Nuvarande asylpolitik är ett hån mot civilsamhället som ställde upp 2015. Bara för de ensamkommande ungdomarna kan 100 000 svenskar ha engagerat sig - och fortsätter engagera sig idag.
Politiken förändrar samhället. De som finns omkring flyktingarna, i alla åldrar, förlorar tilltron till samhällssystemet. Signalerna från regeringen är att man inte bryr sig om civilsamhället, och att solidaritet med utsatta inte är viktigt.
I stället för att tillvarata resurser, få integration och arbetskraft får vi ett växande skuggsamhälle. Det drabbar oss med ökande drogmissbruk och kriminalitet. Vårt samhälle blir osäkrare och resurser måste läggas på polis, rättssväsende, fängelser etc.
Samtidigt är utvisningssystemet extremt dyrbart, med rättsprocesser, gränspolis, förvar och transporter av människor som bara vill få arbeta.
Vi som har hört flyktingarnas berättelser, vi som har träffat dem, umgåtts med dem, arbetat med dem, vet vilka vanliga och fina människor de flesta av dem är. De har blivt våra vänner, våra familjemedlemmar. Varje utvisning karvar ett hål i våra hjärtan ...