”Jaha, det där snacket om LSS och assistans igen. Det gäller inte mig.” Då får jag gratulera. Att du redan på förhand vet att du inte kommer råka ut för en bilolycka eller hjärnblödning, dykolycka eller sjukdom med funktionsnedsättning till följd. Att ditt barn eller barnbarn inte kommer födas för tidigt, råka ut för en vårdskada eller överleva ett självmordsförsök. Att du själv eller den du älskar inte behöver hjälp i sin livsföring eller stöd för att anhöriga ska kunna fortsätta yrkesarbeta och någorlunda sova om nätterna. Istället för att blunda kan du välja att se den personliga assistansen som en livförsäkring för precis varenda en av oss, för både dig och mig. Du kan välja övertygelsen att ett självbestämt liv är en mänsklig rättighet värd att kämpa för. Det tar bara några minuter för dig att göra din röst hörd. Skriv på och visa vår regering att du vill ha ett Sverige där alla har rätt till ett liv i frihet! För Martin, David och 18 000 andra medborgare i Sverige är personlig assistans livsavgörande. LSS handlar inte endast om personlig assistans utan omfattar nio andra insatserna där även ledsagning just nu är i ropet. Insatserna är uppmärksammade på så vis att våra myndigheter gör allt i sin makt för att begränsa dem.  De metoder som regeringen använder är beprövade och effektiva härskartekniker 1)     Med domstolarnas hjälp urholka LSS så att lagen inte längre kan tillämpas 2)     Misstänkliggöra och svartmåla den assistansberättigade  3)     Svälta ut assistansen genom att inte verkställa den av regeringen utlovade indexeringen ”Men menar vi allvar med att spara pengar på människor går det så klart inte längre an att rädda livet på folk utan urskiljning. När kommer den första riksdagsdebatten om att inte rädda bebisar födda före, säg, vecka 28, som möjligen kommer att behöva samhällets stöd? Eller tvärtom ge dödshjälp till barn som visar sig ha obotliga hjärnskador? Hur gör vi med olyckor liknande min egen? Bör vi avskaffa all sjukvård där patienten inte blir fullt återställd? Eller var går gränsen?” skriver Annika Taesler, elitryttaren som blev totalförlamad, i en debattartikel i Expressen från 2018. 2018 var läget illa. Nu är det betydligt värre. Nu verkar kommunerna kämpa om första platsen “Sveriges värsta LSS kommun”. I toppen hittar vi Söderhamn, Vännäs, Flen, Vansbro, Falun, Gnosjö och Uppsala. Uppsala, som förhoppningsvis nått sin bottennotering, menar nu att de ska vända den negativa trenden i kommunen för att LSS återigen ska tillämpas utifrån de ursprungliga intentionerna. Om Uppsala kommun håller sina löften så är det ett bevis på att motstånd lönar sig. Att vi kan göra våra röster hörda hela vägen upp till regeringen! “Min åsikt är ändå att assistansen är dyr, onödigt lyxig och att den handlar om välfärdskriminalitet”. Det är farligt när en berättelse blir ensidig. När regering, kommuner och media medvetet väljer att lyfta fram personen i behov av samhällets insatser som parasit eller kriminell. Och det är alltid lättare att tro, anta och skylla ifrån sig istället för att ta reda på fakta.  Om varken mänskliga rättigheter, ansvar eller moral talar till våra styrande så är jag säker på att pengar gör det. Priset för att ersätta assistansen med andra alternativ är högre, både i pengar och i mänskligt lidande. I exemplet Uppsala kommun kommer de nästa år behöva betala 63 miljoner in i det kommunala utjämningssystemet just på grund av sina besparingar inom LSS och den personliga assistansen. Att dra in insatser kanske spar pengar i stunden men de långsiktiga ekonomisk följderna blir enorma när anhöriga tvingas ta över ansvaret. Den nu rådande snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt. Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar även präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.  Kommuner och regering bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Agerandet strider i många fall dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.  Det här pågår i Sverige just nu. Vi kräver att regeringen tar sitt ansvar NU! https://www.facebook.com/reel/856326386865283 KARL RYDÅ: Kommunens behandling av Martin och David är skamlig Reglerna för LSS-stöd ändras i Uppsala https://www.facebook.com/reel/1873617476850648 LSS: När började ni se på mig som en parasit? TEMA - Behovsbedömning av personlig assistans i kommunerna Assistansen pressas i budgetkampen – Bengt Westerberg varnar för otrygghet

