SWEDISH: DETTA ÄR AKUT!  Ruweyda är bara 17 år. Ett barn med hela sitt liv framför sig men om 9 dagar kan allt vara borta. Hon har fått besked: Hon måste lämna  Sverige, sitt hem sin trygghet och allt hon håller kär. Lämna skolan som hon älskar, lärarna som tror på henne och livet hon har byggt up bit för bit sedan hon kom hit. Om 9 dagar ska hon skickas till ett främmande land. Ett land hon inte kan vare sig språket eller människor. I ett land där hon saknar, trygghet, bostad och nätverk.  Men istället för att få en chans så krossas drömmarna, då blir hon dömd till ovisshet och otrygghet.  Det är inte bara en utvisning, detta är ett svek ett svek mot en ung flicka som har gjort inget annat än bara bra och rätta saker.  Hon får inte ens gå på sin första skolavslutning, inte säga hejdå. Inte ta studenten, ingenting. Istället väntar en framtid som kan vara fylld av rädsla, ensamhet och osäkerhet.  Vi har 9 dagar på oss att göra skillnaden. 10 dagar, att visa att vi inte blundar när ett oskyldigt barn förlorar sitt hem.  Stå med Ruweyda. Sprid hennes berättelse till nära och kära, personer med stora plattformar, till och med politiker om ni kan. Höj hennes röst innan det är försent.  ENGLISH: THIS IS URGENT! Ruweyda is only 17 years old. A child with her whole life ahead of her — but in 9 days, everything could be taken away. She has received the decision: She must leave Sweden, her home, her safety, and everything she holds dear. Leave the school she loves, the teachers who believe in her, and the life she has built, piece by piece, since she came here. In 9 days, she is to be sent to a foreign country — a country where she doesn’t know the language or the people. A place where she lacks safety, housing, and a network. But instead of being given a chance, her dreams are crushed, and she is sentenced to uncertainty and insecurity. This is not just a deportation — this is a betrayal. A betrayal of a young girl who has done nothing but good and right. She’s not even allowed to attend her first school graduation. No chance to say goodbye. No diploma. Nothing. Instead, a future filled with fear, loneliness, and uncertainty awaits. We have 9 days to make a difference. 9 days to show that we do not turn a blind eye when an innocent child is about to lose their home. Stand with Ruweyda. Share her story with friends and family, with people who have big platforms — even with politicians, if you can. Raise her voice before it’s too late.

Det innebär flertalet inskolningar för barn, en otrygghet som inte tjänar barnens bästa! Det påverkar viljan till att öka barnafödandet i kommunen och samhället som stort. Många vill bo på landsbygden, men då måste också landsbygden få fortsätta leva för att samhället/staden ska kunna leva vidare med.  Vi behöver en kommun som ser till ALLAS behov och inte bara sina egen motiv o viljor. Det är ohållbart att familjer som kanske saknar körkort inte kan ta sig till andra förskolor i kommunen med den rådande kollektivtrafiken, eller familjer som jobbar åt Falköpings-hållet ska behöva åka åt fel håll en bra bit innan det blir dags att åka tillbaka o hinna i tid till jobb. Detta innebär också att barnen i så små åldrar lär somna i bilen på hemvägen vilket ger vakna nätter vilket kan leda till ökade sjukskrivningar och en mer ekonomisk utsatthet.  Samhället Trädet lär förfalla ännu mer om förskolan försvinner för attraktionen att flytta till Trädet minskar, vilket även innebär att husvärde m.m. sjunker.  Vart är synen på barnens bästa I detta beslut?  Är det rimligt att barn ska behöva ha uppåt 4 olika inskolningar innan de kommer till 6års åldern för att de kanske först får plats på en förskola i ett mindre samhälle på andra sidan Ulricehamn? Sen när det finns plats på en förskola närmare hemmet ska behöva inskolas på nytt?  Är det rimligt att öka sjukskrivningar och sätta fler barnfamiljer i utsatthet?  Är det rimligt att investera i enbart stadskärnan och därmed minska möjligheterna för ökat barnafödande, eller är det mer rimligt att investera i att öka möjligheter att kunna skaffa barn genom att låta landsbygden få leva?  Detta påverkar också de mindre samhällena runt omkring! Det blir större barngrupper som minskar kvaliteten på barnomsorgen, mindre platser lediga på andra orter i kommunen, högre tryck. Så även om du inte personligen berörs direkt så gör du det indirekt och vi alla som bor på landsbygden runt om ulricehamn behöver hjälpas åt för att få politiker och beslutsfattare i Ulricehamn att förstå att vi på landsbygden betyder också något! Vi är också Viktiga för samhället i storhet! Jag tror på det sistnämnda! Var med mig och stötta landsbygdens överlevnad genom att låta denna fina miljö i den norraste utkanten av Ulricehamns Kommun få möjligheterna att frodas!

