Det här handlar om en 95-årig kvinna som riskerar att utvisas från Sverige – trots att hon är svårt sjuk, rullstolsburen och helt beroende av sin familj för sin dagliga omsorg. Hon har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn är svenska medborgare. Hon har ingen familj eller trygghet kvar i Irak och saknar möjlighet att klara sig där. Familjen befarar dessutom att hon inte ens skulle klara den resa som en utvisning innebär. Uttalandet om att någon i familjen skulle kunna “återvända med henne till Irak” visar en bristande förståelse för vår verklighet. Vi är svenska medborgare med barn födda och uppvuxna i Sverige, arbete, skolgång och hela vår tillvaro här. Att lämna Sverige är inte ett realistiskt alternativ – och det är just därför vi kämpar för att vår mormor ska få stanna. Migrationsverket har ifrågasatt varför frågan inte har drivits tidigare. Under den period då en ny ansökan skulle ha gjorts drabbades familjen av en nära anhörigs bortgång, vilket tog all kraft och fokus. Därefter levde hon under många år som en del av samhället och vi uppfattade att hennes situation hade stabiliserats. Vi har förståelse för att det kan ha uppstått brister i hanteringen över tid. Men oavsett detta måste fokus nu ligga på hennes nuvarande situation: en 95-årig, svårt sjuk kvinna som är helt beroende av sin familj i Sverige. Frågan är inte varför vi inte flyttar. Frågan är om det är rimligt att utvisa en 95-årig, svårt sjuk kvinna från den enda trygghet och familj hon har. Vi efterfrågar inte särbehandling, utan en human och verklighetsförankrad bedömning där hennes faktiska situation vägs in fullt ut. Hon förtjänar ett värdigt och tryggt avslut i livet tillsammans med sin familj. Ingen ska behöva utvisas från sin familj i livets slutskede. https://www.mitti.se/nyheter/95ariga-rabea-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har-6.3.358510.43767f5425

Bomhus är Gävles största stadsdel. Här finns en omfattande hockeyverksamhet – inklusive en av kommunens största satsningar på flickhockey

Vår fina fina vän Wafiq blir utvisad från Sverige inom 4 veckor. Han har bott här i 7 år, jobbar, har gått skola, tagit studenten här och jobbar nu. Nu kommer han att förlora vänner, trygghet och sin framtid här. Om Wafiq åker tillbaka till Bangladesh kommer han att behöva börja om i klass 8 trots att han är 20 år, då de svenska betygen ej gäller där. Hans familj blir kvar i Sverige, likaså den framtid han byggt upp och alla hans vänner. Han kommer att behöva börja om från noll. Trots detta har han nu fått ett beslut om att han måste lämna landet.  Det här handlar inte bara om ett papper. Det  handlar om en människa. En människa som inom 4 veckor kommer förlora hela sitt liv, och Sverige kommer förlora en riktigt riktigt fin kille, kollega och framför allt vän.  Han är älskad av alla oss kompisar. Han förlorar allt han har jobbat för, och vi förlorar vår bästa vän. Det finns ingen som du Wafiq, och vi kommer göra allt vi kan!

Hali har bott och arbetat i Sverige i över 7 år. Under den tiden har han skaffat sig ett stabilt liv, arbetat, betalat skatt och till och med köpt en bostad. Han är en del av samhället och har byggt sin framtid här. Trots detta riskerar han nu att bli utvisad. Detta är inte bara ett hårt slag mot Hali – utan också orimligt ur ett samhällsperspektiv. Sverige behöver människor som arbetar, bidrar och integreras. Att utvisa någon som gjort allt rätt skickar fel signaler.

För det finns barn som inte har råd med saker då är den bra, man får ett mer socialt umgänge än med telefoner och man sitter inte bara hemma utan är ute och är med folk och gör saker med andra utan massa telefoner

Regeringen har inte gett Trafikverket de pengar som behövs för två nattåg till Norrbotten. Nattågstrafiken till Luleå halveras trots att tågen ofta är fullbokade. Inga sov- och liggvagnar kommer gå norr om Boden. Det är en historisk nedskärning. Alla boende i Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Abisko, Narvik, men också turistnäringen och alla som vill resa klimatsmart till och från Norrbottens inland, behöver bra nattågsförbindelser! 

