Smartphones har blivit en farlig del av vardagen för våra barn. De är inte bara telefoner; de är oreglerade portaler till skador som vi som samhälle accepterar på ett sätt vi aldrig skulle göra med andra farliga produkter. Här är varför vi måste agera: 1. Främmande makter kontrollerar ditt barns liv Den absoluta majoriteten av alla smartphones och deras operativsystem tillverkas och kontrolleras av tech-jättar i USA (Apple, Google/Android) eller Kina (t.ex. Xiaomi, Oppo). Genom dessa enheter får dessa makter och företag en oerhörd inverkan på våra barns liv. De styr vilket innehåll som visas, samlar in enorma mängder privat data om barnens vanor, vänner och intressen, och formar deras världsbild genom algoritmer som prioriterar engagemang framom hälsa. Låt inte främmande intressen vara den viktigaste influensen i ditt barns liv. 2. En vildmark av oreglerad reklam och manipulativt innehåll App-butiker och webbplatser är fyllda av reklam och innehåll som riktar sig direkt till barn, utan tillräckliga regleringar. Barnens sårbarhet och oförnuft utnyttjas systematiskt för att generera vinst. Spelens "loot boxes", manipulerande reklam och oändliga flöden av korta videoklipp är designade för att skapa beroende och konsumtion, inte för att gynna barnets utveckling. En smartphone är en ständigt närvarande reklamkanal i barnets ficka. 3. En öppen dörr för illasinnade personer Sociala medier, spel och chattappar ger illasinnade personer direkt tillgång till våra barn. Cyberbullies, groomers och bedragare kan nå barnen i deras eget hem, oavsett var de befinner sig. Många föräldrar har inte kunskapen eller möjligheten att hänga med i de ständigt föränderliga plattformarna och inställningarna som krävs för att skydda ett barn effektivt. En åldersgräns är ett tydligt och enkelt skydd som fysiskt begränsar tillgången till dessa risker. Vårt krav är enkelt: Låt barn vara barn. Låt dem leka, utforska den riktiga världen och bygga relationer ansikte mot ansikte utan att ständigt distraheras och manipuleras av en skärm som är byggd för vuxna. När de fyllt 18 är de mogna nog att fatta egna beslut om dessa kraftfulla verktyg.

Daniella kom till Sverige från Palestina (Bethlehem) tillsammans med sin mamma och syster när hon var 7 år gammal. Nu är hon 20 år och har bott nästan hela sitt liv här.  Sverige är det enda hem hon känner till.

Till hösten 2025 har Västtrafik genomfört förändringar i busstrafiken, i Skaraborg innebär det i vissa delar påtagliga försämringar. Försämringar som leder till att många trogna resenärer, som åkt kollektivt under många år, nu tar bilen eller planerar inköp av ytterligare bil till hushållet för att kunna ta bilen. Det ska även noteras att dialogen med kommuner och kommunalförbund i området om turutbud med regionaltrafiken inte görs, trots att detta påverkar pendling och trafiksituation lokalt i stor utsträckning. Kommunerna får besked om hur förändringen ser ut, men bjuds inte in att delta i planeringen, trots stol lokal kunskap. Utöver sämre turtäthet på sträckor och tider med många resenärer, har direktbussar tagits bort och de nämnda linjerna dras med stora förseningar. Att bussar redan före förändringen gått fulla och ibland kört förbi hållplatser, utan att stanna på grund av detta, tas det ingen hänsyn till. Detta löses istället med fler bilresor.  På landsbygden är det märkbart när en buss som exempelvis linje 212 får färre avgångar, något som påverkar enskilda (främst ungdomar) märkbart. Att den tidiga avgången från skolorten tagits bort ger ungdomar en väntetid på 2 timmar efter skolans slut. En sådan tur borde rimligtvis kunna vara anropsstyrd. Särskilt då närtrafiken inte är tillgänglig på de tiderna. Det är också värt att lyfta de arbeten som påbörjats på väg 49, förändringar som planerat under lång tid och där beredskapen för att minimera förseningar som ökar med varje tur lyser med sin frånvaro. Detta innebär att Västtrafik med sin förändring skapar mer biltrafik, i en tid när Trafikverket går ut och ber om hjälp att minska biltrafiken för att minimera köbildning. Skulle Västtrafik följa Trafikverkets budskap, då skulle rimligtvis förändringen göras i den andra riktningen, med fler turer för att avlasta den aktuella sträckan de kommande två åren. I sammanhanget ska det även nämnas att det problem som uppstod i koppling till tågtrafiken kvarstår även efter denna förändring. Att pendla till Stockholm med buss till Skövde från väster går inte. Bussen är inte sällan sen, och bytestiden är enligt tidtabell 8 minuter till det första tåget 06.00. Även när bussen är i tid är bytestiden väl kort. Att linjerna dras med stora förseningar och att avgångar ibland ställs in efter förändringen är mer regel än undantag, i pendeltrafik är det sällan bussen är mindre än 10 minuter sen, något som pekar på orimliga tider satta i tidtabeller. Att tidtabellen inte går att hålla drabbar i förlängningen även busschaufförernas arbetsmiljö, både vad gäller rast/vila, känslan av att ha gjort ett bra jobb och inte minst i hur stämningen blir på plats mellan resande och chaufför. Det gör också att det som resande inte går att lita på att du kommer i tid om du tar bussen. De linjer som används som exempel i namninsamlingen är: Linje 200  Linje 212 Linje 600 (tidigare linje 1, inklusive direktbuss) Problemen förekommer dock på fler ställen och på många linjer i vårt omårde.

