Hon kom till Sverige när hon var 3 år och har hela sitt liv i Sverige. Nu när hon ska fylla 18 blir hon tvingad att åka tillbaka till Ryssland. Hon vill få möjlighet att få avsluta sitt sista år på gymnasiet för att ta studenten. Snälla hjälp oss få det här möjligt.

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Om lagen går igenom kan den användas för att stoppa kommuner från att äga populära attraktioner som Liseberg i Göteborg. Detta är en del i Tidöregeringens privatiseringsagenda och att göra kommuner fattiga.  Lyckas de stoppa kommunen från att äga Liseberg kommer det bli dyrare för vanliga medborgare att gå på nöjesfält. Nöjesfältet kan till och med tvingas stängas i sommar! Lagen kan träda i kraft den 1:a augusti om den klubbas av riksdagen. Rädda Liseberg!

Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.

Sverige har chansen att visa vägen mot en omtänksammare och ljusare framtid för oss, djuren och kommande generationer. Djuren och vi tackar dig för din medkänsla och underskrift. Dela jättegärna petitionen och kärleken för framförallt djurens skulle då de inte kan! 🐷🐮🐰🐣🐟🥕🙏💚✨

Namninsamling: Låt Förskolan Tantolunden vara kvar – sätt barnens bästa först Vi är föräldrar och vårdnadshavare till barn på Förskolan Tantolundens och motsätter oss Stockholms stads planer på att stänga verksamheten. Varför vi protesterar 1. Ett orimligt kortsiktigt beslut Den 23 februari 2026 får vi besked om att förskolan planeras stänga redan till midsommar samma år. Det innebär bara några månaders framförhållning för små barn och deras familjer. Att bryta upp fungerande barngrupper och trygga relationer mitt under pågående verksamhetsår är inte förenligt med barns behov av stabilitet och kontinuitet. Förskolan är inte en tillfällig lösning som kan avvecklas från en termin till nästa utan konsekvenser. 2. Barnens bästa måste väga tyngst Förskolan Tantolunden har fantastiska pedagoger som är varma, trygga och professionella.  De ser varje barn, bygger starka relationer och skapar en miljö där barn vågar utvecklas i sin egen takt. Detta har möjliggjorts av små barngrupper som ger trygghet, närhet och bättre pedagogiska förutsättningar: språkstimulans, konfliktlösning och social samhörighet. Att avveckla en fungerande verksamhet med hänvisning till prognoser och lokalkostnader riskerar att sätta ekonomi före barns behov här och nu.  3. Prognoser är inte verklighet Argument om minskat barnafödande i framtiden är just prognoser. Att stänga en förskola i förtid är ett irreversibelt beslut som påverkar barn som redan går där – inte framtida statistik. 4. Orimliga resvägar och splittrade grupper  De alternativ som erbjuds innebär längre resvägar och svårare vardagslogistik. För små barn betyder det längre dagar, mer stress och brutna relationer – både till pedagoger och kompisar. 5. Bristande transparens Vi har begärt underlag för beslutet, inklusive Swecos prognosrapport och ekonomiska kalkyler, men ännu inte fått ta del av detta. Ett så ingripande beslut måste bygga på öppna fakta. Skriv under för att bevara Förskolan Tantolunden och sätta barnens bästa först

Obesitas (svår övervikt) är en kronisk sjukdom som kan leda till allvarliga följdsjukdomar som diabetes, hjärtproblem och högt blodtryck. Det finns idag läkemedel som hjälper många att gå ner i vikt och förbättra sin hälsa – men de är mycket dyra och subventioneras inte. Det betyder att bara den som har råd kan få behandling. Vi tycker att personer med obesitas ska ha samma rätt till medicinsk behandling som personer med andra kroniska sjukdomar. Vård ska ges efter behov – inte efter plånbok. Att göra läkemedlen tillgängliga för fler kan minska lidande, förebygga andra sjukdomar och på sikt spara pengar för samhället.