Ledningen för Nykvarns förskolor har på förslag att minska andelen anställda förskolelärare med en tredjedel. Man påstår att barnkullarna minskar, som i andra kommuner. Samtidigt visar statistik från Statistiska centralbyrån att antalet barn som föds i Nykvarn faktiskt ökade kraftigt under 2025 – en historiskt stor uppgång. Dessutom är inflytten av barn i åldern 0–5 år till Nykvarn större än utflytten. Med andra ord: behovet av en stark och välbemannad förskola ökar, inte minskar. Barnen i Nykvarn förtjänar en trygg, utvecklande och kvalitativ start i livet. Förskolan är inte bara en plats för omsorg – den lägger grunden för lärande, språk, sociala färdigheter och framtida möjligheter. Därför är det djupt oroande med nedskärningar som minskar andelen utbildade förskollärare. Forskning och erfarenhet visar tydligt att utbildade förskollärare är avgörande för kvaliteten i verksamheten. De har kompetensen att se varje barns behov, stimulera utveckling och skapa en miljö där barn kan växa. När andelen förskollärare minskar riskerar kvaliteten att försämras – och det är barnen som får betala priset. Att då skära ner på andelen förskollärare går i helt fel riktning. Det riskerar att skapa större barngrupper, mindre individuell uppmärksamhet och en mer pressad arbetsmiljö för personalen – vilket i sin tur påverkar barnens trygghet och utveckling. Om du bryr dig om barnen i Nykvarns framtid, om jämlikhet och om kvaliteten i vår gemensamma välfärd, är det viktigt att agera nu. Att skriva under protestlistan är ett konkret sätt att visa att vi inte accepterar beslut som försämrar förutsättningarna för våra yngsta.

Den 3:e mars fattade S, V och MP i förskolenämnden beslut om att stänga förskolan Yxan på Wollmar Yxkullsgatan 15a på Södermalm. Bakgrunden är brister i redovisningen 2022 och 2023. Brister ska tas på största möjliga allvar. Att bedriva en förskola är ett stort ansvar - och kommunen och medborgarna måste kunna lita på att förskolan drivs enligt rådande regler. Men det är i sammanhanget viktigt att påpeka att bristerna inte påverkat vare sig resultatet eller skatten. Det är alltså ingen som har skott sig på detta – utan det handlar om slarv och misstag.  Sedan 2024 har förskolan bytt revisor. Ekonomin är i mycket god ordning. För att stärka upp förskolans kunskap i ekonomi och styrelsearbete kommer föräldrar med stort kunnande inom ekonomi att ta plats i styrelsen jämte pedagogerna. Trots detta har majoriteten i förskolenämnden valt att stänga förskolan - baserat på brister som identifierades för tre år sedan och är avhjälpta. En enad opposition vill att tjänstemännen gör en uppdaterad analys baserad på hur skolan drivs idag.  Vi har varit i kontakt med politiker från alla partier. De har tagit del av våra personliga historier. Om barn som av olika anledningar inte passade in där de var innan. Men som har funnit ett hem och en trygghet på Yxan. De vet också att de brister som uppmärksammats till stor del är avhjälpta. Och att vi föräldrar är beredda att gå in och stötta i styrelsearbetet för att förskolan administrativt ska drivas på ett sätt som är förenligt med det höga krav som uppdraget rättmätigen kräver.  Men S, V och MP har valt att inte lyssna. Beslutet är överklagat. Men överklagan tar tid. Och så länge förskolan har tillståndet indraget kan inte nya barn ställa sig i kö. Risken är att även om förskolan vinner överklagan – kan det vara för sent.  Snälla. Hjälp oss att få politikerna att lyssna. Det står de helt fritt att ta upp ärendet igen och fatta ett nytt beslut.  Vi föräldrar är beredda att göra vad som krävs för att rädda Yxan. Vi gör det här för våra barn. För att de inte ska ryckas upp från en plats och ett sammanhang som de älskar. Men samtidigt vill vi att denna förskola - som har gett våra barn så oerhört mycket - ska få finnas kvar även efter att de lämnat. Att stänga Yxan vore ett stort misstag.  Den kultur som Yxan har skapat är svår att sätta fingret på. Den närmaste beskrivningen är kärlek och trygghet. Det som barn mer än något annat behöver.  Låt inte detta vara sista våren med Yxan. För vem vinner på att en förskola - älskad av barn, pedagoger och föräldrar - får stänga igen? Ps. Om du vill engagera dig mer och/eller hålla dig uppdaterad rekommenderar vi att även gå med i Facebook-gruppen. Se länk nedan.

