Den islamiska republikens regim i Iran har alltid visat en fundamental beredvillighet att använda våld mot sin egen befolkning. Under slutet av 2025 och början av 2026 har denna brutalitet eskalerat till en skrämmande nivå som nu utspelar sig inför hela världens ögon. En ny våg av protester har mötts med ett skoningslöst statligt våld, vilket resulterat i massmord där tusentals demonstranter enligt uppgift har skjutits ihjäl med skarp militär ammunition. Enligt de senaste siffrorna från Human Rights Activists News Agency (HRANA) per den 14 februari 2026, befinner sig landet i en humanitär katastrof [1]: • 7 010 bekräftade dödsfall (ytterligare 11 744 fall under utredning). • 224 dödade barn. • 25 845 skadade civila. • Över 53 800 gripna. • 355 dokumenterade fall av framtvingade bekännelser. Detta är en fråga om liv och död för miljontals människor som kämpar för de mänskliga rättigheter som Stockholm som stad djupt värnar om. Varje lördag samlas tusentals människor på Stockholm för att visa sin solidaritet. För att stärka detta budskap föreslår vi att stadens mest centrala monument, glaspelaren ”Kristallvertikalaccent”, tillfälligt lyses upp i den iranska frihetsrörelsens färger: grönt, vitt och rött. Detta skulle tjäna tre syften: 1. Att bryta tystnaden: En officiell symbolhandling visar att Stockholm inte blundar för förtryck. 2. Att inge hopp: För de som kämpar i Iran är stöd från omvärlden livsavgörande. Att se Stockholms hjärta lysa i deras färger sprider mod hela vägen till Teheran. 3. Att stärka demokratin: Sergels torg är en historisk plats för det fria ordet. Genom att använda belysningen för att hylla mänskliga rättigheter visar Stockholm att man är en medmänsklig och progressiv huvudstad. En ändring av belysningen är en tekniskt genomförbar insats med ett oändligt symbolvärde för friheten. Låt Stockholm lysa för Iran! [1] https://www.en-hrana.org/day-49-of-the-protests-unidentified-bodies-and-the-continued-judicial-case-building/

Det handlar till och med om ungdomar oavsett bakgrund, eftersom det handlar om hur polisen inte ska ha någon rätt att inte bli kritiserad. Polisen stöttar förslaget. Nu behöver vi invånare från hela landet till att avskaffa lagen och kritisera polisen liksom tjänstemän för våra ungdomar.

