Nu är Socialstyrelsens arbete med nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest igång och valet av sakkunniga för projektledningsgrupp och ansvariga för de olika områdesgrupperna är så gott som färdigt. 14 av 17 sakkunniga är läkare, 13 av läkarna är psykiatriker. Det faktum att Socialstyrelsens tjänstemän valt att, i likhet med tidigare år, tillsätta läkare till nästan alla betydande positioner i arbetet med riktlinjerna och att majoriteten av dessa omfamnar en tydlig biomedicinsk förklaringsmodell för orsakerna till psykisk ohälsa och hur det ska behandlas, talar sitt tydliga språk. Ramarna för vad vi kan förvänta oss av de nya riktlinjerna är därmed satta. Mer av detsamma helt enkelt: KBT och medicinska behandlingar[1]. Den ensidiga sammansättningen i expertgruppen står i klar motsättning till det komplexa i frågor om psykisk ohälsa. Man har återigen valt att underkänna kompetensen hos en rad yrkeskategorier som sjuksköterskor, mentalskötare, psykoterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, psykologer, socionomer, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Inte heller representanter för gruppen som är mottagare av vården - patienterna - ges något utrymme. De är och förblir inget annat än statister i Socialstyrelsens ögon. Om målet är att skapa en framgångsrik och kostnadseffektiv vård vid psykiskt lidande och inte bara kortsiktig symtomlindring behöver vi utgå från att varje individs psykiska välbefinnande är ett resultat av ett samspel mellan dennes nuvarande omständigheter, livshistoria, trossystem, kulturen, relationer och kroppsliga kapacitet. Vi behöver acceptera att en behandling som hjälper en individ, kan vara verkningslös för någon annan och skadlig för en tredje. Av den anledningen måste det finnas en mångfald av insatser som utgår från individens förutsättningar och preferenser. Vi kräver att:   1. Socialstyrelsen följer myndighetskravet på opartiskhet liksom dess egna jävsregler som innebär att olika skolbildningar skall vara lika representerade och med lika inflytande, inklusive i ledningsgruppen. 2. Riktlinjerna utgår från Patientlagens krav på patienters rätt till olika behandlingar. Det saknas vetenskapligt stöd för att vid heterogena grupper, som depression och ångest, ge en viss behandlingsmetod generell prioritet. Kravet på personcentrerad vård förutsätter en bredd av olika terapier att välja mellan. 3. Riktlinjerna inte skall styra tillgång till olika behandlingsmetoder, utan enbart vara ett stöd i en evidensbaserad praktik där vetenskapligt stöd, den professionella bedömningen och patientens egna behov och preferenser vägs samman vid val av behandling[2]. Vill du se en annan, mer humanistisk och verksam vård vid psykisk ohälsa än den Socialstyrelsen förespråkar? Skriv då på uppropet. Du kan också höra av dig till myndigheten och politiker med dina synpunkter. Gör din röst hörd! [1] Pūras, D. (2017). Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health. United Nations, Human Rights Council. [2] https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/ Initiativtagare: André Marx, allmänläkare Gunnar Bohman, leg. psykolog och psykoterapeut, Med.dr. Organisationsföreträdare: Erika Steorn, Generalsekreterare Tjejzonen Jenny Svebeck, socionom, leg. psykoterapeut, ordförande riksföreningen Psykoterapicentrum Per Sternbeck, föreningssekreterare patientföreningen Equal Camilla Stenström, ordförande Göteborgs Psykoterapi institut Teci Hill, Med dr, leg psykoterapeut, ordförande Svenska psykoanalytiska föreningen Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR Anders Klingström, ordförande Akademikerförbundet SSR förening för legitimerade psykoterapeuter Felicia Katarina Lundgren, ekoterapeut, ordförande i riksföreningen Kontext Lotta Beskow, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Svenska föreningen för familjeterapi Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån  Kristina Båth, förbundsordförande Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH Caroline Stiernstedt Sahlborn, generalsekreterare Stiftelsen 1825 Forskare och kliniker:  Alain Topor, professor emeritus. Universitetet i Agder. Norge Göran Högberg, psykiatriker, psykoterapeut Jenny Wetterling, specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad Fanny Marell, leg psykoterapeut, lärare i psykoterapi Markus Dencker, leg. psykolog Aron Branner, leg. psykoterapeut, handledare i klinisk psykologi Markus Erosson, Socionom, leg psykoterapeut Sven Román, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri  Jonas Lindblom, docent i sociologi, Mälardalens universitet Åsa Nilsonne, specialist i allm. psykiatri, prof. emeritus Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut Sofia Jynnesjö, behandlare inom missbruksvård Roland Paulsen, docent i sociologi Johan Stiernstedt, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut Lasse Mattila, socionom och handledare i psykosocialt arbete Maria Ingström specialist i allmänmedicin Roger Nilson, ortoped, beroendeterapeut  Nina Gårevik, med. dr, leg sjuksköterska psykiatrisk vård Imri Demisai, specialist i psykiatri Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri, med. dr.  Barbro Bransome, specialist i allmänmedicin Leena Källqvist, leg psykoterapeut kris och trauma Peter Andersson, leg. psykoterapeut, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet Pär Engholm, forskare i sociologi, Uppsala universitet Dunja Grisell, samtals-/ACT-terapeut, peer supporter Anne-Marie Boström, leg sjuksköterska, lektor i omvårdnad, Karolinska Institutet Dan Stiwne, docent, leg existentiell terapeut. Jenny Rudberg, verksamhetsutvecklare, Vuxenpsykiatrin Helsingborg Eva Henje, Professor i barn- och ungdomspsykiatri Hans Larsson Leg. Psykoterapeut Magnus von Campenhausen, leg. psykolog Björn Philips, leg psykolog/psykoterapeut, professor i klinisk psykologi

