Tiotusentals barn står idag utan en fungerande skolgång på grund av att deras funktionsnedsättningar gör den vanliga grundskolan övermäktig. För många av dessa barn är resursskolan nödvändig för att få den utbildning de har rätt till.  Kommunen är enligt skollagen inte skyldiga att tillhandahålla resursskolor trots att behovet är uppenbart. Det fria skolvalet möjliggör att barnen kan gå på en fristående resursskola även om den egna kommunen inte erbjuder en plats.  Som lagen är utformad idag hamnar barnen med störst behov i kläm. Även om de har turen att få en plats på en fristående resursskola betyder det inte att den är tillgänglig. Resursskolan och  rätten till utbildning förblir en dröm om barnet inte kan åka kollektivt eller har föräldrar som står redo att vara taxitjänst under sin arbetsdag… Skollagen och rättspraxis är tydlig. Kommunen har ingen skyldighet att erbjuda skolskjuts till en friskola om det innebär en merkostnad eller organisatorisk svårighet. Detta gäller alltså även barn med omfattande funktionsnedsättningar som behöver en resursskola för en fungerande skolgång.

I Sverige saknas det idag en differentierad och ändamålsenlig vård vid psykisk ohälsa. Behovet av en ny vårdmodell med utgångspunkt i olika kvalificerade psykoterapier är nödvändigt, både för att minska samhällets kostnader och för att mer långsiktigt och genomgripande kunna hjälpa människor med psykiatrisk problematik. En Psykoterapireform är nödvändig och vi föreslår därför att ett nationellt initiativ tas till en sådan som ger alla som bedöms ha behov möjligheten till kvalificerad psykoterapi och det oberoende av egna ekonomiska resurser. En Psykoterapireform som i enlighet med gällande lagstiftning, ger möjlighet till val mellan olika psykoterapimetoder utifrån behov och preferenser. Ett initiativ som motsvarar internationell standard för psykoterapi, avseende utbildning, kompetens, kontinuitet och professionalism, i linje med modeller i andra länder, där Finland och Tyskland kan ses som inspirerande föregångare. Dagens vård är snäv och ineffektiv och kräver en förändring I Sverige omfattar vården vid psykiatrisk problematik mestadels olika psykofarmaka samt i viss mån korta insatser, ofta utan insatser av tillräckligt kvalificerade vårdgivare. Den samlade effekten av dessa behandlingar är nedslående, vilket framgår av en rad aktuella forsknings- och myndighetsrapporter (Regeringskansliet, 2025; Riksrevisionen, 2015; SOU 218:90). Den psykiatriska problematiken i Sverige har, trots kraftigt ökad medicinförskrivning och satsning på korta insatser, fortsatt att öka. Förutom begränsad effekt har denna vård medfört ett ökat medicinberoende och allt fler sjukskrivna. (Försäkringskassan, 2024, Socialstyrelsen, 2025, Marx, A. 2024). Bristen på effektiv och relevant vård har inneburit att både primärvård, som betecknas som första linjens psykiatri, och den psykiatriska specialistvården blivit alltmer överbelastad. Dagens vård är ett extremt dyrt alternativ - och kan göras annorlunda Satsningen på snabba effekter har paradoxalt nog visat sig vara extremt dyr i ett längre perspektiv. Korta insatser är i många fall otillräckliga och ger ofta förnyade vårdbehov och ökade kostnader. Psykofarmakabehandling blir ofta långvarig, med cirka 60 procent av patienterna kvar i medicinering i mer än nio år (Socialstyrelsen, 2019). Till detta kommer kostnader för medicinberoende, vårdskador och långa sjukskrivningsperioder. Brist på effektiv vård vid psykiska svårigheter leder till vårdkostnader: 84 miljarder kronor/år, sociala ersättningar: 112 miljarder kronor/år, förlorade arbetsintäkter: 124 miljarder kronor/år: Summa 320 miljarder kronor/år, en ökning med 100 miljarder kronor på 10 år. (Regeringskansliet, 2025) En Psykoterapireform skulle radikalt förändra vården vid psykiska svårigheter I kontrast till vårdprogrammens strukturerade och manualiserade insatser, förespråkar vi att personcentrerad och individualiserad behandling utifrån varje behövandes specifika behov och sammanhang skulle bli tillgänglig för alla. Hög kompetens, kontinuitet och en bredd av olika behandlingsalternativ skulle karaktärisera vården. Medicinering och sjukskrivning skulle minska i omfattning. Primärvård och psykiatrisk specialistvård skulle avlastas till förmån, och kunna ersättas av kostnadseffektiva och relevanta samtalsmottagningar, exempelvis som i Finland där rehabiliterande psykoterapi knyts till motsvarigheten till Försäkringskassan. Samhällets kostnader för psykiatrisk problematik skulle radikalt minska - liksom det individuella lidandet - då möjligheten till mer stabil och långsiktig förändring erbjuds. Vi anser att alla i Sverige ska ha möjlighet att fritt välja vård vid psykiatrisk problematik, i enlighet med de modeller för psykoterapi som finns i övriga Norden och i Tyskland. Sverige inte har råd med dagens ineffektiva och extremt dyra vård. Sverige behöver en genomgripande nationell Psykoterapireform samt att regeringen snarast tillsätter en kommitté eller utredning för att belysa och bereda vägen för en sådan reform. PsykoterapiStiftelsen Följande föreningar som ingår i Samrådsforum för psykoterapi: Sällskapet för existentiell psykoterapi (SEPT), Svenska föreningen för familjeterapi – SFFT, Svenska föreningen för Gruppsykoterapi och Grupputveckling (SFGG), Svenska föreningen för klinisk hypnos – SFKH, Svenska psykoanalytiska föreninger (Spaf), Psykoterapicdentrum, Svenska Föreningen för Relationell Psykoterapi (SFRP), Svenska föreningen för Visualiserande Psykoterapi/Symboldrama. Associerad medlem Stiftelsen Institutet för Social Utveckling (SISU) samt adjungerad organisation Psykoterapeutföreningen - Akademikerförbundet SSR Referenser:  - Psykisk hälsa och suicidprevention. Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention för perioden 2025–2026. Regeringskansliet, 2025.  - Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner. Riksrevisionen (2015:19).  - För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt. Förslag för en långsiktigt hållbar styrning inom området psykisk hälsa. Slutbetänkande av Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa. SOU 2018:90. - Försäkringskassans lägesrapport 2024:1 - Psykisk ohälsa i dagens arbetsliv, Försäkringskassan 2024. - Statistikdatabas för läkemedel 2006-2024, Socialstyrelsen, 2025.  - Marx, A. Älskade hatade Antidepp. En djupdykning i ett av vår tids mest mytomspunna läkemedel.  Modial, 2024. - Nationella Riktlinjer –Utvärdering. Vård vid depression och ångest. Socialstyrelsen (2019. s. 24). OBS! Initiativtagarna till kampanjen är politiskt obundna. Vi delar inte de ståndpunkter som framförs i de mail som Mitt Skifte sänder ut, alla är välkomna att bidra till namninsamlingen oavsett politisk hemvist.

