I Hässleholm finns något unikt Hörselförskolan Syrsan, en del av Silviaskolan, har under lång tid byggt upp en verksamhet med djup kunskap och stor erfarenhet inom hörselpedagogik. Verksamheten leds av en rektor med specialiserad hörselkompetens, och här får barn med nedsatt hörsel det stöd de behöver i rätt tid och på rätt sätt. Nu har Hässleholms kommun beslutat att Syrsan inte längre ska tillhöra Silviaskolan. Vi föräldrar menar att detta riskerar att få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling, av flera skäl: Tidigt stöd är avgörande Barn med nedsatt hörsel behöver tidiga insatser för att utveckla språk, samspel och trygghet. Utan rätt stöd i förskoleåldern riskerar barnen en försenad språkutveckling som kan påverka både skolgång och välmående. Expertis riskerar att gå förlorad Syrsan och Silviaskolan har tillsammans byggt upp en helhet av kunskap och erfarenhet som är mycket ovanlig. Om verksamheten delas upp försvagas stödet till de barn som är i störst behov av särskild pedagogik för sin språkliga och sociala utveckling. Barnen har rätt till specialiserad kompetens Forskning visar att barn med hörselnedsättning behöver rätt pedagogiskt stöd, en anpassad miljö och tillgång till teckenspråk. En ny ledning utan hörselspecifik kompetens kan enligt vår mening inte säkerställa den omsorg och det stöd som barnen har rätt till enligt skollagen.

Det finns ett behov av ett klorfritt badhus i Umeå, både för personer med allergier och astma och för alla som vill minska exponeringen för skadliga ämnen och värna om en giftfri inomhus- och utomhusmiljö. Klor kan dessutom bidra till negativa hälsoeffekter och orsaka slitage på byggnader. För att möta behovet föreslås att kommunen antingen omvandlar ett befintligt centralt badhus – exempelvis Navet eller Hemgården – eller bygger ett nytt klorfritt badhus på Teg. Detta skulle göra det möjligt att bada och simma året runt i en klorfri miljö, både inomhus och utomhus. Idag är tillgången till centrala badhus begränsad, vilket gör det svårt för sjukpensionärer, äldre och personer med funktionsnedsättning att ta sig till mer avlägsna badhus som Ersboda, Sävar, Holmsund, Hörnefors och Obbola. Ett centralt placerat klorfritt badhus skulle göra det betydligt lättare för fler att ta sig dit utan långa resor eller bussbyten. Förslaget är att börja med ett centralt klorfritt badhus och på sikt omvandla även övriga badhus i kommunen till klorfria alternativ.  Mvh Marie Johansson (Umeå)

