Friidrottsbanan är en viktig plats för motion, löpträning och folkhälsa.  En offentlig idrottsanläggning bör vara tillgänglig för alla – inte stå bakom lås.

På onsdag 25 mars kl. 13.00 sammanträder Samhällsbyggnadsnämnden i Lerum och har på dagordning om att säga upp vårt hyresavtal. Utöver bristen på dialog med Friskis&Svettis Lerum som hyrt lokalerna i nästan 40 år och brist på konsekvensanalys, saknas dessutom grundläggande information om vad som faktiskt är planerat för lokalerna framåt. Friskis&Svettis i Lerum är en inkluderande mötesplats där människor inte bara tränar, utan också finner gemenskap och möjlighet till engagemang. Observera att du inte måste donera några pengar för att skriva under namninsamlingen.

Skolverket rekommenderar max 12 barn per grupp i ålder 1-3 och max 15 barn i ålder 4-6. Forskningen visar att för stora barngrupper leder till sämre kontakt mellan barn i gruppen och mellan barn och personal. Detta i sin tur leder till mindre trygghet och lägre grad av pedagogiskt arbete. Andra risker är: - högre bullernivå, vilket kan leda till hörselskador - förhöjd stressnivå hos pedagoger och barn som påverka barnens hjärnutveckling och därför även deras framtid(!) - högre sjukdomsfrekvens hos barnen (p.g. ökad infektions och olycksfallrisker) och personalen (fler och längre sjuksriviningar) Botkyrka intar plats 3 på listan över största barngrupper i hela Stockholms län. NU har vi chans att minska barngruppsstorleken bara igenom att bevara en förskola och dess pedagogiska verksamhet utan behov att bygga något nytt. Samtidigt sticker Fröhuset ut med sin hälsofrämjande yta, både inom- som utomhus- Här finns det som barn behöver för sin motorisk utveckling, som är bas till lärande, hälsa och gemenskap: "barn behöver också stora ytor, träd att klättra i, diken att hoppa över och platser där de får springa, ramla och resa sig igen (...) Om vi vill ge barn goda förutsättningar för lärande, hälsa och gemenskap måste motoriken tas på allvar – från tidig ålder." (Ingegerd Ericsson, Docent i idrottsvetenskap)

Idag är det första uppehållstillståndet som beviljas alltid tillfälligt. Tidigast efter tre år kan ett permanent uppehållstillstånd beviljas men på grund av utlänningslagens utformning oftast senare. Den som kommer hit som barn och under åren med ett tillfälligt uppehållstillstånd hinner fylla 18 år, får med stor sannolikhet ett utvisningsbeslut. Den nuvarande ordningen innebär att barn som under flera år lagligen vistats i Sverige och etablerat en stark anknytning till landet riskerar att förlora sin rätt att stanna på grund av en åldersrelaterad omklassificering, snarare än en förändring i faktiska omständigheter. Att som huvudregel ge barn permanenta uppehållstillstånd skulle stärka integrationen och säkerställa att rättssystemet i högre grad överensstämmer med principen om barnets bästa. Vi menar att nuvarande ordning inte i tillräcklig utsträckning beaktar dessa aspekter. Lagstiftaren bör därför överväga att återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för barn och unga som beviljas tillstånd i Sverige. Vidare uppfattas den nuvarande lagstiftningen som godtycklig och orättvis av oss samhällsmedborgare. Att som huvudregel ge barn permanenta uppehållstillstånd är dessutom lönsamt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Varje barn som befinner sig i Sverige med uppehållstillstånd har skolplikt. När ungdomar utvisas efter att ha gått i svensk skola går Sverige miste om de resurser som har investerats i ungdomarna. När vi utvisar dessa ungdomar förlorar vi viktig arbetskraft i ett land som är beroende av arbetskraftsinvandrig sedan lång tid tillbaka. I förhoppning om en ändamålsenlig lagstiftning, Tereza Ortiz, Bente Büttner och Greta Thunberg Rights Collective rightscollective.eu