Det här är inte arbetskläder – skriv under för en trygg och värdig arbetsmiljö! Förskolan är en verksamhet med hög smittrisk. Kommunals medlemmar arbetar dagligen nära barn där förkylningar, magsjuka och andra infektioner kan förekomma. De hanterar snor, saliv, kräkningar och andra kroppsvätskor – men arbetsgivaren tillhandahåller inga arbetskläder för inomhusbruk. Resultatet? Privata kläder som riskerar att bli nedsmutsade och bära med sig smittoämnen hem till anhöriga och andra människor. Smitta fastnar i textilier. Utan arbetskläder ökar risken för att infektioner sprids vidare till infektionskänsliga personer, barn och människor vi möter i affären, eller på vägen hem. Eftersom arbetsgivaren inte erbjuder arbetskläder kan man heller inte kräva ombyte vid dagens slut, vilket förstärker risken ytterligare. Det här handlar inte bara om arbetsmiljö, det är också en reallönesänkning. Många av Kommunals medlemmar beskriver att man har separata garderober för jobb och privatliv och letar efter billiga kläder för att klara arbetsdagarna. Förskolemiljön sliter hårt på kläderna, och fläckar från färg, mat och andra material är vanliga. Fläckar som inte alltid går bort i tvätten. Det är orimligt att förskolepersonal ska bekosta och ständigt ersätta sina egna arbetskläder i ett modernt samhälle. Arbetskläder är en självklarhet i yrken med smittrisk, men inte i förskolan, den verksamhet som tar hand om det finaste vi har: våra barn. Det här är en fråga om arbetsmiljö, hälsa och rättvisa. Därför tar Kommunal nu upp kampen mot denna ojämställdhet och uppmanar alla, både privatpersoner och förskolepersonal, att skriva under namninsamlingen. Tillsammans kan vi sätta press på arbetsgivarna och politikerna: Det här är inte arbetskläder – och det är dags att ändra på det!

4H-gården ger en närhet till det lantliga i staden. Den ger barn en plats där ansvar känns på riktigt, där vardagen får andas och där relationer till djur och vuxna byggs utan krav på perfekta prestationer.  Att låta 4H-gården vara kvar är ett strategiskt beslut för framtiden.  Det ger en attraktiv, fungerande stadsdel och skapar en livsviktig miljö för våra barn som behöver mer än klassrum och skärmar för att må bra. Skriv under du också och hjälp oss se till att politikerna tar rätt beslut! 

Barn till föräldralediga och arbetssökande i Helsingborg har idag endast rätt till 15 timmar förskola per vecka. Det här är en nivå som många föräldrar, pedagoger och experter anser är för låg för att ge barnen: • trygghet och kontinuitet • god språkutveckling • möjlighet att delta i hela veckans pedagogiska aktiviteter Flera andra kommuner i Sverige erbjuder redan 25–30 timmar, vilket ger både barn och föräldrar bättre förutsättningar. Det är rimligt att Helsingborg håller samma nivå som andra kommuner och erbjuder likvärdiga möjligheter för alla barn.

Vi är tusentals pensionärer som under ett långt arbetsliv har byggt Sverige, i vården, industrin, skolan, omsorgen och på alla de arbetsplatser som höll landet igång. När garantipensionen togs ifrån oss som bor i andra EU-länder, förlorade vi vår ekonomiska trygghet över en natt. Många av oss lever nu på existensminimum, trots ett helt liv av arbete och skatteinbetalningar i Sverige. Det är inte värdigt, och det är inte rättvist. Vi vill ha en:  Värdig ålderdom i hela EU för alla som byggt Sverige.

Det är regeringens och riksdagens tur att inte svika, rida på eller missbruka modet hos de barn som vågar berätta om våldsutövande i hemmet. Konsekvensen och ansvaret ska inte läggas på barnen när de senare löper amouk och utagerar efter långvarig våldsutsatthet i hemmiljön. Det är barnen som svikits och utsatts för rättsövergrepp.  Mänskliga- och rättliga skyldigheter finns för att stärka framtidens rättigheter. Ansvaret och konsekvenserna måste ligga hos beslutsfattande rättsväsen som blundar och misslyckas att skydda barnen från fortsatta våldsupplevelser och barnfridsbrott trots att utlåtande från socialtjänst, polis och andra sakkunniga finns som grund. Ett brutet ben kan inte behandlas med plåster utan kräver ett ingrepp och korrigering. Så kan inte barns skydd och rättigheter om ett liv fritt från våld stärkas med lagändringar utan politiska ingrepp och fokus på mänskliga skyldigheter. Varje underskrift uppmanar Sveriges regering att: Skydda barnen. Stoppa tvångs umgänge med förövare. Flytta besluten till domstolar där barnens trygghet faktiskt står i centrum.

Hyresgästerna är redan den grupp som drabbats hårdast av inflationsåren. De har fått bära både högre hyror och högre kostnader – utan någon kompensation eller skattereform till sin fördel. Att vi nu också ska få en ”hyresmoms” vid sidan av, är helt enkelt dålig politik.