”Jaha, det där snacket om LSS och assistans igen. Det gäller inte mig.” Då får jag gratulera. Att du redan på förhand vet att du inte kommer råka ut för en bilolycka eller hjärnblödning, dykolycka eller sjukdom med funktionsnedsättning till följd. Att ditt barn eller barnbarn inte kommer födas för tidigt, råka ut för en vårdskada eller överleva ett självmordsförsök. Att du själv eller den du älskar inte behöver hjälp i sin livsföring eller stöd för att anhöriga ska kunna fortsätta yrkesarbeta och någorlunda sova om nätterna. Istället för att blunda kan du välja att se den personliga assistansen som en livförsäkring för precis varenda en av oss, för både dig och mig. Du kan välja övertygelsen att ett självbestämt liv är en mänsklig rättighet värd att kämpa för. Det tar bara några minuter för dig att göra din röst hörd. Skriv på och visa vår regering att du vill ha ett Sverige där alla har rätt till ett liv i frihet! För Martin, David och 18 000 andra medborgare i Sverige är personlig assistans livsavgörande. LSS handlar inte endast om personlig assistans utan omfattar nio andra insatserna där även ledsagning just nu är i ropet. Insatserna är uppmärksammade på så vis att våra myndigheter gör allt i sin makt för att begränsa dem.  De metoder som regeringen använder är beprövade och effektiva härskartekniker 1)     Med domstolarnas hjälp urholka LSS så att lagen inte längre kan tillämpas 2)     Misstänkliggöra och svartmåla den assistansberättigade  3)     Svälta ut assistansen genom att inte verkställa den av regeringen utlovade indexeringen ”Men menar vi allvar med att spara pengar på människor går det så klart inte längre an att rädda livet på folk utan urskiljning. När kommer den första riksdagsdebatten om att inte rädda bebisar födda före, säg, vecka 28, som möjligen kommer att behöva samhällets stöd? Eller tvärtom ge dödshjälp till barn som visar sig ha obotliga hjärnskador? Hur gör vi med olyckor liknande min egen? Bör vi avskaffa all sjukvård där patienten inte blir fullt återställd? Eller var går gränsen?” skriver Annika Taesler, elitryttaren som blev totalförlamad, i en debattartikel i Expressen från 2018. 2018 var läget illa. Nu är det betydligt värre. Nu verkar kommunerna kämpa om första platsen “Sveriges värsta LSS kommun”. I toppen hittar vi Söderhamn, Vännäs, Flen, Vansbro, Falun, Gnosjö och Uppsala. Uppsala, som förhoppningsvis nått sin bottennotering, menar nu att de ska vända den negativa trenden i kommunen för att LSS återigen ska tillämpas utifrån de ursprungliga intentionerna. Om Uppsala kommun håller sina löften så är det ett bevis på att motstånd lönar sig. Att vi kan göra våra röster hörda hela vägen upp till regeringen! “Min åsikt är ändå att assistansen är dyr, onödigt lyxig och att den handlar om välfärdskriminalitet”. Det är farligt när en berättelse blir ensidig. När regering, kommuner och media medvetet väljer att lyfta fram personen i behov av samhällets insatser som parasit eller kriminell. Och det är alltid lättare att tro, anta och skylla ifrån sig istället för att ta reda på fakta.  Om varken mänskliga rättigheter, ansvar eller moral talar till våra styrande så är jag säker på att pengar gör det. Priset för att ersätta assistansen med andra alternativ är högre, både i pengar och i mänskligt lidande. I exemplet Uppsala kommun kommer de nästa år behöva betala 63 miljoner in i det kommunala utjämningssystemet just på grund av sina besparingar inom LSS och den personliga assistansen. Att dra in insatser kanske spar pengar i stunden men de långsiktiga ekonomisk följderna blir enorma när anhöriga tvingas ta över ansvaret. Den nu rådande snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt. Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar även präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.  Kommuner och regering bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Agerandet strider i många fall dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.  Det här pågår i Sverige just nu. Vi kräver att regeringen tar sitt ansvar NU! https://www.facebook.com/reel/856326386865283 KARL RYDÅ: Kommunens behandling av Martin och David är skamlig Reglerna för LSS-stöd ändras i Uppsala https://www.facebook.com/reel/1873617476850648 LSS: När började ni se på mig som en parasit? TEMA - Behovsbedömning av personlig assistans i kommunerna Assistansen pressas i budgetkampen – Bengt Westerberg varnar för otrygghet

