Min fru står inför en omfattande operation på höger hand och kommer att behöva mitt stöd under hela sin återhämtning. Våra två barn, 4 år och 10 månader gamla, befinner sig i en känslig fas av sitt liv och behöver sin pappa för trygghet, kärlek och vardaglig omsorg. Enligt Europakonventionen (artikel 8) och FN:s barnkonvention – som sedan 2020 är svensk lag – har barn rätt till respekt för sitt familjeliv och att växa upp med båda sina föräldrar. Artikel 3 i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid ska vara vägledande i alla beslut som rör barn. Att skilja ett barn från en förälder är ett mycket allvarligt ingrepp och får endast ske om det är absolut nödvändigt och tydligt i barnets bästa. Om jag utvisas nu skulle det inte bara splittra vår familj, utan också orsaka djupa och långvariga känslomässiga och praktiska konsekvenser för oss alla. Myndigheterna har dessutom en skyldighet att verka för familjeåterförening och skydda barnets rätt till kontinuitet, trygghet och kärlek. Denna situation handlar om mer än bara lagar och regler – det handlar om medmänsklighet, familjens enhet och barnens rätt att växa upp med båda sina föräldrar. Vi vädjar därför att myndigheterna visar omtanke och låter oss vara tillsammans under denna kritiska tid.

• Respekt för prestationerna – Zlatan är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. Statyn restes som en symbol för hans karriär och bör stå på en plats där den respekteras. • Skydd mot vandalism – I Malmö har statyn vid upprepade tillfällen blivit skadad och vanställd. I Stockholm kan den få bättre bevakning och placeras på en säker, central plats. • Tillgänglighet för fler – Som huvudstad är Stockholm ett naturligt nav för turister, fotbollsfans och skolklasser som vill se statyn. • Ny mening och stolthet – Om Malmöborna inte vill ha statyn, kan Stockholm ta emot den och låta den bli en nationell symbol istället för en lokal konflikt. • Bevara svensk idrottshistoria – Statyn är en del av vår moderna sportkultur och bör inte glömmas bort eller förfalla.

För att insikten att en människas förutsättningar påverkar vem vi blir, att de flesta som behandlas väl och kan vara trygga vill leva i fred och med respekt för sin  omgivning. För att vi håller på att lämna  den parentes  i världshistorien vårt samhälle  varit en del av i historien. En parentes där rasism , ojämlikhet, ojämställdhet, demonisering, rädsla och segregering varit på tillbakagång. 

Den 16 juni 2025 beslutade kommunfullmäktige i Sala kommun att ta bort lagen om valfrihet (LOV) för serviceinsatser inom hemtjänsten. Det innebär att från och med 1 januari 2026 kommer all städning att erbjudas via den kommunala hemtjänsten — även om möjligheten att anlita privat finns kvar, men till ett högre pris. Vi som arbetar inom hemtjänsten vill att privata städföretag även i fortsättningen ska utföra städningen hos våra äldre. Vi är utbildade undersköterskor med kompetens för vård och omsorg, och vi vill kunna lägga vårt fokus där det behövs som mest — hos de äldre som är i behov av omsorg och omvårdnad. Att låta privata städföretag sköta städningen ger våra äldre trygghet och valfrihet, samtidigt som vi inom hemtjänsten får bättre möjligheter att fokusera på vårdinsatser. Skriv under vår namninsamling och hjälp oss påverka beslutet — för trygghet, valfrihet och en värdig äldreomsorg!

Att spara pengar på våra yngsta är inte rätt väg att gå. Vi borde istället investera i barnens framtid – i miljöer, både ute och inne, där de får växa med trygghet och omsorg. Barnen har rätt till en säker, lugn och stabil förskolemiljö – med närvarande pedagoger som finns där när de behövs som mest. För oss föräldrar är förskolan ovärderlig – för att vi ska kunna arbeta, och för att våra barn ska få det bästa tänkbara start i livet. Med den här namninsamlingen vill vi – föräldrar till de barn som nu drabbas – visa kommunen att beslutet är fel. Kompassens Förskola bör bevaras. Den är en plats där barnen får vara barn. Skriv under du också – om inte för din skull, så för barnens.