Det öppna brevet, skrivet av Föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF), riktar sig till Stockholms stad och allmänheten med en begäran om att omedelbart stoppa avhysningen av Hjulsta ekoodling. Odlingen, som började 2014, har vuxit till cirka 5000 kvm och hotas nu av avhysning från politiker och tjänstemän med argument som föreningen hävdar är ogrundade ("olovlig odling," "svart bygge"). Föreningen betonar att odlingen är ett viktigt verktyg för klimatomställningen och ett hållbart matsystem. De nämner konkret nytta som produktion av uppskattningsvis 5000 kg ekogrönsaker och hjälp till sommarjobbare, m.fl. Dessutom hävdas att avhysningen strider mot stadens egna riktlinjer gällande stadsodling, samverkan med civilsamhället och målen i Miljöprogram 2030. Mer information omkring ämnet finns i själva öppna brevet: som kan läsas i gulliga.se eller i Hjulstaodlingens hemsida: hjulstaodling.gulliga.se eller ring Rafael på 0703411142

Förslaget innebär att tung trafik med farligt och explosivt gods ska ledas rakt genom bostadsområden – nära förskolor, skolor och precis intill villaträdgårdar där barn leker. Syftet är att skapa en genväg från E18 till Björkborns industriområde, men den vägen skulle ske på bekostnad av barnens säkerhet, vår hälsa och livslängd samt hela områdets livskvalitet. Detta är inte en protest mot industrin – detta är en protest mot farlig vägdragning bland bostäder och barn. Vi kräver bättre lösningar. Om vägen byggs kommer den att innebära: - Ökad risk för olyckor med explosivt och farligt gods nära bostäder. - Farligare väg till/från skola, vänner och fritidsaktiviteter för barn och ungdomar. - Buller, avgaser och hälsofarliga partiklar som påverkar lungor, hjärta och livskvalitet. - Förlust av tätortsnära skog och natur som idag används för lek, förskolors lärande, motion och rekreation - samt är hem åt djuren. - Dramatisk värdeminskning på bostäderna - vilket skulle slå hårt mot familjer som investerat hela sitt livs trygghet här. Dessutom strider planen mot kommunens egna mål om hälsa, trygghet och naturnära boende – och inga alternativa lösningar har presenterats. Till och med SAAB Bofors Testcenter har varnat för de säkerhetsrisker som transporter av explosivt och farligt gods genom tätbebyggt område skulle innebära. Vi kräver att kommunen omedelbart stoppar planerna och i stället utreder säkra vägalternativ utanför bostadsområdena. Barns och boendes trygghet måste alltid gå före trafiklösningar.

