jalla

  Inför riksdagsvalet 2022 var ett av vallöftena från de nuvarande regeringspartierna och SD att bygga ny kärnkraft. Snart tre år senare börjar man inse att det är omöjligt utan enorma subventioner.  Därför tänker man nu be riksdagen godkänna att vi som skattebetalare skall vara med och finansiera byggkostnaderna och garantera kärnkraftverkens lönsamhet genom garanterat höga elpriser i årtionden framöver. Det kommer att kosta miljarder! Pengar som så väl behövs till annat i vårt samhälle.  Den 13 april kommer organisationer och föreningar manifestera mot regeringens förslag på Sergels torg i Stockholm. Se mer information på SAMVERKAN ENERGI MILJÖ.    Kärnkraft är dyr och osäker.  Kärnkraft innebär stora ekonomiska, tekniska och andra risker. De initiala investeringskostnaderna är enorma, driftskostnaderna är höga, och vad slutnotan för nedmontering och avfallshanteringen blir är det ingen som vet. Konsekvenserna vid miljökatastrofer, krig eller terroristangrepp är omöjliga att förutse eller undvika. Förnybara alternativ är inte bara säkrare – de går snabbare att implementera och är kostnads-effektivare på lång sikt.    Kärnkraftens dolda pris – från uranbrytning till radioaktivt avfall. Kärnkraftens problem sträcker sig långt bortom reaktorerna. Från uranbrytning i känsliga områden, där lokalsamhällen ofta lider av föroreningar och förlust av biologisk mångfald, till den komplexa processen av anrikning och upparbetning. Något vi inte vill ha i vårt land. Varje steg innebär risker för människor och natur. Kärnkraft sprider ämnen i vår miljö som påverkar vår och andra livsformers arvsmassa.    Klimatomställningen kräver snabba beslut. Klimatkrisen är en av de största utmaningarna vi står inför. Utsläpp av växthusgaser måste minskas nu och det snabbt. Kärnkraft är inte fossilfritt och långt ifrån en lösning. Regeringens ensidiga kärnkraftssatsning kommer att medföra ökad mängd CO2 utsläpp då den hindrar de enklare, billiga och snabba förnybara alternativen.    Lösningar finns – det gäller bara att agera. Det är inte för sent att välja framtid. Vi har alla de teknologier vi behöver för att bygga ett 100 procent förnybart energisystem.    Dela gärna den här texten med dina vänner för att sprida kunskap. Du kan också dela Skiftets bild på Facebook eller Instagram. 

För att demokratin ska fungera måste medborgarna lita på att våra folkvalda fattar beslut utifrån sin ideologi och representera väljarnas vilja. Då får politiker inte inte att de skor sig på den information får som ministrar. I Sverige har vi på kort tid tre stora aktieskandaler som undergräver förtroendet: • Johan Pehrson, arbetsmarknadsminister (L) -  ”glömde” anmäla sitt aktieinnehav vilket bryter mot lagen, han hade också under sin tid som liberal riksdagsledamot, partiledare och minister haft ekonomiska intressen i säkerhets- och bevakningsbranschen • Mats Persson, utbildningsminister (L) - köpte aktier i Ericsson samma dag som regeringen beslutade om miljardstöd till en forskningssatsning som Ericsson efterfrågat • Maria Malmer Stenergard, utrikesminister (M) - köpte aktier i ett försvarsföretag samtidigt som regeringen förhandlade om en vapenaffär som gynnade företaget. Trots att hon borde förklarat sig jävig deltog hon ändå i regeringens beslut. Men vad är egentligen problemet? För det första underminerar insiderhandel förtroendet för demokratin då väljarna inte kan lita på politikerna. För det andra leder det till att ministrarna snor pengar från andra aktieköpare. Så kan vi inte fortsätta. Därför måste vi sätta stopp för ministrars aktiespekulationer. Till och med regeringen börjar öppna för förbud men de kommer inte göra det frivilligt. Skriv under om du vill sätta stopp för denna uppenbara korruptionsrisk. Källor: Klägget, Johan Pehrsons förra ”Orange is the New Black”-firma skapar kaos,https://klagget.nu/2024/03/26/johan-pehrsons-forra-orange-is-the-new-black-firma-skapar-kaos/ Klägget, Maria Malmer Stenergards vapenköp – vi tror vi vet varför, https://klagget.nu/2025/03/12/maria-malmer-stenergards-vapenkop-vi-tror-vi-vet-varfor/ 

Det är viktigt eftersom kommunen har ett ansvar att hålla sitt löfte och sätta barnens bästa i första rummet. Att bussa barn till andra skolor innebär långa resor, försämrad trygghet och en splittrad skolgång – något som strider mot barnkonventionen och kommunens egen strategi för landsbygdsutveckling. Stöcke är en växande ort, och en stabil skolmiljö är avgörande för både barnens framtid och hela samhällets utveckling.