Trafikplaneringen av Magistratsvägen framför Willys på Norra Fäladen i Lund är utdaterad, besvärlig och farlig för folk till fots och på cykel, men även bilister.  På norra sidan av vägen finns ett stort och växande studentbostadsområde där det bor över 2500 studenter och småbarnsfamiljer, samt en lågstadieskola. Den största och närmsta mataffären, Willys, ligger på södra sidan vägen. Det finns bara ett övergångsställe längs hela sträckan av vägen framför affären, och det är mycket dåligt placerat. Majoriteten kommer gåendes eller cyklandes från nordväst, och övergångsstället ligger ett helt bostadskvarter åt öster, vid busshållplatsen. Den "uttänkta" rutten innebär en omväg på nästan 90 meter. Detta har lett till att väldigt många väljer att korsa vägen på andra ställen ett femtiotal meter längre västerut, där det går snabbare att komma till affären. Det finns tydligt upptrampade stigar i gräset på norra sidan vägen.  Trafiksituationen blir otydlig och farlig för alla trafikanter. För att hindra folk från att korsa vägen på andra ställen än vid övergångsstället har Lunds kommun satt upp låga staket längs stora sträckor av vägen, på båda sidor. Detta är en löjligt ineffektiv lösning på ett problem som egentligen beror på dålig trafikplanering. Staketen hindrar inte folk från att korsa vägen informellt, och blir dessutom kontinuerligt nedsparkade av frustrerade personer som bara vill komma till affären smidigare. De  kommunala skattepengarna som läggs på att bygga ut och reparera staketen borde istället gå till att ta fram en trafiklösning som faktiskt tar fotgängarnas och cyklisternas behov på allvar.  I bästa fall borde hela sträckan framför affären bli ett gångfårtsområde, med hastighetsgräns på 7 km/h (jämfört med dagens 40) och företräde för fotgängare och cyklister. Detta vore mest logiskt, smidigt och säkert för alla inblandade. Med barnen på Delfinskolans skolgård precis intill vägen borde detta vara en självklarhet. De upptrampade stigarna över gräset på norra sidan av vägen borde även hårdläggas, för att bättre hantera den rörelse som personer uppenbarligen väljer att ta där.  Lunds kommun måste inse att stadsdelen har växt sig betydligt större än när det enskilda övergångsstället först målades. Idag är platsen en flaskhals och en farlig trafiksituation. Lösningen är färre staket, fler övergångsställen. 

Sveriges läkemedelssystem är i kris på grund av kortsiktighet. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) hävdar i sin senaste remiss och debattartikel att de värnar om ett ”starkt läkemedelssystem genom kloka prioriteringar”. I själva verket gör de precis tvärtom. TLV motsäger sitt eget uppdrag TLV:s lagstadgade uppdrag är att ge svenska folket ”mest hälsa för pengarna”.  Men genom att neka subvention för GLP-1-medicin vid obesitas agerar de i direkt strid med detta: 1. Ekonomisk blindhet: TLV nekar en medicinsk behandling som kostar en bråkdel av vad en Gastric Bypass-operation (GBP) och livslång eftervård kostar samhället. Att välja dyra operationer och komplikationer framför effektiv medicinering är inte en ”klok prioritering” – det är kapitalförstöring. 2. Sverige sämst i Norden: Medan våra grannländer (Danmark, Norge och Finland) hittat vägar för att subventionera dessa läkemedel till de med störst behov, lämnar Sverige sina medborgare i sticket. Det skapar en ojämlik vård där endast de rika har råd att bli friska. 3. Vården drunknar: Genom att neka förebyggande medicinering tvingas vården hantera de tunga följdsjukdomarna: hjärtinfarkter, ledoperationer och dialys. TLV sparar på ”läkemedelskontot” men skickar en mångdubbelt större nota till regionernas vårdplatser. Vi kräver: • Riv upp silotänket: TLV måste inkludera kostnaden för utebliven vård och kirurgi i sina kalkyler. • Stoppa diskrimineringen: Medicinskt behov ska styra subventionen, inte vilken diagnoskod (diabetes vs obesitas) som råkar stå på receptet. • Nordisk standard: Sverige ska inte ha sämre tillgång till livsavgörande medicin än våra grannländer. https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/avslag-och-uteslutningar/arkiv/2026-02-23-tlv-beslutar-att-wegovy-inte-ska-inga-i-hogkostnadsskyddet.html

