”Jaha, det där snacket om LSS och assistans igen. Det gäller inte mig.” Då får jag gratulera. Att du redan på förhand vet att du inte kommer råka ut för en bilolycka eller hjärnblödning, dykolycka eller sjukdom med funktionsnedsättning till följd. Att ditt barn eller barnbarn inte kommer födas för tidigt, råka ut för en vårdskada eller överleva ett självmordsförsök. Att du själv eller den du älskar inte behöver hjälp i sin livsföring eller stöd för att anhöriga ska kunna fortsätta yrkesarbeta och någorlunda sova om nätterna. Istället för att blunda kan du välja att se den personliga assistansen som en livförsäkring för precis varenda en av oss, för både dig och mig. Du kan välja övertygelsen att ett självbestämt liv är en mänsklig rättighet värd att kämpa för. Det tar bara några minuter för dig att göra din röst hörd. Skriv på och visa vår regering att du vill ha ett Sverige där alla har rätt till ett liv i frihet! För Martin, David och 18 000 andra medborgare i Sverige är personlig assistans livsavgörande. LSS handlar inte endast om personlig assistans utan omfattar nio andra insatserna där även ledsagning just nu är i ropet. Insatserna är uppmärksammade på så vis att våra myndigheter gör allt i sin makt för att begränsa dem.  De metoder som regeringen använder är beprövade och effektiva härskartekniker 1)     Med domstolarnas hjälp urholka LSS så att lagen inte längre kan tillämpas 2)     Misstänkliggöra och svartmåla den assistansberättigade  3)     Svälta ut assistansen genom att inte verkställa den av regeringen utlovade indexeringen ”Men menar vi allvar med att spara pengar på människor går det så klart inte längre an att rädda livet på folk utan urskiljning. När kommer den första riksdagsdebatten om att inte rädda bebisar födda före, säg, vecka 28, som möjligen kommer att behöva samhällets stöd? Eller tvärtom ge dödshjälp till barn som visar sig ha obotliga hjärnskador? Hur gör vi med olyckor liknande min egen? Bör vi avskaffa all sjukvård där patienten inte blir fullt återställd? Eller var går gränsen?” skriver Annika Taesler, elitryttaren som blev totalförlamad, i en debattartikel i Expressen från 2018. 2018 var läget illa. Nu är det betydligt värre. Nu verkar kommunerna kämpa om första platsen “Sveriges värsta LSS kommun”. I toppen hittar vi Söderhamn, Vännäs, Flen, Vansbro, Falun, Gnosjö och Uppsala. Uppsala, som förhoppningsvis nått sin bottennotering, menar nu att de ska vända den negativa trenden i kommunen för att LSS återigen ska tillämpas utifrån de ursprungliga intentionerna. Om Uppsala kommun håller sina löften så är det ett bevis på att motstånd lönar sig. Att vi kan göra våra röster hörda hela vägen upp till regeringen! “Min åsikt är ändå att assistansen är dyr, onödigt lyxig och att den handlar om välfärdskriminalitet”. Det är farligt när en berättelse blir ensidig. När regering, kommuner och media medvetet väljer att lyfta fram personen i behov av samhällets insatser som parasit eller kriminell. Och det är alltid lättare att tro, anta och skylla ifrån sig istället för att ta reda på fakta.  Om varken mänskliga rättigheter, ansvar eller moral talar till våra styrande så är jag säker på att pengar gör det. Priset för att ersätta assistansen med andra alternativ är högre, både i pengar och i mänskligt lidande. I exemplet Uppsala kommun kommer de nästa år behöva betala 63 miljoner in i det kommunala utjämningssystemet just på grund av sina besparingar inom LSS och den personliga assistansen. Att dra in insatser kanske spar pengar i stunden men de långsiktiga ekonomisk följderna blir enorma när anhöriga tvingas ta över ansvaret. Den nu rådande snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt. Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar även präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.  Kommuner och regering bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Agerandet strider i många fall dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.  Det här pågår i Sverige just nu. Vi kräver att regeringen tar sitt ansvar NU! https://www.facebook.com/reel/856326386865283 KARL RYDÅ: Kommunens behandling av Martin och David är skamlig Reglerna för LSS-stöd ändras i Uppsala https://www.facebook.com/reel/1873617476850648 LSS: När började ni se på mig som en parasit? TEMA - Behovsbedömning av personlig assistans i kommunerna Assistansen pressas i budgetkampen – Bengt Westerberg varnar för otrygghet

För att våra barn ska få vara trygga och få gå kvar på sina skolor de har sin trygghet på.  Vi föräldrar bör ha rätt att få välja skola till våra barn.

