Ragunda municipality has long distances and limited travel options. Today, many residents are completely dependent on cars or buses, which makes everyday life vulnerable – especially in winter when road conditions are difficult or traffic is disrupted. The railway that passes through the municipality is already in operation and is used daily for freight traffic. In the long term, also enabling passenger train traffic could strengthen accessibility, increase safety in the transport system and give more residents an alternative for travel to work, study, healthcare and public services. The issue is also important from a long-term perspective. In order for Ragunda to be able to retain and attract residents and businesses, a functioning and robust infrastructure is required. Keeping the issue of passenger train traffic alive in planning and dialogue at an early stage increases the possibility of acting if conditions change in the future.

Angående förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola: Barn- och skolnämndens förslag om avveckling av Vigelsjö gårds förskola väcker allvarliga frågor kring hur Norrtälje kommun lever upp till sina skyldigheter enligt Barnkonventionen, Skollagen och Läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Barnkonventionen, som är svensk lag, slår fast att barnets bästa ska vara en primär utgångspunkt vid alla beslut som rör barn (artikel 3). Vidare har varje barn rätt till utveckling, hälsa och utbildning som tar hänsyn till individuella behov (artiklarna 6, 23 och 28). Dessa principer är även tydligt införlivade i Skollagen. Det föreslagna beslutet motiveras med att en avveckling skulle skapa bättre pedagogiska förutsättningar och arbetsmiljö. Samtidigt saknas dokumenterad utredning som visar att den pedagogiska verksamheten eller arbetsmiljön vid Vigelsjö gårds förskola brister. Avsaknaden av en barnkonsekvensanalys strider mot kommunens ansvar att säkerställa att beslut fattas på saklig grund och med barnets bästa i fokus. Enligt Skollagen (1 kap. 4–5 §§) ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt anpassas efter barns olika förutsättningar. Likvärdig utbildning innebär inte likformighet, utan att varje barn ges förutsättningar att lyckas utifrån sina behov (1 kap. 9 §). För många barn, särskilt barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller hög känslighet för stora och röriga miljöer, är små barngrupper, kontinuitet i personal och lugna lärmiljöer avgörande. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) betonar vikten av trygghet, omsorg, kontinuitet och anpassade lärmiljöer samt att barn i behov av särskilt stöd ska ges det stöd som deras situation kräver. Vigelsjö gårds förskola uppfyller i dag dessa kriterier genom sin begränsade storlek, stabila personalgrupp och sin pedagogiska miljö med nära tillgång till natur, vilket också ligger i linje med läroplanens skrivningar om utemiljöns betydelse för barns hälsa och lärande. En avveckling av Vigelsjö gårds förskola innebär i praktiken att dessa barn, som behöver en miljö utan buller från trafik och kringliggande verksamheter, placeras i större förskolor där man redan har utmaningar med barngruppernas storlek, personaltäthet och -omsättning samt icke ändamålsenliga lokaler. Detta riskerar att försämra både kvalitet och arbetsmiljö i flera förskolor samtidigt, vilket strider mot Skollagens krav på trygghet och en god utbildningsmiljö (8 kap. 2–3 §§). Det är även av vikt att beakta Barnkonventionens artikel 12, som fastslår barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens perspektiv och upplevelser inför ett eventuellt byte från nuvarande verksamhet har inte presenterats som en faktor man tagit i beaktande under processen med förslaget. Mot bakgrund av ovanstående uppmanas Barn- och skolnämnden att: 1. avstå från beslut om avveckling tills en grundlig barnkonsekvensanalys genomförts, 2. redovisa hur förslaget är förenligt med Barnkonventionen, Skollagen och Lpfö 18, samt 3. säkerställa att kommunen även fortsättningsvis kan erbjuda reella alternativ inom förskolan för barn med olika behov. Beslut som rör förskoleverksamhet får inte reduceras till att enbart innefatta ekonomiska överväganden. Kommunen har ett lagstadgat ansvar att säkerställa barns rätt till trygghet, utveckling och likvärdig utbildning.

För Zaina är Sverige hennes hem. Det är här hon har vuxit upp, gått i skola och skapat sin framtid . En utvisning skulle innebära att hon rycks bort från sin familj, sitt sociala nätverk och allt hon har byggt upp under många åt. Att ändå utvisa henne - trots att hela hennes familj har beviljats rätt att stanna är ett oproportionerligt beslut som strider mot principen om rätten till familjeliv.  Detta handlar inte bara om Zaina utan om hur Sverige behandlar människor. Ett samhälle som väntar utbildning, integration och mänskliga rättigheter måste också låta människor stanna här där deras hem och familj finns.

Med aktuell kunskap kan man undvika konflikt och stökiga situationer i klassrummet. Detta ger både bättre studiero, och ökad förståelse.  God NPF-kunskap är en proaktiv insats som både sparar tid, pengar och lidande. Insatsen går även hand i hand med SoL och övriga lagverk som ingår i Elevhälsan. 

