För att Aryan och hans familj har anpassat sig till det svenska samhället och har rätten att bo i ett säkert land. 

Moderaterna (med stöd av KD, C, L och SD) i Västra Götalandsregionen vill införa ett vårdval inom barn- och ungdomspsykiatrin med syftet att förbättra tillgängligheten och korta väntetiderna. Genom att öppna upp för fler vårdgivare vill de öka valfriheten och möjliggöra snabbare insatser för dem som behöver vård. De tänker att vårdvalet kommer att förbättra arbetsmiljön och göra yrken inom psykiatrin mer attraktiva för att på så sätt lösa personalbristen inom BUP och förbättra vårdkvaliteten.  Förslaget har mötts av stark kritik från bland andra Hälso- och sjuvårdsnämndens styrelse, Närhälsans styrelse, läkare nom BUP samt de rödgröna styrande partierna (V, S och MP) som menar att ett vårdval riskerar att vården för barn och unga tvärtom försämras. Några av argumenten lyder: 1. Risk för ökad ojämlikhet i vården: Det befaras att vårdvalet kan leda till en koncentration av mottagningar i storstadsområden, vilket skulle innebära sämre tillgång till vård för barn och unga i glesbygdsområden. Eftersom regionen inte kan styra var privata aktörer etablerar sig, kan detta resultera i en ojämn fördelning av vårdtjänster över regionen. 2. Försämrad samverkan: Effektiv vård för barn och unga med psykisk ohälsa kräver nära samarbete mellan olika aktörer såsom familj, skola, socialtjänst och BUP. Oppositionspartierna menar att ett vårdval kan fragmentera vården och försvåra denna nödvändiga samverkan.  3. Ökade kostnader utan garanterad förbättring: Erfarenheter från andra regioner, som Stockholm och Dalarna, antyder att vårdval kan leda till högre kostnader utan att förbättra tillgängligheten eller kvaliteten på vården. Oppositionspartierna anser att det är oansvarigt att införa ett sådant system utan att först genomföra noggranna analyser och utredningar.  4. Negativ påverkan på personal och utbildning: Läkare inom BUP har uttryckt stark oro för att vårdvalet kan leda till kompetensflykt från den offentliga sektorn, vilket kan förvärra bemanningssituationen och påverka utbildningen av nya specialister negativt. Dessutom kan arbetsmiljön försämras för de kvarvarande anställda, vilket i sin tur kan påverka vårdkvaliteten.  5. Barnpsykiater är flaskhalsen inom BUP. De krävs i stort sett inom verksamheter som gör mer än att bara utreda NP-diagnoser. Utan att lösa problemet med att utbilda fler barnpsykiater så kommer vi inte få en större kapacitet utan bara flytta dessa kärnkompetenser från offentlig BUP verksamhet till privat, till ökad samhällskostnad. Sammanfattningsvis menar vi att införandet av ett vårdval inom BUP i VGR troligt kan leda till ökad ojämlikhet, försämrad samverkan, högre kostnader och negativa konsekvenser för personal och utbildning, utan att förbättra tillgängligheten eller kvaliteten på vården för barn och unga med psykisk ohälsa. Det går alltså stick i stäv med vad oppositionspartierna utlovar och bör därför dras tillbaka! Nedan några artiklar om du vill läsa mer om frågan Vårdval inom Bup väntar i VGR efter SD-beslut: »Djupt oroande« Nu kan hela barnpsykiatrin förändras i grunden – Borås Tidning Katastrofalt för barn med svår problematik om bup privatiseras | Göteborgs-Posten Ett vårdval BUP fixar inte barn och ungas psykiska hälsa | TTELA Vårdval BUP kostar mer än beräknat – Region Dalarna flyttar 20 miljoner från primärvården | SVT Nyheter Denna namninsamling har skapats av oroliga psykologstudenter med erfarenhet från BUP samt yrkesverksamma inom BUP.

