Vi som undertecknar denna namninsamling kräver att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omgående inleder en tillsyn och utredning av det privatägda boendet på Fritslavägen i Marks kommun. Borås Tidning har i flera artiklar granskat verksamheten och redovisat mycket allvarliga uppgifter. Tidningen rapporterar om vittnesmål från tidigare anställd personal som beskriver en arbetsplats präglad av rädsla för chefen och bristande säkerhet, där en tidigare medarbetare säger ”Jag förstår inte ens hur det får drivas”.  I granskningen ingår också berättelser om självmord och självmordsförsök bland boende, vilket ytterligare understryker den allvarliga oro som uttrycks av både personal och närstående.  Enligt uppgifter som vidare rapporterats i media finns dessutom vittnesmål om att personer anställts utan relevant vård- och omsorgsutbildning samt om att medarbetare med tidigare våldsbrott i bakgrund varit verksamma i arbetslaget. Vissa boende uppger dessutom att de känt sig tvungna att uppfylla oacceptabla krav som sexuella övergrepp från personal för att få tillgång till sina mediciner eller basal omsorg. När uppgifter av denna allvarliga natur framkommer i media rör det sig om situationer där människor i särskilt utsatta livssituationer, många med svår psykisk ohälsa, inte har fungerande skydd eller trygghet, trots att det är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande. Vi anser därför att: • IVO omedelbart måste inleda en oberoende och grundlig utredning av verksamheten • boendet bör stängas tillfälligt under pågående utredning om allvarliga brister misstänks • Ansvariga aktörer omedelbart säkerställer att ingen far illa När så allvarliga uppgifter rapporteras kan samhället inte blunda. Människors trygghet, värdighet och rätt till säker vård och omsorg måste komma först. Läs mer:  Borås Tidning, “Personal på Fritslavägen: ’Förstår inte hur det får drivas’”. https://www.bt.se/boras/personal-pa-fritslavagen-forstar-inte-hur-det-far-drivas/ Borås Tidning, “Jag såg ingen annan utväg än att ta livet av mig”.  https://www.bt.se/boras/jag-sag-ingen-annan-utvag-an-att-ta-livet-av-mig/ Borås Tidning, “Tystnaden riskerar att dölja det som behöver granskas”.  https://www.bt.se/boras/tystnaden-riskerar-att-dolja-det-som-behover-granskas/

Coop här i smyge är inte bara en Affär det är en samlings plats där man möter vänner . Bekanta och pratar med den underbara personalen som gör alltid sitt bästa för att hjälpa oss kunder.man blir vänner med dem som jobbar  Vi som inte har bil här i smyge vänder oss till coop . Här lånar vi kundvagnar för att gå hem med ved på hösten och matjord på våren.  Man handlar inte bara man pratar man får vänliga ord till sig man får stöttning mini terapi och man pratar med varandra  Vi har Instabox på plats och möjlighet till ombud för Systembolaget. Pant maskinen. När coop brunnit så var det kämpigt för oss att ta oss runt... Vi stöttar varandra och ställer upp för varandra  På coop här i smyge som jag nämnde samlings plats. För att sälja biljetter  till olika evenemang i hamnen .  Och resten av smyge Gör  oss inte strandsatta  utan bevara våran älskade coop  denna klenod  och Sveriges sydligaste butik  Smyge har alltid haft mycket folk på Sommaren dvs turister och våra. Orts befolkningen på vintern.. Och nu med så många nya hushåll är  som har byggs här i smyge och många till som är på väg att byggas.  Och då är det bra med en liten coop butik. Säljer för lite. Kanske det beror på allt är så dyrt  idag i samhället  Gör  oss inte strandsatta  utan bevara våran älskade coop  denna klenod  och Sveriges sydligaste butik

Landsbygdsbutiken Coop Brunne betyder massor för Stigsjö med omnejd och efter ett chockbesked om nedläggning vill vi nu höja våra röster. Med ditt namn på denna lista så protesterar du mot beslutet om nedläggning samt visar ditt stöd för butiken.  Vi kan inte göra allt, men vi kan i varje fall försöka att göra något. Tillsammans visar vi på allvaret i detta beslut. Vi ger inte upp hoppet!

