Modersmålsundervisning och studiehandledning är en lagstadgad rättighet enligt skollagen och en central del av elevers kunskapsutveckling, språkprogression och identitetsutveckling. För många elever är modersmålet avgörande för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i andra ämnen och därmed nå gymnasie- och högskolebehörighet. Förändringar i organisationen påverkar inte bara strukturen, utan i praktiken elevers tillgång till undervisning, kontinuitet och likvärdighet. När undervisning samlas i större grupper eller förläggs längre från elevernas ordinarie skola kan det leda till försämrad tillgänglighet och minskad delaktighet. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen vara likvärdig och tillgänglig för alla elever, oavsett språk, bakgrund eller skolenhet. Detta innebär att kommunen har ansvar för att rättigheten även fungerar i praktiken – inte enbart formellt. Varför är detta viktigt? Modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del av många elevers utbildning. För många elever är stödet avgörande för språkutveckling, kunskapsresultat, delaktighet i undervisningen och möjligheten att nå vidare studier. Förändringar som påverkar tillgänglighet, kontinuitet eller kvalitet kan därför få konsekvenser långt utanför själva organisationen och påverka elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Vi uppmanar Täby kommun att 1. säkerställa att elevernas rättigheter enligt skollagen, barnkonventionen och principen om likvärdig utbildning beaktas fullt ut vid alla beslut som rör modersmålsundervisning och studiehandledning, 2. offentliggöra relevanta beslutsunderlag, utredningar och konsekvensanalyser på ett öppet och transparent sätt i enlighet med offentlighetsprincipen och god förvaltningssed, 3. genomföra en reell, dokumenterad och inkluderande dialog med berörda elever, vårdnadshavare och personal innan beslut fattas eller genomförs, 4. säkerställa att eventuella organisationsförändringar inte försämrar elevernas faktiska tillgång till modersmålsundervisning och studiehandledning eller inskränker deras lagstadgade rättigheter, vare sig direkt eller indirekt, 5. ta fram en långsiktig och hållbar plan för verksamheten som stärker kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet och likvärdighet för eleverna. Därför skriver vi under Barn har rätt till en likvärdig utbildning och till det stöd de behöver för att nå sin fulla potential. Vi uppmanar Täby kommun att säkerställa att framtida beslut om modersmålsundervisning och studiehandledning grundas på tydliga konsekvensanalyser och på elevernas bästa. Skriv under för en likvärdig skola, god tillgänglighet och starka rättigheter för alla elever. Skriv under för en likvärdig skola, elevernas rättigheter och deras integritet. Som berörd invånare har du, i enlighet med grundläggande demokratiska principer och förvaltningsrättsliga utgångspunkter, rätt att framföra dina synpunkter i ärenden som påverkar dig och dina barns utbildningssituation innan beslut fattas och genomförs.

