Sjukvården i Sverige brottas med brist på sjukvårdpersonal, speciellt sjuksköterskor och läkare. I Socialstyrelsens rapport från 2022 uppgav samtliga regioner att de hade brist på både läkare med specialistkompetens och specialistsjuksköterskor; ffa inom intensivvård, operation, psykiatri och barn och unga. SCB har beräknat att efterfrågan på specialistsjuksköterskor beräknas öka med 25% fram till år 2035. erfarenhet och utbildning inom vårdsektorn.Tillgång på specialistsjuksköterskor är även en yrkesgrupp som utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson lyft fram som en prioriterad grupp när det gäller att rekrytera personer med spetskompetens till Sverige.  Det medför en stor frustration när vi i vården ser hur Sverige numera behandlar invandrare med 

Stoppa de stora barngrupperna – ge våra barn trygghet och fler pedagoger! Trosa kommun hävdar att pga demografi samt ekonomi så skulle 3 förskolor stängas... detta har i praktiken lett till att fler barn trängs ihop på färre förskolor. Detta har resulterat i att Trosa kommuns förskolor bryter mot de flesta av skolverkets riktvärden och barnens trygget, rättigheter och behov nu inte uppfylls. Likaså är arbetsmiljön för våra pedagoger under all kritik. Vi som skriver under reagerar starkt på den utveckling vi ser i Trosa kommuns förskolor. Barngrupperna har blivit så stora att barnens trygghet, lärande och välmående riskeras varje dag. I vissa grupper är det fler barn än Skolverkets riktmärken tillåter, och ofta finns för få pedagoger för att skapa en lugn och trygg miljö. När barngrupper slås ihop, när vikarier ersätter fasta pedagoger och när personalen går på knäna drabbas barnen hårdast. Många är små. De behöver stabila relationer, närvarande vuxna och en miljö där de kan leka, utvecklas och känna sig trygga. Vi accepterar inte: • stökiga och stressiga miljöer • för många barn på samma yta • för få utbildade pedagoger • otrygghet och bristande kontinuitet Barnen förtjänar bättre. Pedagogerna förtjänar bättre. Trosa förtjänar bättre. För mer ingående information samt siffror från skolverkets riktvärden m.m. kan läsas nedan ___________________________________________________________________ Mer ingående information med siffror 1. Barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken 1. Skolverket anger tydliga riktmärken för vad som anses vara trygga och utvecklingsmässigt lämpliga gruppstorlekar: 1. 12 barn i grupper med yngre barn (1–3 år) 2. 15 barn i grupper med äldre barn (3–5 år) 2. I flera av Trosa kommuns förskolor har grupper nu 10–50 % fler barn än riktmärkena, ibland med ännu fler barn när avdelningar slås ihop på grund av personalbrist. Detta ökar risken för stress, konflikter, otrygghet och sämre förutsättningar för lärande. 3. Skolverket är tydliga: stora barngrupper påverkar både barns trygghet och personalens arbetsmiljö negativt. 2. För låg personaltäthet strider mot nationella rekommendationer  1. Skolverket rekommenderar dessutom att bemanningen bör ligga runt: • 1 pedagog per 5 barn i grupper med yngre barn • 1 pedagog per 6–7 barn i grupper med äldre barn 2. När grupper slås ihop och fasta pedagoger ersätts av vikarier eller lämnas utan ersättning, hamnar bemanningen i praktiken ofta betydligt sämre än dessa nivåer. Det innebär att barn inte får tillräcklig vuxennärvaro, att pedagogerna tvingas prioritera “akuta behov” framför pedagogiskt arbete, och att kvaliteten sjunker oavsett personalens kompetens och engagemang. 3. Stökiga och otrygga miljöer påverkar både barn och personal 1. När många barn vistas på samma yta, särskilt om personalgruppen är ny eller varierande, ökar risken för: 1. hög ljudnivå och stress 2. Konflikter och oro 3. Olyckor (min son hade rymt utanför staketet en dag, aldrig hänt tidigare. Vad hade hänt om inte ett annat barn sagt till, vart var pedagogerna?) 4. Att barn inte blir sedda eller hörda 5. Att trygghet och relationer bryts när personal byts ut 2. Det är inte en arbetsmiljö som någon pedagog vill eller kan arbeta långsiktigt i, och det är inte en miljö där små barn kan utvecklas tryggt. 4. Förskolan ska utgå från barnens bästa – inte anpassas till nedskärningar Skollagen kräver att utbildningen ska vara trygg, likvärdig och utformas så att varje barn får det stöd det behöver.  När barngrupperna blir för stora och personalstyrkan för liten blir detta omöjligt, oavsett hur professionell personalen är.

