Till: Valmydigheten
Inför alternativet "Ingen av ovanstående" i svenska valet.
Alla ska ha rätt att säga “Nej"
– inför alternativet "Ingen av ovanstående" i svenska valet.
I Sverige kan du säga “nej" till ett avtal. Du kan säga “nej" till ett erbjudande.
Du kan säga “nej" till sex. Samtyckeslagen föreskriver även att du måste få ett uttryckligt ”ja”. ”Nej” är standardinställningen.
I svenska val finns det inget sätt att säga "nej" (till alla partier) och bli hörd.
Varför inte? För att ge systemet en orättvis fördel gentemot folket?
Om du inte stödjer något av alternativen kan du rösta blankt, rösta ogiltigt eller stanna hemma. Men ditt "nej" räknas inte. Det betraktas som ett underförstått “ja", dvs. som tolerans.
Samtidigt har riksdagsledamöterna en rätt som väljarna saknar. De kan rösta “ja”. De kan avstå. Och de kan rösta “nej".
Vi som väljer riksdagen får däremot bara möjlighet att säga “ja" till något parti – eller lämnas utan representation.
I vårt representativt demokratiskt system ska all offentlig makt utgå från folket. Då måste även människor som inte stödjer något av de befintliga partierna kunna uttrycka detta på ett sätt som syns och räknas.
Ingen ska tvingas välja mellan alternativ som de inte tror på för att få en röst i demokratin. Därför kräver vi att svenska val kompletteras med ett formellt alternativ: "Ingen av ovanstående".
Demokrati handlar inte bara om rätten att säga "ja".
Den måste också innehålla rätten att säga "nej".
– inför alternativet "Ingen av ovanstående" i svenska valet.
I Sverige kan du säga “nej" till ett avtal. Du kan säga “nej" till ett erbjudande.
Du kan säga “nej" till sex. Samtyckeslagen föreskriver även att du måste få ett uttryckligt ”ja”. ”Nej” är standardinställningen.
I svenska val finns det inget sätt att säga "nej" (till alla partier) och bli hörd.
Varför inte? För att ge systemet en orättvis fördel gentemot folket?
Om du inte stödjer något av alternativen kan du rösta blankt, rösta ogiltigt eller stanna hemma. Men ditt "nej" räknas inte. Det betraktas som ett underförstått “ja", dvs. som tolerans.
Samtidigt har riksdagsledamöterna en rätt som väljarna saknar. De kan rösta “ja”. De kan avstå. Och de kan rösta “nej".
Vi som väljer riksdagen får däremot bara möjlighet att säga “ja" till något parti – eller lämnas utan representation.
I vårt representativt demokratiskt system ska all offentlig makt utgå från folket. Då måste även människor som inte stödjer något av de befintliga partierna kunna uttrycka detta på ett sätt som syns och räknas.
Ingen ska tvingas välja mellan alternativ som de inte tror på för att få en röst i demokratin. Därför kräver vi att svenska val kompletteras med ett formellt alternativ: "Ingen av ovanstående".
Demokrati handlar inte bara om rätten att säga "ja".
Den måste också innehålla rätten att säga "nej".
Varför är det viktigt?
Eftersom 1,2 miljoner människor vid det senaste valet varken röstade eller lämnade in en blank eller ogiltig röst. Det är mer än 15 % av de röstberättigade. Nästan lika många som det tredje största partiet i riksdagen.
Om systemet hade tillåtit alternativet ”inget av ovanstående” som en giltig röst skulle L inte ha nått upp till 4 % år 2022. Tidöregeringen skulle inte ha funnits.
Det var endast matematiskt möjligt, eftersom de 1,2 miljoner människor som inte kände sig representerade av något av alternativen räknades bort vid mandatfördelningen.
Detta är inte ett argument mot demokrati. Det är ett argument om demokratins definition. Om all offentlig makt verkligen utgår från folket, måste även avstående, systemkritik, blankröstning och icke-anslutning kunna förstås som demokratiskt relevanta uttryck — och absolut inte som tolerans.
Vårt svenska representativa systemet kan översätta stöd och tolerans men inte protest. Protester raderas systematiskt; den arbetas bort i själva översättningen från folk till mandat och det är inte alls demokratiskt.
Den representativa demokratin riskeras att gradvis omdefiniera folket till de
människor som accepterar partiernas spelregler. Och då har makten inte längre sitt ursprung i folket. Då har systemet tagit makten från folket.
Om systemet hade tillåtit alternativet ”inget av ovanstående” som en giltig röst skulle L inte ha nått upp till 4 % år 2022. Tidöregeringen skulle inte ha funnits.
Det var endast matematiskt möjligt, eftersom de 1,2 miljoner människor som inte kände sig representerade av något av alternativen räknades bort vid mandatfördelningen.
Detta är inte ett argument mot demokrati. Det är ett argument om demokratins definition. Om all offentlig makt verkligen utgår från folket, måste även avstående, systemkritik, blankröstning och icke-anslutning kunna förstås som demokratiskt relevanta uttryck — och absolut inte som tolerans.
Vårt svenska representativa systemet kan översätta stöd och tolerans men inte protest. Protester raderas systematiskt; den arbetas bort i själva översättningen från folk till mandat och det är inte alls demokratiskt.
Den representativa demokratin riskeras att gradvis omdefiniera folket till de
människor som accepterar partiernas spelregler. Och då har makten inte längre sitt ursprung i folket. Då har systemet tagit makten från folket.