Till: Centrala Studiestödsnämnden

Studiemedel i efterskott

Att studemedlen betalas ut i efterskott för fyra veckor istället för idag. Vid terminsstarten ska alla kunna få ett litet merkostnadslån för att köpa in t.ex. kurslitteratur

Varför är det viktigt?

Studiemedel i förskott är förrädiskt på flera sätt. Som det är nu blir studiemedlet som ett lån av lån, man lånar av ett lån för fyra veckor och i börja är det många som hoppar av, byter skola etc. och då måste betala tillbaka.
Studiemedel ska vara som med lön, betalas ut i efterskott för väl utfört arbete (plugga är ett jobb). Samhället måste vänja unga att man jobbar först och får lön sedan, inte tvärt om.
Ett annat problem med dagens system med medel i förskott är att studenterna hamnar i ekonomisk kris vid terminslut då sista studiemedlet redan är utbetalt månaden innan och studenten står utan pengar länge innan efterskottslönen kommer. Omvänt kan det bli för mycket pengar i början som studenterna bränner när de både fått sista lön akassa eller annat, förskott som de egentligen borde spara undan till sista studiemånaden. Många kan inte ta det ansvaret och därför det bättre att studiemedlet, precis som andra utbetalningar från staten betalas ut i efterskott.
Eftersom många har kostnader för tex. kurslitteratur föreslår jag dock att man ska kunna få ett mindre merkostnadslån för startkostnaderna för varje termin.
Startlånet kan finansieras med minskade kostnader för administration om efterskottsutbetalningar leder till färre återkrav då pengar inte hinner betalas ut för period efter studieavbrott.

Att studiemedel betalas ut i förskott är en grogrund för fusk eftersom man kan få pengar innan man slutgiltigt fått rätt till dem. Om man skulle ändra så studiemedlen betalas ut för förra månadens veckor så kommer mycket av fusket att minska eftersom CSN och skolan hinner upptäcka om en student inte läser på den omfattning som berättigar studiemedlet.
Dagens system är som att gå till en arbetsgivare, skriva på kontraktet och få månadslönen första dagen. Det tror jag ingen arbetsgivare vågar göra.