I Hässleholm finns något unikt Hörselförskolan Syrsan, en del av Silviaskolan, har under lång tid byggt upp en verksamhet med djup kunskap och stor erfarenhet inom hörselpedagogik. Verksamheten leds av en rektor med specialiserad hörselkompetens, och här får barn med nedsatt hörsel det stöd de behöver i rätt tid och på rätt sätt. Nu har Hässleholms kommun beslutat att Syrsan inte längre ska tillhöra Silviaskolan. Vi föräldrar menar att detta riskerar att få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling, av flera skäl: Tidigt stöd är avgörande Barn med nedsatt hörsel behöver tidiga insatser för att utveckla språk, samspel och trygghet. Utan rätt stöd i förskoleåldern riskerar barnen en försenad språkutveckling som kan påverka både skolgång och välmående. Expertis riskerar att gå förlorad Syrsan och Silviaskolan har tillsammans byggt upp en helhet av kunskap och erfarenhet som är mycket ovanlig. Om verksamheten delas upp försvagas stödet till de barn som är i störst behov av särskild pedagogik för sin språkliga och sociala utveckling. Barnen har rätt till specialiserad kompetens Forskning visar att barn med hörselnedsättning behöver rätt pedagogiskt stöd, en anpassad miljö och tillgång till teckenspråk. En ny ledning utan hörselspecifik kompetens kan enligt vår mening inte säkerställa den omsorg och det stöd som barnen har rätt till enligt skollagen.

• Värdighetsgarantin: Det handlar om våra äldres mänskliga värdighet. Grundläggande behov som renlighet, näringsintag och social kontakt får inte äventyras. Att inte ha tid att hjälpa någon upp ur sängen eller att sakna matvaror är ett brott mot den värdighetsgaranti kommunen ska stå för. • Arbetsmiljö och kvalitet: En ohållbar arbetsmiljö med oersatt tid och extrem stress leder till personalflykt – som jag själv vittnar om. Detta försämrar kontinuiteten och kvaliteten på vården ytterligare. Om systemet inte fungerar kommer personalen inte att stanna, och de äldre blir lidande. • Samhällsansvar: De äldre som byggt upp vårt samhälle förtjänar att bli omhändertagna med respekt. Att säkerställa att hemtjänsten har rätt förutsättningar är ett grundläggande samhällsansvar och en investering i en human välfärd.

Det finns ett behov av ett klorfritt badhus i Umeå, både för personer med allergier och astma och för alla som vill minska exponeringen för skadliga ämnen och värna om en giftfri inomhus- och utomhusmiljö. Klor kan dessutom bidra till negativa hälsoeffekter och orsaka slitage på byggnader. För att möta behovet föreslås att kommunen antingen omvandlar ett befintligt centralt badhus – exempelvis Navet eller Hemgården – eller bygger ett nytt klorfritt badhus på Teg. Detta skulle göra det möjligt att bada och simma året runt i en klorfri miljö, både inomhus och utomhus. Idag är tillgången till centrala badhus begränsad, vilket gör det svårt för sjukpensionärer, äldre och personer med funktionsnedsättning att ta sig till mer avlägsna badhus som Ersboda, Sävar, Holmsund, Hörnefors och Obbola. Ett centralt placerat klorfritt badhus skulle göra det betydligt lättare för fler att ta sig dit utan långa resor eller bussbyten. Förslaget är att börja med ett centralt klorfritt badhus och på sikt omvandla även övriga badhus i kommunen till klorfria alternativ.  Mvh Marie Johansson (Umeå)

För att våra barn ska få vara trygga och få gå kvar på sina skolor de har sin trygghet på.  Vi föräldrar bör ha rätt att få välja skola till våra barn.

