Min fru står inför en omfattande operation på höger hand och kommer att behöva mitt stöd under hela sin återhämtning. Våra två barn, 4 år och 10 månader gamla, befinner sig i en känslig fas av sitt liv och behöver sin pappa för trygghet, kärlek och vardaglig omsorg. Enligt Europakonventionen (artikel 8) och FN:s barnkonvention – som sedan 2020 är svensk lag – har barn rätt till respekt för sitt familjeliv och att växa upp med båda sina föräldrar. Artikel 3 i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid ska vara vägledande i alla beslut som rör barn. Att skilja ett barn från en förälder är ett mycket allvarligt ingrepp och får endast ske om det är absolut nödvändigt och tydligt i barnets bästa. Om jag utvisas nu skulle det inte bara splittra vår familj, utan också orsaka djupa och långvariga känslomässiga och praktiska konsekvenser för oss alla. Myndigheterna har dessutom en skyldighet att verka för familjeåterförening och skydda barnets rätt till kontinuitet, trygghet och kärlek. Denna situation handlar om mer än bara lagar och regler – det handlar om medmänsklighet, familjens enhet och barnens rätt att växa upp med båda sina föräldrar. Vi vädjar därför att myndigheterna visar omtanke och låter oss vara tillsammans under denna kritiska tid.

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

Vi vill göra det här TILLSAMMANS – för något bra. Bingan IF, boende och samarbetspartners har redan visat kraften i samarbete: • Muralprojektet “Bingan Gemenskapar” med Gotlands Konstmuseum, där boende delat drömmar och idéer som blev färgstark konst på våra väggar. • Bingan Rullar, som utsågs till Månadens klimathjälte, där begagnade cyklar lagats och delats ut gratis – och människor mötts över generationer. Nu behöver vi en fast plats där idéerna kan fortsätta växa. En levande mötesplats i Bingan stärker gemenskapen, skapar trygghet och ger människor i alla åldrar en plats att vara stolta över – året runt.

Vi vill bygga en tillgänglighetsanpassad entré som öppnar upp byggnaden mot Fagerlidsparken. Samtidigt vill vi använda det utrymme som finns mellan konsthallen och tvättstugan, det som idag kallas Tvättstugemuseet, för att bli en plats för kultur och möten. Tänk dig en plats där du kan lyssna på poesi, arrangera en konsert eller bara spontant träffa dina grannar. En plats där leken och konsten möts på lika villkor.  Huset där Konsthall C ligger kallas ”Blå taket”, tanken var att det skulle vara mer än bara en tvättstuga – det skulle vara en social knutpunkt. Vi anser att det råder brist på öppna rum som kan fungera som samlingsplats för hökarängsbor. Låt oss tillsammans väcka ursprungsvisionen till liv igen! Stöd vårt arbete och bli en del av skapandet av Hökarängens nya, öppna scen och mötesplats, genom att skriva under namninsamlingen.

För att insikten att en människas förutsättningar påverkar vem vi blir, att de flesta som behandlas väl och kan vara trygga vill leva i fred och med respekt för sin  omgivning. För att vi håller på att lämna  den parentes  i världshistorien vårt samhälle  varit en del av i historien. En parentes där rasism , ojämlikhet, ojämställdhet, demonisering, rädsla och segregering varit på tillbakagång. 

11% av tjejer får sin första mens i skolan och man kanske inte har med sig mensskydd vilket kan leda till att man går hem från skolan för man tycker det är pinsamt.  Vi tycker det är viktigt att man har gratis mensskydd eftersom om vi har gratis mensskydd på till exempel skolor så är det större chans att ungdomar kan bli mer bekväma och trygga i skolan eftersom man är medveten om att man kan ha tillgång till gratis skydd när som helst. Ingen ska behöva skämmas eller känna sig hindrad av sin mens 

Vi är svenska pensionärer som arbetat, betalat skatt och bidragit till Sverige under våra yrkesliv. Många av oss har valt att tillbringa ålderdomen utomlands,  i andra EU-länder och har planerat vår ekonomi utifrån det svenska pensionssystemet. Beslutet från riksdagen, som började gälla i januari 2023, innebär att garantipensionen inte längre får följa med utomlands.  Genom att definiera garantipensionen som en “minimiförmån” har man stoppat utbetalningarna till oss som bor utomlands  trots att vi byggt upp vår rätt till den under ett helt arbetsliv i Sverige. Detta är ett svek. Ett brott mot förtroendet. En nedmontering av tryggheten.  Personer som bor utomlands belastar inte svensk välfärd (bostadsbidrag, hemtjänst, vård, mediciner etc.). Att betala ut garantipension till dessa individer kan därför vara billigare för staten än om de tvingas återvända av ekonomiska skäl.  Samtidigt fortsätter staten att betala ROT-avdrag till svenskar som renoverar fritidshus i Spanien. Hur kan det vara rimligt att skattemedel går till nya fönster i lyxvillor men inte till garantipension för dem som slitit ett helt liv i Sverige? Vi kräver att regeringen: • Återställer rätten till garantipension för svenska pensionärer inom EU och EES • Slutar behandla arbetande medborgare som bidragstagare • Prioriterar grundtrygghet framför skattesubventioner till välbärgade Skriv under och stå upp för rättvisa! Frågan om garantipension till utlandssvenskar handlar inte om lyxliv eller överdriven rättighet. Det handlar om värdighet, rättvisa och rimlig grundtrygghet för dem som arbetat och levt sina liv i Sverige. Kampen fortsätter för att denna grupp inte ska glömmas eller tystas.

