Nu är Socialstyrelsens arbete med nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest igång och valet av sakkunniga för projektledningsgrupp och ansvariga för de olika områdesgrupperna är så gott som färdigt. 14 av 17 sakkunniga är läkare, 13 av läkarna är psykiatriker. Det faktum att Socialstyrelsens tjänstemän valt att, i likhet med tidigare år, tillsätta läkare till nästan alla betydande positioner i arbetet med riktlinjerna och att majoriteten av dessa omfamnar en tydlig biomedicinsk förklaringsmodell för orsakerna till psykisk ohälsa och hur det ska behandlas, talar sitt tydliga språk. Ramarna för vad vi kan förvänta oss av de nya riktlinjerna är därmed satta. Mer av detsamma helt enkelt: KBT och medicinska behandlingar[1]. Den ensidiga sammansättningen i expertgruppen står i klar motsättning till det komplexa i frågor om psykisk ohälsa. Man har återigen valt att underkänna kompetensen hos en rad yrkeskategorier som sjuksköterskor, mentalskötare, psykoterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, psykologer, socionomer, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Inte heller representanter för gruppen som är mottagare av vården - patienterna - ges något utrymme. De är och förblir inget annat än statister i Socialstyrelsens ögon. Om målet är att skapa en framgångsrik och kostnadseffektiv vård vid psykiskt lidande och inte bara kortsiktig symtomlindring behöver vi utgå från att varje individs psykiska välbefinnande är ett resultat av ett samspel mellan dennes nuvarande omständigheter, livshistoria, trossystem, kulturen, relationer och kroppsliga kapacitet. Vi behöver acceptera att en behandling som hjälper en individ, kan vara verkningslös för någon annan och skadlig för en tredje. Av den anledningen måste det finnas en mångfald av insatser som utgår från individens förutsättningar och preferenser. Vi kräver att:   1. Socialstyrelsen följer myndighetskravet på opartiskhet liksom dess egna jävsregler som innebär att olika skolbildningar skall vara lika representerade och med lika inflytande, inklusive i ledningsgruppen. 2. Riktlinjerna utgår från Patientlagens krav på patienters rätt till olika behandlingar. Det saknas vetenskapligt stöd för att vid heterogena grupper, som depression och ångest, ge en viss behandlingsmetod generell prioritet. Kravet på personcentrerad vård förutsätter en bredd av olika terapier att välja mellan. 3. Riktlinjerna inte skall styra tillgång till olika behandlingsmetoder, utan enbart vara ett stöd i en evidensbaserad praktik där vetenskapligt stöd, den professionella bedömningen och patientens egna behov och preferenser vägs samman vid val av behandling[2]. Vill du se en annan, mer humanistisk och verksam vård vid psykisk ohälsa än den Socialstyrelsen förespråkar? Skriv då på uppropet. Du kan också höra av dig till myndigheten och politiker med dina synpunkter. Gör din röst hörd! [1] Pūras, D. (2017). Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health. United Nations, Human Rights Council. [2] https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/ Initiativtagare: André Marx, allmänläkare Gunnar Bohman, leg. psykolog och psykoterapeut, Med.dr. Organisationsföreträdare: Erika Steorn, Generalsekreterare Tjejzonen Jenny Svebeck, socionom, leg. psykoterapeut, ordförande riksföreningen Psykoterapicentrum Per Sternbeck, föreningssekreterare patientföreningen Equal Camilla Stenström, ordförande Göteborgs Psykoterapi institut Teci Hill, Med dr, leg psykoterapeut, ordförande Svenska psykoanalytiska föreningen Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR Anders Klingström, ordförande Akademikerförbundet SSR förening för legitimerade psykoterapeuter Felicia Katarina Lundgren, ekoterapeut, ordförande i riksföreningen Kontext Lotta Beskow, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Svenska föreningen för familjeterapi Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån  Kristina Båth, förbundsordförande Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH Caroline Stiernstedt Sahlborn, generalsekreterare Stiftelsen 1825 Forskare och kliniker:  Alain Topor, professor emeritus. Universitetet i Agder. Norge Göran Högberg, psykiatriker, psykoterapeut Jenny Wetterling, specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad Fanny Marell, leg psykoterapeut, lärare i psykoterapi Markus Dencker, leg. psykolog Aron Branner, leg. psykoterapeut, handledare i klinisk psykologi Markus Erosson, Socionom, leg psykoterapeut Sven Román, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri  Jonas Lindblom, docent i sociologi, Mälardalens universitet Åsa Nilsonne, specialist i allm. psykiatri, prof. emeritus Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut Sofia Jynnesjö, behandlare inom missbruksvård Roland Paulsen, docent i sociologi Johan Stiernstedt, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut Lasse Mattila, socionom och handledare i psykosocialt arbete Maria Ingström specialist i allmänmedicin Roger Nilson, ortoped, beroendeterapeut  Nina Gårevik, med. dr, leg sjuksköterska psykiatrisk vård Imri Demisai, specialist i psykiatri Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri, med. dr.  Barbro Bransome, specialist i allmänmedicin Leena Källqvist, leg psykoterapeut kris och trauma Peter Andersson, leg. psykoterapeut, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet Pär Engholm, forskare i sociologi, Uppsala universitet Dunja Grisell, samtals-/ACT-terapeut, peer supporter Anne-Marie Boström, leg sjuksköterska, lektor i omvårdnad, Karolinska Institutet Dan Stiwne, docent, leg existentiell terapeut. Jenny Rudberg, verksamhetsutvecklare, Vuxenpsykiatrin Helsingborg Eva Henje, Professor i barn- och ungdomspsykiatri Hans Larsson Leg. Psykoterapeut Magnus von Campenhausen, leg. psykolog Björn Philips, leg psykolog/psykoterapeut, professor i klinisk psykologi