 Det är skandal att överviktiga / Obesitas måste bekosta sina mediciner själva - då det handlar om tusentalskronor i månaden för rätten att må bra och gå ned i vikt- Vi bör ha samma rätt som vilken sjukdom som helst att få det under högkostnadsskydd.  Fetma kostar sjukvården mer i omvårdnad och följdsjukdomar - och för tidig död. Nu finns ett läkemedel som hjälper men är för dyr för många att använda på grund av det inte finns med i högkostnadsskyddet.  Är det bara ett läkemedel för de rika ? för vanligt folk med övervikt/fetma över 30 bmi , har inte råd få dessa sprutor - där kostnadetna är mellan 2-5 tusen kronor i månaden och ibland mer.  Nu måste detta bli en förändring - det är att rädda liv. Skriv under för att vi ska ha rätten vara med i högkostnadsskyddet för dessa fetma läkemedel 

Mölndals kommun bryter mot LSS-lagen. Ida och hennes grannar som behöver omfattande stöd ska nu tvångsflyttas från sin gruppbostad mot deras vilja. Från att ha bott i 12år på ett gruppboende med nära stöd, en gemensamhetslokal i nära anslutning samt måltider och trivsel tillsammans erbjuds de nu lägenheter utspridda i Kvarnbyterassens BRF, vilket inte alls stödjer deras behov.  3 av de boende har tidigare bott på liknande sätt som kommunen nu vill att de flyttar till vilket ledde till isolering och depression. Detta tog lång tid att återhämta sig ifrån, nu vill kommunen utsätta de för samma sak igen. Höjd hyra med ca 2000kr och måltider i ensamhet är vad som nu väntar!  Detta bryter mot LSS-lagen! Lagen som är till för att skydda den sköraste gruppen i samhället. Hjälp oss att stoppa flytten genom att skriva under listan. Tack!

