NU ÄR DET NOG! Jag är trött på att vi med med funktionsnedsättningar gång på gång ska behöva kämpa för sin rätt att leva ett värdigt liv. Jag är trött på att vi ska behöva redovisa våra mest privata behov för att bevisa att vi behöver hjälp. Jag är trött på att vi behandlas som en kostnad istället för som människor. LSS infördes för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle ha möjlighet att leva ett liv som andra medborgare. Den visionen får inte fortsätta monteras ned. En annan viktig fråga som nästan helt har försvunnit från den politiska debatten är huvudmannaskapet för personlig assistans. Idag delas ansvaret mellan kommunerna och Försäkringskassan. Resultatet blir ofta att människor hamnar mellan två system, två bedömningar och två olika synsätt. Vi tvingas kämpa mot myndigheter istället för att få den hjälp vi behöver för att leva våra liv. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Vi behöver ett nationellt och rättssäkert huvudmannaskap där ansvaret samlas hos Försäkringskassan, så att bedömningarna blir likvärdiga oavsett var i landet man bor. Ingen ska få sämre möjligheter till ett självständigt liv för att man råkar bo i fel kommun/stadsdelar. Stödet ska utgå från människans behov – inte från vilken myndighet som ska betala. När Socialdemokraterna 2015–2016 började tala om att kostnaderna för assistansen ökade för mycket förändrades debatten. Fokus flyttades från människors rättigheter till pengar, besparingar, fusk och kriminalitet. Självklart ska fusk bekämpas. Kriminella ska inte kunna utnyttja välfärdssystemen. Men i jakten på fusket har vi med olika funktionsvariationer drabbats hårt. Vi har fått se hårdare bedömningar, fler avslag och människor som förlorat den assistans som gjort det möjligt att leva ett självständigt liv. Samtidigt finns fusk och kriminalitet inom många andra områden i samhället. Ändå har fokus gång på gång riktats mot en grupp människor som redan lever med stora utmaningar varje dag. Konsekvenserna har varit förödande. Människor har förlorat sin frihet. Människor har blivit isolerade. Familjer har splittrats. Den psykiska ohälsan har ökat. Och ja – människor har tagit sina liv efter att ha förlorat det stöd som gjorde livet möjligt att leva. Detta handlar inte om lyx. Det handlar inte om bekvämlighet. Det handlar om rätten att leva. Vi vill kunna träffa våra vänner. Vi vill kunna vara föräldrar. Vi vill kunna arbeta efter vår förmåga. Vi vill kunna gå på konserter, resa, delta i aktiviteter och vara en del av samhället. Vi vill kunna leva spontant och fatta våra egna beslut. Vi vill kunna leva som andra.

Detta är viktigt eftersom effektavgifter i nuvarande form kan leda till höga och oförutsägbara kostnader för vanliga hushåll, utan att det finns en verklig möjlighet att påverka sin elanvändning.  Under de senaste åren har effektavgifter införts i flera elnätsområden i Sverige. I vissa fall har dessa avgifter utformats så att de tas ut dygnet runt – både dag och natt – vilket gör att hushåll inte har någon möjlighet att påverka sin kostnad genom att flytta sin elanvändning. Det innebär att kunder betalar effektavgift oavsett när elen används, trots att systemet är tänkt att vara styrbart.  I praktiken har detta lett till mycket höga kostnader för vanliga hushåll, särskilt under vintermånader då el behövs för uppvärmning och inte kan minskas. Samtidigt har dessa modeller inte införts överallt i Sverige, vilket skapar stora skillnader mellan olika regioner och hushåll. Energimarknadsinspektionen har konstaterat att nuvarande regelverk ger elnätsföretagen stort handlingsutrymme och att nya regler behöver tas fram. Regeringen har också uttalat att effektavgifter i vissa fall drabbat hushåll oskäligt.  Vi anser därför att:  - hushåll som redan drabbats måste få kompensation eller stöd  - effektavgifter som inte är möjliga att påverka inte ska tillåtas i sin nuvarande form  - staten måste ta ansvar när regelverket visat sig vara otillräckligt  Det är inte rimligt att hushåll ska bära konsekvenserna av ett regelverk som nu ifrågasätts och ses över.  Vi uppmanar därför regeringen att säkerställa rättvisa villkor, införa tydligare regler och ge kompensation till de hushåll som redan har drabbats.

För sex år sedan flydde 21-årige Sadam Hoshinwari från Afghanistan till Sverige. Sedan dess har han skaffat sig gymnasiebetyg, jobb i vården och är idag en uppskattad ungdomsledare. Nu ska han utvisas.

Persontrafiken med Tåg i Bergslagen hotas av allvarliga neddragningar. Regeringen har minskat anslagen och regionerna har beslutat att dra in den enda dagliga persontåget på sträckan Gävle-Storvik-Torsåker-Horndal-Avesta-Fagersta-Örebro.