Kollektivtrafiken är mer än bara ett sätt att ta sig från punkt A till B. Den är avgörande för att människor ska kunna arbeta, studera och leva – oavsett inkomst. När priserna höjs tvingas fler ta bilen eller stanna hemma. Det drabbar både klimat och människa.  👉 Skriv under vår namninsamling!  Tillsammans kan vi sätta press på moderatledda högeroppositionen i Västra Götaland att stoppa prisökningen och stå upp för en kollektivtrafik som är till för alla! 

Det öppna brevet, skrivet av Föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF), riktar sig till Stockholms stad och allmänheten med en begäran om att omedelbart stoppa avhysningen av Hjulsta ekoodling. Odlingen, som började 2014, har vuxit till cirka 5000 kvm och hotas nu av avhysning från politiker och tjänstemän med argument som föreningen hävdar är ogrundade ("olovlig odling," "svart bygge"). Föreningen betonar att odlingen är ett viktigt verktyg för klimatomställningen och ett hållbart matsystem. De nämner konkret nytta som produktion av uppskattningsvis 5000 kg ekogrönsaker och hjälp till sommarjobbare, m.fl. Dessutom hävdas att avhysningen strider mot stadens egna riktlinjer gällande stadsodling, samverkan med civilsamhället och målen i Miljöprogram 2030. Mer information omkring ämnet finns i själva öppna brevet: som kan läsas i gulliga.se eller i Hjulstaodlingens hemsida: hjulstaodling.gulliga.se eller ring Rafael på 0703411142

Arbetslösa förtjänar trygghet, inte sänkta ersättningar! Vi protesterar mot regeringens nya regler som sänker ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program. Dessa regler innebär att människor som redan har begränsad ekonomisk trygghet får ännu mindre att leva på. Det är märkligt och orättvist att systemet verkar uppmuntra de som redan har gott om pengar genom att ge ännu mer, medan de som redan har lite ekonomiskt stöd får mindre ersättning när de försöker göra rätt för sig och delta i arbetsmarknadsprogram. Resultatet blir lägre ersättning och sämre ekonomiskt skydd för de som redan har begränsade resurser. Detta drabbar både arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsprogram och leder till ökad ekonomisk utsatthet och stress. Forskning visar att det inte finns ett klart och generellt samband mellan lägre ersättningsnivåer och lägre arbetslöshet. Internationella jämförelser visar att länder med höga ersättningar kan ha bland de lägsta arbetslösheterna (dagensarena.se). Dessutom visar studier att sänkta ersättningsnivåer kan få allvarliga hälsoeffekter. En svensk studie från 2006–2010 visade att försämrad arbetslöshetsersättning korrelerade med ökad ekonomisk stress och fler sjukhusinläggningar relaterade till psykisk ohälsa och alkoholproblem (BMC Public Health, 2022). Det är alltså både orättvist och riskfyllt att sänka ersättningen – inte bara för ekonomin, utan även för människors hälsa. Uppmaning: Skriv under om du också vill att människor som deltar i arbetsmarknadsprogram ska ha en rimlig och trygg ersättning. Tillsammans kan vi visa regeringen att dessa regler måste ändras.

Ändra ert beslut- stå upp för alla människors lika värde. Säg:  "Tack, men Nej Tack" Det är inte bara rödgröna kommuner som tackar nej, även moderata kommuner är ointresserade av möten om återvandring:  – Jag ser inte vilket problem i Lund som skulle lösas av ökad frivillig återvandring, säger Rasmus Törnblom (M). Det är uppenbart att SD-regeringen vill misstänkliggöra människor med utländsk bakgrund – men den här sortens splittrande symbolpolitik hör inte hemma i en demokrati.  Låt bli det permanenta uppehållstillståndet och slösa inte våra skattepengar på återvandringsbidrag, SD-regeringen.

