Ystad står inför ett avgörande vägval. Beslut som nu fattas i hamnområdet riskerar att bli oåterkalleliga. I jakten på en ”modern” Hamnstad håller kommunen på att riva byggnader som inte bara berättar om stadens historia – utan som också kan spela en avgörande roll i framtidens hållbara och levande stadsutveckling. Sedan 2019 har flera unika industribyggnader försvunnit ur Ystads hamn. Nu hotas några av de allra sista spåren av stadens industriella arv: Sorteringsverket (Kokscentralen) och Sockersilon. Sockersilon – ett oersättligt landmärke Sockersilon från 1935 är ett av Ystads mest karaktäristiska landmärken. Den ovanliga Weibullsilon med sin nitade stålkonstruktion för tankarna till ett båtskrov och rymmer en interiör med fantastisk akustik, bevarat maskineri och stark teknikhistorisk betydelse. Det finns bara en likadan byggnad i hela Sverige – i Visby. Det här är kvaliteter som inte går att återskapa. När de rivs, är de borta för alltid. Ett hus som redan är byggt – och fullt av möjligheter Det mest hållbara huset är det som redan finns. Med relativt små insatser – nödutgångar och takreparation – kan Sockersilon öppnas som en kulturarena för konserter, festivaler, utställningar och föreläsningar. Under Ystad Kulturnatt har det redan blivit tydligt vilket enormt intresse som finns när silon öppnas för allmänheten. Här finns potential att skapa en unik mötesplats för kultur, människor och idéer – mitt i hamnen. Kultur, historia och trovärdighet Ystad lyfter gärna fram sin historiska och kulturella identitet. I översiktsplanen FÖP 2030 beskrivs kulturmiljön som en resurs. Då kan man inte samtidigt riva de sista spåren av stadens industriella historia. Att bevara Sockersilon handlar inte om att vara bakåtsträvande. Det handlar om att vara kreativ, ansvarstagande och framtidsorienterad. Om att se starka, redan färdigbyggda strukturer som möjligheter – inte som hinder. Sockersilon är en symbolisk länk mellan landsbygd och stad, mellan råvara och förädling, mellan dåtid och framtid. Den ger Hamnstaden identitet, djup och förankring i platsens historia. Skriv under – för Ystads framtid Genom att skriva under denna namninsamling visar du att du vill se en hållbar stadsutveckling där historien ses som en styrka, inte ett problem. Där kultur får ta plats. Där Ystad vågar gå före istället för att riva bort det som gör staden unik. Stoppa rivningen. Bevara Sockersilon. Ge Ystad en framtid med minne, mening och kultur. Kulturföreningen Sugarbox

Priset på bussbiljetter bara höjs och höjs och vi unga behöver billigare (helst gratis) kollektivtrafik! Det ska inte vara en lyx att ta bussen till fotbollsträningen, skolan eller jobbet. I en stor stad som Umeå ska det vara en självklar rättighet att kunna ta sig mellan olika stadsdelar. Förutom detta är det också bra för klimatet med minskat bilberoende. Vår kommun har tidigare pratat om att satsa på kollektivtrafik och nyligen har man pratat om att introducera spårvagn för minskad bilanvändning. Men det enklaste sättet för både arbetare, barnfamiljer och ensamstående är att ge oss billigare priser på bussbiljetter! Ett månadskort för barn 7-19 år kostar idag 400 kr, vilket är en tredjedel av CSN. Efter du fyller 20 eller är student höjs priset till 530 kr. Hur många studenter har råd med det? Hur många pensionärer har råd med det? Nu ska priserna i Ultra-appen höjas igen och allt fler kommer välja bort bussen. Vi vet att nolltaxa, alltså att göra kollektivtrafiken gratis med hjälp av skattemedel, funkar. Det har städer och länder som Tallinn, Luxemburg och Malta bevisat. Om ni politiker inte vill göra bussen gratis än, sänk i så fall priserna! Vi har inte råd!