Man kan tycka att det borde finnas tydligt beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter hur många anställda som behövs på en avd. med 10 äldre boende, för att de anställda ska kunna uppfylla den arbets-beskrivning de har. och efterleva den Nationella värdegrunden för äldreomsorgen, som b.la talar om att de äldre har rätt till egen tid med sin Kontaktperson 1 timme 1 gång i veckan, minst en utevistelse om dagen och minst en social aktivitet om dagen. Idag finns på de flesta äldreboenden inte någon möjlighet att uppfylla dessa krav. Hur gärna personalen än vill. Det finns heller inget skrivet om att en demens-avd ska ha högre bemanning än en somatisk- en avdelning där de boende är fysiskt sjuka men där intellektet fungerar som vanligt- . Vem som helst, tycker man, borde förstå att en demens avdelning kräver en högre bemanning. Där vistas ju människor som förutom fysiska problem ofta inte kan förstå sin omgivning längre eller kommunicera på ett adekvat sätt. Vi måste säga hur det är, alla vi som arbetar i Äldreomsorgen, och alla som själva tar del av den, och deras anhöriga, och  experterna; forskare i vård och livskvalite', sociologer, och läkare specialiserade på äldre.  Vi måste sätta ner foten och säga: Det här går inte längre. Det är helt oacceptabelt att det får se ut såhär idag och det måste få ett stopp! Var är facket och Skyddsombuden i denna beslutsordning? Ledningen, vare sig den är privat eller kommunal, har ju ekonomiska intressen att rätta sig efter och vill ju, i alla fall om det är ett privat boende, gå med vinst. Även de kommunala boendena har dock en budget som kommunen har avsatt att hålla sig till, och är den för liten så blir ju också naturligtvis bemanningen anpassad efter detta och för liten den med.  Hur har detta sätt att bemanna uppstått undrar jag? Det är som att säga att ledningen på ett sotar-företag ska säga hur många skorstenar som ska rengöras på en dag, utan att först ta reda på hur lång tid det tar, och fråga sotarna själva vad de anser att de hinner med under en dag. Företaget skulle inte fungera, för de skulle ju lova sina kunder service som inte kunde utföras på avtalad tid, eftersom sotarna inte hann med helt enkelt. Det blir ingen bra PR för ett företag. De måste ju se hur jobbet går till och anpassa sin personalstyrka efter det. -Vi har fem sotare anställda, och du kan få hjälp med din skorsten i början på nästa vecka tidigast, innan dess har vi fullbokat, är ju ofta ett svar man får i denna bransch, men i Äldreomsorgen, där delar man ut fina broschyrer till de som flyttar in och deras anhöriga där man lovar medbestämmande, aktiv fritid, utevistelse och personal som tar sig tid och lyssnar, utan att personalen har en chans att leva upp till detta. En grundbemanning på 2,5 personer på en avd med 10 demens-sjuka boende är ofta regel idag, och då ska man veta att flertalet demens-sjuka i stort sett uppfyller kraven för att få personlig assistans och alltså skulle ha det, om de inte var över 65 år. De 2, 5 personerna i personalen ska förutom att ge alla 10 boende medicin och frukost, sköta om dem och hjälpa dem med personlig omvårdnad, tvättning,  toalett-besök, påklädning och tandborstning, och matning när det behövs, dessutom sköta disk och iordningställa måltider, tvätta kläder, gå på möte med sjuksköterskan, tala med anhöriga, sköta sina ansvarsområden, beställa mat eller material till omvårdnad o.s.v. Dagen är full av grundläggande omvårdnad, och de 2,5 personerna gör vad de kan för att klara detta.  Att dessutom få ut de 10 boende som bor på avd och ge dem en social aktivitet varje dag,  är i stort sett omöjligt. Om detta måste vi prata! I dag, om en undersköterska påpekar för sin chef, att de inte har hunnit med det de skulle och att allt varit stressigt på dagen, så säger chefen i regel; -Ja, men ni var ju 2.5 personer, och det är ju grundbemanningen. Därmed är så att säga klagomålet avfärdat, och det finns inget mer att säga om saken. De hade ju grund-bemanningen uppfylld, och då har inte chefen gjort något fel. Detta måste vi belysa och få en förändring av! En grundbemanning ska aldrig få fast-ställas utan att de anställda, skyddsombud och expertis på området, har sagt sitt och fått sina krav hörsammade. Idag bestämmer alltså ledningen vad som ska vara grund-bemmaning på en avd, och skickar in uppgifter om detta till Social-styrelsen. Denna gör dock inget för att kontrollera om det är en rimlig uppskattning av personal-behovet, utan den kontrollen ska IVO göra. I praktiken så gör dock inte IVO det, utan de blandar sig i först om det uppstår direkta påtalade större problem på boendet. Arbetsmiljöverket borde också säga ifrån kan man tycka, men de har gång på gång avfärdat de 6:6-A-anmälningar som personal skickat in om stress och sjukdom orsakat av personalbrist på boenden. De sviker alltså personalen i äldreomsorgen vilket i sig är helt oförsvarligt, då undersköterskeyrket är det yrke som är värst drabbat av sjukskrivningar, såväl p.g.a fysiska skador och utslitning, som av utbrändhet och stress, och det alltså är rätt uppenbart att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter som tydligt säger hur bemanningen ska se ut på en avd, med t.ex 8,9 eller 10 boende och då också göra skillnad på om det är en demensavd. eller en somatisk avd. 