60.000 kr. Det är var avtalet mellan Tidaholms kommun och Kvinnohuset Tranan stod för.  60.000 som nu Tidaholms kommun nu avslutat pga ”För få kvinnor från Tidaholm utnyttjar Kvinnohuset”. 60.000kr är för en kommunal budget ingenting i jämförelse med vad de 60.000 kronorna kan göra för en flyende kvinnas liv. Ingenting i jämförelse för tryggheten de kan ge ett barn som gråter av rädsla.  Låt oss göra allt vi kan för att få upp ögonen på de politiker som hade hjärta att rösta fram detta beslut.

Om en kedja tar över och gör om stället till ännu en sportbar, försvinner inte bara en lokal – vi förlorar en bit av Göteborgs kultur och själ. Det är därför Q-märkning är så viktig. Här får inga Buffalo Wings, lökringar och själlös franchisekultur ta över. Här ska det inrökta rökrummet, toan utan lås, Vegas-maskinerna och julbelysningen som hängt i fönstret i decennier leva kvar.

Billigare SL-kort behövs SL-kortet är för dyrt. Så har det varit alldeles för länge. Priset på SL-kortet har gått upp mer än priset på bensin, mer än våra löner och mer än den generella prisutvecklingen i samhället. Samtidigt kämpar vi med att få pengarna att räcka till höga matpriser, hyror och räntor. Trots det kan politikerna göra det ännu dyrare nästa år. Då får vi ännu mindre att leva för. Men vi kan inte bara välja bort kollektivtrafiken när den blir dyrare. Vi behöver SL för att ta oss till jobbet och få vardagen att gå ihop. Billigare SL-kort är möjligt Vi vet att billigare biljetter är möjligt: • I Göteborg sänks priset på månadskortet vid årskiftet till 720 kr. • I Tyskland kostar ett månadskort för hela landet 640 kr. • I Wien kostar ett månadskort 340 kr. Politikerna prioriterar inte våra behov. Trots att billigare biljetter både behövs och är möjligt så har Stockholms politiker aldrig sänkt priset. För att politikerna ska sänka priset måste vi tvinga dem. Våra biljettköp finansierar hälften av SL. Det ger oss makt! På arbetsplatsen kan vi strejka för bättre löner och villkor genom att gemensamt lägga ned arbetet. Det funkar eftersom det känns i arbetsgivarens plånbok. Som resenärer kan vi strejka för billigare biljetter på liknande sätt genom att gemensamt vägra betala fullt pris. Om vi köper rabatterade biljetter kan vi åka som vanligt samtidigt som det slår mot politikernas budget. Då tvingar vi politikerna att sluta höja priset och skära ner på trafiken. Tillsammans kan vi vinna! För att biljettstrejken ska fungera behöver vi vara många som hjälps åt. Tillsammans kan vi undvika SL:s kontrollanter, skydda varandra från böter och sätta press på politikerna. Alla krafter behövs – du som inte längre har råd med SL-kortet, du som har råd och kan betala lite extra till bötesfonden, och du som mest är arg på att politikerna inte prioriterar kollektivtrafiken. Skriv under om du stödjer biljettstrejken för billigare SL-kort.

SSRI/SNRI har flera olika biverkningar som försämrar livet för de som tar dem, sexuell dysfunktion, avtrubbade känslor etc. Vi som är satta i detta beroende, ofta utan att veta det då vården påstår att dessa mediciner inte är beroendeframkallande, bör kunna få hjälp precis som de som får hjälp av andra mediciner.

