Vi kräver att regering och svenska kyrkan postumt benådar offren i häxprocesserna – historiens största svenska rättsskandal. Vi vill även att det framförs en ursäkt för de skador häxprocesserna orsakade. De svenska häxprocesserna på 1600-talet genomfördes och drevs på av kungen och kyrkan. De tillsammans utgjorde då den svenska staten, idag motsvarande regering respektive kyrka. Genom införande av nya lagar och rättsvidriga metoder möjliggjordes häxjakt och avrättningar. 95 procent av de cirka 300 dödsoffren var kvinnor. Särskilda riskgrupper var äldre kvinnor, personer med invandrarbakgrund eller funktionsvariationer, samt barn. Målet med benådning och en officiell ursäkt från regeringen och svenska kyrkan är att ge upprättelse till offren och läka de sår som häxprocesserna orsakade – sår som fortfarande blöder, i samhället och hos nu levande ättlingar till offren. Benådning och ursäkt är också ett sätt att blottlägga det vi menar var en strategi från kungen och kyrkan: att få människor att vända sitt hat och vrede mot grannen, istället för mot dem som har makten. Strategin används av makthavare än idag på olika håll i världen, genom att utpeka marginaliserade grupper som syndabockar för allt ont. I oroliga tider dras vi människor lätt med i sådana masshysterier, vilket också är viktigt att påminna om.  Att minnas historiens misstag minskar risken att upprepa dem. Stat och kyrka ska kunna ställas till svars för felaktiga handlingar och be om ursäkt även för fel som begåtts i historisk tid.  Vi kräver att: - Regeringen ska benåda de svenska häxprocessernas offer postumt.  - Regeringen och svenska kyrkan officiellt ska be om ursäkt för de skador som deras institutioner orsakade med häxprocesserna. Vi som skapat denna namninsamling är föreningen Malin Matsdotters örtagård - minnesmärket över offren i Stockholms häxprocesser. 

Det är viktigt eftersom många boende på Resarö, särskilt ungdomar, idag saknar möjlighet att ta sig hem tryggt sent på kvällen och natten. När bussarna inte går hela vägen tvingas man gå långa sträckor i mörker, vilket kan kännas otryggt, eller vara beroende av skjuts. Detta begränsar människors frihet att delta i aktiviteter, jobba sena pass eller umgås med vänner. Med nattbussar hela vägen till Överby skulle tryggheten öka och fler få möjlighet att röra sig fritt, oavsett tid på dygnet.

Det är viktigt eftersom många boende på Resarö, särskilt ungdomar, idag saknar möjlighet att ta sig hem tryggt sent på kvällen och natten. När bussarna inte går hela vägen tvingas man gå långa sträckor i mörker, vilket kan kännas otryggt, eller vara beroende av skjuts. Detta begränsar människors frihet att delta i aktiviteter, jobba sena pass eller umgås med vänner. Med nattbussar hela vägen till Överby skulle tryggheten öka och fler få möjlighet att röra sig fritt, oavsett tid på dygnet.

Varför detta är livsviktigt: • Ingen återvändo: Dödsstraffet är ett oåterkalleligt straff. I en ockupationskontext, där rättssäkerheten i militärdomstolar dömts ut av FN, innebär dessa avrättningar att civila riskerar att mördas av staten utan en rättvis prövning. • Brott mot folkrätten: Att införa och verkställa dödsstraff mot en befolkning under ockupation strider mot Genèvekonventionen. Det är ett direkt angrepp på de universella mänskliga rättigheterna. • Eskalerar våldet: Genom att legitimera statliga avrättningar stänger man dörren för diplomati och fredliga lösningar. Det skapar en spiral av våld som drabbar oskyldiga på båda sidor. • Sveriges ansvar: Som ett land som profilerar sig som en röst för mänskliga rättigheter kan Sverige inte förbliva tyst. Vår passivitet ger grönt ljus för fortsatta övergrepp.

Regeringen har inte gett Trafikverket de pengar som behövs för två nattåg till Norrbotten. Nattågstrafiken till Luleå halveras trots att tågen ofta är fullbokade. Inga sov- och liggvagnar kommer gå norr om Boden. Det är en historisk nedskärning. Alla boende i Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Abisko, Narvik, men också turistnäringen och alla som vill resa klimatsmart till och från Norrbottens inland, behöver bra nattågsförbindelser! 

