Följande citat är vittnesmål från undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar inom högspecialiserad vård på ett sjukhus i Stockholms län. Genom att lyssna till dessa blir det tydligt hur omfattande problemen är.  "Jag har arbetat treskift i nästan hela mitt yrkesliv, och jag har aldrig varit så trött som jag är nu sedan de nya schemareglerna infördes. Aldrig tid för återhämtning. Personligen lägger jag ju gärna kväll, dag, kväll, dag. Då får jag vila mellan dag- till kvällspasset och dessutom kontinuitet med patienterna." - SSK "Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu, sedan dom nya schemareglerna infördes... och tänk på alla som har småbarn, när träffar dom sina barn?"  - USK  "Aldrig känt mig så trött. Känner mig deprimerad på grund av arbetstiderna." - USK "För att få ihop mina timmar måste jag schemalägga så att jag börjar redan klockan 12 när jag jobbar kväll. Till det vill jag säga att jag avskyr att börja klockan 12 men ser inte att jag har något annat val. Dessutom har passbyten blivit svårare. Ibland händer det saker i livet som gör att man behöver vara ledig en dag alternativt byta pass från dag till kväll. Det är nu nästan omöjligt på grund av schemareglerna. Det betyder att jag missar att gå på kalas, delta i olika evenemang, gå på middagar och så vidare. Jag känner mig oerhört begränsad över att inte kunna få bestämma mer över min egen arbetstid, JAG vet bäst SJÄLV hur jag bör arbeta för att må bra." - SSK "Jag tycker att man blir tröttare efter de nya schemareglerna och det känns som att man jobbar fler timmar än tidigare. Dom påverkar också mitt privatliv på ett negativt sätt. Jag har inte tid lägre att träffa mina barn eller träna som tidigare." - USK "Arbetstiderna för personer inom vårdyrken var redan innan denna arbetstidsregel infördes väldigt begränsande. Små möjligheter till att styra när du vill börja eller sluta ditt arbetspass och inga möjligheter till distansarbete försvårar att få ihop familjelivet. Detta är nu ännu svårare efter införandet av 11-timmars dygnsvila. " - SSK "Var ska jag börja? Jag hinner sällan träffa min sambo, hund eller annan familj/vänner. När jag väl är hemma är jag ofta så pass trött att jag helst inte vill göra någonting alls utom att vila." - USK "Mitt familjeliv lider oerhört. Jag kan inte vara med på mina barns träningar, uppvisningar eller tävlingar för jag näst intill alltid arbetar. Det är inte möjligt att byta pass. Vi överväger att dra ner på barnens träningar för att få ihop familjelivet sedan dygnsvilan infördes. Jag är rädd att det ska riskera att barnen hamnar i dåligt sällskap och mindre aktiva. Utöver detta känner jag en stor stress och ett dåligt samvete över att inte ha tid att vara hemma med min familj" - SSK "Ibland blir man satt att arbeta kväll och natt så många pass per vecka att det känns som om mina barn inte kommer känna igen mig. Överväger att bytas bana helt på grund av dessa regler från högre instanser som anser sig veta vad som är bäst för andra människor" - SSK "Tidigare gymmade jag flertalet gånger i veckan. Det känner jag att jag inte har tid för numera. Eller det blir snarare bort prioriterat, som så mycket annat. Försöker få ihop allt på min lediga tid men det är svårt. Eller så är jag för trött." - USK "Jag jobbar mycket kvällar på grund av att många undersköterskor på vår avdelning, efter den nya arbetstidslagen, endast vill jobba förmiddagar. Det är ju ingen som vill jobba kväll när man sen ska gå på ledighet. Därför blir det ibland att jobbar bara kvällspass 3 veckor i sträck." - USK "Innan den nya arbetstidslagen kom kunde vi avsluta med ett förmiddagspass innan ledighet och börja efter ledighet med kvällspass. Då blev ledigheten förlängd och man fick mer tid för återhämtning. Det är inte längre möjligt på grund av de nya reglerna." - USK "Byten av pass blir nästan aldrig godkända på grund av de nya schemareglerna, så ibland känns det inte ens värt att försöka. Därför kan jag mer sällan vara med på olika privata tillställningar eller gå på läkarbesök." - USK "Personligen tycker jag, precis som många andra, att det är svårt med byte av pass med varandra och det är svårt att få till ett bra schema. Jag har mindre kontroll över mitt privatliv och jag missar saker som familjemiddagar och träningspass jag gärna vill gå på. Det är helt enkelt jobbet som styr det mesta. För några år sedan pratade man om hur vi ska blir en mer attraktiv arbetsgivare, definitivt inte med de reglerna som gäller nu. Jag är en av de som gillar att jobbar kväll och dag efter varandra. Mer flexibilitet i schema tack!" - SSK "För mig som jobbar med att schemalägga kan jag säga att korrigering av schema har blivit betydligt svårare. Till exempel, när man täckt luckor och därefter gör en slutgiltig kontroll så är det ofta fel på veckovilan. Då behöver jag ta bort pass, vilket skapar nya luckor och pass jag inte vet var jag ska lägga in dom. Dessutom är det idag så gott som omöjligt att få till pass-byten i ett fastställt schema - som är efter en anställds önskemål. Arbetsgivaren kan dock genomföra dessa byten oavsett. Detta har skapat missnöje hos personalgruppen som märks tydligt för mig som jobbar med schemaläggning." - USK/Admin