Nu är Socialstyrelsens arbete med nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest igång och valet av sakkunniga för projektledningsgrupp och ansvariga för de olika områdesgrupperna är så gott som färdigt. 14 av 17 sakkunniga är läkare, 13 av läkarna är psykiatriker. Det faktum att Socialstyrelsens tjänstemän valt att, i likhet med tidigare år, tillsätta läkare till nästan alla betydande positioner i arbetet med riktlinjerna och att majoriteten av dessa omfamnar en tydlig biomedicinsk förklaringsmodell för orsakerna till psykisk ohälsa och hur det ska behandlas, talar sitt tydliga språk. Ramarna för vad vi kan förvänta oss av de nya riktlinjerna är därmed satta. Mer av detsamma helt enkelt: KBT och medicinska behandlingar[1]. Den ensidiga sammansättningen i expertgruppen står i klar motsättning till det komplexa i frågor om psykisk ohälsa. Man har återigen valt att underkänna kompetensen hos en rad yrkeskategorier som sjuksköterskor, mentalskötare, psykoterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, psykologer, socionomer, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Inte heller representanter för gruppen som är mottagare av vården - patienterna - ges något utrymme. De är och förblir inget annat än statister i Socialstyrelsens ögon. Om målet är att skapa en framgångsrik och kostnadseffektiv vård vid psykiskt lidande och inte bara kortsiktig symtomlindring behöver vi utgå från att varje individs psykiska välbefinnande är ett resultat av ett samspel mellan dennes nuvarande omständigheter, livshistoria, trossystem, kulturen, relationer och kroppsliga kapacitet. Vi behöver acceptera att en behandling som hjälper en individ, kan vara verkningslös för någon annan och skadlig för en tredje. Av den anledningen måste det finnas en mångfald av insatser som utgår från individens förutsättningar och preferenser. Vi kräver att:   1. Socialstyrelsen följer myndighetskravet på opartiskhet liksom dess egna jävsregler som innebär att olika skolbildningar skall vara lika representerade och med lika inflytande, inklusive i ledningsgruppen. 2. Riktlinjerna utgår från Patientlagens krav på patienters rätt till olika behandlingar. Det saknas vetenskapligt stöd för att vid heterogena grupper, som depression och ångest, ge en viss behandlingsmetod generell prioritet. Kravet på personcentrerad vård förutsätter en bredd av olika terapier att välja mellan. 3. Riktlinjerna inte skall styra tillgång till olika behandlingsmetoder, utan enbart vara ett stöd i en evidensbaserad praktik där vetenskapligt stöd, den professionella bedömningen och patientens egna behov och preferenser vägs samman vid val av behandling[2]. Vill du se en annan, mer humanistisk och verksam vård vid psykisk ohälsa än den Socialstyrelsen förespråkar? Skriv då på uppropet. Du kan också höra av dig till myndigheten och politiker med dina synpunkter. Gör din röst hörd! [1] Pūras, D. (2017). Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health. United Nations, Human Rights Council. [2] https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/ Initiativtagare: André Marx, allmänläkare Gunnar Bohman, leg. psykolog och psykoterapeut, Med.dr. Organisationsföreträdare: Erika Steorn, Generalsekreterare Tjejzonen Jenny Svebeck, socionom, leg. psykoterapeut, ordförande riksföreningen Psykoterapicentrum Per Sternbeck, föreningssekreterare patientföreningen Equal Camilla Stenström, ordförande Göteborgs Psykoterapi institut Teci Hill, Med dr, leg psykoterapeut, ordförande Svenska psykoanalytiska föreningen Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR Anders Klingström, ordförande Akademikerförbundet SSR förening för legitimerade psykoterapeuter Felicia Katarina Lundgren, ekoterapeut, ordförande i riksföreningen Kontext Lotta Beskow, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Svenska föreningen för familjeterapi Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån  Kristina Båth, förbundsordförande Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH Caroline Stiernstedt Sahlborn, generalsekreterare Stiftelsen 1825 Forskare och kliniker:  Alain Topor, professor emeritus. Universitetet i Agder. Norge Göran Högberg, psykiatriker, psykoterapeut Jenny Wetterling, specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad Fanny Marell, leg psykoterapeut, lärare i psykoterapi Markus Dencker, leg. psykolog Aron Branner, leg. psykoterapeut, handledare i klinisk psykologi Markus Erosson, Socionom, leg psykoterapeut Sven Román, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri  Jonas Lindblom, docent i sociologi, Mälardalens universitet Åsa Nilsonne, specialist i allm. psykiatri, prof. emeritus Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut Sofia Jynnesjö, behandlare inom missbruksvård Roland Paulsen, docent i sociologi Johan Stiernstedt, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut Lasse Mattila, socionom och handledare i psykosocialt arbete Maria Ingström specialist i allmänmedicin Roger Nilson, ortoped, beroendeterapeut  Nina Gårevik, med. dr, leg sjuksköterska psykiatrisk vård Imri Demisai, specialist i psykiatri Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri, med. dr.  Barbro Bransome, specialist i allmänmedicin Leena Källqvist, leg psykoterapeut kris och trauma Peter Andersson, leg. psykoterapeut, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet Pär Engholm, forskare i sociologi, Uppsala universitet Dunja Grisell, samtals-/ACT-terapeut, peer supporter Anne-Marie Boström, leg sjuksköterska, lektor i omvårdnad, Karolinska Institutet Dan Stiwne, docent, leg existentiell terapeut. Jenny Rudberg, verksamhetsutvecklare, Vuxenpsykiatrin Helsingborg Eva Henje, Professor i barn- och ungdomspsykiatri Hans Larsson Leg. Psykoterapeut Magnus von Campenhausen, leg. psykolog Björn Philips, leg psykolog/psykoterapeut, professor i klinisk psykologi