Modo Hockey är mer än bara en ishockeyklubb – det är en institution med en lång och stolt historia. Supportrar, spelare och hela Örnsköldsvik förtjänar en ledning som kan bygga ett lag och en organisation som konkurrerar på högsta nivå. Tyvärr har Henrik Gradins tid som General Manager präglats av bristande sportsliga resultat, tveksamma rekryteringar och en osäker framtidsvision. Här är några av de viktigaste skälen till varför en förändring är nödvändig: 1. Sportsliga misslyckanden Modo Hockey har under Gradins ledning inte lyckats leva upp till förväntningarna. Trots resurser och supportrarnas stöd har laget underpresterat, och de sportsliga besluten har inte lett till den utveckling som krävs för att etablera klubben på en högre nivå. En General Manager har yttersta ansvaret för lagbygget, och när resultaten uteblir måste ansvaret utkrävas. 2. Tveksamma spelarrekryteringar och lagbygge En GM:s viktigaste uppgift är att sätta ihop en trupp som kan konkurrera. Under Gradins tid har många värvningar varit ifrågasatta – både när det gäller kvalitet och strategi. För många spelare har inte levt upp till förväntningarna, och det har saknats en röd tråd i lagbygget. En klubb som Modo behöver en långsiktig plan, men just nu känns besluten mer slumpmässiga än strategiska. 3. Brist på tydlig vision och ledarskap För att lyckas i dagens hockey krävs en stark organisation och en tydlig vision. Det handlar inte bara om att bygga ett lag för en säsong, utan att skapa en långsiktig identitet och en kultur av framgång. Under Henrik Gradins ledning har det saknats en sådan riktning. Klubben behöver en GM som kan kommunicera en tydlig strategi och få både spelare och supportrar att tro på framtiden. 4. Klubben riskerar att stagnera Modo Hockey är en klubb med enorm potential, men just nu riskerar vi att tappa mark gentemot konkurrenterna. Om vi inte gör en förändring nu, riskerar vi att fastna i en ond cirkel av medelmåttighet. Att byta General Manager är ett viktigt steg för att ge klubben en nystart och säkerställa att vi rör oss i rätt riktning. Henrik Gradins tid som General Manager har inte gett de resultat som Modo Hockey behöver. För klubbens bästa är det dags för förändring. Vi behöver en ledning som kan bygga ett vinnande lag, fatta strategiska beslut och ge supportrarna den framtidstro de förtjänar. Modo Hockey är större än en enskild person – det är dags att ta nästa steg.

