Av alla smaker och drycker som kan vara alkoholhaltiga - kan dessa stora företag låta julmusten vara alkoholfritt?

Tiotusentals barn står idag utan en fungerande skolgång på grund av att deras funktionsnedsättningar gör den vanliga grundskolan övermäktig. För många av dessa barn är resursskolan nödvändig för att få den utbildning de har rätt till.  Kommunen är enligt skollagen inte skyldiga att tillhandahålla resursskolor trots att behovet är uppenbart. Det fria skolvalet möjliggör att barnen kan gå på en fristående resursskola även om den egna kommunen inte erbjuder en plats.  Som lagen är utformad idag hamnar barnen med störst behov i kläm. Även om de har turen att få en plats på en fristående resursskola betyder det inte att den är tillgänglig. Resursskolan och  rätten till utbildning förblir en dröm om barnet inte kan åka kollektivt eller har föräldrar som står redo att vara taxitjänst under sin arbetsdag… Skollagen och rättspraxis är tydlig. Kommunen har ingen skyldighet att erbjuda skolskjuts till en friskola om det innebär en merkostnad eller organisatorisk svårighet. Detta gäller alltså även barn med omfattande funktionsnedsättningar som behöver en resursskola för en fungerande skolgång.

Sveriges natur och vilda djurliv är en ovärderlig tillgång som vi måste förvalta med största respekt och försiktighet. Trots detta har det återigen godkänts att vilda tjädrar fångas in i svenska skogar för att transporteras levande till Tyskland. Det sägs ske i syfte att återintroducera arten, men i praktiken innebär projekten ett enormt lidande. [1, 2, 3, 4] En dödsdom i den tyska biotopen Tjädern är en utpräglad stannfågel som är genetiskt och miljömässigt anpassad till våra vidsträckta nordiska barrskogar. Att rycka upp dessa stationära fåglar och släppa ut dem i en helt annan, fragmenterad och förstörd centraleuropeisk natur är biologiskt feltänkt. Erfarenhet och kritik från ortsbor och experter pekar på en dyster verklighet: dödligheten bland de utsläppta tjädrarna i Tyskland är extremt hög i jämförelse med deras naturliga överlevnad i Sverige. De tyska skogarna lider brist på lämpliga habitat, har en skev rovdjursbalans och saknar rätt förutsättningar. Istället för att bygga en hållbar population skickar vi i princip de svenska fåglarna rakt i döden för att hålla liv i misslyckade projekt som pågått i över ett decennium. [1, 2, 3] Ett grovt brott mot etiken under häckningssäsongen Inte nog med att slutstationen innebär en hög dödsrisk – infångningen sker dessutom under våren i anslutning till parningen. Det innebär att man medvetet jagar och håvar tjäderhönor under den perioden då de bär på ägg. Att utsätta en äggbärande höna för den extrema stress som en brutal infångning, hantering och dygnslång transport innebär är djupt oetiskt. Den fysiska påfrestningen riskerar inte bara hönans liv utan gör att äggläggningen avbryts och att hela den kommande kullen går förlorad. Metoden slår därmed brutalt mot nästa generation. [1] Det är inte rimligt att Sverige fungerar som en biologisk bank som dräneras på vilda populationer för att maskera det faktum att andra länder misskött sina egna ekosystem. Om livsmiljön i Tyskland inte håller måttet måste resurserna läggas på att återställa naturen där – inte på att hämta vilda, dräktiga fåglar från de svenska skogarna. [1]

Gunnarstorp är ett område där möjligheterna att resa kollektivt är mycket begränsade. För den som inte har körkort eller tillgång till bil blir det därför svårt att på egen hand ta sig till och från området – exempelvis för arbete, skola, vård, inköp och fritidsaktiviteter. Det påverkar inte bara oss som bor i Gunnarstorp. Även personer som arbetar här, besöker familj och vänner eller av andra anledningar behöver ta sig till Gunnarstorp är beroende av bil eller av att någon kan hämta och lämna dem. Bristen på kollektivtrafik påverkar särskilt barn och ungdomar, äldre och personer som av olika anledningar inte kan eller har möjlighet att köra bil. Även hushåll med endast en bil kan bli väldigt beroende av skjuts. En busshållplats med fungerande trafik skulle ge människor större frihet och självständighet, samtidigt som Gunnarstorp blir mer tillgängligt och attraktivt – både för dem som bor här och för dem som behöver ta sig hit. Dessutom är kollektivtrafik en viktig del av ett hållbart samhälle. När bussen inte är ett alternativ blir bilen i praktiken det enda valet. Det ska vara möjligt att både ta sig från och till Gunnarstorp utan att vara beroende av bil.