När blir en 8 månader gammal bebis vuxen, Johan Forssell? ““Någon gång i livet är man ju vuxen”” Den 1 december 2023 togs “särskilt ömmande omständigheter” bort som grund för att beviljas uppehållstillstånd. Det innebär att det blivit betydligt svårare att få uppehållstillstånd på humanitära grunder i Sverige, exempelvis för unga som har vuxit upp här. Under lagstiftningsprocessen kring ändringarna i Utlänningslagen (2005:716) varnades det uttryckligen i remissrundan av flera tunga aktörer för vilka konsekvenser som kunde följa om möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av “särskilt ömmande omständigheter” togs bort. Dessa inkluderade varningar från Migrationsverket, Lagrådet, Rädda Barnen och Asylrättscentrum, vilka migrationsminister Johan Forssell tog del av. Bland de förutsedda konsekvenserna fanns: • Färre barn och unga skulle kunna beviljas tillstånd trots stark anknytning till Sverige. • Utrymmet att beakta lång vistelsetid och integration skulle minska kraftigt. • Fler ärenden skulle leda till utvisning i situationer som tidigare kunnat få en humanitär lösning. • Lagändringen skulle minska flexibiliteten i systemet. • Barnkonventionens princip om barnets bästa skulle få mindre genomslag i praktiken. • Unga som “åldras ur” systemet riskerar utvisning trots stark etablering. • Systemet skulle bli mer mekaniskt och mindre individuellt. Torsdagen den 12 februari samlades hundratals människor för att demonstrera mot migrationspolitiken som leder till att ungdomar som vuxit upp i Sverige riskerar utvisning när de fyller 18 år, medan deras föräldrar och syskon får stanna kvar med uppehållstillstånd. Aftonbladet har kartlagt 40 fall av dessa så kallade tonårsutvisningar: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pBWKQo/tonarsutvisningarna-iliya-hann-fylla-18-da-kom-utvisningsbeslutet Under en debatt i SVT Aktuellt försvarade Forssell den nuvarande lagstiftningen och hur domstolarna tillämpar den med orden “Någon gång i livet är man ju vuxen.” ““Det låter orimligt”” Emanuel föddes i juni 2025. Han är i dag åtta månader gammal och har fått ett beslut om att utvisas till Iran utan sina föräldrar. Spårbyte trädde i kraft den 15 december 2008 i samband med arbetskraftsinvandringsreformen i Utlänningslagen (2005:716). Det innebar att asylsökande som fått avslag kunde ansöka om arbetstillstånd utan att lämna Sverige. Arbetsgivare – inte staten – avgjorde behovet av arbetskraft, och reformen omfattade även personer från länder utanför EU. Syftet med spårbyte var att Sverige inte skulle förlora arbetskraft som redan hade arbete och att personer som etablerat sig på arbetsmarknaden inte skulle behöva lämna landet. Den 1 april 2025 avskaffades spårbytet av den nuvarande regeringen genom ändringar i Utlänningslagen (2005:716). Emanuel föddes efter att spårbytet avskaffades. Det innebär att han inte automatiskt omfattas av samma rättsliga konstruktion som hans föräldrar fick genom det tidigare regelverket. Ett barn får vanligtvis uppehållstillstånd: - Som familjemedlem (anknytning) - Eller genom humanitära skäl I Emanuels fall har detta lett till ett utvisningsbeslut för honom, men inte för hans föräldrar. Eftersom Emanuels föräldrar har arbetstillstånd och inte permanent uppehållstillstånd kan han, enligt nuvarande lagstiftning, inte få uppehållstillstånd med anknytning som grund. Emanuel kan inte heller beviljas uppehållstillstånd på grund av “särskilt ömmande omständigheter”, eftersom den bestämmelsen har tagits bort ur utlänningslagen. Han uppfyller inte heller de nuvarande mycket höga kraven för “synnerligen ömmande omständigheter”. I en intervju med SVT Aktuellt kommenterade Forssell beslutet med orden “Det låter orimligt.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bebis-ska-utvisas-till-iran-johan-forssell-m-orimligt Johan Forssell deltog ledande i genomförandet utav Utlänningslagen (2005:716) i sin roll som migrationsminister och var medveten om potentiella konsekvenser, han bär ett politiskt ansvar för utvecklingen och bör rimligen avgå. Vad skulle Johan Forssells avgång bidra till? Så länge nedan förslag ännu inte är beslutade kan de stoppas, fördröjas eller skrivas om. Johan Forssell är ytterst politiskt ansvarig för den nuvarande inriktningen. Om förtroendet för honom faller ökar trycket på regeringen att bromsa eller ompröva reformerna. 1. Informationsplikt kopplad till återvändandeverksamhet (SOU 2024:80) Regeringen har genom SOU 2024:80 föreslagit åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten, inklusive utökat informationsutbyte mellan myndigheter rörande personer utan laglig vistelse. Förslaget har beskrivits som en form av “angiverilag”. Det är ännu inte infört i lag. Utredningen föreslår ikraftträdande under 2026 efter lagstiftningsprocessen. Exakt datum fastställs först efter riksdagsbeslut. Flera remissinstanser har varnat för minskad tillit till myndigheter, etiska dilemman för offentliganställda och negativa effekter för utsatta grupper. 2. Återkallelse/omvandling av permanenta uppehållstillstånd (SOU 2025:99) Utredningen föreslår en särskild lag som gör det möjligt att återkalla permanenta uppehållstillstånd i fler situationer än idag. Förslaget innebär ett principiellt skifte från permanent till mer villkorad status. Utredningen anger 1 juli 2026 som föreslaget ikraftträdandedatum, förutsatt riksdagsbeslut. Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget och varnar för rättsosäkerhet och konflikt med internationell rätt. MR-institutet och andra remissinstanser har också avstyrkt. 3. Skärpta villkor för anhöriginvandring (SOU 2025:95) Förslaget innebär höjda försörjningskrav, skärpta bostadskrav och begränsade undantag för familjeåterförening. Ärendet är ute på remiss och ännu inte beslutat. Utredningen föreslår ikraftträdande under andra halvåret 2026, efter lagstiftningsprocessen. Advokatsamfundet riktar skarp kritik och varnar för konventionsrisker. DO pekar på risk för diskriminerande effekter och negativa konsekvenser för barn. Skriv på! Det är rimligt att Johan Forssell lämnar sin post som migrationsminister då hans trovärdighet och förtroende har skadats. Avslöjanden om en nära anhörigs kopplingar till högerextrema miljöer har väckt allvarliga frågor om omdöme och ansvar i en så central ministerroll. Samtidigt har flera av hans lagförslag mött tung kritik från remissinstanser och Justitiekanslern för att vara ingripande och potentiellt rättsosäkra. För att återupprätta förtroendet för migrationspolitiken bör han avgå. 

