Hjälp mig att Rädda Uppsala-Ödlan – Stoppa Länsstyrelsens avlivningsbeslut! 🦎💚 En sällsynt och utrotningshotad tejuödla har hittats lösgående i Uppsala. Nu har Länsstyrelsen tagit beslutet att avliva den – enbart för att det saknas en färdig placering just i stunden. Varje djur har ett högt värde. Det är helt oacceptabelt att ett oskyldigt djur ska mista livet på grund av tidsbrist eller byråkrati, när det finns djurparker, godkända reservat och erfarna herpetologer som skulle kunna ge den ett tryggt och livslångt hem. Det är dessutom väldigt många privatpersoner som skrivit till mig att de vill och KAN ta hand om den, under HELT korrekta förhållanden. Ödlan är absolut inte dödssjuk, den behöver bara vår hjälp att hitta rätt trygghet: och det är enkelt med tanke på alla privatpersoner som skrivit till mig att de kan ta den, att de har helt rätt saker och erfarenheter för att fylla hela ödlans behovsmätare. Vi kräver att Länsstyrelsen i Uppsala län:  * Pausear avlivningsbeslutet omedelbart.  * Ger kunniga aktörer och föreningar rimlig tid att hitta en godkänd, permanent placering. Inget djur ska behöva dö i onödan när det finns andra utvägar. Skriv under namninsamlingen idag och hjälp oss att rädda Uppsala-ödlans liv! ✍️✨ Snälla snälla!

Det är en anrik gammal krog som funnits sedan 1989 och som har blivit unik. Den har blivit allas vardagsrum där människor mötts, lärt känna nya människor, en samlingsplats.

Idag finns kvällar då sista möjliga anslutning till ön sker för tidigt, vilket begränsar möjligheten att delta i arbete, kultur-, idrotts- och föreningsaktiviteter i Stockholm utan egen båt.  Åtgärden skulle: • öka tillgängligheten för boende året runt, • stärka tryggheten vid sena resor, • minska behovet av båtresor, • bidra till ett mer hållbart och attraktivt ö-samhälle. Vi uppmanar därför Region Stockholm att utreda och genomföra denna mindre men betydelsefulla förbättring.

 Det är skandal att överviktiga / Obesitas måste bekosta sina mediciner själva - då det handlar om tusentalskronor i månaden för rätten att må bra och gå ned i vikt- Vi bör ha samma rätt som vilken sjukdom som helst att få det under högkostnadsskydd.  Fetma kostar sjukvården mer i omvårdnad och följdsjukdomar - och för tidig död. Nu finns ett läkemedel som hjälper men är för dyr för många att använda på grund av det inte finns med i högkostnadsskyddet.  Är det bara ett läkemedel för de rika ? för vanligt folk med övervikt/fetma över 30 bmi , har inte råd få dessa sprutor - där kostnadetna är mellan 2-5 tusen kronor i månaden och ibland mer.  Nu måste detta bli en förändring - det är att rädda liv. Skriv under för att vi ska ha rätten vara med i högkostnadsskyddet för dessa fetma läkemedel 

Täby kommun vill förändra stora delar av Sjöflygparken i Hägernäs strand - hur påverkar det mig som boende? - Gräsmattor, äng, skog hela vägen till stranden ersätts med parkeringsplatser, ishall och inhägnad fotbollsplan  - Höga ljudnivåer dagligen och långt in på kvällarna  - Mycket mer biltrafik med stor trängsel  Läs yttrandet från Brf Parkhöjden här Läs kommunens handlingar här Acceptera inte stillatigande förslaget!  Skriv på före den 21 sept – namninsamlingen kommer att inlämnas till Täby kommun som ett yttrande i samrådsprocessen.

Det är viktigt eftersom inget barn ska behöva leva med rädsla eller tvingas träffa en förälder som barnet upplever som våldsam eller farlig. Tvång kan förvärra barnets rädsla, skapa psykisk stress och förstöra barnets tillit till vuxna och myndigheter. Samhällets främsta ansvar måste vara att skydda barn från våld inte att utsätta dem för ytterligare risk. Barn har rätt till trygghet, skydd och en barndom utan våld. Därför måste lagstiftningen skärpas och barnets säkerhet alltid sättas först. Barnens röst kommer alltid först.

För människorna som byggde det här landet.  De förtjänar att vara en prioritet.

Det här är viktigt eftersom alla barn och ungdomar har rätt att känna sig trygga när de går till och från skolan och under skoldagen. Ingen elev ska behöva känna rädsla för obehöriga personer eller vara orolig för att något ska hända på vägen hem. När elever känner sig otrygga påverkar det både deras vardag och deras familjer. Föräldrar och syskon ska också kunna känna sig trygga med att barnen kommer hem säkert. Därför vill vi att skolor och kommuner tar elevernas oro på allvar och gör mer för att förebygga farliga situationer. Vi vill skapa en tryggare skolmiljö där elever kan fokusera på skolan, umgås med sina vänner och gå hem utan rädsla. Trygghet i skolan ska vara en självklarhet, inte något vi ska behöva hoppas på.