Region Östergötland diskriminerar mina - och många andras barn Skrivet 25 maj 2026 Rehab, vård och habilitering för alla barn och ungdomar i Region Östergötland har medvetet raderats ur vårduppdraget för en utpekad grupp barn. Resonemanget bakom visar en anmärkningsvärd okunskap om hur samhället faktiskt fungerar för de barn som vården nu har lämnat i sticket högst medvetet. Det är skillnad på barn och barn. Det blir allt tydligare för de östgötska familjer som drabbas. Köläget till BUP har länge varit ett ständigt inslag i våra lokala medier, oavsett politiskt styre. Men det som sällan diskuteras är vad som väntar när du väl når fram i kön. Att vara tyst om det är ohederligt, eftersom det skapar falska förväntningar. Det vi kallar NPF omfattar ett brett spektrum av ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll, aktivitetsnivå, socialt samspel, inlärning, minne, språk och motorik. Det innebär en sårbarhet i olika livssituationer – och skolstarten är en av de mest kritiska. Men behoven är inte alltid lätta att upptäcka. Funktion och förmåga varierar över dygn och vecka, och uttrycken skiljer sig åt beroende på ålder, kön och personlighet. Diagnosmanualerna ligger efter, särskilt när det gäller flickor. Skola och vård behöver möta barn med NPF-profil med kunskap och tvärprofessionell kompetens för att kunna se ADHD, autism, Tourettes, DLD/språkstörning, dyslexi och dyskalkyli – men också förstå kopplingarna till trotssyndrom, PDA, ARFID, överrörlighet och bindvävsproblematik (EDS/HSD), OCD, dysautonoma tillstånd (POTS, MCAS) och autoimmuna NPF-tillstånd som PANS/PANDAS. Och då har vi inte ens berört den psykiska ohälsa som riskerar att följa i spåren, trötthetssyndrom och smärtproblematik. Trots detta har vård och habilitering för barn över 7 år utan intellektuell funktionsnedsättning organisatoriskt lagts på BUP. Problemet är att de team som tidigare arbetade kring dessa barn är fullkomligt utraderade. Kvar finns en medicinsk kärna – läkare och sjuksköterskor – medan habiliteringen reducerats till generella gruppinsatser riktade främst till föräldrar. För ett barn utan samtidig psykisk sjukdom återstår i praktiken medicinering och uppmaningen att skolan ska erbjuda anpassningar. NPF är inte en psykisk sjukdom. När regionen fokuserar på psykiatriska diagnoser – BUP:s kärnuppdrag – utestängs en växande grupp barn från sin rätt till vård och habilitering. Vi kommer aldrig att komma till rätta med vårdköerna om vi inte tar tag i detta. Socialstyrelsen har riktlinjer, och det finns nationella vård- och insatsprogram för ADHD, men Region Östergötland hävdar att skolan ska lösa stödet genom särskilt stöd och anpassningar – utan att säkerställa att skolan faktiskt har förutsättningar att göra det. Skollagen är lätt att hänvisa till, men var tog Hälso- och sjukvårdslagen vägen? Ett barn tillbringar 15–20 procent av sin vakna tid i skolan. Resten av tiden är vårdnadshavarens ansvar – men det är inte rimligt att vi ska agera vikarier för ett helt vårdteam bara för att regionen har sparat bort det som fanns kvar.   Region Östergötland bygger upp en regional skuld där ett slaktat vårduppdrag ger ett tillfälligt plus i kassan medan människors privatekonomi blöder. Det är ett högt spel med unga människors liv och hälsa. Antalet självmord bland unga flickor ökar. Deras skolresultat sjunker. Samtidigt talas det om beredskap – men hur rustad är regionen egentligen? Konsekvenserna av detta kommer att slå hårt mot varje kommunbudget i länet: skolgång, måluppfyllelse, ökade behov av skolsociala team, närvarokoordinatorer, förstärkta elevhälsoteam, övergångtstal, fler platser på IM och allt annat som kommunstyrelser tvingas hantera när regionen kliver av sin del av samhällskontraktet. Och det värsta av allt.  Politikerna bakom detta vågar inte ens prata om vilka konsekvenser besluten får. De bara tiger.

För oss som bor i Simrishamns kommun är det viktigt att vi blir fler, då får vi ännu bättre samhällsservice och behålla alla våra fantastiska företag och affärer