Vitamin B12-brist är ett vanligt och ofta underdiagnostiserat tillstånd som kan ge allvarliga neurologiska och kognitiva symtom, inklusive polyneuropati, trötthet, minnesproblem och demensliknande tillstånd. Många av dessa symtom är helt eller delvis reversibla vid korrekt behandling med B12-injektioner. I dag baseras Sveriges strategi för diagnostik och behandling av B12-brist på laboratorievärden, främst serum-B12, snarare än patientens symtom eller kliniska funktion. Cochrane-rapporten, universitetssjukvårdens expertbedömningar och publicerad forskning visar att det vetenskapliga underlaget för denna praxis är av låg eller mycket låg kvalitet och saknar tydlig koppling till behandlingsbehov och effekt. Den nuvarande praxis är extremt restriktiv: endast cirka 5 promille av alla patienter får B12-injektioner, trots att injektionerna är billiga, mycket säkra och inte kan överdoseras. Som ett resultat nekas många patienter behandling som kan förhindra eller reversera polyneuropati och kognitiv svikt. Detta leder inte bara till lidande och försämrad livskvalitet för hundratusentals svenskar, utan även till upprepade vårdkontakter, felaktiga diagnoser, onödig institutionalisering och betydande samhällsekonomiska kostnader. En nationell översyn är därför nödvändig för att säkerställa att diagnostik och behandling av B12-brist blir evidensbaserad, kliniskt relevant och patientcentrerad. Genom att inkludera kliniska symtom, behandlingsrespons och erkänna funktionell B12-brist som ett verkligt tillstånd kan fler patienter få rätt behandling i tid. Detta är en enkel, kostnadseffektiv och säker åtgärd som kan förebygga lidande, minska sjukvårdens belastning och förbättra folkhälsan på ett konkret sätt.

 Vem är Jomana? Jomana kom till Sverige år 2011, när hon var fyra år gammal, tillsammans med sina föräldrar. Sedan dess har hon vuxit upp här i Sverige och är en engagerad och vänlig person med stora drömmar om att hjälpa andra. Några år senare föddes hennes lillebror i Sverige och han har beviljats svenskt medborgarskap. Jomanas liv i Sverige Idag är Jomana 18 år och går sitt tredje år på gymnasiet. Hon studerar målmedvetet med målet att bli socionom och vill arbeta med att hjälpa barn och unga i utsatta situationer. Hon har tidigare ansökt om permanent uppehållstillstånd för att så småningom kunna ansöka om svenskt medborgarskap. Strax före nyår 2025 fick hon dock beskedet att hon måste lämna Sverige. Migrationsverkets beslut och de nya riktlinjerna Migrationsverkets beslut grundar sig i nya riktlinjer och rättsliga ställningstaganden, där personer som har fyllt 18 år inte längre automatiskt räknas som en del av sin kärnfamilj. Detta framgår av Migrationsverkets vägledning och praxis kring familjeanknytning och uppehållstillstånd, där vuxna barn i regel bedöms som självständiga individer. I praktiken innebär detta att unga vuxna, trots att de fortfarande bor hemma, studerar på gymnasiet och är emotionellt och socialt beroende av sin familj, kan tvingas separeras från sina föräldrar och syskon. I Jomanas fall får denna tolkning allvarliga och orimliga konsekvenser. Trots att hon har levt nästan hela sitt liv i Sverige, är mitt i sin utbildning och fortfarande utgör en självklar del av sin familjs vardag, behandlas hon som en ensam vuxen utan hänsyn till hennes faktiska livssituation. Beslutet grundar sig i Migrationsverkets nya riktlinjer och rättsliga vägledning, där personer som har fyllt 18 år i regel inte längre räknas som en del av sin kärnfamilj. Att fylla 18 år innebär inte att familjeband, trygghet eller tillhörighet upphör över en natt. Konsekvenserna av en utvisning Om Jomana utvisas innebär det att hon, för första gången i sitt liv, tvingas leva helt utan sin familj i ett land hon inte har bott i på 14 år. Hon talar inte sitt modersmål flytande och saknar både bostad och socialt nätverk i Egypten. Som kristen kvinna riskerar hon dessutom att möta otrygghet och stora svårigheter i vardagen. Varför detta beslut är orimligt Hela Jomanas liv finns i Sverige. Det är här hon har vuxit upp, gått i skolan, skapat relationer och byggt sin framtid. Hennes familj, utbildning, vänner och trygghet finns här. Trots detta väger formella åldersgränser tyngre än hennes faktiska etablering och livssituation. Därför har vi mycket svårt att acceptera Migrationsverkets beslut. Vår vädjan Vi vill inte behöva säga hejdå till Jomana. Hon betyder oerhört mycket för oss och för sitt sammanhang. Snälla – ta er tid att skriva under denna namninsamling och sprid den vidare om ni har möjlighet. Tillsammans kan vi visa att Jomana hör hemma i Sverige.   

