Snön som tippas i våra centrala vatten är inte ren nederbörd. Det är vägslask fullt av: • Tungmetaller: Koppar från bromsbelägg, zink från däck och bly. • Miljögifter: Oljerester, PAH och mikroplaster. Tusentals ton av detta vägslask tippas rakt i Riddarfjärden – som utgör en del av dricksvattentäkten för över två miljoner människor. Staden har dispens att vräka ner upp till 800 000 kubikmeter per år fram till 2031, trots att dumpning av avfall i vatten varit förbjuden i svensk lag sedan 1972. Samtidigt gör staden det motsatta med samma vatten: • Den bygger ny badbrygga för 5,7 miljoner kronor med strömbildare för vinterbad vid Norr Mälarstrand, och liknande badbrygga har byggts vid Söder Mälarstrand.  • Den lägger över 18 miljoner kronor på kemisk fosforfällning för att rädda Riddarfjärdens botten. Och några månader senare rullar lastbilarna in och tippar giftig gatusnö på samma plats. Vi betalar alltså för att rena vattnet på sommaren och för att förorena det på vintern. Lösningarna finns redan Problemet är löst i våra grannländer. I Oslo har en smältpråm renat all bortforslad snö sedan 2012 – snön smälts med sjövattenvärme och över 90 procent av tungmetaller, däckpartiklar och skräp filtreras bort. Stockholm har själv testat att smälta snö med returvärme från fjärrvärmenätet med gott resultat. Tekniken finns, är beprövad och redo att beställas. Runt om i Sverige kontrolleras och avgiftsbeläggs medborgare som källsorterar sina förpackningar fel. I samma samhälle beviljas en kommun undantag efter undantag för att tippa orenat gatuavfall i sitt eget dricksvatten. Det är svårt att förklara för ett barn, och det borde vara omöjligt att försvara för en politiker. “Det är helt tokigt att de dumpar i vattnet vi dricker och badar i. De har lovat gång på gång att de ska sluta. Jag har bott här i 30 år och de bara fortsätter. Det är bara dumt.                                                   — Birgitta Marking, 86 år, Kungsholmen” Skriv under om du tycker att Stockholm ska sluta söka undantag och i stället rena snön. För mer information, källor, tekniska alternativ och fördjupning: stoppa-snodumpningen.nu

