Mölndals kommun bryter mot LSS-lagen. Ida och hennes grannar som behöver omfattande stöd ska nu tvångsflyttas från sin gruppbostad mot deras vilja. Från att ha bott i 12år på ett gruppboende med nära stöd, en gemensamhetslokal i nära anslutning samt måltider och trivsel tillsammans erbjuds de nu lägenheter utspridda i Kvarnbyterassens BRF, vilket inte alls stödjer deras behov.  3 av de boende har tidigare bott på liknande sätt som kommunen nu vill att de flyttar till vilket ledde till isolering och depression. Detta tog lång tid att återhämta sig ifrån, nu vill kommunen utsätta de för samma sak igen. Höjd hyra med ca 2000kr och måltider i ensamhet är vad som nu väntar!  Detta bryter mot LSS-lagen! Lagen som är till för att skydda den sköraste gruppen i samhället. Hjälp oss att stoppa flytten genom att skriva under listan. Tack!

När Haninge kommun placerar ett barn i en skola förväntar man sig som förälder att tryggheten gäller under hela skolgången. Haninge profilera sig stolt som en landsbygdskommun och betonar vikten av att hela kommunen ska leva. Men kommunens agerande i skolskjutsfrågan rimmar väldigt illa med den filosofin. Genom ändrade interna riktlinjer och omritade kartor har kommunen ändrat förutsättningarna i efterhand. Enligt kommunens nya riktlinjer krävs det nu att barnet går i den skola som ligger geografiskt närmast hemmet för att beviljas skolskjuts. Det innebär att barn som kommunen tidigare har placerat i en skola utifrån dåvarande skolgränser och upptagningsområden plötsligt hamnar i kläm. Kommunen hävdar i efterhand att föräldrarna "hade kunnat välja en skola som ligger närmare". Därmed stämplas den skola som kommunen själv anvisade från början som en ”självvald skola” – och skolskjutsen dras in. Detta skapar en otrygg och ohållbar situation för familjer på landsbygden: • Farliga och olämpliga skolvägar: När skolskjutsen dras in hänvisas barn till färdvägar längs högt trafikerade vägar, utan gångbanor eller belysning. Det skapar stor otrygghet och innebär uppenbara risker. • Ändrade spelregler mitt i skolgången: Familjer som har inrättat sina liv efter kommunens ursprungliga beslut får plötsligt förutsättningarna undanryckta. Man ska kunna lita på en myndighets placering. • Landsbygdens förutsättningar ignoreras: Att bo utanför tätorten kräver fungerande samhällsservice. Om Haninge ska vara en attraktiv landsbygdskommun kan de inte lägga över hela ansvaret och kostnaden för skoltransporterna på enskilda föräldrar genom juridiska finter. Inga barn ska få sin trygghet och sin rätt till en säker skolväg nedmonterad på grund av kommunal byråkrati. Haninge kommun måste leva upp till sin egna filosofi, värna om barnets bästa och garantera en trygg skolväg för alla elever på landsbygden!

