År 2015 kom rekordmånga flyktingar till Sverige. Sedan dess har Sveriges migrationspolitik stramats åt. Tidöregeringen satsar sedan 2022 på att kunna utvisa så många utlänningar som möjligt. Många lagar har redan genomförts, och före valet 2026 planeras ytterligare försämringar. Vi ser nu vad följderna blir av utvisningspolitiken – av redan fattade och planerade beslut  • Invandrare som redan bor och arbetar i Sverige blir utvisade, tillsammans med sina familjer. • Barn, ungdomar och funktionshindrade utvisas ensamma till länder de inte känner till.  • De som en gång har fått asyl i Sverige förlorar sin trygghet, många kommer att utvisas. • Det blir ännu svårare att få asyl i Sverige. Som mest kan flyktingar få uppehållstillstånd två år i taget. • Nyanlända utländska medborgare får inte del av den svenska välfärden. • Svenska myndigheter ska ange barn och vuxna som saknar tillstånd att bo i Sverige. Vi är emot de föreslagna lagarna. Vi anser också att flera av de redan instiftade lagarna ska rivas upp.  KAMPANJENS HEMSIDA www.humanmigrationspolitik.se KAMPANJSIDA PÅ FACEBOOK https://www.facebook.com/vistarinteut HASHTAG #humanmigrationspolitik Den 13-15 mars ordnar vi MANIFESTATIONER runt om i landet. Se lista med detaljuppgifter: https://www.mittskifte.org/calendars/demonstrationer-for-human-migrationspolitik https://www.facebook.com/events/1446854410164715 Förutom de namn som syns här tillkommer 1392 namn på papperslistor (1.4.2026) DE SOM ARBETAT FRAM KAMPANJEN är både enskilda och företrädare för en rad nätverk och organisationer, bland annat: • Kampanjen Rör inte det permanenta uppehållstillståndet • #Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa • Stoppa utvisningarna till Afghanistan! • Stöttepelaren - stödförening för ensamkommande barn och ungdomar • Håll ihop Sverige • Världen i Värmland • Vi är 4 700 arbetare - stoppa den orättvisa lagen • NU ÄR DET NOG! • Medmänniskor på Riksbron  SÅHÄR DRABBAR DE NYA OCH FÖRESLAGNA LAGARNA Barn som bott länge i Sverige, vissa funktionshindrade och andra med särskilda behov utvisas  • Sedan 1 december 2023 krävs att man omfattas av ”synnerligen” ömmande omständigheter. Den humana ventilen ”särskilt” ömmande omständigheter finns inte längre.  • ”Sveriges intresse av en ordnad migration” väger ofta tyngre än Barnkonventionens krav på barnets bästa.  Invandrare som redan bor och arbetar i Sverige blir utvisade • Om de har fått sitt arbetstillstånd genom spårbyte efter att en gång ha sökt asyl (genomfört 1 april 2025) • Om de är arbetskraftsinvandrare och tjänar mindre än lönegolvet (genomfört, planeras höjas till 33 390 kr per månad den 1 juli 2026) • Om de har studerat och jobbat enligt gymnasielagen men inte uppfyller alla krav för att få permanent uppehållstillstånd (lagen upphörde 20 januari 2025)   De som en gång har sökt asyl i Sverige och deras anhöriga förlorar sin trygghet • Alla redan givna permanenta uppehållstillstånd dras in och ett okänt antal personer utvisas (förslag, SOU 2025:99) • Alla nya uppehållstillstånd blir tillfälliga och måste förnyas vartannat år (förslag SOU 2025:31) • Vid förlängning av uppehållstillstånd ska personens ”vandel” prövas (förslag SOU 2025:33) •  Det ställs högre krav för dem som vill få hit anhöriga (förslag SOU 2025:95) Det blir ännu svårare att få asyl i Sverige • Möjligheten att få uppehållstillstånd pga. ”särskilt” ömmande omständigheter togs bort 1 december 2023 • Den som fått nej på asylansökan måste visa att man varit utanför EU/Schengen minst fem år för att kunna ansöka om asyl på nytt (genomfört 1 april 2025) • Rätten till offentligt biträde för asylsökande ska begränsas (förslag SOU 2025:31) Det blir svårare att bli svensk medborgare • Det ska ställas krav på styrkt identitet, egen försörjning, medborgartest mm (förslag SOU 2025:1) • En grundlagsändring planeras så att medborgarskap ska kunna dras tillbaka (förslag Ju 2025:51) Utländska medborgare ska inte få del av den svenska välfärden • För att få sjukersättning, barnbidrag, föräldrapeng, bostadsbidrag m.m. måste man ha varit folkbokförd i Sverige i minst fem år (förslag SOU 2025:1)  •  Det ska bli förbjudet för kommunerna att ge ekonomiskt bistånd till papperslösa (förslag SOU 2025:1)   Utländska medborgares yttrandefrihet begränsas • Den så kallade ”vandelslagen” klargör inte vilka yttringar och handlingar som är tillåtna (förslag SOU 2025:33) Läs mer: Utvisningspolitik ersätter invandringspolitik 