Nyhetsrapportering vid brott rörande sexuellt våld lämnar ofta ute gärningsmannen ur rubriken och beskriver brottet som misstänkt. Det framstår som osanningsenligt och speglar inte annan nyhetsrapportering om brott. Exempelvis: ”Misstänkt våldtäkt på hotell i Norrköping”. Sedan i texten framkommer det att våldtäkten är ett faktum och att det är en man i 40-års åldern som är misstänkt gärningsman. (SVT.se 2026-09-26) Problemet är att det skiftar tyngdpunkten av nyheten mot brottsoffren istället för brottet eller gärningsmännen vilket trotsar det brottsförebyggande arbete som behöver göras. Samt att rubrikerna är osanningsenliga i jämförelse med innehållet i nyhetsinslaget.

Gotlandsfärjan är hutlöst dyr – vår enda landsväg! Priserna ska inte avgöra hur ofta vi kan träffa våra barn, föräldrar och vänner eller om vi har råd att finnas där för varandra. Det gör de i dag. År efter år kämpar människor för en fungerande färjetrafik. Kampen nöter, skapar ilska, besvikelse och uppgivenhet. Även ensamhet. En färjeresa måste fungera hela vägen: hemifrån till hamnen, över Östersjön och hem efter ankomst, så att vardagen fungerar både före och efter. Det gör den inte med det nya avtalet 1/2-27, färre upphandlade turer och försämrad turlista på Nynäshamns- och Oskarshamnslinjen. Svart på vitt hur reskedjan brister: vissa morgonbussar på Gotland når Visby för sent för morgonfärjan, och vissa kvällsfärjor anländer efter midnatt, så människor kommer hem mitt i natten och några timmar senare väntar en ny arbets- eller skoldag. Färjetrafiken över Östersjön är en livsnerv som förbinder Gotland med resten av Sverige. Staten ska ta fullt ansvar för landsvägen över Östersjön – i pris, tidtabell och kapacitet. Vi medborgare ska kunna resa på lika ekonomiska villkor på alla våra landsvägar – även till och från Gotland. Detta rättvisekrav ska staten säkerställa i färjeavtalet från 2035. Med vägpris menar vi att färjepriset för person och fordon motsvarar kostnaden för att köra en motsvarande sträcka på fastlandets landsvägar. Det nya avtalet börjar i februari 2027. Senast den 31 december 2026 ska Trafikverket redovisa regeringsuppdraget om färjetrafiken från 2035. Därför ställer vi kraven nu.  Skriv under för ett Sverige på lika villkor – till och från Gotland. Dela! Avsändare: GotlandsUpproret⚓ https://www.facebook.com/groups/395922987126447/ Kontakt: Gunhild Jonsson  ·  [email protected]  Facebook: GotlandsUpproret

Sveriges skogar är en gemensam naturresurs och en viktig del av vårt natur- och kulturarv. De spelar också en viktig roll i klimatarbetet genom att ta upp och lagra koldioxid. Hur skogen förvaltas påverkar därför Sveriges möjligheter att minska nettoutsläppen och nå sina klimatmål. Stora förändringar av markanvändningen behöver bedömas även utifrån följderna för skogens kollager och upptag av koldioxid. Mycket stora markköp kan påverka hur marken används, vilka möjligheter lokalsamhällen har att nyttja den och hur natur, djurliv och vattenmiljöer förvaltas. När ett köp genomförs via ett bolag kan det vara svårt för allmänheten att förstå vem som ytterst äger, kontrollerar eller gynnas av affären. Tydliga krav på insyn gör det möjligt att se vem som står bakom stora markköp och att granska hur de prövas. Betydande förändringar av markanvändningen ska bedömas öppet innan de genomförs. Miljöpåverkan ska utredas och förebyggas, och lagar och tillstånd ska följas. Berörda människor ska få relevant information i tid och kunna framföra sina synpunkter. Med tydligare transparens, ansvarsutkrävande och miljöprövning kan vi värna Sveriges skogar, klimat, vatten och lokalsamhällen, samtidigt som samma regler gäller för alla som köper och använder mark.

