Sedan ett år tillbaka finns en mötesplats för unga hbtq-personer i Skärholmen - Egalia. En trygg plats där unga kan träffa andra hbtq-ungdomar och ledare med liknande erfarenheter. En plats där de slipper bli ifrågasatta för att de är homo, bi, trans eller queer. Nu står Egalia utan fortsatt finansiering. Region Stockholm som var finansiär inför uppstarten och hela det första året menar att det inte är deras ansvar att finansiera fritidsverksamhet, utan kommunens. Vi hoppas därför att kommunen kliver in och tar ansvar för att säkra finansieringen så att Egalia kan finnas kvar i Skärholmen. De ungdomar som hittat dit behöver långsiktigt finansierade mötesplatser - inte kortsiktiga projekt som lägger ner efter ett år. Vi vet hur argumenten emot hbtq-mötesplatser brukar låta. Ofta hör man att separata mötesplatser inte borde behövas - att hbtq-ungdomar borde kunna vara på vilken fritidsgård som helst och ändå känna sig trygga. Även om grundläggande hbtq-kompetens på stadens övriga fritidsgårdar borde vara en självklarhet vill vi understryka att det inte är samma sak och att det inte räcker. Diskriminerade grupper har i alla tider funnit styrka i att träffas i egna rum och att dra undan mattan för de sammanhangen kommer inte göra behovet mindre. Det riskerar snarare att spä på isolering och psykisk ohälsa. Särskilt i Skärholmen där många unga växer upp i socioekonomisk utsatthet utan möjlighet att ta sig in till stan för att ta del av andra aktiviteter riktade till unga hbtq-personer. Med den här namninsamlingen vill vi göra ett medskick till det grönblåa styret i staden som just nu är i färd att förhandla stadens budget för 2021. Vi hoppas att Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna i de förhandlingarna väljer att stå upp för hbtq-ungdomars rätt till en meningsfull fritid genom att säkra medel till Egalia Skärholmens framtid!

Under åren som gått finns det endast en i Sverige (helt och hållet fri från yttre påtryckningar och fri från sponsrade inslag), poddradio, nyhetssite och community om spel och för spelare. Detta är nu påväg att försvinna. Sport, musik med mer är i fokus trots att spelvärlden har mycket människor med minst lika mycket engagemang som de andra. Diskriminera inte spelvärlden. Varför behålls program och poddar gällande annat t.ex. fotboll och musik? SR väljer vilken kultur som ska få mest uppmärksamhet trots popularitet. Detta är konstigt. Skriv under om du också vill hålla igång P3 Spel! Dela gärna!

Verksamheten bidrar till ökad självkänsla och förbättrad psykisk hälsa för de som utför arbetet och innebär på sikt en minskad kommunal kostnad för en utsatt grupp i samhället.

Vi inom Folket Först tycker att Kristoffer Tamsons borde sluta jobba hemifrån och börja ta bussen till jobbet så även han kan få njuta av trängseln. Håller du med oss? Skriv då under vår namninsamling och dela namninsamlingen på sociala medier.

Vi är många olika organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter som tillsammans har gjort granskningen. Vi har hittat många brister men i rapporten finns lika många förslag till förändringar. Låt oss tillsammans påverka funktionsrättspolitiken och skapa ett samhälle för alla!

Skolorna i kommunen har inte de medel som krävs för att anställa extra resurser till våra sjuka barn. Istället ska befintlig personal på redan förstora barngrupper ta på sig detta enormt krävande arbete, vilket är omöjligt. Våra barn och lärare ska kunna ha en trygg miljö att vistas i stora delar av sitt liv. Det får de inte nu i Örnsköldsviks kommun. Bakgrunden till detta är att 2019 tog bildningsnämnden ett beslut om att ytterligare besparingar skulle göras för de som redan har det svårt i livet. Med stöd av en vinklad konsekvensanalys röstades förslaget igenom. Det innebar en besparing på 8 miljoner av det medicinska tilläggsbeloppet: stöd för sjuka barn under skoltiden. Analysen hävdade att det inte får någon negativ konsekvens i en redan underfinansierad verksamhet. Det är orimligt, felaktigt och utan underlag. Behovet minskar inte för att budgeten gör det. Vår dotter som snart fyller 6 år, har precis börjat förskoleklass och har en kronisk sjukdom som kräver ständigt tillsyn och aktivt arbete för att inte hamna i en livshotande situation. Hon kan inte ta något eget ansvar för sin sjukdom och den som tar på sig ansvar för henne under skoltiden behöver kunna läsa in signaler för hennes välmående, då det är en komplicerad sjukdom med många faktorer som spelar in utöver medicinering. Lärarna har inte en chans att sköta undervisning och samtidigt upprätthålla ett säkert medicinskt ansvar för det kroniskt sjuka barnet som kräver STÄNDIG tillsyn. Det går ut över resten av klassen som inte ges möjlighet till den/samma undervisning, stöd, behov dom har rätt till, då man måste sänka ambitionsnivån kraftigt. Man inte kan säkerhetsställa en trygg miljö varken för det sjuka barnet, lärarna eller resten av klassen. Det är skrämmande när man ser under vilka förhållanden våra barns lärare ska arbeta under. Det finns fler i samma situation som vi som har barn som behöver denna typ av hjälp eller stöd. Våra barn kommer leva med den här sjukdomen resten av livet, dom är fortfarande sjuka, och har fortfarande samma behov till stöd fast än pengar dras bort. Det är en självklarhet att ALLA barn ska ha en trygg skolgång och samma förutsättningar. Att VARJE lärare och pedagog ska ha rätt till en god arbetsmiljö. Den grundläggande tryggheten rycks bort under våra fötter. Lärarförbundet vittnar också om att lärarna under lång tid påtalat ohållbara arbetsmiljöer. Det går inte att blunda för längre. Vi föräldrar har det redan tufft som det är då vi bär ansvaret för våra barns sjukdomar all övrig tid, vi ska inte behöva känna rädslan för att våra barn ska fara illa när vi lämnar dem på skolan. Politiker och tjänstemän! Nu är det dags att visa vad för slags samhälle ni vill bygga upp för våra barn och lärare! Alla vi kommuninvånare, står vi bakom kommunen och bildningsnämndens beslut? Tycker vi att det hjälper till att skapa en attraktiv kommun att bo, arbeta i och flytta till? Har det gått så långt att det verkligen inte finns något annat att spara på än sjuka barn? Alla som haft extra resurser tidigare står nu i en väldigt utsatt situation. Hjälp oss genom att skriva under och sätta press på beslutsfattarna! Det här beslutet måste tas upp igen och pengar måste skjutas till! Nu kräver vi en tryggare miljö för alla. KÄLLOR: ÖA, Daniels diabetessjuka dotter utan assistans, 2020-09-05 https://www.allehanda.se/artikel/daniels-diabetessjuka-dotter-utan-assistent-besviken-pa-o-viks-kommun-sparar-in-pa-svart-sjuka-barn Protokoll 2019-06-18, se sida 12 Bristande konsekvensanalys samt att man inte kan lämna mer underlag. https://www.ornskoldsvik.se/kommunochpolitik/kallelserprotokollochsammantraden/protokoll#25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-60a1828ebde455750-19db775352681700335 Dom FÖRVALTNINGSRÄTTEN I STOCKHOLM mål nr 19841-12 som visar på att man inte kan lägga över ansvaret på befintlig personal.

Hundägare är också skattebetalare! Vi är trötta på att inte räknas i en så pass stor kommun som Jönköping. Här är hela kommunen hänvisad till två stycken små, dammiga rastgårdar som anses uppfylla alla behov. Fåtalet privata initiativ finns, som den lilla gården på Öxnehaga och de numer rivna/nedstängda i Vätterhems regi på Råslätt och en liten kombinerad boll-lekplan och hundrastgård i Ljungarum. Den senare stängdes ned med hänvisning till EN närboende vars "barn ej kan somna pga hundleken". Som skattebetalare undrar vi varför hundarnas/hundägarnas rättigheter ej tillvaratas när barns/föräldrars rättigheter ständigt vurmas för?  Jönköpings kommun som vill ha en tydlig miljöprofil uppmanar dessutom alla hundägare i vår stora kommun att ÅKA till centrum för hundlek. Går det hand i hand med miljöprofilen? Borde man inte vilja minska biltrafiken? Dessutom kan det innebära svårigheter för funktionsvarierade hundägare att ta sig ut. I kommuner som Stockholm finns minst en hundpark i varje stadsdel, ofta klämmer man dessutom in minirastgårdar som del i många av stadens parker. Borde inte Jönköping, som progressiv kommun, ligga i bräschen även med hundparker? För många människor idag är hundägande en livsstil. En del unga väljer dessutom bort barn, men har i stället hund! Samtidigt betalar dessa skatt för bl.a. barnens parklekar, dagis och skolgång (en självklarhet förstås!) men får inget tillbaka för sin egen familj: hunden! Nu kräver vi en förändring, hundägare är en viktig och stor intressegrupp och något som främjar god folkhälsa, möten människor emellan och en levande stad! Med vänlig hälsning, Jönköpings hundägare   (Den bifogade bilden är från Skarpnäcks rastgård i Stockholm - stor, lummig, kuperad!)

Bankerna skapar en identitetslös underklass, när dom sållar bort mindre lönsamma kunder.

Med busskort lär vi oss ungdomar att åka kollektivt. Annars får vi skjuts av våra föräldrar och det är inte bra för miljön. Ungdomar får lättare att mötas över gränserna. Det blir även tryggare i trafiken om vi ungdomar åker kollektivt. Alla föräldrar har inte råd att köpa busskort till sina barn och vi tycker inte att dålig ekonomi ska gå ut över oss ungdomar.

