Enligt Plan- och bygglagen är kommunen skyldig att vid planläggning ta hänsyn till behovet av grönområden och lekytor. Det gäller även när förändringar sker i befintliga områden. Att ta bort den sista lekplatsen på ett villaområde med nära 200 hushåll kan därför tolkas stå i konflikt med lagens syfte att främja en god och hållbar livsmiljö – särskilt för barn. Barns behov av utevistelse och lek är grundläggande för deras utveckling. Boverket betonar att tillgång till trygga, stimulerande och tillgängliga utemiljöer nära bostaden är avgörande för barns fysiska aktivitet, sociala samspel och psykiska välbefinnande. Lekplatser bör därför ses som en viktig del av samhällsplaneringen, inte som en kostnad, utan som en investering i barn och ungas hälsa och framtid (Källa: Boverket, Gör plats för barn och unga! – En vägledning för planering, utformning och förvaltning av skolans och förskolans utemiljö, 2020. Publikationen behandlar även barns behov av trygga och tillgängliga utemiljöer i bostadsområden).  Vidare kräver Barnkonventionen att barns bästa alltid ska vara vägledande i beslut som rör dem. För att säkerställa detta används ofta en barnkonsekvensanalys som ett verktyg för att belysa hur beslut påverkar barn, och om deras rättigheter tillgodoses. På Svedjan är generationsskiftet redan långt framskridet. Många barnfamiljer har redan flyttat in, och fler är att vänta. Behovet av en lekpark i närområdet är därmed inte bara aktuellt – det är växande. Den utredning som ligger till grund för kommunens beslut att avveckla lekparken på Grenvägen fokuserar enbart på lekplatsens storlek, skick och lokalisering snarare än på det faktiska behovet i området eller på kommunens långsiktiga ansvar för barnens utemiljö. Beslutet framstår såldes som grundat på ett alltför snävt underlag och saknar helt barnperspektiv.

Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand.  Men svårigheter att orientera sig anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar och då blir hindren än större.  Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, och att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har formellt godkänt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.

Att införa än mer disciplinära och straffande åtgärder i det sociala arbetet är att montera  ner välfärdens kärna och svika de mest utsatta. Vi socialarbetare vet att kontroll aldrig kan ersätta tillit – att straff aldrig bygger trygghet. Därför kräver vi att regeringen stoppar de repressiva förslagen och står fast vid den nya socialtjänstlagens intentioner. Lägg resurserna på verkliga lösningar: ett gediget genomförande av nya socialtjänstlagen, rätt förutsättningar för socialarbetare att utföra sitt uppdrag och en starkare välfärd.    Vi som ligger bakom kampanjen är:  Emma Wennerström, socionom och verksamhetschef på Barnrättsbyrån  Fanny Eklund, socionom och verksam i civilsamhället  Nina Micaux, socionom med lång erfarenhet som familjebehandlare 

• Permanenta uppehållstillstånd har getts som ett löfte om trygghet – det löftet får inte brytas. • Människor behöver stabilitet för att kunna integreras och bygga sina liv i Sverige. • Att göra permanenta tillstånd till tillfälliga skapar oro, otrygghet och splittring i samhället. 👉 Därför säger vi nej till regeringens förslag om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

Du söker jobb. Du gör allt rätt. Du skriver om ditt CV, anpassar ditt personliga brev, förbereder dig, anstränger dig. Väntar och hoppas.  Men du får inga svar. Det är helt tyst. Du får inte veta varför du valts bort. Inte vad som saknades. Inte ens om någon faktiskt sett din ansökan. Och du är inte ensam. Det är inte dig det är fel på.  Detta är verkligheten för tusentals människor i Sverige – varje dag. Det handlar inte om brist på vilja eller kompetens. Det handlar om att vi byggt ett rekryteringssystem där ingen behöver stå till svars. Urval sker i tystnad. Av system som inte kan förklara sig. Av aktörer som inte behöver redovisa något. Detta gäller processer som avgör människors möjlighet att försörja sig, överleva, och leva. Det är inte en lite detalj vi talar om - det är överlevnad och rätten till ett värdigt liv.  Ändå finns ingen tillsyn. Ingen inspektion. Ingen statistik som visar hur det går till. Vi har tillsyn över skolor, vård, finans. Men inte över den samhällsbärande funktion som avgör vem som får ett arbete. Vi kan inte tala om arbetslinje utan att samtidigt tala om tillträde. Vi kan inte kräva att människor ska arbeta – om vi inte garanterar att vägen till arbete går att förstå, att den är möjlig att gå.

Allt fler livsmedelsprodukter innehåller sötningsmedel, utan att vara tydligt märkta med "light" eller "zero". Ofta blandas socker med sötningsmedel i samma produkt, vilket gör det extra svårt för oss konsumenter att veta vad vi stoppar i oss. Fler och fler produkter för barn innehåller också sötningsmedel: det handlar om juicer, yoghurtar och frys-själv-glassar med bl a Barbie, Svampbob fyrkant och andra populära barnfigurer på omslaget. Dessa produkter är ofta märkta NO ARTIFICIAL FLAVOURINGS (inga artificiella smakämnen) trots att de innehåller sötningsmedel. Hur detta påverkar våra barns hälsa på lång sikt vet vi ännu inte, men aktuella forskningsrapporter visar att de kan vara skadliga för hjärnan och kraftigt påverka kognitiva funktioner. 2023 klassade WHO sötningsmedel som "möjligen cancerframkallande" - och ändå fortsätter dessa produkter att säljas till våra barn! Därför är det viktigt att produkter med sötningsmedel får en tydlig märkning, gärna en varningstext med bild liknande de som finns på cigarettpaketen inom EU.