Barnen i svensk skola idag har inte dom förutsättningarna som krävs för att bli en stabil vuxen människa. Hårdare tag har aldrig varit en bra åtgärd mot stök eller misslyckande  Det ser vi på funktionshinders historia från 18 till 1900 talet då man höll fast elever med npf och låste in dom för man trodde det skulle hjälpa. Senare kom politikerna på att oj det var inte bra, nu gör vi det bättre för dom utsatta Nu så kommer vi till det igen "Hårdare tag" som om vi har glömt historien. Det är dags att tänka om! Gör vi inte det, så kommer det kosta politikern mer pengar, och framför allt elevernas liv. Vill vi ha en sträng skola som fokuserar på beteenden eller vill vi ha en skola där alla kan få stöd i att lära sig saker

Det är viktigt att kämpa för att bevara lunchrestaurangen i Oskarström eftersom den inte bara erbjuder näringsrika måltider, utan också fungerar som en ovärderlig mötesplats för våra äldre. Ensamhet och social isolering är stora problem bland äldre, och denna restaurang ger dem möjlighet att bryta isoleringen, knyta kontakter och känna sig som en del av samhället. Om restaurangen stängs riskerar vi att förlora mer än bara en matplats – vi riskerar att försvaga vår gemenskap och lämna våra äldre utan ett viktigt stöd i vardagen. Att delta i kampanjen handlar om att stå upp för mänsklig värdighet, medkänsla och solidaritet. Genom att gå med i denna kampanj visar du att du bryr dig om våra äldre, att du värdesätter samhörighet och att du är villig att kämpa för ett samhälle där ingen lämnas ensam. Tillsammans kan vi göra skillnad och visa beslutsfattarna att vi prioriterar våra medmänniskors välmående.

I care about this issue because it affects so many people I know, and it's heartbreaking to see the struggles they go through just to connect with their loved ones or pursue opportunities in Sweden. Imagine being a student who has already paid a huge amount in tuition fees, only to find out you need to spend another million PKR just to give your biometrics in Ethiopia. For families, it's even harder—parents wanting to visit their children for a special occasion, like the birth of a grandchild, are forced to travel to Thailand, stay for weeks, and spend money they simply can't afford. This isn't just about the inconvenience; it feels unfair and discriminatory. Swedish-Pakistani families deserve the same access to visa services as others, without facing these financial and emotional hurdles. We're talking about basic human rights here—about staying connected with the people who matter most. By bringing back local visa services in Pakistan, Sweden can show that it values ​​fairness, inclusivity, and the strong bonds that unite families across borders. It's a simple step that would make a world of difference for so many.

Det är viktigt att våra barn får den trygga skola och plats de är vana med. Det är också viktigt för dessa barns resväg att ha en skola nära. Annars blir det långa resor varje dag.  Det är också viktigt att de lärare och pedagoger på skolan får jobba kvar. De lärare och pedagoger som eleverna är trygga med. 

En barnfamilj boende i Varbergs kommun har levt i Sverige i 10 år.  Inget av barnen minns landet deras föräldrar kommer ifrån, och har inga kopplingar dit. Sverige är barnens land.  Nu vill Migrationsverket utvisa familjen på felaktiga grunder till ett land i krig. Barnen mår mycket dåligt av detta hot, och är oroliga, ledsna, har haft svårt att sova och koncentrera sig i skolan sedan beskedet nådde familjen. Vi kan inte låta Svenska myndigheter skicka barnfamiljen till ett land i krig, utan att protestera.

För att kunna tillgodose ett ökat idrottande bland Norrtälje Stads invånare så måste kapaciteten på befintliga anläggningar utökas. Staden har ökat i antal med 34% under senaste tio åren. Men inget har gjorts för att främja rörelseglädje i form av extra grönytor, lekparker och ytor för spontanidrott. Föreningsverksamheterna vill därför fylla detta tomrum, men behöver lokaler för att kunna bedriva verksamhet utan att konkurrera med varandra.

För våra barns framtid.

