Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Fritidsgårdarna är en viktig mötesplats för kommunens unga som erbjuder en trygg miljö med närvarande vuxna efter att skolan stänger.  Både att ha någon plats att vara utanför skoltid och att ha trygga vuxna som ser och lyssnar på barnen är viktiga skyddsfaktorer för att stoppa gängens rekrytering.  Enligt Väsbys kommunpolis fyller fritidsgårdarna en viktig roll genom att fånga upp de ungdomar som inte har det lätt hemma och det saknas helt belägg för att rekrytering skulle ske på fritidsgårdarna. 

I ett läge när hela övriga Norrbotten skriker efter vårdpersonal i en svår tid gällande kompetensförsörjningen, väljer Älvsbyn en annan väg. Med stora nedskärningar i hemtjänst, försämrade scheman och arbetsvillkor. Forsätter man på inslagen väg kommer äldreomsorgen/Älvsbyn tappa stor kompetens och människor som brinner för sitt arbete. Det finns även en risk att personal flyttar från orten när övriga kommuner i länet letar febrilt efter personal. Kompetensförsörjningen i Älvsbyn som redan är svår riskerar att bli ännu svårare om människor blir uppsagda och man står fast vid schematjänstgöring som innefattar utökad helgtjänstgöring, färre lediga dagar och kortare framförhållning.  Vård och omsorg är kärnverksamhet som utför ett livsviktigt arbete dygnets alla timmar. Frågan är oerhört viktig för alla som bor i Älvsbyn. Gör din röst hörd. För personal och äldreomsorgen! 

Ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt. Varje dag behöver tusentals unga i Uppsala resa till skolan, fritidsaktiviteter, jobb, praktik och för att träffa familj och vänner. För många familjer är kostnaden för busskort en stor utgift, vilket gör att vissa unga tvingas stanna hemma eller tacka nej till viktiga möjligheter. Sommarlovsbiljetten var en start - nu vill vi att alla unga ska ha samma chans att ta sig dit de behöver resten av året också. Andra kommuner i Sverige har gjort det - varför ska Uppsala vara sämre?  Gratis kollektivtrafik för unga skulle: • Ge alla unga lika möjligheter att ta sig till skola, jobb och fritidsaktiviteter. • Minska den ekonomiska pressen för familjer. • Göra det lättare för fler att ta, praktik och extrajobb. • Få fler att välja bussen istället för bilen, vilket är bättre för miljön. • Ge unga större frihet och möjlighet att vara delaktiga i samhället. Genom att skriva under visar du att du vill att Region Uppsala satsar på unga och gör kollektivtrafiken mer rättvis. Skriv under och hjälp oss visa att ingen ung ska behöva betala för att ta sig framåt.

Under fem veckor 2025 uppmanades mellanstadiebarn i 18 kommuner att välja bort bilen som fordonsval till och från skolan och de sparade hela 34 ton koldioxid! Tänk vad som kan hända med utsläppen om alla elever hade möjlighet att göra samma sak. Gratis skolkort skulle alltså ge alla en tillgänglig och klimatvänlig väg till och från skolan.  Det finns många som inte har ekonomin för att köpa ett busskort eller ens en cykel, då blir det otroligt svårt att ta sig till och från skolan. I familjer där föräldrarna är ensamstående och har många barn finns det inte alltid möjlighet att lägga stora summor på saker som busskort, i dessa fall skulle gratis skolkort vara en enorm underlättnad. Många har inte heller möjlighet att bli skjutsade av sina föräldrar varje dag och då skulle ett gratis skolkort vara den perfekta vägen till att varje dag kunna åka kollektivt till och från skolan. Av: Ylva, Hoshang, Molly

En sjukdom blir inte mindre allvarlig för att du saknar en försäkring – och vård som ges efter plånbok i stället för behov är ett politiskt val regeringen gör om och om igen genom att inte göra någonting. Idag har vi en sjukvård där 826 000 svenskar har förtur i vårdkön. Resten av oss som inte har råd med en privat sjukförsäkring, står kvar i kön medan Ulf Kristersson fortsätter göra kön ännu längre. Så kan vi inte ha det. Skriv under och tvinga fram regeringen på svaret: vård efter behov, eller vård efter plånbok? Källor: [1] Dagens ETC, M vill inte sända debatt mellan Kristersson och Lapidus: https://www.etc.se/halsa/m-vill-inte-saenda-debatt-mellan-kristersson-och-lapidus [2] Läkartidningen, Förslag om privata vårdförsäkringar fick väntat nej: https://lakartidningen.se/nyheter/forslag-om-hardare-regler-for-privata-vardforsakringar-fick-ett-vantat-nej/ [3] SVT Nyheter, 826 000 svenskar har sjukvårdsförsäkring: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/826-000-svenskar-har-sjukvardsforsakring-ger-snabbare-vard 

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

För oss som bor i Simrishamns kommun är det viktigt att vi blir fler, då får vi ännu bättre samhällsservice och behålla alla våra fantastiska företag och affärer