Snön som tippas i våra centrala vatten är inte ren nederbörd. Det är vägslask fullt av: • Tungmetaller: Koppar från bromsbelägg, zink från däck och bly. • Miljögifter: Oljerester, PAH och mikroplaster. Tusentals ton av detta vägslask tippas rakt i Riddarfjärden – som utgör en del av dricksvattentäkten för över två miljoner människor. Staden har dispens att vräka ner upp till 800 000 kubikmeter per år fram till 2031, trots att dumpning av avfall i vatten varit förbjuden i svensk lag sedan 1972. Samtidigt gör staden det motsatta med samma vatten: • Den bygger ny badbrygga för 5,7 miljoner kronor med strömbildare för vinterbad vid Norr Mälarstrand, och liknande badbrygga har byggts vid Söder Mälarstrand.  • Den lägger över 18 miljoner kronor på kemisk fosforfällning för att rädda Riddarfjärdens botten. Och några månader senare rullar lastbilarna in och tippar giftig gatusnö på samma plats. Vi betalar alltså för att rena vattnet på sommaren och för att förorena det på vintern. Lösningarna finns redan Problemet är löst i våra grannländer. I Oslo har en smältpråm renat all bortforslad snö sedan 2012 – snön smälts med sjövattenvärme och över 90 procent av tungmetaller, däckpartiklar och skräp filtreras bort. Stockholm har själv testat att smälta snö med returvärme från fjärrvärmenätet med gott resultat. Tekniken finns, är beprövad och redo att beställas. Runt om i Sverige kontrolleras och avgiftsbeläggs medborgare som källsorterar sina förpackningar fel. I samma samhälle beviljas en kommun undantag efter undantag för att tippa orenat gatuavfall i sitt eget dricksvatten. Det är svårt att förklara för ett barn, och det borde vara omöjligt att försvara för en politiker. “Det är helt tokigt att de dumpar i vattnet vi dricker och badar i. De har lovat gång på gång att de ska sluta. Jag har bott här i 30 år och de bara fortsätter. Det är bara dumt.                                                   — Birgitta Marking, 86 år, Kungsholmen” Skriv under om du tycker att Stockholm ska sluta söka undantag och i stället rena snön. För mer information, källor, tekniska alternativ och fördjupning: stoppa-snodumpningen.nu

Under flera år har allt fler lekplatser i Sunne försvunnit eller lämnats att förfalla. Centrumlekplatsen vid Mejerigatan är flera decennier gammal, och det enda som hände förra året var att ett nytt stängsel sattes upp. Den lilla lekplatsen bjuder varken in till fantasi eller lek och saknar helt anpassning för både de allra minsta och de lite äldre barnen. Det är en fantastisk mötesplats med enorm potential, en potential som i dagsläget kastas bort. Även den nyare parken vid Magasinsgatan har alla förutsättningar att bli en underbar lekplats för barn mellan 0 och 14 år, men där ligger i stället en gammal trasig betongyta kvar. Sunne kommun, som stolt profilering sig med kultur, turism, utveckling och framtidstro, brister på lekparker för de allra viktigaste: våra barn. När forskning tydligt visar att barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre motorik, måste kommunen ta sitt ansvar och skapa miljöer som lockar till rörelse, uteliv och gemenskap. Sunne har en unik chans att bygga en temalekplats som väcker barnens fantasi och som samtidigt blir en ny turistmagnet för familjer: En temalekplats baserad på Selma Lagerlöf och Nils Holgerssons underbara resa. Vårt förslag: Vi kräver att Sunne kommun satsar på mångsidiga och moderna lek- och aktivitetsytor för alla åldrar: • Zon för de allra minsta (0–4 år): Säkra och anpassade lekelement såsom sandlåda, vattenlek, mindre rutschbanor och låga klätterställningar. • Zon för barn 4–8 år: Utmanande lek som stimulerar motorik och balans – större rutschbana, klätterställning, liten studsmatta och gungor. • Aktivitetszon för äldre barn och ungdomar (8–14 år): En nedsänkt skatepark i betong, basketplan, fotbollsyta, hög rutschbana och en rejäl klättervägg/klätterställning. • Mötesplats för hela lokalsamhället: Ett välutrustat område med picknickbord, bänkar och öppna gräsytor där föräldrar och familjer kan mötas, umgås och stanna länge. Varför är detta så viktigt för Sunnes framtid? Forskning och nationella rapporter visar tydligt att dagens barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre grovmotorik än tidigare generationer. Men konsekvenserna stannar inte vid den fysiska hälsan. När barn inte längre möts på lekplatser förlorar de en livsviktig arena för social träning. Fri utelek lär barn att samarbeta, lösa konflikter, visa hänsyn och bygga vänskapsrelationer. När skärmar ersätter denna naturliga samvaro ser vi en ökning av ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa bland unga. Att investera i trygga och lockande utemiljöer har en stark positiv långtidseffekt på hela samhället: • Bättre fysisk och psykisk hälsa: Regelbunden rörelse i kombination med frisk luft förbättrar både motorik, sömn och koncentration i skolan. • Minskad utanförskap och kriminalitet: En välbesökt, central mötesplats skapar trygghet och tillhörighet. När barn och ungdomar har meningsfulla platser att vara på minskar risken för skadegörelse, uttråkning och att hamna i destruktiva miljöer. • Ett starkare lokalsamhälle: En lekplats är inte bara till för barnen, det är en mötesplats för föräldrar, mor- och farföräldrar och grannar. Det bygger den lokala gemenskap som gör Sunne till en trygg och attraktiv plats att växa upp på. • Möten tvärs över skolgränserna: På fritiden behöver barn platser där de kan träffas utanför sin vanliga klass- och skolmiljö. En central och attraktiv lekplats blir en naturlig samlingspunkt där barn från olika skolor och stadsdelar lär känna varandra, vilket bryter barriärer och skapar en starkare sammanhållning i hela kommunen. • Sätt skärmarna i skuggan: Dagens mobiler och digitala skärmar tävlar konstant om barnens uppmärksamhet med snabba kickar. Om en lekplats är tråkig eller föråldrad förlorar den kampen mot skärmen varje gång. För att ge barnen ett hälsosamt alternativ till mobilsittandet behöver vi utemiljöer som verkligen utmanar, lockar till äventyr och väcker nyfikenhet, platser där mobilen helt enkelt blir kvar i fickan eller lämnas hemma. Källor: https://www.arvikanyheter.se/barn-ror-sig-for-lite-har-ar-deras-egna-losningar/ https://omni.se/rapport-atta-av-tio-barn-ror-pa-sig-for-lite/a/AP8Ak5 https://www.doktorn.com/artikel/rapport-svenska-barn-ror-sig-for-lite-och-ater-for-daligt/ https://www.gu.se/som-institutet/andra-projekt/pep-rapporten https://www.friluftsframjandet.se/skola-och-samhalle/friluftsliv-i-skolan/pedagogik/vad-sager-forskningen-om-barns-rorelse/ https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/fysisk-aktivitet-och-stillasittande/om-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/riktlinjer-och-rekommendationer-for-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/