It’s not just about Shahrdad. It’s about legal principles, about reasonableness, and about ensuring that Sweden does not become a country where people are reduced to numbers in a system – treated as administrative problems rather than individuals with lives, dreams, and future prospects. Sign and make your voice heard! We need your support. By signing this petition and sharing it further, we can together change a set of rules that, in its current form, does more harm than good. Sweden can do better, and we can make a difference. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Det handlar inte bara om Shahrdad. Det handlar om rättsprinciper, om rimlighet och om att Sverige inte får bli ett land där människor reduceras till siffror i ett system – behandlade som administrativa problem snarare än som individer med liv, drömmar och framtidsutsikter. Skriv under och gör din röst hörd! Vi behöver ditt stöd. Genom att skriva under denna petition och dela den vidare, kan vi tillsammans förändra ett regelverk som i sin nuvarande form skadar mer än det skyddar. Sverige kan bättre och vi kan göra skillnad.

Detta är viktigt för att vi sjuka och pensionärer ska kunna leva med alla ökade priser på ALLT i samhället.  Många blir hemlösa. Barnfamiljer som knappt har råd att ha mat på bordet där en av föräldarna kanske är sjukskriven eller har sjukersättning. 

För att Aryan och hans familj har anpassat sig till det svenska samhället och har rätten att bo i ett säkert land. 

Moderaterna (med stöd av KD, C, L och SD) i Västra Götalandsregionen vill införa ett vårdval inom barn- och ungdomspsykiatrin med syftet att förbättra tillgängligheten och korta väntetiderna. Genom att öppna upp för fler vårdgivare vill de öka valfriheten och möjliggöra snabbare insatser för dem som behöver vård. De tänker att vårdvalet kommer att förbättra arbetsmiljön och göra yrken inom psykiatrin mer attraktiva för att på så sätt lösa personalbristen inom BUP och förbättra vårdkvaliteten.  Förslaget har mötts av stark kritik från bland andra Hälso- och sjuvårdsnämndens styrelse, Närhälsans styrelse, läkare nom BUP samt de rödgröna styrande partierna (V, S och MP) som menar att ett vårdval riskerar att vården för barn och unga tvärtom försämras. Några av argumenten lyder: 1. Risk för ökad ojämlikhet i vården: Det befaras att vårdvalet kan leda till en koncentration av mottagningar i storstadsområden, vilket skulle innebära sämre tillgång till vård för barn och unga i glesbygdsområden. Eftersom regionen inte kan styra var privata aktörer etablerar sig, kan detta resultera i en ojämn fördelning av vårdtjänster över regionen. 2. Försämrad samverkan: Effektiv vård för barn och unga med psykisk ohälsa kräver nära samarbete mellan olika aktörer såsom familj, skola, socialtjänst och BUP. Styrande politiker menar att ett vårdval kan fragmentera vården och försvåra denna nödvändiga samverkan.  3. Ökade kostnader utan garanterad förbättring: Erfarenheter från andra regioner, som Stockholm och Dalarna, antyder att vårdval kan leda till högre kostnader utan att förbättra tillgängligheten eller kvaliteten på vården. Vi anser att det är oansvarigt att införa ett sådant system utan att först genomföra noggranna analyser och utredningar.  4. Negativ påverkan på personal och utbildning: Läkare inom BUP har uttryckt stark oro för att vårdvalet kan leda till kompetensflykt från den offentliga sektorn, vilket kan förvärra bemanningssituationen och påverka utbildningen av nya specialister negativt. Dessutom kan arbetsmiljön försämras för de kvarvarande anställda, vilket i sin tur kan påverka vårdkvaliteten.  5. Barnpsykiater är flaskhalsen inom BUP. De krävs i stort sett inom verksamheter som gör mer än att bara utreda NP-diagnoser. Utan att lösa problemet med att utbilda fler barnpsykiater så kommer vi inte få en större kapacitet utan bara flytta dessa kärnkompetenser från offentlig BUP verksamhet till privat, till ökad samhällskostnad. Sammanfattningsvis menar vi att införandet av ett vårdval inom BUP i VGR troligt kan leda till ökad ojämlikhet, försämrad samverkan, högre kostnader och negativa konsekvenser för personal och utbildning, utan att förbättra tillgängligheten eller kvaliteten på vården för barn och unga med psykisk ohälsa. Det går alltså stick i stäv med vad oppositionspartierna utlovar och bör därför dras tillbaka! Nedan några artiklar om du vill läsa mer om frågan Vårdval inom Bup väntar i VGR efter SD-beslut: »Djupt oroande« Nu kan hela barnpsykiatrin förändras i grunden – Borås Tidning Katastrofalt för barn med svår problematik om bup privatiseras | Göteborgs-Posten Ett vårdval BUP fixar inte barn och ungas psykiska hälsa | TTELA Vårdval BUP kostar mer än beräknat – Region Dalarna flyttar 20 miljoner från primärvården | SVT Nyheter Denna namninsamling har skapats av oroliga psykologstudenter med erfarenhet från BUP samt yrkesverksamma inom BUP.

