Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.

Sverige har chansen att visa vägen mot en omtänksammare och ljusare framtid för oss, djuren och kommande generationer. Djuren och vi tackar dig för din medkänsla och underskrift. Dela jättegärna petitionen och kärleken för framförallt djurens skulle då de inte kan! 🐷🐮🐰🐣🐟🥕🙏💚✨

Sveriges läkemedelssystem är i kris på grund av kortsiktighet. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) hävdar i sin senaste remiss och debattartikel att de värnar om ett ”starkt läkemedelssystem genom kloka prioriteringar”. I själva verket gör de precis tvärtom. TLV motsäger sitt eget uppdrag TLV:s lagstadgade uppdrag är att ge svenska folket ”mest hälsa för pengarna”.  Men genom att neka subvention för GLP-1-medicin vid obesitas agerar de i direkt strid med detta: 1. Ekonomisk blindhet: TLV nekar en medicinsk behandling som kostar en bråkdel av vad en Gastric Bypass-operation (GBP) och livslång eftervård kostar samhället. Att välja dyra operationer och komplikationer framför effektiv medicinering är inte en ”klok prioritering” – det är kapitalförstöring. 2. Sverige sämst i Norden: Medan våra grannländer (Danmark, Norge och Finland) hittat vägar för att subventionera dessa läkemedel till de med störst behov, lämnar Sverige sina medborgare i sticket. Det skapar en ojämlik vård där endast de rika har råd att bli friska. 3. Vården drunknar: Genom att neka förebyggande medicinering tvingas vården hantera de tunga följdsjukdomarna: hjärtinfarkter, ledoperationer och dialys. TLV sparar på ”läkemedelskontot” men skickar en mångdubbelt större nota till regionernas vårdplatser. Vi kräver: • Riv upp silotänket: TLV måste inkludera kostnaden för utebliven vård och kirurgi i sina kalkyler. • Stoppa diskrimineringen: Medicinskt behov ska styra subventionen, inte vilken diagnoskod (diabetes vs obesitas) som råkar stå på receptet. • Nordisk standard: Sverige ska inte ha sämre tillgång till livsavgörande medicin än våra grannländer. https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/avslag-och-uteslutningar/arkiv/2026-02-23-tlv-beslutar-att-wegovy-inte-ska-inga-i-hogkostnadsskyddet.html

Vitamin B12-brist är ett vanligt och ofta underdiagnostiserat tillstånd som kan ge allvarliga neurologiska och kognitiva symtom, inklusive polyneuropati, trötthet, minnesproblem och demensliknande tillstånd. Många av dessa symtom är helt eller delvis reversibla vid korrekt behandling med B12-injektioner. I dag baseras Sveriges strategi för diagnostik och behandling av B12-brist på laboratorievärden, främst serum-B12, snarare än patientens symtom eller kliniska funktion. Cochrane-rapporten, universitetssjukvårdens expertbedömningar och publicerad forskning visar att det vetenskapliga underlaget för denna praxis är av låg eller mycket låg kvalitet och saknar tydlig koppling till behandlingsbehov och effekt. Den nuvarande praxis är extremt restriktiv: endast cirka 5 promille av alla patienter får B12-injektioner, trots att injektionerna är billiga, mycket säkra och inte kan överdoseras. Som ett resultat nekas många patienter behandling som kan förhindra eller reversera polyneuropati och kognitiv svikt. Detta leder inte bara till lidande och försämrad livskvalitet för hundratusentals svenskar, utan även till upprepade vårdkontakter, felaktiga diagnoser, onödig institutionalisering och betydande samhällsekonomiska kostnader. En nationell översyn är därför nödvändig för att säkerställa att diagnostik och behandling av B12-brist blir evidensbaserad, kliniskt relevant och patientcentrerad. Genom att inkludera kliniska symtom, behandlingsrespons och erkänna funktionell B12-brist som ett verkligt tillstånd kan fler patienter få rätt behandling i tid. Detta är en enkel, kostnadseffektiv och säker åtgärd som kan förebygga lidande, minska sjukvårdens belastning och förbättra folkhälsan på ett konkret sätt.

Under våren har en återkommande retorik etablerats i svensk offentlighet där trauma, kronisk smärta och psykisk skada beskrivs som överdrivet, kulturellt betingat, moraliskt klandervärt eller rent av samhällsskadligt. Detta sker trots omfattande vetenskaplig evidens om trauma, neuropati och långvarig smärta – och samtidigt som patienter i Sverige systematiskt nekas adekvat behandling. Vi som undertecknar detta upprop kräver att svensk vård, förvaltning och samhällsdebatt förhåller sig till etablerad medicinsk och psykologisk kunskap – och upphör med retorik som bagatelliserar eller misstänkliggör mänskligt lidande.

