Linje 16 är det enda busslinjen som åker direkt in till stan utan byten från Fyrktorget. Det är även det enda busslinjen som går från Fyrktorget regelbundet.

Mammografin är en hälsokontroll där omkring två av tre bröstcancerfall i Sverige upptäcks. I Region Norrbotten har det tidigare funnits mobila mammografivagnar som gjorde det möjligt för mammografin att komma till kvinnor på glesbygden, istället för att kvinnor på glesbygden ska behöva spendera tid och pengar på långa resor till en fast mammografienhet på ett sjukus i en större stad.  2022 beslutade dock Region Norrbotten att lägga ned de mobila mammografivagnarna, vilket har försämrat kvinnors tillgång till potentiellt livsavgörande hälsokontroller - bara för att de bor på glesbygden. Det är orättvist! Kvinnor som bor i Arjeplogs kommun har i DN berättat att de måste resa 40 mil för att gå på sin mammografi, vilket kostar pengar, försvårar livspusslet och gör det svårt att få ihop med sitt arbete. Många skjuter därför upp, ställer in eller glömmer mammografin. Beslutet att lägga ner de mobila mammografivagnarna är bara ett exempel på alla politiska beslut i svensk politik som leder till att folk (särskilt kvinnor!) som bor på gles- och landsbygden får det sämre. Att tillgången till välfärd begränsas för de som bor på gles- och landsbygd bidrar till att glesbygden avfolkas och att ojämlikheten mellan stad och land ökar! Det måste stoppas, ett beslut i taget, och varför inte börja med det här idiotiska beslutet? ÅTERINFÖR DE MOBILA MAMMOGRAFIVAGNARNA!  Källor och information:  https://www.dn.se/sverige/therese-tvingas-resa-mer-an-40-mil-for-mammografi/ https://www.dn.se/sverige/lise-lotte-slogs-for-mammografin-sa-javla-orattvist/ https://www.norrbotten.se/sv/region-norrbottens-nyhetsarkiv/manga-fordelar-med-fasta-screeninglokaler-for-mammografin/?fbclid=IwQ0xDSwK1OuljbGNrArU5gWV4dG4DYWVtAjExAAEeWadyPdwsdIdtOlFhk7nSV8jXE0nR3iwqTAIxZHO5yillAy6EJ4XuwlJ3dic_aem_I3U4Fm5OldIiwbA_RaMVPA