Vätterslundsskolan är en liten välfungerande skola i lokalområdet där barnen går från förskola till tredje klass. Här känner barnen sina lärare, sina kompisar och sin väg till skolan. Att avveckla skolan innebär längre resor, mer stress och en betydligt osäkrare trafikmiljö för små barn. • Vätterslundsskolan ligger vägg i vägg med Vätterslunds förskola, vilket ger en stark trygghet för både barn och föräldrar, och en smidig vardagslogistik där lämning och hämtning av barn i olika åldrar sker på samma plats. Övergången från förskola till skola blir naturlig och lugn eftersom barnen redan känner miljön, de äldre barnen och många av de vuxna.  • Små barn i F–3 behöver trygghet och kontinuitet. Mindre skolmiljöer är bra för alla barn, men framförallt för barn med speciella behov. Detta är något som gör Vätterslundsskolan unik, vilket också är anledningen till att flertalet familjer utanför det ordinarie upptagningsområdet söker sig till skolan. • Till Vätterslundsskolan går, cyklar eller åker barnen pulka på säkra gång- och cykelvägar, något som stärker barnens självständighet och tro på sin egen förmåga. • Barnen på Vätterslundsskolan har en mycket god utomhusmiljö med tillgång till en riktig skolskog, långt från kraftigt trafikerade gator med en bra buller- och luftmiljö till följd, friytan för Vätterslundsskolans skolgård uppgår till >40 m2. • Skolan har en välfungerande, kompetent och positiv personalgrupp som, trots det överhängande hotet om att deras arbetsplats ska lägga ner, kämpar varje dag och tar hand om våra barn på ett fantastiskt sätt.  En avveckling påverkar trafiken runt mottagande skolor vilket betyder större risker. Fler lämningar, fler hämtningar, fler bilar. Det påverkar både säkerheten och framkomligheten. Många familjer får längre dagar och svårare logistik. • Många familjer kommer övergå till att skjutsa sina barn i större utsträckning eftersom den ev. nya skolvägen inte upplevs som trygg för barnen. Detta kommer att leda till ökat bilanvändande i rusningstrafik, på vägar som redan är hårt trafikerade. • Barn som inte blir skjutsade till skolan kommer i framtiden behöva följa huvudgång- och cykelstråk som då antingen går via Kortebovägen med sin omfattande trafikbelastning eller Hallmansvägen för att sedan använda kvartersgator för att ta sig fram, något som ökar risken för olyckor med dolda utfarter och döda vinklar.  • Familjer som valt att bosätta sig nära förskola och skola har aktivt valt att inte ha bil, de går eller cyklar med barnen till skolan, för att därefter fortsätta till sina arbeten. Avståndet till skolan är avgörande här.  En nedläggning gör också området mindre attraktivt. En närliggande skola är en av de viktigaste faktorerna när familjer väljer bostadsområde. Försvinner skolan tappar området både värde, trygghet och den sociala gemenskap som byggts upp kring skolmiljön. • Många barnfamiljer har redan investerat i bostad i områdena runt Vätterslundsskolan, tack vare närheten till förskola och skola, med tron om att ha gjort en klok investering för många år framöver. En nedläggning förändrar förutsättningarna i efterhand. • Vardagslogistiken försämras kraftigt för familjer med barn i olika åldrar. Familjer med små barn måste resa till två adresser, i motsatta riktningar, på några av Jönköpings mest belastade vägar, i rusningstrafik. Det ökar stressen, restiderna och riskerna i trafiken för små barn. • Skolan är en naturlig mötesplats. Här knyts vänskaper mellan barn, föräldrar och grannar. Den dagliga kontakten vid lämning och hämtning skapar relationer som håller ihop området och gör det tryggare för alla. En flytt splittrar dessa nätverk och gör vardagen mer isolerad för många barn. Enligt kommunen och politikerna är bakgrunden till den föreslagna avvecklingen den väntade demografiska utvecklingen i området och att förskolans nuvarande lokaler har underhållsbehov.  • Prognoserna som presenterats som underlag är baserade på antaganden, saknar buffert och har inte tagit höjd för varken generationsväxling i området, annan inflyttning eller nybyggnation i närområdet. • Området kring Talavid, Vätterslund och Hisingstorp har historiskt haft en hög andel barn. Enligt prognosen minskar behovet av lågstadieplatser endast från 550 (2026) till ca 530 (2034) - en skillnad på 20 barn i hela området.  • Samtidigt visar samma prognos att behovet av förskoleplatser ökar från cirka 640 till 700 under samma period, en ökning med 60 barn. Den utvecklingen innebär att fler barn kommer att behöva grundskoleplatser några år senare. • Kommunen utreder i dag inga andra alternativ än att avveckla Vätterslundsskolan, trots att flera rimliga lösningar finns. Det är fullt möjligt att i stället utreda renovering av förskolans lokaler, kapacitet i närliggande förskolor eller en tillfällig paviljong - precis som skolan nyligen haft bygglov för. • Att avveckla en välfungerande skola baserat på en prognos som samtidigt visar ett växande behov av förskoleplatser, och därmed ett framtida ökat behov av skolplatser, utan att ens utreda alternativa lösningar framstår som både förhastat och onödigt.

Vi kan inte längre acceptera att aktiebolag gör obegränsat med vinst på våra skattepengar – pengar som ska gå till ett värdigt liv för äldre som Rose-Marie. Inga giriga VD-pampar ska sko sig på de äldre. Rose-Marie är bara en av många som förtjänar en god, trygg och säker vård. Nu tar vi kampen tillsammans för att stoppa vinstjakten. Källor:  [1] Dagens ETC, "Rose-Marie, 82, förlorade benet efter vanvård – Attendo plockar ut 260 miljoner"  https://www.etc.se/inrikes/rose-marie-foerlorade-benet-efter-vanvaard-attendo-plockar-ut-260-miljoner