Detta är bakgrunden till kampanjen – varför vi kräver förändring nu. På loppet av tio dagar har fyra kvinnor mördats i Sverige. Det senaste mordet skedde för mindre än ett dygn sedan. Polisen kan inte gå med oss på gatorna. De kan inte sitta i våra hem. De kan inte skydda oss förrän något redan har hänt, om man överhuvudtaget överlever. Jag är en av de kvinnor som fallit offer för mäns våld. Jag har levt med skyddad identitet, medan min förövare har kunnat röra sig fritt i samhället och hunnit skada fler efter mig. Vi kvinnor tvingas gömma oss. Gärningsmän går fria. Det är ett faktum. När våldsamma gärningsmän: • släpps ut för tidigt • döms till låga straff • tillåts återfalla trots känd risk  är det inte enskilda misstag. DET ÄR ETT SYSTEMFEL. Samma förövare hinner skada flera. Nya kvinnor och barn drabbas. Och gång på gång visar det sig att rättssystemet inte förmår skydda i tid. Trots detta är det kvinnan som: • uppmanas att vara försiktig • förväntas ändra sitt beteende • får ta ansvar för sin egen säkerhet utan att ges några lagliga verktyg att faktiskt skydda sig med. I Sverige sägs vi ha rätt till nödvärn, men i praktiken bara om vi råkar ha något till hands i exakt rätt ögonblick. Att i förväg bära ett proportionerligt, icke-dödligt självförsvarsredskap är i dag förbjudet En kvinna som försvarar sig riskerar därför att själv kriminaliseras, medan gärningsmannen ofta redan haft flera chanser. Staten har våldsmonopol just för att skydda medborgarna. Men när skyddet uteblir, när varningar ignoreras, när kontaktförbud inte följs upp och när straffen inte står i proportion till risken – då har staten brutit sitt samhällskontrakt. Detta är ett juridiskt och moraliskt hyckleri. Detta är viktigt eftersom kvinnor i dag lever med ett dubbelt svek. Först när rättssystemet misslyckas med att skydda kvinnor och barn från våldsamma män som släpps ut för tidigt eller återfaller trots känd risk. Därefter när samma system förbjuder kvinnor att bära något som kan hjälpa dem att försvara sina liv och riskerar att kriminalisera kvinnor som försvarar sig om de använder något att försvara sig med. Globalt dödas en kvinna eller flicka var tionde minut av mäns våld. I Sverige ser vi samma mönster: samma gärningsmän hinner skada flera, medan kvinnor uppmanas att vara försiktiga utan att ges verkliga möjligheter till skydd. Rätten till liv och trygghet måste väga tyngre än rädslan för att erkänna att systemet brister. Ett samhälle som inte kan skydda i tid kan inte heller förbjuda människor att skydda sig själva. Detta handlar inte om att skapa mer våld, utan om att förhindra att fler liv går förlorade. Våra krav Därför kräver vi att Sverige senast under 2026: 1. Erkänner statens ansvar när skyddet brister vid upprepade återfall, tidig frigivning och låga straff för våldsbrott. 2. Förtydligar nödvärnslagstiftningen  så att kvinnor inte riskerar att kriminaliseras för att ha försvarat sina liv eller försökt överleva ett våldsamt angrepp. 3. Möjliggör lagligt, proportionerligt och icke-dödligt självförsvar när staten inte kan garantera omedelbar fysisk trygghet. 4. Gör icke-dödliga självförsvarsredskap lagliga att bära i förebyggande syfte,  såsom personliga skyddsredskap utan projektiler, avsedda för nödvärn – inte för våld. 5. Erkänner kvinnors rätt till förebyggande självskydd i de situationer där samhället inte kan skydda i tid. Detta handlar inte om att beväpna samhället. Det handlar om överlevnad – inte våld. Att förbjuda kvinnor att bära något för att skydda sig, samtidigt som våldet eskalerar och gärningsmän går fria, är att lämna oss försvarslösa. Staten måste stå bakom oss. Inte efteråt. Nu.

