Regeringen vill avskaffa den generella vägpolitiken och införa särskilda betalvägar. De planerar att använd sig av ”offentlig-privat samverkan” kallad OPS. Det kommer öka trafiken, göra det dyrare och fylla fickorna på regeringens kompisar. Som tack kommer du behöva betala varje gång du åker på någon av dessa betalvägar! Vad är OPS? Offentlig-privat samverkan, OPS, är ett samlingsnamn för flera olika typer av samverkan mellan offentliga och privata aktörer. I grunden är det en upphandlingsform med ett långsiktigt avtal mellan en offentlig beställare och en privat leverantör. Det låter kanske bra men hur blir det i verkligheten? Hur brukar det bli med OPS? I Sverige ligger OPS bakom katastroferna Nya Karolinska och Arlandabanan. Dessa infrastruktursatsningar blev världens dyraste sjukhus fyllt med problem och ett svindyrt tåg till en flygplats. OPS-lösningar skenar i kostnader och ger regeringens konsultvänner ytterligare ett sätt att mjölka medborgarna på pengar. Är inte detta som trängselskatter? Nej. Trängselskatter är till för att minska trafiken. Betalvägar är till för att öka trafiken och flytta pengar från dina fickor till regeringens kompisars fickor. Skriv under om du vill stoppa betalvägarna innan det är för sent! Regeringen måste stoppa sitt arbete för betalvägar genom att: 1. Dra tillbaka sitt uppdrag till Trafikverket om ”förbereda för genomförande av statlig infrastruktur genom offentlig-privat samverkan (OPS)”  2. Stoppa lagändringen av väglagen som krävs för att ett statligt bolag ska kunna bygga och driva en statlig väg

Detta med argumenten: 1. Problem med mötande trafik och smal väg "Vägbredden genom byn uppmäts till som lägst 3.60 meter. Detta innebär att två personbilar har svårt att mötas utan att hjulen tvingas utanför asfaltskanten, vilket skapar akuta risksituationer i 70 km/h." 2. Tunga och breda fordon (lantbrukstrafik) "Vägen är en viktig transportsträcka för det lokala lantbruket. När stora, breda skördetröskor och tunga traktorer möter personbilar i hög hastighet finns inga säkerhetsmarginaler kvar på den smala vägbanan." 3. Fler barnfamiljer, barnvagnar och cyklister "Demografin i byn har förändrats och flera barnfamiljer har flyttat hit. Då vägen helt saknar gång- och cykelbana tvingas föräldrar med barnvagnar, skolbarn och cyklister röra sig direkt på körbanan. Att dela en smal vägbana med fordon i 70 km/h upplevs som direkt livsfarligt och begränsar barnens rörlighet." 4. Vägen körs sönder (slitage och underhåll) "Det höga tempot i kombination med tunga fordon leder till ett extremt hårt slitage på vägbanan. Vägkanterna trycks sönder när fordon tvingas ut i vägrenen vid möten, vilket leder till återkommande potthål och ökade underhållskostnader för både fordon och vägbana."

Sedan några år tillbaka har Kv. Valand i Kungsbacka kommit att bli en tom grusplan och därmed också ett ogästvänligt fritidsområde. Under den tiden har också fastighetsägaren Aranäs Fastighets AB splittrats i två; Ernst Rosén och Ivar Kjellberg Fastighets AB varav den senare har sina plakat just på området i fråga. Det var mycket snack om att länka ihop Innerstaden med Kungsmässan den vägen, något som ännu inte infriats. Flera restauranger och kaféer har varit tvungna att stänga som ett resultat av det. Stora ord om specifika kvarterslösningar som den om huset Oasen har heller inte blivit av. Gula huset står där utan sin mikropark.  Det som måste hända nu är att Kungsbacka Kommun och Ivar Kjellberg Fastighets AB fullföljer projektet så som det var tänkt. 