Efter år av planering har utformningen av det nya Nobel Center vid Slussen nu presenterats och bekräftats (https://www.fastighetsvarlden.se/notiser/klart-sa-blir-nya-nobel-center-vid-slussen/). För många stockholmare är reaktionen entydig: detta är ett djupt otillfredsställande resultat för en av stadens mest betydelsefulla platser. Slussen är nämligen inte bara en trafikknutpunkt. Det är Stockholms inlopp, mötet mellan Gamla stan och Södermalm, mellan stad, vatten och historia. Här fanns möjligheten att skapa en byggnad som i framtiden skulle kunna räknas till stadens klassiska landmärken – en självklar bakgrund till tusentals bilder över vattenspegeln, ett arkitektoniskt uttryck för bildning, nyfikenhet och mänsklig strävan. Det föreslagna Nobel Center upplevs i stället som kargt, tungt, slutet och försiktigt intetsägande. Gestaltningen domineras av staplade, fyrkantiga volymer som snarare för tankarna till 1970-talets institutionella monumentalitet än till ett öppet, generöst och intellektuellt modigt hus för vår tid. Ambitionen står inte i proportion till vare sig platsens känslighet eller Nobelprisets internationella och kulturella betydelse. Redan inom någon timme efter att utseendet hade offentliggjorts hade det förslagna huset kallats för ”ett dåligt skämt”, ”totalt ointegrerat”, ”heron city”, ”kommunalt fjärrvärmeverk” med mera, av hundratals internetanvändare. Kritiken från allmänheten handlar varken om ett motstånd mot byggande i sig, eller enkom sågande av modern arkitektur. Inte heller ställes det nödvändigtvis krav på historiserande pastischer, ehuru snyggt utförda sådana vore mycket välkomnade och uppskattade på den sagda platsen.  Tvärtom efterfrågas antingen en verkligt djärv, samtida gestaltning, eller en mer omsorgsfull och harmonisk arkitektur som verkligen samspelar med stadens siluett och topografi. Det som nu föreslås uppfattas ju som varken eller! Varför så kargt, varför så lite grönska, varför sådan brutal och tråkig utformning på fasaderna? Även själva projekteringsprocessen väcker allvarliga frågor. Den har i huvudsak präglats av ett toppstyrt förfarande, där professionella och institutionella perspektiv har varit ledande, utan att stadens invånare i någon meningsfull utsträckning har bjudits in till dialog om hur byggnaden bör gestaltas. Vi som undertecknar denna namninsamling uppmanar därför Nobelstiftelsen och Stockholms stad att: • Pausa genomförandet av nuvarande förslag omedelbart • Ompröva byggnadens gestaltning i faktisk dialog med stadens invånare eller med hjälp av en folkomröstning med flera olika alternativ att välja bland! • Säkerställa att ett framtida Nobel Center håller den arkitektoniska och symboliska nivå som platsen och Nobelpriset förtjänar och som projektledarna ideligen påstår att byggnaden gör - trots tusentals stockholmares uppror och motstånd.  • Föra in mer grönska i planen och minska mängden hårdgjorda ytor, såväl runt som på byggnaden i fråga. Stockholm har råd med eftertanke. Beslut som formar stadens mest centrala vyer bör präglas av mod, kvalitet och respekt – inte av kompromisser som riskerar att bli permanenta. Slussen förtjänar mer. Nobelpriset förtjänar mer. Stockholm förtjänar mer. Gör om gör rätt!