Nu är Socialstyrelsens arbete med nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest igång och valet av sakkunniga för projektledningsgrupp och ansvariga för de olika områdesgrupperna är så gott som färdigt. 14 av 17 sakkunniga är läkare, 13 av läkarna är psykiatriker. Det faktum att Socialstyrelsens tjänstemän valt att, i likhet med tidigare år, tillsätta läkare till nästan alla betydande positioner i arbetet med riktlinjerna och att majoriteten av dessa omfamnar en tydlig biomedicinsk förklaringsmodell för orsakerna till psykisk ohälsa och hur det ska behandlas, talar sitt tydliga språk. Ramarna för vad vi kan förvänta oss av de nya riktlinjerna är därmed satta. Mer av detsamma helt enkelt: KBT och medicinska behandlingar[1]. Den ensidiga sammansättningen i expertgruppen står i klar motsättning till det komplexa i frågor om psykisk ohälsa. Man har återigen valt att underkänna kompetensen hos en rad yrkeskategorier som sjuksköterskor, mentalskötare, psykoterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, psykologer, socionomer, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Inte heller representanter för gruppen som är mottagare av vården - patienterna - ges något utrymme. De är och förblir inget annat än statister i Socialstyrelsens ögon. Om målet är att skapa en framgångsrik och kostnadseffektiv vård vid psykiskt lidande och inte bara kortsiktig symtomlindring behöver vi utgå från att varje individs psykiska välbefinnande är ett resultat av ett samspel mellan dennes nuvarande omständigheter, livshistoria, trossystem, kulturen, relationer och kroppsliga kapacitet. Vi behöver acceptera att en behandling som hjälper en individ, kan vara verkningslös för någon annan och skadlig för en tredje. Av den anledningen måste det finnas en mångfald av insatser som utgår från individens förutsättningar och preferenser. Vi kräver att:   1. Socialstyrelsen följer myndighetskravet på opartiskhet liksom dess egna jävsregler som innebär att olika skolbildningar skall vara lika representerade och med lika inflytande, inklusive i ledningsgruppen. 2. Riktlinjerna utgår från Patientlagens krav på patienters rätt till olika behandlingar. Det saknas vetenskapligt stöd för att vid heterogena grupper, som depression och ångest, ge en viss behandlingsmetod generell prioritet. Kravet på personcentrerad vård förutsätter en bredd av olika terapier att välja mellan. 3. Riktlinjerna inte skall styra tillgång till olika behandlingsmetoder, utan enbart vara ett stöd i en evidensbaserad praktik där vetenskapligt stöd, den professionella bedömningen och patientens egna behov och preferenser vägs samman vid val av behandling[2]. Vill du se en annan, mer humanistisk och verksam vård vid psykisk ohälsa än den Socialstyrelsen förespråkar? Skriv då på uppropet. Du kan också höra av dig till myndigheten och politiker med dina synpunkter. Gör din röst hörd! [1] Pūras, D. (2017). Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health. United Nations, Human Rights Council. [2] https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/ Initiativtagare: André Marx, allmänläkare Gunnar Bohman, leg. psykolog och psykoterapeut, Med.dr. Organisationsföreträdare: Erika Steorn, Generalsekreterare Tjejzonen Jenny Svebeck, socionom, leg. psykoterapeut, ordförande riksföreningen Psykoterapicentrum Per Sternbeck, föreningssekreterare patientföreningen Equal Camilla Stenström, ordförande Göteborgs Psykoterapi institut Teci Hill, Med dr, leg psykoterapeut, ordförande Svenska psykoanalytiska föreningen Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR Anders Klingström, ordförande Akademikerförbundet SSR förening för legitimerade psykoterapeuter Felicia Katarina Lundgren, ekoterapeut, ordförande i riksföreningen Kontext Lotta Beskow, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, ordförande Svenska föreningen för familjeterapi Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån  Kristina Båth, förbundsordförande Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH Caroline Stiernstedt Sahlborn, generalsekreterare Stiftelsen 1825 Forskare och kliniker:  Alain Topor, professor emeritus. Universitetet i Agder. Norge Göran Högberg, psykiatriker, psykoterapeut Jenny Wetterling, specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad Fanny Marell, leg psykoterapeut, lärare i psykoterapi Markus Dencker, leg. psykolog Aron Branner, leg. psykoterapeut, handledare i klinisk psykologi Markus Erosson, Socionom, leg psykoterapeut Sven Román, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri  Jonas Lindblom, docent i sociologi, Mälardalens universitet Åsa Nilsonne, specialist i allm. psykiatri, prof. emeritus Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut Sofia Jynnesjö, behandlare inom missbruksvård Roland Paulsen, docent i sociologi Johan Stiernstedt, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut Lasse Mattila, socionom och handledare i psykosocialt arbete Maria Ingström specialist i allmänmedicin Roger Nilson, ortoped, beroendeterapeut  Nina Gårevik, med. dr, leg sjuksköterska psykiatrisk vård Imri Demisai, specialist i psykiatri Bo Jonsson, specialist i allmänpsykiatri, med. dr.  Barbro Bransome, specialist i allmänmedicin Leena Källqvist, leg psykoterapeut kris och trauma Peter Andersson, leg. psykoterapeut, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet Pär Engholm, forskare i sociologi, Uppsala universitet Dunja Grisell, samtals-/ACT-terapeut, peer supporter Anne-Marie Boström, leg sjuksköterska, lektor i omvårdnad, Karolinska Institutet Dan Stiwne, docent, leg existentiell terapeut. Jenny Rudberg, verksamhetsutvecklare, Vuxenpsykiatrin Helsingborg Eva Henje, Professor i barn- och ungdomspsykiatri Hans Larsson Leg. Psykoterapeut Magnus von Campenhausen, leg. psykolog Björn Philips, leg psykolog/psykoterapeut, professor i klinisk psykologi