Enligt Transportstyrelsens olycksdatabas STRADA är fotgängare och cyklister de mest utsatta trafikanterna i trafikmiljön. Många allvarliga personskador drabbar dessa grupper varje år. Även om de flesta olyckor inte sker mellan cyklister och gående visar statistiken att oskyddade trafikanter är särskilt sårbara och att säker utformning av gång- och cykelvägar är avgörande för att förebygga skador. Vi vill betona att detta inte är en namninsamling mot cyklister. Cykeln är ett viktigt och hållbart transportmedel. Däremot måste alla trafikanter kunna känna sig trygga och visa hänsyn till varandra. Vi kräver därför att Göteborgs Stad: Genomför en trafiksäkerhetsutredning av hela Säröbanan. Kartlägger olyckor och tillbud med hjälp av STRADA samt kommunens egna rapporter. Identifierar de platser där konflikter mellan gående och cyklister är som störst. Sätter upp tydligare skyltning om anpassad hastighet och ömsesidig hänsyn. Utreder möjligheten att separera gång- och cykeltrafik där utrymme finns. Installerar fysiska hastighetsdämpande åtgärder på särskilt utsatta platser, exempelvis vid entréer, lekplatser och områden där många gående vistas. Genomför informationskampanjer om hur gång- och cykelbanor ska användas på ett säkert sätt. Vi uppmanar Polismyndigheten att: Genomföra återkommande trafikkontroller och ökad närvaro på Säröbanan. Informera om de trafikregler som gäller på gemensamma gång- och cykelbanor, där alla trafikanter har ett ansvar att anpassa hastigheten efter omständigheterna. Prioritera tillsyn på de sträckor där många medborgare upplever återkommande riskfyllda situationer. Vårt mål är inte att begränsa cyklingen. Vårt mål är att skapa en trygg och säker Säröbana där barn kan cykla, äldre kan promenera, hundägare kan rasta sina hundar och pendlare kan ta sig fram – med ömsesidig respekt och hänsyn. Vi hoppas att Göteborgs Stad och Polismyndigheten tar denna fråga på största allvar och vidtar konkreta åtgärder innan en allvarlig olycka inträffar.

Till ansvariga för vägunderhållet hos Trafikverket och Vilhelmina kommun Vi vill med denna skrivelse och namninsamling uppmärksamma den långvariga och återkommande problematiken med vägstandarden på sträckan Kultsjöluspen – Grytsjö – Blaikliden – Eriksberg samt vägen till Marsliden. Ansvarsfördelningen är idag uppdelad mellan Trafikverket och Vilhelmina kommun: • Trafikverket ansvarar för Kultsjöluspen – Grytsjö, vägen till Marsliden samt Blaikliden – Eriksberg. • Vilhelmina kommun ansvarar för sträckan Grytsjö – Blaikliden. Sträckan mellan Grytsjö och Blaikliden har under lång tid varit i mycket dåligt skick och upplevs ofta som den sämst underhållna delen av vägnätet i området. Vägen är på många ställen så dålig att den knappt är framkomlig och fordonsägare drabbas av onödigt slitage och kostsamma reparationer. Mot bakgrund av detta ställer vi oss frågan hur de medel som avsätts för vägunderhåll används och varför vägstandarden är så bristfällig? Även de vägsträckor som Trafikverket ansvarar för är periodvis i mycket dåligt skick. Vi uppskattar dock de förbättringar som genomförts under våren och ser att de har gjort skillnad. Samtidigt får det inte gå så lång tid mellan underhållsåtgärderna att vägarna återigen hinner försämras till en oacceptabel nivå. Vägen är en viktig förbindelse mellan Kultsjödalen och övre Vojmådalen och används dagligen av boende, hemtjänst, skolpersonal, entreprenörer och andra arbetspendlare. Det dåliga vägskicket leder till längre restider, ökade kostnader och onödigt slitage på fordon. Det finns även en miljöaspekt. När människor tvingas välja längre körvägar eller när transporter tar längre tid än nödvändigt ökar både bränsleförbrukningen och utsläppen. Ett fungerande vägunderhåll bidrar därför även till minskad klimatpåverkan. Det handlar dock inte bara om ekonomi och bekvämlighet. Vägens skick påverkar även möjligheten för ambulans, räddningstjänst och andra samhällsviktiga funktioner att snabbt ta sig fram. Om någon av de boende i våra byar drabbas av akut sjukdom, olycka eller brand kommer vägens skick att fördröja insatserna. I sådana situationer kan varje minut vara avgörande. Vi vill med denna skrivelse och namninsamling visa att vi är många som nyttjar vägen och som anser att situationen behöver tas på större allvar. Tillfälliga åtgärder räcker inte när problemen återkommer år efter år. Trafikverket och Vilhelmina kommun måste gemensamt se över sitt arbetssätt för att säkerställa ett långsiktigt och väl fungerande vägunderhåll. För en säker, framkomlig och hållbar väg – för boende, företag, samhällsservice och räddningsinsatser.

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!

Västertorps simhall är en viktig del av stadsdelens identitet och innehåller betydande arkitektoniska, konstnärliga och kulturhistoriska värden. Samtidigt finns behov av modernisering och utveckling. Initiativet stöds av boende, simhallsbesökare och kulturmiljöintresserade.

