De flesta av de här personerna har bott på Staffansgården hela sina vuxna liv: i 47, 42, 39 respektive 7 år. Här har de bott och arbetat, här har de vänner och personal som känner dem väl och vet vad de behöver. Att rycka upp dem från deras invanda miljö och tvinga dem att börja om i en ny miljö med ny personal som ska ta hand om dem, är grymt och omänskligt. Det är dessutom ett brott mot flera lagar och konventioner som Sverige har åtagit sig att följa.

VI VILL HA VÅRA ÄLSKADE DYGNSPASS KVAR! Varför ändra på något som fungerar perfekt och på något som ingen av oss klagar på? Varför är det ingen som frågar brukarna, anhöriga, goda män eller oss personliga assistenter? Vi är 13 st personliga assistenter som arbetar inom Karlskrona Kommun. Från och med oktober 2023 har EU beslutat att ta bort möjligheten att få arbeta dygnspass då det, enligt dem, inte är hälsosamt att arbeta för långa pass åt gången. Vi håller inte med och här är varför: Att få vara delaktig och bestämma över sitt schema är det som ger minst stress och även att man får återhämtning mellan passen enligt Göran Kecklund, stressforskare. Har man ett schema som man trivs med så gör man ett bättre jobb, vilket i sin tur gör att brukaren mår bra. Man stannar oftast kvar på sin tjänst mycket längre, vilket också är bra för både brukaren och arbetsgivaren. Tillsammans med brukaren kan vi nu lägga upp dagen i lugn och ro. Vi äger hela dygnet tillsammans, vilket är både fysiskt och psykiskt bra. Vi känner därför mindre stress på jobbet, eftersom man inte behöver avsluta vissa sysslor innan ett personalbyte. Man kan vara iväg på aktiviteter, utan att behöva stressa hem till personalbyten eller att bryta mitt i en aktivitet. Brukarna mår inte bra av personalbyten, vilket detta med dygn eliminerar. Även hot och våld har minskat hos oss sedan dygnspassen infördes och brukarna fått lugn och ro. Vi har många personliga assistenter som jobbat 40-45 år och under de åren så har det testats många typer av scheman. Nu har vi jobbat i mer än 10 år med dygnspass (7 st pass på 4 veckor). Och äntligen har vi ett schema som är perfekt för både brukarna och för personalen. Ett schema som man trivs med betyder så otroligt mycket för både arbetslivet och privatlivet. Vi anser att våra privatliv har blivit rikare. Mycket på grund av att man är mer utvilad, eftersom det är en otrolig återhämtning mellan passen. Småbarnsföräldrar har mer tid för sina barn och slipper lämna lika ofta på förskolan. Vanliga helger är inte så betungande, eftersom man kan känna sig ledig i jobbhelgen. Storhelger som t.ex. jul jobbar vi inte mer än en av dagarna. Innan vi hade dygnspass kunde vi jobba både julafton, juldagen och annandagen. Nu har vi istället möjlighet att fira jul med nära och kära. För varje arbetspass man jobbar så stjäl man av sin fritid. Man ska göra sig i ordning och man har körningar till och från jobbet, även leta parkering. Färre körningar sparar både drivmedel och miljö. Dygnspassen genererar i mindre smittorisk, eftersom man träffar färre personer per dag, för både brukarna och personalen och om brukaren är sjuk, så hinner denne oftast bli frisk innan man jobbar igen. Skulle brukaren vara fortsatt sjuk, så har man hunnit få en lång återhämtning och kommer tillbaka med nya friska tag. Vi kan både äta, sova på natten, gå på toa och ta pauser, i stort sett när vi vill! Kan man ha det bättre? Detta beslut från EU gäller inte bara personliga assistenter utan kommer även påverka räddningstjänst, ambulanspersonal och alla som i dagsläget jobbar dygnspass. Så skriv under om även Du tycker att schemaläggningen bör göras ute i verksamheten utefter brukarens och personalens bästa. Det heter ju så fint “BRUKAREN I CENTRUM!” / Jeanette, Anneli, Ethel, Bitten, Marie, Sofi, Berit, Birgitta, Johanna, Evelina, Kim, Karin och Viktoria

Alla som anser att det är orimligt att straffas ekonomiskt för att man har ett människovårdande yrke: Vi ber er att skriva under vår kampanj och stötta oss!

• Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som utgår från ekonomi eller fusk när det borde vara behoven som står i centrum för besluten? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som i högsta grad påverkar och i många fall slår sönder livet för barn, unga vuxna, vuxna med funktionsnedsättning och deras familjer? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vikten av att FÖLJA de viktiga lagar och konventioner till vilka man förbundit sig och som skapats för att säkerställa funktionsnedsattas rättigheter? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vad ALLAS LIKA VÄRDE innebär i praktiken? Skriv under för allas våra rättigheter och lika värde!

I dagsläget saknas det en lämplig skolform i vår kommun (närområde) med rätt typ av lokaler, mindre grupper/klasser, många npf-kunniga lärare/pedagoger och där eleverna kan uppleva en meningsfull social samvaro utifrån deras behov. Kunskaper kring npf (autism, adhd, add, tourettes och språkstörning) är bristfällig i de flesta av kommunens grundskolor. I grundsärskolan (anpassad grundskola) finns både pedagogiken, rätt tempo, mycket kunskap om anpassning, mindre grupper och undervisningen är ofta både individanpassad och personaltät. Allt detta behöver många elever med NPF för att inte dagligen misslyckas. Men målgruppen för grundsärskolan/anpassad grundskola är enbart för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Alla elever med NPF som inte har en intellektuell funktionsnedsättning hamnar mellan stolarna. Därför behövs en resursskola med inriktning mot NPF som ett alternativ.

Elisa – femton år Att återvända till Kosovo skulle innebära stora hälsorisker för Elisas liv. Hon har diagnostiserats för intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi samt Dandy Walker syndrom. Elisa är i behov av daglig hjälp då hon förutom inlärningssvårigheter även har svårt med tal- och hörselförmåga men så även motorik. Hon intar närmare nio olika mediciner på daglig basis. Mediciner som inte finns att tillgå i hemlandet men som för Elisa är livsnödvändiga och som man inte kan göra uppehåll ifrån. I Kosovo är varken habilitering eller sjukvård anpassad för en människa som har funktionsnedsättningar. I framtiden kan även Elisa vara i behov av hjärtoperation. Läkarna i Kosovo har genom intyg bekräftat att detta inte är genomförbart i hemlandet. Ornela – tio år Hon var endast två år när hon kom till Sverige. Ornela går i skola och talar flytande svenska och kan ej albanska. Hennes enda anknytning som hon känner till är till det svenska samhället. En ung tjej med talang både för sång och att teckna. Omtyckt av både sina vänner och lärare. Ornela berättar att hon inte vill lämna Sverige. Arton – fem år Som är född i Sverige är familjens yngsta barn. Han har därmed vistats i Sverige hela sitt liv i väldigt formativa år. Han går i förskola och drömmer om att till sommaren vara tillräckligt gammal för att få börja träna fotboll. Barnen har rätt till ett hälsosamt liv och en trygg uppväxt i Sverige. I en proportionalitetsbedömning där familjen Gjinovics uppehållstillstånd vägs mot statens intresse att efterleva migrationslagstiftningen. Finns lagstöd för att detta är ingrepp i barnens rätt. Detta enligt artikel 8 EKMR samt Barnkonventionen. Vad kan du göra som läser detta? Gör din röst hörd och dela inlägget och skriv under i namninsamlingen – på så vis hjälper du familjen. Tack för att du tog dig tid att läsa. Vill du läsa en fördjupad artikel om familjen? https://www.smp.se/tingsryd/familjen-utvisas-trots-deras-svart-sjuka-dotter-antingen-stannar-vi-illegalt-eller-sa-riskerar-hon-att-do-aff94e50/