Våra fyra hjärtefrågor Ett rättvist Göteborg: Alla ska ha lika möjligheter – oavsett var man bor, arbetar eller kommer ifrån. Ett inkluderande samhälle: Ingen ska lämnas utanför och alla ska känna samhörighet. Bygga broar mellan människor: Genom dialog, kultur och gemenskap. Liv, miljö och rörelse: Hållbarhet, hälsa och ett levande stadsliv i alla stadsdelar.  För de unga: Vi vill investera i utbildning, fritid och arbete som ger unga verkliga möjligheter, med mentorsprogram och större inflytande i kommunens beslut.  För de äldre: De som byggt vår stad förtjänar trygghet, respekt och värme. Vi vill satsa på bättre vård, mötesplatser och mer kollektivtrafik för pensionärer.  För alla Göteborgare: Vi vill att besluten fattas närmare människorna – fler öppna medborgardialoger, digitala forum och lokala råd i varje stadsdel.  Tillsammans kan vi skapa en stad där alla röster räknas. Skriv under och gör skillnad! Läs mer om TILLSAMMANS här på hemsidan. Partiet TILLSAMMANS finns i fler kommuner: https://ideologi.nu/

Ska Gotland vara en plats där vanliga människor lever året runt eller med tiden enbart en semesterort? Vi måste få igång en öppen diskussion om villkoren för att leva här när vi har hög skatt, låga löner, höga bostadskostnader, höga färjepriser och människor faktiskt väljer att flytta härifrån pga ekonomin när vi istället behöver bli fler som bor och betalar skatt har.

Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand.  Men svårigheter att orientera sig anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar och då blir hindren än större.  Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, och att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har formellt godkänt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.

Att införa än mer disciplinära och straffande åtgärder i det sociala arbetet är att montera  ner välfärdens kärna och svika de mest utsatta. Vi socialarbetare vet att kontroll aldrig kan ersätta tillit – att straff aldrig bygger trygghet. Därför kräver vi att regeringen stoppar de repressiva förslagen och står fast vid den nya socialtjänstlagens intentioner. Lägg resurserna på verkliga lösningar: ett gediget genomförande av nya socialtjänstlagen, rätt förutsättningar för socialarbetare att utföra sitt uppdrag och en starkare välfärd.    Vi som ligger bakom kampanjen är:  Emma Wennerström, socionom och verksamhetschef på Barnrättsbyrån  Fanny Eklund, socionom och verksam i civilsamhället  Nina Micaux, socionom med lång erfarenhet som familjebehandlare 

Det är viktigt då ingen mer inom ambulanssjukvården Alingsås ska bli utsatta för våld. De ska kunna komma hem oskadda efter sina arbetspass till sina familjer. De ska kunna vara trygga när de åker ut på larm. Vi mötes alla nyligen att en ambulanssjukvårdare i Harmånger blivit dödad av en patient under ett arbetspass. Om inte en kraftig förändring sker för ambulanssjukvården i Alingsås som tidigare blivit utsatta för våld när de åkt på vissa larm, är risken stor att även ambulanssjukvården i Alingsås får dödsfall snart. Vi måste vara rädda om våran ambulanssjukvård 🚑 utan dom stannar Sverige. Vill ni se en kraftig förändring för ambulanssjukvården i Alingsås skriv under denna namninsamling.

klassrummen är överfulla med för lite personal. Ofta 1 vuxen på 20 barn som varvas med en extra lärare som kommer och går för att hjälpa till. De barnen som behöver extra hjälp och särskilda anpassningar får inte den hjälpen i tillräcklig utsträckning då personalbrist är Alldeles för hög!  Jag och vi kräver och att våra skattepengar ska investeras I våra barn och deras framtid och deras skolgång. Att Sverige idag med så höga skatter har sådan dålig kvalité i svenska skolor är pinsamt med alla neddragningar. Detta måste upphöra! Det behövs akuta investeringar till svenska kommuner för våra Skolor!  

Du söker jobb. Du gör allt rätt. Du skriver om ditt CV, anpassar ditt personliga brev, förbereder dig, anstränger dig. Väntar och hoppas.  Men du får inga svar. Det är helt tyst. Du får inte veta varför du valts bort. Inte vad som saknades. Inte ens om någon faktiskt sett din ansökan. Och du är inte ensam. Det är inte dig det är fel på.  Detta är verkligheten för tusentals människor i Sverige – varje dag. Det handlar inte om brist på vilja eller kompetens. Det handlar om att vi byggt ett rekryteringssystem där ingen behöver stå till svars. Urval sker i tystnad. Av system som inte kan förklara sig. Av aktörer som inte behöver redovisa något. Detta gäller processer som avgör människors möjlighet att försörja sig, överleva, och leva. Det är inte en lite detalj vi talar om - det är överlevnad och rätten till ett värdigt liv.  Ändå finns ingen tillsyn. Ingen inspektion. Ingen statistik som visar hur det går till. Vi har tillsyn över skolor, vård, finans. Men inte över den samhällsbärande funktion som avgör vem som får ett arbete. Vi kan inte tala om arbetslinje utan att samtidigt tala om tillträde. Vi kan inte kräva att människor ska arbeta – om vi inte garanterar att vägen till arbete går att förstå, att den är möjlig att gå.