Vi som bor i området kring Engelbrektsgatan och Liljebergsgatan i Borås upplever att trafiksituationen idag är otrygg, särskilt för barn. Det finns endast ett fåtal övergångsställen i området, men de är inte placerade där människor faktiskt rör sig och korsar vägen. Många barn och föräldrar tvingas därför korsa vägen vid Engelbrektsgatan och Liljebergsgatan på platser där övergångsställe saknas. Den föreslagna platsen på Engelbrektsgatan används redan idag som en naturlig passage mellan bostadsområdet och Liljeberget, där bland annat förskola finns. Samtidigt är sikten delvis begränsad och trafiken aktiv, inklusive tät kollektivtrafik, vilket skapar en riskfylld situation – särskilt under morgon och eftermiddag när många barn rör sig i området. Även vid Liljebergsgatan finns behov av en säkrare passage, då många rör sig mellan bostadsområdena och korsar vägen utan ett anpassat övergångsställe. Ett övergångsställe även där skulle ytterligare bidra till ökad trygghet och säkerhet i området. Barn i området går och cyklar dagligen, både till och från förskola samt i lek. Att behöva korsa vägen utan en säker passage påverkar deras trygghet och begränsar deras möjlighet att röra sig fritt i sitt närområde. Ett övergångsställe på den föreslagna platsen skulle öka trafiksäkerheten, skapa en tryggare miljö och anpassa infrastrukturen efter hur människor faktiskt rör sig i området. Utifrån platsens utformning bedöms åtgärden kunna genomföras utan större ingrepp.

Rättvisa. 

Lekstjärnen och området kring Trängslet är en unik miljö med mycket höga natur- och kulturvärden. Här finns fäbodlandskap som Borgens fäbodar, rent vatten och ett rikt djurliv med bland annat älg, kungsörn och björn. Detta är en plats för stillhet, rekreation och naturupplevelser – värden som blir allt mer sällsynta och som inte kan återskapas om de förstörs. Ett pumpkraftverk riskerar att orsaka oåterkalleliga skador på ekosystem, vattenmiljöer och landskapsbild. Att skydda Lekstjärnen handlar inte bara om naturen här och nu – utan om att bevara ett levande landskap för kommande generationer.

Ledningen för Nykvarns förskolor har på förslag att minska andelen anställda förskolelärare med en tredjedel. Man påstår att barnkullarna minskar, som i andra kommuner. Samtidigt visar statistik från Statistiska centralbyrån att antalet barn som föds i Nykvarn faktiskt ökade kraftigt under 2025 – en historiskt stor uppgång. Dessutom är inflytten av barn i åldern 0–5 år till Nykvarn större än utflytten. Med andra ord: behovet av en stark och välbemannad förskola ökar, inte minskar. Barnen i Nykvarn förtjänar en trygg, utvecklande och kvalitativ start i livet. Förskolan är inte bara en plats för omsorg – den lägger grunden för lärande, språk, sociala färdigheter och framtida möjligheter. Därför är det djupt oroande med nedskärningar som minskar andelen utbildade förskollärare. Forskning och erfarenhet visar tydligt att utbildade förskollärare är avgörande för kvaliteten i verksamheten. De har kompetensen att se varje barns behov, stimulera utveckling och skapa en miljö där barn kan växa. När andelen förskollärare minskar riskerar kvaliteten att försämras – och det är barnen som får betala priset. Att då skära ner på andelen förskollärare går i helt fel riktning. Det riskerar att skapa större barngrupper, mindre individuell uppmärksamhet och en mer pressad arbetsmiljö för personalen – vilket i sin tur påverkar barnens trygghet och utveckling. Om du bryr dig om barnen i Nykvarns framtid, om jämlikhet och om kvaliteten i vår gemensamma välfärd, är det viktigt att agera nu. Att skriva under protestlistan är ett konkret sätt att visa att vi inte accepterar beslut som försämrar förutsättningarna för våra yngsta.