Varför vi kräver att Sverige ska erkänna Västsahara Västsahara är ett land som ligger på Afrikas västkust. Landet kallas även för Afrikas sista koloni. Från 1880-talet var Västsahara en spansk koloni. Vid 1975 skulle Västsahara bli avkolonialiserat men Spanien överlämnade Västsahara i ett illegalt avtal till Marocko och Mauretanien. Båda de länderna gick beväpnat in i Västsahara, som hade sin egen befrielserörelse Polisario sedan två år tillbaka. Marocko vann över både Mauretanien och Polisario. Polisario befinner sig än idag i exil i grannlandet Algeriet. Därifrån utropade de den självständiga staten Sahrawi Arab Democratic Republic (SADR) år 1976, som borde inkludera hela Västsahara, i nuläget är det den östra tredjedelen av landet som är nästintill obebodd. De bor tillsammans med ungefär 200 000 västsaharier i flyktinglägrena som byggdes upp vid Marockos invasion 1975, för nästan 50 år sedan.  Västsahara är rikt på naturresurser och därmed av stort ekonomiskt intresse för Marocko. All vinst från fisk, grönsaker, förnyelsebar energi och fosfat som produceras på västsaharisk mark går till Marocko. Det pågick en väpnad konflikt mellan Marocko och Polisario från att Marocko invaderade 1975. Vid 1991 blev det ett eldupphör då båda länderna undertecknade ett avtal från FN om vapenvila. I avtalet ingick det även att det skulle hållas en folkomröstning där västsaharierna skulle välja mellan att vara ett självständigt land eller att tillhöra Marocko. FN har ännu inte genomfört denna folkomröstning. En av anledningarna till det är Marockos starka band till Frankrike. Frankrike har en permanent plats och vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och blockerar gång på gång omröstningar vars utfall missgynnar Marocko. På en del kartor finns inte ens Västsahara som land, den landytan räknas istället till Marocko. Marocko har sedan 2004 även sagt nej till att Västsaharas självständighet är ett alternativ. Det, tillsammans med att FN inte har genomfört folkomröstningen, är en av orsakerna till att Polisario och Marocko avbröt vapenvilan 2020. Idag är dessa två stater i krig mot varandra. Genom Västsahara går världens längsta aktiva mur på 2 700 km, vilket är den näst längsta muren efter kinesiska muren. Att muren är aktiv betyder att Marockos militär och landminor befinner sig där. Väster om den ligger det område som är under marockansk kontroll, ungefär två tredjedelar av landets yta. Dit får varken journalister eller oberoende observatörer resa. Alla nyheter och uppdateringar om vad som händer väster om muren kommer från västsaharier, som riskerar sin egen säkerhet för att dokumentera och sprida information till omvärlden. I den ockuperade delen blir västsaharier nekade jobb och bostäder enbart för sin etnicitet. De blir även straffade, det vill säga, misshandlade, fängslade och ibland mördade av Marockos militär för att visa västsaharas flagga, filma och ha fredliga demonstrationer. Sveriges riksdag beslutade 2012 att Sverige skulle erkänna Västsahara som en egen stat. Det har ännu inte skett. Med den här namninsamlingen vill vi sätta press på regeringen att fullfölja riksdagsbeslutet från 2012. Erik Christiansson, Saga Gabrielsson, Linn Karpsten Klangevik, Kyoka Ogata, Mei Sakai, kursdeltagare på Res och förändra världen-kursen, Färnebo folkhögskola Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna  Susanne Gerstenberg, Kvinnor för Fred Adolfo Ovalle, ordförande Latinamerikagrupperna Paul Carlsson, ordförande Praktisk Solidaritet Matts Mattsson, Solidaritet Nordost Benjamin Ladraa, medgrundare av Solidarity Rising Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Kan du inte be på BTH längre pga nya öppettiderna till stillarummet? Joina namninsamlingen! Tillsammans är vi starka och kan göra förändring. Då vi inte har fått respons från BTH, så är din röst superviktig för att få ledningen att förstå hur många som blir drabbade av nuvarande situationen! Rummet är en viktig resurs för många av oss här på BTH, då det erbjuder en plats för reflektion och återhämtning för en mångfald av behov och trosövertygelser. I dagsläget har Stilla rummet begränsade öppettider, vilket har orsakat bekymmer bland oss studenter som använder rummet dagligen för att utföra sina böner. Det är viktigt att notera att under sommarhalvåret sträcker sig de muslimska bönetiderna även till kvällen, vilket ytterligare förstärker behovet av att tillhandahålla ett tillgängligt utrymme för böner under senare timmar. Bönen är en viktig del av vår tro och personliga utveckling. För många av oss är det en tid för stillhet, återkoppling och andlig upplevelse som bidrar till vårt välbefinnande och fokusering. Meditation har även påvisats ha positiva effekter på studieprestationer och välmående. Vi anser det vara av yttersta vikt att institutionen strävar efter att tillgodose behoven hos alla studenter, oavsett deras trosövertygelser. Utan möjlighet att utföra våra böner på lämpliga platser kan vissa studenter tvingas söka andra utrymmen, vilket kan vara olämpligt för både dem och deras omgivning. Avsaknaden av ett avskilt utrymme för bön har dessutom ökat behovet för användning av utrymningsvägen i G-huset, som studenter har uppmanats att undvika. Med detta i åtanke skulle vi vilja föreslå att avskaffa öppettiderna för Stilla rummet eller i värsta fall förlänga det till kl 00 för att tillgodose behoven hos våra muslimska studenter, och säkerställa en inkluderande miljö för alla på högskolan. Detta skulle inte bara möjliggöra för studenter att utföra sina böner i rätt miljö, utan också främja en känsla av gemenskap och respekt för alla religiösa och kulturella traditioner.

Detta händer inte bara Senida utan andra i hennes ålder. Det är orättvist att oskyldiga människor ska utvisas utan riktig förklaring till varför.