Den islamiska republikens regim i Iran har alltid visat en fundamental beredvillighet att använda våld mot sin egen befolkning. Under slutet av 2025 och början av 2026 har denna brutalitet eskalerat till en skrämmande nivå som nu utspelar sig inför hela världens ögon. En ny våg av protester har mötts med ett skoningslöst statligt våld, vilket resulterat i massmord där tusentals demonstranter enligt uppgift har skjutits ihjäl med skarp militär ammunition. Enligt de senaste siffrorna från Human Rights Activists News Agency (HRANA) per den 14 februari 2026, befinner sig landet i en humanitär katastrof [1]: • 7 010 bekräftade dödsfall (ytterligare 11 744 fall under utredning). • 224 dödade barn. • 25 845 skadade civila. • Över 53 800 gripna. • 355 dokumenterade fall av framtvingade bekännelser. Detta är en fråga om liv och död för miljontals människor som kämpar för de mänskliga rättigheter som Stockholm som stad djupt värnar om. Varje lördag samlas tusentals människor på Stockholm för att visa sin solidaritet. För att stärka detta budskap föreslår vi att stadens mest centrala monument, glaspelaren ”Kristallvertikalaccent”, tillfälligt lyses upp i den iranska frihetsrörelsens färger: grönt, vitt och rött. Detta skulle tjäna tre syften: 1. Att bryta tystnaden: En officiell symbolhandling visar att Stockholm inte blundar för förtryck. 2. Att inge hopp: För de som kämpar i Iran är stöd från omvärlden livsavgörande. Att se Stockholms hjärta lysa i deras färger sprider mod hela vägen till Teheran. 3. Att stärka demokratin: Sergels torg är en historisk plats för det fria ordet. Genom att använda belysningen för att hylla mänskliga rättigheter visar Stockholm att man är en medmänsklig och progressiv huvudstad. En ändring av belysningen är en tekniskt genomförbar insats med ett oändligt symbolvärde för friheten. Låt Stockholm lysa för Iran! [1] https://www.en-hrana.org/day-49-of-the-protests-unidentified-bodies-and-the-continued-judicial-case-building/

Det handlar till och med om ungdomar oavsett bakgrund, eftersom det handlar om hur polisen inte ska ha någon rätt att inte bli kritiserad. Polisen stöttar förslaget. Nu behöver vi invånare från hela landet till att avskaffa lagen och kritisera polisen liksom tjänstemän för våra ungdomar.