År efter år har vi sett hur våra arbetsvillkor försämras, arbetsbördan ökat och hur arbetsgivaren gång på gång brutit mot ingångna avtal – utan några kännbara konsekvenser. HÖK 21 var ett svek, HÖK 24 var ett svek och HÖK25 är på väg att bli ännu ett svek. Det är inte längre hållbart att fortsätta acceptera avtal som arbetsgivaren delvis ignorerar, samtidigt som arbetsmiljön försämras och fler lärare blir sjuka eller tvingas lämna yrket. Det är dags att sätta ner foten, något som borde ha gjorts för länge sedan. Lönen är inte huvudfrågan – det är arbetsvillkoren. Vi kräver reglerad undervisningstid och reglerade klasstorlekar, något som fastslås av regeringens/riksdagens senaste utredning om regleringar i skolan. En lärare kan inte undervisa hur många elever som helst samtidigt, hur många klasser som helst och samtidigt bibehålla kvaliteten samt värna om hens hälsa. Det är dags att erkänna att läraryrket inte fungerar på samma sätt som industrin.  En fabriksarbetare kan öka produktionen genom effektivisering (ny organisation, ny maskineri) men en lärare kan inte undervisa fler elever och samtidigt upprätthålla samma kvalitet. Tvärtom – när planeringstiden och tid för efterarbete minskar, sjunker kvaliteten drastiskt. Detta drabbar både elever och lärare.  Återkommande nedskärningar gör att lärarkåren, i synnerhet i förskolan och grundskolan går på knäna: stödlärare, speciallärare, elevassistenter, kuratorer, psykologer och skolsköterskor försvinner från våra skolor, vilket ökar de befintliga lärarnas arbetsbörda ytterligare.  Svenska skolan är kraftigt underfinansierad och t.o.m. i en välmående kommun som Täby har man tyvärr exempel som träslöjdslärare som tiger material på byggarbetsplatser eller hemkunskapslärare som får nöja sig med två kanelpåsar i stället för fyra för att budgeten inte räcker till. Ibland kan det till och med vara inköpsstopp. Det finns t.o.m lärare som inte ens hinner ta ut sin lagstadgade lunchrast! Samtidigt sitter tusentals obehöriga människor på lärartjänster som enligt lag borde annonseras och tillfalla behöriga och legitimerade lärare. Ca 30% av undervisande personal i grundskolan är inte lärare (ännu högre i friskolorna), något som de flesta vårdnadshavarna inte känner till eller väljer att strunta i med förödande konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling.  Anledningen brukar vara att de är billigare och lydigare än någon med lärarexamen. Många medlemmar har fått nog. Vi väntar på en förbundsstyrelse och en avtalsdelegation som vågar stå upp för oss och ta ut oss i strejk. Även om vi inte får exakt det vi kräver, kommer vi att ha visat arbetsgivaren att vi är redo att kämpa, vilket kommer att påverka framtida förhandlingar. Vi är färdiga med att stillatigande acceptera villkor som bryter ner oss och urholkar skolan.  Nu är det dags att agera – och att göra det på riktigt! Lärarkåren har länge varit redo för strejk, och många är beredda att tillfälligt gå ner i inkomst för att ta striden. Även om strejkkassan inte skulle räcka för en total strejk på obestämd tid kan man inleda med en fullskalig strejk och därefter övergå till 1–2 strejkdagar per vecka. En lågintensiv strejk 1-2 dagar i veckan skulle kunna pågå i flera månader, t.o.m år! Med rätt strategi kan vi maximera trycket på arbetsgivaren och minimera risken för att lärarna tvingas tillbaka under dåliga villkor. En riktad strejk skulle kunna planeras så att den påverkar arbetsgivaren och skolans verksamhet så mycket som möjligt – exempelvis under nationella prov, betygsättning, utvecklingssamtal och andra kritiska moment. Det finns säkert andra effektiva eller långdragna sätt att strejka på. Det handlar inte bara om att få ett bättre avtal här och nu, utan snarare om att skicka en tydlig signal: vi accepterar inte längre villkor som gör oss sjuka, som driver oss bort från yrket och som förstör kvaliteten i undervisningen. Även en misslyckad strejk skulle skicka rätt signal till arbetsgivaren. Man missar alltid alla skott man inte skjuter. Låt oss skjuta! Med förhoppning om mod och beslutsamhet,

Alla har rätt till värme o kärlek 

Det är viktigt eftersom alla har rätt till prisvärd mat. De kraftigt ökande matpriserna slår hårt mot hushållen, samtidigt som stora livsmedelskedjor gör enorma vinster. Det är en orättvis utveckling som måste stoppas. Genom att gå samman och påverka marknaden kan vi visa att vi inte accepterar att mat blir allt dyrare utan rimlig anledning. Konsumenter har makt, och genom att agera gemensamt kan vi pressa butikerna att erbjuda skäliga priser. Det handlar om rättvisa, ekonomisk trygghet och att stå upp för allas rätt till mat.

Eleverna på Kvarnbergsskolan är i åldrarna 5-12, de måste enligt detta förslag transportera sig utmed Mariebergsviken samt Vikenpassagen som efter ombyggnationer är en av de mest igenkorkade vägarna i kommunen, detta kommer att bidra till att de får längre dagar på fritids eftersom föräldrar/vårdnadshavare som ska lämna/hämta dem kommer att sitta fast i bilköerna som redan finns. Bilköerna kommer öka eftersom all trafik skall ta sig från rondellen vid Tullhusgatan och fram till Orrholmsskolan. Det finns även en höjd risk att barn vintertid kommer att ta en genväg över isen i Mariebergsviken för att spara tid och därigenom öka risken att de går igenom med olyckor till följd. Kommunen har på ett informationsmöte med vårdnadshavare 20/3 -25 uttalat sig om att anledningen till att de vill flytta elever från Kvarnbergsskolan till Orrholmen istället för högstadieelever är för att det inte är ett område de vill att högstadieelever ska vistas i. Men lågstadieeleverna ska göra det!?  Vart är logiken i det?