Vätterslundsskolan är en liten välfungerande skola i lokalområdet där barnen går från förskola till tredje klass. Här känner barnen sina lärare, sina kompisar och sin väg till skolan. Att avveckla skolan innebär längre resor, mer stress och en betydligt osäkrare trafikmiljö för små barn. • Vätterslundsskolan ligger vägg i vägg med Vätterslunds förskola, vilket ger en stark trygghet för både barn och föräldrar, och en smidig vardagslogistik där lämning och hämtning av barn i olika åldrar sker på samma plats. Övergången från förskola till skola blir naturlig och lugn eftersom barnen redan känner miljön, de äldre barnen och många av de vuxna.  • Små barn i F–3 behöver trygghet och kontinuitet. Mindre skolmiljöer är bra för alla barn, men framförallt för barn med speciella behov. Detta är något som gör Vätterslundsskolan unik, vilket också är anledningen till att flertalet familjer utanför det ordinarie upptagningsområdet söker sig till skolan. • Till Vätterslundsskolan går, cyklar eller åker barnen pulka på säkra gång- och cykelvägar, något som stärker barnens självständighet och tro på sin egen förmåga. • Barnen på Vätterslundsskolan har en mycket god utomhusmiljö med tillgång till en riktig skolskog, långt från kraftigt trafikerade gator med en bra buller- och luftmiljö till följd, friytan för Vätterslundsskolans skolgård uppgår till >40 m2. • Skolan har en välfungerande, kompetent och positiv personalgrupp som, trots det överhängande hotet om att deras arbetsplats ska lägga ner, kämpar varje dag och tar hand om våra barn på ett fantastiskt sätt.  En avveckling påverkar trafiken runt mottagande skolor vilket betyder större risker. Fler lämningar, fler hämtningar, fler bilar. Det påverkar både säkerheten och framkomligheten. Många familjer får längre dagar och svårare logistik. • Många familjer kommer övergå till att skjutsa sina barn i större utsträckning eftersom den ev. nya skolvägen inte upplevs som trygg för barnen. Detta kommer att leda till ökat bilanvändande i rusningstrafik, på vägar som redan är hårt trafikerade. • Barn som inte blir skjutsade till skolan kommer i framtiden behöva följa huvudgång- och cykelstråk som då antingen går via Kortebovägen med sin omfattande trafikbelastning eller Hallmansvägen för att sedan använda kvartersgator för att ta sig fram, något som ökar risken för olyckor med dolda utfarter och döda vinklar.  • Familjer som valt att bosätta sig nära förskola och skola har aktivt valt att inte ha bil, de går eller cyklar med barnen till skolan, för att därefter fortsätta till sina arbeten. Avståndet till skolan är avgörande här.  En nedläggning gör också området mindre attraktivt. En närliggande skola är en av de viktigaste faktorerna när familjer väljer bostadsområde. Försvinner skolan tappar området både värde, trygghet och den sociala gemenskap som byggts upp kring skolmiljön. • Många barnfamiljer har redan investerat i bostad i områdena runt Vätterslundsskolan, tack vare närheten till förskola och skola, med tron om att ha gjort en klok investering för många år framöver. En nedläggning förändrar förutsättningarna i efterhand. • Vardagslogistiken försämras kraftigt för familjer med barn i olika åldrar. Familjer med små barn måste resa till två adresser, i motsatta riktningar, på några av Jönköpings mest belastade vägar, i rusningstrafik. Det ökar stressen, restiderna och riskerna i trafiken för små barn. • Skolan är en naturlig mötesplats. Här knyts vänskaper mellan barn, föräldrar och grannar. Den dagliga kontakten vid lämning och hämtning skapar relationer som håller ihop området och gör det tryggare för alla. En flytt splittrar dessa nätverk och gör vardagen mer isolerad för många barn. Enligt kommunen och politikerna är bakgrunden till den föreslagna avvecklingen den väntade demografiska utvecklingen i området och att förskolans nuvarande lokaler har underhållsbehov.  • Prognoserna som presenterats som underlag är baserade på antaganden, saknar buffert och har inte tagit höjd för varken generationsväxling i området, annan inflyttning eller nybyggnation i närområdet. • Området kring Talavid, Vätterslund och Hisingstorp har historiskt haft en hög andel barn. Enligt prognosen minskar behovet av lågstadieplatser endast från 550 (2026) till ca 530 (2034) - en skillnad på 20 barn i hela området.  • Samtidigt visar samma prognos att behovet av förskoleplatser ökar från cirka 640 till 700 under samma period, en ökning med 60 barn. Den utvecklingen innebär att fler barn kommer att behöva grundskoleplatser några år senare. • Kommunen utreder i dag inga andra alternativ än att avveckla Vätterslundsskolan, trots att flera rimliga lösningar finns. Det är fullt möjligt att i stället utreda renovering av förskolans lokaler, kapacitet i närliggande förskolor eller en tillfällig paviljong - precis som skolan nyligen haft bygglov för. • Att avveckla en välfungerande skola baserat på en prognos som samtidigt visar ett växande behov av förskoleplatser, och därmed ett framtida ökat behov av skolplatser, utan att ens utreda alternativa lösningar framstår som både förhastat och onödigt.

Vi kan inte längre acceptera att aktiebolag gör obegränsat med vinst på våra skattepengar – pengar som ska gå till ett värdigt liv för äldre som Rose-Marie. Inga giriga VD-pampar ska sko sig på de äldre. Rose-Marie är bara en av många som förtjänar en god, trygg och säker vård. Nu tar vi kampen tillsammans för att stoppa vinstjakten. Källor:  [1] Dagens ETC, "Rose-Marie, 82, förlorade benet efter vanvård – Attendo plockar ut 260 miljoner"  https://www.etc.se/inrikes/rose-marie-foerlorade-benet-efter-vanvaard-attendo-plockar-ut-260-miljoner

