag hos såväl lokalbefolkning som besökare till orten. Vi hoppas att Vellinges kommunpolitiker i slutändan håller med om att kortsiktig ekonomisk vinst inte är mer värdefull än långtgående pedagogiska, rekreationella och naturvårdsmässiga vinster. Vi hoppas att Vellinges kommunpolitiker på så sätt vill stå upp för ett officiellt värdesättande av den högst specifika natur som Falsterbonäset erbjuder. Läs mer: https://vellinge.se/falsterbo-strandbad/naturum/ https://www.mynewsdesk.com/se/vellinge_kommun/pressreleases/flygande-start-foer-falsterbo-strandbad-1524621 https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6407-5.pdf?fbclid=IwAR2NYXx9RBFGrdDfSI06R0K3QbU3YDpWQc5lnWCgSLLQQcTJMk9fAfrrvE8 https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/centrum-for-naturvagledning/naturvagledning/teman/natur-och-halsa/?fbclid=IwAR0-4wjmTUupAJ_lFUmyiRcDLJ4bt_pWRMlF0aXNtLg7u037VzONUhMeLLg

Stefan Löven, jag skriver till dig som högst ansvarig för alla medborgares hälsa och välmående. Utanför din arbetsplats sitter sedan 11 dagar en ung människa, Albin Björk 27 år, och hungerstrejkar. Har du sett honom? Han vill att du kommer ut och pratar med honom om vår tids - alla tiders - största kris: klimatkrisen. Han vill, liksom jag, att du och regeringen gör det enda rimliga - utlyser klimatnödläge, låter klimatkrisen styra alla politiska prioriteringar. Tala klarspråk, låt medborgarna få veta hur extremt allvarlig situationen är. Albin har gjort uppehåll i sina läkarstudier för att han har förstått att han kan göra större nytta på annat sätt just nu för att rädda liv. Han hungerstrejkar för livet - sitt eget och andras. Han gör det för att han - liksom jag och många med oss - är desperat över att vår statsminister och vår regering inte tar sin uppgift på allvar och skyddar oss från de största hoten mot våra liv och vår framtid - klimatkrisen och den ekologiska krisen. Coronapandemin har visat att din regering, vårt samhälle och vi som enskilda individer är beredda och kapabla till stora förändringar och uppoffringar när vi förstår att det är nödvändigt. Vi kan göra det igen - om bara ni politiker har modet att gå ut och tala om hur allvarligt läget är. För det vet ni ju, något annat kan jag inte tro. Tala sanning, tala klarspråk och agera nu! Så visa nu lite civilkurage och mod Stefan, gå utanför din dörr och prata med Albin, en modig ung man (jämnårig med mina egna barn), en av alla oss som idag lever med ilska, oro och rädsla över den katastrof som håller på att hända med vår jord och vår civilisation. Det går fortfarande att agera och hejda krisen, men det är bråttom. Visa att du är mogen uppgiften! Deklarera klimatnödläge NU och ta till alla samhällets medel för att vända utvecklingen. Vi är många som skulle se det som ett viktigt prov på ledarskap. 💚🌎👊🏻

Oatly utvecklar, producerar och marknadsför bland annat havrebaserade drycker och glass. Sen i år ägs Oatly delvis av riskkapitaljätten Blackstone. Blackstone äger och investerar i brasilianska företag som är ansvariga för att skövla Amazonas, samt byggnationen av en motorväg genom regnskogen till en ny hamnterminal där soja och andra grödor kan transporteras till resten av världen. Detta görs för att expandera lantbruksnäringen i Amazonasområdet, något som vi vet är förödande för regnskogen och urfolken som bor där. Utöver detta stöttar Blackstones ägare och grundare politiker som vill avveckla miljöskydd och motarbetar klimatinitiativ. Även FN har kritiserat Blackstone för dess meriter gällande mänskliga rättighetskränkningar, och här i Sverige har firman tjänat enorma summor på hyresökningar i svensk förort. Blackstones investering av 200 miljoner dollar är en av deras minsta investeringar någonsin, ändå har företaget varit snabba att godhetssignalera sin handling. Trots detta är det investeringen i Oatly som är det enda de skryter om i sina sociala medier profiler. Detta är ett klassiskt exempel på greenwashin. Blackstone är en av de värsta bovarna när det gäller att inte driva en hållbar verksamhet. Inget tyder på att Blackstones investering är genuin, då de fortsätter finansiera förstörelse av Amazonas. Redan för ett år sedan kritiserades Oatly, då med anledning av att det kinesiska statsfinansierade bolaget China Resources blev stora delägare. Även då ifrågasatte vissa om Oatly kan kalla sig klimatsmarta samtidigt som en del av deras vinst går till kinesiska staten som inte har speciellt stor respekt för klimatet eller mänskliga rättigheter. Just nu brinner Amazonas mer än i fjol. Det brinner mer och mer pga. den ökade skövlingen. Alla företag som är inblandade i den industriella utvinningen i Amazonas, indirekt eller direkt, måste ta sitt ansvar.