Modo Hockey är mer än bara en ishockeyklubb – det är en institution med en lång och stolt historia. Supportrar, spelare och hela Örnsköldsvik förtjänar en ledning som kan bygga ett lag och en organisation som konkurrerar på högsta nivå. Tyvärr har Henrik Gradins tid som General Manager präglats av bristande sportsliga resultat, tveksamma rekryteringar och en osäker framtidsvision. Här är några av de viktigaste skälen till varför en förändring är nödvändig: 1. Sportsliga misslyckanden Modo Hockey har under Gradins ledning inte lyckats leva upp till förväntningarna. Trots resurser och supportrarnas stöd har laget underpresterat, och de sportsliga besluten har inte lett till den utveckling som krävs för att etablera klubben på en högre nivå. En General Manager har yttersta ansvaret för lagbygget, och när resultaten uteblir måste ansvaret utkrävas. 2. Tveksamma spelarrekryteringar och lagbygge En GM:s viktigaste uppgift är att sätta ihop en trupp som kan konkurrera. Under Gradins tid har många värvningar varit ifrågasatta – både när det gäller kvalitet och strategi. För många spelare har inte levt upp till förväntningarna, och det har saknats en röd tråd i lagbygget. En klubb som Modo behöver en långsiktig plan, men just nu känns besluten mer slumpmässiga än strategiska. 3. Brist på tydlig vision och ledarskap För att lyckas i dagens hockey krävs en stark organisation och en tydlig vision. Det handlar inte bara om att bygga ett lag för en säsong, utan att skapa en långsiktig identitet och en kultur av framgång. Under Henrik Gradins ledning har det saknats en sådan riktning. Klubben behöver en GM som kan kommunicera en tydlig strategi och få både spelare och supportrar att tro på framtiden. 4. Klubben riskerar att stagnera Modo Hockey är en klubb med enorm potential, men just nu riskerar vi att tappa mark gentemot konkurrenterna. Om vi inte gör en förändring nu, riskerar vi att fastna i en ond cirkel av medelmåttighet. Att byta General Manager är ett viktigt steg för att ge klubben en nystart och säkerställa att vi rör oss i rätt riktning. Henrik Gradins tid som General Manager har inte gett de resultat som Modo Hockey behöver. För klubbens bästa är det dags för förändring. Vi behöver en ledning som kan bygga ett vinnande lag, fatta strategiska beslut och ge supportrarna den framtidstro de förtjänar. Modo Hockey är större än en enskild person – det är dags att ta nästa steg.

Vi alla står just nu inför enorma utmaningar med att försöka minimera påföljderna av klimatförändringarna. Vi ser redan hur samhällen och människor drabbas av fruktansvärda konsekvenser, översvämningar i Västafrika som dödade över 1500 människor, skogsbränder i Nordamerika som slukar allt i sin väg, dödliga värmeböljor över hela världen. Bara för att nämna en bråkdel. Att fortsätta finansiera fossilbolag som expanderar sin fossila verksamhet är att skydda de rikaste som bara blir rikare medan resten lider av konsekvenserna. Sedan Parisavtalet slöts har SEB stöttat fossilindustrin med 15,8 miljarder USD visar en rapport från Fair Finance Gudie med flera. SEB är den bank i Sverige med störst lån till fossilbolag som expanderar sin fossila verksamhet, det vill säga letar efter ny olja, kol och gas. Deras lån till fossilindustrin möjliggör för enorma koldioxidutsläpp vilket förvärrar den pågående klimatkrisen och driver samhället in i en oåterkallelig klimatkollaps. För att kunna stoppa de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna och lyckas hålla oss under 1,5 graders uppvärmning behöver världen inte mer fossila bränslen, enligt den Internationella Energimyndigheten (IEA). Trots detta letar ungefär hälften av fossilbolagen som SEB ger lån till efter ny olja och gas och SEB ställer inga krav på att deras låntagare ska sluta expandera den fossila verksamheten. Det enda krav de ställer är att låntagarna ska ställa om för att förhindra global uppvärmning till 1,5 grader -- ett mål som de själva underminerar genom att ge pengar till fossil expansion. Detta är allt annat än den gröna image som SEB målar upp.  Det finns ingen finansiell stabilitet i en värld med klimatkollaps. Finansiering kopplad till fossilbolag driver på klimatkrisen och är mycket riskfylld. SEB måste avbryta deras finansiering av fossil expansion. Vi behöver även bankreglering som stoppar finansiering av fossila bränslen för att skapa rättvisa villkor för alla svenska banker. Finanssektorn ska tjäna samhället, inte förstöra det!