Under flera år har allt fler lekplatser i Sunne försvunnit eller lämnats att förfalla. Centrumlekplatsen vid Mejerigatan är flera decennier gammal, och det enda som hände förra året var att ett nytt stängsel sattes upp. Den lilla lekplatsen bjuder varken in till fantasi eller lek och saknar helt anpassning för både de allra minsta och de lite äldre barnen. Det är en fantastisk mötesplats med enorm potential, en potential som i dagsläget kastas bort. Även den nyare parken vid Magasinsgatan har alla förutsättningar att bli en underbar lekplats för barn mellan 0 och 14 år, men där ligger i stället en gammal trasig betongyta kvar. Sunne kommun, som stolt profilering sig med kultur, turism, utveckling och framtidstro, brister på lekparker för de allra viktigaste: våra barn. När forskning tydligt visar att barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre motorik, måste kommunen ta sitt ansvar och skapa miljöer som lockar till rörelse, uteliv och gemenskap. Sunne har en unik chans att bygga en temalekplats som väcker barnens fantasi och som samtidigt blir en ny turistmagnet för familjer: En temalekplats baserad på Selma Lagerlöf och Nils Holgerssons underbara resa. Vårt förslag: Vi kräver att Sunne kommun satsar på mångsidiga och moderna lek- och aktivitetsytor för alla åldrar: • Zon för de allra minsta (0–4 år): Säkra och anpassade lekelement såsom sandlåda, vattenlek, mindre rutschbanor och låga klätterställningar. • Zon för barn 4–8 år: Utmanande lek som stimulerar motorik och balans – större rutschbana, klätterställning, liten studsmatta och gungor. • Aktivitetszon för äldre barn och ungdomar (8–14 år): En nedsänkt skatepark i betong, basketplan, fotbollsyta, hög rutschbana och en rejäl klättervägg/klätterställning. • Mötesplats för hela lokalsamhället: Ett välutrustat område med picknickbord, bänkar och öppna gräsytor där föräldrar och familjer kan mötas, umgås och stanna länge. Varför är detta så viktigt för Sunnes framtid? Forskning och nationella rapporter visar tydligt att dagens barn rör på sig allt mindre, sitter mer framför skärmar och får sämre grovmotorik än tidigare generationer. Men konsekvenserna stannar inte vid den fysiska hälsan. När barn inte längre möts på lekplatser förlorar de en livsviktig arena för social träning. Fri utelek lär barn att samarbeta, lösa konflikter, visa hänsyn och bygga vänskapsrelationer. När skärmar ersätter denna naturliga samvaro ser vi en ökning av ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa bland unga. Att investera i trygga och lockande utemiljöer har en stark positiv långtidseffekt på hela samhället: • Bättre fysisk och psykisk hälsa: Regelbunden rörelse i kombination med frisk luft förbättrar både motorik, sömn och koncentration i skolan. • Minskad utanförskap och kriminalitet: En välbesökt, central mötesplats skapar trygghet och tillhörighet. När barn och ungdomar har meningsfulla platser att vara på minskar risken för skadegörelse, uttråkning och att hamna i destruktiva miljöer. • Ett starkare lokalsamhälle: En lekplats är inte bara till för barnen, det är en mötesplats för föräldrar, mor- och farföräldrar och grannar. Det bygger den lokala gemenskap som gör Sunne till en trygg och attraktiv plats att växa upp på. • Möten tvärs över skolgränserna: På fritiden behöver barn platser där de kan träffas utanför sin vanliga klass- och skolmiljö. En central och attraktiv lekplats blir en naturlig samlingspunkt där barn från olika skolor och stadsdelar lär känna varandra, vilket bryter barriärer och skapar en starkare sammanhållning i hela kommunen. • Sätt skärmarna i skuggan: Dagens mobiler och digitala skärmar tävlar konstant om barnens uppmärksamhet med snabba kickar. Om en lekplats är tråkig eller föråldrad förlorar den kampen mot skärmen varje gång. För att ge barnen ett hälsosamt alternativ till mobilsittandet behöver vi utemiljöer som verkligen utmanar, lockar till äventyr och väcker nyfikenhet, platser där mobilen helt enkelt blir kvar i fickan eller lämnas hemma. Källor: https://www.arvikanyheter.se/barn-ror-sig-for-lite-har-ar-deras-egna-losningar/ https://omni.se/rapport-atta-av-tio-barn-ror-pa-sig-for-lite/a/AP8Ak5 https://www.doktorn.com/artikel/rapport-svenska-barn-ror-sig-for-lite-och-ater-for-daligt/ https://www.gu.se/som-institutet/andra-projekt/pep-rapporten https://www.friluftsframjandet.se/skola-och-samhalle/friluftsliv-i-skolan/pedagogik/vad-sager-forskningen-om-barns-rorelse/ https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/fysisk-aktivitet-och-stillasittande/om-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/riktlinjer-och-rekommendationer-for-fysisk-aktivitet-och-stillasittande/