För ungdomarnas framtid: Fotboll ger våra barn och unga en chans att bygga självförtroende, hålla sig aktiva och hållas borta från negativa influenser. Sydvallen är en plats där de kan växa och utvecklas. För att förebygga problem: När vi inte ger våra unga bra framtidsmöjligheter ökar risken för att de hamnar i negativa sammanhang. Sydvallen håller våra ungdomar på rätt väg. För rättvisa: Våra ungdomar förtjänar en välskött plats att spela på – inte att behöva skotta själva. Vi kräver att Norrköpings kommun tar sitt ansvar. För tryggheten i vårt samhälle: En tillgänglig fritidsanläggning skapar ett tryggare samhälle. Genom att stå upp för Sydvallen, står vi upp för en tryggare framtid för hela Hageby.

Psykologer för Palestina driver tillsammans med Läkare mot rasism och Vårdpersonal för Gaza ett upprop riktat till regeringen med detta krav, och 20 000 underskrifter har lämnats över till sjukvårdsministern i september 2024. Men vi ser ännu inga besked från regeringen än om att agera kraftfullt och snabbt i frågan. Därför vill vi med den här kampanjen öka trycket ytterligare. Världshälsoorganisationen har tillsammans med EU-kommissionen sammanställt en lista med 9000 svårt sjuka personer som skulle vara aktuella för evakuering för vård. EU-kommissionen har bett Sverige om hjälp med dessa sjukevakueringar, men regeringen har sagt nej då de tycker att Sverige redan gör nog. [2] I Sverige finns erfarenhet, kunskap och beredskap att ta emot barnen från Gaza, både för livsnödvändig vård för cancer och för vård och rehabilitering av krigsskador. Vård som Israel agerat för att slå ut helt i Gaza. Detta är det minsta Sverige kan göra just nu. Det må vara lite, och det må vara sent, men alternativet att inte göra något är värre. [1] https://sverigesradio.se/artikel/krigsskadade-fran-gaza-kan-vardas-i-uppsala https://www.dn.se/sverige/regeringen-sager-nej-till-gazapatienter-trots-att-vardplatser-finns/ [2] https://www.gp.se/nyheter/sverige/inga-gazapatienter-till-sverige-trots-begaran.2b97ef73-ed01-5e18-98ba-4a35b9fcedad 

