Dagens nyckeltal gällande personaltäthet per brukare är inte i balans med den vård och omsorg som brukarna kräver och har rätt till idag. En höjning av nyckeltalet skulle leda till höjd grundbemanning vilket gynnar vårdtagarna positivt. Det ger mer tid till insatser och aktiviteter som idag tyvärr ofta blir bortprioriterade. En höjning av nyckeltalet ger personalen en bättre arbetsmiljö där även sjuktalen kan minska.

Idag kan barn inte åka kollektivt ensamma i Mölndal. Det krävs mobil, BankID, konto och Swish. Gör som Göteborg, låt alla barn och ungdomar få röra sig friare i  samhället, låt dem få åka kollektivt utan kostnad. I Mölndal väljer vi att uppfostra både barn och vuxna in i ett ineffektivt, stressat och kostsamt bilberoende. Det finns flertalet tillfällen, förutom skoltransport, då barn har behov att med och utan vuxen transportera sig inom kommunen. 1. Till familj, släkt och vänner inom och mellan kommuner 2. Till aktiviteter, kulturskola och idrottsaktiviteter  Föräldrar stressar mellan aktiviteter, ju fler barn desto fler skjutsningar. Många aktiviteter hade kunnat ske på tidpunkter som passar till exempel en pedagog på kulturskolan eller en ungdomstränare, om barnen själva hade kunnat transportera sig dit. Om ett barn kan åka kollektivt en väg eller en annan underlättar detta för alla. 3. För att familjen ska välja bort bilen  En familj på fyra personer går på dryga 240 kronor tur och retur inom kommunen. Det är orimligt, fler hade valt kollektivt på fritiden även om de till vardags åker bil. 

Den 16 juni 2025 beslutade kommunfullmäktige i Sala kommun att ta bort lagen om valfrihet (LOV) för serviceinsatser inom hemtjänsten. Det innebär att från och med 1 januari 2026 kommer all städning att erbjudas via den kommunala hemtjänsten — även om möjligheten att anlita privat finns kvar, men till ett högre pris. Vi som arbetar inom hemtjänsten vill att privata städföretag även i fortsättningen ska utföra städningen hos våra äldre. Vi är utbildade undersköterskor med kompetens för vård och omsorg, och vi vill kunna lägga vårt fokus där det behövs som mest — hos de äldre som är i behov av omsorg och omvårdnad. Att låta privata städföretag sköta städningen ger våra äldre trygghet och valfrihet, samtidigt som vi inom hemtjänsten får bättre möjligheter att fokusera på vårdinsatser. Skriv under vår namninsamling och hjälp oss påverka beslutet — för trygghet, valfrihet och en värdig äldreomsorg!

Att spara pengar på våra yngsta är inte rätt väg att gå. Vi borde istället investera i barnens framtid – i miljöer, både ute och inne, där de får växa med trygghet och omsorg. Barnen har rätt till en säker, lugn och stabil förskolemiljö – med närvarande pedagoger som finns där när de behövs som mest. För oss föräldrar är förskolan ovärderlig – för att vi ska kunna arbeta, och för att våra barn ska få det bästa tänkbara start i livet. Med den här namninsamlingen vill vi – föräldrar till de barn som nu drabbas – visa kommunen att beslutet är fel. Kompassens Förskola bör bevaras. Den är en plats där barnen får vara barn. Skriv under du också – om inte för din skull, så för barnens.

Jeriko-området är ett fantastiskt grönområde med redan etablerade verksamheter som verkar i samklang med naturen och bidrar till hälsa och välbefinnande hos framför allt barn och unga. Det finns skyddade arter och fornlämningar i området. Om vi förstör det här kan vi aldrig få tillbaka det.

Helsingborg har en unik möjlighet att bli ett föredöme – en stad som med respekt för historien binder ihop stadsdelar, kulturer och generationer i ett levande, tryggt och inkluderande stadsrum. Istället för att bygga bort stora delar av parken och skapa en barriär mellan norr och söder, har vi chansen att utveckla en öppen och grön mötesplats för alla – där människor kan umgås, kulturen får leva och stadens själ får finnas kvar. Det är dags för kommunen, näringslivet och invånarna att tänka nytt och samarbeta på riktigt – inte bara i ord, utan i handling. Jag har under lång tid kämpat för att utveckla Bollbrolyckan och stadsparken till en levande plats för alla, med en musikpaviljong, uteservering, trygga aktiviteter och ett bibliotek som byggs längs med Carl Krooks gata – inte tvärs över parken. På så sätt bevarar vi både sikten, flödet och öppenheten mellan stadsdelarna. Läs gärna hela min text här: https://sabinasoder.se/upprop-mot-nya-stadsbiblioteket-helsingborg-riskerar-bryta-makarna-krooks-stipulerade-gavobrev-fran-1870/ Många städer och länder har valt att satsa på levande stadsparker där grönska, kultur och mat möts – i stället för att ersätta dem med storskaliga byggprojekt. Helsingborg har samma chans – att skapa en pulserande mötesplats där människor från alla delar av staden kan samlas och trivas.  Låt Helsingborg bli ett gott exempel – inte en stad som bygger en mur genom sitt gröna hjärta. Med hopp om en positiv förändring❤️ /Sabina Söder