Svenska: Den 7 augusti 2026 fick vår familj skriftlig bekräftelse från den brittiska ambassaden i Stockholm om att Migrationsverket har satt den 20 augusti 2026 som sista datum för George att lämna Sverige. George är en 74-årig brittisk medborgare som har bott i Sverige i omkring 25 år. George har långt framskriden demens och omfattande vårdbehov. Han bor permanent på ett specialiserat demensboende och behöver omsorg dygnet runt.  Läkare har bedömt att en flytt till England kan få allvarliga konsekvenser för hans liv och hälsa. Att tvingas lämna sin familj, sitt hem och sin trygga vårdmiljö innebär stora medicinska, psykiska och praktiska risker för en person i Georges tillstånd. I ett av de medicinska utlåtandena skriver vården: "Det är bortom varje tvivel att tvinga honom till en flytt från nuvarande boende, det är en förkastlig handling utifrån humanistisk synvinkel och ett oförlåtligt fel utifrån hans medicinska tillstånd."  Vi vädjar om en human och verklighetsförankrad bedömning där George faktiska situation och medicinska behov får väga tyngst! Om du vill hjälpa George och vår familj ber vi dig att ta en minut av din tid och skriva under namninsamlingen. Du kan också följa Support George Mason – Urgent Legal Help in Sweden på Facebook för att få löpande information om Georges situation och se hur du kan stötta oss på fler sätt.  Tack för ditt stöd!  English: 🇬🇧 On August 7, 2026, our family received written confirmation from the British Embassy in Stockholm that the Swedish Migration Agency has set August 20, 2026, as the deadline for George to leave Sweden. George is a 74-year-old British citizen who has lived in Sweden for around 25 years. He has advanced dementia and extensive care needs. He lives permanently in a specialised dementia care facility and requires round-the-clock care. Doctors have assessed that a move to England could have serious consequences for his life and health. Being forced to leave his family, his home and his safe care environment poses significant medical, psychological and practical risks for a person in George’s condition. One of the medical statements from his healthcare providers says: ““There is no doubt whatsoever that forcing him to move from his current care facility would be a reprehensible act from a humanitarian perspective and an unforgivable mistake given his medical condition.”” We are appealing for a humane and reality-based assessment in which George’s actual circumstances and medical needs are given the greatest weight. If you would like to help George and our family, we ask you to take a minute of your time to sign the petition. You can also follow Support George Mason – Urgent Legal Help in Swedenon Facebook for ongoing updates about George’s situation and to see how you can support us in other ways. Thank you for your support!

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Som diakon möter jag människor när livet förändras. Jag möter människor som förlorat sin hälsa, sin ork och ibland också sin ekonomiska trygghet. Ingen människa ska behöva kämpa mot både sjukdom och ett system som är till för att ge stöd. Ett samhälle som värnar människovärdet måste också värna den som inte längre orkar bära sig själv. Därför startar jag denna namninsamling. Inte för att ställa människor mot varandra, utan för att verka för ett sjukförsäkringssystem som präglas av rättssäkerhet, medmänsklighet och tillit. Låt läkare bedöma sjukdom, låt varje profession utföra sitt uppdrag och låt den som är sjuk få den ersättning som sjukförsäkringen är avsedd att ge. Vår gemensamma trygghet ska finnas där när vi behöver den som mest.

Vårt krav: Vi kräver fler bussavgångar mellan kl. 18:00 och 00:00. Det ska vara enkelt att resa hållbart och prisvärt, även på kvällen. Skriv under för att visa att vi är många som vill ha en förändring!!!

Många som bor i närheten är både ledsna och upprörda över att den nu vackra och levande skogen som är en källa till återhämtning och naturupplevelser (som promenader, bärplockning, utflykt med barnen, ridning) kan komma att förvandlas till ett kalhygge. Det finns stora anledningar att vara extra varsam vid all avverkning i just tätortsnära skogar för att dessa är väldigt viktiga för folkhälsan. Även Köpings kommun lyfter fram Ållestaskogen som viktig. Så här beskrivs den i planen för Köpings framtid: Strövområde med spontant uppkomna stigar, samt ridstigar. Ållestaskogen ska även fortsatt få vara en skog där man kan orientera, ströva på naturliga stigar och rida på separata stigar. Därför är det inte aktuellt med mountainbike-spår, anlagda gångstigar etcetera här. Skogen kan dock i framtiden behöva genomkorsas av gång- och cykelväg till utbyggnadsområde öster om Ållestaskogen, och eventuellt också en lokalgata. Källa: https://geodata.koping.se/portal/apps/experiencebuilder/experience/?id=36a57ef08df042d383e7f02cbda56ac6&page=V%C3%A4lkommen&views=B%C3%B6rja-h%C3%A4r I rapporten GRÖNSTRUKTUR I KÖPING - KARTLÄGGNING OCH STRATEGI UR ETT EKOSYSTEMTJÄNSTPERSPEKTIV som finns publicerat på köpings kommuns hemsida står det såhär: Ållestaskogen är ett viktigt rekreationsområde som används av närboende bland annat för ridning, orientering, promenader och träning. Här finns många mindre strövstigar och även markerade leder samt ett vindskydd med eldstad. Till skillnad från flera av de övriga större skogsområdena i Köping saknas anlagda motionsspår. Många stigar används som ridspår vilket periodvis gör dem leriga och svåranvända för gående. Skogen har stor pedagogisk betydelse och används av flera skolor och förskolor. Det sammanhängande skogsområdet erbjuder naturupplevelser med vildmarkskänsla och tystnad. Åtgärder för att bevara ekosystemen. Område 1 omfattar Ållestaskogen och Johannisdalsskogen, två större sammanhängande skogsområden med delvis äldre och variationsrik barrskog. Skogarna är viktiga ur flera aspekter, förutom deras många strukturer som stödjer kulturella ekostemtjänster har de höga värden för biologisk mångfald knuten till gammal skog. Sett i ett landskapsperspektiv är större skogsområden ovanliga runt Köping och det kommer att vara än mera viktigt med tillgängliga skogs- och friluftsområden om befolkningen i området växer. Ållestaskogen bör i sin helhet undantas från exploatering, liksom huvuddelen av Johannisdalsskogen. Källa: https://koping.se/boende-trafik--miljo/skog-och-park/gronomraden.html Se till att den här skogen får finnas kvar genom att skriva på NU!  Skicka sedan vidare länken till alla du tror vill att Ållestaskogen ska få stå kvar och dela gärna i sociala medier. (Initiativet Bevara Ållesta är skapat av boende i Köping som värnar om närmiljön)