Alla förtjänar att behandlas mänskligt. Just nu är personer med psykisk ohälsa längst ner i näringskedjan och vi måste göra deras röst hörda. Det handlar inte om löner eller att skapa kaos. Det handlar om människoliv! 

Vi förstår att kommunen står inför utmaningar med mindre barngrupper, men dessa får inte lösas genom att försämra för barnen. Förskolan är deras första skolmiljö – den måste tas på största allvar. Vi kräver att Utbildningsnämnden säkerställer att våra barn får den omsorg, trygghet och utbildning de har rätt till.

Mammografin är en hälsokontroll där omkring två av tre bröstcancerfall i Sverige upptäcks. I Region Norrbotten har det tidigare funnits mobila mammografivagnar som gjorde det möjligt för mammografin att komma till kvinnor på glesbygden, istället för att kvinnor på glesbygden ska behöva spendera tid och pengar på långa resor till en fast mammografienhet på ett sjukus i en större stad.  2022 beslutade dock Region Norrbotten att lägga ned de mobila mammografivagnarna, vilket har försämrat kvinnors tillgång till potentiellt livsavgörande hälsokontroller - bara för att de bor på glesbygden. Det är orättvist! Kvinnor som bor i Arjeplogs kommun har i DN berättat att de måste resa 40 mil för att gå på sin mammografi, vilket kostar pengar, försvårar livspusslet och gör det svårt att få ihop med sitt arbete. Många skjuter därför upp, ställer in eller glömmer mammografin. Beslutet att lägga ner de mobila mammografivagnarna är bara ett exempel på alla politiska beslut i svensk politik som leder till att folk (särskilt kvinnor!) som bor på gles- och landsbygden får det sämre. Att tillgången till välfärd begränsas för de som bor på gles- och landsbygd bidrar till att glesbygden avfolkas och att ojämlikheten mellan stad och land ökar! Det måste stoppas, ett beslut i taget, och varför inte börja med det här idiotiska beslutet? ÅTERINFÖR DE MOBILA MAMMOGRAFIVAGNARNA!  Källor och information:  https://www.dn.se/sverige/therese-tvingas-resa-mer-an-40-mil-for-mammografi/ https://www.dn.se/sverige/lise-lotte-slogs-for-mammografin-sa-javla-orattvist/ https://www.norrbotten.se/sv/region-norrbottens-nyhetsarkiv/manga-fordelar-med-fasta-screeninglokaler-for-mammografin/?fbclid=IwQ0xDSwK1OuljbGNrArU5gWV4dG4DYWVtAjExAAEeWadyPdwsdIdtOlFhk7nSV8jXE0nR3iwqTAIxZHO5yillAy6EJ4XuwlJ3dic_aem_I3U4Fm5OldIiwbA_RaMVPA

Det är viktigt att bevara våra svenska ”guldkorn”, sakerna som gör Sverige till ett så underbart land, det finns mycket i Sverige som är bra och lite sämre. Men när man ger sig på något av det svenskaste vi har, JA! DÅ TAR JAG ÅT MIG BEVARA SVERIGES RADIO GAMLA TRAFIKVARNINGS SIGNAL!  FÖR SVERIGE, I TIDEN!