Vitamin B12-brist är ett vanligt och ofta underdiagnostiserat tillstånd som kan ge allvarliga neurologiska och kognitiva symtom, inklusive polyneuropati, trötthet, minnesproblem och demensliknande tillstånd. Många av dessa symtom är helt eller delvis reversibla vid korrekt behandling med B12-injektioner. I dag baseras Sveriges strategi för diagnostik och behandling av B12-brist på laboratorievärden, främst serum-B12, snarare än patientens symtom eller kliniska funktion. Cochrane-rapporten, universitetssjukvårdens expertbedömningar och publicerad forskning visar att det vetenskapliga underlaget för denna praxis är av låg eller mycket låg kvalitet och saknar tydlig koppling till behandlingsbehov och effekt. Den nuvarande praxis är extremt restriktiv: endast cirka 5 promille av alla patienter får B12-injektioner, trots att injektionerna är billiga, mycket säkra och inte kan överdoseras. Som ett resultat nekas många patienter behandling som kan förhindra eller reversera polyneuropati och kognitiv svikt. Detta leder inte bara till lidande och försämrad livskvalitet för hundratusentals svenskar, utan även till upprepade vårdkontakter, felaktiga diagnoser, onödig institutionalisering och betydande samhällsekonomiska kostnader. En nationell översyn är därför nödvändig för att säkerställa att diagnostik och behandling av B12-brist blir evidensbaserad, kliniskt relevant och patientcentrerad. Genom att inkludera kliniska symtom, behandlingsrespons och erkänna funktionell B12-brist som ett verkligt tillstånd kan fler patienter få rätt behandling i tid. Detta är en enkel, kostnadseffektiv och säker åtgärd som kan förebygga lidande, minska sjukvårdens belastning och förbättra folkhälsan på ett konkret sätt.

Just nu finns det uppgifter om att över 30 000 människor har dödats av den islamiska republiken. Det finns dokumenterade vittnesmål, rapporter och bevis som visar omfattningen av regimens våld. Detta är inte enskilda händelser – det rör sig om ett systematiskt och brutalt förtryck riktat mot den egna befolkningen. Människor som lever under den islamiska republiken utsätts för extremt våld av sin egen stat. Civila har skjutits, fängslats, torterats och avrättats för att de har protesterat eller uttryckt sina åsikter. Kvinnor, unga och helt vanliga människor är bland offren. Deras enda ”brott” har varit att kräva frihet, värdighet och grundläggande mänskliga rättigheter. När Sverige låter den islamiska republikens ambassad fortsätta sin verksamhet som om ingenting har hänt, riskerar det att uppfattas som att dessa övergrepp accepteras eller ignoreras. Tystnad och passivitet sänder fel signaler – både till förövarna och till dem som just nu betalar priset med sina liv. Genom att stänga den islamiska republikens ambassad kan Sverige tydligt visa att massmord, förtryck och grova brott mot mänskliga rättigheter aldrig är acceptabelt. Det är ett moraliskt ställningstagande för människors liv, frihet och värdighet – och ett tydligt avståndstagande från en regim som styr genom våld och rädsla. Att skriva under denna petition är ett sätt att visa solidaritet med det iranska folket, som just nu utsätts för ofattbart lidande och behöver omvärldens stöd mer än någonsin. Varje underskrift är ett budskap: världen ser er, världen bryr sig – och världen vägrar blunda.

