Många med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har haft det svårt i skolan, framför allt om de blev diagnostiserade sent i skolgången, eller om de inte fick den hjälp de behövde. Därför räcker inte gymnasiebetygen för alla att komma in på den utbildning de vill. Högskoleprovet är därför en stor möjlighet att förändra sin framtid. Väldigt många med en diagnos som till exempel autism eller adhd tar längre tid på sig, och har andra liknande svårigheter, och tack och lov har man nu rätt till anpassningar i grundskolan, gymnasiet och på universitet/högskola, bland annat på proven, men INTE på högskoleprovet, vilket många nog skulle säga är det viktigaste provet man kan göra. Universitets- och högskolerådet har utrett frågan tidigare, men beslutade att inte gå vidare. En av anledningarna var att anpassningar för flera grupper skulle kräva en ökad administration, bland annat hanteringen av intyg som behövs för att styrka behovet av anpassning. Det behövs verkligen en förändring här, och glöm inte att tillsammans kan vi göra skillnad!

VI VILL HA VÅRA ÄLSKADE DYGNSPASS KVAR! Varför ändra på något som fungerar perfekt och på något som ingen av oss klagar på? Varför är det ingen som frågar brukarna, anhöriga, goda män eller oss personliga assistenter? Vi är 13 st personliga assistenter som arbetar inom Karlskrona Kommun. Från och med oktober 2023 har EU beslutat att ta bort möjligheten att få arbeta dygnspass då det, enligt dem, inte är hälsosamt att arbeta för långa pass åt gången. Vi håller inte med och här är varför: Att få vara delaktig och bestämma över sitt schema är det som ger minst stress och även att man får återhämtning mellan passen enligt Göran Kecklund, stressforskare. Har man ett schema som man trivs med så gör man ett bättre jobb, vilket i sin tur gör att brukaren mår bra. Man stannar oftast kvar på sin tjänst mycket längre, vilket också är bra för både brukaren och arbetsgivaren. Tillsammans med brukaren kan vi nu lägga upp dagen i lugn och ro. Vi äger hela dygnet tillsammans, vilket är både fysiskt och psykiskt bra. Vi känner därför mindre stress på jobbet, eftersom man inte behöver avsluta vissa sysslor innan ett personalbyte. Man kan vara iväg på aktiviteter, utan att behöva stressa hem till personalbyten eller att bryta mitt i en aktivitet. Brukarna mår inte bra av personalbyten, vilket detta med dygn eliminerar. Även hot och våld har minskat hos oss sedan dygnspassen infördes och brukarna fått lugn och ro. Vi har många personliga assistenter som jobbat 40-45 år och under de åren så har det testats många typer av scheman. Nu har vi jobbat i mer än 10 år med dygnspass (7 st pass på 4 veckor). Och äntligen har vi ett schema som är perfekt för både brukarna och för personalen. Ett schema som man trivs med betyder så otroligt mycket för både arbetslivet och privatlivet. Vi anser att våra privatliv har blivit rikare. Mycket på grund av att man är mer utvilad, eftersom det är en otrolig återhämtning mellan passen. Småbarnsföräldrar har mer tid för sina barn och slipper lämna lika ofta på förskolan. Vanliga helger är inte så betungande, eftersom man kan känna sig ledig i jobbhelgen. Storhelger som t.ex. jul jobbar vi inte mer än en av dagarna. Innan vi hade dygnspass kunde vi jobba både julafton, juldagen och annandagen. Nu har vi istället möjlighet att fira jul med nära och kära. För varje arbetspass man jobbar så stjäl man av sin fritid. Man ska göra sig i ordning och man har körningar till och från jobbet, även leta parkering. Färre körningar sparar både drivmedel och miljö. Dygnspassen genererar i mindre smittorisk, eftersom man träffar färre personer per dag, för både brukarna och personalen och om brukaren är sjuk, så hinner denne oftast bli frisk innan man jobbar igen. Skulle brukaren vara fortsatt sjuk, så har man hunnit få en lång återhämtning och kommer tillbaka med nya friska tag. Vi kan både äta, sova på natten, gå på toa och ta pauser, i stort sett när vi vill! Kan man ha det bättre? Detta beslut från EU gäller inte bara personliga assistenter utan kommer även påverka räddningstjänst, ambulanspersonal och alla som i dagsläget jobbar dygnspass. Så skriv under om även Du tycker att schemaläggningen bör göras ute i verksamheten utefter brukarens och personalens bästa. Det heter ju så fint “BRUKAREN I CENTRUM!” / Jeanette, Anneli, Ethel, Bitten, Marie, Sofi, Berit, Birgitta, Johanna, Evelina, Kim, Karin och Viktoria