Det har inte undgått någon att födelsetalen i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer. I media läggs fokus på lågkonjunktur, osäkerhet inför framtiden och personer som aktivt väljer att inte skaffa barn. Men i skuggan av dessa rubriker finns en stor grupp som sällan får uppmärksamhet – de ofrivilligt barnlösa.  Vi är par och individer som kämpar med primär och sekundär infertilitet. Var sjätte par påverkas. Det är långt ifrån en liten minoritet, ändå nämns vi knappt i diskussionen om den demografiska krisen. Det här är en grupp som inte bara borde höras – den måste höras. För vi vet vad barnlängtan kostar, i både kropp och själ.  Att längta efter barn är en av de mest grundläggande drömmarna många av oss bär på. För vissa kommer det enkelt. För andra krävs år av kamp, sorg och läkande mellan varje försök. Men vad händer när någon annan sätter gränsen för hur många gånger vi får försöka? När drömmen om barn, eller ett syskon, avgörs av plånboken snarare än viljan eller behovet?  I Sverige erbjuds idag tre IVF-försök genom regionen. Därefter förväntas vi själva bekosta våra fortsatta försök. För oss som dessutom är beroende av ägg- eller spermadonation gäller samma begränsning. Detta drabbar extra hårt dem av oss som har en kronisk sjukdom eller andra medicinska hinder – vi straffas dubbelt. Det är som om staten säger: "Nu räcker det", trots att vår kamp knappt börjat.  Infertilitet är inte bara en fysisk diagnos. Den är ett känslomässigt och ekonomiskt maraton. Kvinnor går igenom hormonbehandlingar, kirurgiska ingrepp och väntan – alltid med hoppet som bränsle. Samtidigt slits förhållanden sönder under pressen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan, oro och skuld, längtan och förlust.  "Kommer jag någonsin få bli mamma?", "Vad gör vi om vi inte har råd med fler försök?", "Är det mitt fel att vi inte lyckas?" Tankarna är många, smärtan är tyst – men den är där varje dag. Vi isolerar oss. Vi skäms. Och vi bär ofta denna kamp i det fördolda, utan stöd från samhället.  Att kalla detta för "psykisk press" räcker inte. Det här är en konstant berg-och-dalbana som påverkar varje aspekt av våra liv: vår ekonomi, vår psykiska hälsa, vår relation och vår framtidstro. Många tömmer sina besparingar eller skuldsätter sig. Andra ger upp sina drömmar för att de inte har råd att försöka en gång till.  Det är inte rimligt att ett land som oroar sig för framtida skatteintäkter och en åldrande befolkning blundar för denna grupps behov. Om politiker vill öka barnafödandet, måste de börja med att stötta dem som faktiskt vill – men inte kan – få barn.  Vad kan vi göra? Att satsa på fertilitetsvård är inte en kostnad. Det är en investering – i framtida medborgare, skattebetalare och ett hållbart samhälle. Vi föreslår följande åtgärder: 1. Inför regionsfinansierade syskonförsök Många som fått sitt första barn via IVF behöver samma hjälp för att få ett syskon. Idag lämnas dessa familjer att betala själva. Det är orimligt att viljan att ge sitt barn ett syskon – och att föda fler barn till landet – möts av ett nej från vården.  2. Utöka antalet finansierade IVF-försök från 3 till 6 Allt fler fall är medicinskt komplexa. För många räcker inte tre försök. Att erbjuda upp till sex försök skulle öka chansen att lyckas och minska lidandet. Det är billigare att stötta en familj än att behandla den psykiska ohälsa som uteblivet barn orsakar.  3. Tillåt PGT-A-testning i Sverige PGT-A (genetisk screening av embryon) kan minska antal misslyckade försök, spara pengar och undvika onödigt lidande. Det minskar risken för missfall och att kvinnor tvingas genomgå aborter på grund av obotliga fosterskador. Att tillåta NIPT men inte PGT-A är inte logiskt – det är hyckleri. Kvinnan bär konsekvenserna, i både kropp och själ.  4. Förbättra fertilitetsutredningar  Svensk fertilitetsvård släpar efter. Att endast testa TSH, AMH och göra en spolning är inte tillräckligt. Vi vill se fullständiga utredningar, som inkluderar:  ✔ Endometrios, PCOS, DNA-fragmentering av spermier  ✔ Immunologiska och bakteriella faktorer  ✔ Koagulationsfaktorer, anatomiska hinder i livmodern  ✔ Hormon- och näringsbrister hos både kvinna och man  Privata kliniker erbjuder detta idag – med stor framgång. Varför inte den offentliga vården?  5. Erbjud IVF vid upprepade missfall  Att ha haft flera missfall är idag inte tillräckligt skäl för att få hjälp via IVF. Det är oacceptabelt. Ofta finns en medicinsk förklaring, men kvinnan avvisas ändå. Detta måste förändras – ingen ska tvingas gå igenom fler missfall innan vården tar ansvar.  6. Höj åldersgränsen för IVF  Många kvinnor kan och vill få barn efter 40. Med rätt hjälp är det fullt möjligt – och allt fler kliniker, även internationellt, bekräftar detta. Låt inte ålder vara ett svepskäl för att neka vård.  7. Ge vårdpersonalen rätt utbildning och resurser  Infertilitet är inte ”one size fits all”. Rätt kompetens och rätt verktyg kan minska antalet försök, förkorta väntetider och öka chanserna till framgång.  8. Förbättra ungdomars fertilitetskunskap  I skolan fokuseras det på att ”skydda dig så du inte blir gravid”. När det sedan är dags att bilda familj så är det många som inser att det var inte så lätt att bli gravid – varför berättade ingen det? Det Europeiska organet Fertility Europe har i sitt kunskapsspel FActs konstaterat att endast 12 % av Europas ungdomar känner till att fertiliteten sjunker med åldern.  Ett vägskäl – ett val  Det låga födelsetalet är en varningssignal. Vi står vid ett vägskäl. Ska vi ignorera dem som kämpar i det tysta, eller ska vi agera och ge dessa människor det stöd de förtjänar?  Det här är inte en lyxfråga. Det är inte en fråga om vilja. Det är en fråga om rättvisa – och om framtiden. Vi kan inte lägga allt ansvar på individen när det i slutändan är staten som gynnas mest. Den emotionella, fysiska och ekonomiska bördan vi bär på våra axlar måste delas.  Vi är starka, men vi ska inte behöva vara det ensamma.  Vi ber er, politiker – hör oss. Ge oss chansen att bygga de familjer vi drömmer om. Inte bara för vår skull. Utan för hela Sveriges framtid. Anna Sane Erika Guardado  Izabelle Åström Veronica Duljic Häggström Petra & Fredrik Billstein Brandservice Syd AB Femmis - Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation Riksförbundet Ofrivillig Barnlöshet