Busstrafiken till västra Sicklaön har försämrats samtidigt som köerna på Kvarnholmsvägen växer, fler flyttar in på Kvarnholmen och ytterligare 4150 bostäder & 1400 arbetsplatser är planerade. På buss 53 har var fjärde tur dagtid och på buss 55 var tredje tur dagtid försvunnit. Hållplatsen för 55:n vid Slussen har dessutom flyttats till Hornsgatan, vilket gör byten till tunnelbana och bussar svårare. Det drabbar särskilt seniorer, vårdpersonal vid Danvikshem och oss alla som ska till jobb och skola. Förslaget om en hållplats för 53:n närmare Danvikshem har också avvisats. Buss 53 och 55 avgår dessutom nästan samtidigt mellan Henriksdalsberget och Slussen. Missar du den ena, missar du ofta båda – och kan få vänta länge. Bussarna är knökfulla vissa tider när resenärer vill undvika bussterminalen vid Fotografiska eller ska till Vikingterminalen. Buss 402 har fått tillbaka sina turer, men Kvarnholmen växer och bussarna är redan fulla vissa tider. Nu vill SL dessutom göra Slussen till ändhållplats igen istället för att fortsätta via Medborgarplatsen. Nätverket för buss 53, 55 och 402

Busslinje 144 är idag en viktig direktförbindelse mellan Älvsjö Station och Gullmarsplan. Den används varje dag av pendlare, skolelever, äldre och andra som behöver ta sig till arbete, skola, vård och kollektivtrafikens större knutpunkter. Linjen knyter också samman områden som Östberga, Örby Slott och Liseberg, där många delar skola, barnavårdscentral och vårdcentral. Det föreslagna beslutet innebär att delar av linjen dras om, att hållplatser försvinner och att många resenärer tvingas till fler byten och längre restider. Området Örby Slott–Liseberg riskerar att förlora sin direkta koppling till Gullmarsplan, Tvärbanan och Årsta. För många innebär förändringen 10–20 minuter längre restid per resa. På ett år motsvarar det en betydande förlust av tid och tillgänglighet. För äldre resenärer får förändringen särskilt stora konsekvenser. Boende på Blomsterfonden får svårare att ta sig till Gullmarsplan, och resor till exempelvis Brännkyrka kyrka blir mer komplicerade. Även tryggheten påverkas eftersom buss 144 idag är det mest direkta och trygga sättet att resa hem från Gullmarsplan på kvällstid. Samtidigt planeras fler bostäder i området med begränsade parkeringsmöjligheter. Då behövs bättre kollektivtrafik, inte sämre. Remissyttrandena från stadens stadsdelsförvaltningar visar dessutom att förslaget påverkar olika områden på olika sätt. Medan vissa stadsdelar lyfter möjliga förbättringar pekar andra på behovet av ytterligare konsekvensanalyser innan förändringarna genomförs. Det visar att förslaget skapar både vinnare och förlorare. Vi anser därför att en välfungerande direktlinje inte ska försämras innan konsekvenserna för boende, pendlare, äldre och andra berörda resenärer har utretts ordentligt, redovisats öppet och vägts in i det slutliga beslutet.

När riksdagen 2010 fattade beslut om en avreglering av järnvägsunderhållet såg man framför sig att en effektiv marknad skulle växa fram. Nu har 16 år gått och marknaden lider av betydande brister. Få aktörer, få anbud och snedvridna incitament genererar en lägre kvalitet på drift- och trafiksäkerhet än väntat, i relation till de medel som finns anslagna till järnvägsunderhåll. Dessutom ökar Trafikverkets kostnader och byråkrati – samtidigt som järnvägsunderhållet minskar.  Det finns idag ingen aktör med samlad koll på järnvägen. Förseningar inom järnvägstrafiken kostar samhället 9 miljarder kronor per år (2024). Den största delen av förseningarna (omkring 33 procent) beror på fel i järnvägsanläggningen. Eftersatt underhåll ökar också risken för driftstopp. Varken resenärer eller gods till industrin och handeln kommer fram i tid, och utan en fungerande järnväg sinkas den gröna omställningen.  Fackförbundet Seko organiserar 80 procent av all personal vid järnvägen och har vid flertalet kongresser fattat beslut om att förbundet ska verkar för ett förstatligande av järnvägen. Det innebär ett återtagande av banunderhåll, reinvesteringar, fordonsunderhåll, trafik och egen personal.  Vill du också att tågen ska gå i tid? Vill du minska risken för olyckor och påskynda den gröna omställningen? Gör skillnad genom att skriva under namninsamlingen.

Den vårdslösa trafiken som präglar Malmös stadsliv drabbar speciellt barn och unga som inte har möjlighet att röra sig fritt och säkert i sin stad.  Inga fler barn ska behöva dö i trafiken!

Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.