Bristen på parkeringsplatser i Björkalund påverkar vardagen för både boende och besökare. Många tvingas parkera långt från sina bostäder, vilket skapar onödiga svårigheter, särskilt för barnfamiljer, äldre och personer med nedsatt rörlighet. Situationen leder även till ökad irritation, otrygghet och felparkeringar i närområdet. Ett bostadsområde bör vara planerat utifrån faktiska behov och fungera i praktiken, inte bara på ritning. En förbättrad parkeringssituation är därför viktig för att skapa en trygg, tillgänglig och fungerande boendemiljö i Björkalund.

1. Barnens trygghet och kontinuitet Att få gå på samma skola från förskoleklass till sexan skapar en enorm trygghet. Barnen känner personalen, lokalerna och de äldre eleverna. Genom att dela upp skolorna i en "lågstadiesskola" och en "mellanstadiesskola" tvingar man barnen till ett onödigt och tidigt skolbyte som bryter deras kontinuitet och trygghet i närområdet. 2. Splittring av familjer och syskon När skolorna görs om till "specialskolor" för olika åldrar blir det omöjligt för syskon att gå på samma skola. För familjer, och särskilt för ensamstående föräldrar, innebär det en ohållbar logistik med hämtningar och lämningar på olika håll. Dessutom förlorar syskonen den värdefulla kontakten och tryggheten i att ha varandra nära under skoldagen 3. En livsfarlig skolväg som konsekvens Det mest kritiska är att denna omorganisation tvingar ut de minsta barnen på vägar som inte är byggda för dem. Att flytta barn från en skola med trygga tunnlar till en skola som kräver passage över trafikerade vägar utan säkra övergångar är ett direkt hån mot barnkonventionen och barnens rätt till en säker miljö.

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Vi som undertecknar denna namninsamling kräver att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omgående inleder en tillsyn och utredning av det privatägda boendet på Fritslavägen i Marks kommun. Borås Tidning har i flera artiklar granskat verksamheten och redovisat mycket allvarliga uppgifter. Tidningen rapporterar om vittnesmål från tidigare anställd personal som beskriver en arbetsplats präglad av rädsla för chefen och bristande säkerhet, där en tidigare medarbetare säger ”Jag förstår inte ens hur det får drivas”.  I granskningen ingår också berättelser om självmord och självmordsförsök bland boende, vilket ytterligare understryker den allvarliga oro som uttrycks av både personal och närstående.  Enligt uppgifter som vidare rapporterats i media finns dessutom vittnesmål om att personer anställts utan relevant vård- och omsorgsutbildning samt om att medarbetare med tidigare våldsbrott i bakgrund varit verksamma i arbetslaget. Vissa boende uppger dessutom att de känt sig tvungna att uppfylla oacceptabla krav som sexuella övergrepp från personal för att få tillgång till sina mediciner eller basal omsorg. När uppgifter av denna allvarliga natur framkommer i media rör det sig om situationer där människor i särskilt utsatta livssituationer, många med svår psykisk ohälsa, inte har fungerande skydd eller trygghet, trots att det är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande. Vi anser därför att: • IVO omedelbart måste inleda en oberoende och grundlig utredning av verksamheten • boendet bör stängas tillfälligt under pågående utredning om allvarliga brister misstänks • Ansvariga aktörer omedelbart säkerställer att ingen far illa När så allvarliga uppgifter rapporteras kan samhället inte blunda. Människors trygghet, värdighet och rätt till säker vård och omsorg måste komma först. Läs mer:  Borås Tidning, “Personal på Fritslavägen: ’Förstår inte hur det får drivas’”. https://www.bt.se/boras/personal-pa-fritslavagen-forstar-inte-hur-det-far-drivas/ Borås Tidning, “Jag såg ingen annan utväg än att ta livet av mig”.  https://www.bt.se/boras/jag-sag-ingen-annan-utvag-an-att-ta-livet-av-mig/ Borås Tidning, “Tystnaden riskerar att dölja det som behöver granskas”.  https://www.bt.se/boras/tystnaden-riskerar-att-dolja-det-som-behover-granskas/