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

En sjukdom blir inte mindre allvarlig för att du saknar en försäkring – och vård som ges efter plånbok i stället för behov är ett politiskt val regeringen gör om och om igen genom att inte göra någonting. Idag har vi en sjukvård där 826 000 svenskar har förtur i vårdkön. Resten av oss som inte har råd med en privat sjukförsäkring, står kvar i kön medan Ulf Kristersson fortsätter göra kön ännu längre. Så kan vi inte ha det. Skriv under och tvinga fram regeringen på svaret: vård efter behov, eller vård efter plånbok? Källor: [1] Dagens ETC, M vill inte sända debatt mellan Kristersson och Lapidus: https://www.etc.se/halsa/m-vill-inte-saenda-debatt-mellan-kristersson-och-lapidus [2] Läkartidningen, Förslag om privata vårdförsäkringar fick väntat nej: https://lakartidningen.se/nyheter/forslag-om-hardare-regler-for-privata-vardforsakringar-fick-ett-vantat-nej/ [3] SVT Nyheter, 826 000 svenskar har sjukvårdsförsäkring: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/826-000-svenskar-har-sjukvardsforsakring-ger-snabbare-vard 

Enligt Transportstyrelsens olycksdatabas STRADA är fotgängare och cyklister de mest utsatta trafikanterna i trafikmiljön. Många allvarliga personskador drabbar dessa grupper varje år. Även om de flesta olyckor inte sker mellan cyklister och gående visar statistiken att oskyddade trafikanter är särskilt sårbara och att säker utformning av gång- och cykelvägar är avgörande för att förebygga skador. Vi vill betona att detta inte är en namninsamling mot cyklister. Cykeln är ett viktigt och hållbart transportmedel. Däremot måste alla trafikanter kunna känna sig trygga och visa hänsyn till varandra. Vi kräver därför att Göteborgs Stad: Genomför en trafiksäkerhetsutredning av hela Säröbanan. Kartlägger olyckor och tillbud med hjälp av STRADA samt kommunens egna rapporter. Identifierar de platser där konflikter mellan gående och cyklister är som störst. Sätter upp tydligare skyltning om anpassad hastighet och ömsesidig hänsyn. Utreder möjligheten att separera gång- och cykeltrafik där utrymme finns. Installerar fysiska hastighetsdämpande åtgärder på särskilt utsatta platser, exempelvis vid entréer, lekplatser och områden där många gående vistas. Genomför informationskampanjer om hur gång- och cykelbanor ska användas på ett säkert sätt. Vi uppmanar Polismyndigheten att: Genomföra återkommande trafikkontroller och ökad närvaro på Säröbanan. Informera om de trafikregler som gäller på gemensamma gång- och cykelbanor, där alla trafikanter har ett ansvar att anpassa hastigheten efter omständigheterna. Prioritera tillsyn på de sträckor där många medborgare upplever återkommande riskfyllda situationer. Vårt mål är inte att begränsa cyklingen. Vårt mål är att skapa en trygg och säker Säröbana där barn kan cykla, äldre kan promenera, hundägare kan rasta sina hundar och pendlare kan ta sig fram – med ömsesidig respekt och hänsyn. Vi hoppas att Göteborgs Stad och Polismyndigheten tar denna fråga på största allvar och vidtar konkreta åtgärder innan en allvarlig olycka inträffar.

