När vården sviker – min hund Baxter dog i onödan
Smärta, maktlöshet – och ett systemfel
Baxter var inte bara en Jack Russell – han var min trogne följeslagare, min trygghet, min stora glädje. Hans blick förmedlade värme, tillit och kärlek. Men när han drabbades av akut urinstopp, föll han offer för ett vårdsystem där hjälp inte längre ges efter behov – utan efter betalningsförmåga. Baxter dog – inte för att han inte kunde räddas, utan för att rätt vård inte gavs i tid.
Vad som hände – steg för steg
Den 29 april 2025 besökte vi AniCura. Då mådde Baxter bra, var pigg och verkade i fin form. Samma klinik hade i mars 2023 framgångsrikt opererat bort två urinstenar i hans penisben genom laserkirurgi (cystoskopi), med efterföljande spolning. En röntgenbild från Djurakuten visade var stenarna satt, och ytterligare röntgen togs efter ingreppet. Baxter återhämtade sig utmärkt då, och kissade som vanligt.
Men den här gången, trots att urinstopp är akut och potentiellt livshotande, bedömde veterinären inte situationen som prioriterad. I stället för att ta röntgen och åtgärda stoppet började hon använda ultraljud som inte gav resultat, och spekulerade i tumörer, metastaser, njurproblem och neurologiska fel. Jag bad henne läsa journalen från mars 2023 – men hon gjorde det inte. I stället föreslog hon avlivning – för att hon tyckte att Baxter var för gammal. Jag protesterade. Baxter var pigg, med normal puls och stark livsvilja. Problemet satt i penisbenet, troligen nya urinstenar.
Jag bad att han skulle kateteriseras. När sköterskan lämnade över honom berättade hon att det var fri passage hela vägen till blåsan. Vi åkte hem med inflammationsdämpande medicin (Onsior), som eventuellt kunde hjälpa om det rörde sig om prostatit. Han verkade må bra under kvällen. Jag hade honom i famnen hela natten.
Morgonen efter, den 30 april, åkte vi tillbaka. Baxter kunde fortfarande inte kissa. Nu träffade vi en annan veterinär, som avfärdade misstankar om testikeltumör och neurologiska problem. Hon sa emot sin kollega. Jag berättade att Baxters testiklar undersökts för fem år sedan och varit godartade.
Jag bad att få prata med veterinären som tömt blåsan. Han hade känt tydligt motstånd i penisbenet – sannolikt en eller två urinstenar, kanske en polyp. Jag bad honom läsa journalen från 2023. Han förstod situationen. Men ingen röntgen togs. Laserkirurgi var möjlig. Pris: 50 000 kr akut. Vi hade 25 000 kr avsatta för framtida operationer – men ingen informerade oss om möjligheten till delbetalning.
Vi fick aldrig en tydlig plan. Bara uppskattningar: 50 000–100 000 kronor, olika beroende på vem vi pratade med. Baxter kunde kissa efter besöket – men bara fram till 1 maj.
Vi försökte boka operation, men stoppades av att det var 1 maj och helgdagar 3–4 maj. Den 2 maj ringde Baxters matte Mia och fick veta att en akutoperation kunde kosta 75 000–100 000 kr – med buköppning, cystoskopi och lång rehabilitering. Vi förstod inte varför AniCura spekulerade så, särskilt då ingen röntgen tagits vid första besöket.
Jag ringde själv till operationsmottagningen. Där fick jag veta att priset kunde variera mellan 35 000 och 50 000 kr – beroende på ingreppets längd. De nämnde att det i vissa fall kunde gå upp till 75 000.
Jag sa att vi redan betalat 17 200 kr – för två besök där fel diagnos ställts, och tid slösats bort. Vi fick inte ens en röntgen utan att betala extra – trots att AniCura själva valt fel metod från början. De pengarna kunde gått till en akut operation. Men ingen tog ansvar.
AniCura erbjöd varken kompromiss, lösning eller förståelse. Det enda vi möttes av var tystnad – och ett prissystem som ingen kunde förklara.
Mars 2023 kostade samma operation (bokad i förväg) 20 500 kr. Nu ville de ha upp till 100 000 kr för samma åtgärd akut – trots att vi agerade i tid. Vi blev överkörda. Trots att Baxter var vid gott mod och hade livsgnista – fick han aldrig chansen.
Han såg på mig, som för att säga: "Vad är det för fel på mig?" Det gjorde ont. Jag gjorde allt för att hjälpa Baxter genom att massera penisbenet. Det kom några droppar. Efter tre dygn med ovisshet, otydliga besked och ingen hjälp – tvingades vi till slut fatta det tunga beslutet att låta honom somna in hemma. En lojal, stark och älskad vän – ända till slutet. Det kändes så orättvist. Sorgen var bottenlös.
Jag anser att AniCura agerat både oprofessionellt och cyniskt. Deras arbete präglades av dålig samordning, slumpmässig prissättning och ett känslokallt förhållningssätt till akut djursjukvård. De följde affärsmodellen som Mars Pet Inc. skapat – med vinst i fokus.
Jag skriver det här för att ingen annan ska behöva uppleva samma sak. Det handlar inte bara om Baxter – det handlar om ett systemfel. Ett kommersiellt vårdsystem där ekonomi går före liv. Hur kan vi i Sverige acceptera att ett djur med goda möjligheter att tillfriskna – inte får vård, på grund av pengar eller organisatoriskt kaos? Hur kan man kalla det vård – när man hoppar mellan diagnoser utan att ens läsa journalen?
Sedan detta hände har jag fått kontakt med tusentals andra hundägare. Alla vittnar om samma sak: otydliga kostnader, vårdslös hantering – och förlorade liv.
Baxter kunde ha räddats. Men det svenska djursjukvårdssystemet svek oss. Och det svek honom.