Den Äldrepsykiatriska mottagningen i Uddevalla riktar sig till personer över 65 år i behov av specialistpsykiatri och har 14 kommuner i upptagningsområdet. Nu hotas mottagningen av nedläggning då sjukhuset ska spara pengar. Mottagningen kom till 2017 då man såg ett behov av specialistpsykiatri riktad just till personer över 67. Mottagningen tilldelades regionala pengar och nu när de är slut behövs mottagningen tydligen inte längre. Mottagningen kom till pga att man såg att äldre personer inte fick vård på samma villkor inom psykiatrin. Äldre personer är ofta mer läkemedelskänsliga och har generellt även kroppsliga sjukdomar och som påverkas. Mottagningen har varit välfungerande och haft ett bra flöde av patienter. Vi har kunnat anpassa vården utefter våra patienters behov. Många behöver längre tid på sig eller tätare kontakt och det har vi kunnat erbjuda. Patienterna har varit nöjda med kontakten och flera har kommit till oss från andra, större, mottagningar som inte varit specialiserade på äldre då deras behov inte har kunnat tillgodoses där. Och nu vill alltså sjukhusledningen ta det ifrån dem. Befolkningen blir allt äldre och det innebär att fler personer kommer behöva vård. Detta är inget undantag för psykiatrin. Hjälp oss att sprida detta och väcka opinion genom att skriva under och dela! För våra patienters skull. Äldrepsykiatri behöver utvecklas, inte avvecklas!

Alla som anser att det är orimligt att straffas ekonomiskt för att man har ett människovårdande yrke: Vi ber er att skriva under vår kampanj och stötta oss!

• Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som utgår från ekonomi eller fusk när det borde vara behoven som står i centrum för besluten? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som i högsta grad påverkar och i många fall slår sönder livet för barn, unga vuxna, vuxna med funktionsnedsättning och deras familjer? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vikten av att FÖLJA de viktiga lagar och konventioner till vilka man förbundit sig och som skapats för att säkerställa funktionsnedsattas rättigheter? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vad ALLAS LIKA VÄRDE innebär i praktiken? Skriv under för allas våra rättigheter och lika värde!

I dagsläget saknas det en lämplig skolform i vår kommun (närområde) med rätt typ av lokaler, mindre grupper/klasser, många npf-kunniga lärare/pedagoger och där eleverna kan uppleva en meningsfull social samvaro utifrån deras behov. Kunskaper kring npf (autism, adhd, add, tourettes och språkstörning) är bristfällig i de flesta av kommunens grundskolor. I grundsärskolan (anpassad grundskola) finns både pedagogiken, rätt tempo, mycket kunskap om anpassning, mindre grupper och undervisningen är ofta både individanpassad och personaltät. Allt detta behöver många elever med NPF för att inte dagligen misslyckas. Men målgruppen för grundsärskolan/anpassad grundskola är enbart för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Alla elever med NPF som inte har en intellektuell funktionsnedsättning hamnar mellan stolarna. Därför behövs en resursskola med inriktning mot NPF som ett alternativ.

Elisa – femton år Att återvända till Kosovo skulle innebära stora hälsorisker för Elisas liv. Hon har diagnostiserats för intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi samt Dandy Walker syndrom. Elisa är i behov av daglig hjälp då hon förutom inlärningssvårigheter även har svårt med tal- och hörselförmåga men så även motorik. Hon intar närmare nio olika mediciner på daglig basis. Mediciner som inte finns att tillgå i hemlandet men som för Elisa är livsnödvändiga och som man inte kan göra uppehåll ifrån. I Kosovo är varken habilitering eller sjukvård anpassad för en människa som har funktionsnedsättningar. I framtiden kan även Elisa vara i behov av hjärtoperation. Läkarna i Kosovo har genom intyg bekräftat att detta inte är genomförbart i hemlandet. Ornela – tio år Hon var endast två år när hon kom till Sverige. Ornela går i skola och talar flytande svenska och kan ej albanska. Hennes enda anknytning som hon känner till är till det svenska samhället. En ung tjej med talang både för sång och att teckna. Omtyckt av både sina vänner och lärare. Ornela berättar att hon inte vill lämna Sverige. Arton – fem år Som är född i Sverige är familjens yngsta barn. Han har därmed vistats i Sverige hela sitt liv i väldigt formativa år. Han går i förskola och drömmer om att till sommaren vara tillräckligt gammal för att få börja träna fotboll. Barnen har rätt till ett hälsosamt liv och en trygg uppväxt i Sverige. I en proportionalitetsbedömning där familjen Gjinovics uppehållstillstånd vägs mot statens intresse att efterleva migrationslagstiftningen. Finns lagstöd för att detta är ingrepp i barnens rätt. Detta enligt artikel 8 EKMR samt Barnkonventionen. Vad kan du göra som läser detta? Gör din röst hörd och dela inlägget och skriv under i namninsamlingen – på så vis hjälper du familjen. Tack för att du tog dig tid att läsa. Vill du läsa en fördjupad artikel om familjen? https://www.smp.se/tingsryd/familjen-utvisas-trots-deras-svart-sjuka-dotter-antingen-stannar-vi-illegalt-eller-sa-riskerar-hon-att-do-aff94e50/

