För att alla barn förtjänar kärlek och respekt och att behandlas så lika som det bara går.

Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.

Företaget heter Storm Heliworks och har haft sin verksamhet på Säve flygplats, de söker nu ny lokal. De vill exploatera en yta på 5000 kvm, förvara upp emot 30m3 flygfotogen samt ha flera flygningar varje dag. De skriver också i sin  verksamhetsbeskrivning att de vill utveckla verksamheten att verksamhet främst ska ligga på dagtid och vardag 8-17 men att flygningar på andra tider är möjliga. Våra argument för invändning  mot belsutet: Platsen för etableringen ligger mitt i naturområden, väldigt nära Vättlefjäll naturreservat, ett Natura2000 område där särskilda regler gäller, där djur- natur- och friluftsvärden ska vara prioriterade. Området ligger även inom riksintresse för friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Riksintresset omfattar hela Vättlefjäll och är alltså inte enbart begränsat till naturreservatet eller Natura 2000-området. Naturvårdsverkets riktvärden för flygbuller i rekreations- och friluftsområden är betydligt lägre (40 dB(A) FBN) än värdena som tas upp i bullermätningen. Bullermätningen som  företaget har gjort tar upp gränsvärden för  tätort; 55-70dB (A). Naturvårdsverket poängterar att det handlar om “områden som används mer frekvent för friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor och där en låg ljudnivå utgör en särskild kvalitet.” Samt: “onödig trafik över tysta natur- och rekreationsområden bör undvikas. I anslutning till en helikopterplatta kan trafiken vara av en sådan omfattning att olägenhet för människors hälsa kan uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.” Fågel- och djurlivet i Bohus och naturreservatet På Artportalen finns i dag (14 mars 2026) 87 fågelarter noterade under Sörmossen, som är den närmaste lokalen och täcker in de föreslagna platserna. Där ingår exempelvis ett tranpar, som i år kom tillbaka redan i början av mars.  Det har även sett en tjäderhane spela i området i våras. Länsstyrelsen (länk ovan) skriver i bevarandeplanen följande om just tjädern: “Tjädern kräver större sammanhängande skogsområden för att den ska finnas i livskraftiga bestånd. Dessutom är arten starkt traditionsbunden till speciella lekplatser. Tjädern är en stannfågel. Arten rör sig normalt inom ett område i storleksordningen 25 km².” I området finns också flera lantdjur såsom hästar, höns och getter. I Jennylund drivs en ridskola samt ett privatstall med runt 20-25 hästar och många rider ut på ridlederna i närheten förbi Mettjärn, som närmast ca 700 meter från önskade exploateringsplatsen.  Ale kommun har profilerat sig som en friluftskommun, bland annat med hänvisning till Vättlefjäll som enligt kommunens beskrivning “erbjuder omväxlande natur med ett flertal markerade vandringsleder och motionsspår.” Det rimmar illa med att placera en bullrig industriverksamhet i direkt anslutning till området. Bullerupplevelser och bullernivåer är höga kopplade till helikopterverksamhet. Hälsoeffekterna av flygbuller är också väl studerade och exponering för flygbuller kan, skriver Naturvårdsverket, innebära risk för störning även om riktvärdena klaras. Det finns ett lämpligare alternativ i Älvängen närmare urban miljö och inte i närhet till Vättlefjälls naturreservat. Miljöbalken i tydlig i sina hänsynsregler. Vi bör i detta fall följa försiktighetsprincipen och lokaliseringsprincipen. Försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken) innebär att om en verksamhet kan tänkas orsaka skada på människors hälsa eller miljön, ska nödvändiga försiktighetsmått vidtas även om osäkerhet råder. Den är en av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken och innebär att man hellre ska förebygga en risk än att riskera skador. Lokaliseringsprincipen: Verksamheten ska placeras på en lämplig plats för att minimera störningar. Att ha en flygplats så nära de stora kraftledningar som går precis över Sörmossen kan också vara riskabelt.