Följeslagarprogrammet startades 2002 efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem om internationell skyddande närvaro för utsatta civila i samband med den andra intifadan. Sedan dess har Sverige, tillsammans med ett 20-tal andra länder, deltagit i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Sedan programmets start har över 400 svenskar tjänstgjort som följeslagare på Västbanken. Nu har regeringen, genom Sida, avslutat programmets finansiering – trots att internationell skyddande närvaro behövs mer än någonsin. Det senaste året har rättslösheten ökat markant på Västbanken. Över 50 palestinska samhällen har tömts på grund av våld, hot och trakasserier från israeliska bosättare. Samtidigt har 41 bosättarutposter tillkommit, enligt den israeliska människorättsorganisationen Kerem Navot. Palestinier på Västbanken tvingas leva under konstant hot om våld och trakasserier från bosättare och militär. Följeslagarna har i 22 år funnits på plats för att skydda dem. De har bidragit med skyddande närvaro genom att: • Följa barn till skolan • Bevaka vägspärrar • Sova över hos familjer som hotas av bosättarvåld • Vandra med herdar som vallar sina får • Delta i olivskörden och plantera träd • Närvara vid gudstjänster Följeslagarna dokumenterar även brott mot mänskliga rättigheter och rapporterar vidare till FN och andra organisationer. Genom att synliggöra israeliska säkerhetsstyrkors och bosättares övergrepp spelar följeslagarna en central roll i att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter och situationen i Palestina och Israel. Den svenska finansieringen möjliggör en fortsatt närvaro som är avgörande för att skydda civila och deras rätt till ett värdigt liv. Situationen blir allt mer akut Det senaste året har situationen på Västbanken försämrats drastiskt. Många internationella organisationer har tvingats lämna området, vilket gör Följeslagarprogrammet ännu viktigare. Varför är Följeslagarprogrammet viktigt? • Skyddande närvaro: Följeslagarna hjälper till att dämpa våldet och skyddar civila som lever under hot och förtryck. • Bevakning och rapportering: De dokumenterar brott mot folkrätten och lyfter fram konsekvenserna av ockupationen för både palestinier och israeler. • Opartiskhet och ickevåld: Programmet arbetar utifrån principer om ickevåld och opartiskhet, utan att ta ställning i konflikten, men med en tydlig ståndpunkt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Konsekvenser av indragen finansiering Beslutet att avsluta finansieringen av Följeslagarprogrammet riskerar att lämna civila palestinier på Västbanken utan det skydd och stöd som programmet erbjuder. Detta beslut har kritiserats av flera organisationer och politiker som menar att programmets insatser för att skydda mänsklig värdighet och främja fred är viktigare än någonsin. Den här namninsamlingen har startats av tidigare deltagare i Följeslagarprogrammet. Läs mer om programmet här.