Medborgarförslag till Ronneby kommun Sälj inte det kommunala fibernätet Jag föreslår att Ronneby kommun beslutar att inte sälja hela eller delar av det kommunala fibernätet. Jag föreslår också att kommunen inte ska överlåta bestämmande inflytande över fibernätet genom samägande, bolagisering eller andra upplägg som i praktiken innebär att kontrollen flyttas från kommunen till privata aktörer. Det kommunala fibernätet är inte vilken tillgång som helst. Det är en del av kommunens grundläggande infrastruktur. I dag bygger i princip hela samhället på fungerande uppkoppling. Det gäller hushåll, företag, skolor, vård, omsorg, kommunal service och möjligheten att leva och driva verksamhet i hela kommunen, även utanför de mest tätbefolkade delarna. När sådan infrastruktur väl säljs ut är det väldigt svårt att ta tillbaka kontrollen. Ett snabbt ekonomiskt tillskott i dag kan därför bli en dålig affär i morgon. Kommunen riskerar då att tappa inflytande över sådant som utbyggnad, prioriteringar, tillgänglighet, driftsäkerhet och långsiktig utveckling. Det är inte rimligt när det handlar om infrastruktur som påverkar hela Ronnebys framtid. Det här är också en fråga om säkerhet och beredskap. Ronneby är inte vilken kommun som helst i det sammanhanget. Här finns F 17, och kommunen har en tydlig koppling till totalförsvaret. I ett läge där robust elektronisk kommunikation blir allt viktigare för att samhället ska fungera både i vardag, kris och höjd beredskap, borde utgångspunkten vara att behålla lokal rådighet över så viktig infrastruktur som möjligt.  Ju mer samhället digitaliseras, desto viktigare blir det att kommunen inte gör sig onödigt beroende av externa intressen när det gäller nät som bär upp så mycket annan verksamhet. Frågan handlar därför inte bara om bredband, utan om robusthet, kontroll, motståndskraft och möjligheten att långsiktigt ta ansvar för kommunens viktigaste funktioner. PTS beskriver också elektroniska kommunikationer som en del av Sveriges totalförsvar och arbetar uttryckligen med att stärka robustheten i näten inför kris och höjd beredskap.  Ett kommunalt fibernät gör det möjligt att fatta beslut utifrån invånarnas och det lokala näringslivets behov, inte utifrån kortsiktiga avkastningskrav. Det ger också bättre möjligheter att hålla ihop utvecklingen i hela kommunen och säkerställa att viktig infrastruktur finns kvar under demokratisk kontroll. Jag tycker därför att Ronneby kommun tydligt ska slå fast att det kommunala fibernätet ska vara kvar i kommunal ägo och kommunal kontroll. Kommunen ska inte sälja det, varken helt eller delvis, och inte heller gå in i upplägg som i praktiken innebär att man tappar rådighet över en av kommunens viktigaste infrastrukturtillgångar. Ronneby kommun ska tänka långsiktigt, värna lokal kontroll och behandla fibernätet som den samhällsviktiga infrastruktur det faktiskt är.

Inför höstterminen 2026 har tjugo barn i Riksten singlats ut att inte falla under barnkonventionen och skollagen. Dessa barn har sökt in till Rikstens skola men inte fått plats. Istället har de blivit utspridda i kommunens skolor och rivs upp från sin trygghet som de byggt tillsammans med sina klasskompisar, under 5 års tid. Det är nästan hela deras livstid. Riksten målas upp som ett växande samhälle nära till allt, här finns allt. Men tydligen bara för vissa.   Vi vill som vårdnadshavare lyfta vikten av barns trygghet samt de rättigheter som fastställs i Barnkonventionen. Enligt Artikel 3 ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn, och inte bara deras överlevnad, utan också deras utveckling ska säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga.  Mot denna bakgrund anser vi att det aktuella beslutet bör omprövas med barnens bästa i fokus. Det finns flera starka skäl till detta, inte minst ur ett socialt perspektiv. Barnens trygghet i varandra är av stor betydelse, och efter att ha varit tillsammans i nästan sex år riskerar en separation från deras nära vänner att få negativa konsekvenser för deras välmående och utveckling.  Istället innebär en placering av barnen långt ifrån hemmet en stor utmaning för både barn och vårdnadshavare. Det kan även leda till minskad självständighet hos barnen i en ålder då många annars börjar kunna ta sig till och från skolan på egen hand, exempelvis genom att gå eller cykla.  Närhetsprincipen är av stor vikt för att underlätta vardagen för både barn och vårdnadshavare. En skola i närområdet skapar bättre förutsättningar för trygghet, kontinuitet och självständighet hos barnen, samtidigt som det förenklar den dagliga logistiken. Den relativa närhetsprincipen som tillämpats vid detta urval faller bortom all rim och reson. Det är tillsynes ett glorifierat lotteri som inte tar någon hänsyn till barnen i fråga och deras behov samt trygghet.

Vi har spenderat flera tusen på en student mössa som vi inte bara vill använda i 5 dagar! Genom att ha mösspåtagningen den 29 maj får studenterna en bättre och längre upplevelse av studenten istället för att ha allt på en vecka!!