 Det är ofattbart att det fortfarande förekommer i sådan stor utsträckning som det gör idag, med tanke på skadan folk orsakar på både husdjur och vilda djur. Trots rekommendationer och lokala regler skjuts fyrverkerier av i flera dagar och nätter. Det gör det omöjligt för djurägare att skydda sina djur, och jag har själv sett och hört hur fyrverkerier används för att skrämma, snarare än att fira. Jag menar att detta inte är rimligt i ett modernt och djurvänligt samhälle. Fyrverkerier för privat bruk är inte en nödvändig tradition, och det finns säkrare och mer hänsynsfulla alternativ. Därför kräver jag ett nationellt förbud mot privat fyrverkerianvändning i Sverige. Flera europeiska länder och regioner har redan infört förbud eller mycket strikta begränsningar för privat fyrverkerianvändning, bland annat i Brysselregionen, delar av Belgien, Nederländerna och Irland. Sverige bör ta samma ansvar.

1. Därför kräver vi att: 2. Skyddad identitet aldrig ges till personer som visat/visar allvarligt våldsbeteende av ALLA slag . 3.  Skydd ska finnas för offer och hotade – inte för gärningsmän. 4. Säkerheten för barn, kvinnor och allmänheten ska alltid komma först. 5.  Om det finns känd risk för grovt våld ska frigivning eller anonymitet inte vara möjlig. 6. Varningssignaler måste tas på allvar. 7.  Tidigare hot, våld eller försök till allvarliga brott ska väga tungt i alla beslut. 8. Riskbedömningar ska följas. 9.  Om experter bedömer att en person är farlig ska beslut inte fattas som utsätter andra för risk. 10. När systemet misslyckas ska det granskas. 11.  Vid allvarliga återfall måste det utredas vad som gick fel – för att förhindra att fler liv går förlorade. Samhället ska skydda människor – inte gärningsmän. Ingen anonymitet, ingen frigivning och inga undantag när liv och säkerhet står på spel.

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis. 

I Sverige mördas kvinnor, barn och män av vålds och sexualförövare som samhället redan känner till. Personer som tidigare dömts för grova brott tillåts idag att byta identitet, leva under skyddad anonymitet och återvända till samhället – utan att omgivningen får veta. Konsekvensen är ett samhälle där tryggheten sviker. Där oskyldiga människor går till jobbet, skolan eller hem från en tågstation – och aldrig kommer hem igen. Senast mördades en ung kvinna som bara skulle ta sig hem. En av gärningsmännen var tidigare dömd för grova brott, men levde under skyddad identitet. Detta är inte ett enskilt misslyckande. Det är ett systemfel. I dag prioriterar lagstiftningen förövarens anonymitet framför samhällets rätt till trygghet. Föräldrar får ingen information. Grannar får ingen möjlighet att skydda sig. Barn och kvinnor lämnas ovetande – tills det är för sent. Detta är ett svek från samhällets sida. Vi accepterar inte längre att människor dör för att lagarna är tysta. Vi accepterar inte att återfallsförövare skyddas medan nya offer skapas. Vi accepterar inte att ansvar skjuts undan tills nästa tragedi inträffar. Därför kräver vi en ny lag som: sätter samhällets och de oskyldigas trygghet före förövarens anonymitet. Begränsar möjligheten för personer dömda för grova vålds- och sexualbrott att leva gömda. Säkerställer öppenhet och tydligare information när högriskförövare friges. Detta handlar inte om hämnd. Det handlar om ansvar. Det handlar om att förebygga och att rädda liv. Den här namninsamlingen är vår gemensamma röst. För dem som inte längre kan tala. För dem som aldrig fick komma hem. Vi accepterar inte fler offer. Vi talar för dem som inte längre kan.

Som sagt, om han tvingas tillbaka till Ryssland så är risken stor för att han tvingas in i militären och därmed blir kanonmat iävid fronten i Ukraina! Hans mamma har haft svenskt medborgarskap sedan 1995 och nu har hon dessutom obotlig bröstcancer! De har bara varandra!