Äldreupproret Manifest Den pågående Corona pandemin har visat på allvarliga brister dels i synsättet på äldre dels inom äldreomsorgen. Därför gör vi uppror, nu. Vi vill ha förändringar. Det finns 1,6 miljoner ”sjuttio plussare” nu, det är många! Och de flesta invånare i Sverige kommer att bli gamla. De problem och de brister som Corona pandemin visat på är egentliga inte nya eller okända, men de har blivit tydliga. Därför gör vi uppror. Vi vill ha förändringar, vi vill veta varför så många dog inom äldreomsorgen. Vi anser också att synen på äldre var felaktig, missvisande och fördomsfull. I uttrycket “Skydda våra äldre” ligger ett objektifierande passivt synsätt som strider mot grundvärderingar när det gäller mänskliga rättigheter. Man kan inte klumpa ihop 1,6 miljoner människor, utan att anse att de utgör ett slags kollektiv. 70+ är inget kollektiv, utan består av olika individer, med olika förutsättningar, önskemål, bakgrunder och behov. Det enda som binder dem samman är kanske ett sämre immunförsvar. Vi vill ha förändring, vi vill ha både kortsiktiga och långsiktiga förändringar. Vi gör uppror. Nu. Vi kräver: Kortsiktiga åtgärder: Regeringen bör omedelbart tillsätta en speciell kommission för utredning av om vad som hände inom äldreomsorgen när det gäller Coronapandemin. * Varför dog så många inom äldreomsorgen? * Hur gick smittspridningen till? * Saknades skyddsutrustning och varför i så fall? * Hade personalen tillräckliga kunskaper om smittspridning? * Bidrog osäkra anställningsvillkor till smittspridningen? Hur i så fall? * Hur var tillgången till medicinsk/läkare kompetens på äldreboenden? * Hur tydlig och professionell var ledningens förhållningssätt? * Fick äldre samma möjlighet till läkarbedömning och vård som yngre? * Var mörkades uppgifter till anhöriga och pressen? * Vad bidrog till att vissa boenden inte drabbades av smittan i någon större utsträckning? * Vi kräver att de brister som upptäcks börjar åtgärdas omedelbart, men även långsiktigare åtgärder skall initieras. Statusen på arbete med äldre måste höjas och det bl. a genom utbildning av personal, och utformande av möjligheter till kontinuerlig utveckling där både de äldres och personalens idéer tas till vara. Det skall vara tydligt vem som bär ansvar för olika delar av verksamheten. Långsiktiga åtgärder: Ett förändrat synsätt på äldre i det svenska samhället. Att bli äldre är i bästa fall en del av ett långt och händelserikt liv. Äldre har kunskap och erfarenheter som skall tillvaratas. Många äldre gör stora insatser i civilsamhället. Alla människor skall behandlas med respekt och värdighet. Det gäller också de äldre. Under Coronapandemin har det officiella synsättet visat på brist på respekt och värdighet. Därför kräver vi: Att en särskild ministerpost inrättas, en minister som har särskilt ansvar för äldrefrågor, oavsett boendeformer. Äldreministern skall särskilt bevaka äldres rättigheter i samhället. Ändring av Socialtjänstlagen skall genomföras, de äldre skall ha rätt till goda levnadsvillkor och inte endast skälig levnadsnivå, som det är i dagens socialtjänstlag. En särskild äldreplan skall tas fram, som skall styra samtliga frågor som berör de äldres rättigheter och skyldigheter i samhället. Nödvändiga resurser för genomförande av viktiga förändringar skall tillföras. Ingen skall behöva vara rädd för att bli gammal. Anna Hartmann, Initiativtagare Rosie Rothstein, Initiativtagare

Covid19 är långt ifrån över. Därför är det så farligt att SJ för med allt för fulla tåg. SJ säger att de har fått ok av Folkhälsomyndigheten för sina placering av resenärer. Folkhälsomyndigheten säger att de inte alls gett något ok till SJ. Nu försöker SJ smita och och säger att det är resenärerna som får ta ansvar. Men hur kan resenärerna göra det i överfulla tåg? Det är dags för SJ att minska antalet passagerare på sina tåg. Frågan är uppe i media och det är press på SJ. Nu är det dags för en folkstorm mot SJ:s ansvarslösa beteende. Läs mer: https://www.dn.se/nyheter/sverige/oro-for-smittspridning-pa-fulla-tag-resenarer-far-ta-eget-ansvar/

RFSL har sett hur asylrätten i Sverige har försämrats avsevärt sedan den tillfälliga lagen om begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige infördes 2016, och därefter förlängdes. I juni 2019 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté som håller på att ta ställning till utformningen av den framtida svenska migrationspolitiken. Det vi just nu ser diskuteras i arbetet med Sveriges framtida migrationspolitik innebär inte bara att delar av den tillfälliga lagen görs permanenta, utan även andra långtgående förslag som kommer att försvaga asylrätten avsevärt och kommer att slå extra hårt mot utsatta grupper som till exempel hbtqi-personer. RFSL ser med oro på hur den parlamentariska migrationskommittén, som utsetts för att utforma Sveriges framtida asylpolitik, ignorerar vissa av UNHCR:s rekommendationer till Sverige och det civila samhällets kunskap om konsekvenserna i form av förlorade människoliv av en restriktiv asylpolitik. De långtgående förslag som den parlamentariska migrationskommittén just nu behandlar kommer att urholka asylrätten.