I befintligt läge har järnvägen Stångådals- och Tjustbanan anslutning till järnvägsstationen. Det är viktigt för att resenärerna ska kunna kliva av centralt i Linköping utan att behöva byta till stadsbuss i Hackefors. Linköpings nuvarande resecentrum ligger på bekvämt gångavstånd i det största arbetsställeområdet- Centrala Staden. En flyttad station minskar attraktiviteten för tågresandet och riskerar att detta upphör på Stångådals- och Tjustbanorna. Detta skulle drabba kommunerna längs banorna; Linköping, Åtvidaberg, Västervik, Kinda, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Kalmar.  Dessutom medför en flytt  av järnvägsstationen en kostnadsökning om ca 100 000 kr per skattebetalare i Linköping, dvs 4000 kronor per år i 25 år. Totalkostnaden för flytten av stationen beräknas till ca 15 miljarder kronor. Dessa pengar skulle göra större nytta om de används för upprustning av våra olika regionbanor i Sverige, bland andra  Stångådals- och Tjustbanorna.

Skogarna i Fagersta är ovärderlig för många av oss. Kottmosseskogen, skogen vid Eskiln och vid Hedkärrabadet hotas idag av avverkning. Dessa tre områden är några av de populäraste friluftsområdena i kommunen och är tätortsnära med badplatser samt vandringsstigar. Både barn och vuxna utnyttjar dessa skogar dagligen, skolor flyttar ut sin undervisning i skogen i utbildningssyfte. Fagerstas skogar, de som ligger nära våra bostadsområden som Kottmosseskogen, men även de som ligger i populära friluftsområden som Eskiln och Hedkärrabadet, är mer än bara träd – de är en livlina för både natur och människa. När dessa skogar kalhuggs förstörs inte bara vackra naturområden, utan ni tar även bort Fagerstabornas viktigaste plats för återhämtning och motion. Att vistas i skogen sänker vår stress och är avgörande för en god folkhälsa. Dessa etablerade skogsekosystem fungerar som en viktig kolsänka som binder koldioxid och hjälper till i kampen mot klimatförändringarna. Kalhuggning slår sönder dessa funktioner och förstör de livsmiljöer som har hunnit byggas upp för många djur och växter. Många arter är beroende av att skogen får stå kvar för att kunna överleva. En skog som kalhuggs tar tiotals år på sig att återhämta de sociala och ekologiska värden som går förlorade vid ett ögonblickligt ingrepp. Genom att skriva under den här namninsamlingen sänder du en tydlig signal: Vi värnar vår natur, vår hälsa och vårt klimat! Vi uppmanar beslutsfattarna att skydda dessa värdefulla naturområden permanent. Gör Fagersta känt för sin närhet och möjlighet till naturen runt knuten, inte för kalhyggen!

I ETT LÄGE MED EN ARBETSMARKNAD DÄR DET FINNS FLER SÖKANDE ÄN JOBB ÄR DET LIKA OLOGISKT SOM INHUMANT ATT SLÅ SÖNDER DET SISTA AV TRYGGHET. En aldrig tidigare skådad grymhet i Sverige. Tonläget hittills i debatten (om den finns alls) kring dag-100-sänkningen fångar inte vidden av allvaret och konsekvenserna. Tonläget borde utgå från de akuta nödlägen den orsakat för allt fler; potentiellt för hundratusentals. Människor, till största delen ambitiösa som vill ha jobb, kommer i masstal få sina liv sönderslagna, tvingas överskuldsatta att bli hemlösa. Stressorer som tar liv. Du som har jobb idag: Vad skulle du själv göra om din inkomst sänktes till några få tusenlappar? Beslutet att automatiskt sänka A-kassan med 5% var hundrade dag är inte bara en ekonomisk katastrof för enskilda — det är en systemförändring genomförd i skymundan, utan konsekvensanalys, utan proportionalitetsprövning och möjligen i strid med internationella åtaganden om social trygghet. Det handlar om rättssäkerhet och politiskt ansvar. Det kräver handling nu — från politiker, fack, media, jurister och allmänheten. Vi som står bakom initiativet ARBETSSÖKANDES RÄTT TILL LIV hittar du här: https://sites.google.com/view/arbetssokandes-ratt-till-liv  