Kalmar kommun planerar att ännu en gång kraftigt sänka ersättningen till resursskolan Kalmar Centrumskola. Om detta förslag blir verklighet hotas hela skolans existens, vilket i värsta fall kan tvinga verksamheten till en avveckling. Kalmar Centrumskola gör en ovärderlig insats för elever som är i behov av omfattande särskilt stöd och en trygg, anpassad skolmiljö. Kommunens ordinarie skolor saknar i dagsläget de resurser och den specifika kompetens som krävs för att möta dessa elevers unika behov. En nedskärning skulle slå direkt mot de mest sårbara barnen. De flesta av dessa barn har dessutom redan tvingats kämpa länge i kommunens egna skolor innan de fått en plats på Kalmar Centrumskola, som många gånger inte bara har varit räddningen för deras utbildning men även för deras mentala hälsa och livslust. Skriv under nu för att visa politikerna att vi kräver att förslaget stoppas och att Kalmar kommun tar ansvar för alla barns rätt till en fungerande skolgång.

​Vi kräver och förväntar oss att fotbollsplanen bevaras utifrån följande skäl: ​Klass- och socioekonomiskt perspektiv:  Det finns en enorm ekonomisk skillnad mellan sporterna. Ishockey är en extremt kostsam idrott som kräver dyr utrustning och höga avgifter, vilket väldigt många familjer i Skarpnäck helt enkelt inte har råd med. Att ersätta en gratis fotbollsplan med en dyr ishall är att prioritera en sport för de som redan har pengar, på bekostnad av de som har det tufft ekonomiskt. ​Den livsviktiga gratisytan för barnen:  Planen fungerar idag som en öppen, trygg och helt kostnadsfri samlingsplats där barnen som faktiskt bor i trakten möts varje dag året runt för att bara spela lite boll tillsammans. För många barn i området är detta den enda chansen till en aktiv fritid. Man kan inte ta bort en fungerande och gratis mötesplats som bygger gemenskap och trygghet i närområdet. ​Ingen acceptabel kompensation:  Stadens förslag att flytta fotbollsverksamheten till Kärrtorp som "kompensation" är en ohållbar lösning. Det skapar långa avstånd för de barn i Skarpnäck och Bagarmossen som idag har sportfältet som sin naturliga och trygga mötesplats. ​Ishallen hör hemma på en annan plats: Vi ställer oss bakom att en ishall ska byggas, men den måste placeras på en annan ort där den faktiskt passar och där infrastrukturen fungerar. Att klämma in den på Skarpnäcksfältet alldeles intill bostadshusen kommer bara leda till dygnet-runt-buller från kylanläggningen och en ohållbar trafiksituation på Vinggatan. ​Bygg smartare – utnyttja höjden: Vi är positiva till att området får en efterlängtad simhall, men staden måste planera smartare. Det går utmärkt att bygga simhallen i två våningar– ex. med en stor inomhushall i botten och simhallen på nästa plan. På så sätt förlorar vi inte heller inomhushallen som för övrigt också används flitigt. Genom att bygga ishallen förslagsvis i Tallkrogens gamla IP, så sparar vi fältets fria ytor och slipper förstöra fotbollsplanen. ​Det är valår i år, och vi förväntar oss att våra folkvalda politiker och stadens tjänstemän lyssnar på oss som faktiskt bor här och värnar om våra barns trygghet och rätt till en meningsfull fritid. ​Fotbollsplanen ska vara kvar!