Vi är många föräldrar som känner oro  På flera skolor i Sollentuna vittnar föräldrar om att de upplever att skärmar används i stor utsträckning, både i undervisningen och på fritids, och att det är svårt att få svar eller gehör när man tar upp frågan. Det handlar inte om en enskild skola eller ett enskilt incident. Föräldrar från Gärdesskolan, Kärrdalsskolan, Runbackaskolan, Sofielundsskolan, Stallet, Tegelhagens skola, Töjnaskolan, Vaxmoraskolan och Vibyskolan beskriver samma mönster: mycket skärmtid, lite reflektion kring syftet med att använda skärmen, och en upplevelse av att inte bli lyssnad på av skolledningen. Det här uppropet är ett samlat uttryck för den oron och en önskan om transparens och en kommunal digitaliseringsstrategi som är för våra barns bästa.  Vad vi ser på våra barns skolor Föräldrar i kommunen berättar om barn som hämtas på fritids där projektorn är igång med TV-serier – inte som del av ett pedagogiskt upplägg, utan för att barnen "är trötta". Materialet är inte alltid åldersanpassat, och föräldrar vittnar om barn som blivit rädda och skrämda eller haft mardrömmar av vad de sett på fritids. Det handlar också om barn som spelar TV-spel eller digitala fotbollsspel, ibland på personalens mobiler, och om spel med reklaminslag.  Ett genomgående mönster är att skärmar verkar användas som ett enkelt sätt att hålla barnen sysselsatta, snarare än som ett medvetet pedagogiskt val som utgår ifrån barnens bästa. I den pedagogiska verksamheten väcker exemplen liknande frågor. Sjuåringar tränar "skrivande" genom att skriva på ipads istället för att hålla i en penna. Högläsning, en av de viktigaste grunderna för barns läsutveckling, har ersatts av en skärm och en uppläsningsröst istället för en pedagog som läser högt. Hur ska barn motiveras att läsa på egen hand när de inte ser vuxna göra det? I de ipads som kommunen sett till att skolorna köpt in så “belönas” beteenden när man gjort klart uppgifter på sätt som inte är olikt speldesign och påverkar barns hjärnor. Barn kan även “belönas” när de gjort klart pedagogiska uppgifter genom att få spela vissa spel, tex lägga digitala pärlplattor, som till skillnad mot riktiga pärlplattor, inte tränar finmotoriken. Skolböcker genomgår en noggrann redaktionell kvalitetsgranskning på ett förlag innan de ges ut. Vem granskar apparna som används i undervisningen?  Flera föräldrar har försökt få svar på enkla frågor såsom: Vad är den pedagogiska tanken? Hur mycket skärmtid är det per dag? Vad skulle man kunna göra istället? Svaren har varit vaga, undvikande, eller uteblivit helt. Föräldrar möts av tystnad – på skolan och i kommunen När föräldrar tagit upp frågan direkt med personal, på föräldramöten, i möten med rektorer och i brev till skolledningen har reaktionerna varierat från ett bemötande som knappast uppmuntrar till fortsatt engagemang, till skolledningar som aktivt undvikit att ge konkreta svar trots upprepade försök.  En förälder som frågat om rutiner för skärmanvändning redan inför skolvalet fick ett defensivt bemötande redan i det första samtalet. Föräldrar på en annan skola beskriver hur rektorn vid upprepade kontakter inte vidtog några åtgärder. Andra fick besked att just deras barn kunde hållas borta från skärmrummet, men att det inte var något som gällde för alla, något som i praktiken är ogenomförbart eller skapar exkludering. Det genomgående svaret, när ett svar alls givits, har varit att hänvisa till kommunens digitaliseringsstrategi. Så när frågan inte fick gehör på skolnivå vände sig vissa föräldrar till kommunen för att förstå:  1. Vad innebär kommunens digitaliseringsstrategi? 2. Har effekterna av digitaliseringen i skolan utvärderats? 3. Bör vårdnadshavare få information om principer, syfte och arbetssätt med skärmanvändning? Utbildningsnämnden har meddelat att man inte utvärderat digitaliseringssatsningen, att man inte kommer att prioritera information till vårdnadshavare och hänvisat tillbaka till skolornas rektorer. För föräldrar blir detta en rundgång som lämnar alla frågor obesvarade. Ny forskning ifrågasätter Sollentunas tidiga strategi och hur den efterlevs Sollentuna var tidigt ute med att digitalisera sina skolor. Det var en vision som många trodde på. Men forskningen har sedan dess hunnit ifatt och bilden är dyster. Jonathan Haidt, socialpsykolog och författare till Den ängsliga generationen, beskriver hur skärmar tränger undan de upplevelser som är avgörande för barns utveckling – varje timme vid en skärm är en timme som inte ägnas åt lek, rörelse, sociala interaktioner eller kreativt tänkande. Forskning visar att återkommande sensorisk stimulering från skärmar stimulerar hjärnans belöningssystem på ett sätt som skapar tillvänjning och undergräver barns koncentration, motivation och uthållighet. Folkhälsomyndigheten rekommenderar högst 1–2 timmars skärmtid per dag utanför skoltid. Karolinska institutet har visat kopplingar mellan hög skärmtid och försämrad sömn och ökad depression. Alternativkostnaden är konkret: rörelse och fysisk aktivitet som uteblir, den fria leken som försvinner, handstilen som aldrig övas in, och de sociala interaktionerna ansikte mot ansikte som tränar barns förmåga att läsa känslor och utveckla empati. Ny lag kring privat mobilförbud i höst Riksdagen har beslutat om ett nationellt mobilförbud som träder i kraft den 1 juli 2026 och gäller från skolstart hösten 2026. Förbudet omfattar grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: Om elever har privata mobiltelefoner ska de lämna in dem vid skoldagens början och få tillbaka dem vid skoldagens slut. Det är ett steg i rätt riktning, men förbudet löser inte frågan om hur skärmar används i den pedagogiska verksamheten, eller hur fritids organiseras. De frågorna är fortfarande obesvarade.  AI accelererar behovet av utvärdering och en ny strategi Vi befinner oss nu i en tid då AI förändrar allt. I den världen är det inte mest brådskande att barn exponeras för ännu mer skärm. Tvärtom, det som kommer att skilja nästa generation åt är förmågan till koncentration, kritiskt tänkande, självreglering och förmågan att använda teknik utan att styras av den. En digitaliseringsstrategi som inte reviderats i ljuset av ny forskning och ett nytt teknologiskt landskap är en föråldrad strategi, oavsett hur välmenande den en gång var.