Svenska: Den 7 augusti 2026 fick vår familj skriftlig bekräftelse från den brittiska ambassaden i Stockholm om att Migrationsverket har satt den 20 augusti 2026 som sista datum för George att lämna Sverige. George är en 74-årig brittisk medborgare som har bott i Sverige i omkring 25 år. George har långt framskriden demens och omfattande vårdbehov. Han bor permanent på ett specialiserat demensboende och behöver omsorg dygnet runt.  Läkare har bedömt att en flytt till England kan få allvarliga konsekvenser för hans liv och hälsa. Att tvingas lämna sin familj, sitt hem och sin trygga vårdmiljö innebär stora medicinska, psykiska och praktiska risker för en person i Georges tillstånd. I ett av de medicinska utlåtandena skriver vården: "Det är bortom varje tvivel att tvinga honom till en flytt från nuvarande boende, det är en förkastlig handling utifrån humanistisk synvinkel och ett oförlåtligt fel utifrån hans medicinska tillstånd."  Vi vädjar om en human och verklighetsförankrad bedömning där George faktiska situation och medicinska behov får väga tyngst! Om du vill hjälpa George och vår familj ber vi dig att ta en minut av din tid och skriva under namninsamlingen. Du kan också följa Support George Mason – Urgent Legal Help in Sweden på Facebook för att få löpande information om Georges situation och se hur du kan stötta oss på fler sätt.  Tack för ditt stöd!  English: 🇬🇧 On August 7, 2026, our family received written confirmation from the British Embassy in Stockholm that the Swedish Migration Agency has set August 20, 2026, as the deadline for George to leave Sweden. George is a 74-year-old British citizen who has lived in Sweden for around 25 years. He has advanced dementia and extensive care needs. He lives permanently in a specialised dementia care facility and requires round-the-clock care. Doctors have assessed that a move to England could have serious consequences for his life and health. Being forced to leave his family, his home and his safe care environment poses significant medical, psychological and practical risks for a person in George’s condition. One of the medical statements from his healthcare providers says: ““There is no doubt whatsoever that forcing him to move from his current care facility would be a reprehensible act from a humanitarian perspective and an unforgivable mistake given his medical condition.”” We are appealing for a humane and reality-based assessment in which George’s actual circumstances and medical needs are given the greatest weight. If you would like to help George and our family, we ask you to take a minute of your time to sign the petition. You can also follow Support George Mason – Urgent Legal Help in Swedenon Facebook for ongoing updates about George’s situation and to see how you can support us in other ways. Thank you for your support!

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd.