För oss som bor i Simrishamns kommun är det viktigt att vi blir fler, då får vi ännu bättre samhällsservice och behålla alla våra fantastiska företag och affärer

Vi som bor i Vänersborgs kommun känner oss utstötta då våra grannkommuner (Trollhättan, Lilla-Edet och Grästorp) delar ut gratis ABC-zon biljetter under sommaren till studerande ungdomar. Alltså till barn födda 2007 - 2012 (åk 7-9 samt gymnasieelever). Vi i Vänersborgs kommun borde få en sådan möjlighet att resa fritt under sommarlovet, speciellt för oss som är i extra behov av kollektivtrafiken och varken har körkort eller bil.  Vi som bor utanför tätbebyggt område och som vill ha ett socialt fungerande liv under sommarlovet förtjänar också chansen att kunna ha det, utan att spendera våra pengar på biljetter hit och dit. En resa till Göteborg kostar 84 kr, gäller 180 minuter. Sedan måste man köpa en biljett tillbaka vilket gör att summan blir totalt 168 kr endast för att dra ut till stan och sen hem igen. Så borde det inte behöva vara, åtminstone inte under sommarlovet då vi ska roa oss och njuta av ledigheten.

Detta är viktigt då samtliga barn och unga ska ha samma förutsättningar i sin utbildning oavsett de omständigheter som äger rum i kommunen.  En målsättning som (antagligen) samtliga partier delar är att Arboga ska bli "Sveriges bästa skola". Detta mål kan därför inte uppfyllas utan resurspedagoger som kan hjälpa elever som på flera olika grunder kan behöva stöd i sin undervisning. 

VARFÖR DIN UNDERSKRIFT GÖR SKILLNAD • Rädda liv och framtidsdrömmar: Vi kan inte stå tysta när våra vänner och klasskamrater skickas som måltavlor till länder de inte längre känner. Att utvisa en tonåring till en krigszon är att medvetet förstöra ett liv som precis har börjat. • Försvara det mänskliga värdet: När vi tillåter att familjer splittras och att 18-årsdagen förvandlas till en dödsdom, urholkar vi de mänskliga rättigheter vi påstår oss stå för. Om rättigheterna inte gäller alla, förlorar de sitt värde för oss alla. • Sluta kasta bort Sveriges resurser: Det är ett svek mot samhället att utvisa de mest ambitiösa och integrerade unga människorna. Vi behöver deras kompetens, deras drivkraft och deras vilja att bidra till vår gemensamma framtid. • Bevara tryggheten och moralen: Ett samhälle som vänder ryggen åt sina mest sårbara ungdomar förlorar sin medmänsklighet. Genom att stoppa utvisningarna visar vi att vi står upp för rättvisa, trygghet och det löfte vi gav när de kom hit: att här räknas du som människa.

Ett förslag på omorganisation inom förvaltningen för arbetsmarknad, kultur och fritid i Haninge kommun har presenterats av förvaltningsdirektören Johan Skofteröd 2026-04-27.  I förslaget framkommer att kommunens kulturenhet föreslås upphöra, tjänsten som kulturenhetschef försvinna och nuvarande kunniga tjänstemän i kulturenheten splittras upp och överföras till andra enheter inom förvaltningen. Ansvaret för kulturen i Haninge kommun kommer istället att landa på chefen för bibliotek, respektive föreningsservice och evenemang. Istället för en välfungerande och samlad kulturenhet blir kulturen uppdelad på små underenheter till andra större enheter som har sitt huvudfokus på andra kommunala verksamheter. Syftet med omorganisationen är, enligt förslaget att satsa på ungdomar i utanförskap. Beslut om förändringen ska tas av förvaltningsdirektören mellan 15-21 maj och träda i kraft 1 september 2026. Haninge kommun har länge varit en stark kulturkommun som satsat på kultur. I kommunens egen Kulturstrategi, som ska ligga till grund för arbetet med kultur mellan åren 2025-2031 konstateras  att “Haninge har ett starkt och levande kulturliv”, att “kulturella rättigheter ingår som en del av de mänskliga rättigheterna" och att “kulturen stärker Haninges profil, ökar dess attraktionskraft och lockar besökare, samtidigt som den inspirerar invånarna.” För att kunna arbeta framgångsrikt efter denna kulturstrategi, och för att kunna arbeta strategiskt och samordnat med kultur i kommunen i stort krävs en samlad kulturenhet - inte en splittrad verksamhet där ordet “kultur” nedgraderas till underavdelningar till annat. En kommun som inte har en enskild kulturenhet kan inte längre kallas för en kommun som satsar på kulturen. Detta är inget annat än en del av en nedmontering av ett rikt lokalt kulturliv och en sorg för oss som värnar om kulturen och vet om dess värde för människor.  Att detta skulle gynna kommunens ungdomar i utanförskap är fullkomligt ologiskt. Vi ber dig stå upp för det lokala kulturlivet i Haninge kommun och kräva att kommunens kulturenhet bevaras i sin nuvarande form. Länk till förslaget: https://drive.google.com/file/d/1z1DBNlf5qQEH2pQQlnX13K-MO_y0sZd6/view?usp=sharing