Kalmar kommun planerar att ännu en gång kraftigt sänka ersättningen till resursskolan Kalmar Centrumskola. Om detta förslag blir verklighet hotas hela skolans existens, vilket i värsta fall kan tvinga verksamheten till en avveckling. Kalmar Centrumskola gör en ovärderlig insats för elever som är i behov av omfattande särskilt stöd och en trygg, anpassad skolmiljö. Kommunens ordinarie skolor saknar i dagsläget de resurser och den specifika kompetens som krävs för att möta dessa elevers unika behov. En nedskärning skulle slå direkt mot de mest sårbara barnen. De flesta av dessa barn har dessutom redan tvingats kämpa länge i kommunens egna skolor innan de fått en plats på Kalmar Centrumskola, som många gånger inte bara har varit räddningen för deras utbildning men även för deras mentala hälsa och livslust. Skriv under nu för att visa politikerna att vi kräver att förslaget stoppas och att Kalmar kommun tar ansvar för alla barns rätt till en fungerande skolgång.

Public service är som oberoende media en grundbult i vår demokrati och med ett ansvar att stå extra stadigt i händelse av kris och krig. Klimatkrisen, artdöden och angränsande miljökriser är de värsta kriser mänskligheten någonsin skådat men det osynliggörs av public service genom att kraftigt underrapportera om sådana nyheter och blunda för dessa samband i nyhetsrapportering om exempelvis ekonomi, extremväder, livsmedelspriser, migration, krig och så vidare. Nu har vi dessutom en valrörelse med en majoritet av politiker som inte tar upp dessa kriser självmant trots att väljarna rankar dem högt och trots att de har det största tänkbara allmänintresset och samhällsdito. Här måste public service ta sitt ansvar och ge oss väljare möjlighet att förstå vad partierna ser för andra lösningar än enbart kärnkraft och bränslepriser. Forskning efter valet 2022 visade att medier följde politikers agendor utan att ta hänsyn till väljarnas. Upprepa inte det misstaget!  Public service ska inte spegla det politiska trycket. Public service ska stå emot det. I en tid präglad av desinformation, polarisering och kortsiktiga politiska utspel är behovet av saklig, faktabaserad och modig journalistik större än någonsin. Det handlar inte om en marginell fråga. Det handlar om vår tids mest avgörande kris: klimatet och de sammanflätade miljöhot som redan påverkar våra liv.  Vad vi kräver är systematisk rapportering som motsvarar krisens omfattning.