Jag kommer själv från Afghanistan och vet hur det känns att leva utan frihet. Ett land där oliktänkande tystas, där människor lever i ständig rädsla, och där ingen får välja sin egen väg eller tro fritt. Religionsfrihet existerar inte, och den som vågar avvika från normen riskerar hårda straff. Särskilt kvinnor drabbas. De får inte gå i skolan, inte arbeta, inte röra sig fritt, och de får inte bestämma över sina egna liv. Deras röster har tystats, men deras styrka lever kvar. I dag känns det som att världen har vänt bort blicken. Kvinnorna i Afghanistan har blivit osynliga i den globala debatten, som om deras lidande inte längre spelar någon roll. Men vi får aldrig vänja oss vid deras förtryck. Vi får aldrig acceptera tystnaden. Själv bor jag nu i Sverige, ett land där jag har fått uppleva frihet, trygghet och mänskliga rättigheter. Här har jag lärt mig vad jämställdhet faktiskt innebär: att kvinnor och män har samma värde och samma rättigheter. Att alla ska få utbilda sig, uttrycka sina åsikter och forma sina liv utan rädsla. Därför använder jag min röst för dem som tystas. Jag står upp för flickor som förnekas sin framtid, för kvinnor som tvingas leva i skuggan av män.  Vi får inte blunda. Vi får inte glömma. Tillsammans kan vi påverka och visa att talibanernas förtryck aldrig är acceptabelt. Låt oss stå enade för frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, överallt i världen.

För att alla tjejer förtjänar att kunna försvara sig själva. För att vi vet att det sexualiserade våldet genomsyrar hela tjejers liv och diskriminerar inte ålder.  Det finns många olika möjligheter för att genomföra feministiskt självförsvar i skolan. Skolor runt om i landet har på eget bevåg lagt till feministiskt självförsvar i skolan. 2015 avsatte Göteborgs stad 5 miljoner kronor till feministiskt självförsvar, vilket visar att det absolut inte är något svårt att inom skolan arbeta mot det sexualiserade våldet och tjejers vardagsrädsla.  Om det feministiska självförsvaret kunde budgeteras för i Göteborgs skolor 2015, varför skulle det då inte längre vara möjligt? Vi vet att vi kan skapa förändring så länge som vi kämpar för det!  Håller du med om att feministiskt självförsvar i skolan låter som en bra idé? Se då till att skriva under denna namninsamling!

Vi är väldigt många i Sverige som har vuxit upp med programmet ”Big Time Rush” på Nickelodeon och det hade varit en barndomsdröm som blir sann ifall vi får uppleva deras konsert och se dem live. Vi tror att det hade varit en väldigt speciell upplevelse och känsla för många. 

För att få en levande landbygd måste det finnas förutsättningar att bo och leva som barnfamilj. Det kommer inte vara möjligt om ni väljer att ta bort förskolan i Rinna. Det kommer heller inte vara ett lika attraktivt alternativ att bosätta sig i kommundelen för en barnfamilj om det inte finns barnomsorg inom rimligt avstånd. Som det är nu, men en idyllisk förskola, rimligt pendlingsavstånd till arbete är det en attraktiv plats att bo på även för en barnfamilj. Med fyra extra mil om dagen som det skulle innebära för den absoluta majoriteten av föräldrarna skulle det vara svårt att få vardagen att gå ihop. Barnen skulle behöva vara 11-12 timmar på förskolan om föräldrarna inte har möjlighet att gå ner i tid.    Man kan se det här utifrån två stora generella  områden.  Familjetid och familjehälsa För ett litet barn går det knappt att tillgodose de basala behoven av mat och sömn. Inte heller varken kvalitetstid eller kvantitetstid med föräldrarna. Det skulle onekligen innebära mer stress för både föräldrar och barn. Att utnyttja möjligheten till 15- h förskola för de barn med mindre syskon är knappast ett alternativ.   Ekonomi och miljö Ca 480 extra mil om året för varje familj. Garanterat behov av två bilar. Kanske dubbel uppsättning bilstolar. För många en betydande utgift i familjeekonomin. Väljer familjer att en föräldrar går ner och jobbar deltid för att få ihop livspusslet är det också en konsekvens som påverkar ekonomin. Det rimmar också illa med kommunens hållbarhetsmål och erbjudande om klimatrådgivning för hushåll att minska klimatpåverkan. Det blir många onödiga mil för alla barn.  Vi vill rädda förskolan för att Rinnas ( med omnejd) barn som växer upp i glesbygd ska få ett socialt sammanhang och rätten till tid med sin familj och närheten till kompisar.  Vi vädjar om att ni tänker igenom det här ordentligt och inte tar något försvarstal beslut om barnens framtid. 

Mötesplats Afasi har sedan mitten på 1990-talet funnits med stöd av Region Gävleborg. Mötesplatserna har gett språklig träning, arbetat för digital delaktighet, brutit ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. I en pågående forskningsstudie från Uppsala universitet lyfter personer med afasi och deras anhöriga gång på gång fram Mötesplats Afasi som helt avgörande för att utvecklas, behålla framsteg och förebygga psykisk ohälsa. Behovet hos personer med afasi är oförändrat, nya personer får varje år afasi till följd av stroke eller andra förvärvade hjärnskador. Både forskning och praktik visar hur avgörande denna verksamhet är för att personer med afasi ska träna och bibehålla sina språkliga förmågor liksom bryta psykisk ohälsa.