Bättre balans mellan arbete och privatliv Minskad stress och mindre pendling Lägre klimatpåverkan Jämlikare villkor mellan arbetsplatser

Staffanstorps kommun avser återigen att riva den gamla idrottsplatsen (belägen mellan Hjärups skola och Hjärupslundsskolan, mitt i centrala byn längs med Åttevägen). Enligt detaljplanen ska marken ska bebyggas med uppemot ett sextiotal radhus eller villor. Detta kommer innebära att grönytan helt tas bort, flertalet träd kommer att behöva huggas ner och en ny väg i korsningen Slättvägen/Åttevägen/Centrumstigen kommer byggas. Trafik till det nya bostadsområdet kommer endast att kunna ske via Klockaregårdsvägen och Slättvägen.   Det nya bostadsområdet kommer att innebära att den sista fria och plana grönytan i Hjärup kommer att försvinna. Med detta försvinner även möjligheterna till kreativ utomhuslek och motion och även de närliggande skolornas möjlighet att bedriva idrott på bana. Var ska barnen spela brännboll? Tyvärr är idrottsplatsen eftersatt av Staffanstorps kommun men dess stora potential kvarstår. Det finns bland invånarna ett stort intresse av upprustning av idrottsplatsen, till exempel genom förnyad löparbana, trestegsbana och en skatepark. Hjärups park fyller en viktig funktion i att ge Hjärupsborna tillgång till rekreation utomhus, men kan inte ersätta de möjligheter som idrottsplatsen innebär för lek och motion. När idrottsplatsen är borta kommer det inte finnas någon större plan gräsyta i hela byn, frånsett konstgräsplanen vid Uppåkraskolan.   Ytterligare en problematisk aspekt av Staffanstorps kommuns planer är trafiksäkerheten i området. Hjärups skolor och förskolor har över 1 000 elever. Många barn tar sig dagligen, till fots eller på cykel, till skola eller förskola via Slättvägen och Åttevägen. Uppförandet av det nya bostadsområdet kommer att innebära tung byggtrafik under flera års tid i ett område där många barn rör sig till och från förskola och skola. När bebyggelsen står klar kommer denna att medföra en permanent ökning av trafik på/vid viktiga gång- och cykelvägar till flera skolor och förskolor. Detta kommer att försämra möjligheterna för barnen att ta sig till skola och förskola på ett tryggt och säkert sätt. Kommunen har inte beaktat detta i sin planering, utan utgått från antaganden, modelleringar och gamla data. Någon undersökning av faktiska trafikförhållanden har inte skett.   Vi boende i Hjärup vill värna om Hjärups kännetecken; bykänsla och barnvänlighet. I en tid då Hjärup kraftigt växer, bland annat genom uppförandet av Västerstad, är det av största vikt att inte förlora Hjärups karaktär. Vi kräver därför att Staffanstorps kommun slopar planen på att bebygga Hjärups gamla idrottsplats och i stället tar fram ett förslag till förnyelse av idrottsplatsen som fokuserar på möjligheten till rekreation och idrott för Hjärups invånare. 

4H-gården ger en närhet till det lantliga i staden. Den ger barn en plats där ansvar känns på riktigt, där vardagen får andas och där relationer till djur och vuxna byggs utan krav på perfekta prestationer.  Att låta 4H-gården vara kvar är ett strategiskt beslut för framtiden.  Det ger en attraktiv, fungerande stadsdel och skapar en livsviktig miljö för våra barn som behöver mer än klassrum och skärmar för att må bra. Skriv under du också och hjälp oss se till att politikerna tar rätt beslut! 