Efter år av planering har utformningen av det nya Nobel Center vid Slussen nu presenterats och bekräftats (https://www.fastighetsvarlden.se/notiser/klart-sa-blir-nya-nobel-center-vid-slussen/). För många stockholmare är reaktionen entydig: detta är ett djupt otillfredsställande resultat för en av stadens mest betydelsefulla platser. Slussen är nämligen inte bara en trafikknutpunkt. Det är Stockholms inlopp, mötet mellan Gamla stan och Södermalm, mellan stad, vatten och historia. Här fanns möjligheten att skapa en byggnad som i framtiden skulle kunna räknas till stadens klassiska landmärken – en självklar bakgrund till tusentals bilder över vattenspegeln, ett arkitektoniskt uttryck för bildning, nyfikenhet och mänsklig strävan. Det föreslagna Nobel Center upplevs i stället som kargt, tungt, slutet och försiktigt intetsägande. Gestaltningen domineras av staplade, fyrkantiga volymer som snarare för tankarna till 1970-talets institutionella monumentalitet än till ett öppet, generöst och intellektuellt modigt hus för vår tid. Ambitionen står inte i proportion till vare sig platsens känslighet eller Nobelprisets internationella och kulturella betydelse. Redan inom någon timme efter att utseendet hade offentliggjorts hade det förslagna huset kallats för ”ett dåligt skämt”, ”totalt ointegrerat”, ”heron city”, ”kommunalt fjärrvärmeverk” med mera, av hundratals internetanvändare. Kritiken från allmänheten handlar varken om ett motstånd mot byggande i sig, eller enkom sågande av modern arkitektur. Inte heller ställes det nödvändigtvis krav på historiserande pastischer, ehuru snyggt utförda sådana vore mycket välkomnade och uppskattade på den sagda platsen.  Tvärtom efterfrågas antingen en verkligt djärv, samtida gestaltning, eller en mer omsorgsfull och harmonisk arkitektur som verkligen samspelar med stadens siluett och topografi. Det som nu föreslås uppfattas ju som varken eller! Varför så kargt, varför så lite grönska, varför sådan brutal och tråkig utformning på fasaderna? Även själva projekteringsprocessen väcker allvarliga frågor. Den har i huvudsak präglats av ett toppstyrt förfarande, där professionella och institutionella perspektiv har varit ledande, utan att stadens invånare i någon meningsfull utsträckning har bjudits in till dialog om hur byggnaden bör gestaltas. Vi som undertecknar denna namninsamling uppmanar därför Nobelstiftelsen och Stockholms stad att: • Pausa genomförandet av nuvarande förslag omedelbart • Ompröva byggnadens gestaltning i faktisk dialog med stadens invånare eller med hjälp av en folkomröstning med flera olika alternativ att välja bland! • Säkerställa att ett framtida Nobel Center håller den arkitektoniska och symboliska nivå som platsen och Nobelpriset förtjänar och som projektledarna ideligen påstår att byggnaden gör - trots tusentals stockholmares uppror och motstånd.  • Föra in mer grönska i planen och minska mängden hårdgjorda ytor, såväl runt som på byggnaden i fråga. Stockholm har råd med eftertanke. Beslut som formar stadens mest centrala vyer bör präglas av mod, kvalitet och respekt – inte av kompromisser som riskerar att bli permanenta. Slussen förtjänar mer. Nobelpriset förtjänar mer. Stockholm förtjänar mer. Gör om gör rätt!