Vi är tusentals pensionärer som under ett långt arbetsliv har byggt Sverige, i vården, industrin, skolan, omsorgen och på alla de arbetsplatser som höll landet i gång. När garantipensionen togs ifrån oss som bor i andra EU-länder förlorade vi vår ekonomiska trygghet över en natt. Många av oss lever i dag på existensminimum, trots ett helt liv av arbete och skatteinbetalningar i Sverige.  Till detta kommer en ytterligare orättvisa: vi utlandssvenska pensionärer har inte samma skatteavdrag som pensionärer bosatta i Sverige. Vi får inga grundavdrag och andra skattereduktioner på pensionen, trots att vi arbetat och betalat skatt i Sverige under hela våra yrkesliv. Under samma förutsättningar som alla andra. Dessutom använder vi inte svenska samhällstjänster som sjukvård, hemtjänst, färdtjänst, subventionerade mediciner…      Resultatet har blivit att vi beskattas hårdare än pensionärer med motsvarande inkomst som bor kvar i Sverige. Sammantaget innebär detta att vi straffas två gånger först genom indragen garantipension, därefter genom ett sämre skatteutfall. Det är inte värdigt och det är inte rättvist. Vi vill ha en:  Värdig ålderdom i hela EU för alla som byggt Sverige.

Vi kräver tillbaka den personliga assistans som dragits in från människor som behöver den för att kunna leva – inte bara överleva. Det här handlar inte om “resurser” eller “prioriteringar”. Det handlar om människors liv. När staten och kommunerna skär ner på assistans, tvingas människor ligga kvar i sängen, hoppa över måltider, skita i duschen och stanna hemma istället för att jobba eller träffa sina barn. Det är ovärdigt ett land som kallar sig välfärdsstat. Assistans är ingen jävla lyx. Det är frihet, självständighet och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi accepterar inte att bli reducerade till siffror i ett Excelark. Skriv under för att stoppa nedmonteringen av personlig assistans – för värdighet, jämlikhet och mänsklighet.

Att införa än mer disciplinära och straffande åtgärder i det sociala arbetet är att montera  ner välfärdens kärna och svika de mest utsatta. Vi socialarbetare vet att kontroll aldrig kan ersätta tillit – att straff aldrig bygger trygghet. Därför kräver vi att regeringen stoppar de repressiva förslagen och står fast vid den nya socialtjänstlagens intentioner. Lägg resurserna på verkliga lösningar: ett gediget genomförande av nya socialtjänstlagen, rätt förutsättningar för socialarbetare att utföra sitt uppdrag och en starkare välfärd.    Vi som ligger bakom kampanjen är:  Emma Wennerström, socionom och verksamhetschef på Barnrättsbyrån  Fanny Eklund, socionom och verksam i civilsamhället  Nina Micaux, socionom med lång erfarenhet som familjebehandlare 

SSRI/SNRI har flera olika biverkningar som försämrar livet för de som tar dem, sexuell dysfunktion, avtrubbade känslor etc. Vi som är satta i detta beroende, ofta utan att veta det då vården påstår att dessa mediciner inte är beroendeframkallande, bör kunna få hjälp precis som de som får hjälp av andra mediciner.

Rädda FIP-bilen i Heby – för vår trygghet, för våra liv FIP-bilen i Heby har sedan 2007 spelat en avgörande roll vid olyckor och bränder. Genom att vara först på plats har den möjliggjort livräddande insatser flera minuter innan övriga resurser hunnit fram – minuter som i många fall kan vara helt avgörande för liv och hälsa. Att ta bort FIP-bilen innebär: • försämrad trygghet för Hebyborna, • längre insatstider, • och ökad risk för både liv och egendom. Att bevara FIP-bilen är att sätta invånarnas säkerhet främst. FIP-bilar ger kortare responstider, snabbare vård och effektivare användning av räddningstjänstens resurser. Flera räddningstjänster runt om i landet har i sina utvärderingar visat att FIP-verksamhet både ökar säkerheten och minskar samhällets kostnader över tid. Heby kommun bör ta till sig dessa erfarenheter – inte gå i motsatt riktning. Min egen upplevelse – varför detta är personligt för mig Sommaren 2021, under en renovering hemma, slog jag av misstag en kofot rakt in i mitt smalben – mitt i ett gammalt bensår. Blodförlusten var kraftig och jag ringde SOS Alarm. Medan jag fortfarande hade larmoperatören i luren, hörde jag hur FIP-bilen startade sina sirener – den stod då hemma hos FIP-personen vid OK-området i Heby. Bara att höra reaktionen på mitt nödrop gav mig lugn. Sirenerna kom snabbt närmare. Inom bara några minuter var hjälpen hos mig, och blödningen kunde kraftigt minskas – långt innan ambulansen anlände, den kom först efter ytterligare drygt 20 minuter. Vi som bor i landsbygd måste kunna lita på att hjälpen kommer i tid, oavsett om vi råkar ut för en trafikolycka, en arbetsplatsolycka, en olycka i hemmet – eller drabbas av ett plötsligt hjärtstopp. Vad ska politikerna i Heby Kommun göra! Vi kräver att Heby kommuns politiker agerar för att stoppa avvecklingen av FIP-bilen genom att upphäva beslutet om avveckling. Skriv under – för din trygghet, för våra liv!

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.