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

Vi är tusentals pensionärer som under ett långt arbetsliv har byggt Sverige, i vården, industrin, skolan, omsorgen och på alla de arbetsplatser som höll landet i gång. När garantipensionen togs ifrån oss som bor i andra EU-länder förlorade vi vår ekonomiska trygghet över en natt. Många av oss lever i dag på existensminimum, trots ett helt liv av arbete och skatteinbetalningar i Sverige.  Till detta kommer en ytterligare orättvisa: vi utlandssvenska pensionärer har inte samma skatteavdrag som pensionärer bosatta i Sverige. Vi får inga grundavdrag och andra skattereduktioner på pensionen, trots att vi arbetat och betalat skatt i Sverige under hela våra yrkesliv. Under samma förutsättningar som alla andra. Dessutom använder vi inte svenska samhällstjänster som sjukvård, hemtjänst, färdtjänst, subventionerade mediciner…      Resultatet har blivit att vi beskattas hårdare än pensionärer med motsvarande inkomst som bor kvar i Sverige. Sammantaget innebär detta att vi straffas två gånger först genom indragen garantipension, därefter genom ett sämre skatteutfall. Det är inte värdigt och det är inte rättvist. Vi vill ha en:  Värdig ålderdom i hela EU för alla som byggt Sverige.

Det är regeringens och riksdagens tur att inte svika, rida på eller missbruka modet hos de barn som vågar berätta om våldsutövande i hemmet. Konsekvensen och ansvaret ska inte läggas på barnen när de senare löper amouk och utagerar efter långvarig våldsutsatthet i hemmiljön. Det är barnen som svikits och utsatts för rättsövergrepp.  Mänskliga- och rättliga skyldigheter finns för att stärka framtidens rättigheter. Ansvaret och konsekvenserna måste ligga hos beslutsfattande rättsväsen som blundar och misslyckas att skydda barnen från fortsatta våldsupplevelser och barnfridsbrott trots att utlåtande från socialtjänst, polis och andra sakkunniga finns som grund. Ett brutet ben kan inte behandlas med plåster utan kräver ett ingrepp och korrigering. Så kan inte barns skydd och rättigheter om ett liv fritt från våld stärkas med lagändringar utan politiska ingrepp och fokus på mänskliga skyldigheter. Varje underskrift uppmanar Sveriges regering att: Skydda barnen. Stoppa tvångs umgänge med förövare. Flytta besluten till domstolar där barnens trygghet faktiskt står i centrum.

Bygg med hänsyn till naturen i Ekensberg! Naturområdet är en plats med högt naturvärde (klass 3) vilket innebär att det är särskilt betydelsefullt för att bevara den biologiska mångfalden. Här samsas hundraåriga träd med ett rikt djurliv. Platsen utgör en grön korridor vilket är livsviktigt för djurs möjligheter att häcka, hitta föda och föröka sig. 27 fågelarter har registrerats varav flera rödlistade.  Dessa byggplaner sker samtidigt som Stockholms stad har som mål att vara klimatpositivt 2030 och fossilfritt 2040. Att då hugga ned träd som är över 100 år och hem för tusentals organismer verkar minst sagt ogenomtänkt. Grönstrukturen är central för stadens klimatmål genom att fungera som en viktig kolsänka och öka stadens resiliens mot klimatförändringar, då den både skapar svalka och utgör skyddsbarriärer mot allt mer frekventa skyfall (till exempel i utsatta områden som Gröndalsvägen, enligt skyfallskartan). Vi protesterar mot alla husplaner både i område B och C som gör våld på skogsområdet som har ett högt naturvärde. Vi kräver att inga hus byggs på naturområdet! Bygg med hänsyn till kulturhistoriska värden i Ekensberg! Det föreslagna höghuset i område C är ett grovt ingrepp i en kulturhistorisk miljö skapad av David Helldén, en av landets mest betydelsefulla arkitekter. Området har övervägande skyddsklass grön vilket betyder att det är särskilt värdefullt ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Det finns dokumenterat i text och bild i ett eget kapitel i boken ”David Helldén: modernistisk visionär på traditionens grund”.  Boende i husen får inte göra minsta utbyggnad med hänvisning till K-märkning men i förslaget ska ett höghus byggas på ett av de gamla husen på ett sätt som helt överskuggar den befintliga miljön och drabbar omkringboende som får synfält och ljusinsläpp dramatiskt blockerade av höghuset. Vi protesterar mot höghusbygget i området C som är ett brutalt ingrepp i ett område med högt natur- och kulturvärde. Vi kräver att bygget av höghuset stoppas helt med hänsyn till natur, kultur och närboende! Bygg med hänsyn till boende i Ekensberg! Ekensberg har en tradition av varierad bebyggelse med övervägande låga hus som öppnar upp för de boende att ta del av Mälaren och den magnifika naturen och ljuset österut. De föreslagna höghusen blockerar många närboendes tillgång till det vilket många med rätta är upprörda över eftersom man sökt sig till Ekensberg just för att få tillgång till öppen natur. Det behövs inte fler höghus i Ekensberg. De höghusbyggen som görs i Liljeholmen och Gröndal räcker gott för att ge plats för fler och möta storstaden västerut. Vi protesterar mot att höghusbyggena i område A och C inte tar hänsyn till boende och byggnadstraditioner i Ekensberg. Vi kräver att byggena görs i nivå med den befintliga bebyggelsen i Ekensberg och därmed bibehåller tillgången till naturen österut för de boende.  Bygg på redan exploaterad mark! Bygg med hänsyn till natur, kultur och boende i Ekensberg! Det är inte bara boende i området som reagerat. Flera ledamöter och instanser reserverade sig redan när det första förslaget röstades igenom i nämnden, då med hänsyn till natur- och kulturminnesvärden, trots att det förslaget visade mer hänsyn än det som nu ligger för beslut. Även Stadsmuseet har uttalat sig negativt och Skönhetsrådet anser att höghusdelen i förslaget är ”storvulen” och tycker att det borde ”övervägas om det grönområde som tas i anspråk för detta istället borde bevaras”. Att inte ta hänsyn till alla dessa reaktioner finner vi tondövt och odemokratiskt.  Ta ett steg tillbaka och bygg hänsynsfullt i så stor utsträckning som möjligt på redan exploaterad mark! Det finns plats för det.