  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:    Sluta spara på de svenskar som faktiskt betalar för ambassaden. Återinför intyg som funnits sedan länge och stoppa den fortsatta nedtrappning som ambassaden aviserade den 22 maj. Det finns fortfarande tid att vända denna utveckling – så att ambassaden faktiskt gör nytta för de svenska medborgare den är satt att tjäna.      Valet 2026: Dags att räkna rösterna    Den 13 september 2026 är det riksdagsval i Sverige. Drygt 210 000 utlandssvenskar finns i röstlängden – fler än någonsin. Forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet är tydlig: utlandssvenskar i Asien är ett av Moderaternas och Tidöblockets absolut starkaste fästen. Tidöregeringen vann riksdagsvalet 2022 med bara tre mandats marginal – 176 mot 173. Utlandsrösterna var direkt avgörande.    Inför valet 2026 satsar nu samma regering på riktade insatser för att få fler utlandssvenskar att rösta. Man vill ha deras röster. Men under hela mandatperioden har man låtit sin ambassad i Bangkok fira jubileum för Volkswagen-ägda Scania, besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA och klippa band hos schweiziska Tetra Pak – medan dessa väljare får nedlagda konsulat, avskaffade intyg och en månads väntetid på passbokning.    Avskaffandet av inkomstintygen sker den 1 oktober 2026 – tre veckor efter valdagen. Beslutet är fattat. Konsekvenserna drabbar väljarna när röstningen redan är klar.    Kanske är det dags att utlandssvenskarna i Thailand låter sina röster spegla den verklighet de lever i – snarare än en lojalitet som inte besvaras.  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard och Utrikesdepartementet:     Vi kräver svar på tre frågor  Direkt till utrikesministern        Varför väljer ambassaden i Bangkok att offentligt lyfta fram bolag med schweiziska, brittiska, kinesiska och tyska moderbolag som svenska framgångssagor – framför de medborgare som finansierar ambassadens verksamhet?        Hur ska de tusentals pensionärer som är beroende av ambassadens inkomstintyg för att förlänga sitt visum hantera situationen när tjänsten läggs ned den 1 oktober 2026 – tre veckor efter riksdagsvalet?        Avser regeringen att se över uppdraget för svenska utlandsmyndigheter, så att medborgarservice ges minst lika hög prioritet som handelsfrämjande för utländskägda koncerner?    En ambassad som väljer att fira Volkswagens Scania och besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA – medan egna medborgare väntar en månad på passbokning – har tappat sin moraliska kompass. En regering som vill ha utlandssvenskarnas röster men inte deras välfärd förtjänar att få det beskedet i valurnan den 13 september 2026.

Ebba Buschs idéer leder tillbaka till tiden innan föräldraförsäkringen, men vi är många som vill se en mer jämställd föräldraförsäkring. 

Ett patienthotell nära sjukhuset möjliggör cancerbehandling som dagvård och patienterna är trygga då receptionen bemannas av sjukvårdspersonal. För anhöriga till svårt sjuka och för patienterna själva innebär Hotell Björken stor trygghet. Avstånden i norra Sverige är stora, resorna långa. Hotellet möjliggör god och säker vård för patienterna och närhet och trygghet för anhöriga till svårt sjuka patienter. 

Hon kom till Sverige när hon var 3 år och har hela sitt liv i Sverige. Nu när hon ska fylla 18 blir hon tvingad att åka tillbaka till Ryssland. Hon vill få möjlighet att få avsluta sitt sista år på gymnasiet för att ta studenten. Snälla hjälp oss få det här möjligt.

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Om lagen går igenom kan den användas för att stoppa kommuner från att äga populära attraktioner som Liseberg i Göteborg. Detta är en del i Tidöregeringens privatiseringsagenda och att göra kommuner fattiga.  Lyckas de stoppa kommunen från att äga Liseberg kommer det bli dyrare för vanliga medborgare att gå på nöjesfält. Nöjesfältet kan till och med tvingas stängas i sommar! Lagen kan träda i kraft den 1:a augusti om den klubbas av riksdagen. Rädda Liseberg!

Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.