Lärare och elever vittnar om otrygghet, grövre trakasserier och negativa kommentarer om hbtqi-personer i skolan. Rädda Barnens Ungdomsförbund publicerade nyligen rapporten “Inte för ung för att vara mig själv – röster om att vara barn och hbtqi”, där ungdomar vittnar om en utbredd otrygghet i skolan. De beskriver hur trakasserier och mobbning kopplade till hbtqi-identitet har blivit grövre de senaste åren, samt en låg tillit till att vuxna i skolan faktiskt ingriper. Liknande erfarenheter lyfts även i MUCF:s rapport från 2024, som visar att elever möter lärare som förhåller sig passiva eller förminskande vid kränkningar, eller behandlar hbtqi-personers rättigheter som en åsiktsfråga. Fackförbundet Sveriges Lärare visar i en undersökning från förra året att var tredje mellanstadielärare och fyra av tio högstadielärare varje vecka hör negativa kommentarer om hbtqi-personer. I projektet Vi finns överallt - hbtqi på schemat! arbetar RFSL Stockholm för att öka unga hbtqi-personers trygghet i skolan genom att utveckla både kunskaper om, och representation av hbtqi i skolan - med fokus på undervisning.  Detta gör vi genom ett helt nytt, ämnesintegrerat material om hbtqi som bygger på ungdomars och lärares erfarenheter, de som med levd erfarenhet kan berätta och vittna om vad som blir relevant att fokusera på. Under projektet har vi träffat lärare från olika högstadie- och gymnasieskolor som vittnar om stora utmaningar i skolan när det gäller att prata om ämnen som riskerar att skapa konflikter i klassrummet - där hbtqi understryks. Några exempel på utmaningar är: oro för vårdnadshavares reaktioner, brist på kunskap och tid, otydliga styrdokument, osäkerhet kring både den egna kunskapen och reaktioner i klassrummet, bristande stöd från skolledning och motstånd från elever. För att göra skolan tryggare behöver vi inte hårdare tag mot problem i skolan. Vi behöver mjukare tag i klassrummet som skapar mer utrymme för de svåra samtalen. Lärare ska få kompetens och stöd att hantera konflikter och leda strukturerade samtal där olika, även polariserade, åsikter möts som en del av lärandet. Det ska ske med respekt för allas lika värde – inte enbart behandlas som ett ordningsproblem. Det är ett politiskt ansvar. Skriv under namninsamlingen och kräv att regeringen agerar för en tryggare skola för alla. En skola där lärarna har resurserna de behöver! Namninsamlingen är öppen till och med valdagen, den 13 september 2026. Lovise Brade, förbundsordförande RFSL Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom Jennie Graflund, ordförande RFSL Stockholm

Våra barn med grava funktionsnedsättningar behöver föräldrar som orkar i längden. Vi ska inte behöva ta kontakt med jurist för att hävda vår rätt till avlastning, vi ska inte behöva söka förhandsbesked om LSS-insatser i andra kommuner för att kunna flytta dit vi får hjälp. Våra barn ska inte behöva omplaceras i jourhem då föräldrarna inte längre orkar. 

Saker som måste lösas snabbt är: - Att vintern kommer varje år och det måste fungera på våra vägar. Att Trafikverket ständigt ljuger om att de halkbekämpningar men sanningen är att ingen finns på plats.  - Trafikverket medvetet inte vill se till att det finns rastplatser anpassade för tung trafik. De flesta parkeringarna är för små för lastbilar samt ingen säker miljö att sova en meter från vägen med massa trafik.  På vintern märker man att de även är i motlut så du kommer inte därifrån.  - Att det är parkeringsförbud i de flesta industriområden som gör att det blir svårt att leverera till företagen som är i stort behov av just dessa transporter.  Att höra att de tycker att man står i vägen för att det är roligt?  Allt detta gör att man inte kan parkera för rast eller lagstadgad nattvila. Samt hittar man ingen plats kommer polisen ge böter samt transportstyrelsen tar ditt körkort.  Att bli straffad för något som myndigheter själva sett till att inte fungera.  -Att transportstyrelsen gör beslut att dra in körkort utan någon kontroll med färdskrivare är juridiskt fel.  -Att polisen säger att man ska ”sätta dit de jäklarna” när de har möte med trafikverket samt andra beslutsfattare ang att fordon över 3,5 ton inte får köra i det vänstra körfältet på flera motorvägar.  Att de tar beslut att det skall vara en viktgräns är vansinnigt.  Det räcker med omkörningsförbud.  Rent juridiskt blir viktgränsen ett problem som vid en händelse då höger körfält är blockerat.  För att ta dig förbi stoppet väljer man att köra om.  Nu kommer den juridiska biten. Om det är max 3.5 ton och ditt fordon vägen 65ton. Då har du ett överlass från 3.5 ton.  Det Innebär sanktions avgifter på företaget på 200.000kr samt personliga stora böter. Alltså får/kan du inte köra förbi hindret.  Här finns det inte många chaufförer som vet detta. 