Trygghet och säkerhet i mörkret: Utan belysning blir rastgården oanvändbar och otrygg under höst- och vinterhalvåret. Ljus minskar risken för olyckor, gör det lättare att hålla rent och avskräcker otrygga tillhåll i parkområdet. Tillgänglighet för alla: Fungerande, lättmanövrerade grindar och en säkerhetssluss gör att även äldre, personer med svagare handstyrka och ensambesökare kan nyttja gården tryggt utan att hundar smiter ut mot cykelbanorna. Samhällsnytta och levande park miljö: Hundägare är ute under dygnets alla tider. Genom att göra gården funktionell skapas en naturlig närvaro, social kontroll och en varm mötesplats som ökar tryggheten för hela Skytteholm.

Vi kräver att regeringen och riksdagen: • inför en möjlighet för personer med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet att ansöka om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning från Sverige, • säkerställer att familjer inte tvingas lämna Sverige för att ansöka i ett land där de saknar trygghet eller laglig vistelserätt, • beaktar barns bästa och rätten till familjeliv i alla beslut, • skapar en rättssäker och jämlik ordning för familjeåterförening, • utreder och åtgärdar de ojämlika konsekvenserna av att vissa tillstånd kan sökas inifrån Sverige, medan familjeanknytning inte omfattas. Att leva i trygghet innebär också att få leva tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva separeras från sin partner eller sina barn på grund av regler som inte tar hänsyn till krig, skyddsbehov och verkliga möjligheter att resa. Skriv under namninsamlingen och uppmana regeringen att ge personer med tillfälligt skydd en verklig möjlighet till familjeåterförening i Sverige.

Vi vill att rädda personlig assistansen och ge den rätt ersättning. För oss som anhöriga och brukare betyder insatsen mänskliga rättigheter och att vi kan leva ett fungerande självständigt liv. 

Sundspärlan är en mötesplats där generationer av helsingborgare har dansat, firat och skapat minnen. När det 2019 fanns planer på att riva den för att ge plats åt bostäder bidrog en stark opinion till att planerna stoppades. Helsingborg behöver Sundspärlan för dans, kultur, föreningsliv och skolarrangemang. Om den avvecklas förlorar staden en oersättlig del av sitt kultur- och nöjesliv. Ett sådant beslut får inte fattas över huvudet på helsingborgarna. Låt oss rösta om Sundspärlans framtid! Skriv under både här på nätet och på Helsingborgspartiets fysiska namnlista. Underskriften här visar ditt stöd. För att räknas i det formella folkomröstningsinitiativet behöver du också skriva på den fysiska listan. Mejla [email protected] så hjälper vi dig att skriva på.

Vi förstår problemet. Tågen ska fungera för alla, och när det är trångt måste personer med rullstol och barnvagnar prioriteras. Men innan ett förbud införs är det viktigt att ställa en fråga: Varför tar människor med sig cykeln på tåget? Det är knappast för att det är roligt att ta med en cykel ombord i rusningstid. Istället är det för att kunna ta sig till eller från stationen, särskilt för den som saknar bil eller bor där kollektivtrafiken inte fungerar tillräckligt bra. Cykeln är många gånger den första eller sista delen av resan. Att förbjuda cyklar under rusning riskerar att göra det svårare att kombinera cykel och kollektivtrafik – som tillsammans kan minska utsläppen och bidra till bättre folkhälsa.  Om de politiker som har makten i Region Skåne vill minska antalet cyklar ombord bör de först se till att det finns bra alternativ: säker cykelparkering vid stationen där resan börjar och hyrcyklar där den slutar. Då kan resenärerna cykla till stationen, parkera sina cyklar tryggt, ta tåget och fortsätta med en hyrcykel utan att behöva ta med sin cykel ombord. Cykling är inte bara ett sätt för människor att transportera sig. Det är en samhällsekonomisk investering i folkhälsa, miljö och ett mer robust transportsystem. En rapport från Cykelfrämjandet, framtagen av konsultbolagen Trivector och Sweco, visar att en fördubbling av cyklingen till 2035 skulle kunna innebära omkring 1 100 räddade liv per år. Rapporten visar också att ökad cykling kan ge stora positiva effekter för människors hälsa. I ett scenario med kraftigt ökade cykelinvesteringar uppskattas värdet av det till omkring tio miljarder kronor per år. Signera, hör av dig till politikerna och protestera! Vill du göra mer? Påverka cyklingen lokalt genom att svara på enkäten Cyklistvelometern och berätta i fritextsvaret i slutet vad du tycker. Har du redan svarat? Sprid namninsamlingen och enkäten till fler lokal!