Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Detta är viktigt för att vi sjuka och pensionärer ska kunna leva med alla ökade priser på ALLT i samhället.  Många blir hemlösa. Barnfamiljer som knappt har råd att ha mat på bordet där en av föräldarna kanske är sjukskriven eller har sjukersättning. 

Sverige ska upprätthålla lagar som inte diskriminerar människor.  Vi ska inte straffas ovärdigt och behandlas olika vid oförutsedda händelser. All arbetat tid ska värderas lika.  Inga funktionsnedsatta ska tvingas leva under existensminimum idag 2025. 

Region Stockholm har inte kompetens nog att ge sexualbrottsutsatta barn och vuxna den vård de behöver. 1500 personer söker sig till WONSA och många av de har redan plöjt igenom regionens utbud utan framgång. WONSA är sista livlinan för många barn och unga som har trauman från brutala övergrepp. Att strypa finansieringen vore att kapa sista livlinan för många av dessa barn. 

Några hundralappar kan tyckas vara en liten summa, men för många kan de spela en stor roll.  En höjning drabbar alla som behöver läkemedel, men den kommer att slå särskilt hårt mot de som inte kan arbeta alls, utan måste leva på sjuk- eller aktivitetsersättning, är sjukskrivna med sjukpenning, eller de som har en låg pension. Vi ska inte glömma bort att många kostnader staplas på varandra; utöver att matpriser och annat har gått upp finns ofta kostnader för läkarbesök, hjälpmedel, specialskor, självkostnad för sjukresor mycket annat. Höjda kostnader för läkemedel kan i värsta fall innebära att människor inte har råd att hämta ut sin medicin. Det kan i sin tur leda till försämrad hälsa och nya kostnader för samhället. “Du kan hjälpa till genom att skriva under och sprida namninsamlingen. Uppmärksamma för  andra att detta förslag måste stoppas.” Sedan starten av vårt gemensamma intiativ har även närliggande organisationer hört av sig för att stödja namninsamlingen. Det stödet tackar vi för och de finns i listan nedan. Patientorganisationer, funktionsrättsorganisationer och pensionärsorganisationer som  står bakom intiativet med namninsamling mot ett försämrat högkostnadsskydd (fler kan komma att ansluta sig): Reumatikerförbundet Unga reumatiker Funktionsrätt Sverige SKPF-pensionärerna Riksförbundet fibromyalgi & långvarig smärta Astma- allergiförbundet Njurförbundet Blodcancerförbundet Neuro Mag- och tarmförbundet Riksförbundet Balans Sällsynta diagnoser Sköldkörtelförbundet Prostatacancerförbundet Mun- och halscancerförbundet Tandhälsoförbundet RG Aktiv Rehabilitering ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet NSPH – Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa Förbundet Blödarsjuka i Sverige  Schizofreniförbundet SPF Seniorerna Riksförbundet för Social och Mental Hälsa Personskadeförbundet RTP Psoriasisförbundet PRO Pensionärernas riksorganisation Riksförbundet FUB DHR - Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet Parkinsonförbundet Bröstcancerförbundet Primär immunbristorganisationen EDS Riksförbundet Ehlers-Danlos syndrom Huvudvärksförbundet Riksförbundet för ME-patienter Svenska diabetesförbundet Synskadades Riksförbund Osteoporosförbundet Unga hörselskadade Patientföreningen Carpanet Riksorganisationen Unga med Synnedsättning Svenska Epilepsiförbundet Riksförbundet HjärtLung Närliggande organisationer som stödjer intiativet: Cancer och allergifonden Verdandi Sveriges stadsmissioner

Vi tror att det finns möjlighet att kunna rädda och bevara verksamheten om Falu kommun tar till sig av det stöd som vi vet att finns därute. Ingen ska behöva arbeta hela sitt yrkesliv och inte kunna få maten att räcka pga låg pension. Vi vet dessutom att det är många som går på försörjningsstöd och aldrig kommer ur sin fattigdom utan tvingas välja bort mat vissa dagar. Det har inte tidigare räckt med en röst för att få till en förändring så därför ber vi alla Falubor att sluta sig samman genom att gå med i denna kampanj och hjälper oss att få kommunen att betala för det ideella jobb som görs idag vilket garanterar att mathjälpen blir kvar då den inte längre behövs drivas på fritiden efter ordinarie arbete och under lediga helger.

Region Skåne har ett stort underskott i budgeten. Det talas om att göra personalnedskärningar. Det är långa köer och patienter kan inte få den vård de behöver. Det kanske är dags att prioritera på ett annat sätt och lägga pengarna på vården och en mindre del på konsten. 