“Min historia är smärtsam — men den är också kraftfull. Om den kan öppna ett enda hjärta eller påverka ett enda beslut, så är det värt allt.” “Jag delar för att ingen annan ska behöva känna sig osynlig. För att jag vill bli sedd som människa, inte som ett ärende.” “Jag berättar inte för att jag vill ha uppmärksamhet. Jag berättar för att jag vill ha rättvisa, trygghet och ett liv tillsammans med min älskade man ” jag vill inte längre Gahari Abdourahman Omar ska inte vara orolig hela tiden. Jag vill att han ska komma hit nära mig att han ska slippa oro och tänker så att vi kan sörja varandra kan hälsa han mot han till våra älskade barn begravningen.

David Rosander, 23, försökte vid 13 års ålder ta sitt liv, vilket har lett till att han nu lever med funktionsnedsättningar som påverkar både syn och motorik.  Något som detta dock inte påverkat är hans intellekt som håller toppnivå och i höstas påbörjade David studier i kandidatprogrammet för freds- och utvecklingsstudier vid Uppsala universitet.   Syftet med LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är att funktionshindrade ska ges möjligheten att leva ett liv som andra och därav få “goda” levnadsvillkor. Förvaltningsrätten har kommit fram till slutsatsen att David ska ges möjlighet att studera “om motivation och kapacitet att tillgodogöra sig universitetsutbildning finns”. För att kunna klara av studierna behöver David personlig assistans, något som Uppsala kommun nu bestridit. Tillämpningen av LSS har istället lett till att han ska få hemtjänst, det vill säga ett stöd som inte räcker för att han ska kunna studera eller delta i studentlivet. Detta skulle i praktiken tvinga honom att avbryta sina studier och istället behöva isoleras i hemmet, något ingen 23-åring ska behöva utstå.  Svenska kommuners bristfällande hantering av liknande ärenden har tidigare uppmärksammats av Justitieombudsmannen, Thomas Norling. Norling reagerade då på hur kommuner hanterat ärenden av samma karaktär på ett bristfälligt sätt och begränsar den enskildes möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda. Skriv under för att hjälpa David att uppnå sina drömmar, och bevisa att vi alla ska kunna leva ett liv utan begränsningar, oavsett om man har funktionsnedsättningar eller inte. 