Hassan-Ali Husseini flydde från Afghanistan och kom till Sverige för snart tio år sedan. Han lärde sig snabbt svenska och har sedan dess varit en aktiv och engagerad del av vårt samhälle. Med en stark vilja att hjälpa till har han inte bara anpassat sig – han har bidragit. Nu hotas han av utvisning, med verkställighet planerad till slutet av juni. Hassan är utbildad undersköterska och har arbetat heltid inom hemtjänsten i fem år – ett yrke där det redan råder stor personalbrist. Han är en uppskattad och viktigt del av hemtjänsten, där han dagligen tar hand om äldre och sjuka med respekt, värme och professionalism.  Men Hassan är inte bara viktig i sin yrkesroll. Han är också en människa som berör många på djupet. Genom åren har han skapat djupa relationer med människorna runt omkring sig, och för många är han som en familjemedlem. Att han tvingas lämna Sverige skulle inte bara skapa ett tomrum i hans liv – utan även i livet hos oss som haft förmånen att stå honom nära.  Vi behöver fler som Hassan, inte färre. Positiv förändring är ingenting man väntar på. Det är något som kräver handling – något man måste kämpa för. Idag har du möjligheten att kämpa för en människa som behöver din hjälp – en människa som under hela sitt liv har hjälpt andra. Hassan förtjänar att få stanna.

Mammografin är en hälsokontroll där omkring två av tre bröstcancerfall i Sverige upptäcks. I Region Norrbotten har det tidigare funnits mobila mammografivagnar som gjorde det möjligt för mammografin att komma till kvinnor på glesbygden, istället för att kvinnor på glesbygden ska behöva spendera tid och pengar på långa resor till en fast mammografienhet på ett sjukus i en större stad.  2022 beslutade dock Region Norrbotten att lägga ned de mobila mammografivagnarna, vilket har försämrat kvinnors tillgång till potentiellt livsavgörande hälsokontroller - bara för att de bor på glesbygden. Det är orättvist! Kvinnor som bor i Arjeplogs kommun har i DN berättat att de måste resa 40 mil för att gå på sin mammografi, vilket kostar pengar, försvårar livspusslet och gör det svårt att få ihop med sitt arbete. Många skjuter därför upp, ställer in eller glömmer mammografin. Beslutet att lägga ner de mobila mammografivagnarna är bara ett exempel på alla politiska beslut i svensk politik som leder till att folk (särskilt kvinnor!) som bor på gles- och landsbygden får det sämre. Att tillgången till välfärd begränsas för de som bor på gles- och landsbygd bidrar till att glesbygden avfolkas och att ojämlikheten mellan stad och land ökar! Det måste stoppas, ett beslut i taget, och varför inte börja med det här idiotiska beslutet? ÅTERINFÖR DE MOBILA MAMMOGRAFIVAGNARNA!  Källor och information:  https://www.dn.se/sverige/therese-tvingas-resa-mer-an-40-mil-for-mammografi/ https://www.dn.se/sverige/lise-lotte-slogs-for-mammografin-sa-javla-orattvist/ https://www.norrbotten.se/sv/region-norrbottens-nyhetsarkiv/manga-fordelar-med-fasta-screeninglokaler-for-mammografin/?fbclid=IwQ0xDSwK1OuljbGNrArU5gWV4dG4DYWVtAjExAAEeWadyPdwsdIdtOlFhk7nSV8jXE0nR3iwqTAIxZHO5yillAy6EJ4XuwlJ3dic_aem_I3U4Fm5OldIiwbA_RaMVPA