En människa kan inte göra förändring ensam - det är en aktiv och kollektiv handling.  Om du precis som jag inte vill att fler missöden ska inträffa och att 1700 personer eller mer riskerar att stå utan vård för sin ätstörning, ber jag dig skriva under och dela denna namninsamling till alla du känner.  Jag har själv förlorat en nära vän i anorexi och är drabbad och jag känner därför att det är min skyldighet att göra något när jag kan. Ingen ska behöva genomlida de svårigheter som en ätstörning innebär ensam eller utan vård, och framförallt ska inte fler liv behöva slockna på grund av vårdtvist. 

Alla som anser att det är orimligt att straffas ekonomiskt för att man har ett människovårdande yrke: Vi ber er att skriva under vår kampanj och stötta oss!

Mitt under en brinnande pandemi föreslår regeringen att avskaffa pensionssystemets särskilda stöd för en av samhällets mest utsatta grupper – flyktingar. Har du hört talas om hemlandstidsregeln? Hemlandstidsregeln gör det möjligt för personer som har uppnått flykting- eller skyddsstatus att tillgodoräkna sig tid i ursprungslandet som pensionsgrundande i Sverige. Detta särskilda stöd är nu hotat och människor hänvisas och förpassas istället till de behovsprövade äldreförsörjningsstödet och ekonomiskt bistånd. Lagändringen kommer under en 20-årsperiod att kosta samhället flera tusen nya fattigpensionärer, addera sedan de folkhälsoskadliga och segregerande effekter som ökad fattigdom genererar. Det säger sig självt – förslaget är varken kostnadseffektivt eller värdigt för ett välfärdsland. Vi bestämmer inte själva om vi ska födas i krig, fred eller svåra klimatförändringar. Alla förtjänar en trygg och värdig pension som går att leva på - även den som behövde fly mitt i livet. Ett redan ojämlikt pensionssystem riskerar nu att bli ännu sämre och slå ännu hårdare mot personer som inte kunde påverka sitt hemlands öde. Skriv under för att rädda hemlandstidsregeln, om du som oss tror på ett rättvist, jämlikt pensionssystem som inte ska bekostas av de mest utsatta! Ingen förtjänar att bli fattigpensionär.

Hela Sverige och vår region har slutit upp bakom vårdpersonalens heroiska insatser denna vår. Nu kommer tacket från det moderatledda styret i Region Stockholm: Varslen ligger kvar – samtidigt som dyr hyrpersonal köps in. Det är inget annat än ett hån mot vårdpersonalen. Tusentals operationer har ställts in under pandemin och vårdpersonalen har arbetat under extrema förhållanden och är i stort behov av återhämtning. En vårdskuld har byggts upp under våren, som nu måste hanteras. Vi kräver nu att besparingarna och varslen på länets sjukhus stoppas. Vårdens pengar ska gå till personalen – inte till inhyrda konsulter.

Iris restaurang & café är en social verksamhet som drivs av Internationella Qvinnoföreningen i Värmland. I över 12 år har flera hundra kvinnor som stått långt från arbetslivet haft möjlighet att arbetsträna och språkträna i en trygg och utvecklande miljö på gamla Klaraborgs Herrgård på Kårgränd i Karlstad. Sedan hösten 2019 har föreningen stått utan stöd från både kommunen och arbetsförmedlingen. De har levt på restaurangintäkterna. Som de flesta känner till har restaurangbranschen drabbats hårt på grund av den rådande Covid-19-pandemin, så även den sociala verksamheten Iris vars intäkter nästan helt försvunnit. Två av deras tre heltidsanställda har avsagt sin lön, regeringen säger nej till att dela ut krispengar på grund av att de är en förening, och om inte hyran betalas tvingas de flytta ur sina lokaler innan hösten. Lokalen på Kårgränd 4 hyrs av Karlstads Kommun. Iris vädjar nu till Karlstad kommuns Arbetsmarknad- och socialnämnd att efterskänka hyran fram till nyår för att kunna fortsätta bedriva sina kärnverksamheter i lokalen. Och ge dem utrymme till att finna nya vägar till finansiering av sina verksamheter. Ärendet tas förhoppningsvis tas upp i nämndemötet den 17 juni. Internationella Qvinnoföreningen önskar att fortsätta hjälpa kvinnor i Värmland som av olika anledningar lever i utanförskap att ta steget tillbaka till samhället och närma sig egen försörjning. Det hade varit extremt dumsnålt att neka Iris hjälp med hyran, då det med största sannolikhet kommer vara svårt att hitta nya hyresgäster till lokalen innan det nya året. Titta gärna på filmen om Iris: https://www.youtube.com/watch?v=VIWKjskTwJo