Vi kräver tillbaka den personliga assistans som dragits in från människor som behöver den för att kunna leva – inte bara överleva. Det här handlar inte om “resurser” eller “prioriteringar”. Det handlar om människors liv. När staten och kommunerna skär ner på assistans, tvingas människor ligga kvar i sängen, hoppa över måltider, skita i duschen och stanna hemma istället för att jobba eller träffa sina barn. Det är ovärdigt ett land som kallar sig välfärdsstat. Assistans är ingen jävla lyx. Det är frihet, självständighet och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi accepterar inte att bli reducerade till siffror i ett Excelark. Skriv under för att stoppa nedmonteringen av personlig assistans – för värdighet, jämlikhet och mänsklighet.

Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand.  Men svårigheter att orientera sig anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar och då blir hindren än större.  Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, och att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har formellt godkänt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.

Att införa än mer disciplinära och straffande åtgärder i det sociala arbetet är att montera  ner välfärdens kärna och svika de mest utsatta. Vi socialarbetare vet att kontroll aldrig kan ersätta tillit – att straff aldrig bygger trygghet. Därför kräver vi att regeringen stoppar de repressiva förslagen och står fast vid den nya socialtjänstlagens intentioner. Lägg resurserna på verkliga lösningar: ett gediget genomförande av nya socialtjänstlagen, rätt förutsättningar för socialarbetare att utföra sitt uppdrag och en starkare välfärd.    Vi som ligger bakom kampanjen är:  Emma Wennerström, socionom och verksamhetschef på Barnrättsbyrån  Fanny Eklund, socionom och verksam i civilsamhället  Nina Micaux, socionom med lång erfarenhet som familjebehandlare 

Allt fler livsmedelsprodukter innehåller sötningsmedel, utan att vara tydligt märkta med "light" eller "zero". Ofta blandas socker med sötningsmedel i samma produkt, vilket gör det extra svårt för oss konsumenter att veta vad vi stoppar i oss. Fler och fler produkter för barn innehåller också sötningsmedel: det handlar om juicer, yoghurtar och frys-själv-glassar med bl a Barbie, Svampbob fyrkant och andra populära barnfigurer på omslaget. Dessa produkter är ofta märkta NO ARTIFICIAL FLAVOURINGS (inga artificiella smakämnen) trots att de innehåller sötningsmedel. Hur detta påverkar våra barns hälsa på lång sikt vet vi ännu inte, men aktuella forskningsrapporter visar att de kan vara skadliga för hjärnan och kraftigt påverka kognitiva funktioner. 2023 klassade WHO sötningsmedel som "möjligen cancerframkallande" - och ändå fortsätter dessa produkter att säljas till våra barn! Därför är det viktigt att produkter med sötningsmedel får en tydlig märkning, gärna en varningstext med bild liknande de som finns på cigarettpaketen inom EU.

Mötesplats Afasi har sedan mitten på 1990-talet funnits med stöd av Region Gävleborg. Mötesplatserna har gett språklig träning, arbetat för digital delaktighet, brutit ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. I en pågående forskningsstudie från Uppsala universitet lyfter personer med afasi och deras anhöriga gång på gång fram Mötesplats Afasi som helt avgörande för att utvecklas, behålla framsteg och förebygga psykisk ohälsa. Behovet hos personer med afasi är oförändrat, nya personer får varje år afasi till följd av stroke eller andra förvärvade hjärnskador. Både forskning och praktik visar hur avgörande denna verksamhet är för att personer med afasi ska träna och bibehålla sina språkliga förmågor liksom bryta psykisk ohälsa. 

Vi vill göra det här TILLSAMMANS – för något bra. Bingan IF, boende och samarbetspartners har redan visat kraften i samarbete: • Muralprojektet “Bingan Gemenskapar” med Gotlands Konstmuseum, där boende delat drömmar och idéer som blev färgstark konst på våra väggar. • Bingan Rullar, som utsågs till Månadens klimathjälte, där begagnade cyklar lagats och delats ut gratis – och människor mötts över generationer. Nu behöver vi en fast plats där idéerna kan fortsätta växa. En levande mötesplats i Bingan stärker gemenskapen, skapar trygghet och ger människor i alla åldrar en plats att vara stolta över – året runt.