INTE ETT BARN TILL – STOPPA TVÅNGSUMGÄNGE INGET BARN SKA OFFRAS FÖR ETT SYSTEM SOM INTE LYSSNAR

Det måste ske en omedelbar förändring i hur Sverige skyddar barn som riskerar att utsättas för våld, hot eller allvarlig psykisk skada.

Inget barn ska tvångshämtas för umgänge med en förälder när det finns allvarliga uppgifter om våld, hot eller när barnet uttrycker stark rädsla. Barnets säkerhet måste alltid komma först.

Konsekvenserna för ett barn som tvingas till en förälder som barnet är rädd för kan bli mycket allvarliga. Barnet kan drabbas av ångest, panik, sömnproblem, mardrömmar, stark oro, stress, koncentrationssvårigheter och problem i skolan. Barnet kan känna skuld, skam och hjälplöshet och få svårt att lita på vuxna.

När ett barn lämnas till en förälder som utsätter barnet för våld, hot, kränkningar eller annan skadlig behandling kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Barnet kan skadas både fysiskt och psykiskt.

Om våldet fortsätter kan barnet få fysiska skador, men även psykiska konsekvenser som kan påverka barnet under lång tid. Barnet kan känna skuld, skam, hjälplöshet och tro att det själv bär ansvaret för det som händer.

Det kan även påverka barnets relationer till andra människor. När den vuxna som ska ge trygghet samtidigt är den person barnet fruktar kan barnets grundläggande tillit till vuxna skadas.

Det kan även påverka barnets relationer till andra människor. När den vuxna som ska ge trygghet samtidigt är den person barnet fruktar kan barnets grundläggande tillit till vuxna skadas.

Och när samhället dessutom lämnar barnet till den våldsamma föräldern trots att varningssignaler har funnits kan konsekvenserna bli ännu värre. Barnet kan uppleva att ingen vuxen kommer att skydda det.

Det kan också leda till att barnet förlorar förtroendet för socialtjänsten, polisen och andra myndigheter. Om barnet gång på gång berättar att det är rädd men ändå blir tvingat kan barnet börja tro att det inte är någon idé att berätta eller söka hjälp.

Det är särskilt allvarligt om barnet redan har erfarenhet av våld eller hot. Att då tvingas tillbaka till den person barnet fruktar kan förstärka barnets rädsla och psykiska utsatthet.

Samhället måste inte vänta tills barnet har skadats ytterligare. Skyddet måste sättas in innan det händer.

Därför kräver vi att regeringen:

- Stoppar tvångshämtningar när det finns allvarliga och outredda uppgifter om våld eller hot.
- Sätter barnets säkerhet före vuxnas krav på umgänge.
- Säkerställer att barnets egen berättelse och rädsla tas på allvar.
- Inför tydligare och oberoende riskbedömningar vid misstanke om våld.
- Gör det möjligt att snabbt pausa umgänge när ett barn riskerar att skadas.
- Säkerställer att socialtjänst, domstolar, polis och andra myndigheter har tillräcklig kunskap om våld, trauma och barns reaktioner.
- Ger barn tillgång till en oberoende och trygg person som de kan berätta för.
- Förbättrar samarbetet mellan socialtjänst, polis, domstolar, skola och vård så att varningssignaler inte faller mellan stolarna.
- Inför tydligare ansvar och granskning när myndigheter inte skyddar ett barn trots att det funnits varningssignaler.
- Följer upp fall där barn har utsatts för ytterligare skada efter beslut om tvång eller umgänge.
- Säkerställer att barnets bästa inte bara är en formulering i lagen utan faktiskt styr besluten.

Konsekvenserna får inte komma efteråt

Politiker och myndigheter måste förstå att ett barn bara har en barndom. När ett barn utsätts för stark rädsla, våld eller upprepade traumatiska situationer går tiden inte att spola tillbaka.

Ett barn som tvingas till en situation där det känner sig hotat kan bära konsekvenserna långt efter själva händelsen. Det kan påverka barnets trygghet, relationer, skolgång, självkänsla och tillit till andra människor.

Det är inte acceptabelt att samhället först agerar när skadan redan har skett.

Vi kräver därför en lagstiftning och ett myndighetssystem som förebygger skada i stället för att bara hantera konsekvenserna efteråt.

Ett tidigare beslut får aldrig användas som ursäkt för att ignorera nya uppgifter om våld eller allvarlig rädsla.

Ett barn är inte ett ärende. Ett barn är en människa.

När ett barn säger "jag är rädd" måste samhället stanna upp, lyssna och utreda.

Inte tvinga.

Inte skrämma.

Inte ignorera.

Skydda först – utred ordentligt – agera snabbt.

Vi kräver att regeringen tar ansvar och genomför konkreta lagändringar och åtgärder så att inget barn behöver betala priset för vuxnas beslut eller myndigheternas brister.

INTE ETT BARN TILL.

STOPPA TVÅNGSHÄMTNINGAR SOM RISKERAR ATT SKADA BARN.

BARNETS TRYGGHET MÅSTE ALLTID KOMMA FÖRST.