Den 1 januari 2020 lades Hjälplinjen ner. Den gav stöd till människor i psykisk kris och bemannades av legitimerade psykologer. Året före inkom 30 000 samtal till Hjälplinjen, varav endast hälften kunde besvaras. Trots det uppenbara behovet lades Hjälplinjen ändå ner. Läget är särskilt allvarligt mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett i vår omvärld. Pandemin har redan slagit hårt mot utsatta grupper och de kraftigt ökande priserna och lågkonjunktur tenderar att driva upp den psykiska ohälsan och självmordstalen. I frånvaron av en nationell stödlinje har ett flertal ideella organisationer behövt utöka sin kapacitet. Dessa verksamheter, som ofta drivs av volontärer med medmänskligt stöd som grund, gör ett livsviktigt arbete. Men det räcker inte. Flera av dessa organisationer vittnar om ett allt högre tryck på sina stödlinjer. I veckan kom det besked om ytterligare medel till ideella organisationer som ger medmänskligt stöd till människor i kris, vilket är väldigt positivt. Vår farhåga är dock att regeringen tycker att de gjort tillräckligt i frågan. Det stöd som ges via ideell sektor är i många fall livsviktigt – men när det handlar om frågor på liv och död måste det offentliga ta ett större ansvar. Det är därför mer angeläget än någonsin att den ideella sektorns arbete kompletteras med en nationell stödlinje med legitimerad personal. En sådan hjälplinje skulle - tillsammans med den ideella sektorns förebyggande och stödjande arbete - rädda många liv varje år. Initiativtagare till detta upprop är Nationell samverkan för psykisk hälsa - NSPH, Suicide Zero och Funktionsrätt Sverige.

Detta är bara några exempel på hur barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar faller mellan stolarna och påverkas av de glapp som finns i Sveriges välfärdssystem. Vi vill se bättre vård, skola och samhällsstöd för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Det är dags att våra politiker vidtar nödvändiga åtgärder i lagar och uppdrag till myndigheter utifrån Funkisuppropets lista . Det kommer att få avgörande betydelse för tiotusentals barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Skriv på namninsamlingen och sprid sedan Funkisuppropet vidare!

Många pensionärer  • har låg pension • har svårt för att lösa biljett med mobilen • behöver komma ut och promenera • behöver träffa vänner • kan bli deprimerade

Barn och ungdomar med osynliga funktionsnedsättningar är en grupp som ofta är mycket utsatt för fördomar och oförstående kommentarer, då det osynliga i funktionsnedsättningen gör det svårt för omgivningen att förstå och ta på allvar vad den innebär. Möjligheten att slippa köa kan vara den avgörande orsaken till att ett besök i parken blir lyckat , eller över huvud taget går att genomföra. Det går att läsa en hel del om osynliga funktionsnedsättningar på t.ex. Autism och Aspergerförbundets sajt, och Attention.se Paula Tilly som själv är autist har skrivit en bra text om karusellköande i sin blogg: https://paulatilli.se/blogg/tips-till-alla-foraldrar-till-autistiska-barn/?msclkid=8f15b77eba9f11ec8fb0e42554de2f2b Alla uppmanas att skriva under denna namninsamling även om ni inte själva har erfarenhet av detta problem.

Att köra pendeltåg i Stockholm är ett mycket intensivt och krävande jobb. Det är tack vare våra tågvärdar som det kan genomföras på ett säkert och effektivt sätt. En tågvärd arbetar från mitt- eller sluthytt på pendeltågen och ser till att av- och påstigning sker på ett säkert sätt, de hjälper till med rampservice när det behövs och håller koll på att situationen inuti tågen är lugn under färd. De bistår föraren vid evakuering, brand och mekaniska fel. De håller resenärerna informerade vid trafikstrul, förseningar eller ändrade färdvägar. De plockstädar tågen invändigt vid vändning och tar hand om hittegods. I alla yrken där det finns risk för våld och hot om våld ska man vara minst två. Vi lokförare och tågvärdar håller koll på och tar hand om varandra vid incidenter och tillbud. Utan en tågvärd ombord ökar den psykosociala stressen på lokföraren och arbetsmiljön blir ohållbar. Vi har hundratals underbara kollegor som kämpar i ur och skur som tågvärdar på pendeltågen. De gör att tågtrafiken löper på smidigt och gör resan tryggare. De behövs, ta inte bort dem!

Det finns hur mycket som helst för Henrik att göra. Han är en uppskattad arbetskamrat och ett vänligt ansikte alingsåsare känner igen. Att kommunen menar att det inte finns utrymme i förvaltningsuppdraget är enkelt löst. Låt Henrik byta förvaltning till park- och naturförvaltningen. Det här är inget annat än fyrkantig byråkrati. Låt Henrik fortsätta med sitt vedklyvande. För hans rätt till en meningsfull tillvaro och för alingsåsares rätt till ved som de kunnat skaffa från honom i 26 års tid.