2020 antog Sveriges riksdag förslaget ”Inriktningen för en nära och tillgänglig vård” där man slog fast att primärvården skulle bli navet i sjukvården för att skapa ökad tillgänglighet, kontinuitet och delaktighet för patienterna.  Det som redan för fyra år sedan var tänkt som en satsning på primärvården har tyvärr inte fått något större genomslag i Region Skåne. Primärvården är fortsatt gravt underbemannad och alltför många patienter söker sig till akutmottagningar och jouröppna vårdcentraler för åkommor som man bäst hade handlagt i primärvården kontorstid. Detta är både ineffektiv och kostsam sjukvård. I stället för att gå till botten med problemet verkar regionledningen i Skåne tro att det finns en "quick fix” där deras lösning är en omorganisation, en ny förvaltning, de kallar ”Nära vård och hälsa”. Regionledningen menar att den nya förvaltningen/vårdformen ska vara lösningen för de patienter som inte kommer till på sin vårdcentral under dagtid eller "faller mellan stolarna" mellan primärvård och sjukhus.  Som ett led i omorganisationen ska man skapa ”Nära Vårdenheter" där man slår ihop nuvarande kväll- och helgmottagningar och akutmottagningar i syfte att avlasta akutmottagningarna. De som ska arbeta på de nya enheterna är dock de samma som idag arbetar på vårdcentraler och på sjukhus. Det blir alltså bara en förflyttning av personal. ”Nära Vårdenheterna" ska tillsammans med 1177, läkarbilar och uppdrag som nu ligger i primärvårdsförvaltningen (t.ex. ASIH och mobila team närsjukvård) flyttas till den nya förvaltningen. Allt detta har planerats utan medarbetarinflytande och ska starta 1 januari 2025!  En anledning till att regeringen och SKR kom överens om reformen nära vård är den förväntade förändringen av demografin där antalet patienter över 80 år kommer öka med 50 % de närmaste åren. Den nära vård som beskrivs i underlaget från SKR och regeringen är tänkt som ett sätt att hantera denna åldrande befolkning, ett uppdrag som bäst sköts utifrån primärvården. Multisjuka äldre behöver kontinuitet och en möjlighet att lära känna sin läkare, de är inte särskilt hjälpta av en närakut (”Nära vård” enhet). Det är också anmärkningsvärt att det i överenskommelsen kring nära vård mellan staten och SKR från 2020 uttryckligen står att: ”Utvecklingen av nära vård innebär inte en ny organisationsform eller vårdnivå”.   Vi motsätter oss starkt denna omorganisation då den inte åtgärdar grundproblemet, alltså att primärvården har ett orimligt uppdrag i förhållande till dess resurser. Vi ser i stället stora risker att primärvården ytterligare utarmas då personal från primärvården kommer att behöva bemanna den nya förvaltningen. Samtidigt riskerar man att splittra och slå sönder välfungerande sjukhus i Ängelholm, Landskrona, Trelleborg och Hässleholm genom att dela in akutmottagningar och övriga sjukhuset i olika förvaltningar.  Vi har haft många samtal med oroliga medlemmar och medarbetare där ingen verkar förstå nyttan med ovanstående plan, för vare sig personal eller patienter. I dialog med projektledningen har vi inte heller fått svar på dessa frågor. Personalen känner sig överkörd och har tappat förtroendet för Region Skåne. Medarbetare har redan sagt upp sig i protest och fler pratar om att göra samma sak. Vid upprepade möten med såväl regiondirektören, projektledningen och styrande politiker har vi framfört vår oro enligt nedan utan att få något som helst gehör. Därför har vi valt att genomföra denna namninsamling för att skapa opinion gentemot ledande politiker och tjänstemän.   