År efter år har vi sett hur våra arbetsvillkor försämras, arbetsbördan ökat och hur arbetsgivaren gång på gång brutit mot ingångna avtal – utan några kännbara konsekvenser. HÖK 21 var ett svek, HÖK 24 var ett svek och HÖK25 är på väg att bli ännu ett svek. Det är inte längre hållbart att fortsätta acceptera avtal som arbetsgivaren delvis ignorerar, samtidigt som arbetsmiljön försämras och fler lärare blir sjuka eller tvingas lämna yrket. Det är dags att sätta ner foten, något som borde ha gjorts för länge sedan. Lönen är inte huvudfrågan – det är arbetsvillkoren. Vi kräver reglerad undervisningstid och reglerade klasstorlekar, något som fastslås av regeringens/riksdagens senaste utredning om regleringar i skolan. En lärare kan inte undervisa hur många elever som helst samtidigt, hur många klasser som helst och samtidigt bibehålla kvaliteten samt värna om hens hälsa. Det är dags att erkänna att läraryrket inte fungerar på samma sätt som industrin.  En fabriksarbetare kan öka produktionen genom effektivisering (ny organisation, ny maskineri) men en lärare kan inte undervisa fler elever och samtidigt upprätthålla samma kvalitet. Tvärtom – när planeringstiden och tid för efterarbete minskar, sjunker kvaliteten drastiskt. Detta drabbar både elever och lärare.  Återkommande nedskärningar gör att lärarkåren, i synnerhet i förskolan och grundskolan går på knäna: stödlärare, speciallärare, elevassistenter, kuratorer, psykologer och skolsköterskor försvinner från våra skolor, vilket ökar de befintliga lärarnas arbetsbörda ytterligare.  Svenska skolan är kraftigt underfinansierad och t.o.m. i en välmående kommun som Täby har man tyvärr exempel som träslöjdslärare som tiger material på byggarbetsplatser eller hemkunskapslärare som får nöja sig med två kanelpåsar i stället för fyra för att budgeten inte räcker till. Ibland kan det till och med vara inköpsstopp. Det finns t.o.m lärare som inte ens hinner ta ut sin lagstadgade lunchrast! Samtidigt sitter tusentals obehöriga människor på lärartjänster som enligt lag borde annonseras och tillfalla behöriga och legitimerade lärare. Ca 30% av undervisande personal i grundskolan är inte lärare (ännu högre i friskolorna), något som de flesta vårdnadshavarna inte känner till eller väljer att strunta i med förödande konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling.  Anledningen brukar vara att de är billigare och lydigare än någon med lärarexamen. Många medlemmar har fått nog. Vi väntar på en förbundsstyrelse och en avtalsdelegation som vågar stå upp för oss och ta ut oss i strejk. Även om vi inte får exakt det vi kräver, kommer vi att ha visat arbetsgivaren att vi är redo att kämpa, vilket kommer att påverka framtida förhandlingar. Vi är färdiga med att stillatigande acceptera villkor som bryter ner oss och urholkar skolan.  Nu är det dags att agera – och att göra det på riktigt! Lärarkåren har länge varit redo för strejk, och många är beredda att tillfälligt gå ner i inkomst för att ta striden. Även om strejkkassan inte skulle räcka för en total strejk på obestämd tid kan man inleda med en fullskalig strejk och därefter övergå till 1–2 strejkdagar per vecka. En lågintensiv strejk 1-2 dagar i veckan skulle kunna pågå i flera månader, t.o.m år! Med rätt strategi kan vi maximera trycket på arbetsgivaren och minimera risken för att lärarna tvingas tillbaka under dåliga villkor. En riktad strejk skulle kunna planeras så att den påverkar arbetsgivaren och skolans verksamhet så mycket som möjligt – exempelvis under nationella prov, betygsättning, utvecklingssamtal och andra kritiska moment. Det finns säkert andra effektiva eller långdragna sätt att strejka på. Det handlar inte bara om att få ett bättre avtal här och nu, utan snarare om att skicka en tydlig signal: vi accepterar inte längre villkor som gör oss sjuka, som driver oss bort från yrket och som förstör kvaliteten i undervisningen. Även en misslyckad strejk skulle skicka rätt signal till arbetsgivaren. Man missar alltid alla skott man inte skjuter. Låt oss skjuta! Med förhoppning om mod och beslutsamhet,

Alla har rätt till värme o kärlek