Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.

För att samhället ska vara tryggt för alla krävs inte bara närvaro av ordningsvakter utan att dessa agerar med rätt kunskap, omdöme och respekt. Idag brister utbildningen i konflikthantering. Det leder till att vakter i vissa fall agerar för snabbt, för hårt eller med okunskap om människor i kris, med psykisk ohälsa, neuropsykiatriska diagnoser eller andra utsatta livssituationer. Resultatet kan bli övervåld, kränkningar, rädsla och djupa trauman hos dem som drabbas. Människor har rätt att känna sig trygga även i kontakt med ordningsvakter. Att bli utslängd, fasthållen eller förödmjukad utan proportion eller förståelse får konsekvenser som sträcker sig långt bortom själva händelsen. Det påverkar tilliten till samhället, polisen, trygghetssystemet och riskerar att göra redan utsatta människor ännu mer marginaliserade. En förbättrad utbildning i konflikthantering kan rädda liv, förebygga våld, öka rättssäkerheten och stärka relationen mellan civilsamhället och de som är satta att upprätthålla ordning. Det är en investering i medmänsklighet, i professionalism och i ett samhälle där trygghet inte bara handlar om kontroll, utan också om förståelse.

🚑 Dagens situation  Näset står idag utan en permanent, dygnet runt-stationerad ambulans. Det är en allvarlig brist i samhällsberedskapen som riskerar att få livshotande konsekvenser – särskilt i ett område med många barnfamiljer, äldre och tusentals besökare under sommarhalvåret. 💡 Vad säger Region Skåne – och hur ser verkligheten ut? Region Skåne har tydliga mål för hur snabbt ambulansen ska nå fram vid livshotande larm. Men på Näset är det svårt att uppnå de målen – helt enkelt för att det tar för lång tid att köra hit från närmaste ambulansstation. I akuta situationer kan den fördröjningen vara direkt livsfarlig. ⚠️ När ambulansen inte kommer i tid Det har redan förekommit incidenter där ambulansen tagit lång tid att komma – och i vissa fall inte kommit alls. Detta är inte en fråga om bekvämlighet. Det handlar om liv, hälsa och grundläggande trygghet. Varje minut är avgörande vid hjärtstopp, stroke, olyckor eller drunkningstillbud. Föräldrar, pensionärer och sommarboende ska inte behöva undra om hjälpen hinner fram i tid.

”Potatisfält besprutas med PFAS – riskerar hamna i grundvattnet"  Se artikel: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/potatisfalt-besprutas-med-pfas-riskerar-hamna-i-grundvattnet  Vi tror att vi har så bra miljö och miljölagstiftning i Sverige MEN det är tillåtet att bespruta hela potatisfält med PFAS-kemikalier!  PFAS är en grupp kemikalier som är giftiga, potentiellt cancerframkallande, reproduktionsstörande, kan ge missbildningar och leverstörningar samt de är långlivade. Det betyder att de inte bryts ner i naturen. I artikeln står det ”Riskerar hamna i grundvattnet – det ska nu undersökas”. Det är ganska säkert att man kommer att hitta PFAS i grundvattnet, eftersom PFAS sprutas på hela potatisblasten flera gånger per säsong OCH eftersom PFAS är vattenlösligt. OM man testar för PFAS i potatisen så kommer man naturligtvis att hitta PFAS där också. Vi har alla PFAS i vårt blod så varför skulle det inte finnas i den potatis som besprutats med PFAS? Detta är ett totalt nederlag för miljöarbetet i Sverige. I vår miljölag finns det en paragraf (2 kap. 3 § miljöbalken), den så kallade ”försiktighetsprincipen”: alltså att om det finns osäkerhet om t ex ett kemiskt ämnes farlighet, så ska det inte användas. I fallet med potatisen har man använt principen precis tvärtom. ”Så länge det inte finns solklara bevis i mångåriga studier, så förbjuder vi inte ämnet.) HELT GALET! 

Det här handlar om mer än bara en skola – det handlar om att skydda vår natur, vår framtid och vår rätt att påverka vårt närområde. Det planerade bygget hotar ett naturreservat där flera utrotningshotade arter lever. Naturreservat finns till för att bevaras, inte exploateras. När kommunen väljer att ignorera både miljöskydd, Länsstyrelsens invändningar och invånarnas protester, underminerar de det demokratiska systemet och vårt gemensamma ansvar att värna miljön. Samtidigt planeras vägar och byggnader vid ett bostadsområde, vilket kan leda till ökad trafik, buller och sänkta fastighetsvärden – något som påverkar människors vardag direkt. Det är dessutom helt orimligt att bygga nytt när flera skolor i kommunen har lagts ned nyligen, och lediga lokaler redan finns. Det här är ett dåligt beslut för miljön, ekonomin och invånarna. Om vi inte säger ifrån nu riskerar vi att förlora en unik naturmiljö och normalisera att viktiga beslut tas över huvudet på dem som faktiskt bor här.