Oskarslund ska vara en plats där människor får leva sina sista år med trygghet, värdighet och respekt. Anhöriga ska kunna känna förtroende när de lämnar sina närstående i verksamhetens omsorg, och personal ska ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Under en längre tid har det framförts återkommande kritik mot verksamheten från både anhöriga, personal och tidigare medarbetare. Medierapportering om allvarliga händelser har dessutom förstärkt oron och skadat förtroendet för verksamheten. Vi menar att Oskarslund behöver ett ledarskap som bygger på öppenhet, ansvarstagande, respekt och samarbete. När förtroendet för en verksamhet har skadats krävs tydliga åtgärder för att kunna bygga upp det igen. Detta upprop handlar inte om att peka ut enskilda personer. Det handlar om att säkerställa att Oskarslund blir ett vårdboende där omsorgstagare får den trygghet och värdighet de förtjänar, där anhöriga känner sig delaktiga och där personal kan utföra sitt arbete under goda förutsättningar. Vi skriver under detta upprop för att vi tror att förändring är möjlig – och för att våra äldre förtjänar det bästa.

NU ÄR DET NOG! Jag är trött på att vi med med funktionsnedsättningar gång på gång ska behöva kämpa för sin rätt att leva ett värdigt liv. Jag är trött på att vi ska behöva redovisa våra mest privata behov för att bevisa att vi behöver hjälp. Jag är trött på att vi behandlas som en kostnad istället för som människor. LSS infördes för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle ha möjlighet att leva ett liv som andra medborgare. Den visionen får inte fortsätta monteras ned. En annan viktig fråga som nästan helt har försvunnit från den politiska debatten är huvudmannaskapet för personlig assistans. Idag delas ansvaret mellan kommunerna och Försäkringskassan. Resultatet blir ofta att människor hamnar mellan två system, två bedömningar och två olika synsätt. Vi tvingas kämpa mot myndigheter istället för att få den hjälp vi behöver för att leva våra liv. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Vi behöver ett nationellt och rättssäkert huvudmannaskap där ansvaret samlas hos Försäkringskassan, så att bedömningarna blir likvärdiga oavsett var i landet man bor. Ingen ska få sämre möjligheter till ett självständigt liv för att man råkar bo i fel kommun/stadsdelar. Stödet ska utgå från människans behov – inte från vilken myndighet som ska betala. När Socialdemokraterna 2015–2016 började tala om att kostnaderna för assistansen ökade för mycket förändrades debatten. Fokus flyttades från människors rättigheter till pengar, besparingar, fusk och kriminalitet. Självklart ska fusk bekämpas. Kriminella ska inte kunna utnyttja välfärdssystemen. Men i jakten på fusket har vi med olika funktionsvariationer drabbats hårt. Vi har fått se hårdare bedömningar, fler avslag och människor som förlorat den assistans som gjort det möjligt att leva ett självständigt liv. Samtidigt finns fusk och kriminalitet inom många andra områden i samhället. Ändå har fokus gång på gång riktats mot en grupp människor som redan lever med stora utmaningar varje dag. Konsekvenserna har varit förödande. Människor har förlorat sin frihet. Människor har blivit isolerade. Familjer har splittrats. Den psykiska ohälsan har ökat. Och ja – människor har tagit sina liv efter att ha förlorat det stöd som gjorde livet möjligt att leva. Detta handlar inte om lyx. Det handlar inte om bekvämlighet. Det handlar om rätten att leva. Vi vill kunna träffa våra vänner. Vi vill kunna vara föräldrar. Vi vill kunna arbeta efter vår förmåga. Vi vill kunna gå på konserter, resa, delta i aktiviteter och vara en del av samhället. Vi vill kunna leva spontant och fatta våra egna beslut. Vi vill kunna leva som andra.