Under våren har en återkommande retorik etablerats i svensk offentlighet där trauma, kronisk smärta och psykisk skada beskrivs som överdrivet, kulturellt betingat, moraliskt klandervärt eller rent av samhällsskadligt. Detta sker trots omfattande vetenskaplig evidens om trauma, neuropati och långvarig smärta – och samtidigt som patienter i Sverige systematiskt nekas adekvat behandling. Vi som undertecknar detta upprop kräver att svensk vård, förvaltning och samhällsdebatt förhåller sig till etablerad medicinsk och psykologisk kunskap – och upphör med retorik som bagatelliserar eller misstänkliggör mänskligt lidande.

Behålla grönskan för människor. Vöstertorps har förtätast mycket sedan sitt urprung. Det är av alkra största vikt flr barns utveckling och kreativitet. Parken är till flr alla och grattis!!

Den här familjen är våra fd grannar och för alltid våra vänner. Jag vill att de stannar här och fortsätta vara en del av Sverige! Sverige är hemma för dem alla och särskilt för Gaby - nu har de fått avslag på beslut från Migrationsdomstolen efter över ett års handläggningstid när de överklagade Migrationsverkets beslut om utvisning till El Salvador, där Jonathan och Silvia är födda. Gaby är 8 år och född i Sverige. Hon tränar innebandy, handboll och dans i Forsbacka. I Gävle tränar hon roller derby med Gävle Roller Derby ihop Edda och flera andra barn. Hon går även på musikaktivitet hos Kulturskolan i Gävle. Familjen är aktiva inom Svenska kyrkan och där går Gaby på miniorerna samt sjunger i luciatåget. Nu måste vi hjälpa dem! Dessutom är Gaby min dotters bästa vän - hur berättar man för sitt barn att din bästis ska utvisas och måste lämna landet? Hur gör man det när dem har gjort allt rätt och är goda människor? Snälla skriv under för att Gaby och hennes båda föräldrar ska få slippa utvisning til El Salvador och få stanna i Forsbacka, Sverige och få fortsätta med sina liv ihop med oss alla! Vill du hjälpa till med något? Hör av dig till mig Emma Eldevåg eller Jonathan Perez.

Cabdinaasir Maxamed Abshir kom som 15-åring från Somalia och har bott i Sverige i 10 år. Migrationsverket har nu beslutat att inte förlänga hans uppehållstillstånd.  Terrorgruppen Al- Shabaab, har under de senaste åren genomfört terrorattacker i Kenya, Uganda, Djibouti och Etiopien och utgör ett hot mot hela Östafrika. Denna grupp var på väg att tvinga Cabdinaasir att bli barnsoldat och hoten från dem fick honom att ta sig hit som ensamkommande flyktingbarn. Under sin tid i Sverige har han hela tiden strävat efter att bli integrerad i samhället; lärt sig svenska, fullföljt sin utbildning från grundskola till gymnasium, fått arbete och betalat skatt. Han har också skaffat sig en familj här och känner sig trygg. Cabdinaasir förtjänar att få stanna i vårt land som han nu har blivit en del av. Han har inte begått något brott och har följt alla lagar. Somalia anses som ett av världens farligaste länder att vistas i.  Utrikesdepartementet avråder alla resor till Somalia och uppmanar svenskar att lämna landet. Resenärer som reser till Somalia trots Utrikesdepartementets avrådan bör kontakta sitt försäkringsbolag innan resan samt vara väl medvetna om riskerna och det allvarliga säkerhetsläget. Cabdinaasirs livssituation i Somalia skulle bli ytterst farlig. Där riskerar han förföljelse eller värre om han tvingas återvända. Det finns ett dokument från den somaliska ambassaden som utfärdats utan hans vilja, vilket gör hans situation både orättvis och omänsklig. Cabdinaasir hoppas nu få det stöd som kan leda till att han kan få en rättvis prövning av sitt ärende.