Det är viktigt för att när Hadi Naseri fick uppehållstillstånd i Sverige så hade inte talibanerna makten i Afghanistan men nu har de det och talibanerna förföljer och dödar Hadis folkgrupp.

För ett lagom land i en extrem värld Varje år ställer vi om klockan. Varje år undrar vi varför. Och varje år fortsätter vi ändå. Samtidigt diskuterar EU standardtid, USA kör sitt race och världen verkar överens om att man måste välja: antingen eller. Men vi i Sverige vet bättre. Vi är ett folk som gillar lagom. Vi kompromissar. Vi möts på mitten. Vi står i kö, fikar och säger ”nja, mittemellan funkar väl”. Därför föreslår vi något radikalt rimligt: Inför Medeltid i Sverige. Inte vintertid. Inte sommartid. Utan en stabil, kompromissvillig halvtimme mitt emellan. En tid som: ·       inte är för mörk ·       inte är för ljus ·       inte stressar någon i onödan ·       och inte anpassar sig slaviskt efter EU-beslut Medeltid är: ·       en kompromiss vi kan stå för ·       ett mjukt men tydligt nej till klockhysterin ·       ett ja till svensk självständighet, på vårt sätt Sverige ska inte ledas av ytterligheter. Inte i politiken. Inte i klimatet. Och definitivt inte på urtavlan. Vi säger inte att det är perfekt. Vi säger att det är tillräckligt bra. Och är det inte det mest svenska som finns? Skriv under för Medeltid. För ett land som vägrar välja sida – men ändå menar allvar.

Det är viktigt att Sverige inte sällar sig till skurknationer som Ryssland under den falska premissen att enhetligt stå för fred. Varken Fredsrådets grundare, i sitt brev till Norges statsminister, eller flera av deltagarna är intresserade av fred - utan bara att söndra och härska efter egen önskans skull.  Vi måste visa omvärlden att vi inte tänker gå den amerikanske presidenten till mötes, utan står kvar i vårt förbund med FN och dess arbete.

Maryam Tawfik är en ung kvinna som föddes i Egypten och reste därifrån när hon var 5 år och bott i Dubai i 7 år, men större delen av hennes barndom och uppväxt har ägt rum i Sverige. Hon har sina vänner och sitt sociala nätverk här. Detta är viktigt eftersom Sverige är det enda land Maryam känner som sitt hem. Hon kom hit som barn, har gått i skolan här och byggt större delen av sitt liv i Sverige. Att tvingas lämna Sverige skulle inte bara innebära att hon rycks bort från allt hon känner till, utan också att hon ställs inför en osäker framtid i ett land där hon saknar trygghet, socialt nätverk och möjligheten att leva ett värdigt liv som ung kvinna. Maryams situation förtjänar att ses med medmänsklighet, inte bara som ett ärendenummer.

Här är de fyra främsta anledningarna till varför denna förändring är avgörande och viktig: 1. Hur kunskap formar vår logik Människor drar slutsatser baserat på den information de har tillgång till. Om historien vi lär oss i skolan och ser i media alltid placerar västvärlden som "läraren" och resten av världen som "eleven", skapas en omedveten logik om att vissa folk är naturligt mer kapabla än andra. Genom att visa på mörkhyade människors, muslimska lärdas och ursprungsbefolkningars faktiska uppfinningar och samhällsbyggen, ändrar vi själva grunden för hur vi värderar varandra. 2. Att bryta idén om "vi och dem" När en grupp osynliggörs i historien blir de främlingar i nutiden. Om vi däremot förstår att till exempel modern medicin, matematik eller arkitektur är resultatet av ett globalt samarbete över årtusenden, kan vi inte längre påstå att en kultur är "bättre" eller mer "ursprunglig". Det blir tydligt att vi alla har byggt det här samhället tillsammans, vilket gör rasistiska argument om att "vissa inte hör hit" sakligt felaktiga. 3. Representation som ett verktyg för självkänsla Det är svårt att se sig själv som en framtida ledare eller innovatör om man aldrig får se människor som ser ut som en själv i den rollen i historieböckerna. Genom att bredda historieskrivningen ger vi alla individer, oavsett bakgrund, en historisk förankring. Det handlar inte om att vara "snäll", utan om att ge alla en rättvis bild av vad deras förfäder har åstadkommit. 4. Skydd mot politisk manipulation Idag används historien ofta som ett politiskt vapen för att splittra människor. Genom att utbilda befolkningen i en mer komplett och global historia, ger vi dem ett försvar mot förenklad retorik. En person som vet hur sammanflätad världen alltid har varit är mycket svårare att lura med påståenden om att en grupp utgör ett hot mot en annans kultur eller existens. Varför ska du skriva under? När vi ser varandra i historien, ser vi varandra i nuet. Om vi förstår att vår moderna värld är ett gemensamt bygge, blir det svårare för extremister att hävda att någon grupp är sämre än majoritetsbefolkningen. Genom att skriva under denna namninsamling kräver du en utbildning som förenar istället för att splittra. Du kräver en sanning som är större än de senaste decenniernas politiska gränser. Skriv under för en historieskrivning som speglar oss alla!