Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Bomhus är Gävles största stadsdel. Här finns en omfattande hockeyverksamhet – inklusive en av kommunens största satsningar på flickhockey

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Det är ett dokumenterat stort lokalt behov av rastgård.  Det finns ett mycket högt antal registrerade hundar i vårt område och i de närliggande områdena. Enligt statistik och dagliga observationer är hundägande en betydande del av medborgarnas vardag här. Idag saknas dock en trygg, inhägnad plats där dessa hundar kan rastas lagligt och säkert utan koppel

Friidrottsbanan är en viktig plats för motion, löpträning och folkhälsa.  En offentlig idrottsanläggning bör vara tillgänglig för alla – inte stå bakom lås.

På onsdag 25 mars kl. 13.00 sammanträder Samhällsbyggnadsnämnden i Lerum och har på dagordning om att säga upp vårt hyresavtal. Utöver bristen på dialog med Friskis&Svettis Lerum som hyrt lokalerna i nästan 40 år och brist på konsekvensanalys, saknas dessutom grundläggande information om vad som faktiskt är planerat för lokalerna framåt. Friskis&Svettis i Lerum är en inkluderande mötesplats där människor inte bara tränar, utan också finner gemenskap och möjlighet till engagemang. Observera att du inte måste donera några pengar för att skriva under namninsamlingen.

Skolverket rekommenderar max 12 barn per grupp i ålder 1-3 och max 15 barn i ålder 4-6. Forskningen visar att för stora barngrupper leder till sämre kontakt mellan barn i gruppen och mellan barn och personal. Detta i sin tur leder till mindre trygghet och lägre grad av pedagogiskt arbete. Andra risker är: - högre bullernivå, vilket kan leda till hörselskador - förhöjd stressnivå hos pedagoger och barn som påverka barnens hjärnutveckling och därför även deras framtid(!) - högre sjukdomsfrekvens hos barnen (p.g. ökad infektions och olycksfallrisker) och personalen (fler och längre sjuksriviningar) Botkyrka intar plats 3 på listan över största barngrupper i hela Stockholms län. NU har vi chans att minska barngruppsstorleken bara igenom att bevara en förskola och dess pedagogiska verksamhet utan behov att bygga något nytt. Samtidigt sticker Fröhuset ut med sin hälsofrämjande yta, både inom- som utomhus- Här finns det som barn behöver för sin motorisk utveckling, som är bas till lärande, hälsa och gemenskap: "barn behöver också stora ytor, träd att klättra i, diken att hoppa över och platser där de får springa, ramla och resa sig igen (...) Om vi vill ge barn goda förutsättningar för lärande, hälsa och gemenskap måste motoriken tas på allvar – från tidig ålder." (Ingegerd Ericsson, Docent i idrottsvetenskap)

Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.