Ystad står inför ett avgörande vägval. Beslut som nu fattas i hamnområdet riskerar att bli oåterkalleliga. I jakten på en ”modern” Hamnstad håller kommunen på att riva byggnader som inte bara berättar om stadens historia – utan som också kan spela en avgörande roll i framtidens hållbara och levande stadsutveckling. Sedan 2019 har flera unika industribyggnader försvunnit ur Ystads hamn. Nu hotas några av de allra sista spåren av stadens industriella arv: Sorteringsverket (Kokscentralen) och Sockersilon. Sockersilon – ett oersättligt landmärke Sockersilon från 1935 är ett av Ystads mest karaktäristiska landmärken. Den ovanliga Weibullsilon med sin nitade stålkonstruktion för tankarna till ett båtskrov och rymmer en interiör med fantastisk akustik, bevarat maskineri och stark teknikhistorisk betydelse. Det finns bara en likadan byggnad i hela Sverige – i Visby. Det här är kvaliteter som inte går att återskapa. När de rivs, är de borta för alltid. Ett hus som redan är byggt – och fullt av möjligheter Det mest hållbara huset är det som redan finns. Med relativt små insatser – nödutgångar och takreparation – kan Sockersilon öppnas som en kulturarena för konserter, festivaler, utställningar och föreläsningar. Under Ystad Kulturnatt har det redan blivit tydligt vilket enormt intresse som finns när silon öppnas för allmänheten. Här finns potential att skapa en unik mötesplats för kultur, människor och idéer – mitt i hamnen. Kultur, historia och trovärdighet Ystad lyfter gärna fram sin historiska och kulturella identitet. I översiktsplanen FÖP 2030 beskrivs kulturmiljön som en resurs. Då kan man inte samtidigt riva de sista spåren av stadens industriella historia. Att bevara Sockersilon handlar inte om att vara bakåtsträvande. Det handlar om att vara kreativ, ansvarstagande och framtidsorienterad. Om att se starka, redan färdigbyggda strukturer som möjligheter – inte som hinder. Sockersilon är en symbolisk länk mellan landsbygd och stad, mellan råvara och förädling, mellan dåtid och framtid. Den ger Hamnstaden identitet, djup och förankring i platsens historia. Skriv under – för Ystads framtid Genom att skriva under denna namninsamling visar du att du vill se en hållbar stadsutveckling där historien ses som en styrka, inte ett problem. Där kultur får ta plats. Där Ystad vågar gå före istället för att riva bort det som gör staden unik. Stoppa rivningen. Bevara Sockersilon. Ge Ystad en framtid med minne, mening och kultur. Kulturföreningen Sugarbox

Priset på bussbiljetter bara höjs och höjs och vi unga behöver billigare (helst gratis) kollektivtrafik! Det ska inte vara en lyx att ta bussen till fotbollsträningen, skolan eller jobbet. I en stor stad som Umeå ska det vara en självklar rättighet att kunna ta sig mellan olika stadsdelar. Förutom detta är det också bra för klimatet med minskat bilberoende. Vår kommun har tidigare pratat om att satsa på kollektivtrafik och nyligen har man pratat om att introducera spårvagn för minskad bilanvändning. Men det enklaste sättet för både arbetare, barnfamiljer och ensamstående är att ge oss billigare priser på bussbiljetter! Ett månadskort för barn 7-19 år kostar idag 400 kr, vilket är en tredjedel av CSN. Efter du fyller 20 eller är student höjs priset till 530 kr. Hur många studenter har råd med det? Hur många pensionärer har råd med det? Nu ska priserna i Ultra-appen höjas igen och allt fler kommer välja bort bussen. Vi vet att nolltaxa, alltså att göra kollektivtrafiken gratis med hjälp av skattemedel, funkar. Det har städer och länder som Tallinn, Luxemburg och Malta bevisat. Om ni politiker inte vill göra bussen gratis än, sänk i så fall priserna! Vi har inte råd!