Eftersom Diamanten är ett miljonprogramsområde har det varit rimliga hyror, där de flesta hyresgäster är ok med att lägenheterna är lite slitna i utbyte mot lägre hyra. Kalmarhem har valt att istället för att göra ett stambyte och energieffektivisering, lägga till omfattande standardhöjningar (vilka trots information är otydligt vad det bygger på). De så kallade förbättringar som kalmarhem visade hastigt (utan att tillåta hyresgäster kopia på dessa) var indragning av fiber (lägenheterna har dock redan fiber med upp till 1000mbit/s), byte av värmesystem och ventilation, utbyte av köksstommar och installation av diskmaskin, samt förberedelse för tvättmaskin i badrum (vilket redan finns i många lägenheter). Dessutom planeras elsystemet bytas ut från ojordade kontakter till jordade. I slutändan är det väldigt oklart varför de vill höja hyrorna med över 31%, utan möjlighet för hyresgäster att tacka nej till onödiga standardhöjningar, om det inte är för att kunna tvinga ekonomiskt svaga att flytta från sina hem.

En familj som har arbetat hårt, integrerat sig i samhället och bidrar till den svenska hälso och sjukvården måste få stanna i Sverige. Zaib är svensk legitimerad apotekare och arbetar i dag i Kiruna där det redan råder brist på farmaceutisk kompetens. Hennes make studerar för att få svensk apotekarlegitimation och arbetar samtidigt som apotekstekniker. Om familjen utvisas kommer Kiruna att förlora en svensk legitimerad apotekare och en viktig medarbetare inom egenvård på apotek. Detta skulle ytterligare försvåra situationen för invånarna i kommunen och minska tillgången till farmaceutisk service, rådgivning och läkemedel. Sverige har investerat tid och resurser i att validera Zaibs utbildning och kompetens. Efter många års studier, prov och kompletterande utbildningar har hon uppnått svensk legitimation och arbetar nu där hennes kompetens behövs som mest. Att utvisa denna familj skulle inte bara vara en tragedi för dem, utan också en förlust för Kiruna och för den svenska hälso och sjukvården. Denna familj har visat sitt engagemang för Sverige genom arbete, utbildning och samhällsnytta. De förtjänar möjligheten att fortsätta bygga sin framtid här och fortsätta bidra till det svenska samhället.

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Ingen ska behöva stå utan en behandling som redan har ordinerats av vården. Trots det har återkommande brister på östrogenläkemedel de senaste åren drabbat kvinnor över hela Sverige. För många har det inneburit avbrutna behandlingar, försämrad livskvalitet, ökad oro och en ständig kamp för att få tag på läkemedel som de behöver för att må bra. Kvinnor ska inte behöva ringa runt mellan apotek, resa utomlands eller leva i ovisshet om deras läkemedel finns tillgängliga nästa månad. Det här handlar inte bara om östrogen. Det handlar om hur kvinnors hälsa värderas i Sverige. Vi kräver: ✔️ En trygg och långsiktig tillgång till ordinerade läkemedel för kvinnor.  ✔️ En läkemedelspolitik som minskar risken för återkommande restnoteringar.  ✔️ Större politiskt fokus på kvinnors hälsa och vårdbehov.  ✔️ Ökad jämlikhet så att tillgången till behandling inte avgörs av ekonomi, kontakter eller möjlighet att söka vård utomlands. För många kvinnor är hormonbehandling en viktig del av möjligheten att fungera i vardagen, arbeta, sova och må bra under klimakteriet. När läkemedlen saknas får det verkliga konsekvenser för hälsa, arbetsliv och livskvalitet. Vi skriver under för att kvinnors hälsa ska tas på allvar.

Det här handlar om förtroendet för Svenska kyrkan och hur prästämbetet ska utövas när frågor uppstår i offentligheten. Det är viktigt eftersom: Förtroende: När en präst omfattas av offentlig uppmärksamhet måste kyrkan kunna visa att det finns fungerande tillsyn. Ansvar: Kyrkoordningen 57 kap. 1 § 4 anger att stiftet ansvarar för tillsyn över hur präster utövar sina uppdrag och lever upp till sina vigningslöften. Tydlighet: Tydliga processer minskar osäkerhet om gränsen mellan privat engagemang och kyrkligt uppdrag. Rättssäkerhet: En formell prövning säkerställer att frågor hanteras av rätt instans och enligt fastställda regler. Detta avser offentligt uppmärksammade omständigheter Frågan gäller mediegranskningar under 2026 som berör verksamheter där prästen Birgitta Ed förekommer i en ledande roll, inklusive: • rapportering om stiftelse och verksamhetsformer • frågor om volontärarbete och organisatorisk struktur • uppföljande journalistik om ansvar och rollfördelning • efterföljande offentlig debatt och expertkommentarer Detta upprop tar inte ställning till skuld, ansvar eller eventuella överträdelser. Syftet är enbart att begära att Svenska kyrkans egna tillsynsorgan gör en formell bedömning av om omständigheterna är av sådan art att en tillsynsprövning bör övervägas enligt Kyrkoordningen.