Prideflaggan utgör inget hot mot någon. Den bryter inte några traditioner, den visar på öppenhet och kärlek och är en symbol för allas lika rätt till kärlek och att få vara den de är. Trots detta, i och med SD:s maktposition i många svenska kommuner, blåser homofobiska vindar genom landet. 2019 visade Sölvesborgs kommun att de inte står för något av detta i och med sitt förbud att hissa den under prideveckan i Stockholm. Sölvesborgs kommun är inte ensamma, politiker i Ronneby och Svalöv vill också förbjuda hissning av prideflaggan. Det är bara en tidsfråga innan dessa odemokratiska vindarna har blåst bort prideflaggan och dess innebörd all världens väg. Det är en enkel handling att hissa Prideflaggan där man som kommun visar att alla ens medborgare är lika viktiga för hela samhället. Tidigare SD-kommunalrådet Louise Erixon i Sölvesborg sa att “kommunen bara ska följa de allmänna och nationella flaggdagarna.” Så därför är det dags att göra Pride till en av de allmänna och nationella flaggdagarna! Riksdagen kan ta chansen och kväva de odemokratiska strömningarna mot Pride. Stå upp för kärleken istället för hat. Skriv under namninsamlingen så vi kan visa riksdagen och landets kommuner att vi inte tolererar folkvalda politikers agerande mot hbtqi-personer Källor: Aftonbladet, 13 september 2019, Sölvesborgs styre stoppar regnbågsflaggan https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7jELA/solvesborgs-styre-stoppar-regnbagsflaggan Blekinge Läns Tidning, 12 september 2019, SD vill stoppa Prideflaggor i Ronneby http://www.blt.se/ronneby/sd-vill-stoppa-prideflaggor-i-ronneby/ SVT, 7 juni 2019, SD-toppen Teddy Nilsson vill förbjuda prideflaggan https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/sd-toppen-teddy-nilsson-vill-forbjuda-prideflaggan

SKÄNK EN SLANT TILL STÖTTEPELAREN! Föreningen Stöttepelaren ger mat och busskort åt ensamkommande som på grund av lagen inte ges uppehållstillstånd i Sverige. Den största skandalen på årtionden! KOM TILL RIKSDAGSHUSET! Den 18 juni ska riksdagen rösta om två års förlängning av den tillfälliga lagen. Den förmiddagen fyller vi riksdagsläktaren, från ca kl 8. Dagen innan ska vi gå ut med hur mycket pengar som samlats in. Märk ditt bidrag med "protest". Swish 123 583 19 04                   Bankkonto SEB 5368 11 065 76 Bankgiro 5228-2381 www.stottepelaren.se www.stoppautvisningarna.blogspot.com Den tillfälliga begränsningslagen har gjort det möjligt för Migrationsverket att utvisa spädbarn, småbarnsfamiljer, apatiska barn, ensamma tonåringar, svårt sjuka, 106-åringar till länder i krig och konflikt. Andra som utvisas är flickor som hotas av tvångsäktenskap, kvinnor som hotas av döden pga. hedersbrott och flickor, omskurna men öppnade i Sverige, som måste sys ihop igen eller försörja sig som prostituerade. Kristna, ateister, hbtq-personer utvisas trots att de måste dölja sin tro/läggning för att inte riskera dödsstraff . Det strider mot konventionen om mänskliga rättigheter som Sverige har skrivit under. Rättsosäkerheten i asylprocesserna är stor. Nyligen kom en rapport som visade hur Migrationsverket genom att byta ut ord i sina rättsliga ställningstaganden ändrar lagens innebörd så att den går emot lagstiftarnas intentioner. Detta sker med regeringens goda minne.

Forskning visar att hot och våld mot sällskapsdjur i många fall leder till att kvinnan stannar kvar i relationen för att skydda sitt djur. Få kvinnojourer och andra skyddade boenden tar emot djur bland annat för risken för allergi. Ofta är kvinnan också utsatt för ekonomiskt våld och hon kan därför inte placera sitt djur på ett djurpensionat. Kvinnans sociala nätverk kan ha beskurits genom mannens kontroll och isolering av henne och hon har då ingen som kan ta hand om hennes djur. Vi vill dock nämna att det har hänt att när kvinnan lämnat djuret till en släkting eller en god vän har mannen sökt upp denna person antingen för att få reda på var kvinnan befinner sig eller för att ta med sig djuret för att pressa kvinnan att återvända hem. Det kan sätta dessa personer i en svår och obehaglig situation. Eftersom djur betraktas som saker och föremål i svensk lagstiftning betalar socialtjänsten sällan för djurs placering på djurpensionat eller för andra kostnader som mat och eventuell veterinärvård. Det har förekommit att socialtjänsten rekommenderar kvinnan att avliva djuret som en lösning på problemet. Om sällskapsdjur i stället får status som individer i Djurskyddslagstiftningen blir det möjligt med andra lösningar som också inkluderar djuret i skyddet av kvinnan och som en del i både hennes och djurets välfärd. Juristen och forskaren Eva Diesen visar att få män döms för djurplågeri trots att de hotat, misshandlat och vissa fall även dödat kvinnans djur. Då djurplågeribrott inte inkluderas i kvinnofridslagstiftningen, konsumeras våldet mot djuret av brottet mot kvinnan, eftersom djurplågeri har ett mycket lägre straffvärde än kvinnofridsbrottet. Men även i de fall där mannen enbart riktat våldet mot djuret och inte mot kvinnan, leder detta sällan till åtal då djurplågeri som brott är lågt prioriterat i Sverige. Studier från bland annat USA, har visat att de förövare som även riktar våld mot familjens djur använder grövre våld mot kvinnan och utövar mer kontroll av henne än andra våldsutövare. Våld mot djur bör därför vara en högt prioriterad fråga i de riskbedömningsinstrument som används. Indikationer på denna typ av våld bör föranleda åtgärder. När mannen inte lagförs eller på annat sätt utreds för att ha brutit mot djurskyddslagen eller döms för de hot eller det våld han utsatt kvinnans djur för, kan mannen inte heller beläggas med djurförbud. Istället kan förövaren fortsätta trakasserierna mot kvinnan, till exempel genom att inleda en civilrättslig process och hävda att djuret är hans. Det är angeläget att åklagare och domstolar får insikt i och förstår sambandet mellan våld mot kvinor och våld mot djur i en parrelation. En ökad kompetens i dessa frågor innebär att djurplågeribrott kommer att tas på större allvar än de gör idag Andra yrkesgrupper som bör vidga sin kompetens och om våld mot djur är veterinärer och annan djurhälsopersonal. Det finns idag kunskap om hur det går att skilja en påförd skada orsakad av yttre våld från en skada som uppstått genom en olycka. För närvarande ingår inte den här typen av kunskap i utbildningarna.