Under flera år har allt fler lekplatser i Sunne försvunnit eller lämnats att förfalla. Centrumlekplatsen vid Mejerigatan är flera decennier gammal, och det enda som hände förra året var att ett nytt stängsel sattes upp. Den lilla lekplatsen bjuder varken in till fantasi eller lek och saknar helt anpassning för både de allra minsta och de lite äldre barnen. Det är en fantastisk mötesplats med enorm potential, en potential som i dagsläget kastas bort. Även den nyare parken vid Magasinsgatan har alla förutsättningar att bli en underbar lekplats för barn mellan 0 och 14 år, men där ligger i stället en gammal trasig betongyta kvar. Sunne kommun, som stolt profilering sig med kultur, turism, utveckling och framtidstro, brister på lekparker för de allra viktigaste: våra barn. När forskning tydligt visar att barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre motorik, måste kommunen ta sitt ansvar och skapa miljöer som lockar till rörelse, uteliv och gemenskap. Sunne har en unik chans att bygga en temalekplats som väcker barnens fantasi och som samtidigt blir en ny turistmagnet för familjer: En temalekplats baserad på Selma Lagerlöf och Nils Holgerssons underbara resa. Vårt förslag: Vi kräver att Sunne kommun satsar på mångsidiga och moderna lek- och aktivitetsytor för alla åldrar: • Zon för de allra minsta (0–4 år): Säkra och anpassade lekelement såsom sandlåda, vattenlek, mindre rutschbanor och låga klätterställningar. • Zon för barn 4–8 år: Utmanande lek som stimulerar motorik och balans – större rutschbana, klätterställning, liten studsmatta och gungor. • Aktivitetszon för äldre barn och ungdomar (8–14 år): En nedsänkt skatepark i betong, basketplan, fotbollsyta, hög rutschbana och en rejäl klättervägg/klätterställning. • Mötesplats för hela lokalsamhället: Ett välutrustat område med picknickbord, bänkar och öppna gräsytor där föräldrar och familjer kan mötas, umgås och stanna länge. Varför är detta så viktigt för Sunnes framtid? Forskning och nationella rapporter visar tydligt att dagens barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre grovmotorik än tidigare generationer. Men konsekvenserna stannar inte vid den fysiska hälsan. När barn inte längre möts på lekplatser förlorar de en livsviktig arena för social träning. Fri utelek lär barn att samarbeta, lösa konflikter, visa hänsyn och bygga vänskapsrelationer. När skärmar ersätter denna naturliga samvaro ser vi en ökning av ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa bland unga. Att investera i trygga och lockande utemiljöer har en stark positiv långtidseffekt på hela samhället: • Bättre fysisk och psykisk hälsa: Regelbunden rörelse i kombination med frisk luft förbättrar både motorik, sömn och koncentration i skolan. • Minskad utanförskap och kriminalitet: En välbesökt, central mötesplats skapar trygghet och tillhörighet. När barn och ungdomar har meningsfulla platser att vara på minskar risken för skadegörelse, uttråkning och att hamna i destruktiva miljöer. • Ett starkare lokalsamhälle: En lekplats är inte bara till för barnen, det är en mötesplats för föräldrar, mor- och farföräldrar och grannar. Det bygger den lokala gemenskap som gör Sunne till en trygg och attraktiv plats att växa upp på. • Möten tvärs över skolgränserna: På fritiden behöver barn platser där de kan träffas utanför sin vanliga klass- och skolmiljö. En central och attraktiv lekplats blir en naturlig samlingspunkt där barn från olika skolor och stadsdelar lär känna varandra, vilket bryter barriärer och skapar en starkare sammanhållning i hela kommunen. • Sätt skärmarna i skuggan: Dagens mobiler och digitala skärmar tävlar konstant om barnens uppmärksamhet med snabba kickar. Om en lekplats är tråkig eller föråldrad förlorar den kampen mot skärmen varje gång. För att ge barnen ett hälsosamt alternativ till mobilsittandet behöver vi utemiljöer som verkligen utmanar, lockar till äventyr och väcker nyfikenhet, platser där mobilen helt enkelt blir kvar i fickan eller lämnas hemma. Källor: https://www.arvikanyheter.se/barn-ror-sig-for-lite-har-ar-deras-egna-losningar/ https://omni.se/rapport-atta-av-tio-barn-ror-pa-sig-for-lite/a/AP8Ak5 https://www.doktorn.com/artikel/rapport-svenska-barn-ror-sig-for-lite-och-ater-for-daligt/ https://www.gu.se/som-institutet/andra-projekt/pep-rapporten https://www.friluftsframjandet.se/skola-och-samhalle/friluftsliv-i-skolan/pedagogik/vad-sager-forskningen-om-barns-rorelse/ https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/fysisk-aktivitet-och-stillasittande/om-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/riktlinjer-och-rekommendationer-for-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/