Jag har bott i Sverige i 16 år. Sverige är mitt hem. Här växer också mina två barn upp – de är 11 och 15 år gamla (födda och uppväxta i Sverige) och har permanent uppehållstillstånd. Efter att jag skilde mig från barnens Pappa återkallade Migrationsverket mitt tillfälliga uppehållstillstånd och beslutade om utvisning. Jag överklagade beslutet till domstolen.Efter 12 månader domstolen återförvisade ärendet till Migrationsverket. Sedan dess har det gått 5 månader och jag har inte fått något svar. Jag har gemensam vårdnad på mina barn. Men varje dag lever jag i ovisshet och rädsla. Jag är orolig för att Migrationsverket ska fatta ett nytt utvisningsbeslut – vilket skulle skilja mig från mina barn. Jag ber inte om något orimligt. Jag ber bara om rättvisa – att Migrationsverket ser mig som den jag är: en mamma, en arbetande människa, en del av det svenska samhället. Jag hade rätt att skilja mig. Eftersom jag valde det ska inte betyda att förlora sitt hem, sitt liv och sina barn. 👉 Skriv under denna namninsamling för att be Migrationsverket behandla mitt ärende rättvist och låta mig stanna i Sverige. Tillsammans kan vi visa att mänsklighet, familjeband och rättvisa ska stå i centrum för svensk migrationspolitik.

Sverige har bland Europas högsta dödstal kopplade till narkotika, men regeringen vägrar fortfarande att tillsätta en utredning som inkluderar frågan om eget bruk. Det är dags att kräva en öppen, vetenskapsbaserad utredning – för liv, hälsa och mänskliga rättigheter. I över 40 år har Sverige haft en av Europas mest restriktiva narkotikapolitiker. Trots detta har vi bland EU:s högsta narkotikarelaterade dödstal – och många människor hamnar fortfarande i fängelse eller utanför samhället istället för att få hjälp. Regeringen har hittills vägrat tillsätta en oberoende utredning där även frågan om avkriminalisering av eget bruk får undersökas. Det betyder att politiska beslut fortfarande styr mer än vetenskapen – med mänskliga liv som priset. Men vi vet att en annan väg är möjlig.  I länder som Portugal, Norge och Uruguay har man valt att behandla beroende som en hälsofråga, inte ett brott. Resultaten talar sitt tydliga språk: • I Portugal minskade dödsfallen kopplade till narkotika med upp till 80 % efter avkriminaliseringen. • Färre människor hamnade i fängelse – fler sökte vård. • Brottsligheten minskade, och folkhälsan förbättrades. FN, WHO och Amnesty International uppmanar alla länder att avkriminalisera eget bruk och fokusera på vård, skademinskning och mänskliga rättigheter. Sverige måste våga följa forskningen – inte rädslan. 👉 Vi kräver att regeringen tillsätter en ny, oberoende utredning av Sveriges narkotikapolitik – där även eget bruk inkluderas. Det handlar inte om att uppmuntra droger.  Det handlar om att rädda liv, minska skador och skapa en mer human, effektiv och rättvis politik. Skriv under och visa att du står bakom kravet på en vetenskapsbaserad narkotikapolitik. Varje namn för oss närmare en politik som sätter människor före straff.

Skiftinge är en växande del av Eskilstuna med många barn och ungdomar som älskar fotboll, men de saknar en plan att spela på. När planen står oanvänd skapas otrygghet och passivitet istället för rörelse, gemenskap och glädje. En konstgräsplan i Långbergsparken skulle: • ge fler barn chansen att vara aktiva och utvecklas, • stärka gemenskapen i området, • minska skillnaderna mellan stadens olika delar, • och ge Skiftinge en möjlighet att bygga sin egen klubbverksamhet. Det handlar inte bara om fotboll, det handlar om hälsa och framtidstro.