Barn som är uppväxta i Sverige måste värnas om av svenska befolkningen. Man vänder inte ryggen till barnens behov av trygghet. Saker måste förändras. Bara för att Osman inte har förmågan att tala för sig själv så innebär det INTE att han inte har känslor. Han visar tydligt om han är ledsen, rädd, glad, busig m.m. Denna katastrof med utvisningsbeslut på utvisningsbeslut har pågått länge nog. Hur kan man som land vilja lämna ett handikappat barn till sitt eget öde. Migrationsverket enda mål är att utvisa en ensam pojke, man menar att det finns vård i Ryssland. Detta faktum ifrågasätter jag inte! Men han är medveten! Han gråter och blir orolig bara av att vara utan sina trygga vuxna i några timmar på sjukhuset här i Sverige. Han förstår och är fortfarande medveten. Och han ska bli lämnad i ett land utan någon trygghet alls? När blev Sverige ett land där man struntar fullständigt i ett barns välbefinnande och trygghet? Detta hoppas jag att vi kan ändra på. Vill ni hjälpa Osman? Och slå ett slag för ensamma barn som behöver oss vuxna!

Vi står enade i djup oro över situationen på Brinkebergsanstalten. Rapporter om matstrejker och undermålig behandling har nått oss, och vi kan inte längre tiga. Föreställ er att vara inlåsta, beroende av anstalten för er grundläggande näring, bara för att serveras mat som är så dålig att personalen själva avråder från att äta den. Rå fisk, blodig kyckling. otillräcklig näring – det är en skam. Det är våra medmänniskor, kanske till och med våra anhöriga, som sitter där. De förväntas arbeta, att bidra, men hur kan de göra det på tom mage? Tre pannkakor till en vuxen man? Delad mjölk och en handfull ägg per vecka? Det är inte bara orimligt, det är inhumant. Och när de vågar klaga, möts de med inlåsning och bestraffningar. Detta är inte bara en fråga om dålig mat; det är en fråga om mänskliga rättigheter. Artikel 5 i de mänskliga rättigheterna skyddar oss från tortyr och förnedrande behandling. Är det inte förnedrande att medvetet svälta någon? Artikel 12 garanterar rätten till hälsa, men hur kan de intagna vara friska när de nekas grundläggande näring? Och artikel 19, yttrandefriheten – de straffas för att de klagar! Vi kan inte tillåta att detta fortsätter. Våra anhöriga är där för att sona sina brott, för att förändras och utbilda sig. Men hur kan de göra det när deras grundläggande värdighet kränks? Varje person därinne är fortfarande en människa, med familj och rättigheter. Låt oss stå upp för dem. Låt oss kräva en förändring. Skriv under vår namninsamling och hjälp oss att sätta stopp för detta maktmissbruk och inhumana beteende. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Att spara pengar på våra yngsta är inte rätt väg att gå. Vi borde istället investera i barnens framtid – i miljöer, både ute och inne, där de får växa med trygghet och omsorg. Barnen har rätt till en säker, lugn och stabil förskolemiljö – med närvarande pedagoger som finns där när de behövs som mest. För oss föräldrar är förskolan ovärderlig – för att vi ska kunna arbeta, och för att våra barn ska få det bästa tänkbara start i livet. Med den här namninsamlingen vill vi – föräldrar till de barn som nu drabbas – visa kommunen att beslutet är fel. Kompassens Förskola bör bevaras. Den är en plats där barnen får vara barn. Skriv under du också – om inte för din skull, så för barnens.

Alla förtjänar att behandlas mänskligt. Just nu är personer med psykisk ohälsa längst ner i näringskedjan och vi måste göra deras röst hörda. Det handlar inte om löner eller att skapa kaos. Det handlar om människoliv! 

Borsten lossnar eller går av och kan hamna i maten, strupen, magsäcken eller som i mitt fall: sticka hål på tunntarmen!! Hål på tunntarmen kan obehandlat leda till sepsis och alltså vara potentiellt dödligt!

Jeriko-området är ett fantastiskt grönområde med redan etablerade verksamheter som verkar i samklang med naturen och bidrar till hälsa och välbefinnande hos framför allt barn och unga. Det finns skyddade arter och fornlämningar i området. Om vi förstör det här kan vi aldrig få tillbaka det. Projektet beräknas bli väldigt dyrt. Marken är otillgänglig och svår att anlägga med mycket berg och våtmark. Marken ägs idag inte ens av kommunen utan behöver köpas loss, i vissa fall tvångsinlösas och familjer kommer behöva se sina hem rivas. 

Helsingborg har en unik möjlighet att bli ett föredöme – en stad som med respekt för historien binder ihop stadsdelar, kulturer och generationer i ett levande, tryggt och inkluderande stadsrum. Istället för att bygga bort stora delar av parken och skapa en barriär mellan norr och söder, har vi chansen att utveckla en öppen och grön mötesplats för alla – där människor kan umgås, kulturen får leva och stadens själ får finnas kvar. Det är dags för kommunen, näringslivet och invånarna att tänka nytt och samarbeta på riktigt – inte bara i ord, utan i handling. Jag har under lång tid kämpat för att utveckla Bollbrolyckan och stadsparken till en levande plats för alla, med en musikpaviljong, uteservering, trygga aktiviteter och ett bibliotek som byggs längs med Carl Krooks gata – inte tvärs över parken. På så sätt bevarar vi både sikten, flödet och öppenheten mellan stadsdelarna. Många städer och länder har valt att satsa på levande stadsparker där grönska, kultur och mat möts – i stället för att ersätta dem med storskaliga byggprojekt. Helsingborg har samma chans – att skapa en pulserande mötesplats där människor från alla delar av staden kan samlas och trivas. Låt Helsingborg bli ett gott exempel – inte en stad som bygger en mur genom sitt gröna hjärta. Med hopp om en positiv förändring❤️ /Sabina Söder