Den 3:e mars fattade S, V och MP i förskolenämnden beslut om att stänga förskolan Yxan på Wollmar Yxkullsgatan 15a på Södermalm. Bakgrunden är brister i redovisningen 2022 och 2023. Brister ska tas på största möjliga allvar. Att bedriva en förskola är ett stort ansvar - och kommunen och medborgarna måste kunna lita på att förskolan drivs enligt rådande regler. Men det är i sammanhanget viktigt att påpeka att bristerna inte påverkat vare sig resultatet eller skatten. Det är alltså ingen som har skott sig på detta – utan det handlar om slarv och misstag.  Sedan 2024 har förskolan bytt revisor. Ekonomin är i mycket god ordning. För att stärka upp förskolans kunskap i ekonomi och styrelsearbete kommer föräldrar med stort kunnande inom ekonomi att ta plats i styrelsen jämte pedagogerna. Trots detta har majoriteten i förskolenämnden valt att stänga förskolan - baserat på brister som identifierades för tre år sedan och är avhjälpta. En enad opposition vill att tjänstemännen gör en uppdaterad analys baserad på hur skolan drivs idag.  Vi har varit i kontakt med politiker från alla partier. De har tagit del av våra personliga historier. Om barn som av olika anledningar inte passade in där de var innan. Men som har funnit ett hem och en trygghet på Yxan. De vet också att de brister som uppmärksammats till stor del är avhjälpta. Och att vi föräldrar är beredda att gå in och stötta i styrelsearbetet för att förskolan administrativt ska drivas på ett sätt som är förenligt med det höga krav som uppdraget rättmätigen kräver.  Men S, V och MP har valt att inte lyssna. Beslutet är överklagat. Men överklagan tar tid. Och så länge förskolan har tillståndet indraget kan inte nya barn ställa sig i kö. Risken är att även om förskolan vinner överklagan – kan det vara för sent.  Snälla. Hjälp oss att få politikerna att lyssna. Det står de helt fritt att ta upp ärendet igen och fatta ett nytt beslut.  Vi föräldrar är beredda att göra vad som krävs för att rädda Yxan. Vi gör det här för våra barn. För att de inte ska ryckas upp från en plats och ett sammanhang som de älskar. Men samtidigt vill vi att denna förskola - som har gett våra barn så oerhört mycket - ska få finnas kvar även efter att de lämnat. Att stänga Yxan vore ett stort misstag.  Den kultur som Yxan har skapat är svår att sätta fingret på. Den närmaste beskrivningen är kärlek och trygghet. Det som barn mer än något annat behöver.  Låt inte detta vara sista våren med Yxan. För vem vinner på att en förskola - älskad av barn, pedagoger och föräldrar - får stänga igen? Ps. Om du vill engagera dig mer och/eller hålla dig uppdaterad rekommenderar vi att även gå med i Facebook-gruppen. Se länk nedan.

I public services uppdrag är kraven på saklighet och opartiskhet själva grundbulten. Det journalistiska arbetet ska bedrivas ”självständigt i förhållande till såväl staten som ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället, och verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet”. Huruvida detta efterföljs har länge varit föremål för intensiv debatt och public service har under senare år fått allt hårdare kritik från höger. Påståendet att public service skulle vara ”vänstervridet” har upprepats så många gånger att det nästan blivit en etablerad sanning.  När den politiska högern idag också av ideologiska skäl hotar att avlöva, avveckla eller helt omforma public service är risken stor att detta möts med en särskild lyhördhet för att göra public services ”fiender” mindre fientliga, och på så sätt värna den egna verksamhetens existens. Vi på Katalys är nog långt ifrån ensamma om att ha haft magkänslan att public service under senare år tagit tydliga kliv högerut. Det gäller både ämnesvalen och vilka som bjudits in, samt allt fler inslag där högersidan fått stå helt oemotsagd eller debatterat med sig själva. För att testa denna magkänsla bad vi KvantAB, ett företag specialiserat på AI-analys inom politik, att analysera innehållet i SVT:s program Agenda under de senaste sex månaderna. Agenda blev ett naturligt val eftersom det är public services ledande debatt- och samhälls program. Det har samtidigt en begränsad produktion, vilket gjort det hanterbart att manuellt kvalitetskontrollera resultatet i denna första AI-analys.  Resultatet är kanske inte förvånande för oss som burit på denna känsla, men likväl häpnadsväckande. Slår vi ihop alla kategorier (politiker, ledarskribenter och opinionsbildare) får konservativa, borgerliga eller liberala företrädare 70 procent av talartiden, mot vänstersidans 30 procent. Bland politiker står regeringsunderlaget för två tredjedelar av talartiden. För opinionsbildare och ledarskribenter får högersidan hela tre fjärdedelar av talartiden. Det går att förstå att regeringens företrädare talar något mer än oppositionen, de är ändå ytterst ansvariga för den förda politiken och ska granskas, ställas till svars och få chansen att förklara sig. Men en sådan här stor övervikt blir ett demokratiproblem. Att svara på kritiska frågor innebär givetvis också en chans att föra fram sina egna perspektiv. Värt att notera är också att detta sker i en tid där socialist är den vanligaste politiska självbeteckningen bland väljarna och där oppositionen haft ett konstant övertag i opinionen under hela mandatperioden. Men det som verkligen sticker ut i denna undersökning är färgen på de politiska kommentatorer och opinionsbildare som bjuds in för att diskutera den förda politiken. Där finner vi en ännu tydligare högervridning, och vänstersidan får endast en fjärdedel av talartiden. Sveriges ledande samhälls- och debattprogram består alltså till stora delar av att högertyckare kommenterar en högerregerings förda högerpolitik. Är det saklig och opartisk granskande journalistik? Är det en rimlig representation av det generella opinionsläget och väljarkårens åsikter? Är resultatet i denna analys ett tillfälligt olycksfall i arbetet eller ett strukturproblem där SVT:s nyhetsredaktioner medvetet eller omedvetet böjer sig för högljudd kritik och den rådande höger diskursen på exempelvis plattformen X/Twitter? Kanske har Agenda- redaktionen tagit de rödgrönas och de oberoende mitten väljar nas förtroende och uppskattning för given, samtidigt som man oroat sig inför kommande sparpaket och nya sändningstillstånd?  Vi som i grunden värnar om public service måste också våga granska och kritisera, utan att bli ängsliga inför risken att spä på det misstroende mot public service-bolagen som högern försöker odla. Vi kommer att fortsätta följa utvecklingen, och bredda granskningen till fler program. Ett valår som detta är det rimligtvis än mer angeläget att bägge sidor får komma till tals på lika villkor och att valet av ämnen, inramning och företrädare är balanserat. 70 procent höger mot 30 procent vänster osar regimtroget.  Bakläxa SVT.