Bakgrunden till denna protestlista:  Jag är stolt pappa till tre barn. Två av mina barn har drabbats av Sanfilippos sjukdom (Barndemens). Det är en dödlig sjukdom utan behandling där de flesta inte överlever tonåren och vi förlorade vår äldsta dotter när hon var 20 år gammal. Min äldsta dotters sista år i livet blev fruktansvärt ovärdigt delvis pga att hon inte fick tillgång till fungerande inkontinensskydd (blöjor). Det läckte igenom vilket ledde till svåra konsekvenser för henne, familjen och de som vårdade henne. Jag vill inte att min yngsta dotter ska behöva genomlida samma sak som sin storasyster. Jag skrev ett inlägg på Facebook som ni kan läsa ett utdrag ur här nedan. Jag har nu fått förståelse för att det finns många andra som har drabbats på liknande sätt som mina döttrar. Både äldre och yngre. ”Hur skulle du känna om du blev utelåst från din egen toalett när du har behov att gå? Hur skulle du reagera och agera om dina toalettbesök i ditt eget hem blev avgiftsbelagda? Märklig tanke för de flesta, men verkligheten för några andra. Min dotter till exempel. Hon har från cirka 5 års ålder inte klarat av sina toalettbesök pga sin sjukdom och är därför i behov av- och har rätt till inkontinensskydd (blöja). Nu har hon fått besked från vården att de måste följa riktlinjerna för förskrivning av antal blöjor per dygn, vilka är satta till 6 stycken. Min dotter har behov av cirka 10-12 toalettbesök (blöjor) per dygn vanligtvis. Vid magproblem eller medicinering fler än så.  Men detta finns det tydligen inte utrymme för att ta hänsyn till i riktlinjerna. Har man sådana behov får hon bekosta ytterligare toalettbesök (blöjor) själv. En 12 årig tjej med dödlig sjukdom utan inkomst. Hur ska hon kunna betala? En ”frisk” månad innebär det en kostnad på cirka 2400:- för de extra skydd hon behöver. Då får väl föräldrarna betala då. Exakt! Det är den information hon får från vården och det är är klart att vi gör. Så länge vi bara kan! Det jag undrar är, vad händer den dagen föräldrar inte längre finns kvar eller när deras pengar inte räcker till? Det torde ju inte vara självklart att alla har anhöriga som har möjligheten att bära extra utgifter på 2-3 tusen kronor per månad. Då blir barnen (de äldre) utelåsta från sina ”toaletter” efter 6 besök och tvingas gå i sin egen avföring tills dess att de har råd att betala för sig?! För mig känns det här inte okej! Jag anser att det behöver införas större flexibilitet i riktlinjerna för att inte göra livet ovärdigt och onödigt svårt för de som redan är allvarligt sjuka.” Tycker du likadant? Skriv under! Låt oss hjälpa de drabbade att göra sina röster hörda. Tillsammans gör vi vad vi kan för att påverka situationen till det bättre.

