SSRI/SNRI har flera olika biverkningar som försämrar livet för de som tar dem, sexuell dysfunktion, avtrubbade känslor etc. Vi som är satta i detta beroende, ofta utan att veta det då vården påstår att dessa mediciner inte är beroendeframkallande, bör kunna få hjälp precis som de som får hjälp av andra mediciner.

Rädda FIP-bilen i Heby – för vår trygghet, för våra liv FIP-bilen i Heby har sedan 2007 spelat en avgörande roll vid olyckor och bränder. Genom att vara först på plats har den möjliggjort livräddande insatser flera minuter innan övriga resurser hunnit fram – minuter som i många fall kan vara helt avgörande för liv och hälsa. Att ta bort FIP-bilen innebär: • försämrad trygghet för Hebyborna, • längre insatstider, • och ökad risk för både liv och egendom. Att bevara FIP-bilen är att sätta invånarnas säkerhet främst. FIP-bilar ger kortare responstider, snabbare vård och effektivare användning av räddningstjänstens resurser. Flera räddningstjänster runt om i landet har i sina utvärderingar visat att FIP-verksamhet både ökar säkerheten och minskar samhällets kostnader över tid. Heby kommun bör ta till sig dessa erfarenheter – inte gå i motsatt riktning. Min egen upplevelse – varför detta är personligt för mig Sommaren 2021, under en renovering hemma, slog jag av misstag en kofot rakt in i mitt smalben – mitt i ett gammalt bensår. Blodförlusten var kraftig och jag ringde SOS Alarm. Medan jag fortfarande hade larmoperatören i luren, hörde jag hur FIP-bilen startade sina sirener – den stod då hemma hos FIP-personen vid OK-området i Heby. Bara att höra reaktionen på mitt nödrop gav mig lugn. Sirenerna kom snabbt närmare. Inom bara några minuter var hjälpen hos mig, och blödningen kunde kraftigt minskas – långt innan ambulansen anlände, den kom först efter ytterligare drygt 20 minuter. Vi som bor i landsbygd måste kunna lita på att hjälpen kommer i tid, oavsett om vi råkar ut för en trafikolycka, en arbetsplatsolycka, en olycka i hemmet – eller drabbas av ett plötsligt hjärtstopp. Vad ska politikerna i Heby Kommun göra! Vi kräver att Heby kommuns politiker agerar för att stoppa avvecklingen av FIP-bilen genom att upphäva beslutet om avveckling. Skriv under – för din trygghet, för våra liv!

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

Regeringen har själva sagt att utgifterna för garantipension minskar varje år ändå drar man in pensionen för dem som redan fått den beviljad. Det är varken logiskt eller värdigt.  Enligt socialförsäkringsutskottets 17 ledamöter med en medelålder på 45-50 år påstår att: Alla pensionärer, såväl kvinnor som män, ska kunna känna en ekonomisk trygghet när de lämnar arbetslivet och se fram emot en ekonomiskt trygg ålder- dom.  Det finns ett "Aber".   De har glömt oss som har jobbat och betalat skatt i Sverige och som har valt ett annat liv.  Många av oss äldre har valt att bo i länder som Spanien för att slippa vara en börda för den svenska välfärden. Här är matpriserna humana, elkostnaderna låga, och klimatet gör att vi kan hålla oss friska – utan halkolyckor, depression eller dyra vårdinsatser. Vi kräver inte lyx, vi kräver rättvisa. Vi kräver att garantipensionen återinförs för oss som byggt Sverige.

Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.

Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Detta är viktigt för att vi sjuka och pensionärer ska kunna leva med alla ökade priser på ALLT i samhället.  Många blir hemlösa. Barnfamiljer som knappt har råd att ha mat på bordet där en av föräldarna kanske är sjukskriven eller har sjukersättning. 

Sverige ska upprätthålla lagar som inte diskriminerar människor.  Vi ska inte straffas ovärdigt och behandlas olika vid oförutsedda händelser. All arbetat tid ska värderas lika.  Inga funktionsnedsatta ska tvingas leva under existensminimum idag 2025. 