Kollektivtrafiken är mer än bara ett sätt att ta sig från punkt A till B. Den är avgörande för att människor ska kunna arbeta, studera och leva – oavsett inkomst. När priserna höjs tvingas fler ta bilen eller stanna hemma. Det drabbar både klimat och människa.  👉 Skriv under vår namninsamling!  Tillsammans kan vi sätta press på moderatledda högeroppositionen i Västra Götaland att stoppa prisökningen och stå upp för en kollektivtrafik som är till för alla! 

Det öppna brevet, skrivet av Föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF), riktar sig till Stockholms stad och allmänheten med en begäran om att omedelbart stoppa avhysningen av Hjulsta ekoodling. Odlingen, som började 2014, har vuxit till cirka 5000 kvm och hotas nu av avhysning från politiker och tjänstemän med argument som föreningen hävdar är ogrundade ("olovlig odling," "svart bygge"). Föreningen betonar att odlingen är ett viktigt verktyg för klimatomställningen och ett hållbart matsystem. De nämner konkret nytta som produktion av uppskattningsvis 5000 kg ekogrönsaker och hjälp till sommarjobbare, m.fl. Dessutom hävdas att avhysningen strider mot stadens egna riktlinjer gällande stadsodling, samverkan med civilsamhället och målen i Miljöprogram 2030. Mer information omkring ämnet finns i själva öppna brevet: som kan läsas i gulliga.se eller i Hjulstaodlingens hemsida: hjulstaodling.gulliga.se eller ring Rafael på 0703411142

Arbetslösa förtjänar trygghet, inte sänkta ersättningar! Vi protesterar mot regeringens nya regler som sänker ersättningsnivåerna för deltagare i Arbetsförmedlingens program. Dessa regler innebär att människor som redan har begränsad ekonomisk trygghet får ännu mindre att leva på. Det är märkligt och orättvist att systemet verkar uppmuntra de som redan har gott om pengar genom att ge ännu mer, medan de som redan har lite ekonomiskt stöd får mindre ersättning när de försöker göra rätt för sig och delta i arbetsmarknadsprogram. Resultatet blir lägre ersättning och sämre ekonomiskt skydd för de som redan har begränsade resurser. Detta drabbar både arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadsprogram och leder till ökad ekonomisk utsatthet och stress. Forskning visar att det inte finns ett klart och generellt samband mellan lägre ersättningsnivåer och lägre arbetslöshet. Internationella jämförelser visar att länder med höga ersättningar kan ha bland de lägsta arbetslösheterna (dagensarena.se). Dessutom visar studier att sänkta ersättningsnivåer kan få allvarliga hälsoeffekter. En svensk studie från 2006–2010 visade att försämrad arbetslöshetsersättning korrelerade med ökad ekonomisk stress och fler sjukhusinläggningar relaterade till psykisk ohälsa och alkoholproblem (BMC Public Health, 2022). Det är alltså både orättvist och riskfyllt att sänka ersättningen – inte bara för ekonomin, utan även för människors hälsa. Uppmaning: Skriv under om du också vill att människor som deltar i arbetsmarknadsprogram ska ha en rimlig och trygg ersättning. Tillsammans kan vi visa regeringen att dessa regler måste ändras.

Ändra ert beslut- stå upp för alla människors lika värde. Säg:  "Tack, men Nej Tack" Det är inte bara rödgröna kommuner som tackar nej, även moderata kommuner är ointresserade av möten om återvandring:  – Jag ser inte vilket problem i Lund som skulle lösas av ökad frivillig återvandring, säger Rasmus Törnblom (M). Det är uppenbart att SD-regeringen vill misstänkliggöra människor med utländsk bakgrund – men den här sortens splittrande symbolpolitik hör inte hemma i en demokrati.  Låt bli det permanenta uppehållstillståndet och slösa inte våra skattepengar på återvandringsbidrag, SD-regeringen.