Svenska: Den 7 augusti 2026 fick vår familj skriftlig bekräftelse från den brittiska ambassaden i Stockholm om att Migrationsverket har satt den 20 augusti 2026 som sista datum för George att lämna Sverige. George är en 74-årig brittisk medborgare som har bott i Sverige i omkring 25 år. George har långt framskriden demens och omfattande vårdbehov. Han bor permanent på ett specialiserat demensboende och behöver omsorg dygnet runt.  Läkare har bedömt att en flytt till England kan få allvarliga konsekvenser för hans liv och hälsa. Att tvingas lämna sin familj, sitt hem och sin trygga vårdmiljö innebär stora medicinska, psykiska och praktiska risker för en person i Georges tillstånd. I ett av de medicinska utlåtandena skriver vården: "Det är bortom varje tvivel att tvinga honom till en flytt från nuvarande boende, det är en förkastlig handling utifrån humanistisk synvinkel och ett oförlåtligt fel utifrån hans medicinska tillstånd."  Vi vädjar om en human och verklighetsförankrad bedömning där George faktiska situation och medicinska behov får väga tyngst! Om du vill hjälpa George och vår familj ber vi dig att ta en minut av din tid och skriva under namninsamlingen. Du kan också följa Support George Mason – Urgent Legal Help in Sweden på Facebook för att få löpande information om Georges situation och se hur du kan stötta oss på fler sätt.  Tack för ditt stöd!  English: 🇬🇧 On August 7, 2026, our family received written confirmation from the British Embassy in Stockholm that the Swedish Migration Agency has set August 20, 2026, as the deadline for George to leave Sweden. George is a 74-year-old British citizen who has lived in Sweden for around 25 years. He has advanced dementia and extensive care needs. He lives permanently in a specialised dementia care facility and requires round-the-clock care. Doctors have assessed that a move to England could have serious consequences for his life and health. Being forced to leave his family, his home and his safe care environment poses significant medical, psychological and practical risks for a person in George’s condition. One of the medical statements from his healthcare providers says: ““There is no doubt whatsoever that forcing him to move from his current care facility would be a reprehensible act from a humanitarian perspective and an unforgivable mistake given his medical condition.”” We are appealing for a humane and reality-based assessment in which George’s actual circumstances and medical needs are given the greatest weight. If you would like to help George and our family, we ask you to take a minute of your time to sign the petition. You can also follow Support George Mason – Urgent Legal Help in Swedenon Facebook for ongoing updates about George’s situation and to see how you can support us in other ways. Thank you for your support!

Tusentals pendlare mellan Malmö och Lund förlitar sig dagligen på busslinje 131 för att ta sig till jobb och skola smidigt. Linjen knyter ihop de två stadskärnorna och tar människor dit de ska utan att behöva byta. Att tågstationen Klostergården nyligen öppnade är en klen tröst då tågtrafiken inte är tillförlitlig i dagsläget.  

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Fritidsgårdarna är en viktig mötesplats för kommunens unga som erbjuder en trygg miljö med närvarande vuxna efter att skolan stänger.  Både att ha någon plats att vara utanför skoltid och att ha trygga vuxna som ser och lyssnar på barnen är viktiga skyddsfaktorer för att stoppa gängens rekrytering.  Enligt Väsbys kommunpolis fyller fritidsgårdarna en viktig roll genom att fånga upp de ungdomar som inte har det lätt hemma och det saknas helt belägg för att rekrytering skulle ske på fritidsgårdarna. 