Dessa barn och familjer har själva inte valt sitt öde och behöver mer stöd från samhället. Alla har rätt att fungera!

Busstrafiken till västra Sicklaön har försämrats samtidigt som köerna på Kvarnholmsvägen växer, fler flyttar in på Kvarnholmen och ytterligare 4150 bostäder & 1400 arbetsplatser är planerade. På buss 53 har var fjärde tur dagtid och på buss 55 var tredje tur dagtid försvunnit. Hållplatsen för 55:n vid Slussen har dessutom flyttats till Hornsgatan, vilket gör byten till tunnelbana och bussar svårare. Det drabbar särskilt seniorer, vårdpersonal vid Danvikshem och oss alla som ska till jobb och skola. Förslaget om en hållplats för 53:n närmare Danvikshem har också avvisats. Buss 53 och 55 avgår dessutom nästan samtidigt mellan Henriksdalsberget och Slussen. Missar du den ena, missar du ofta båda – och kan få vänta länge. Bussarna är knökfulla vissa tider när resenärer vill undvika bussterminalen vid Fotografiska eller ska till Vikingterminalen. Buss 402 har fått tillbaka sina turer, men Kvarnholmen växer och bussarna är redan fulla vissa tider. Nu vill SL dessutom göra Slussen till ändhållplats igen istället för att fortsätta via Medborgarplatsen. Nätverket för buss 53, 55 och 402

Detta är viktigt för Jeanettes psykiska välmående, känsla av trygghet. Hon ska kunna få känna att livet är meningsfullt, det gör hon när hon får träffa sin syster som hon vill fira allt med!

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:    Sluta spara på de svenskar som faktiskt betalar för ambassaden. Återinför intyg som funnits sedan länge och stoppa den fortsatta nedtrappning som ambassaden aviserade den 22 maj. Det finns fortfarande tid att vända denna utveckling – så att ambassaden faktiskt gör nytta för de svenska medborgare den är satt att tjäna.      Valet 2026: Dags att räkna rösterna    Den 13 september 2026 är det riksdagsval i Sverige. Drygt 210 000 utlandssvenskar finns i röstlängden – fler än någonsin. Forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet är tydlig: utlandssvenskar i Asien är ett av Moderaternas och Tidöblockets absolut starkaste fästen. Tidöregeringen vann riksdagsvalet 2022 med bara tre mandats marginal – 176 mot 173. Utlandsrösterna var direkt avgörande.    Inför valet 2026 satsar nu samma regering på riktade insatser för att få fler utlandssvenskar att rösta. Man vill ha deras röster. Men under hela mandatperioden har man låtit sin ambassad i Bangkok fira jubileum för Volkswagen-ägda Scania, besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA och klippa band hos schweiziska Tetra Pak – medan dessa väljare får nedlagda konsulat, avskaffade intyg och en månads väntetid på passbokning.    Avskaffandet av inkomstintygen sker den 1 oktober 2026 – tre veckor efter valdagen. Beslutet är fattat. Konsekvenserna drabbar väljarna när röstningen redan är klar.    Kanske är det dags att utlandssvenskarna i Thailand låter sina röster spegla den verklighet de lever i – snarare än en lojalitet som inte besvaras.  Till utrikesminister Maria Malmer Stenergard och Utrikesdepartementet:     Vi kräver svar på tre frågor  Direkt till utrikesministern        Varför väljer ambassaden i Bangkok att offentligt lyfta fram bolag med schweiziska, brittiska, kinesiska och tyska moderbolag som svenska framgångssagor – framför de medborgare som finansierar ambassadens verksamhet?        Hur ska de tusentals pensionärer som är beroende av ambassadens inkomstintyg för att förlänga sitt visum hantera situationen när tjänsten läggs ned den 1 oktober 2026 – tre veckor efter riksdagsvalet?        Avser regeringen att se över uppdraget för svenska utlandsmyndigheter, så att medborgarservice ges minst lika hög prioritet som handelsfrämjande för utländskägda koncerner?    En ambassad som väljer att fira Volkswagens Scania och besöka Liechtenstein-strukturerade IKEA – medan egna medborgare väntar en månad på passbokning – har tappat sin moraliska kompass. En regering som vill ha utlandssvenskarnas röster men inte deras välfärd förtjänar att få det beskedet i valurnan den 13 september 2026.