Rädda årskurs 4-6 på Fagervallskolan och säkra därmed våra barns framtid

Enligt 10 kap. 30 § skollagen är huvudregeln att en elev i kommunal grundskola ska placeras vid den skola som vårdnadshavarna önskar.
Att flytta mellanstadiet (åk 4-6) till Parkskolan skulle medföra att barnen slits upp från sin trygghet i en av deras mest känsliga utvecklingsstadier i livet. Enligt 1 kap. 10 § skollagen ska barnets bästa vara utgångspunkt i all utbildning och annan verksamhet enligt skollagen. Barnets inställning ska så långt som möjligt klarläggas, och barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad. 

Utvecklingsfasen där man går från att vara ett litet barn som nyss lämnat förskolan till att bli ett äldre barn som successivt skall utveckla mer självständiga förmågor och således redan har mycket att ta in och tänka på i denna förändringsprocess.
Förutom den långsiktiga planen och kompetens som Fagervallen i dagsläget besitter. Det vill säga att kunna följa eleverna från skolstart enda upp till tidiga tonåren och därmed kunna ge barnet en mer kontinuerlig, trygg och långsiktigt framåtsträvande skolgång innebär förslaget också en ökad risk för baren både socialt och rent fysiologiskt.
Närhetsprincipen ifråntas vilket konkret betyder att små barn som ännu ej är färdigutvecklade rent kognitivt och fysiskt tvingas resa längre och därmed motverkar en sådan plan skolans främsta uppgift att hjälpa barnen att bli självständiga och ansvarsfulla individer då det sker vid ett alldeles förtidigt stadie i deras liv. Förslaget till denna nya skolplaceringen, i ett redan utbrett socioekonomisk område, innebär att tioåringar sannerligen måste korsa trafikerade vägar, gå längre sträckor och/eller använda kollektivtrafik som är olämplig för deras ålder och därför bör kommunen presentera en seriös trafiksäkerhetsbedömning för de drabbade barnen i enlighet med 10 kap. 32 § skollagen. 
Trafiksituationen på Krondikesvägen/Stuguvägen och vid Parkskolan är redan enormt påfrestad i rusningstrafiken på morgonen och eftermiddagen, vilket i sig skulle innebära större risker att främst ta sig till och från skolan för dessa små barn. 
Det är bara ca 10 år sedan en tonåring blev påkörd i circulationsplatsen vid Park och till sist (efter år av kämpande och lidande) dog.
Deras sinnen är ännu ej färdigutvecklade för att själv kunna vistas i komplexa trafikmiljöer. Dessa sinnen färdigutveckas vid ca 15 års ålder därmed är det anledningen till att man får ta första körkortet (AM-kortet). Detta eftersom deras hörsel och framförallt syn som till 90% tar in, bearbetar, tolkar och slutligen bedömer trafiken är under utveckling och därmed ej fullständig. 
I dagsläget finns ej busslinje för dessa små barn (årskurs 4, ca 10 år) att tillgå för att transportera sig till Parkskolan utan onödiga omvägar via busstorget som för övrigt innebär en ökad risk för barnen att i ett tidigt stadie komma i kontakt med olämpliga tonåringar och vuxna. 
Rektorerna för centrala staden har dessutom denna vecka gått ut med information från deras samverkans grupp att just busstorget är ett olämpligt ställe för barn/tonåringar att vistas på. Vilket talar starkt emot detta förslag. 
Att flytta så små barn som 10åringar till en stor skolan med många elever leder till att de också blir mer benägna att skaffa sig äldre kamrater med andra vanor, vilket i sig kan medföra en större risk för deras psykiska och fysiska hälsa. 
Fagervallskolan har en mycket fin och påkostad utomhusmiljö som främjar en så kallad lekbaserad uppväxt och skolgång till skillnad från mer traditionella högstadieskolor (som Park som läge tidigare enbart varit högstadie och få justeringar har gjorts med anpassning till ett lika stort mellanstadie). Därmed finns ej samma möjligheter till fysisk aktivitet och ren fri lek på rasterna som för övrigt är av avsevärd betydelse för att ett barn ska utveckla en god fysisk och psykisk hälsa. 
Parkskolan har till skillnad från Fagervallskolan inte heller möjlighet till att avskilja yngre och äldre barns vistelsetid tillsammans utomhus eftersom det endast finns en skolgård på Park. Medan Fager har lilla och stora gården där pedagogerna kan styra elevernas rastaktiviteter och umgängen på ett adekvat sätt. 
Ett större elevantal, på mindre yta, skulle också innebära fler incidenter under raster och förflyttningar i skolans lokaler där statistiskt sett de flesta påbud och kränkningar inträffar mellan elever.
Kortfattat bör tomma elevplatser inte ligga till grund för, och ersättas med, att man äventyrar de yngre barnens trygghet eftersom det på lång sikt kan leda till mer psykisk ohälsa på individnivå och generellt större kostnader för samhället i helhet långsiktigt. 
Barn och framförallt små barn som 10 åringar har rätt till en trygg utbildning i sitt närområde med välkända pedagoger som jobbar kollegialt för barnens bästa och att varje individ ska nå sin fulla potential i sin utvecklingstakt.
”It takes a village to raise a child” lyder ordspråket och om ingen vet vems barn det är för att barnet plötsligt har fått sin dagliga verklighet långt ifrån hemmet i en ny främmande miljö ökar också risken att ingen ingriper och att barnet således hamnar på fel vägar i livet. Trygghetsprincipen är grunden för all positiv utveckling, enligt behovstrappan. Därmed bör inte denna princip ifråntas tidigare än nödvändigt. 
Baren är vår framtid och därför bör ej deras framtid äventyras!