Att driva krog i Sverige 2025 är inte längre ett passionerat hantverk – det är en daglig kamp för överlevnad. Marginalerna har alltid varit små, men nu är de obefintliga. Pandemin var ett slag i magen. Inflationen en spark i sidan. Elpriserna ett bakhåll. Och nu – en framtid präglad av oro, skulder och nedläggningar. Vi har varit tysta för länge. Vi som skapar levande stadskärnor, mötesplatser, arbetstillfällen, matglädje och trygghet – vi blöder. Lokaler gapar tomma. Personalen springer tills de stupar – för vi har inte råd att anställa fler. Och krögarna? De jobbar dygnet runt för att betala hyran, lönerna och... momsen. Det här handlar inte om att "jobba hårdare". Det handlar om ett system som håller på att kväva en hel bransch. Vi säger: slopa momsen för restauranger – nu.   Inte som ett privilegium, utan som en livlina. Ge våra restauranger chansen att fortsätta vara det hjärta och den själ de är i varje svensk stad. Läs mer på debattartikeln i Expressen Söndag 18 Maj, 2025 https://www.expressen.se/debatt/debatt-ni-forstar-inte-hur-svart-det-ar-att-driva-en-krog/

Idag är sexualundervisningen ofta uppdelad mellan tjejer och killar. Vi som skriver motionen samt flertalet andra organisationer tycker att en jämställd undervisning – där alla får lära sig om olika pubertala problem – är en hörnsten i processen till att både bryta stigmat om biologiska förändringar inom puberteten och skapa en mer jämlik undervisning. Det leder till en mer jämlik kunskap som i sin tur påverkar vårt samhälle. Vad vi lär oss i skolan formar våra tankar och förväntningar på framtiden, och därmed en mer jämlik kunskap som hamnar i vårt samhälle i slutändan; vad vi lär oss i skolan skapar våra tankar och förväntningar på framtiden.