 Up to 12,000 people may have been killed. International human rights organizations describe the situation as crimes against humanity. 

Shanzida kom till Sverige 2016, hon var gravid och födde sitt andra barn här i Sverige. Idag har hon jobb, bor med sina 2 barn. Betalar skatt och jobbar väldig mycket inom vården. Alla som känner Shanzida tycker att hon är den bästa, roligaste och underbaraste kvinnan. Hon har hittat en svensk pojkvän sedan 1 år tillbaka.  Så varför ska hon utvisas?  Hennes barn går i skolan i Sverige, hennes dotter som är född i Sverige och är svensk medborgare vill Migrationsverket utvisa. Hon är livrädd.  Eftersom Bangladesh är ett farligt land för kvinnor och barn.  Dom har inget att återvända till. INGET! Så därför måste dom stanna i Sverige. 

Just nu finns det uppgifter om att över 30 000 människor har dödats av den islamiska republiken. Det finns dokumenterade vittnesmål, rapporter och bevis som visar omfattningen av regimens våld. Detta är inte enskilda händelser – det rör sig om ett systematiskt och brutalt förtryck riktat mot den egna befolkningen. Människor som lever under den islamiska republiken utsätts för extremt våld av sin egen stat. Civila har skjutits, fängslats, torterats och avrättats för att de har protesterat eller uttryckt sina åsikter. Kvinnor, unga och helt vanliga människor är bland offren. Deras enda ”brott” har varit att kräva frihet, värdighet och grundläggande mänskliga rättigheter. När Sverige låter den islamiska republikens ambassad fortsätta sin verksamhet som om ingenting har hänt, riskerar det att uppfattas som att dessa övergrepp accepteras eller ignoreras. Tystnad och passivitet sänder fel signaler – både till förövarna och till dem som just nu betalar priset med sina liv. Genom att stänga den islamiska republikens ambassad kan Sverige tydligt visa att massmord, förtryck och grova brott mot mänskliga rättigheter aldrig är acceptabelt. Det är ett moraliskt ställningstagande för människors liv, frihet och värdighet – och ett tydligt avståndstagande från en regim som styr genom våld och rädsla. Att skriva under denna petition är ett sätt att visa solidaritet med det iranska folket, som just nu utsätts för ofattbart lidande och behöver omvärldens stöd mer än någonsin. Varje underskrift är ett budskap: världen ser er, världen bryr sig – och världen vägrar blunda.

Rör inte våra nätter! Vi på Djuröhemmet är sedan många år en mycket fungerande nattgrupp. Nu har kommunen bestämt sig för att ändra på våra arbetsförhållanden rejält. Vi arbetar idag 10 timmar per natt i ett rullande 6-veckorsschema. Vi är alla nöjda med det och tycker att det fungerar bra med vila och återhämtning. Vår arbetsgivare (Värmdö kommun) har nu bestämt att fr.o.m mars -26 ändra på schemat till 9 timmar per natt och 4-veckors schema. Denna innebär att vår så välbehövliga ledighet för återhämtning försvinner. Vi kommer att ha ett rullande 4- veckorsschema vilket gör att vi som mest är lediga 3 nätter. Att arbeta natt innebär stor påfrestning på kroppen. Det är väl känt och dokumenterat att det medför större risker för diverse hälsoproblem och sjukdomar så som diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa cancerformer. Intensivt nattarbete ökar också risken för olyckor. Vi känner oss stressade och överkörda då det här med stor säkerhet kommer att slita på oss, ta bort all glädje och ork vilket kan mynna ut i sjukfrånvaro och uppsägningar. Främst av allt, det här drabbar också våra boende. Risken är slutkörd personal med risk att ”missar” sker samt högre grad av extrapersonal då ordinarie inte längre orkar. Trygghet och igenkänning är viktigt för våra gamla och dementa. Hjälp oss att bevara våra scheman orörda för en fortsatt väl fungerande nattomsorg. Undertecknat Natten