Namninsamling mot nedläggning av allmän linje på Folkhögskolan i Lycksele och i Vindeln. Hela landet ska leva och hela landet ska ha lika tillgång till välfärd och utbildning! Varför är det dem längst ner som ofta får stå tillbaka när det ska prioriteras om? Jag kommer att spara namnen i min mobil och sedan skicka namnen till Västerbottens region 31 december. Efter det raderar jag samtliga personuppgifter, jag följer självklart GDPR.  Jag heter Stina Fjellström och ni når mig på [email protected]  eller 0730975183. Tack för ditt stöd! 

Ju fler idrotter och lag som får plats på kvällstid, desto fler barn och ungdomar får känna tillhörighet, trygghet, gemenskap och stolthet över sin förening och sitt samhälle. Och framför allt – desto fler får möjligheten till regelbunden rörelse, vilket är helt avgörande i dagens samhälle med ökande psykisk ohälsa, stillasittande och brist på sociala gemenskaper.   Det här är inte bara en fråga om idrott. Det är en fråga om folkhälsa, trygghet, framtid och möjligheten att bygga ett levande Hallstavik – för alla generationer.

Så att man hinner handla sin frukost när livet händer.

Vid årsskiftet är Herman Bergmans 130-åriga konstgjuteri uppsagt från huset de arbetar i, trots att fastigheten är klassad som kulturhistoriskt intressant. Fastighetsvärdens rivningsplaner har avslagits två gånger, men de ligger fortfarande på bordet. Samtidigt har de inte erbjudits en ersättningslokal som kan bära de tekniska krav som ett konstgjuteri ställer. Eller ekonomisk ersättning för att starta om på ny plats. Alla på gjuteriet arbetar på som vanligt – men under en osäkerhet som inte borde finnas i ett samhälle som säger sig värna kulturarv och yrkeskunnande. Att en fullt fungerande och efterfrågad verksamhet lämnas i limbo är svårt att förstå. Alla som känner till gjuteriet vet att det arbete de gör, är beroende av miljön de arbetar i. Ugnarna, smältan, arbetsflödena – allt finns där för att kunna hantera ett hantverk som är analogt, fysiskt och kräver närvaro. Det är inget man kan flytta runt hur som helst. Det bygger på samarbete, tajming och den erfarenhet som sitter i människorna och i rummen de arbetar i. Det här är inte en fråga om att rädda ett ”gammalt hus”. Det handlar om att rädda en kulturverksamhet och den enda byggnaden i Stockholm som är byggd som ett konstgjuteri från början. Gjuteriets mål är att överleva som företag, behålla personal och kunna bevara hantverkskunskaperna, vilket skulle vara möjligt om de får vara kvar i de lokalerna de har idag. Om detta inte visar sig vara möjligt, så behöver de resurser för att bygga upp ett gjuteri i en annan lokal. Om dessa resurser inte erbjuds så riskerar företaget att gå i graven.  Det är en fråga om att ge en etablerad och fortfarande aktiv kulturverksamhet rimliga förutsättningar att fortsätta bidra. Varje år skapas här offentlig konst som människor möter i parker, torg och offentliga rum. Det är ett arbete som angår fler än de på gjuteriet. Det är därför vi vänder oss till er som är konst- och kulturmedvetna. För att göra det uppenbart att det här är en situation som bör diskuteras öppet. När en så pass central del av svensk konstproduktion riskerar att tryckas undan utan genomtänkt plan, bör det uppmärksammas. Om du tycker att kulturarv, yrkeskunnande och fungerande kreativa miljöer är värda att försvara – prata om det här. Dela informationen. Fråga varför vi gång på gång river sådant som fortfarande fungerar och betyder något. Konstgjutarna vill fortsätta göra sitt arbete.  Det enda vi begär är rimliga förutsättningar för dom att göra det. Nu behöver vi er röst! Vänligen, Leif Schölin Vänföreningen Herman Bergman  [email protected]