Vi som arbetar inom LSS i Falu kommun har fått besked om att vårt flexibla arbetstidsavtal sägs upp av kommunen tillsammans med Kommunal. Beslutet motiveras med besparingar. Tidigare tillhörde vi Socialförvaltningen men ligger nu under Omvårdnadsförvaltningen. Trots att verksamheten inom LSS länge fått höra att vi sparat pengar och haft en fungerande verksamhet, drabbas vi nu av samma besparingar som äldreomsorgen och hemtjänsten – verksamheter där kostnaderna sett annorlunda ut. Det innebär att ett avtal som fungerat bra för både personal, verksamhet och brukare riskerar att försvinna, trots att det inte är inom LSS som problemen funnits. Flexavtalet har bidragit till bättre arbetsmiljö, flexibilitet och möjlighet att få vardagen att fungera för personalen. Att ta bort det riskerar att göra det svårare att behålla och rekrytera personal inom en redan pressad verksamhet. Vi skriver under denna namninsamling för att visa att vi inte accepterar detta beslut och uppmanar Falu kommun att ompröva frågan och värna om personalen inom LSS. Det har varit mycket förändringar till det sämre nu under flera år och nu har vi fått nog. Vi vill kunna vara med och påverka.

Barnen är vår framtid och det viktigaste vi har, barnen förtjänar en stressfri förskola med vuxna som hinner med sitt arbete. Att överlämna sitt barn i barnomsorgens händer, ska vara en trygghet för varje förälder. En anställd ska orka göra sitt bästa varje dag, det vi ser beslutas nu är inte i rätt riktning. Skola och omsorg behöver fler vuxna för barnen, inte färre! Kommunen hänvisar som orsak till det demografiska läget, med minskande barnkullar. I praktiken ser sanningen helt annorlunda ut, förskolorna har redan för stort antal barn på avdelningarna. Blandade grupper 1-5 i ett tal långt över gränsen på lagliga riktlinjer. Ljusdals Kommun måste tänka om! För ALLAS bästa. Namninsamlingen pågår så länge det krävs.

Obesitas (svår övervikt) är en kronisk sjukdom som kan leda till allvarliga följdsjukdomar som diabetes, hjärtproblem och högt blodtryck. Det finns idag läkemedel som hjälper många att gå ner i vikt och förbättra sin hälsa – men de är mycket dyra och subventioneras inte. Det betyder att bara den som har råd kan få behandling. Vi tycker att personer med obesitas ska ha samma rätt till medicinsk behandling som personer med andra kroniska sjukdomar. Vård ska ges efter behov – inte efter plånbok. Att göra läkemedlen tillgängliga för fler kan minska lidande, förebygga andra sjukdomar och på sikt spara pengar för samhället.

Sveriges läkemedelssystem är i kris på grund av kortsiktighet. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) hävdar i sin senaste remiss och debattartikel att de värnar om ett ”starkt läkemedelssystem genom kloka prioriteringar”. I själva verket gör de precis tvärtom. TLV motsäger sitt eget uppdrag TLV:s lagstadgade uppdrag är att ge svenska folket ”mest hälsa för pengarna”.  Men genom att neka subvention för GLP-1-medicin vid obesitas agerar de i direkt strid med detta: 1. Ekonomisk blindhet: TLV nekar en medicinsk behandling som kostar en bråkdel av vad en Gastric Bypass-operation (GBP) och livslång eftervård kostar samhället. Att välja dyra operationer och komplikationer framför effektiv medicinering är inte en ”klok prioritering” – det är kapitalförstöring. 2. Sverige sämst i Norden: Medan våra grannländer (Danmark, Norge och Finland) hittat vägar för att subventionera dessa läkemedel till de med störst behov, lämnar Sverige sina medborgare i sticket. Det skapar en ojämlik vård där endast de rika har råd att bli friska. 3. Vården drunknar: Genom att neka förebyggande medicinering tvingas vården hantera de tunga följdsjukdomarna: hjärtinfarkter, ledoperationer och dialys. TLV sparar på ”läkemedelskontot” men skickar en mångdubbelt större nota till regionernas vårdplatser. Vi kräver: • Riv upp silotänket: TLV måste inkludera kostnaden för utebliven vård och kirurgi i sina kalkyler. • Stoppa diskrimineringen: Medicinskt behov ska styra subventionen, inte vilken diagnoskod (diabetes vs obesitas) som råkar stå på receptet. • Nordisk standard: Sverige ska inte ha sämre tillgång till livsavgörande medicin än våra grannländer. https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/avslag-och-uteslutningar/arkiv/2026-02-23-tlv-beslutar-att-wegovy-inte-ska-inga-i-hogkostnadsskyddet.html