Bevara natur och vattenområden.

 Tre mil norr om Göteborg ligger Svartedalen – Västkustens största sammanhängande skogs- och vildmarksområde och ett område av riksintresse för friluftslivet. Här vandrar människor på Bohusleden, paddlar i skogstjärnar, plockar svamp och upplever stillheten i en skog som fortfarande känns vild. Svartedalen är också viktig för djur- och växtlivet. Men allt mer av området förändras. Nya avverkningsvägar dras fram, småbäckar påverkas så att fiskens lekplatser och vandringsvägar skadas, områden dikas ut och kalhyggen breder ut sig. Den sammanhängande skogen styckas upp. För den som rör sig i området är förändringen tydlig: från tyst naturskog till kalhyggen,  skogsplantager och vägar. Många tror att Svartedalen redan är skyddat. Det stämmer – men bara delvis. De områden som brukar kallas Svartedalens vildmarksområde har ett starkare skydd. Men det stora omgivande området, Svartedalens natur- och friluftsområde, saknar motsvarande skydd. Här bedrivs i stället ett intensivt skogsbruk med kalhyggen, granplanteringar och utbyggnad av skogsbilvägar. Konsekvensen är en alltmer fragmenterad skog där arter trängs tillbaka. Studier visar att flera skogsfåglar minskar snabbt i området, bland annat orre, järpe, talltita, spillkråka, tjäder och sparvuggla. Att rädda Svartedalen är inte bara en naturfråga. Det handlar om ett av Västsveriges viktigaste områden för friluftsliv, naturupplevelser och folkhälsa.

USA och Israel har återigen attackerat Iran, vilket har lett till dödsoffer, enormt mänskligt lidande och omfattande förstörelse av landets infrastruktur. Det är ett oprovocerat krig och en omfattande aggression som inleddes mitt under pågående förhandlingar och som bryter uppenbart mot FN-stadgan och internationell rätt. FN:s generalsekreterare António Guterres har fördömt attackerna och understrukit att "alla medlemsstater måste respektera sina skyldigheter enligt internationell rätt, inklusive FN-stadgan, som tydligt förbjuder hot om eller användning av våld mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende". Även FN:s oberoende experter har konstaterat att "oprovocerade attacker från USA och Israel – inledda mitt under diplomatiska förhandlingar och utan säkerhetsrådets godkännande – bryter mot det grundläggande förbudet mot våldsanvändning". Sveriges regering har som land som undertecknat FN-stadgan och förbundit sig att följa internationell rätt en skyldighet att omedelbart fördöma kriget. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har själv konstaterat att "utifrån det vi ser nu så är det svårt att se att det är förenligt med internationell rätt". Även tidigare statsministern Carl Bildt har kallat attackerna "ett tydligt brott mot internationell rätt". Den svenska regeringens passiva inställning till USA:s och Israels aggression mot Iran upplevs redan som de facto-acceptans av olaglig krigföring och brott mot internationell rätt. Detta blir ännu allvarligare när vice statsminister Ebba Busch uttrycker stöd för kriget och statsminister Ulf Kristersson säger att "lyckas det här, då är det tillåtet" – ett uttalande som signalerar att framgång skulle legitimera folkrättsbrott.  Vi kräver därför att den svenska regeringen följer internationell rätt, tar en tydlig ställning mot kriget och gör sitt yttersta för att stoppa det.

Oliver Li och Andreas Bernmyr har gjort en enorm insats i vår ungdomsgrupp och är båda två enormt stora och älskade förebilder och framförallt ledare för oss alla. Vi vill ha kvar våra präster i vår församling och kräver ändrade arbetsvillkor och en förbättrad arbetsmiljö så att de båda kan fortsätta med sitt underbara arbete för oss unga men även för hela församlingen. 

För att alla barn förtjänar kärlek och respekt och att behandlas så lika som det bara går.

Erik Landstedt är inte vilken föreläsare som helst. Under det här läsåret har han på ett sällsynt sätt lyckats göra matematik både begriplig och inspirerande. Många av oss har gått från att tvivla på sin förmåga till att känna sig kapabla och motiverade. Det är en bedrift som inte ska underskattas. När vi fick veta att Erik riskerar att inte återvända nästa år på grund av budgetbegränsningar blev vi genuint besvikna – inte minst för de studenter som kommer efter oss och som inte kommer att få samma chans. En bra föreläsare är en investering i studenternas framgång och i institutionens rykte. Vi ber er göra allt som står i er makt för att hitta en lösning.