Vi motsätter oss: • Behovet att skapa en ny förvaltning för att jobba med omställningen till nära vård.  • Tidsplanen! Från förslag i mitten av augusti 2024 till införandet av förändringen 1 januari 2025! • Att planen är mycket otydlig och författad av strateger, chefer och politiker utan verklighetsförankring och som sinsemellan dessutom inte verkar vara överens, vilket ger intrycket av ett hafsverk.  • Att medarbetare och fackliga organisationer involverats sent. När vi väl får informationen verkar allt redan vara bestämt och något egentligt inflytande bedömer vi i nuläget inte att vi fått. Det rimmar dåligt med Region Skånes värdegrund ”välkomnande, drivande, omtanke och respekt”.  • Att vi trots upprepade möten inte fått någon logisk förklaring till hur denna omorganisation faktiskt ska leda till de positiva förändringar man målar upp.  • Att hela idén saknar evidens och bara är ett riskabelt experiment Vi ser följande risker: • Att man genom att skapa ytterligare en vårdaktör skapar fler murar och instanser som patienterna kan bollas runt mellan, vilket blir sämre både för patienter och personal.  • Att den nya förvaltningen konkurrerar med vårdcentralerna om distriktsläkare och leder till ännu sämre situation på vårdcentralerna. Det går helt emot önskan om ökad kontinuitet i primärvården. Det skulle även drastiskt försämra möjligheten att utbilda fler ST-läkare i allmänmedicin.  • Att “Nära Vård-enheterna”, likt närakuterna i Stockholm, leder till ökad vårdkonsumtion och lågvärdevård. Utredning av primärvårdsflöde på en akutmottagning leder till ökad benägenhet till onödiga blodprover och röntgenundersökningar.  • Att man genom denna toppstyrda och stressade organisationsförändring orsakar minskat förtroende för Region Skåne som arbetsgivare ledande till personalflykt (här drar vi paralleller med ex. Nya Karolinska i Stockholm).  • Att man riskerar att splittra sjukhusen i Ängelholm, Landskrona, Hässleholm och Trelleborg när man separerar akuten från övriga delar av sjukhuset i två olika förvaltningar.  • Att utbildningen av läkarstudenter, AT-, BT- och ST-läkare påverkas när man skapar nya vårdformer som ej överensstämmer med Socialstyrelsens målbeskrivningar av måluppfyllelse.  • Att en ny förvaltning innebär ökat behov av administratörer, kostsam administration leder till mindre pengar för patientvård.  • Att genomföra denna omorganisation samtidigt som planerat hyrläkarstopp och införande av SDV (Skånes nya journalsystem) våren 2025 kommer bli ett stålbad för personalen med stor risk för personalflykt och katastrof för patienterna.  • Att den nya förvaltningens ”Nära Vård-enheter” inte har några egna anställda läkare (utan de lånas in från andra förvaltningar) kan leda till att driv till förändringsarbete saknas, ett otydligt ledarskap, ett oklart arbetsmiljöansvar uppstår samt en minskad flexibilitet vid t.ex. sjukdom.