Tre barn som under flera år bott i ett tryggt familjehem hotas nu av omplacering – mot sin vilja och trots tydliga varningssignaler om att en återförening med de biologiska föräldrarna kan innebära både psykisk och fysisk fara. Barnens pappa har dömts för narkotikabrott och vittnesmål från barnen själva, grannar, lärare och poliser har länge pekat på en våldspräglad hemmiljö – redan innan barnen omhändertogs av socialtjänsten.  Även deras biologiska mamma har berättat om det våld som hon har utsatts för, innan hon tog tillbaka sitt vittnesmål.  Föräldrarna har hävdat att inget våld förekommit – men SVT:s granskning visar en annan bild. Enligt flera tidigare utredningar samt en dom om LVU i kammarrätten har barnen utsatts för vanvård, våld och psykisk misshandel. Barnen har beskrivits leva under "terrorväldesliknande förhållanden".  Ett av barnen har berättat för sin lärare att hon har blivit biten av sin biologiska pappa.   – Jag ångrar att jag inte tog bild på röda märken som jag såg på barnets hals, säger läraren Malin. Trots detta har Söderhamns socialtjänst valt att ignorera tidigare domar, utredningar samt utlåtanden från skola och polis.  Socialtjänsten bortser från barnens egna berättelser – och ifrågasätter till och med deras minnen av allvarliga tandproblem.  Två professorer i tandvård har granskat en bild på de utdragna tänderna och konstaterar att de uppvisar stora kariesangrepp. Socialtjänsten ifrågasätter barnens uppgifter om våld och försummelse- trots att det är dessa uppgifter som har legat till grund att barnen fick LVU. Att mamman senare tagit tillbaka sitt vittnesmål, och att pappan friats i tingsrätten på grund av brist på bevis, väger nu tyngre för socialtjänsten i Söderhamns kommun, än barnens upplevelser och den omfattande dokumentation som finns. 🚨Vad har hänt:  1. Det finns ingen dokumentation som visar att barnens egna åsikter har efterfrågats, vilket strider mot svensk lagstiftning. När syskonen har uttryckt sin vilja, har socialtjänsten valt att inte ta hänsyn till deras åsikter. 2. Enhetschef Gustav Larsson kritiserade barnens uttalanden i media och kallade det ”olämpligt”. Detta trots att barns yttrandefrihet är skyddad enligt både svensk lag och barnkonventionen. 3. Trots lagens krav på rättssäker prövning nekade socialtjänsten barnen ett eget juridiskt ombud inledningsvis – något domstolen senare rättade genom att utse en advokat att företräda dem. 4.  Förvaltningsrätten beslutade att barnen inte skulle flyttas. I direkt strid med denna dom, försökte kommunen häva barnens LVU – ett rättsosäkert försök att verkställa den omstridda flytten.  5.  Lagstiftningen kräver att barnets bästa ska prövas ytterst noggrant innan vård enligt LVU upphör. Kommunens agerande visar på en ignorans inför detta och riskerar barnens välfärd. 6. Barnens berättelser om våld och försummelse har tonats ner. De har blivit ifrågasatta, inte lyssnade på – och i vissa fall tillrättavisade – av vuxna i maktposition. Handläggare på socialtjänsten påstår att barnen inte har utsatts för försummelse och våld, trots att det finns dokumentation.  Det är gaslighting av utsatta barn. 7. Socialtjänsten planerade att placera barnen i ett familjehem som har kopplingar till gängkriminalitet.  8. Kommunen bryter mot lagen Lex lilla hjärtat vilket syftar till att försvåra att barn plötsligt rycks från ett familjehem de rotat sig i. När det gått två år i familjehemmet ska man pröva om vårdnaden om barnet ska flyttas dit. Men Söderhamns kommun har inte övervägt om en vårdnadsöverflyttning kan vara bra för syskonen, trots att de bott i samma hem i snart tre år. Detta är inte bara ett svek mot tre barn – det är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten för alla barn i kommunens vård. Ett rättssamhälle kan aldrig acceptera att barn tystas, kringgås och manipuleras av dem som har makten över deras liv. 🖊️ Skriv under för barns rätt att vara trygga – och bli hörda. Läs gärna mer om den granskning som SVT har gjort gällande barnen och socialtjänsten i Söderhamns kommun: https://www.svt.se/nyheter/om/familjehemsbarnen-i-soderhamn

Att kunna hissa Prideflaggan är mer än bara en symbol – det är att stå upp för kärlek, respekt och inkludering. Att aktiv ta ställning mot att prideflaggan skall ingå i flaggpolicyn är djup exkluderande och måste ändras. 

Oscar är ett barn med svår autism, IF, DLD och hjärnskada. Han kan inte prata, förstå risker, eller ta hand om sin hygien. Han har omfattande behov och har haft personlig assistans i flera år tills Trelleborgs kommun plötsligt tog bort allt stöd, utan motivering. Att ta ifrån Oscar hans assistans är att ta ifrån honom rätten till ett liv med mening, struktur och trygghet. Det är inte bara ovärdigt - det är ett svek. Det här handlar inte bara om Oscar. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Ska barns rättigheter bero på vilken kommun de bor i? Eller ska lagen gälla för alla? Om vi inte agerar nu kan fler barn hamna i samma situation. Därför är det viktigt att vi tillsammans står upp för Oscar och för allas rätt till stöd och ett värdigt liv.

Ale kommun måste förstå att det som för politikerna blir en liten fråga kan vara livsavgörande för den ungdom som inte vågar leva som den är. Vi måste som samhälle göra vad vi kan för att hjälpa de unga som är osäkra i sin identitet att våga leva som den de är, här är prideflaggan och pridesymboler viktiga symboler för att tydligt visa att vi står tillsammans trots våra olikheter.

Alla har har rätt till mat och trygghet. Det är inte förhandlingsbart. Den här kampanjen visar tydligt vad som står på spel – och sätter tryck på regeringen att ta rätt beslut som gör livet drägligt även för ensamstående barnfamiljer. 

Gabriel är född och uppvuxen i Sverige. Han har aldrig varit i Armenien och känner ingen i där. Han ska fylla fjorton år i juli och börjar i åttonde klass i höst.  Han är djupt förankrad i det svenska samhället. Han har många fritidsintressen som att simma, läsa böcker och sjunga i Vårby Gårds kyrkas barnkör där han ofta sjunger solo.

Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt, oavsett bakgrund. Rasistiska uttalanden kan såra djupt, bidra till diskriminering och i värsta fall leda till våld. Ett samhälle byggt på förståelse och respekt är tryggare och bättre för alla.

Chareef kom som barn till Sverige tillsammans med sin mor som förälskat sig i en svensk man och flyttat till honom. Han började omgående svensk skola och pluggar även sång och musik på kulturskolan. Sång och musik är hans stora intresse och han har blivit anlitad vid ett flertal tillfällen som solist i olika sammanhang. Nu hoppas han att han ska kunna börja plugga på en musikinriktad folkhögskola med förhoppningen om att en dag kunna försörja sig på musiken.  Han har under tiden i Sverige haft uppehållstillstånd med anknytning till närstående (sin mor). Men den senaste ansökan avslogs av migrationsverket med hänvisning till att han numera är myndig och därmed borde kunna etablera ett liv i sitt hemland han inte besökt sedan han kom till Sverige som 15-åring. Lägg då till att han inte vet hur samhället fungerar i sitt gamla hemland, det finns inget socialt skyddsnät och han har inga starka band till några släktingar. Han blir mer eller mindre satt på gatan. Nu ska han överklaga migrationsverkets beslut och vi hoppas att med hjälp av denna namninsamling kunna påverka beslutsfattarna eller ännu hellre få regeringen att ändra reglerna så att denna inhumana behandling upphör. 

Vi anser att byggnationen av en gång- och cykelväg längs väg 182 är en angelägen åtgärd för att öka trafiksäkerheten, främja folkhälsan och stärka livskraften på landsbygden. Vi uppmanar därför kommunen att prioritera detta projekt innan en allvarlig olycka inträffar där barn eller vuxna skadas eller förolyckas. Vi har de senaste åren upplevt flera allvarliga olyckor på just denna sträckan och hastighetsbegränsningen är höga 80 km/h.

Upprop för rättvisa – Stöd vår familjs kamp för att få stanna i Sverige Jag kom till Sverige för tio år sedan och ansökte om asyl. Efter ett avslag valde jag att göra ett så kallat spårbyte och sökte i stället arbetstillstånd. Jag beviljades arbetstillstånd genom en anställning i en livsmedelsbutik. Efter två år fick jag mitt tillstånd förnyat. Min arbetsgivare, som också är min bror, föreslog senare att jag skulle byta bransch till frisöryrket – ett yrke jag har arbetat med sedan mitt hemland. Jag följde rådet, eftersom jag trodde att det var möjligt att byta bransch så länge jag hade samma arbetsgivare. Jag fick även då mitt arbetstillstånd förnyat i ytterligare två år. Men när jag senare ansökte om permanent uppehållstillstånd fick jag avslag, med motiveringen att jag hade bytt bransch. Detta beslut anser jag vara orättvist. Jag har under alla dessa år arbetat lagligt, betalat skatt och följt samhällets regler. Jag har integrerat mig och bidragit till det svenska samhället. Min fru och våra två barn kom till Sverige för sex år sedan. Vi har alla anpassat oss, lärt oss språket och arbetat hårt. Min äldsta son har nu tagit examen från gymnasiet och har arbetat i tre år. Min yngsta son har ett år kvar på gymnasiet och har arbetat i två år. Min fru har studerat SFI, lärt sig svenska och arbetar idag på Willys. Hon har haft egen inkomst i tre år. Hela vår familj har försörjt sig själva, vi har aldrig varit en belastning för samhället. Vi har inte begått några brott och vi har följt alla lagar och regler efter bästa förmåga. När jag bytte bransch kände jag inte till att det kunde påverka mitt tillstånd negativt. Varken jag eller min bror hade kännedom om att detta skulle kunna leda till avslag – vi trodde att det viktigaste var att jag arbetade hos samma arbetsgivare och fortsatte betala skatt. Trots våra ansträngningar och vårt bidrag till samhället har Migrationsverket nekat vår rätt till trygghet och framtid här. De har endast fokuserat på ett formellt branschbyte, utan att ta hänsyn till vår helhetssituation. Vi ber därför om ert stöd – skriv under detta upprop för att visa att ni står bakom vår rätt att stanna i Sverige. Vi är en hederlig, hårt arbetande familj som bara vill fortsätta leva, arbeta och bidra i det samhälle vi kallar vårt hem. Tack för ert stöd.