Priset på bussbiljetter bara höjs och höjs och vi unga behöver billigare (helst gratis) kollektivtrafik! Det ska inte vara en lyx att ta bussen till fotbollsträningen, skolan eller jobbet. I en stor stad som Umeå ska det vara en självklar rättighet att kunna ta sig mellan olika stadsdelar. Förutom detta är det också bra för klimatet med minskat bilberoende. Vår kommun har tidigare pratat om att satsa på kollektivtrafik och nyligen har man pratat om att introducera spårvagn för minskad bilanvändning. Men det enklaste sättet för både arbetare, barnfamiljer och ensamstående är att ge oss billigare priser på bussbiljetter! Ett månadskort för barn 7-19 år kostar idag 400 kr, vilket är en tredjedel av CSN. Efter du fyller 20 eller är student höjs priset till 530 kr. Hur många studenter har råd med det? Hur många pensionärer har råd med det? Nu ska priserna i Ultra-appen höjas igen och allt fler kommer välja bort bussen. Vi vet att nolltaxa, alltså att göra kollektivtrafiken gratis med hjälp av skattemedel, funkar. Det har städer och länder som Tallinn, Luxemburg och Malta bevisat. Om ni politiker inte vill göra bussen gratis än, sänk i så fall priserna! Vi har inte råd!

Längre och skärpta konsekvenser kan bidra till ökad trygghet för oskyldiga. Rättvisa för brottsoffer och deras familjer, och fungera förebyggande mot grovt kriminellt våld.   Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att se över lagstiftningen och arbeta för skärpta straff, så att vi får bättre skydd mot våldsbrott i svenska samhället och ökad tillit till Sveriges regering, myndigheter och polis. 

Behålla grönskan för människor. Vöstertorps har förtätast mycket sedan sitt urprung. Det är av alkra största vikt flr barns utveckling och kreativitet. Parken är till flr alla och grattis!!

Att rycka upp en 17-åring från det enda land han känner till, från trygghet, sammanhang och framtidstro, är inte rimligt. Det handlar inte om siffror eller paragrafer – det handlar om människor, om ett barn och en mamma som har byggt sitt liv här. Bob har inte hela sitt liv i Sverige. Han har sitt enda liv här. Genom att skriva under visar du att medmänsklighet, rimlighet och barns rätt till trygghet måste få väga tyngre. Skriv under för att Bob och hans mamma ska få stanna i Sverige.❤️

Stoppa de stora barngrupperna – ge våra barn trygghet och fler pedagoger! Trosa kommun hävdar att pga demografi samt ekonomi så skulle 3 förskolor stängas... detta har i praktiken lett till att fler barn trängs ihop på färre förskolor. Detta har resulterat i att Trosa kommuns förskolor bryter mot de flesta av skolverkets riktvärden och barnens trygget, rättigheter och behov nu inte uppfylls. Likaså är arbetsmiljön för våra pedagoger under all kritik. Vi som skriver under reagerar starkt på den utveckling vi ser i Trosa kommuns förskolor. Barngrupperna har blivit så stora att barnens trygghet, lärande och välmående riskeras varje dag. I vissa grupper är det fler barn än Skolverkets riktmärken tillåter, och ofta finns för få pedagoger för att skapa en lugn och trygg miljö. När barngrupper slås ihop, när vikarier ersätter fasta pedagoger och när personalen går på knäna drabbas barnen hårdast. Många är små. De behöver stabila relationer, närvarande vuxna och en miljö där de kan leka, utvecklas och känna sig trygga. Vi accepterar inte: • stökiga och stressiga miljöer • för många barn på samma yta • för få utbildade pedagoger • otrygghet och bristande kontinuitet Barnen förtjänar bättre. Pedagogerna förtjänar bättre. Trosa förtjänar bättre. För mer ingående information samt siffror från skolverkets riktvärden m.m. kan läsas nedan ___________________________________________________________________ Mer ingående information med siffror 1. Barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken 1. Skolverket anger tydliga riktmärken för vad som anses vara trygga och utvecklingsmässigt lämpliga gruppstorlekar: 1. 12 barn i grupper med yngre barn (1–3 år) 2. 15 barn i grupper med äldre barn (3–5 år) 2. I flera av Trosa kommuns förskolor har grupper nu 10–50 % fler barn än riktmärkena, ibland med ännu fler barn när avdelningar slås ihop på grund av personalbrist. Detta ökar risken för stress, konflikter, otrygghet och sämre förutsättningar för lärande. 3. Skolverket är tydliga: stora barngrupper påverkar både barns trygghet och personalens arbetsmiljö negativt. 2. För låg personaltäthet strider mot nationella rekommendationer  1. Skolverket rekommenderar dessutom att bemanningen bör ligga runt: • 1 pedagog per 5 barn i grupper med yngre barn • 1 pedagog per 6–7 barn i grupper med äldre barn 2. När grupper slås ihop och fasta pedagoger ersätts av vikarier eller lämnas utan ersättning, hamnar bemanningen i praktiken ofta betydligt sämre än dessa nivåer. Det innebär att barn inte får tillräcklig vuxennärvaro, att pedagogerna tvingas prioritera “akuta behov” framför pedagogiskt arbete, och att kvaliteten sjunker oavsett personalens kompetens och engagemang. 3. Stökiga och otrygga miljöer påverkar både barn och personal 1. När många barn vistas på samma yta, särskilt om personalgruppen är ny eller varierande, ökar risken för: 1. hög ljudnivå och stress 2. Konflikter och oro 3. Olyckor (min son hade rymt utanför staketet en dag, aldrig hänt tidigare. Vad hade hänt om inte ett annat barn sagt till, vart var pedagogerna?) 4. Att barn inte blir sedda eller hörda 5. Att trygghet och relationer bryts när personal byts ut 2. Det är inte en arbetsmiljö som någon pedagog vill eller kan arbeta långsiktigt i, och det är inte en miljö där små barn kan utvecklas tryggt. 4. Förskolan ska utgå från barnens bästa – inte anpassas till nedskärningar Skollagen kräver att utbildningen ska vara trygg, likvärdig och utformas så att varje barn får det stöd det behöver.  När barngrupperna blir för stora och personalstyrkan för liten blir detta omöjligt, oavsett hur professionell personalen är.