Annars riskerar Hjördis att inte få uppleva sin 1 års dag.

Idag är det tyvärr praxis att kommuner planerar och bygger megaförskolor (dessa går även under benämning storförskolor). Detta är förstås vansinne och vi - föräldrar, pedagoger och andra  - måste gå samman och säga stopp till denna utveckling. Alla barn har rätt till en god och hälsosam uppväxtmiljö! OBS! Efter att du skrivit under (och ev valt att dela kampanjen vidare) ser vi gärna att du också skriver din åsikt, eller ett vittnesmål ifall du har personliga erfarenheter från megaförskolor. Tack på förhand! Läs mer: www.megaförskolan.se Kontakt: [email protected]

Det är viktigt att vi ALLA som har barn eller har haft barn i Lysekil och förstår vikten av valfrihet, en trygg skolmiljö, lärare som känner inte bara barnen utan också familjen, och som vill bevara Lyse som det är nu, skriver på idag! Den 30/10 tas ett beslut som kommer påverka inte bara Lyse utan hela Lysekils barnfamiljer,  eftersom det kommer att påverka även de andra skolorna i kommunen. 

För att förhoppningsvis kunna påverka så kommunen förstår vidden av hur viktigt det är att badhuset öppnar upp på helgen igen.

Ajgeldingerska Villans Förskola med sin fantastiska miljö ligger mitt i centrala delarna av Trelleborg. Förskolan är en välbekant miljö för barnen vilket skapar trygget. Att lägga ner Ajgeldingerska Villans Förskola skulle inte bara göra Barn, Personal och Föräldrar väldigt ledsna och besvikna utan detta skulle ändra om hela vardagen för alla ovan nämna parter. Ajgeldingerska Villan är inte bara en mindre, mysig och framförallt familjär förskola, barnen är bekanta med alla pedagoger på alla avdelningar vilket ger ytterligare trygghet för barnen. Att förskolan är väldigt duktiga på hanteringen av barn med speciella behov är en stor styrka, alla barn blir sedda och hörda och får det stöd som behövs, detta ger samtliga barn på förskolan en helt normal vardag utan hinder. Det är bevisat att rutiner är viktigt för alla barn, speciellt för barn med speciella behov. Detta styrks genom studier som visar på negativ påverkan på barnen vid större miljöförändringar, även sjukvården i sig har en rekommendation på mindre förskolor framför större. Vi har idag en välfungerande förskola för alla. Förskolan är i dagsläget nästintill fullbelagd med 66 inskrivna barn. Att kommunen väljer att göra detta till en ekonomisk fråga är i högsta grad skadligt, både för Kommunen i helhet men framförallt för barnen. När man börjar mäta barns välmående i pengar måste det till förändring!

Idrottstävlingar ska vara rättvisa. 

Toaletterna i Farsta Centrum förses nu med spärrar och betalsystem, men att besökarna ska få gå på toaletten gratis borde vara självklart. [1] Idén med Farsta Centrum är i huvudsak att pengar ska gå från besökarna till butikerna och centrumägaren Stadsrum fastigheter (undantaget biblioteket vilket vi alla ska vara glada för.) Men nu räcker det inte att tjäna pengar på människors shoppande och lunchande, utan när de sen behöver gå på toa ska också en avgift tas ut. Det duger inte. Låt alla besökare få tillgång till toalett utan att det kostar något för den enskilda besökaren. Annars kanske de sätter betallås på hissarna härnäst.  Källor: [1] Mitti Söderort, Spärrar tvingar nödiga shoppare att betala https://www.mitti.se/nyheter/sparrar-tvingar-nodiga-shoppare-att-betala-6.3.245630.ab14e2dfe8

Det trycks ofta på att förskolan bedriver pedagogisk verksamhet som är en viktig del i barns utveckling. Skulle den delen helt plötsligt bli mindre viktig om ett barn får ett yngre syskon? Det tror inte jag. Något som styrker detta är vittnesmål från föräldrar till barn som berättat att barnet tidigare trivts bra på förskolan när de gått heltid men börjar vantrivas när tiden minskat till 15 timmar. Jag har även pratat med pedagoger som vittnar om samma sak. Det är en stor förändring för ett barn att få syskon och många barn förknippar syskonets entré i världen med att det blir sämre för dem. Förr fick de leka med kompisar hela dagen, nu när syskonet finns så har det begränsats. Vidare kan man ifrågasätta att i samband med syskonets ankomst göra ytterligare en stor förändring i barnets liv genom att förändra vardagen drastiskt, till det sämre. Ju äldre barnet blir, desto viktigare är förskolan, kompisar och övning i sociala relationer. Barnet utvecklar många viktiga relationer och färdigheter som förbereder dem för skolstart. Att rycka ett barn från stora delar av den verksamheten ger dem sämre förutsättningar att göra entré i skolans värld.  Att umgås med sina barn är en självklarhet och något som alla föräldrar jag känner uppskattar stort. Argumentet ”varför skaffar du barn om du inte vill umgås med dem?” faller snabbt när vi ställer barnets behov i fokus istället för förälderns vilja att umgås med barnet.