Med Roslagsbanan färdas 50 000 personer till och från Stockholms nordostkommuner varje dag. En hel del av dem kliver av och på vid Östra station och ansluter med tunnelbanan. För att avlasta tunnelbanan och skapa kortare resor och färre byten har det beslutats att Roslagsbanan istället ska gå i tunnel från Universitetet till Odenplan och City. Men alternativet att behålla vissa tåg till Östra har inte utretts! Varför riva existerande kollektivtrafik när man bygger ny – vi kan behålla båda! Många resenärer har planerat sin boende-och arbetssituation utifrån att Roslagsbanan går till Östra station. För dem krävs förändrade resmönster och fler byten när rutten dras om till Odenplan, då resenärer till skolor, arbetsplatser och verksamheter på Östermalm tvingas byta till tunnelbanan eller ta buss istället för att promenera eller åka buss en kortare sträcka. Krångligare kollektiva resvägar leder till att fler tar bilen, vilket motarbetar det nationella etappmålet att utsläppen från vägtrafiken minska med minst 70 procent till senast 2030, jämfört med år 2010. För många resenärer i nordostkommunerna utgör Roslagsbanan den viktigaste sättet att resa hållbart, och att fortsätta köra till Östra station skulle minska biltrafiken till och från Östermalm. Det ger dessutom en beredskapsfördel vid störningar i den planerade tunneln till Odenplan och City, om vissa tåg kan köra till Östra. Skulle det då vara möjligt att låta vissa tåg fortsätta gå till Östra station? Ja, genom att behålla två spår till Östra station när man bygger de nya spåren till Odenplan, vilket fortfarande ger möjlighet att bebygga den största delen av nuvarande spårområde med bostäder. Det skulle kräva ett bredare utrymme där spåret ska gå ner i tunnel vid Universitetet, men vore möjligt med en viss påverkan på nationalstadsparken. Att inte noga utreda detta alternativ är att bortse från många resenärers behov och att stänga dörren till många möjligheter i onödan. Järnvägsplanen går ut på remiss i vår, så det finns fortfarande tid att utreda alternativ. Roslagsbanan är en livsnerv i nordostkommunerna som underlättar livet för många och utgör ett bekvämt och hållbart sätt att färdas till och från både arbetsplatser och nöjen. Låt en del av tågen fortsätta gå till Östra även när banan byggs ut så får vi alla fördelar kvar!  /Ett hållbart Täby

Jag/vi som undertecknat detta brev vill härmed framföra vårt överklagande mot det nuvarande parkeringsförbudet på Härjedalsgatan. Bakgrund • Parkeringsförbudet gäller 8-16 under vinterhalvåret 1/11-15/5. • Samtidigt har parkeringszoner med avgift samt boendeparkering införts i området. • Detta innebär att boende och besökare får begränsade möjligheter att parkera, trots att behovet är stort. Skäl för överklagandet • Orimlig begränsning: Under vinterhalvåret är behovet av parkeringsplatser särskilt stort, och ett generellt förbud skapar onödiga svårigheter. • Alternativ finns: En städdag per vecka skulle kunna säkerställa renhållning och framkomlighet, samtidigt som boende får rimliga parkeringsmöjligheter. • Likabehandling: I andra delar av staden tillämpas lösningar med städdagar istället för totalförbud, vilket visar att det finns fungerande alternativ. Begäran Vi begär att parkeringsförbudet på Härjedalsgatan hävs under vinterhalvåret och ersätts med en ordning där städdagar införs. Detta skulle skapa balans mellan stadens behov av framkomlighet och boendes behov av parkeringsmöjligheter.

I befintligt läge har järnvägen Stångådals- och Tjustbanan anslutning till järnvägsstationen. Det är viktigt för att resenärerna ska kunna kliva av centralt i Linköping utan att behöva byta till stadsbuss i Hackefors. Linköpings nuvarande resecentrum ligger på bekvämt gångavstånd i det största arbetsställeområdet, Centrala Staden. En flyttad station minskar attraktiviteten för tågresandet och riskerar att detta upphör på Stångådals- och Tjustbanorna. Detta skulle drabba kommunerna längs banorna; Linköping, Åtvidaberg, Västervik, Kinda, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Kalmar.  Dessutom medför en flytt av järnvägsstationen en kostnadsökning om ca 100 000 kr per skattebetalare i Linköping, dvs 4000 kronor per år i 25 år. Totalkostnaden för flytten av stationen beräknas till ca 15 miljarder kronor. Dessa pengar skulle göra större nytta om de används för upprustning av våra olika regionbanor i Sverige, bland andra Stångådals- och Tjustbanorna.