Transpersoner står ofta utanför idrott och motion. De är i högre grad drabbade av psykisk ohälsa än den gemene befolkning och motion kan göra mycket för att få oss att må bättre.  Att ta bort diskriminerande hinder för transpersoner och använda sig av ett inkluderande och välkomnande språk (så som "alla") , snarare än ett exkluderande språk (så som "annat") kommer leda till att fler får ta del till motion.  De kommer stärka folkhälsan, motverka psykisk ohälsa, minska suicid och det kostar inte någonting att genomföra. Tvärtom så kan det ju öka intäkterna för motionsloppen om fler ges möjligheten att delta. Medans debatten kring elitidrotten kan bli mer komplex så borde inkludering i motionärsklasserna vara uppenbart. Många mindre lopp (så som RockTheTrail, 6-sjöar) stödjer redan transkvinnors rätt att delta i damklassen och inga klagomål har kommit in där. Trotts att de där får möjlighet att tävla om prispengarna. Även internationellt är transkvinnor och transpersoner välkomna i motionsklasserna. T.ex. gäller detta lopp så som London Marathon, Boston Marathon och många fler.

SSRI/SNRI har flera olika biverkningar som försämrar livet för de som tar dem, sexuell dysfunktion, avtrubbade känslor etc. Vi som är satta i detta beroende, ofta utan att veta det då vården påstår att dessa mediciner inte är beroendeframkallande, bör kunna få hjälp precis som de som får hjälp av andra mediciner.

För att alla tjejer förtjänar att kunna försvara sig själva. För att vi vet att det sexualiserade våldet genomsyrar hela tjejers liv och diskriminerar inte ålder.  Det finns många olika möjligheter för att genomföra feministiskt självförsvar i skolan. Skolor runt om i landet har på eget bevåg lagt till feministiskt självförsvar i skolan. 2015 avsatte Göteborgs stad 5 miljoner kronor till feministiskt självförsvar, vilket visar att det absolut inte är något svårt att inom skolan arbeta mot det sexualiserade våldet och tjejers vardagsrädsla.  Om det feministiska självförsvaret kunde budgeteras för i Göteborgs skolor 2015, varför skulle det då inte längre vara möjligt? Vi vet att vi kan skapa förändring så länge som vi kämpar för det!  Håller du med om att feministiskt självförsvar i skolan låter som en bra idé? Se då till att skriva under denna namninsamling!

Mötesplats Afasi har sedan mitten på 1990-talet funnits med stöd av Region Gävleborg. Mötesplatserna har gett språklig träning, arbetat för digital delaktighet, brutit ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa. I en pågående forskningsstudie från Uppsala universitet lyfter personer med afasi och deras anhöriga gång på gång fram Mötesplats Afasi som helt avgörande för att utvecklas, behålla framsteg och förebygga psykisk ohälsa. Behovet hos personer med afasi är oförändrat, nya personer får varje år afasi till följd av stroke eller andra förvärvade hjärnskador. Både forskning och praktik visar hur avgörande denna verksamhet är för att personer med afasi ska träna och bibehålla sina språkliga förmågor liksom bryta psykisk ohälsa. 

Låt inte regering förstöra svensk odlingsbar mark, dricksvatten och natur.  Säg Nej till uranbrytning. Se uttalande i länken nedan -https://www.facebook.com/share/p/1DsFKLojca/

 Min fru står inför en omfattande operation på höger hand och kommer att behöva mitt stöd under hela sin återhämtning. Våra två barn, 4 år och 10 månader gamla, befinner sig i en känslig fas av sitt liv och behöver sin pappa för trygghet, kärlek och vardaglig omsorg. Enligt Europakonventionen (artikel 8) och FN:s barnkonvention – som sedan 2020 är svensk lag – har barn rätt till respekt för sitt familjeliv och att växa upp med båda sina föräldrar. Artikel 3 i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid ska vara vägledande i alla beslut som rör barn. Att skilja ett barn från en förälder är ett mycket allvarligt ingrepp och får endast ske om det är absolut nödvändigt och tydligt i barnets bästa. Om jag utvisas nu skulle det inte bara splittra vår familj, utan också orsaka djupa och långvariga känslomässiga och praktiska konsekvenser för oss alla. Myndigheterna har dessutom en skyldighet att verka för familjeåterförening och skydda barnets rätt till kontinuitet, trygghet och kärlek. Denna situation handlar om mer än bara lagar och regler – det handlar om medmänsklighet, familjens enhet och barnens rätt att växa upp med båda sina föräldrar. Vi vädjar därför att myndigheterna visar omtanke och låter oss vara tillsammans under denna kritiska tid.