Ställföreträdande saknar rättssäkra och värdiga förutsättningar – vi kräver handling! Gode män och förvaltare gör en ovärderlig insats för personer som behöver stöd i vardagen. Men dagens lagstiftning brister i rättssäkerhet och kvalitet, vilket drabbar både de som behöver en ställföreträdare och de som utför uppdragen. Detta måste förändras! Sedan 2021 finns förslag på regeringsnivå för att förbättra systemet – men inget har hänt. Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) har länge drivit på för en lösning. Vi har lyft frågan till politiker, föreslagit förbättringar och krävt handling. Vi vill se: ✔ Ett nationellt ställföreträdarregister – så att behörighet blir tydlig och administrationen enklare. ✔ Bättre digitala lösningar – för att minska utanförskap och förenkla arbetet. ✔ Tydligare lagstiftning – som stärker rättssäkerheten och värnar de mest utsatta. Regeringen måste agera! Läs mer om vårt arbete och skriv under vår namninsamling för att sätta press på justitieministern. Vi är Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Vi samlar medlemmar med olika typer av lagreglerade frivilliguppdrag, bland annat gode män och förvaltare. Vi ger våra medlemmar stöd i sina uppdrag och erbjuder bland annat de försäkringar våra medlemmar behöver för att vara trygga i sina uppdrag. Har du ett lagreglerat frivilliguppdrag är du varmt välkommen som medlem, läs mer på rfs.se

1. Förbättrad tillgänglighet för äldre och personer med funktionsnedsättning   2. Social inkludering och jämlikhet   3. Stöd för den lokala ekonomin   4. Miljö- och hållbar utveckling   5. Effektivare kollektivtrafiksystem   6. Minskat bilberoende och trafikbelastning   7. Ökad självständighet för invånare utan bil   8. Förbättrad service till centrala delar av staden   9. Underlättad tillgång till samhällsresurser   10. Främjande av en levande och attraktiv stadsmiljö  

Rättsliga invändningar Förvaltningslagen anger att myndigheters beslut ska vila på saklig grund och att berörda parter ska ges möjlighet att yttra sig innan ett beslut som påverkar dem fattas. • Har kommunen säkerställt att föräldrar och skolledning har fått en reell möjlighet att påverka beslutet innan det fattas? • Har en barnkonsekvensanalys enligt barnkonventionengenomförts i enlighet med det lagstadgadebarnrättsperspektivet i svensk lagstiftning? • Är förslaget förenligt med gällande detaljplaner? • Kommunallagen kräver att beslut ska vara proportionerliga i förhållande till problemet de avser att lösa. • Vilka mindre ingripande åtgärder har kommunen analyserat och testat innan detta relativt långtgående förbud föreslogs? • Finns en dokumenterad riskanalys av de alternativa skolvägarna och vilka konsekvenser de får för barnens säkerhet? Begäran Med anledning av ovanstående begär vi i EFF att: 1. Tekniska nämnden drar tillbaka förslaget i sin nuvarande form och avstår från att fatta beslut om trafikförbudet innan en fullständig konsekvensanalys har genomförts. 2. Kommunen inleder en dialog med berörda parter, inklusive skolledningen och föräldraföreningen, för att identifiera alternativa åtgärder som bättre uppnår syftet med trafiksäkerhet. 3. En barnkonsekvensanalys genomförs och offentliggörs, i enlighet med barnkonventionen och svensk lagstiftning, innan något beslut fattas. 4. En analys över förslagets förenlighet med gällande detaljplaner och ifall nödvändiga bygglov har sökts. 5. En kostnadsuppskattning av att genomföra förslaget  Hör av er om ni har synpunkter eller frågor, Vänligen Johannes Rudbeck ordf Elevverkets Föräldraförening EFF

KD genom Ebba Busch vill att barnafödandet i Sverige ska öka. Detta ska förslagsvis ske genom att minska tillgången till preventivmedel. Man vill på det sättet tvinga kvinnor och personer som kan bli gravida att föda barn. Detta hör inte hemma i ett modernt samhälle. Vi ska inte backa kvinnors rättigheter och ta ifrån oss vårt självbestämmande. Vi vill att KD i sin kommande utredning istället sätter fokus på VARFÖR barnafödandet minskar. Skattesänkningarna som verkar vara högt prioriterade skapar ett samhälle där det saknas resurser från BB till Äldreomsorg. Skapa ett barn och familjevänligt samhälle där man vill och har råd att skaffa barn istället för att tvinga kvinnor att föda barn. Att staten börjar blanda sej i medborgarnas privatliv är helt fel och det räcker att titta på USA där man nu lagstiftar om kvinnors egen rätt att ta beslut om sitt liv och sin kropp.