Staffanstorps kommun avser återigen att riva den gamla idrottsplatsen (belägen mellan Hjärups skola och Hjärupslundsskolan, mitt i centrala byn längs med Åttevägen). Enligt detaljplanen ska marken ska bebyggas med uppemot ett sextiotal radhus eller villor. Detta kommer innebära att grönytan helt tas bort, flertalet träd kommer att behöva huggas ner och en ny väg i korsningen Slättvägen/Åttevägen/Centrumstigen kommer byggas. Trafik till det nya bostadsområdet kommer endast att kunna ske via Klockaregårdsvägen och Slättvägen.   Det nya bostadsområdet kommer att innebära att den sista fria och plana grönytan i Hjärup kommer att försvinna. Med detta försvinner även möjligheterna till kreativ utomhuslek och motion och även de närliggande skolornas möjlighet att bedriva idrott på bana. Var ska barnen spela brännboll? Tyvärr är idrottsplatsen eftersatt av Staffanstorps kommun men dess stora potential kvarstår. Det finns bland invånarna ett stort intresse av upprustning av idrottsplatsen, till exempel genom förnyad löparbana, trestegsbana och en skatepark. Hjärups park fyller en viktig funktion i att ge Hjärupsborna tillgång till rekreation utomhus, men kan inte ersätta de möjligheter som idrottsplatsen innebär för lek och motion. När idrottsplatsen är borta kommer det inte finnas någon större plan gräsyta i hela byn, frånsett konstgräsplanen vid Uppåkraskolan.   Ytterligare en problematisk aspekt av Staffanstorps kommuns planer är trafiksäkerheten i området. Hjärups skolor och förskolor har över 1 000 elever. Många barn tar sig dagligen, till fots eller på cykel, till skola eller förskola via Slättvägen och Åttevägen. Uppförandet av det nya bostadsområdet kommer att innebära tung byggtrafik under flera års tid i ett område där många barn rör sig till och från förskola och skola. När bebyggelsen står klar kommer denna att medföra en permanent ökning av trafik på/vid viktiga gång- och cykelvägar till flera skolor och förskolor. Detta kommer att försämra möjligheterna för barnen att ta sig till skola och förskola på ett tryggt och säkert sätt. Kommunen har inte beaktat detta i sin planering, utan utgått från antaganden, modelleringar och gamla data. Någon undersökning av faktiska trafikförhållanden har inte skett.   Vi boende i Hjärup vill värna om Hjärups kännetecken; bykänsla och barnvänlighet. I en tid då Hjärup kraftigt växer, bland annat genom uppförandet av Västerstad, är det av största vikt att inte förlora Hjärups karaktär. Vi kräver därför att Staffanstorps kommun slopar planen på att bebygga Hjärups gamla idrottsplats och i stället tar fram ett förslag till förnyelse av idrottsplatsen som fokuserar på möjligheten till rekreation och idrott för Hjärups invånare. 

 Den här namninsamlingen är viktig därför att beslutet om en av de största industri- och energisatsningarna i Sveriges historia håller på att drivas fram utan att invånarna fått en reell chans att påverka.  En AI-hub med ett elbehov på 750 megawatt, enorm markåtgång och stora konsekvenser för både miljö och energipriser är inte ett lokalt rutinärende – det är ett strategiskt samhällsbeslut som borde kräva bred demokratisk förankring.  Ändå har varken kommuninvånare, boende i området eller elkunder på nationell nivå fått säga sin mening om de är beredda att stå för kostnaderna och riskerna som följer. Istället pågår beslutsprocessen bakom stängda dörrar, med exklusiva markreservationer och löften till en internationell aktör som ingen väljare haft möjlighet att godkänna.  När projekt av den här storleken genomförs utan dialog, folkomröstning eller oberoende konsekvensutredningar urholkas tilliten till både kommunens och statens demokratiska processer.  Den här namninsamlingen handlar därför inte bara om ett datacenter – den handlar om rätten att som medborgare få bli informerad, få delta och få säga ja eller nej innan beslut som påverkar vår framtida energi, ekonomi och miljö fattas över våra huvuden.