Nu är Socialstyrelsens arbete med nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest igång och valet av sakkunniga för projektledningsgrupp och ansvariga för de olika områdesgrupperna är så gott som färdigt. 14 av 17 sakkunniga är läkare, 13 av läkarna är psykiatriker. Det faktum att Socialstyrelsens tjänstemän valt att, i likhet med tidigare år, tillsätta läkare till nästan alla betydande positioner i arbetet med riktlinjerna och att majoriteten av dessa omfamnar en tydlig biomedicinsk förklaringsmodell för orsakerna till psykisk ohälsa och hur det ska behandlas, talar sitt tydliga språk. Ramarna för vad vi kan förvänta oss av de nya riktlinjerna är därmed satta. Mer av detsamma helt enkelt: KBT och medicinska behandlingar[1]. Den ensidiga sammansättningen i expertgruppen står i klar motsättning till det komplexa i frågor om psykisk ohälsa. Man har återigen valt att underkänna kompetensen hos en rad yrkeskategorier som sjuksköterskor, mentalskötare, psykoterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, psykologer, socionomer, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Inte heller representanter för gruppen som är mottagare av vården - patienterna - ges något utrymme. De är och förblir inget annat än statister i Socialstyrelsens ögon. Om målet är att skapa en framgångsrik och kostnadseffektiv vård vid psykiskt lidande och inte bara kortsiktig symtomlindring behöver vi utgå från att varje individs psykiska välbefinnande är ett resultat av ett samspel mellan dennes nuvarande omständigheter, livshistoria, trossystem, kulturen, relationer och kroppsliga kapacitet. Vi behöver acceptera att en behandling som hjälper en individ, kan vara verkningslös för någon annan och skadlig för en tredje. Av den anledningen måste det finnas en mångfald av insatser som utgår från individens förutsättningar och preferenser. Vi kräver att:   1. Socialstyrelsen följer myndighetskravet på opartiskhet liksom dess egna jävsregler som innebär att olika skolbildningar skall vara lika representerade och med lika inflytande, inklusive i ledningsgruppen. 2. Riktlinjerna utgår från Patientlagens krav på patienters rätt till olika behandlingar. Det saknas vetenskapligt stöd för att vid heterogena grupper, som depression och ångest, ge en viss behandlingsmetod generell prioritet. Kravet på personcentrerad vård förutsätter en bredd av olika terapier att välja mellan. 3. Riktlinjerna inte skall styra tillgång till olika behandlingsmetoder, utan enbart vara ett stöd i en evidensbaserad praktik där vetenskapligt stöd, den professionella bedömningen och patientens egna behov och preferenser vägs samman vid val av behandling[2]. Vill du se en annan, mer humanistisk och verksam vård vid psykisk ohälsa än den Socialstyrelsen förespråkar? Skriv då på uppropet. Du kan också höra av dig till myndigheten och politiker med dina synpunkter. Gör din röst hörd! [1] Pūras, D. (2017). Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health. United Nations, Human Rights Council. [2] https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/ Initiativtagare: André Marx, allmänläkare Gunnar Bohman, leg. psykolog och psykoterapeut, Med.dr. Organisationsföreträdare: Erika Steorn, Generalsekreterare Tjejzonen Jenny Svebeck, socionom, leg. psykoterapeut, ordförande riksföreningen Psykoterapicentrum Per Sternbeck, föreningssekreterare patientföreningen Equal Camilla Stenström, ordförande Göteborgs Psykoterapi institut Teci Hill, Med dr, leg psykoterapeut, ordförande Svenska psykoanalytiska föreningen Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR Anders Klingström, ordförande Akademikerförbundet SSR förening för legitimerade psykoterapeuter Felicia Katarina Lundgren, ekoterapeut, ordförande i riksföreningen Kontext Lotta Beskow, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Svenska föreningen för familjeterapi Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån  Kristina Båth, förbundsordförande Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH Caroline Stiernstedt Sahlborn, generalsekreterare Stiftelsen 1825 Forskare och kliniker:  Alain Topor, professor emeritus. Universitetet i Agder. Norge Göran Högberg, psykiatriker, psykoterapeut Jenny Wetterling, specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad Fanny Marell, leg psykoterapeut, lärare i psykoterapi Markus Dencker, leg. psykolog Aron Branner, leg. psykoterapeut, handledare i klinisk psykologi Markus Erosson, Socionom, leg psykoterapeut Sven Román, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri  Jonas Lindblom, docent i sociologi, Mälardalens universitet Åsa Nilsonne, specialist i allm. psykiatri, prof. emeritus Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut Sofia Jynnesjö, behandlare inom missbruksvård Roland Paulsen, docent i sociologi Johan Stiernstedt, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut Lasse Mattila, socionom och handledare i psykosocialt arbete Maria Ingström specialist i allmänmedicin Roger Nilson, ortoped, beroendeterapeut  Nina Gårevik, med. dr, leg sjuksköterska psykiatrisk vård Imri Demisai, specialist i psykiatri Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri, med. dr.  Barbro Bransome, specialist i allmänmedicin Leena Källqvist, leg psykoterapeut kris och trauma Peter Andersson, leg. psykoterapeut, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet Pär Engholm, forskare i sociologi, Uppsala universitet Dunja Grisell, samtals-/ACT-terapeut, peer supporter Anne-Marie Boström, leg sjuksköterska, lektor i omvårdnad, Karolinska Institutet Dan Stiwne, docent, leg existentiell terapeut. Jenny Rudberg, verksamhetsutvecklare, Vuxenpsykiatrin Helsingborg Eva Henje, Professor i barn- och ungdomspsykiatri Hans Larsson Leg. Psykoterapeut Magnus von Campenhausen, leg. psykolog Björn Philips, leg psykolog/psykoterapeut, professor i klinisk psykologi

Det öppna brevet, skrivet av Föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF), riktar sig till Stockholms stad och allmänheten med en begäran om att omedelbart stoppa avhysningen av Hjulsta ekoodling. Odlingen, som började 2014, har vuxit till cirka 5000 kvm och hotas nu av avhysning från politiker och tjänstemän med argument som föreningen hävdar är ogrundade ("olovlig odling," "svart bygge"). Föreningen betonar att odlingen är ett viktigt verktyg för klimatomställningen och ett hållbart matsystem. De nämner konkret nytta som produktion av uppskattningsvis 5000 kg ekogrönsaker och hjälp till sommarjobbare, m.fl. Dessutom hävdas att avhysningen strider mot stadens egna riktlinjer gällande stadsodling, samverkan med civilsamhället och målen i Miljöprogram 2030. Mer information omkring ämnet finns i själva öppna brevet: som kan läsas i gulliga.se eller i Hjulstaodlingens hemsida: hjulstaodling.gulliga.se eller ring Rafael på 0703411142