Detta system ger ungdomar på landsbyggden en chans att komma ut ur huset, och socialisera sig vilket allt mindre ungdomar gör nu för tiden. De flesta är mest hemmasittande. Dessutom så uppmuntrar detta förslag till större användning av kollektivtrafik som är skonsammare för miljön, pga samåkning och att flera bussar går på biogas. 

För Lars Olof, och för många andra i liknande situation, är assistansen inte en extra hjälp, utan en förutsättning för att kunna leva ett värdigt liv. När samhället drar in livsnödvändiga insatser utan insyn från närstående, förlorar vi inte bara trygghet, vi förlorar medmänsklighet. Ett beslut som detta påverkar hela människan: fysiskt, psykiskt och socialt. Det visar att vi som samhälle måste stå upp för våra mest sårbara. Därför är detta viktigt – för Lars Olof, och för oss alla.

Idag kan barn inte åka kollektivt ensamma i Mölndal. Det krävs mobil, BankID, konto och Swish. Gör som Göteborg, låt alla barn och ungdomar få röra sig friare i  samhället, låt dem få åka kollektivt utan kostnad. I Mölndal väljer vi att uppfostra både barn och vuxna in i ett ineffektivt, stressat och kostsamt bilberoende. Det finns flertalet tillfällen, förutom skoltransport, då barn har behov att med och utan vuxen transportera sig inom kommunen. 1. Till familj, släkt och vänner inom och mellan kommuner 2. Till aktiviteter, kulturskola och idrottsaktiviteter  Föräldrar stressar mellan aktiviteter, ju fler barn desto fler skjutsningar. Många aktiviteter hade kunnat ske på tidpunkter som passar till exempel en pedagog på kulturskolan eller en ungdomstränare, om barnen själva hade kunnat transportera sig dit. Om ett barn kan åka kollektivt en väg eller en annan underlättar detta för alla. 3. För att familjen ska välja bort bilen  En familj på fyra personer går på dryga 240 kronor tur och retur inom kommunen. Det är orimligt, fler hade valt kollektivt på fritiden även om de till vardags åker bil. 

Barn som är uppväxta i Sverige måste värnas om av svenska befolkningen. Man vänder inte ryggen till barnens behov av trygghet. Saker måste förändras. Bara för att Osman inte har förmågan att tala för sig själv så innebär det INTE att han inte har känslor. Han visar tydligt om han är ledsen, rädd, glad, busig m.m. Denna katastrof med utvisningsbeslut på utvisningsbeslut har pågått länge nog. Hur kan man som land vilja lämna ett handikappat barn till sitt eget öde. Migrationsverket enda mål är att utvisa en ensam pojke, man menar att det finns vård i Ryssland. Detta faktum ifrågasätter jag inte! Men han är medveten! Han gråter och blir orolig bara av att vara utan sina trygga vuxna i några timmar på sjukhuset här i Sverige. Han förstår och är fortfarande medveten. Och han ska bli lämnad i ett land utan någon trygghet alls? När blev Sverige ett land där man struntar fullständigt i ett barns välbefinnande och trygghet? Detta hoppas jag att vi kan ändra på. Vill ni hjälpa Osman? Och slå ett slag för ensamma barn som behöver oss vuxna!

Vi står enade i djup oro över situationen på Brinkebergsanstalten. Rapporter om matstrejker och undermålig behandling har nått oss, och vi kan inte längre tiga. Föreställ er att vara inlåsta, beroende av anstalten för er grundläggande näring, bara för att serveras mat som är så dålig att personalen själva avråder från att äta den. Rå fisk, blodig kyckling. otillräcklig näring – det är en skam. Det är våra medmänniskor, kanske till och med våra anhöriga, som sitter där. De förväntas arbeta, att bidra, men hur kan de göra det på tom mage? Tre pannkakor till en vuxen man? Delad mjölk och en handfull ägg per vecka? Det är inte bara orimligt, det är inhumant. Och när de vågar klaga, möts de med inlåsning och bestraffningar. Detta är inte bara en fråga om dålig mat; det är en fråga om mänskliga rättigheter. Artikel 5 i de mänskliga rättigheterna skyddar oss från tortyr och förnedrande behandling. Är det inte förnedrande att medvetet svälta någon? Artikel 12 garanterar rätten till hälsa, men hur kan de intagna vara friska när de nekas grundläggande näring? Och artikel 19, yttrandefriheten – de straffas för att de klagar! Vi kan inte tillåta att detta fortsätter. Våra anhöriga är där för att sona sina brott, för att förändras och utbilda sig. Men hur kan de göra det när deras grundläggande värdighet kränks? Varje person därinne är fortfarande en människa, med familj och rättigheter. Låt oss stå upp för dem. Låt oss kräva en förändring. Skriv under vår namninsamling och hjälp oss att sätta stopp för detta maktmissbruk och inhumana beteende. Tillsammans kan vi göra skillnad.