Tre barn som under flera år bott i ett tryggt familjehem hotas nu av omplacering – mot sin vilja och trots tydliga varningssignaler om att en återförening med de biologiska föräldrarna kan innebära både psykisk och fysisk fara. Barnens pappa har dömts för narkotikabrott och vittnesmål från barnen själva, grannar, lärare och poliser har länge pekat på en våldspräglad hemmiljö – redan innan barnen omhändertogs av socialtjänsten.  Även deras biologiska mamma har berättat om det våld som hon har utsatts för, innan hon tog tillbaka sitt vittnesmål.  Föräldrarna har hävdat att inget våld förekommit – men SVT:s granskning visar en annan bild. Enligt flera tidigare utredningar samt en dom om LVU i kammarrätten har barnen utsatts för vanvård, våld och psykisk misshandel. Barnen har beskrivits leva under "terrorväldesliknande förhållanden".  Ett av barnen har berättat för sin lärare att hon har blivit biten av sin biologiska pappa.   – Jag ångrar att jag inte tog bild på röda märken som jag såg på barnets hals, säger läraren Malin. Trots detta har Söderhamns socialtjänst valt att ignorera tidigare domar, utredningar samt utlåtanden från skola och polis.  Socialtjänsten bortser från barnens egna berättelser – och ifrågasätter till och med deras minnen av allvarliga tandproblem.  Två professorer i tandvård har granskat en bild på de utdragna tänderna och konstaterar att de uppvisar stora kariesangrepp. Socialtjänsten ifrågasätter barnens uppgifter om våld och försummelse- trots att det är dessa uppgifter som har legat till grund att barnen fick LVU. Att mamman senare tagit tillbaka sitt vittnesmål, och att pappan friats i tingsrätten på grund av brist på bevis, väger nu tyngre för socialtjänsten i Söderhamns kommun, än barnens upplevelser och den omfattande dokumentation som finns. 🚨Vad har hänt:  1. Det finns ingen dokumentation som visar att barnens egna åsikter har efterfrågats, vilket strider mot svensk lagstiftning. När syskonen har uttryckt sin vilja, har socialtjänsten valt att inte ta hänsyn till deras åsikter. 2. Enhetschef Gustav Larsson kritiserade barnens uttalanden i media och kallade det ”olämpligt”. Detta trots att barns yttrandefrihet är skyddad enligt både svensk lag och barnkonventionen. 3. Trots lagens krav på rättssäker prövning nekade socialtjänsten barnen ett eget juridiskt ombud inledningsvis – något domstolen senare rättade genom att utse en advokat att företräda dem. 4.  Förvaltningsrätten beslutade att barnen inte skulle flyttas. I direkt strid med denna dom, försökte kommunen häva barnens LVU – ett rättsosäkert försök att verkställa den omstridda flytten.  5.  Lagstiftningen kräver att barnets bästa ska prövas ytterst noggrant innan vård enligt LVU upphör. Kommunens agerande visar på en ignorans inför detta och riskerar barnens välfärd. 6. Barnens berättelser om våld och försummelse har tonats ner. De har blivit ifrågasatta, inte lyssnade på – och i vissa fall tillrättavisade – av vuxna i maktposition. Handläggare på socialtjänsten påstår att barnen inte har utsatts för försummelse och våld, trots att det finns dokumentation.  Det är gaslighting av utsatta barn. 7. Socialtjänsten planerade att placera barnen i ett familjehem som har kopplingar till gängkriminalitet.  8. Kommunen bryter mot lagen Lex lilla hjärtat vilket syftar till att försvåra att barn plötsligt rycks från ett familjehem de rotat sig i. När det gått två år i familjehemmet ska man pröva om vårdnaden om barnet ska flyttas dit. Men Söderhamns kommun har inte övervägt om en vårdnadsöverflyttning kan vara bra för syskonen, trots att de bott i samma hem i snart tre år. Detta är inte bara ett svek mot tre barn – det är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten för alla barn i kommunens vård. Ett rättssamhälle kan aldrig acceptera att barn tystas, kringgås och manipuleras av dem som har makten över deras liv. 🖊️ Skriv under för barns rätt att vara trygga – och bli hörda. Läs gärna mer om den granskning som SVT har gjort gällande barnen och socialtjänsten i Söderhamns kommun: https://www.svt.se/nyheter/om/familjehemsbarnen-i-soderhamn

Alla har har rätt till mat och trygghet. Det är inte förhandlingsbart. Den här kampanjen visar tydligt vad som står på spel – och sätter tryck på regeringen att ta rätt beslut som gör livet drägligt även för ensamstående barnfamiljer. 

Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Forskning visar att gymnasieelever som får sommarjobb har 35 procent större chans att få jobb efter examen. Det gör skillnad på riktigt. Dessutom har många kommuner i länet och runt om i landet infört en sommarjobbsgaranti för sina ungdomar – varför ska inte Sigtunas unga få samma chans?  Idag saknar många unga i kommunen möjligheten till ett första jobb, samtidigt som ungdomsarbetslösheten ligger på 23,8 procent i landet och 7,6 procent i Stockholms län. Det är ett växande problem – för utan erfarenhet är det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, och utan arbete riskerar unga att halka efter redan från början.  Förra året gick utbildningsnämnden i Sigtuna kommun med 16 miljoner i överskott samtidigt som den moderatledda kommunledningen la 40 miljoner på skattesänkningar. En sommarjobbsgaranti hade endast kostat omkring 11 miljoner. Kommunledningen måste prioritera oss ungdomar först!  Vi tycker att ungas framtid borde komma först. Därför vill vi att kommunen inför en sommarjobbsgaranti för alla elever i årskurs 9 och på gymnasiet. Det är en investering i oss ungdomar och vår framtid!