BARN SKA INTE ÖVERLEVA BARNDOMEN. DE SKA FÅ LEVA DEN.. Varje dag lever barn i Sverige i otrygghet. Barn som bär på rädsla, ensamhet och ansvar som inget barn ska behöva bära. Barn som hoppas att någon ska se, förstå och agera - innan det är för sent. När ett barn far illa påverkas hela livet. När ett barn inte blir lyssnat på sviker vi som samhälle. Barn kan inte själva förändra sin situation. De är beroende av att vuxna ser, vågar agera och tar sitt ansvar. Vi vägrar acceptera att barn faller mellan myndigheter, system och beslut. Vi vägrar acceptera att signaler missas och att barns berättelser ifrågasätts eller tystas. Barn har rätt till trygghet. Barn har rätt att bli trodda. Barn har rätt till skydd – varje gång. Vi kräver att Sverige stärker skyddet för barn, säkerställer att barns röster tas på allvar och att ansvar tas när barn far illa. Samverkan mellan myndigheter måste fungera, kunskap måste öka och barns bästa måste alltid komma först - inte i ord, utan i handling. Detta är inte en politisk fråga. Detta är en medmänsklig skyldighet. När du skriver under står du upp för barn som inte själva kan göra sina röster hörda. Du visar att deras liv, trygghet och framtid är vårt gemensamma ansvar. Barnen har väntat länge nog. Sverige måste agera nu. För när det är försent då är det försent. 

Ragunda municipality has long distances and limited travel options. Today, many residents are completely dependent on cars or buses, which makes everyday life vulnerable – especially in winter when road conditions are difficult or traffic is disrupted. The railway that passes through the municipality is already in operation and is used daily for freight traffic. In the long term, also enabling passenger train traffic could strengthen accessibility, increase safety in the transport system and give more residents an alternative for travel to work, study, healthcare and public services. The issue is also important from a long-term perspective. In order for Ragunda to be able to retain and attract residents and businesses, a functioning and robust infrastructure is required. Keeping the issue of passenger train traffic alive in planning and dialogue at an early stage increases the possibility of acting if conditions change in the future.

Angående förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola: Barn- och skolnämndens förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola väcker allvarliga frågor kring hur Norrtälje kommun lever upp till sina skyldigheter enligt Barnkonventionen, Skollagen och Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Barnkonventionen, som är svensk lag, slår fast att barnets bästa ska vara en primär utgångspunkt vid alla beslut som rör barn (artikel 3). Vidare har varje barn rätt till utveckling, hälsa och utbildning som tar hänsyn till individuella behov (artiklarna 6, 23 och 28). Dessa principer är även tydligt införlivade i Skollagen. Det föreslagna beslutet motiveras med att en avveckling skulle skapa bättre pedagogiska förutsättningar och arbetsmiljö. Samtidigt saknas dokumenterad utredning som visar att den pedagogiska verksamheten eller arbetsmiljön vid Vigelsjö gårds förskola brister. Avsaknaden av en barnkonsekvensanalys strider mot kommunens ansvar att säkerställa att beslut fattas på saklig grund och med barnets bästa i fokus. Enligt Skollagen (1 kap. 4–5 §§) ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt anpassas efter barns olika förutsättningar. Likvärdig utbildning innebär inte likformighet, utan att varje barn ges förutsättningar att lyckas utifrån sina behov (1 kap. 9 §). För många barn, särskilt barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller hög känslighet för stora och röriga miljöer, är små barngrupper, kontinuitet i personal och lugna lärmiljöer avgörande. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) betonar vikten av trygghet, omsorg, kontinuitet och anpassade lärmiljöer samt att barn i behov av särskilt stöd ska ges det stöd som deras situation kräver. Vigelsjö gårds förskola uppfyller i dag dessa kriterier genom sin begränsade storlek, stabila personalgrupp och sin pedagogiska miljö med nära tillgång till natur, vilket också ligger i linje med läroplanens skrivningar om utemiljöns betydelse för barns hälsa och lärande. En avveckling av Vigelsjö gårds förskola innebär i praktiken att dessa barn, som behöver en miljö utan buller från trafik och kringliggande verksamheter, placeras i större förskolor där man redan har utmaningar med barngruppernas storlek, personaltäthet och -omsättning samt icke ändamålsenliga lokaler. Detta riskerar att försämra både kvalitet och arbetsmiljö i flera förskolor samtidigt, vilket strider mot Skollagens krav på trygghet och en god utbildningsmiljö (8 kap. 2–3 §§). Det är även av vikt att beakta Barnkonventionens artikel 12, som fastslår barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens perspektiv och upplevelser inför ett eventuellt byte från nuvarande verksamhet har inte presenterats som en faktor man tagit i beaktande under processen med förslaget. Mot bakgrund av ovanstående uppmanas Barn- och skolnämnden att: 1. avstå från beslut om avveckling tills en grundlig barnkonsekvensanalys genomförts, 2. redovisa hur förslaget är förenligt med Barnkonventionen, Skollagen och Lpfö 18, samt 3. säkerställa att kommunen även fortsättningsvis kan erbjuda reella alternativ inom förskolan för barn med olika behov. Beslut som rör förskoleverksamhet får inte reduceras till att enbart innefatta ekonomiska överväganden. Kommunen har ett lagstadgat ansvar att säkerställa barns rätt till trygghet, utveckling och likvärdig utbildning.

