Min syster har bott i Sverige i över 10 år och har blivit en del av samhället och vår familj. Mina barn ser henne som en andra mamma eftersom hon hjälper till att ta hand om dem varje dag när jag arbetar. Hon ger dem trygghet, kärlek och stöd, och de älskar henne djupt. Hon har byggt upp ett liv här med vänner, relationer och hopp om framtiden. Sverige är hennes hem. Att utvisa henne nu skulle förstöra hennes liv psykiskt och emotionellt. Hon riskerar att skickas tillbaka till Libanon, ett land som idag präglas av krig, oro och osäkerhet. Hon har nästan inget kvar där och är livrädd för att tvingas återvända. Ingen människa borde skickas tillbaka till rädsla och otrygghet efter att ha levt så länge i trygghet här. Vi ber er att visa medmänsklighet och låta henne stanna i Sverige. Varje underskrift betyder hopp för henne och vår familj. Tack från djupet av våra hjärtan.

För att många kvinnor lider dagligen av väntetider, felbehandling, feldiagnostisering, felmedicinering och får inte rätt vård och därav ingen chans till ett liv med mindre smärtor och besvär och därav chans till ökad livskvalite. I Sverige erbjuds kvinnor med besvär och smärtor mestadels bara hormoner medan forskning visar att detta aldrig tar bort endometrios härdar och sammanväxningar och för att ca 1/3 av endometrios patienter har progesteron resistans samtidigt som 60-80% som får kirurgisk åtgärd upplever förbättring och ökad livskvalite men majoriteten nekas den möjligheten. och för rätten till korrekt diagnostisering som bara kan ges via titthålsdiagnostik och då detta erbjuds bara en bråkdel av alla drabbade. Patienter blir ju i dagsläget lidande om rätt hjälp inte erbjuds i Sverige eller om man känner sig felbehandlad och felbedömd av svensk sjukvård. Om rätt sorts vård/åtgärd/medicinering som önskas bara erbjuds utomlands inom eu men man inte har möjlighet att betala för det själv. 

Barnen i svensk skola idag har inte dom förutsättningarna som krävs för att bli en stabil vuxen människa. Hårdare tag har aldrig varit en bra åtgärd mot stök eller misslyckande  Det ser vi på funktionshinders historia från 18 till 1900 talet då man höll fast elever med npf och låste in dom för man trodde det skulle hjälpa. Senare kom politikerna på att oj det var inte bra, nu gör vi det bättre för dom utsatta Nu så kommer vi till det igen "Hårdare tag" som om vi har glömt historien. Det är dags att tänka om! Gör vi inte det, så kommer det kosta politikern mer pengar, och framför allt elevernas liv. Vill vi ha en sträng skola som fokuserar på beteenden eller vill vi ha en skola där alla kan få stöd i att lära sig saker

ME och Postcovid drabbar brett, och i alla åldrar, även barn och ungdomar. Vissa som insjuknat har ännu inte förstått vad de lider av.  För den som är sjuk är det av flera anledningar svårt att få hjälp, även om man har en misstanke om vad problemet är. Det tar lång tid från insjuknande till diagnos; ofta många år.  Även med diagnos är det i praktiken omöjligt att få behandling.  De få möjligheter som fanns har helt försvunnit.  Är man dessutom svårt sjuk har man oftast inte kapacitet kvar att kräva sin rätt till vård.  Anhöriga går på knäna för att hjälpa med konsekvensen att även de bryts ned.  Detta är ett omfattande samhällsproblem, dessutom med samhällsekonomiska konsekvenser. Därför berör detta alla i Region Stockholm, och för övrigt hela Sverige, eftersom de specialistmottagningar som fanns tog emot remisser även från andra regioner. 

Vi måste tillsammans engagera oss för Nilyufar och stå upp för alla människors rätt till att ha möjligheten till att leva värdiga liv! Att utvisa Nilyufar är inte bara orättvist men omänskligt och vore att tvinga en person, med redan begränsade och utsatta förutsättningar, till en riskfylld, otrygg och ovärdig miljö och vardag. Det kan vi inte acceptera!

För att Skåne behöver det. För att personer med dessa behov inte ska behöva bo flera månader och ibland åratal på sjukhus.

Medborgarlön har testats i finland. Att Sverige borde införa detta är för att ge oss chansen att satsa på livet - utan att behöva jobba, uppfylla sina drömmar, att ta chansen att göra något kreativt, bedriva verksamhet eller frilansa. Eller bara för att överleva. Många människor mår psykisk dåligt, det är kaos med sjukförsäkringen och akassan har krångliga regler som tvingar kvar folk i jobb de inte trivs med och tröttar ut dem utan att ge chans att göra vad man själv vill. Den politiska debatten handlar bara om att folk ska jobba, men alla kan eller vill inte det. Då tycker jag att medborgarlön är ett bra alternativ för ett fritt och tryggt liv som jag tror kan förbättra folkhälsan för de flesta.