För att få en bra framtid med rätt förutsättningar behöver Leonardo och Carmen få stanna i Sverige! Peru som de kommer ifrån har inte utbildningen, kunskapen eller kapaciteten för att kunna tillgodose Leonardos behov. Leonardo har på väldigt kort tid anpassat sig i den svenska skolan och gjort enorma framsteg. Den utveckling som Leonardo gjort kommer inte kunna ske i Peru där han inte har bra erfarenheter av skolan som fryst ut och behandlat honom illa på grund av hans diagnos.

Som vi har skrivit i en debattartikel i Dagens Arena (20/09/15): Även innan katastrofen som hände förra veckan kunde man knappt påstå att flyktingar levde ett värdigt liv i lägret. Nu har situationen förvärrats betydligt med så gott som ingen tillgång till det allra nödvändigaste. Människor som måste sova under bar himmel och barn som inte ha fått mat på flera dagar. Allt detta diskuteras i den offentliga debatten. Långa artiklar skrivs om hur fruktansvärt människorna har det, numera fångna mellan det nedbrunna lägret och resten av ön Lesbos där de inte är välkomna. Men det som saknas i debatten är ofta nästa steg i tankegången. Vad betyder denna situation för oss i Sverige, för vårt ansvar som del av EU? I det mesta vi hör och läser låter det som om Moria låg i en helt annan världsdel, nästan på en annan planet. Hur kan man se misären och inte se vår roll i detta? Sverige är en del av EU och därför också medansvarig för EU:s flyktingpolitik. Att detta perspektiv är så underrepresenterade i debatten i Sverige är häpnadsväckande. I en lång artikel i DN (20/09/12) beskrivs till exempel med hjärtskärande tydlighet hur ett barn hanterar hungern genom att böja på kroppen, hur stanken av avföring runt flyktingarnas nuvarande vistelseort blir outhärdligt. Sedan anklagas EU för att de inte har löst flyktingfrågan och Lesbos invånare framställs som aggressiva och kallsinniga för att de inte vill släppa in människor till andra delar av ön. Om man ser Sverige som en del av EU och för en gångs skull inte skyller på de andra länderna som inte tar sitt ansvar så krymper skillnaden mellan oss och invånarna på Lesbos som inte släpper fram människorna. Visst, vi står inte på någon gata och skriker glåpord. Men Sverige har hittills inte yttrat sig om att ta emot människor från det nedbrunna lägret. Att vi inte står öga mot öga mot dessa människor gör denna icke-handling inte mer försvarbart. Tio andra EU-länder har i alla fall sagt att de är villiga att ta emot några av dem runt 400 ensamkommande ungdomar som har flyttats till fastlandet efter branden. Tyskland har vidare lovat att landet kan ta emot uppemot 1500 barn från lägret (SVT/20/09/10). Allt som allt handlar det om ca 13 000 människor i yttersta nöd. Sverige kan ta efter andra länder och ta emot en del av dessa flyktingar. I stället så hänvisar migrationsministern Morgan Johansson till Migrationsverket som i sin tur säger att det i nuläget är lagligt omöjligt att ta människor från Lesbos till Sverige. Den tolkningen av situationen ifrågasätts av en professor i juridik, som i en artikel i Aftonbladet (20/09/14) påpekar att det absolut skulle vara möjligt. Också med dagens lagar och regler kan Sverige hjälpa människor i en akut nödsituation – precis som det är möjligt för andra länder i EU. Under de senaste fem åren har det blivit tydligt att det är mycket svårt, om inte omöjligt att tvinga andra länder att ta emot flyktingar. Men, med sikte inriktat på ett nedbrunnet Moria, på denna misär, går det inte heller att slå fast att ”vi har gjort vårt” samtidigt som vi tittar åt ett annat håll. Sverige klarar att ta emot människor på flykt. Det vi som samhälle inte klarar av är att stå bredvid och titta på när människor måste leva under ovärdiga förhållanden i läger inom EU, som vi är en del av. 2015 visade civilsamhället vägen för ett humant bemötande av flyktingar som kom till Sverige. Det verkar vara dags nu igen. Om den politiska viljan inte räcker till så är det upp till oss som medborgare att göra vår röst hörd och se till att Sverige tar sitt ansvar.