LAO bidrar med mycket både till universitetet och till musiklivet. Dels så finns det ett egenvärde i att ha en stor bredd av olika föreningar vid universitetet för att berika kulturlivet och attrahera nya studenter och medarbetare till universitetet, både sådana som vill bli medlemmar och sådana som vill besöka konserter. Varje år söker sig ett stort antal utbytesstudenter till LAO för att ha en gemenskap under tiden i Linköping. Om möjligheten att spela symfoniorkester på fritiden inte finns vid LiU är risken stor att internationella studenter väljer en annan studieort än Linköping. Orkestern fyller också en nisch genom att vara en brygga mellan kulturskolor och ett livslångt musicerande för medlemmarna. Slutligen är orkestern en resurs för universitetet genom att spela på doktorspromotioner, professorsinstallationer, invigningar och andra ceremonier. Beskedet om nedläggning kom oväntat och vi står nu inför att med kort varsel ställa om till att föreningen behöver ta över hela driften av orkestern. En sådan snabb förändring är en krävande och svår situation för en förening som drivs ideellt. Vi är angelägna om att LAO ska leva vidare av skälen ovan, och vi är öppna för lösningar där föreningen har ett mycket större ansvar för ekonomin och driften än tidigare. Vi menar dock att det vore bäst om orkestern fortfarande får vara en del av universitetet, för att säkerställa ett rikt kulturliv vid LiU. På grund av att vi inte getts tid att planera inför den här omställningen har vi nu inte rätt förutsättningar att bedriva verksamheten med samma konstnärliga kvalitet. Vi tror att universitetet som helhet tjänar på att ha en aktiv symfoniorkester, såväl ekonomiskt som studiesocialt och kulturellt.  Denna namninsamling syftar följaktligen till att uppmärksamma beslutsmässiga personer vid universitetet om de långsiktiga förlusterna med detta beslut, för att förhoppningsvis hitta en annan lösning än en fullständig nedläggning av orkesterverksamheten. 

Enligt Plan- och bygglagen är kommunen skyldig att vid planläggning ta hänsyn till behovet av grönområden och lekytor. Det gäller även när förändringar sker i befintliga områden. Att ta bort den sista lekplatsen på ett villaområde med nära 200 hushåll kan därför tolkas stå i konflikt med lagens syfte att främja en god och hållbar livsmiljö – särskilt för barn. Barns behov av utevistelse och lek är grundläggande för deras utveckling. Boverket betonar att tillgång till trygga, stimulerande och tillgängliga utemiljöer nära bostaden är avgörande för barns fysiska aktivitet, sociala samspel och psykiska välbefinnande. Lekplatser bör därför ses som en viktig del av samhällsplaneringen, inte som en kostnad, utan som en investering i barn och ungas hälsa och framtid (Källa: Boverket, Gör plats för barn och unga! – En vägledning för planering, utformning och förvaltning av skolans och förskolans utemiljö, 2020. Publikationen behandlar även barns behov av trygga och tillgängliga utemiljöer i bostadsområden).  Vidare kräver Barnkonventionen att barns bästa alltid ska vara vägledande i beslut som rör dem. För att säkerställa detta används ofta en barnkonsekvensanalys som ett verktyg för att belysa hur beslut påverkar barn, och om deras rättigheter tillgodoses. På Svedjan är generationsskiftet redan långt framskridet. Många barnfamiljer har redan flyttat in, och fler är att vänta. Behovet av en lekpark i närområdet är därmed inte bara aktuellt – det är växande. Den utredning som ligger till grund för kommunens beslut att avveckla lekparken på Grenvägen fokuserar enbart på lekplatsens storlek, skick och lokalisering snarare än på det faktiska behovet i området eller på kommunens långsiktiga ansvar för barnens utemiljö. Beslutet framstår såldes som grundat på ett alltför snävt underlag och saknar helt barnperspektiv.

Detta är viktigt för att det räddar liv. Det är viktigt för mig och min syster att fortsätta våra liv som vi alltid gjort i landet vi alltid känt oss trygga i Sverige. Det är viktigt för mig och min systers trygghet och säkerhet att få stanna kvar i Sverige.  Det är viktigt återigen för att enligt en rapport från Utrikesdepartementet som uppvisar att Azerbajdzjan har allvarliga brister gällande mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, yttrandefrihet. Källa: Regeringen. Sverige har flera gånger upprättat reseavrådan till Azerbajdzjan, med anledning av krig och förändrande säkerhetsläget. Källa: Sweden Abroad