Sverige har antagit en nationell handlingsplan för patientsäkerhet. Där framgår att ”ingen patient ska behöva drabbas av en vårdskada”. Denna nollvision måste självklart även omfatta personer med postinfektiösa tillstånd. Patientgruppen saknar i princip tillgång till adekvat specialistvård och okunskap och fördomar präglar den vård som patienterna utsätts för i primärvården. Ett kunskapsstöd kommer, i linje med kunskapsstyrningen, påverka inriktningen i uppbyggnaden av eventuell ny vård och användas för att utbilda vårdpersonal om dessa diagnoser. En sådan utbildning pågår i detta nu för region Stockholms primärvård. Socialstyrelsens kunskapsstöd riskerar att göra stor skada så länge det tillåts vara kvar i oförändrat skick, så läget är akut. Nu hjälps vi åt att få stopp på det här! Fördjupning: • The ME Inquiry Report - Sammanställning av problemen med källhänvisningar: https://themeinquiryreport.com/socialstyrelsens-kunskapsstod/ • The ME Inquiry Report - Länksamling kritik i media: https://themeinquiryreport.com/socialstyrelsens-kunskapsstod/#kritiken • SBU - Insatser vid postcovid och andra närliggande tillstånd och syndrom- en kartläggning: https://www.sbu.se/a8a0d9cb-a8c2-4470-a9f6-334b49ec3715 • Socialstyrelsen - Postcovid och andra närliggande tillstånd och syndrom: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/598b15b01493464b99b6e3a7d66f010c/2024-8-9183.pdf  • Forskning&Framsteg - Socialstyrelsen underkänner WHO:s kunskapsunderlag om postcovid: https://fof.se/artikel/socialstyrelsen-underkanner-whos-kunskapsunderlag-om-postcovid/ • Socialstyrelsen - Nationell handlingsplan för patientsäkerhet: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/7c10df54ee5a4c76b3dab9eecee80207/2025-5-9578.pdf • Socialstyrelsen - Partnerskap för kunskapsstyrning: https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/organisation/partnerskap-for-kunskapsstyrning/ • The ME Inquiry Report - Region Stockholms utbildningspaket ett stort svek mot patienterna https://themeinquiryreport.com/2025/07/07/region-stockholms-utbildningspaket-ett-stort-svek-mot-patienterna/ - English - In April 2023, the Swedish government commissioned the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU) and the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) to develop national knowledge support for post-COVID and other post-infectious conditions (in this case ME, PANS/PANDAS, long-term problems after sepsis and influenza, and POTS). The assignment was reported in August 2024 and was followed by massive criticism from researchers, professionals, and patients. In short, the authorities have deviated from the government's assignment, their own guidelines, and science. The result? National guidelines with serious patient safety risks. In the worst case, with fatal consequences. Despite this, Socialstyrelsen has decided that no changes will be made.    We demand that the national guidelines be withdrawn with immediate effect and that the National Audit Office review the authorities' work.    Why is this important?    Sweden has adopted a national action plan for patient safety. It states that "no patient should suffer harm as a result of healthcare." This zero tolerance policy must, of course, also apply to people with post-infectious conditions.    This patient group basically lacks access to adequate specialist care, and ignorance and prejudice characterize the care that patients receive in primary care. In line with knowledge management, the guidelines will influence the direction of the development of any new care and be used to educate healthcare personnel about these diagnoses. Such training is currently underway for primary care in the Stockholm region.    The National Board of Health and Welfare's guidelines risks causing great harm as long as it is allowed to remain unchanged, so the situation is urgent.    Let's work together to put a stop to this! The ME Inquiry Report - Summary of the problems with source references: https://themeinquiryreport-com.translate.goog/socialstyrelsens-kunskapsstod/?_x_tr_sl=sv&_x_tr_tl=en&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=wapp

Vi kräver tillbaka den personliga assistans som dragits in från människor som behöver den för att kunna leva – inte bara överleva. Det här handlar inte om “resurser” eller “prioriteringar”. Det handlar om människors liv. När staten och kommunerna skär ner på assistans, tvingas människor ligga kvar i sängen, hoppa över måltider, skita i duschen och stanna hemma istället för att jobba eller träffa sina barn. Det är ovärdigt ett land som kallar sig välfärdsstat. Assistans är ingen jävla lyx. Det är frihet, självständighet och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi accepterar inte att bli reducerade till siffror i ett Excelark. Skriv under för att stoppa nedmonteringen av personlig assistans – för värdighet, jämlikhet och mänsklighet.