Domaruddens spårområde och elljusspår är ett mycket populärt friluftsområde som besöks av hundratals motionärer, vandrare, eller skidåkare varje dag. Området har ett högt värde för allmänheten och dess vildmarks- och skogskänsla är en viktig del av upplevelsen. Skogen omkring spåret är gammal och har höga naturvärden.

Alla ungdomar i Arboga ska ha lika tillgång till vård, rådgivning och stöd. En lokal ungdomsmottagning gör det möjligt att prata med kurator eller barnmorska, få preventivmedel och hälsorådgivning utan onödiga hinder. Det handlar om trygghet, hälsa och om att uppfylla barns rättigheter enligt lag och Barnkonventionen. 

Det här handlar inte bara om ett lopp – det handlar om hur vi ser på friluftsliv, gemenskap och ansvar. Kullaberg tar redan emot cirka 700 000 besökare varje år. Att då införa generella förbud mot organiserade lopp med mindre än en promille av det årliga besökstrycket – är oproportionerligt och riskerar att slå undan benen för ideellt engagemang, lokalt föreningsliv och internationell besöksnäring. Lopp som Kullamannen by UTMB och Kullahalvön Trailrun inspirerar barn och vuxna till rörelse, naturupplevelse och respekt för miljön. De engagerar lokala föreningar, skapar stolthet och sätter Höganäs på världskartan. Vi kan skydda naturen utan att förbjuda ansvarstagande friluftsliv. Det ena utesluter inte det andra.

BARN SKA INTE ÖVERLEVA BARNDOMEN. DE SKA FÅ LEVA DEN.. Varje dag lever barn i Sverige i otrygghet. Barn som bär på rädsla, ensamhet och ansvar som inget barn ska behöva bära. Barn som hoppas att någon ska se, förstå och agera - innan det är för sent. När ett barn far illa påverkas hela livet. När ett barn inte blir lyssnat på sviker vi som samhälle. Barn kan inte själva förändra sin situation. De är beroende av att vuxna ser, vågar agera och tar sitt ansvar. Vi vägrar acceptera att barn faller mellan myndigheter, system och beslut. Vi vägrar acceptera att signaler missas och att barns berättelser ifrågasätts eller tystas. Barn har rätt till trygghet. Barn har rätt att bli trodda. Barn har rätt till skydd – varje gång. Vi kräver att Sverige stärker skyddet för barn, säkerställer att barns röster tas på allvar och att ansvar tas när barn far illa. Samverkan mellan myndigheter måste fungera, kunskap måste öka och barns bästa måste alltid komma först - inte i ord, utan i handling. Detta är inte en politisk fråga. Detta är en medmänsklig skyldighet. När du skriver under står du upp för barn som inte själva kan göra sina röster hörda. Du visar att deras liv, trygghet och framtid är vårt gemensamma ansvar. Barnen har väntat länge nog. Sverige måste agera nu. För när det är försent då är det försent. 

Kalix kommun som gärna annonserar sig som friluftskommun beslutar nu att elver på gymnasiet inte får behålla sin traditionella vinterfriluftsdag.  Denna dag är mycket viktig för både elevernas mentala och fysiska hälsa. Att få ta en dags paus från skolarbete och istället vara ute i naturen är mycket värdefullt för både eleverna och lärarna och bör inte tas bort.