”Jaha, det där snacket om LSS och assistans igen. Det gäller inte mig.” Då får jag gratulera. Att du redan på förhand vet att du inte kommer råka ut för en bilolycka eller hjärnblödning, dykolycka eller sjukdom med funktionsnedsättning till följd. Att ditt barn eller barnbarn inte kommer födas för tidigt, råka ut för en vårdskada eller överleva ett självmordsförsök. Att du själv eller den du älskar inte behöver hjälp i sin livsföring eller stöd för att anhöriga ska kunna fortsätta yrkesarbeta och någorlunda sova om nätterna. Istället för att blunda kan du välja att se den personliga assistansen som en livförsäkring för precis varenda en av oss, för både dig och mig. Du kan välja övertygelsen att ett självbestämt liv är en mänsklig rättighet värd att kämpa för. Det tar bara några minuter för dig att göra din röst hörd. Skriv på och visa vår regering att du vill ha ett Sverige där alla har rätt till ett liv i frihet! För Martin, David och 18 000 andra medborgare i Sverige är personlig assistans livsavgörande. LSS handlar inte endast om personlig assistans utan omfattar nio andra insatserna där även ledsagning just nu är i ropet. Insatserna är uppmärksammade på så vis att våra myndigheter gör allt i sin makt för att begränsa dem.  De metoder som regeringen använder är beprövade och effektiva härskartekniker 1)     Med domstolarnas hjälp urholka LSS så att lagen inte längre kan tillämpas 2)     Misstänkliggöra och svartmåla den assistansberättigade  3)     Svälta ut assistansen genom att inte verkställa den av regeringen utlovade indexeringen ”Men menar vi allvar med att spara pengar på människor går det så klart inte längre an att rädda livet på folk utan urskiljning. När kommer den första riksdagsdebatten om att inte rädda bebisar födda före, säg, vecka 28, som möjligen kommer att behöva samhällets stöd? Eller tvärtom ge dödshjälp till barn som visar sig ha obotliga hjärnskador? Hur gör vi med olyckor liknande min egen? Bör vi avskaffa all sjukvård där patienten inte blir fullt återställd? Eller var går gränsen?” skriver Annika Taesler, elitryttaren som blev totalförlamad, i en debattartikel i Expressen från 2018. 2018 var läget illa. Nu är det betydligt värre. Nu verkar kommunerna kämpa om första platsen “Sveriges värsta LSS kommun”. I toppen hittar vi Söderhamn, Vännäs, Flen, Vansbro, Falun, Gnosjö och Uppsala. Uppsala, som förhoppningsvis nått sin bottennotering, menar nu att de ska vända den negativa trenden i kommunen för att LSS återigen ska tillämpas utifrån de ursprungliga intentionerna. Om Uppsala kommun håller sina löften så är det ett bevis på att motstånd lönar sig. Att vi kan göra våra röster hörda hela vägen upp till regeringen! “Min åsikt är ändå att assistansen är dyr, onödigt lyxig och att den handlar om välfärdskriminalitet”. Det är farligt när en berättelse blir ensidig. När regering, kommuner och media medvetet väljer att lyfta fram personen i behov av samhällets insatser som parasit eller kriminell. Och det är alltid lättare att tro, anta och skylla ifrån sig istället för att ta reda på fakta.  Om varken mänskliga rättigheter, ansvar eller moral talar till våra styrande så är jag säker på att pengar gör det. Priset för att ersätta assistansen med andra alternativ är högre, både i pengar och i mänskligt lidande. I exemplet Uppsala kommun kommer de nästa år behöva betala 63 miljoner in i det kommunala utjämningssystemet just på grund av sina besparingar inom LSS och den personliga assistansen. Att dra in insatser kanske spar pengar i stunden men de långsiktiga ekonomisk följderna blir enorma när anhöriga tvingas ta över ansvaret. Den nu rådande snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt. Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar även präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.  Kommuner och regering bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Agerandet strider i många fall dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.  Det här pågår i Sverige just nu. Vi kräver att regeringen tar sitt ansvar NU! https://www.facebook.com/reel/856326386865283 KARL RYDÅ: Kommunens behandling av Martin och David är skamlig Reglerna för LSS-stöd ändras i Uppsala https://www.facebook.com/reel/1873617476850648 LSS: När började ni se på mig som en parasit? TEMA - Behovsbedömning av personlig assistans i kommunerna Assistansen pressas i budgetkampen – Bengt Westerberg varnar för otrygghet