I ett läge när hela övriga Norrbotten skriker efter vårdpersonal i en svår tid gällande kompetensförsörjningen, väljer Älvsbyn en annan väg. Med stora nedskärningar i hemtjänst, försämrade scheman och arbetsvillkor. Forsätter man på inslagen väg kommer äldreomsorgen/Älvsbyn tappa stor kompetens och människor som brinner för sitt arbete. Det finns även en risk att personal flyttar från orten när övriga kommuner i länet letar febrilt efter personal. Kompetensförsörjningen i Älvsbyn som redan är svår riskerar att bli ännu svårare om människor blir uppsagda och man står fast vid schematjänstgöring som innefattar utökad helgtjänstgöring, färre lediga dagar och kortare framförhållning.  Vård och omsorg är kärnverksamhet som utför ett livsviktigt arbete dygnets alla timmar. Frågan är oerhört viktig för alla som bor i Älvsbyn. Gör din röst hörd. För personal och äldreomsorgen! 

Ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt. Varje dag behöver tusentals unga i Uppsala resa till skolan, fritidsaktiviteter, jobb, praktik och för att träffa familj och vänner. För många familjer är kostnaden för busskort en stor utgift, vilket gör att vissa unga tvingas stanna hemma eller tacka nej till viktiga möjligheter. Sommarlovsbiljetten var en start - nu vill vi att alla unga ska ha samma chans att ta sig dit de behöver resten av året också. Andra kommuner i Sverige har gjort det - varför ska Uppsala vara sämre?  Gratis kollektivtrafik för unga skulle: • Ge alla unga lika möjligheter att ta sig till skola, jobb och fritidsaktiviteter. • Minska den ekonomiska pressen för familjer. • Göra det lättare för fler att ta, praktik och extrajobb. • Få fler att välja bussen istället för bilen, vilket är bättre för miljön. • Ge unga större frihet och möjlighet att vara delaktiga i samhället. Genom att skriva under visar du att du vill att Region Uppsala satsar på unga och gör kollektivtrafiken mer rättvis. Skriv under och hjälp oss visa att ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt.

Under fem veckor 2025 uppmanades mellanstadiebarn i 18 kommuner att välja bort bilen som fordonsval till och från skolan och de sparade hela 34 ton koldioxid! Tänk vad som kan hända med utsläppen om alla elever hade möjlighet att göra samma sak. Gratis skolkort skulle alltså ge alla en tillgänglig och klimatvänlig väg till och från skolan.  Det finns många som inte har ekonomin för att köpa ett busskort eller ens en cykel, då blir det otroligt svårt att ta sig till och från skolan. I familjer där föräldrarna är ensamstående och har många barn finns det inte alltid möjlighet att lägga stora summor på saker som busskort, i dessa fall skulle gratis skolkort vara en enorm underlättnad. Många har inte heller möjlighet att bli skjutsade av sina föräldrar varje dag och då skulle ett gratis skolkort vara den perfekta vägen till att varje dag kunna åka kollektivt till och från skolan. Av: Ylva, Hoshang, Molly

En sjukdom blir inte mindre allvarlig för att du saknar en försäkring – och vård som ges efter plånbok i stället för behov är ett politiskt val regeringen gör om och om igen genom att inte göra någonting. Idag har vi en sjukvård där 826 000 svenskar har förtur i vårdkön. Resten av oss som inte har råd med en privat sjukförsäkring, står kvar i kön medan Ulf Kristersson fortsätter göra kön ännu längre. Så kan vi inte ha det. Skriv under och tvinga fram regeringen på svaret: vård efter behov, eller vård efter plånbok? Källor: [1] Dagens ETC, M vill inte sända debatt mellan Kristersson och Lapidus: https://www.etc.se/halsa/m-vill-inte-saenda-debatt-mellan-kristersson-och-lapidus [2] Läkartidningen, Förslag om privata vårdförsäkringar fick väntat nej: https://lakartidningen.se/nyheter/forslag-om-hardare-regler-for-privata-vardforsakringar-fick-ett-vantat-nej/ [3] SVT Nyheter, 826 000 svenskar har sjukvårdsförsäkring: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/826-000-svenskar-har-sjukvardsforsakring-ger-snabbare-vard 

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!