Kristinebergs skatepark är unik i Stockholm – både vad gäller läge, design och karaktär. Här har många generationer av skateboard-, surfskate-, kickbike-, och åkglada fått sin kreativitet att växa. Det finns få välutformade “bowls” i Stockholm, och Kristineberg hör till de allra bästa. Tillsammans med Rålis skatepark är de enda skatebowls i innerstaden. Nu hotas skateparken. I planerna utreds en fotbollsplan i Kristinebergs Strandpark, och risken är att skateparken kan komma att förändras eller försvinna helt. Det vore ett stort förlust för hela stadens skate- och communitykultur. Vi som använder parken, bor i området eller bryr oss om tillgång till bra skatefaciliteter i Stockholm – vi säger: Behåll Kristinebergs skatepark! Låt inte en vital plats för rörelse, glädje och kreativitet släckas. Skriv under denna namninsamling för att: • bevara skateparken i dess nuvarande form och funktion • säkerställa att skateboard och kickbike-åkare i hela Stockholm fortfarande har tillgång till bra bowls • visa att vi tillsammans värnar om urbana fria rum och idrottsytor för alla Tack för ditt stöd! Dela gärna länken till namninsamlingen vidare till vänner, grannar och alla som bryr sig om rättvisa ytor för rörelse i staden.

Sjukvårdspersonal i Sverige står för alla människors lika värde, alla människors rätt till sjukvård, alla människors rätt till frihet.  Hjälp Ahmed komma hem till sin fru och fortsätta sitt liv som han byggt upp i Sverige.

Enligt Plan- och bygglagen är kommunen skyldig att vid planläggning ta hänsyn till behovet av grönområden och lekytor. Det gäller även när förändringar sker i befintliga områden. Att ta bort den sista lekplatsen på ett villaområde med nära 200 hushåll kan därför tolkas stå i konflikt med lagens syfte att främja en god och hållbar livsmiljö – särskilt för barn. Barns behov av utevistelse och lek är grundläggande för deras utveckling. Boverket betonar att tillgång till trygga, stimulerande och tillgängliga utemiljöer nära bostaden är avgörande för barns fysiska aktivitet, sociala samspel och psykiska välbefinnande. Lekplatser bör därför ses som en viktig del av samhällsplaneringen, inte som en kostnad, utan som en investering i barn och ungas hälsa och framtid (Källa: Boverket, Gör plats för barn och unga! – En vägledning för planering, utformning och förvaltning av skolans och förskolans utemiljö, 2020. Publikationen behandlar även barns behov av trygga och tillgängliga utemiljöer i bostadsområden).  Vidare kräver Barnkonventionen att barns bästa alltid ska vara vägledande i beslut som rör dem. För att säkerställa detta används ofta en barnkonsekvensanalys som ett verktyg för att belysa hur beslut påverkar barn, och om deras rättigheter tillgodoses. På Svedjan är generationsskiftet redan långt framskridet. Många barnfamiljer har redan flyttat in, och fler är att vänta. Behovet av en lekpark i närområdet är därmed inte bara aktuellt – det är växande. Den utredning som ligger till grund för kommunens beslut att avveckla lekparken på Grenvägen fokuserar enbart på lekplatsens storlek, skick och lokalisering snarare än på det faktiska behovet i området eller på kommunens långsiktiga ansvar för barnens utemiljö. Beslutet framstår såldes som grundat på ett alltför snävt underlag och saknar helt barnperspektiv.

Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand.  Men svårigheter att orientera sig anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar och då blir hindren än större.  Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, och att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har formellt godkänt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.