För Zaina är Sverige hennes hem. Det är här hon har vuxit upp, gått i skola och skapat sin framtid . En utvisning skulle innebära att hon rycks bort från sin familj, sitt sociala nätverk och allt hon har byggt upp under många åt. Att ändå utvisa henne - trots att hela hennes familj har beviljats rätt att stanna är ett oproportionerligt beslut som strider mot principen om rätten till familjeliv.  Detta handlar inte bara om Zaina utan om hur Sverige behandlar människor. Ett samhälle som väntar utbildning, integration och mänskliga rättigheter måste också låta människor stanna här där deras hem och familj finns.

Med aktuell kunskap kan man undvika konflikt och stökiga situationer i klassrummet. Detta ger både bättre studiero, och ökad förståelse.  God NPF-kunskap är en proaktiv insats som både sparar tid, pengar och lidande. Insatsen går även hand i hand med SoL och övriga lagverk som ingår i Elevhälsan. 

Lärare och elever vittnar om otrygghet, grövre trakasserier och negativa kommentarer om hbtqi-personer i skolan. Rädda Barnens Ungdomsförbund publicerade nyligen rapporten “Inte för ung för att vara mig själv – röster om att vara barn och hbtqi”, där ungdomar vittnar om en utbredd otrygghet i skolan. De beskriver hur trakasserier och mobbning kopplade till hbtqi-identitet har blivit grövre de senaste åren, samt en låg tillit till att vuxna i skolan faktiskt ingriper. Liknande erfarenheter lyfts även i MUCF:s rapport från 2024, som visar att elever möter lärare som förhåller sig passiva eller förminskande vid kränkningar, eller behandlar hbtqi-personers rättigheter som en åsiktsfråga. Fackförbundet Sveriges Lärare visar i en undersökning från förra året att var tredje mellanstadielärare och fyra av tio högstadielärare varje vecka hör negativa kommentarer om hbtqi-personer. I projektet Vi finns överallt - hbtqi på schemat! arbetar RFSL Stockholm för att öka unga hbtqi-personers trygghet i skolan genom att utveckla både kunskaper om, och representation av hbtqi i skolan - med fokus på undervisning.  Detta gör vi genom ett helt nytt, ämnesintegrerat material om hbtqi som bygger på ungdomars och lärares erfarenheter, de som med levd erfarenhet kan berätta och vittna om vad som blir relevant att fokusera på. Under projektet har vi träffat lärare från olika högstadie- och gymnasieskolor som vittnar om stora utmaningar i skolan när det gäller att prata om ämnen som riskerar att skapa konflikter i klassrummet - där hbtqi understryks. Några exempel på utmaningar är: oro för vårdnadshavares reaktioner, brist på kunskap och tid, otydliga styrdokument, osäkerhet kring både den egna kunskapen och reaktioner i klassrummet, bristande stöd från skolledning och motstånd från elever. För att göra skolan tryggare behöver vi inte hårdare tag mot problem i skolan. Vi behöver mjukare tag i klassrummet som skapar mer utrymme för de svåra samtalen. Lärare ska få kompetens och stöd att hantera konflikter och leda strukturerade samtal där olika, även polariserade, åsikter möts som en del av lärandet. Det ska ske med respekt för allas lika värde – inte enbart behandlas som ett ordningsproblem. Det är ett politiskt ansvar. Skriv under namninsamlingen och kräv att regeringen agerar för en tryggare skola för alla. En skola där lärarna har resurserna de behöver! Namninsamlingen är öppen till och med valdagen, den 13 september 2026. Lovise Brade, förbundsordförande RFSL Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom Jennie Graflund, ordförande RFSL Stockholm

Våra barn med grava funktionsnedsättningar behöver föräldrar som orkar i längden. Vi ska inte behöva ta kontakt med jurist för att hävda vår rätt till avlastning, vi ska inte behöva söka förhandsbesked om LSS-insatser i andra kommuner för att kunna flytta dit vi får hjälp. Våra barn ska inte behöva omplaceras i jourhem då föräldrarna inte längre orkar. 

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Det är viktigt för att när Hadi Naseri fick uppehållstillstånd i Sverige så hade inte talibanerna makten i Afghanistan men nu har de det och talibanerna förföljer och dödar Hadis folkgrupp.