100 underskrifter nådda
Till: Migrationsverket
Hjälp ensam handikappad pojke att stanna i Sverige

Osman har bott i Sverige nästan hela livet. Han har stora funktionsnedsättningar och har all sin trygghet i Sverige. Han är ensamkommande och har inga föräldrar. Därför anser Migrationsverket att han ska utvisas ensam till Ryssland. Här i Sverige har han dock trygga vuxna som han har haft i sitt liv i 7 år. Mentalt är Osman ett litet barn, trots sin ålder på 17 år. Han känner igen sina vuxna. Ska Sverige vända ryggen till barn? Ska man rycka bort all trygghet för en kille som bott i vårat land i nästan hela sitt liv? När slutade Sverige bry sig om barns välmående? Kognitivt är Osman 8 mån-1 år. Hur tänker Migrationsverket kring att skicka ut ett barn ensam med dessa vårdbehov till ett land där han har noll trygghet, inga vuxna han känner och där han varken har släkt eller familj. Vart är Sverige påväg?
Kom ihåg! Barnkonventionen är lag!
Kom ihåg! Barnkonventionen är lag!
Varför är det viktigt?
Barn som är uppväxta i Sverige måste värnas om av svenska befolkningen. Man vänder inte ryggen till barnens behov av trygghet. Saker måste förändras. Bara för att Osman inte har förmågan att tala för sig själv så innebär det INTE att han inte har känslor. Han visar tydligt om han är ledsen, rädd, glad, busig m.m. Denna katastrof med utvisningsbeslut på utvisningsbeslut har pågått länge nog. Hur kan man som land vilja lämna ett handikappat barn till sitt eget öde. Migrationsverket enda mål är att utvisa en ensam pojke, man menar att det finns vård i Ryssland. Detta faktum ifrågasätter jag inte! Men han är medveten! Han gråter och blir orolig bara av att vara utan sina trygga vuxna i några timmar på sjukhuset här i Sverige. Han förstår och är fortfarande medveten. Och han ska bli lämnad i ett land utan någon trygghet alls? När blev Sverige ett land där man struntar fullständigt i ett barns välbefinnande och trygghet? Detta hoppas jag att vi kan ändra på. Vill ni hjälpa Osman? Och slå ett slag för ensamma barn som behöver oss vuxna!