Hassan kom till Sverige år 2018 från Somalia med sina syskon och har sen dess gjort allt för att integerera sig och bidra till samhället. Han har studerat, lärt sig språket och har en fast tjänst i Jubileumsparken. Hassan brinner för vattensäkerhet, engagerar sig som simskolelärare för unga och är utbildad HLR-instruktör. Migrationsverket har nu beslutat att Hassan ska utvisas till Somalia, trots att han är ostraffad och att det finns ett skyddsbehov då terrorgruppen Al-Shabaab fortfarande har ett starkt grepp om Hirshabelleregionen som Hassan kommer från. Jämställdhet och inkludering, som idag är grundpelare i Hassans dagliga arbete, är starkt emot vad terrorgruppen står för. Hassan har sin familj och sina vänner i Sverige och att utvisa honom är en förlust för samhället. SKRIV UNDER, hjälp oss att få Migrationsverket att ändra beslutet och låt Hassan stanna! Läs mer om Hassans historia här: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rPkwy3/hassan-omar-24-utvisas-efter-hemliga-uppgorelsen-med-somalia  

Ett tydligt NEJ till ytterligare betalzoner för kranskommunerna runt omkring Göteborg.

Ska Gotland vara en plats där vanliga människor lever året runt eller med tiden enbart en semesterort? Vi måste få igång en öppen diskussion om villkoren för att leva här när vi har hög skatt, låga löner, höga bostadskostnader, höga färjepriser och människor faktiskt väljer att flytta härifrån pga ekonomin när vi istället behöver bli fler som bor och betalar skatt har.

Det är viktigt eftersom en akutskola riskerar att stigmatisera barn och flytta problemen istället för att lösa dem. Elever som behöver stöd ska få det i sin ordinarie skola, med fler resurser till lärare, elevhälsa och specialpedagogik. Alla barn har rätt till en trygg och inkluderande skolmiljö – inte att bli skickade bort.

Idag är pendlingen ineffektiv, biltrafiken ökar och vi vill påminna om att löftet från början var att Kistagrenen skulle stå färdig år 2023. En utbyggd tvärbana skulle inte bara minska trängsel och utsläpp, utan också skapa bättre förutsättningar för lokal utveckling och fler arbetsmöjligheter. Vi kan inte vänta i flera år med halvdana lösningar. Tvärbanan till Rissne och Ursvik är avgörande för hela regionens hållbara utveckling – samtidigt måste Regionen ta ansvar här och nu. Rent, tryggt och tillgängligt är inte ett alternativ; det är ett minimum. Vi uppmanar därför ansvariga politiker och tjänstemän: påskynda utbyggnaden och ta ansvar för stadsmiljön i Ursvik och Rissne. Människorna som lever och rör sig här förtjänar bättre.

Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand.  Men svårigheter att orientera sig anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar och då blir hindren än större.  Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, och att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har formellt godkänt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.

DET ÄR ETT FOLKMORD! Det vi ser ske i Gaza är inte fråga om Israels ”rätt till självförsvar” eller ert eviga svar ”Hamas”. Det vi ser är en folkmords kampanj som syftar till att fördriva befolkningen i Gaza. Den syftar till att förinta deras rättigheter till sitt egna land genom att förinta hela befolkningen. Vi har sett detta i snart två års tid och vi har försökt få er att förstå och AGERA ENLIGT DE KONVENTIONER OCH PRINCIPER SOM STYR VÄRLDSORDNINGEN. Men vi har protesterat, demonstrerat och skrikit för döva öron och tvingats titta på när svensk politik agerat mot internationell lag, folkrätten, svenska vapenhandelslagar och tom försök att nedmontera våra GRUNDLAGSSKYDDADE RÄTTIGHETER!  Men vi har en rättighet att få framföra våra åsikter till folkvalda politiker av en fri demokrati- om ni inte vill möta oss utanför er arbetsplats- riksdagen, kan ni då snälla gå med på att möta oss på en plats där vi kan få ställa frågorna, där ni kan svara och där vi kan hålla en dialog.  Ni kan bestämma plats och tid.  Vi infinner oss, för vi är många med många frågor. Ni är skyldiga oss detta. 

MS Vindhems julbord har blivit en tradition, men också en risk. Fartyget är gammalt, trångt och långt ifrån dagens säkerhets- och miljökrav. Vi ska inte vänta tills julstämningen slutar med en olycka. Dags att tacka för alla julbord och låta Vindhem gå i pension innan hon går på grund.

Att införa än mer disciplinära och straffande åtgärder i det sociala arbetet är att montera  ner välfärdens kärna och svika de mest utsatta. Vi socialarbetare vet att kontroll aldrig kan ersätta tillit – att straff aldrig bygger trygghet. Därför kräver vi att regeringen stoppar de repressiva förslagen och står fast vid den nya socialtjänstlagens intentioner. Lägg resurserna på verkliga lösningar: ett gediget genomförande av nya socialtjänstlagen, rätt förutsättningar för socialarbetare att utföra sitt uppdrag och en starkare välfärd.    Vi som ligger bakom kampanjen är:  Emma Wennerström, socionom och verksamhetschef på Barnrättsbyrån  Fanny Eklund, socionom och verksam i civilsamhället  Nina Micaux, socionom med lång erfarenhet som familjebehandlare