Företaget heter Storm Heliworks och har haft sin verksamhet på Säve flygplats, de söker nu ny lokal. De vill exploatera en yta på 5000 kvm, förvara upp emot 30m3 flygfotogen samt ha flera flygningar varje dag. De skriver också i sin  verksamhetsbeskrivning att de vill utveckla verksamheten att verksamhet främst ska ligga på dagtid och vardag 8-17 men att flygningar på andra tider är möjliga. Våra argument för invändning  mot belsutet: Platsen för etableringen ligger mitt i naturområden, väldigt nära Vättlefjäll naturreservat, ett Natura2000 område där särskilda regler gäller, där djur- natur- och friluftsvärden ska vara prioriterade. Området ligger även inom riksintresse för friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Riksintresset omfattar hela Vättlefjäll och är alltså inte enbart begränsat till naturreservatet eller Natura 2000-området. Naturvårdsverkets riktvärden för flygbuller i rekreations- och friluftsområden är betydligt lägre (40 dB(A) FBN) än värdena som tas upp i bullermätningen. Bullermätningen som  företaget har gjort tar upp gränsvärden för  tätort; 55-70dB (A). Naturvårdsverket poängterar att det handlar om “områden som används mer frekvent för friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor och där en låg ljudnivå utgör en särskild kvalitet.” Samt: “onödig trafik över tysta natur- och rekreationsområden bör undvikas. I anslutning till en helikopterplatta kan trafiken vara av en sådan omfattning att olägenhet för människors hälsa kan uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.” Fågel- och djurlivet i Bohus och naturreservatet På Artportalen finns i dag (14 mars 2026) 87 fågelarter noterade under Sörmossen, som är den närmaste lokalen och täcker in de föreslagna platserna. Där ingår exempelvis ett tranpar, som i år kom tillbaka redan i början av mars.  Det har även sett en tjäderhane spela i området i våras. Länsstyrelsen (länk ovan) skriver i bevarandeplanen följande om just tjädern: “Tjädern kräver större sammanhängande skogsområden för att den ska finnas i livskraftiga bestånd. Dessutom är arten starkt traditionsbunden till speciella lekplatser. Tjädern är en stannfågel. Arten rör sig normalt inom ett område i storleksordningen 25 km².” I området finns också flera lantdjur såsom hästar, höns och getter. I Jennylund drivs en ridskola samt ett privatstall med runt 20-25 hästar och många rider ut på ridlederna i närheten förbi Mettjärn, som närmast ca 700 meter från önskade exploateringsplatsen.  Ale kommun har profilerat sig som en friluftskommun, bland annat med hänvisning till Vättlefjäll som enligt kommunens beskrivning “erbjuder omväxlande natur med ett flertal markerade vandringsleder och motionsspår.” Det rimmar illa med att placera en bullrig industriverksamhet i direkt anslutning till området. Bullerupplevelser och bullernivåer är höga kopplade till helikopterverksamhet. Hälsoeffekterna av flygbuller är också väl studerade och exponering för flygbuller kan, skriver Naturvårdsverket, innebära risk för störning även om riktvärdena klaras. Det finns ett lämpligare alternativ i Älvängen närmare urban miljö och inte i närhet till Vättlefjälls naturreservat. Miljöbalken i tydlig i sina hänsynsregler. Vi bör i detta fall följa försiktighetsprincipen och lokaliseringsprincipen. Försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken) innebär att om en verksamhet kan tänkas orsaka skada på människors hälsa eller miljön, ska nödvändiga försiktighetsmått vidtas även om osäkerhet råder. Den är en av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken och innebär att man hellre ska förebygga en risk än att riskera skador. Lokaliseringsprincipen: Verksamheten ska placeras på en lämplig plats för att minimera störningar. Att ha en flygplats så nära de stora kraftledningar som går precis över Sörmossen kan också vara riskabelt.

Vi som arbetar inom LSS i Falu kommun har fått besked om att vårt flexibla arbetstidsavtal sägs upp av kommunal då kommunen inte mötte deras krav. Men kommnunen skulle ändå sagt upp avtalet längre fram. Beslutet motiveras med besparingar ifrån kommunens sida. Tidigare tillhörde vi Socialförvaltningen men ligger nu under Omvårdnadsförvaltningen. Trots att verksamheten inom LSS länge fått höra att vi sparat pengar och haft en fungerande verksamhet, drabbas vi nu av samma besparingar som äldreomsorgen och hemtjänsten – verksamheter där kostnaderna sett annorlunda ut. Det innebär att ett avtal som fungerat bra för både personal, verksamhet och brukare riskerar att försvinna, trots att det inte är inom LSS som problemen funnits. Flexavtalet har bidragit till bättre arbetsmiljö, flexibilitet och möjlighet att få vardagen att fungera för personalen. Att ta bort det riskerar att göra det svårare att behålla och rekrytera personal inom en redan pressad verksamhet. Vi skriver under denna namninsamling för att visa att vi inte accepterar detta beslut och uppmanar Falu kommun att ompröva frågan och värna om personalen inom LSS. Det har varit mycket förändringar till det sämre nu under flera år och nu har vi fått nog. Vi vill kunna vara med och påverka.

Barnen är vår framtid och det viktigaste vi har, barnen förtjänar en stressfri förskola med vuxna som hinner med sitt arbete. Att överlämna sitt barn i barnomsorgens händer, ska vara en trygghet för varje förälder. En anställd ska orka göra sitt bästa varje dag, det vi ser beslutas nu är inte i rätt riktning. Skola och omsorg behöver fler vuxna för barnen, inte färre! Kommunen hänvisar som orsak till det demografiska läget, med minskande barnkullar. I praktiken ser sanningen helt annorlunda ut, förskolorna har redan för stort antal barn på avdelningarna. Blandade grupper 1-5 i ett tal långt över gränsen på lagliga riktlinjer. Ljusdals Kommun måste tänka om! För ALLAS bästa. Namninsamlingen pågår så länge det krävs.

Sverige har chansen att visa vägen mot en omtänksammare och ljusare framtid för oss, djuren och kommande generationer. Djuren och vi tackar dig för din medkänsla och underskrift. Dela jättegärna petitionen och kärleken för framförallt djurens skulle då de inte kan! 🐷🐮🐰🐣🐟🥕🙏💚✨