Mitt bland oss fanns en kille som spred värme, skratt och hopp.  Matyas – en omtänksam, ödmjuk och ambitiös ungdom som alltid ställt upp för andra. Han hjälpte sina klasskamrater, deltog i scouterna och drömde om att bli läkare, för att rädda liv och ge människor trygghet och hopp. Men en dag förändrades allt.  Polisen kom till skolan.  Mitt under lektionen – inför elever och lärare – förde de bort Matyas som om han vore en brottsling.  En pojke som aldrig gjort något fel. En pojke som älskat sitt liv här, som kallat Sverige sitt hem, som drömt om framtiden. Bakom honom står en familj som kämpar i tysthet, men med ett hjärta större än livet självt. Aram, hans lillebror, är en lika målmedveten och kärleksfull kille. Han bär alltid ett leende, oavsett hur tufft livet blir. Han drömmer om att bli fotbollsproffs, inte bara för att spela – utan för att göra sin familj stolt. Trots oron som hemsöker familjen, sköter han sina studier med disciplin och glöd, och visar varje dag vilken kraft hoppet kan ge. Maryam, bara 11 år gammal, kom till Sverige som en liten flicka – bara två år. Hon har vuxit upp här, lärt sig språket, gått i svensk skola, skrattat med svenska vänner. Hon känner inget annat land, ingen annan trygghet. Hon frågar ibland sin mamma varför folk säger att hon inte får stanna – för för henne är Sverige hennes enda hem. Waseem, den äldsta sonen, bär mycket på sina axlar. Han vill inget hellre än att få avsluta sina studier, börja arbeta och bidra till samhället som han älskar. Han bär ett lugn, en mognad och en vilja att ta ansvar – men inombords finns också oron för sina småsyskon och rädslan att familjen ska splittras. Och mitt i allt detta står deras sjuka mamma, som trots sin svaga hälsa försöker hålla sig stark. Hon kämpar varje dag för att ge sina barn hopp, kärlek och trygghet – trots att hennes hjärta brister av oro.  Men Migrationsverket vägrar lyssna. De ser inte människorna bakom besluten. De ser inte modet, värmen, drömmarna – bara papper och regler. Det här handlar inte längre om ett beslut. Det handlar om mänsklighet. Om ett barns framtid, en mammas kärlek, en familjs liv.  🕊️ Vi vägrar stå tysta. Vi vägrar låta ännu en familj slitas isär.  ✍️ Skriv under – för Matyas, för Aram, för Maryam, för Waseem, för deras mamma, och för medmänskligheten. För att visa att Sverige fortfarande har ett hjärta. ❤️

Varför är det viktigt? 1. För att människor dör just nu I Iran dödas, fängslas och torteras människor för att de utövar grundläggande rättigheter: att tala fritt och demonstrera fredligt. Ungdomar skjuts på gatorna. Kvinnor och flickor fängslas för att de kräver frihet. Barn och etniska minoriteter som kurder och balucher utsätts för oproportionerligt våld. Att inte agera innebär att acceptera detta. 2. För att mänskliga rättigheter är universella Yttrandefrihet, demonstrationsrätt och skydd för barn och minoriteter gäller inte bara i Sverige. De är universella rättigheter som skyddas av internationell rätt. Om de bara försvaras i ord – eller bara inom våra egna gränser – förlorar de sitt värde. 3. För att tystnad och passivitet möjliggör övergrepp När omvärlden nöjer sig med att ”uttrycka oro” utan att agera, ger det förtryckande regimer utrymme att fortsätta. Historien visar att internationellt tryck, diplomatisk isolering och rättsligt ansvar kan rädda liv. 4. För att Sverige har ett ansvar Sverige säger sig stå upp för mänskliga rättigheter. Då måste dessa principer också styra vår utrikespolitik i handling – även när det är politiskt obekvämt. Annars reduceras de till tomma ord. 5. För att vi kan göra skillnad När människor i fria samhällen använder sina röster, kräver ansvar av sina makthavare och agerar solidariskt, bryts tystnaden. Att skriva under, dela och kräva handling är ett sätt att skydda dem som just nu inte kan göra sina röster hörda.