När blir en 8 månader gammal bebis vuxen, Johan Forssell? ““Någon gång i livet är man ju vuxen”” Den 1 december 2023 togs “särskilt ömmande omständigheter” bort som grund för att beviljas uppehållstillstånd. Det innebär att det blivit betydligt svårare att få uppehållstillstånd på humanitära grunder i Sverige, exempelvis för unga som har vuxit upp här. Under lagstiftningsprocessen kring ändringarna i Utlänningslagen (2005:716) varnades det uttryckligen i remissrundan av flera tunga aktörer för vilka konsekvenser som kunde följa om möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av “särskilt ömmande omständigheter” togs bort. Dessa inkluderade varningar från Migrationsverket, Lagrådet, Rädda Barnen och Asylrättscentrum, vilka migrationsminister Johan Forssell tog del av. Bland de förutsedda konsekvenserna fanns: • Färre barn och unga skulle kunna beviljas tillstånd trots stark anknytning till Sverige. • Utrymmet att beakta lång vistelsetid och integration skulle minska kraftigt. • Fler ärenden skulle leda till utvisning i situationer som tidigare kunnat få en humanitär lösning. • Lagändringen skulle minska flexibiliteten i systemet. • Barnkonventionens princip om barnets bästa skulle få mindre genomslag i praktiken. • Unga som “åldras ur” systemet riskerar utvisning trots stark etablering. • Systemet skulle bli mer mekaniskt och mindre individuellt. Torsdagen den 12 februari samlades hundratals människor för att demonstrera mot migrationspolitiken som leder till att ungdomar som vuxit upp i Sverige riskerar utvisning när de fyller 18 år, medan deras föräldrar och syskon får stanna kvar med uppehållstillstånd. Aftonbladet har kartlagt 40 fall av dessa så kallade tonårsutvisningar: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pBWKQo/tonarsutvisningarna-iliya-hann-fylla-18-da-kom-utvisningsbeslutet Under en debatt i SVT Aktuellt försvarade Forssell den nuvarande lagstiftningen och hur domstolarna tillämpar den med orden “Någon gång i livet är man ju vuxen.” ““Det låter orimligt”” Emanuel föddes i juni 2025. Han är i dag åtta månader gammal och har fått ett beslut om att utvisas till Iran utan sina föräldrar. Spårbyte trädde i kraft den 15 december 2008 i samband med arbetskraftsinvandringsreformen i Utlänningslagen (2005:716). Det innebar att asylsökande som fått avslag kunde ansöka om arbetstillstånd utan att lämna Sverige. Arbetsgivare – inte staten – avgjorde behovet av arbetskraft, och reformen omfattade även personer från länder utanför EU. Syftet med spårbyte var att Sverige inte skulle förlora arbetskraft som redan hade arbete och att personer som etablerat sig på arbetsmarknaden inte skulle behöva lämna landet. Den 1 april 2025 avskaffades spårbytet av den nuvarande regeringen genom ändringar i Utlänningslagen (2005:716). Emanuel föddes efter att spårbytet avskaffades. Det innebär att han inte automatiskt omfattas av samma rättsliga konstruktion som hans föräldrar fick genom det tidigare regelverket. Ett barn får vanligtvis uppehållstillstånd: - Som familjemedlem (anknytning) - Eller genom humanitära skäl I Emanuels fall har detta lett till ett utvisningsbeslut för honom, men inte för hans föräldrar. Eftersom Emanuels föräldrar har arbetstillstånd och inte permanent uppehållstillstånd kan han, enligt nuvarande lagstiftning, inte få uppehållstillstånd med anknytning som grund. Emanuel kan inte heller beviljas uppehållstillstånd på grund av “särskilt ömmande omständigheter”, eftersom den bestämmelsen har tagits bort ur utlänningslagen. Han uppfyller inte heller de nuvarande mycket höga kraven för “synnerligen ömmande omständigheter”. I en intervju med SVT Aktuellt kommenterade Forssell beslutet med orden “Det låter orimligt.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bebis-ska-utvisas-till-iran-johan-forssell-m-orimligt Johan Forssell deltog ledande i genomförandet utav Utlänningslagen (2005:716) i sin roll som migrationsminister och var medveten om potentiella konsekvenser, han bär ett politiskt ansvar för utvecklingen och bör rimligen avgå. Vad skulle Johan Forssells avgång bidra till? Så länge nedan förslag ännu inte är beslutade kan de stoppas, fördröjas eller skrivas om. Johan Forssell är ytterst politiskt ansvarig för den nuvarande inriktningen. Om förtroendet för honom faller ökar trycket på regeringen att bromsa eller ompröva reformerna. 1. Informationsplikt kopplad till återvändandeverksamhet (SOU 2024:80) Regeringen har genom SOU 2024:80 föreslagit åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten, inklusive utökat informationsutbyte mellan myndigheter rörande personer utan laglig vistelse. Förslaget har beskrivits som en form av “angiverilag”. Det är ännu inte infört i lag. Utredningen föreslår ikraftträdande under 2026 efter lagstiftningsprocessen. Exakt datum fastställs först efter riksdagsbeslut. Flera remissinstanser har varnat för minskad tillit till myndigheter, etiska dilemman för offentliganställda och negativa effekter för utsatta grupper. 2. Återkallelse/omvandling av permanenta uppehållstillstånd (SOU 2025:99) Utredningen föreslår en särskild lag som gör det möjligt att återkalla permanenta uppehållstillstånd i fler situationer än idag. Förslaget innebär ett principiellt skifte från permanent till mer villkorad status. Utredningen anger 1 juli 2026 som föreslaget ikraftträdandedatum, förutsatt riksdagsbeslut. Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget och varnar för rättsosäkerhet och konflikt med internationell rätt. MR-institutet och andra remissinstanser har också avstyrkt. 3. Skärpta villkor för anhöriginvandring (SOU 2025:95) Förslaget innebär höjda försörjningskrav, skärpta bostadskrav och begränsade undantag för familjeåterförening. Ärendet är ute på remiss och ännu inte beslutat. Utredningen föreslår ikraftträdande under andra halvåret 2026, efter lagstiftningsprocessen. Advokatsamfundet riktar skarp kritik och varnar för konventionsrisker. DO pekar på risk för diskriminerande effekter och negativa konsekvenser för barn. Skriv på! Det är rimligt att Johan Forssell lämnar sin post som migrationsminister då hans trovärdighet och förtroende har skadats. Avslöjanden om en nära anhörigs kopplingar till högerextrema miljöer har väckt allvarliga frågor om omdöme och ansvar i en så central ministerroll. Samtidigt har flera av hans lagförslag mött tung kritik från remissinstanser och Justitiekanslern för att vara ingripande och potentiellt rättsosäkra. För att återupprätta förtroendet för migrationspolitiken bör han avgå.