Region Stockholm har inte kompetens nog att ge sexualbrottsutsatta barn och vuxna den vård de behöver. 1500 personer söker sig till WONSA och många av de har redan plöjt igenom regionens utbud utan framgång. WONSA är sista livlinan för många barn och unga som har trauman från brutala övergrepp. Att strypa finansieringen vore att kapa sista livlinan för många av dessa barn. 

Några hundralappar kan tyckas vara en liten summa, men för många kan de spela en stor roll.  En höjning drabbar alla som behöver läkemedel, men den kommer att slå särskilt hårt mot de som inte kan arbeta alls, utan måste leva på sjuk- eller aktivitetsersättning, är sjukskrivna med sjukpenning, eller de som har en låg pension. Vi ska inte glömma bort att många kostnader staplas på varandra; utöver att matpriser och annat har gått upp finns ofta kostnader för läkarbesök, hjälpmedel, specialskor, självkostnad för sjukresor mycket annat. Höjda kostnader för läkemedel kan i värsta fall innebära att människor inte har råd att hämta ut sin medicin. Det kan i sin tur leda till försämrad hälsa och nya kostnader för samhället. “Du kan hjälpa till genom att skriva under och sprida namninsamlingen. Uppmärksamma för  andra att detta förslag måste stoppas.” Sedan starten av vårt gemensamma intiativ har även närliggande organisationer hört av sig för att stödja namninsamlingen. Det stödet tackar vi för och de finns i listan nedan. Patientorganisationer, funktionsrättsorganisationer och pensionärsorganisationer som  står bakom intiativet med namninsamling mot ett försämrat högkostnadsskydd (fler kan komma att ansluta sig): Reumatikerförbundet Unga reumatiker Funktionsrätt Sverige SKPF-pensionärerna Riksförbundet fibromyalgi & långvarig smärta Astma- allergiförbundet Njurförbundet Blodcancerförbundet Neuro Mag- och tarmförbundet Riksförbundet Balans Sällsynta diagnoser Sköldkörtelförbundet Prostatacancerförbundet Mun- och halscancerförbundet Tandhälsoförbundet RG Aktiv Rehabilitering ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet NSPH – Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa Förbundet Blödarsjuka i Sverige  Schizofreniförbundet SPF Seniorerna Riksförbundet för Social och Mental Hälsa Personskadeförbundet RTP Psoriasisförbundet PRO Pensionärernas riksorganisation Riksförbundet FUB DHR - Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet Parkinsonförbundet Bröstcancerförbundet Primär immunbristorganisationen EDS Riksförbundet Ehlers-Danlos syndrom Huvudvärksförbundet Riksförbundet för ME-patienter Svenska diabetesförbundet Synskadades Riksförbund Osteoporosförbundet Unga hörselskadade Patientföreningen Carpanet Riksorganisationen Unga med Synnedsättning Svenska Epilepsiförbundet Riksförbundet HjärtLung Närliggande organisationer som stödjer intiativet: Cancer och allergifonden Verdandi Sveriges stadsmissioner

Vi tror att det finns möjlighet att kunna rädda och bevara verksamheten om Falu kommun tar till sig av det stöd som vi vet att finns därute. Ingen ska behöva arbeta hela sitt yrkesliv och inte kunna få maten att räcka pga låg pension. Vi vet dessutom att det är många som går på försörjningsstöd och aldrig kommer ur sin fattigdom utan tvingas välja bort mat vissa dagar. Det har inte tidigare räckt med en röst för att få till en förändring så därför ber vi alla Falubor att sluta sig samman genom att gå med i denna kampanj och hjälper oss att få kommunen att betala för det ideella jobb som görs idag vilket garanterar att mathjälpen blir kvar då den inte längre behövs drivas på fritiden efter ordinarie arbete och under lediga helger.

Region Skåne har ett stort underskott i budgeten. Det talas om att göra personalnedskärningar. Det är långa köer och patienter kan inte få den vård de behöver. Det kanske är dags att prioritera på ett annat sätt och lägga pengarna på vården och en mindre del på konsten.