Den 1 januari 2020 lades Hjälplinjen ner. Den gav stöd till människor i psykisk kris och bemannades av legitimerade psykologer. Året före inkom 30 000 samtal till Hjälplinjen, varav endast hälften kunde besvaras. Trots det uppenbara behovet lades Hjälplinjen ändå ner. Läget är särskilt allvarligt mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett i vår omvärld. Pandemin har redan slagit hårt mot utsatta grupper och de kraftigt ökande priserna och lågkonjunktur tenderar att driva upp den psykiska ohälsan och självmordstalen. I frånvaron av en nationell stödlinje har ett flertal ideella organisationer behövt utöka sin kapacitet. Dessa verksamheter, som ofta drivs av volontärer med medmänskligt stöd som grund, gör ett livsviktigt arbete. Men det räcker inte. Flera av dessa organisationer vittnar om ett allt högre tryck på sina stödlinjer. I veckan kom det besked om ytterligare medel till ideella organisationer som ger medmänskligt stöd till människor i kris, vilket är väldigt positivt. Vår farhåga är dock att regeringen tycker att de gjort tillräckligt i frågan. Det stöd som ges via ideell sektor är i många fall livsviktigt – men när det handlar om frågor på liv och död måste det offentliga ta ett större ansvar. Det är därför mer angeläget än någonsin att den ideella sektorns arbete kompletteras med en nationell stödlinje med legitimerad personal. En sådan hjälplinje skulle - tillsammans med den ideella sektorns förebyggande och stödjande arbete - rädda många liv varje år. Initiativtagare till detta upprop är Nationell samverkan för psykisk hälsa - NSPH, Suicide Zero och Funktionsrätt Sverige.

Assistansen är livsnödvändig, utan den stannar livet. Är det rätt att straffas för att du vill leva ett aktivt liv och arbeta? Vad har hänt med människors lika värde i dagens Sverige? Marias fall är ett bland många. Nedskärningarna inom assistansen måste få ett slut! Maria är en ostoppbar naturkraft som brinner för en jämlik scenkonst och ett jämställt samhälle, låt inte Försäkringskassan underminera hennes kämpaglöd! Bidra med din röst och stötta henne i kampen.

Jag vill att beslutet, som har fattats av Skövde Kommun, ändras så fort som möjligt och att vi som är handikappade också får leva som en del i samhället, precis som alla andra. Därför behöver jag ha så många som möjligt på min sida för att kunna sätta ordentlig press på Skövde Kommun så att vi som är handikappade får bevara en av våra mest självklara rättigheter.

Vi som använder hjälpmedel gör inte det för nöjes skull utan för att vi behöver dem. Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi på lika villkor som andra ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Men utan hjälpmedel tas rörelsefriheten ifrån oss. Utan hjälpmedel blir vi, personer med funktionsnedsättning, avskurna från samhället. Att ta ut avgifter på hjälpmedel är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Vi riktar oss till följande regionråd: Talla Alkurdi, Region Stockholm Emilie Orring, Region Uppsala Lars Lundqvist, Region Sörmland Marie Morell, Region Östergötland Rachel De Basso, Region Jönköpings län Mikael Johansson, Region Kronoberg Mattias Adolfson, Region Kalmar län Meit Fohlin, Region Gotland Christina Mattisson, Region Blekinge Mikaela Waltersson, Region Halland Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen Carl Johan Sonesson, Region Skåne  Åsa Johansson, Region Värmland Andreas Svahn, Region Örebro län Mikael Andersson Elfgren, Region Västmanland Elin Norén, Region Dalarna Patrik Stenvard, Region Gävleborg Bengt Bergqvist, Region Jämtland Härjedalen Peter Olofsson, Region Västerbotten Beatrice Öhman, Region Norrbotten

Detta är bara några exempel på hur barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar faller mellan stolarna och påverkas av de glapp som finns i Sveriges välfärdssystem. Vi vill se bättre vård, skola och samhällsstöd för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Det är dags att våra politiker vidtar nödvändiga åtgärder i lagar och uppdrag till myndigheter utifrån Funkisuppropets lista . Det kommer att få avgörande betydelse för tiotusentals barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Skriv på namninsamlingen och sprid sedan Funkisuppropet vidare!