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

I ETT LÄGE MED EN ARBETSMARKNAD DÄR DET FINNS FLER SÖKANDE ÄN JOBB ÄR DET LIKA OLOGISKT SOM INHUMANT ATT SLÅ SÖNDER DET SISTA AV TRYGGHET. En aldrig tidigare skådad grymhet i Sverige. Tonläget hittills i debatten (om den finns alls) kring de katastrofalt dramatiska sänkningarna av ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program inklusive dag-100-sänkningen, fångar inte vidden av allvaret och konsekvenserna. Tonläget borde utgå från de akuta nödlägen den orsakat för allt fler; potentiellt för hundratusentals. Människor, till största delen ambitiösa som vill ha jobb, kommer i masstal få sina liv sönderslagna, tvingas överskuldsatta att bli hemlösa. Stressorer som tar liv. Du som har jobb idag: Vad skulle du själv göra om din inkomst sänktes till några få tusenlappar? Beslutet att automatiskt sänka A-kassan med 5% var hundrade dag är inte bara en ekonomisk katastrof för enskilda — det är en systemförändring genomförd i skymundan, utan konsekvensanalys, utan proportionalitetsprövning och möjligen i strid med internationella åtaganden om social trygghet. Det handlar om rättssäkerhet och politiskt ansvar. Det kräver handling nu — från politiker, fack, media, jurister och allmänheten. KONKRETA EXEMPEL PÅ HUR DESSA INHUMANA REFORMER DRABBAR KAN DU HITTA HÄR: https://sites.google.com/view/arbetssokandes-ratt-till-liv/storys (Detta är också webbsidan för detta initiativ som innehåller många tips på hur du kan bidra i denna kamp att rädda tiotusentals, kanske hundratusentals från tragedi.)

4H-gården ger en närhet till det lantliga i staden. Den ger barn en plats där ansvar känns på riktigt, där vardagen får andas och där relationer till djur och vuxna byggs utan krav på perfekta prestationer.  Att låta 4H-gården vara kvar är ett strategiskt beslut för framtiden.  Det ger en attraktiv, fungerande stadsdel och skapar en livsviktig miljö för våra barn som behöver mer än klassrum och skärmar för att må bra. Skriv under du också och hjälp oss se till att politikerna tar rätt beslut!