Vi som arbetar inom LSS i Falu kommun har fått besked om att vårt flexibla arbetstidsavtal sägs upp av kommunal då kommunen inte mötte deras krav. Men kommnunen skulle ändå sagt upp avtalet längre fram. Beslutet motiveras med besparingar ifrån kommunens sida. Tidigare tillhörde vi Socialförvaltningen men ligger nu under Omvårdnadsförvaltningen. Trots att verksamheten inom LSS länge fått höra att vi sparat pengar och haft en fungerande verksamhet, drabbas vi nu av samma besparingar som äldreomsorgen och hemtjänsten – verksamheter där kostnaderna sett annorlunda ut. Det innebär att ett avtal som fungerat bra för både personal, verksamhet och brukare riskerar att försvinna, trots att det inte är inom LSS som problemen funnits. Flexavtalet har bidragit till bättre arbetsmiljö, flexibilitet och möjlighet att få vardagen att fungera för personalen. Att ta bort det riskerar att göra det svårare att behålla och rekrytera personal inom en redan pressad verksamhet. Vi skriver under denna namninsamling för att visa att vi inte accepterar detta beslut och uppmanar Falu kommun att ompröva frågan och värna om personalen inom LSS. Det har varit mycket förändringar till det sämre nu under flera år och nu har vi fått nog. Vi vill kunna vara med och påverka.

Barnen är vår framtid och det viktigaste vi har, barnen förtjänar en stressfri förskola med vuxna som hinner med sitt arbete. Att överlämna sitt barn i barnomsorgens händer, ska vara en trygghet för varje förälder. En anställd ska orka göra sitt bästa varje dag, det vi ser beslutas nu är inte i rätt riktning. Skola och omsorg behöver fler vuxna för barnen, inte färre! Kommunen hänvisar som orsak till det demografiska läget, med minskande barnkullar. I praktiken ser sanningen helt annorlunda ut, förskolorna har redan för stort antal barn på avdelningarna. Blandade grupper 1-5 i ett tal långt över gränsen på lagliga riktlinjer. Ljusdals Kommun måste tänka om! För ALLAS bästa. Namninsamlingen pågår så länge det krävs.

Skolmatspengen måste öka då verkligheten har förändrats. Matpriserna har stigit kraftigt, samtidigt som skolmaten förväntas vara näringsriktig, hållbar, klimatsmart och anpassad efter olika behov. Den ekvationen går inte ihop med en skolmatspeng som halkar efter.  Detta ligger skolmatspengen på i Alingsås per portion. Förskola frukost 11,19 kr Mellanmål 11,83 kr Lunch 27,71 kr  Fritidshem frukost 12,79 kr  Mellanmål 15,99 kr  Lunch 33,63 kr  Grundskola lunch 33,63 Skolmatspengen ska räcka till    • Råvaror  • Tillagning  • Personal  • Transport (om det är mottagningskök)  • Specialkost  • Svinn När pengarna inte räcker får det konsekvenser. Kvaliteten på råvarorna riskerar att försämras, variationen minskar och det blir svårare att servera mat som elever faktiskt äter. Resultatet blir ofta ökat matsvinn och elever som går hungriga genom eftermiddagens lektioner. För många barn är skolmaten dagens viktigaste mål. En elev som inte äter sig mätt får svårare att koncentrera sig, orkar mindre och får sämre förutsättningar att klara skoldagen. Därför är skolmaten inte bara en kostnadsfråga den är en fråga om jämlikhet, folkhälsa och kunskap. Skolmatspengen måste öka då verkligheten har förändrats. Matpriserna har stigit kraftigt, samtidigt som skolmaten förväntas vara näringsriktig, hållbar, klimatsmart och anpassad efter olika behov. Den ekvationen går inte ihop med en skolmatspeng som halkar efter. I Alingsås kommun , som övriga landet, behöver skolmaten ses som en investering. Ska vi erbjuda skolmat med hög kvalitet och hållbarhet måste resurserna följa med. Annars riskerar skolmaten att bli ännu en besparing som i längden kostar mer både för eleverna och för samhället.  Vi som skriver på denna namninsamling kräver att  skolmatspengen höjs,  för ta ansvar för våra barns vardag och framtid. Att höja skolmatspengen är att ta ansvar för våra barns vardag i Alingsås kommun. En låg skolmatspeng ger inte elever det dom har rätt till eller näringsrik, och god mat som ger dom ork, energi under skoldagen. Linda Vackenklint, kockstuderande