Kollektivtrafiken mellan Laxne, Mariefred och kringliggande orter fungerar idag inte tillräckligt bra för människors faktiska behov. Frågan har visat sig beröra långt fler än endast skolpendling. Efter att frågan lyfts lokalt har många invånare beskrivit problem kopplade till: * barns möjlighet att ta sig till skolan, * gymnasiependling, * arbetspendling, * kvälls- och helgtrafik, * anslutningar till tåg, * samt möjligheten att leva på landsbygden utan att vara helt beroende av bil. Människor beskriver att de: * behöver skjutsa barn varje dag, * tackar nej till arbeten, * har svårt att ta sig till aktiviteter och service, * eller blir helt begränsade om bilen går sönder. Frågan påverkar också äldre, ungdomar och hushåll utan bil. Det har dessutom framkommit ett stort lokalt engagemang från boende i bland annat Laxne, Mariefred, Skottvång och andra delar av området. Många beskriver att kollektivtrafiken försämrats över tid och att dagens lösningar inte motsvarar dagens behov. Bättre bussförbindelser skulle inte bara underlätta vardagen för boende utan också bidra till: * minskad klimatpåverkan, * starkare landsbygdsutveckling, * bättre tillgänglighet, * ökad möjlighet att bo kvar på landsbygden, * samt stärkt besöksnäring och lokal utveckling i området.

Ett förslag på omorganisation inom förvaltningen för arbetsmarknad, kultur och fritid i Haninge kommun har presenterats av förvaltningsdirektören Johan Skofteröd 2026-04-27.  I förslaget framkommer att kommunens kulturenhet föreslås upphöra, tjänsten som kulturenhetschef försvinna och nuvarande kunniga tjänstemän i kulturenheten splittras upp och överföras till andra enheter inom förvaltningen. Ansvaret för kulturen i Haninge kommun kommer istället att landa på chefen för bibliotek, respektive föreningsservice och evenemang. Istället för en välfungerande och samlad kulturenhet blir kulturen uppdelad på små underenheter till andra större enheter som har sitt huvudfokus på andra kommunala verksamheter. Syftet med omorganisationen är, enligt förslaget att satsa på ungdomar i utanförskap. Beslut om förändringen ska tas av förvaltningsdirektören mellan 15-21 maj och träda i kraft 1 september 2026. Haninge kommun har länge varit en stark kulturkommun som satsat på kultur. I kommunens egen Kulturstrategi, som ska ligga till grund för arbetet med kultur mellan åren 2025-2031 konstateras  att “Haninge har ett starkt och levande kulturliv”, att “kulturella rättigheter ingår som en del av de mänskliga rättigheterna" och att “kulturen stärker Haninges profil, ökar dess attraktionskraft och lockar besökare, samtidigt som den inspirerar invånarna.” För att kunna arbeta framgångsrikt efter denna kulturstrategi, och för att kunna arbeta strategiskt och samordnat med kultur i kommunen i stort krävs en samlad kulturenhet - inte en splittrad verksamhet där ordet “kultur” nedgraderas till underavdelningar till annat. En kommun som inte har en enskild kulturenhet kan inte längre kallas för en kommun som satsar på kulturen. Detta är inget annat än en del av en nedmontering av ett rikt lokalt kulturliv och en sorg för oss som värnar om kulturen och vet om dess värde för människor.  Att detta skulle gynna kommunens ungdomar i utanförskap är fullkomligt ologiskt. Vi ber dig stå upp för det lokala kulturlivet i Haninge kommun och kräva att kommunens kulturenhet bevaras i sin nuvarande form. Länk till förslaget: https://drive.google.com/file/d/1z1DBNlf5qQEH2pQQlnX13K-MO_y0sZd6/view?usp=sharing

Sverige går mot en framtid med fortsatt höga elräkningar! Vi producerar mycket el och landet har en hög export. Priserna pressas upp till nivåer som slår extremt hårt mot svenska hushåll och företag. Det är allt annat än rimligt! Vi kräver: • Svenska priser på svensk el • Rimliga villkor i hela landet • Stoppa exportregler som driver upp våra kostnader Det handlar om något grundläggande:  att ha ett varmt hem, att kunna driva sitt företag och att kunna leva ett tryggt liv - utan skenande elavgifter. Nu säger vi ifrån!! Och vi behöver allas röst för att få till en förändring!  Visa ditt missnöje och ✍️ skriv under och kräv förändring innan nästa vinter är här! /Elupproret Norrbotten

För att försäkra ekonomisk trygghet för sjuka och funktionsnedsatta.

Ett patienthotell nära sjukhuset möjliggör cancerbehandling som dagvård och patienterna är trygga då receptionen bemannas av sjukvårdspersonal. För anhöriga till svårt sjuka och för patienterna själva innebär Hotell Björken stor trygghet. Avstånden i norra Sverige är stora, resorna långa. Hotellet möjliggör god och säker vård för patienterna och närhet och trygghet för anhöriga till svårt sjuka patienter. 

Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Bomhus är Gävles största stadsdel. Här finns en omfattande hockeyverksamhet – inklusive en av kommunens största satsningar på flickhockey